Efter helgen i Lovisas stuga lovade Elias sig själv att han aldrig mer skulle träffa henne. Det han hade gjort var fel: han hade en flickvän, och hon förtjänade inte att han behandlade henne så som han hade gjort. Ångerfull och ängslig spenderade han dagarna efteråt med att lova sig själv om och om igen att han varken skulle höra av sig till henne eller träffa henne.
Det höll i två veckor. Lovisa visste att Johanna jobbade varannan helg och bjöd därför in honom till stugan när två helger hade passerat. När minnena av Lovisas smärta kropp bubblade upp till ytan igen kunde Elias inte motstå att tacka ja.
Därefter sågs de regelbundet. Ibland i stugan, ibland i hans lägenhet, men aldrig hos henne. Hon bodde fortfarande hemma, och ingen av dem trodde att hennes föräldrar skulle bli särskilt glada över vad han gjorde med henne. Om det var något han hade lärt sig vid det här laget var det att hon inte var den tysta typen i sovrummet.
Egentligen föredrog Elias att ses i hans lägenhet eftersom det var mer bekvämt för honom, men det var också mer riskfyllt. Varje gång hon skulle komma dit vankade han fram och tillbaka i lägenheten och bet maniskt på sina naglar. Tänk om Johanna slutade tidigare och kom förbi oannonserat? Eller om någon av grannarna såg dem och berättade för henne?
Mötena med Lovisa var därför ömsom underbara, ömsom ångestframkallande. Han kände sig smutsig som bedrog Johanna, men samtidigt älskade han att vara med Lovisa just för att det var smutsigt och förbjudet. Hans flickvän var egentligen chanslös mot det som Lovisa kunde erbjuda honom: hon hade en fin kropp, en livlig personlighet och deras sex fick honom att levitera från marken. Dessutom målade hon och producerade musik på fritiden, vilket bara det gjorde henne mer intressant än Johanna. Lovisa var av många skäl omöjlig att motstå, och när han inte var med henne kändes det som att det saknades något.
Men i kväll skulle de ses hemma hos honom, och han kände hur det pirrade i hela kroppen.
Det vibrerade i fickan.
Jag är där om fem minuter.
Han gick ut i köket, tog ut vinflaskan ur kylen och fyllde två glas till hälften med den purpurröda vätskan.
Ett par minuter senare ringde det på porttelefonen. Han gick ut i hallen och tryckte på upplåsningsknappen, och kort därefter hörde han ljudet av entrédörren som öppnades och sedan stängdes igen ute i trapphuset.
Han tittade ut genom kikhålet och väntade på att hon skulle komma upp för trappan och fram till dörren. Han såg att hon hade på sig en kort, svart kjol och ett vitt linne, precis som han hade sagt åt henne. Bröstvårtorna syntes genom det ljusa tyget.
Han öppnade dörren. Lovisa log så där oskuldsfullt som hon ofta gjorde när hon såg på honom.
“Hej”, sa hon. “Får jag komma in?”
“Det beror på”, sa han med ett leende.
“På vadå?”
“Hur duktig du tänker vara i dag.”
Hon tindrade med ögonen. “Väldigt duktig.”
“Då så”, sa han och flyttade sig så att hon kunde komma in i hallen.
Hon tog av sig sina svarta klackskor och följde efter honom in i köket. Han gav henne ett av vinglasen och tog det andra själv. De skålade.
Efter en klunk satte hon ifrån sig glaset på diskbänken igen.
“Vill du inte ha mer?” sa han.
“Nej, men drick du.”
Hon satte sig ned på knä framför honom. Han hann knappt reagera innan hon knäppte upp hans jeans, öppnade gylfen och drog ned byxorna till golvet.
Men precis när hon skulle dra ned hans kalsonger stoppade han henne.
“Vi måste dra ned persiennerna”, sa han.
“Varför det?” svarade hon retsamt och försökte dra ned kalsongerna igen, men han höll fast i dem.
Han skrattade till. “Tja, jag vet inte; kanske på grund av de stora fönstren som sitter på väggen framför mig? Det är som ett enormt skyltfönster för de som bor i grannhuset mitt emot. De kommer att se allt vi—”
Hon satte pekfingret framför sina läppar och hysjade honom. Sedan lossade hon hans grepp om kalsongerna och drog ned dem till golvet.
