Leksaken

Jag tycker egentligen inte om träning, inte i någon form, men min läkare hade sagt åt mig att det var nödvändigt om jag ville hålla mig frisk i fortsättningen. Det var med andra ord bara att ta tjuren vid hornen, hitta ett gym och sätta igång. Efter lite letande föll valet på en mindre anläggning, bara tio minuters promenad bort, vars avgifter inte gjorde allt för stora hål i plånboken.

Redan vid mitt första besök på det lilla kvartersgymmet lade jag märke till henne, en ljuvlig varelse med smal midja, medelstora bröst och en bakdel som såg ut att vara tagen ur en katalog för kvinnliga träningskläder. Det där med bröstens storlek kunde väl i och för sig vara en sanning med modifikation då hennes topp såg ut att hålla in dem rätt hårt.

Ett mörkt brunt hårsvall, som räckte lite längre än ner över axlar, dolde hennes ansikte men jag kunde inte i min vildaste fantasi tro något annat än att hon var vacker. Och det var hon. Med fint skurna anletsdrag, en rak liten näsa, mörka ögon under ett par lika mörka ögonbryn, allt inramat av det mörka håret var hon sinnebilden av en gudinna i mänsklig form.

Nu kan det ju vara lite känsligt att som man låta blicken vila allt för länge på en kvinna, i synnerhet i ett gym. De är där för att träna och ska få göra det i lugn och ro, utan en massa lystna blickar, men ibland undrar man då sättet de klär sig på ofta säger något annat. Jo … jag vet hur det här låter, lite som en våldtäktsmans försvarstal “hon hade ju dom där kläderna, så jag trodde att hon ville …”, men ändå … en del av de där plaggen bara skriker ju “Titta på mig!”. Så jag försökte … tro mig … jag försökte, men jag kunde för mitt liv inte låta bli och mer än en gång fanns hon i mina tankar de gånger jag satt ensam på sängkanten.

Och hon tränade ofta, om inte annat så skvallrade hennes fysik om det. Själv gick jag inte dit mer än en gång i veckan, oftast på olika dagar, men nästan varje gång jag var där så var hon det också. Oftast var hon där själv, men ibland var hon där med en man. Han såg ut att vara några år yngre än henne, men det fanns ett slags lekfullt sexigt band mellan dem som gjorde att jag slöt mig till att hon var hans, eller han var hennes, beroende på hur man ser det. De gånger han var med kunde hon verka lite okoncentrerad på själva träningen, de bytte blickar och log hemlighetsfullt mot varandra.

En av dessa gånger, när han var med, gick spänningen mellan dem nästan att ta på, ett litet leende spelade oavbrutet på hennes läppar och hennes kinder hade en lätt rodnad. Då och då stack han ner handen i fickan på sina shorts, något som ofelbart följdes av ett lyckligt fnitter från hennes sida. Jag kan ju givetvis inte svära på det, men det kändes definitivt som att det var någonting som pågick, oklart dock vad och det var då någonting hände.

Jag satt och körde biceps-curls när jag hörde någon stöna högt …

-MmmmMMMMMMMM!!!

… och det var INTE den typen av ljud man ger ifrån sig när man lyfter tungt. Jag vred på huvudet åt det hållet ljudet hade kommit ifrån. Först såg jag inte vem det kunde vara, jag såg bara henne och det kunde det ju inte ha varit. Hon satt i maskinen där man gör benspark, med benen i viloläge. Samtidigt kramade hon om handtagen så att musklerna spelade i hennes underarmar. På det viset satt hon i flera sekunder, och jag började undra om hon hade ont någonstans, men så slappnade hon av och gjorde en grimas mot någon jag inte kunde se … förmodligen mannen hon hade i sällskap.

Så … plötsligt … vred hon på huvudet, jag hann inte vika undan blicken, våra ögon möttes, hennes hasselnötsbruna såg rakt in i mina och det kändes som hon kunde läsa mina tankar. Ett litet leende spred sig över hennes läppar och ögonen fick ett busigt uttryck innan hon vände blicken tillbaka till den hon hade framför sig, log brett och nickade.

Vad var det som egentligen hade hänt? Var det min uppmärksamhet hon ville fånga eller var det en slump att hon hade tittat åt mitt håll precis i det ögonblicket? Mina frågor fick inget svar, i alla fall inte den dagen. De var bara kvar en liten stund till, högst en kvart, sedan packade de ihop, gick sin väg och lämnade mig ensam med mina funderingar … funderingar som följde mig hem och till slut manifesterades i en snabbt agerande högerhand.

Veckorna gick, jag gjorde ett par besök på gymmet, hon var där också … ensam … men ingenting uppseendeväckande hände. Men så en dag, ungefär en månad senare, så var de båda på plats igen. Den här gången, liksom den förra, kändes spänningen i luften men det var ändå annorlunda på något sätt. Det var som om de väntade på något, speciellt hon.

Så kom det sig att jag satte mig i maskinen för leg-curls, började ställa in den efter mina behov och välja vilken vikt jag skulle ha. Under tiden, utan att jag lade märke till det, hade hon satt sig i maskinen för benspark. Det var samma maskin som hon hade suttit i den gången, och den stod på motsatta sidan av rummet, så vi kom med andra ord att sitta mittemot varandra. Nästan direkt låste hon sin blick i min, fattade tag i handtagen och började sedan utföra den tänkta övningen.

Med ett sammanbitet uttryck i ansiktet gjorde hon spark efter spark efter spark tills hon hade gjort tio stycken. Då släppte hon ner benen, släppte handtagen, drog ett djupt andetag, höll andan, släppte sedan ut luften igen och slappnade av. Hennes ansiktsuttryck var däremot långt ifrån avspänt. Med hopbitna käkar och med en rynka mellan ögonbrynen fortsatte hon se mig i ögonen medan hon samlade kraft för nästa set.

Tjugo sekunder senare var hon igång igen, gjorde sina bensparkar lugnt och kontrollerat, och när hon var klar gick hon igenom samma procedur igen. Andades in, höll andan och andades ut men med den skillnaden att nu blundade hon … och hon var inte heller nu helt avslappnad. Rynkan mellan ögonbrynen hade till och med blivit tydligare.

Så såg jag hur laddade för det sista setet, drog ett djupt andetag, öppnade ögonen, sökte min blick och började. Den här gången hade hon inte alls samma flyt i rörelserna, gjorde uppehåll mellan sparkarna samtidigt som hon andades häftigt. Var det verkligen så jobbigt? Jag kastade en blick på stapeln med vikter som rörde sig upp och ner bredvid henne. Nej. Det hon lyfte motsvarade vad jag själv hade klarat, och hon var mer vältränad än jag, så vad var det som var så … ?

Hon hade gjort sju lyft. Bara tre kvar. Hon laddade för lyft nummer åtta. Rynkan mellan ögonbrynen var djupare och blicken vild, nästan jagad, när hon började lyftet. Ett lågt stön …

-Mmmmmmm.

… steg upp ur hennes strupe under hela den uppåtgående rörelsen, för att övergå i ett kraftigt flåsande på vägen ner. Sedan, när benen var i viloläge, började det hummande lilla stönet igen, som blev högre …

-Mmmmmmmmmmm!

… när hon började lyft nummer nio. Hela vägen upp, hela vägen ner och så stannade hon, slöt ögonen, flämtade, öppnade dem igen och såg på mig.

Jag hade helt kommit av mig, satt bara och stirrade på henne. Hon stirrade tillbaka. Så uppfattade jag hur hennes blick flackade mot en punkt till höger om mig, men bara för bråkdelen av en sekund, sedan fixerade hon på mig igen. Var det honom hon hade tittat på? Var? Min blick svepte snabbt över rummet, men nej … eller? Jo. Där var han. Jag såg honom i spegeln vid frivikterna och av allt att döma stod han skymd bakom en pelare strax till höger om mig. Han såg på henne med ett brett leende samtidigt som han höll upp någonting framför sig.

Jag vände åter blicken mot henne samtidigt som jag lät en tyst fråga korsa rummet. Hon gav mig ett snett leende, nickade och började sitt sista lyft. Redan halvvägs upp började hon stöna högt …

-MMMMMMMMMM …

… ett stön som bara ökade i intensitet när hon nådde toppen och började sänka benen igen, bara för att slutligen explodera …

-… AAAAAAAAAAAHHHHH!!!