“Lovisa…” började han, men orden dog ut när hon slöt sina läppar runt hans kuk. Han märkte att hon hade svårt att få plats med den i sin mun, och när hon till slut lyckades pressa in den hamnade den för långt bak i svaljet och aktiverade hennes kräkreflex.
Elias stönade. Han tittade nervöst ut mot gatan och huset mitt emot. Det var rörelse i flera av lägenheterna: det var middagstid och många stod och lagade mat. Om någon av dem tittade åt hans håll skulle de se Lovisa sitta på golvet med huvudet mot hans kön.
Men det var för skönt för att be henne att sluta. Tanken på att någon av grannarna skulle se dem – någon av mammorna han brukade träffa på sina promenader, till exempel – gjorde honom dessutom bara ännu mer upphetsad.
Han tog tag i hennes hästsvans och låste fast hennes huvud med hjälp av det bryska greppet. Sedan förde han in kuken kraftfullt i hennes munhåla, och drog sedan tillbaka den några centimeter igen. Sedan upprepade han det, om och om igen. Han tittade ned på hennes ansikte: mer och mer saliv rann ut från hennes mungipor. Efter en stund hängde en tjock sträng ned från hennes haka och sträckte sig mot den lilla pöl som hade börjat bildas på golvet.
Hennes ögon tårades och mascaran rann som en tunn nil längs kinden, men hon gav ändå inte ifrån sig en tillstymmelse till klagan. Hon gav honom inte heller någon indikation på att hon ville att han skulle sluta – i stället såg hon upp på honom med sina isblå, vädjande ögon. Han undrade om hon någonsin blev mätt på det här. Det verkade inte så.
Elias knullade henne så hårt i munnen att han vid ett tillfälle höll på att ramla framlänges av kraften, men Lovisa spjärnade emot med sina armar mot golvet och höll honom upprätt. Hans kuk, som inledningsvis varit på gränsen till för grov för hennes lilla mun, gled nu in och ut ur den helt friktionsfritt tack vare den hissnande mängd saliv som skvalpade runt inuti hennes mun och som omslöt hans bultande kön.
Plötsligt frös han till.
I lägenheten mitt emot, kanske femton meter från honom, stod en kvinna vid köksfönstret med uppspärrade ögon. Hon var knappt 40 år gammal, gissade han, och han kände igen henne som kvinnan som brukade följa sin dotter till förskolan tidigt på morgonen. Ända sedan han flyttade in i lägenheten hade han lagt märkte till henne: hon klädde sig ungdomligt, hade näspiercing och knallrött hår, och hade en blick som verkligen brände mot huden. Det vilade något mystiskt, rentav sexigt, över henne. Och nu stod hon och stirrade på honom medan han munknullade en tjugoåring – som han dessutom var otrogen mot sin flickvän med.
Egentligen borde det ha oroat honom: kvinnan visste att han var tillsammans med Johanna – de brukade hälsa på varandra när de sågs utanför porten. Men av någon anledning var han inte orolig – inte ett dugg faktiskt. I stället eggade det honom.
Han tryckte in kuken djupt i Lovisas mun och höll kvar den där. Han lät henne kämpa för sina andetag under några sekunder, och tillät sedan hennes huvud att rekylera igen när han lättade sitt grepp. Hans ögon var hela tiden fixerade på kvinnan mitt emot, som inte vek undan med blicken ens för en millisekund.
Tvärtom. Hon tog tag i linnet hon hade på sig och drog det över huvudet. Elias kunde inte tro sina ögon. Häpnaden resulterade i att hans stötar upphörde, vilket gav Lovisa chansen att hämta andan i några sekunder. Hon lösgjorde sig från hans kuk och tog några djupa andetag, innan hon förde in den i munnen igen.
Elias slöt ögonen och stönade högt när han kände hennes mjuka tunga möta undersidan av hans ollon. Det gled fram och tillbaka på tungan, som en vagga för hans kön.