… när hennes ben nådde botten. Hon kastade huvudet bakåt, hennes ögon rullade bakåt i sina hålor, benen skakade och hennes grepp om handtagen fick händerna att blekna. För ett ögonblick undrade jag om hon hade råkat ut för ett epileptiskt anfall eller något liknande, men då skrek man väl inte. Inte på det sättet i alla fall … eller?

Medan jag fortfarande funderade på vad som pågick, och vad jag i så fall borde göra så slappnade hon av, öppnade ögonen och log mot mig. Så krånglade hon sig ur maskinen, log ännu bredare och viskade …

-Var det bra för dig också?

… innan hon gick bort till sin man, gav honom en kyss och sedan packade de ihop och gick.

Äntligen fattade jag. Var det SÅ det låg till? Hon hade någon sorts leksak i sig, eller på sig. Han höll i fjärrkontrollen och hade gett henne en orgasm mitt framför mina ögon. Samtidigt infann sig frågan … varför? Att det var en lek de ibland ägnade sig åt var EN sak, det hade man ju hört historier om andra som gjorde så det var inget konstigt. Det som förbryllade mig var deras målmedvetenhet.

Jag kände mig nu rätt säker på att de hade lekt samma lek den där gången för en månad sedan. Den gången hade hon sett att jag tittade … och hon hade gillat det. Det kunde inte betyda något annat än att dagens lilla uppvisning var ämnad för mig … BARA mig. Men fortfarande … VARFÖR? Varför just jag? Att vi hade ögonkontakt den gången, var det tillräckligt för att de skulle leva ut sina fantasier med mig som måltavla?

De där tankarna, tillsammans med bilder av henne, hennes av orgasmkramper skakande kropp, de slutna ögonen, den vidöppna munnen fyllde mitt sinne varje vaken minut. Och det var de tankarna, men framför allt minnesbilderna som fanns i min hjärna där jag satt på sängkanten och lade min sats på pappret jag höll i min vänstra hand.

Lättad, men också på samma gång lite sorgsen, reste jag mig upp, gick ut på toaletten, kastade pappret i toalettstolen och klev in i duschen. Vad var det jag höll på med? Varför lät jag henne påverka mig så som hon gjorde? Hon kunde ju rimligen inte ha något intresse av mig. Varför skulle hon ha det? Det var ju förmodligen bara som hon … och hennes man … lekte med mig. Den tanken, att de lekte med mig, gjorde mig inte direkt gladare men jag bestämde mig för att inte låta det tynga mig, lät det varma vattnet spola bort de tunga tankarna och när jag var klar kändes det mycket bättre.

Senare, framåt sena eftermiddagen samma dag, hade jag planerat en vända till gymmet efter jobbet. För ett ögonblick övervägde jag att ställa in, men så fort jag kom hem så föll jag in i gamla vanor, klädde om och gav mig iväg. När jag kom fram stannade jag till vid entrédörren. Tänk om hon var där. Tänk om hon INTE var där. Jag kunde för mitt liv inte bestämma mig för vilket alternativ som jag tyckte var värst och lätt irriterad över min tvehågsenhet låste jag upp och steg in.

Inne i lokalen var det ekande tomt och med en känsla av både lättnad och besvikelse bytte jag skor, låste in min väska och ställde mig sedan på löpbandet. Tio minuter i lågt tempo skulle vara tillräckligt, jag satte igång det och hade gjort sju när hon kom. Jag såg henne i en av gymmets speglar redan när hon stod utanför entrédörren. Hon tog upp sin nyckelknippa, höll fram taggen mot låset och steg sedan in.

Hon var, till skillnad från de andra gångerna, inte ombytt. Det såg snarare ut som att hon kom direkt från jobbet. Klädd i en nätt liten kavaj och en kort kjol, båda i svart, och med en träningsväska i handen stegade hon på höga klackar in i lokalen och försvann in i damernas omklädningsrum.

Jag hade hunnit bli klar på löpbandet och hade gått till frivikterna för att köra lite övningar med hantlarna när hon kom ut igen. På sig hade hon en träningsbehå och ett par knälånga tights i en ljust pistagegrön färg. Hon gick bort till löpbandet, stannade, och innan hon klev upp på det tog hon sig för att rätta till sina kläder. Först drog hon i behån lite fram och tillbaka. Sedan tog hon tag i linningen på sina tights och drog upp dem så långt det gick. Nyfiket smygtittade jag på henne genom spegeln och log gillande för mig själv när jag såg hur de skar in mellan hennes skinkor och gav dem en mycket tilltalande rondör.

Så klev hon upp på löpbandet, vänd åt mitt håll, och det var nära att jag tappade en av hantlarna på foten. Det var inte bara mellan skinkorna hennes tights hade skurit in. Framtill avtecknade sig en “kameltå” med all önskvärd tydlighet och jag tänkte att “Det där kan inte vara en slump”. För fastän hon, såvitt jag hade sett, inte hade ägnat mig så mycket som en blick så visste hon ändå att jag var där … och ville visa upp sig för mig.

Jag försökte samla ihop mig och fortsätta träna men det gick i ärlighetens namn rätt dåligt. Hon tränade vidare på sitt håll och jag på mitt, och hur jag än försökte så fanns inte fokuset där. Jag var hopplöst okoncentrerad och min blick sökte hela tiden efter henne. Ibland såg jag henne ta upp sin mobiltelefon, le och sedan skriva något. Hon hade, vad jag visste, ännu inte en enda gång sett åt mitt håll och ändå kändes det som om hon höll koll på mig.

Halvvägs in i passet såg jag hur någonting blixtrade, så jag släppte mina vikter så tyst jag kunde, smög åt det hållet för att försöka se vad det var som pågick. Jag var just på väg att runda en skiljevägg när jag fick syn på henne och stannade upp. Hon stod grensle över en träningsbänk framför en spegel och fotograferade sig själv med mobilen. Hennes andra hand drog lite i tightsen och fick “kameltån” att framträda ännu tydligare samtidigt som hon tog en bild, granskade den och skickade sedan iväg den i ett meddelande.

Så väntade hon lite medan hon såg oavbrutet på skärmen. Jag hörde ett dämpat “ping”, såg hur hon öppnade telefonen, läste meddelandet och log. Så vände hon telefonen, drog linningen på sina tights rakt ut, tog sedan en bild rakt ner, skrev något och skickade, tittade upp i spegeln, tittade ner igen och log hemlighetsfullt. Hade hon sett mig? Det måste hon ha gjort.

Fast förvissad om att så var fallet bestämde jag mig för att gå närmare. Det spelade ju inte längre någon roll om hon såg mig eller inte så jag gick så pass långt fram att jag kom att stå en meter bakom henne.

-Vad gör du?

Min fråga fick henne att sakta höja blicken och möta min i spegeln. Hon log lite snett och vred överkroppen åt mitt håll.

-Min man ville ha bevis.

-Bevis? För vadå?

Hon svarade inte utan höll bara upp telefonen framför mig. På skärmen såg man rakt ner innanför hennes tights, det pistagegröna tyget, bar hud, ljumskarna som visade vägen mot mitten där man kunde ana, men bara ana, toppen av hennes springa.

-Trosorna, svarade hon.

-Trosorna? Vilka trosor?

Hon skrattade till.

-Haha! Nä. Precis.

Hon vred tillbaka överkroppen och såg på mig i spegeln.

-Vill du känna?

-Va? Vad menar du?

-Vill du känna …

Jag såg riktningen på hennes ögon i spegeln när hon tittade på sina bröst …

-… på dom.

… och lät sedan blicken vandra neråt.

-Och på den. Vaxade den igår. Mmmm. Den är såååå len. Känn.

Jag visste inte riktigt vad jag skulle tro. Det här var ju bara helt … .

-Kom nu, fortsatte hon. Vad väntar du på?

Försiktigt närmade jag mig medan tankarna snurrade i mitt huvud. Hände det här på riktigt? Skulle jag verkligen? Och tydligen gick jag fram allt för försiktigt för hon fortsatte att mana på mig.