Det första han såg när han öppnade ögonen igen var ett par persienner som åkte ned i en av lägenheterna lite längre upp i grannhuset.
Det andra han såg var kvinnan, som nu inte bara hade tagit av sig sitt linne utan även sin behå – och som dessutom höll på att knäppa upp sina byxor. Snart gled de ned längs låren och försvann ned på köksgolvet. Hennes hand letade sig ned i de vita trosorna och började röra sig i en grävande rörelse, fram och tillbaka, eller rättare sagt: in och ut.
Och hon var inte den enda som gjorde det. I periferin såg han hur Lovisa gjorde detsamma: hon pullade sig själv med en oerhörd frenesi och fyllde samtidigt köket med det underbara ljudet av plask, plask, plask.
Lovisa stönade våldsamt, men eftersom hennes mun var igenmurad av Elias kuk och dessutom hade förvandlats till en överfull balja av saliv lät det mer som panikslagna gurglanden än stön, som om hon höll på att drunkna av sin egen njutning.
Elias kände sig överväldigad av allt som hände. Det var som en feberdröm: grannkvinnan hade satt upp sin ena fot på en pall och var i full gång med att pulla sig själv, samtidigt som ljuden från hans kuk som åkte in och ut genom den överfulla flickmunnen skapade en himmelsk symfoni tillsammans med ljuden från Lovisas plaskvåta fitta och de gurgelliknande stön hennes stämband gav ifrån sig.
Spetsen på hans kuk träffade den bakre delen av hennes mun om och om igen med en allt tätare frekvens. Snart var det omöjligt att hålla sig längre. Det närmade sig slutet.
Han drog ut kuken ur hennes mun och siktade in sig. Lovisa lyfte på hakan och tittade upp mot honom tjänstvilligt: hennes ansikte var ett regn av mascara och ögonen var alldeles rödsprängda, men det fanns ändå ett skimmer i dem.
Han drog förhuden fram och tillbaka, fram och tillbaka, medan han tittade på kvinnan i lägenheten mitt emot. Även hon såg ut att vara på väg att åtnjuta sitt klimax: intensiteten i hennes rörelser tilltog mer och mer.
En sekund senare kände Elias hur hans kuk exploderade och sköt ut en tjock, vit stråle i ansiktet på Lovisa. Den träffade henne rakt under ena ögat och fick henne att rycka till. Han fortsatte att dra förhuden fram och tillbaka samtidigt som sperman fortsatte att göra hennes ansikte blötare och blötare.
Lovisa öppnade munnen och slickade sig om läpparna oavbrutet för att försäkra sig om att inte en enda droppe av vätskan som rann nedför hennes ansikte skulle gå till spillo. När flödet avstannade förde hon in hans kuk i munnen en sista gång och sög upp det som fanns kvar.
Elias stönade. Först en gång, och sedan ännu en gång när hon frigjorde kuken från sin mun och i stället började fånga upp den sperma som hade åkt ned på hennes bröst och gjort en del av hennes linne genomskinligt. Hon stoppade hungrigt in de kladdiga fingrarna i sin mun och slickade rent dem.
Han lyfte blicken. Grannkvinnan hade satt sig ned på sin pall och såg ut att hämta andan: hennes överkropp rörde sig upp och ned, som om hon flämtade kraftigt.
Sedan sänkte han blicken igen och såg på Lovisa. Hennes ansikte var en enda stor sörja av vätskor och mascara. Det var verkligen en enastående bild — ett mästerverk värdigt att hängas upp på världens mest renommerade konstgallerier.
“Lovisa, 20, painted in cum and spit” by Elias Sjölin (2025).
En sådan utställning skulle han ha kunnat betala stora pengar för att få se. Han och många andra, gissade han. Men kanske inte Johanna.
Lovisa satt fortfarande på golvet. Hon såg ut att njuta av den syremättade luft hon åter hade fått tillgång till.
Elias klappade henne på huvudet. Hon var verkligen en duktig liten flicka.
Hans lilla flicka.
Lovisa
- Lovisa #1 – Stugan
- Lovisa #2 – Lägenheten
Lämna ett svar
Du måste vara inloggad för att publicera en kommentar.