-Var inte blyg. Kom nu …

Till sist stod jag tätt bakom henne.

-… kom och känn på dom.

Som i en dimma lyfte jag mina händer, lät dem följa hennes midja och sedan styra uppåt för att till sist lägga sig över hennes bröst.

-Inte så, viskade hon. Innanför.

Innanför? Jag sänkte sakta händerna tills fingertopparna nådde resåren på hennes behå. Där stannade jag upp. Skulle jag verkligen göra det här? Var det säkert?

-Finns det kameror här?

Min röst var lätt hes när jag ställde min fråga och jag såg hur hon log. Kanske åt hesheten … kanske åt frågan.

-En vid dörren och en till i hörnet vid löpbanden … men ingen av dom når hit.

-Inte ens i speglarna?

Hon skakade på huvudet.

-Hur vet du … ?

-Jag känner ägaren. Hon har låtit mig kolla.

-Men om någon kommer?

-Då märker vi det innan dom hinner se oss.

Hon lade sin högra hand över min och fortsatte.

-Känns det bättre nu? Vågar du fortsätta?

Vågade jag? Kanske. Ville jag? Mer än någonting annat, och viljan var starkare än rädslan. Jag tog ett djupt andetag, gick lite närmare, kilade in fingertopparna under resåren och började röra händerna uppåt.

Jag hade haft rätt i mitt tidigare antagande. Hennes träningsbehå satt verkligen hårt så hårt att jag nätt och jämt fick in händerna under den. Det här gick inte, den måste bort, så med ett bestämt lyft drog jag den uppåt. Hennes bröst, som faktiskt var större än jag först hade trott, studsade ut i full frihet. Runda, spänstiga, oemotståndliga lockade de på mina händer och mina händer lydde. Varsamt lade jag en hand på vardera bröst, smekte, klämde, kände hur hennes bröstvårtor reste sig under mina handflator.

Då lyfte hon plötsligt sin mobiltelefon, tog en bild och tryckte på “skicka”.

-Vad gör du, flämtade jag.

-Han vill ha den.

-Din man?

-Mmmmm. Han väntar hemma, och jag vill att han ska vara på riktigt bra humör när jag kommer hem. Fortsätt.

-Men … ?

-Ska du inte känna lite där nere också?

Samtidigt som hon frågade tog hon tag om min högra hand och styrde den neråt, ner över den muskulösa magen, ner så långt att mina fingrar gled in under tightsens linning.

-Nu får du klara dig själv.

… viskade hon samtidigt som hon tog bort sin hand.

Som i en dröm mötte jag hennes blick i spegeln. Allvaret i den sa mig att hon menade precis det hon hade sagt, så jag lät handen glida längre ner, närmare sitt mål, närmare hennes önskan. Huden under mina fingrar var precis så len som hon hade sagt. Inte ett hårstrå, inte ett stubb, bara slät mjuk len hud. Jag hörde henne sucka, en suck av längtan … iver … frustration?

Till slut så nådde mina fingrar fram, fann dalgången mellan hennes blygdläppar och följde den neråt. Varm, fuktig, välkomnande öppnade den sig, lät mig känna hennes väta. Jag hörde hur hon tog en ny bild och skickade, men det störde mig inte, inte längre. Istället lät jag ett finger till följa det första, djupare och djupare in tills jag kunde kröka dem in i henne.

Hon gav ifrån sig ännu en suck samtidigt som hon lutade huvudet bakåt mot mig, tryckte sin bakdel mot mitt begynnande stånd och viskade …

-Tycker du om den?

-Mmmmm.

-Vill du knulla den?

-Vill DU att jag knullar den?

Medan jag talade gned jag lite extra mot hennes främre slidvägg, fick henne att pressa sig bakåt ännu mer.

-Ahhhh. Jag viII. Gud vad jag vill. Min man också. Men först … .

Hon snodde runt så att mina fingrar gled ur henne, satte sig ner på bänken framför mig och drog ner mina shorts.

-… men först måste vi blöta ner den här.

Min lem, som av stämningen i rummet hade svullnat rejält, gungade ut framför henne. Hon slickade sig om läpparna samtidigt som räckte mig sin mobiltelefon och spann …

-Mmmmmm … den ser härlig ut. Kan inte du ta lite bilder?

… innan hon satte tre fingrar vid roten och varsamt lyfte upp den.

Mobiltelefonen var en modell som jag var bekant med sedan tidigare, så jag visste hur man öppnade kameran utan att behöva låsa upp den. Jag svepte snabbt med fingret över glasytan, telefonen flimrade till och kameran startade precis i tid för att skärmen skulle fyllas av min kuk sakta på väg in i hennes mun.

Upplevelsen var nästan utomkroppslig. Hade det inte varit för att jag kände värmen från hennes mun, hennes tungas tryck mot undersidan av min lem, så hade jag lika gärna kunnat vara en åskådare … betraktare … av ett sånt där klipp jag så många gånger tidigare, i ensamma stunder, hade plockat upp på min telefon. Men det här var på riktigt, ännu mer så när hon på vägen ut höjde blicken och mötte min genom mobilkameran.

-Kan du göra det där igen, frågade jag. Det skulle bli en jättebra bild.

Hon tog mig genast djupt igen och såg sedan, hela vägen ut, rakt in i kameran. Jag hann få ett par riktigt bra bilder innan hon släppte mig helt, runkade mig lite sakta och sa …

-Tror du att du kan ta en från sidan?

-Från sidan?

-Ja. Du kommer fatta varför. Byt till selfie-läge. Det blir lättast.

Utan vidare instruktioner tog hon mig i munnen igen, sög lite fram och tillbaka innan hon flyttade händerna från mina höfter till mina skinkor och tryckte mig in i sin mun.

Likt förlamad stod jag och försökte ta in det som hände, tittade ner på henne, såg hennes nästipp nudda mitt venusberg. Kom jag ihåg att ta någon bild? Nä. Inte förrän hon var på väg ut igen, och när hon släppte mig för att hämta luft flinade hon mot mig och flämtade fram …

-Du missade … va’?

-Mmmm.

-Okej. Var med … nu då.

Genast tog hon min kuk i munnen igen och den här gången var jag beredd. Men jag tog inte en bild som hon hade bett mig, jag hade ställt om kameran till video och följde nu hennes läppars långsamma färd nerför mitt skaft mot kukroten. När hon nådde fram, och hennes näsa åter nuddade vid min bara hud, fick jag uppbåda all självkontroll jag hade för att lyckas hålla telefonen stilla och inte fördärva alltihop.

Men så tänkte jag att det skulle kunna bli lite hett med en riktig närbild, så jag förde telefonen lite närmare samtidigt som jag höll noga koll på att hon hela tiden var i bild. Fråga mig inte hur, det var för mig imponerande nog att hon gjorde det hon gjorde, men precis då räckte hon ut tungan och slickade mig på pungen innan hon sakta drog sig bakåt igen.

När hon hade släppt mig hängde saliv i långa sega strängar mellan hennes mun och min lem. Hon drog ett långt rosslande andetag och frågade sedan.

-Blev det … bra?

Jag räckte fram telefonen.

-Se själv.

Hon tog emot den, låste upp och tittade sedan spänt på resultatet. När hon såg filmen gick hennes leende från öra till öra.

-Du lyckades filma alltihop? DET kommer han att gilla.

Så skickade hon iväg bilden och filmen, spottade sedan i högerhanden, runkade ut saliven över min lem och sa.

-Jag tror att den här är slaskig nog. Vad säger du om att filma lite till?

-Vad har du tänkt dig?

-Jag vet inte … kanske …

Hon såg sig om lite och ställde sig sedan upp, lade telefonen på bänken och ställde sig sedan grensle över den.

-… så. Kon nu. Riv sönder mina tights.

Jag ryggade nästan tillbaka och hörde mig själv säga …

-Nej.

-Jo. Varför inte?

-Och få det att se ut som en våldtäkt? Aldrig. Han ska förstå att du ger dig själv till mig … hur mycket du vill det.

Det såg ut som hon tänkte över vad jag hade sagt och sedan så log hon.

-Du har rätt, men … då måste jag ta av dom. Det vet jag inte … . Tänk om nån kommer.

-Det är upp till dig. Det var du som sa att det var säkert. Och vad spelar med eller utan för roll? Om nån kommer så står du ju i alla fall med fittan bar.

Hon såg illmarigt på mig för ett ögonblick innan hon klev tillbaka, drog ner tightsen med en snabb svepande rörelse, klev ur med det ena benet och ställde sig sedan över bänken igen. Så rättade hon in sig över mobilkameran, sträckte ner handen och zoomade ut lite och ställde sig sedan med händerna till stöd mot bänken.

-Så …

Hon vickade lite retsamt med rumpan.

-… tryck på “record” och sätt igång.

Jag gjorde som hon sa, startade inspelningen och ställde mig tillrätta bakom henne. Så spottade jag i handen, gned ut saliven över mitt stånd, drog ollonet lite prövande upp och ner i hennes savande öppning innan jag sakta tryckte mig in. Framför mig spann hon som en katt medan jag fyllde henne centimeter för centimeter.

-Mmmmmmm. Härligt. Kör nu.

Jag tog ett stadigt tag om hennes höfter och skulle precis börja när vi hörde hur det surrade borta vid gymmets entrédörr.

-Jävlar, viskade hon. Vad gör vi?

-Det var du som ville. Du bestämmer, viskade jag tillbaka.

Steg hördes närma sig och jag stod som bäst och tänkte på vilken syn vi utgjorde. Hon fälld framåt över bänken, med sina tights hängande runt ena ankeln, toppen uppdrag under hakan och brösten fritt hängande. Jag tätt bakom henne, med shortsen vid knäna, mina händer på hennes höfter och med kuken djupt begraven inne i henne.

-Vad vill du göra, frågade hon.

Jag stod bara stilla och njöt av värmen från hennes inre medan stegen bara kom närmare och närmare.

-Hördu, väste hon. Snart måste vi …

Jag förstod vad hon menade. Om bara ett ögonblick skulle vi inte längre kunna undgå upptäckt, än mindre hinna göra oss respektabla. Men jag ville inte dra mig ur, ville fortsätta känna hennes våta värme omsluta mig, ändå gjorde jag mig beredd på att agera snabbt när en telefon plötsligt ringde, stegen tystnade och en mansröst svarade.

-Hallå? … Nämen tjeeena!

Det blev tyst ett par sekunder och det kändes som våra andetag spelades upp på högsta volym i gymmets högtalarsystem. Det fanns inte en chans att han inte hörde oss, men som tur var verkade telefonsamtalet ta hela hans uppmärksamhet.

-Va’ säger du, fortsatte rösten. Mmhm … aha … aha … nääää … jag hade tänkt träna men va’fan, jag kommer. Där om tio.

Skyndsamma steg rörde sig bort från oss, låset i dörren surrade och någon gick ut.

Sucken vi båda drog var så djup att den kunde ha hörts ut på gatan.

-Guuud, pep hon. Det var nära. Och vad kååååt jag blev. Knulla mig nu. Snabbt.

Jag förnyade mitt grepp om hennes höfter och så började jag. Hårt, men inte allt för snabbt med tanke på inspelningen, började jag knulla henne och hon hade inte överdrivit. Risken för upptäckt hade verkligen gjort henne kåt. Så tajt hon var gled min kuk obehindrat ut och in i henne och hon savade så att det rann, slaskade, för varje stöt jag satte in. I spegeln på andra sidan rummet kunde jag se henne, se mig, se oss, se hennes bröst gunga till för varje stöt, se hennes vilda blick när hon villigt tog emot min kuk.

Så ändrades hennes ansiktsuttryck något. Ögonen blev mer frånvarande, inåtvända, en rynka började ta form mellan hennes mörka ögonbryn, allt detta samtidigt som jag kände hur hon sakta blev trängre. Ur hennes bröst steg ett långdraget stön …

-Mmmm-Mmmm-Mmmm-Mmmm-Mmmm.

… varierande i tonläge i takt med mina stötar. Hon blev tajtare. Stönet blev högre.

-MMMm-MMMm-MMMm-MMMm-MMMMM.

Hon var nära nu och det var jag också. Väldigt nära. Hennes stön blev ännu högre. Mina med. Det skulle inte ta länge till.

-Var vill du … ?

Min fråga var ofullständig men ändå tillräcklig.

-Mmm – mm … Ba – ra … ko – o – ommmm.

-I …?

-AAAAAAAAAHHHH! BARA KOM!

Hennes fitta kramade ännu hårdare om mig …

-KOM I MIG!

… hennes blick blev klarare, mötte min, önderströk allvaret i hennes ord …

-PUMPA MIG FULL! FYLL MIG!

… innan hennes ögon rullade bakåt i sina hålor och hon med vidöppen mun skrek rakt ut.

-AAAa-AAAa-AAAa-AAAa-AAAAAAAHHHH!!!

Med ett par sista stötar var jag med henne, lät satsen gå, pumpade ut min säd djupt in i hennes sugande fitta precis som hon hade bett mig.

Allt stannade av. Hon var stilla, jag också, höll henne fast, nära, spetsad. Enda rörelserna som pågick var i hennes inre, orgasmkramperna i hennes pulserande slida, ryckningarna i min kuk när den tömde sig på de sista dropparna, båda sakta avtagande. Så rörde hon sig försiktigt framåt, drog sig ur mitt grepp, gled av min lem, sträckte sig efter sina tights, trädde i det andra benet och började dra upp dem.

Jag hade förväntat mig att hon skulle ta någon av alla de pappershanddukar som låg utplacerade lite varstans i rummet men hon drog bara upp sina tights, tog telefonen och började gå mot damernas omklädningsrum.

-Men … ska du inte torka av … ?

Hon log varmt …

-Nej. Han vill att jag har dig kvar i mig när jag kommer hem.

… och så försvann hon.

Jag stod fortfarande utanför dörren till damernas när hon kom ut igen. Kavajen, kjolen, de höga klackarna, allt såg ut precis som när hon anlände och man kunde inte ens i sin vildaste fantasi tro att hon var nyknullad.

-Så du ÄR kvar, sa hon. Bra. Jag var rädd att du hade gått. Hur som helst … det är en sak jag vill be dig om. Finns det papper och penna nånstans?

Jag hade sett att det brukade ligga lite broschyrer, blanketter och pennor på ett bord precis i entrén så jag pekade.

-Där borta tror jag.

-Bra.

Hon gick dit, tog en av broschyrerna, skrev något på baksidan och kom sedan tillbaka till mig.

-Här …

Hon räckte över det lilla reklambladet till mig.

-… ladda ner den här appen, skapa ett konto och sök sedan upp mig. Jag byter profilbild till en av dom vi tog idag så du känner igen mig.

Jag tittade på vad hon hade skrivit. Appen var från en ledande tillverkare av sexleksaker och bredvid hade hon skrivit vad som troligen var hennes användarnamn.

-Men … varför?

-Det är inte alltid min man kan hjälpa mig när jag behöver det.

-Så han är …

Jag ställde inte frågan färdigt, men det behövdes inte. Hon hörde den ändå.

-Nejnejnej. Haha! Inte alls? Det fungerar alldeles utmärkt, tackar som frågar. Nej, han reser mycket i affärer, sitter ofta i möten eller är …

Hon gjorde en konstpaus och såg klurigt på mig innan hon sa.

-… upptagen med annat.

-Så när han är borta och är upptagen med … “annat” … så vill du att jag … ?

-Ja. Antingen i appen … eller mera hands on. Ibland kanske som nu … att han väntar hemma.

Jag gjorde ett försök att läsa av henne. Hennes ton var varm, nästan kärleksfull, samtidigt kändes det som om vi var inbegripna i någon sorts affärsuppgörelse. Jag såg henne i ögonen, sökte efter något, ett tecken på oärlighet … svek … eller att hon kanske drev med mig, men jag fann inget annat än spänd förväntan, så jag ryckte på axlarna och sa …

-Okej.

-Bra. Nu måste jag gå. Han väntar på mig … och vid det här laget är han nog ordentligt uppvärmd. Vi hörs.

Så gick hon. Kvar stod jag med ett papper i min hand och helt plötsligt kunde jag knappt vänta tills jag fick tillfälle att träna igen.