***
Kapitel 1
Jag ser på skärmen och jag har suttit i en timme nu, hur svårt ska det vara att bara trycka ja eller nej? Inte så svårt, framförallt inte när jag vet att trycka på ja är förbannat intelligent. Men en liten fan sitter på axeln och berättar för dig att du inte ska komma här och komma och tro att du är något, jag lutar mig tillbaka och fortsätter stirra på den där förbannade skärm helvetet.
Jag glider med fingret över touchpaden och ser muspekaren röra sig en millimeter mot ja, jag ser tiden som jag har på mig att acceptera platsen eller tacka nej till den. Fyra timmar kvar, ja va fan jag har redan suttit här i en timme. Så jag kan nog sitta här i fyra till, eller det kan jag inte. Jag ska bort om en timme, eller jag ska vara hemma hos mina föräldrar om en timme på släktkalas.
Min mor fyller år, de lär få ett epileptiskt anfall när de får höra att jag tackat ja till detta och inte följer i fars fotspår. Det är som vanligt ingen som frågat vad jag vill. De frågade inte vad jag ville när jag bodde hemma och det frågar inte vad jag när jag flyttade hemifrån. De har aldrig frågat vad jag vill, de frågar förvisso inte min syster vad hon vill i heller.
Men hon är kvinna och yngre än mig. Två år bara, men som sagt hon är kvinna. Jag är man, jag är äldsta sonen och har vissa förväntningar på mig. Förväntningar som jag aldrig velat ha. Verkligen inte, jag har egentligen bara haft en önskan i livet. Att få göra det jag vill. Om jag väljer att trycka på ja, så kommer jag att få göra det jag vill. Eller nu är jag inte rättvis, jag fick faktiskt välja det jag ville på gymnasiet.
Jag fick välja vad jag ville göra på min fritid, sen att det inte blev tennis eller golf gjorde att visa höjde på sina ögonbryn. När jag började med min träning som sexåring så var det en fas som skulle passeras, när jag nu drygt tjugoår senare inte kommit ur fasen än, är det ingen som reagerar på längre.
De kanske accepterar mitt val om tjugoår, en stilla förhoppning som den lille fan som sitter på mig axel viskar i mitt öra att det kan jag bara drömma om. Det kallades en nyck när jag valde att göra militärtjänstgöring efter gymnasiet, amfibiesoldaterna och därefter kustjägarna. När jag klarat av de utbildningarna så sökte jag till kriminologiutbildningen, jag kom in och är precis färdig.
Nu sitter jag här tjugoåtta år gammal och velar om jag ska våga klicka jag på antagningen till polishögskolan. Polishögskolan i en annan stad, inte här där far äger halva bygden, den bygd som jag är kronprinsen till.
Ja inte bygden med det han äger, pappersbruket, skogen, marken. Allt till ICA butiken i centrum. Jag kommer att flytta, bo i korridor möjligtvis. Eller när chocken lagt sig och de inser att jag menar allvar så kommer far att köpa en lägenhet åt mig, eller se till så att det blir köpt en lägenhet åt mig.
Jag har alltid betraktats som udda, en ulv i fårakläder, en katt bland hermelinerna. En udda fågel helt enkelt, jag gjorde militärtjänstgöringen för att komma härifrån. Jag fick klaustrofobi här, kände mig instängd. Visst är det vackert, svensk natur i sin allra vackraste skrud. Det finns få så vackra platser på guds gröna jord.
Min fars ord på alla sammankomster som det förväntas tal av honom. Jag andas in och samlar mig, jag klickar på ja och ser att min plats är accepterad. Jag ser på datumet som utbildningen börjar, jag reser mig och går till badrummet och går in i duschen.
***
Jag stannar bilen framför huset, eller förlåt herrgården. Släktgården som har funnits i släkten sen 1647. När min förfader slaktade bönderna och tog deras mark till sin, tog skogen till sin och planterade mer skog och brukade jorden. Sen så har släktens marker och gård gått i arv till den förstfödde sonen, kommer jag att vara den som bryter linjen?
Min syster är mer intresserad av detta än vad jag är, hon är sonen som min far inte fick i mig. Hon gör alltför att tillfredsställa hans nycker, hans idéer och tankar. Han klappar henne faderligt på huvudet och ler lite och förminskar henne till en kvinna. Hon är bara en kvinna i hans ögon, jämställdhet, jämlikhet. Kvinnors lika värde, det är förbannat hippie prat enligt min far.
Saken är den att han var barn under hippie eran, men han agerar som om han var en plantageägare i sydstaterna i USA, en kolonialengelsman. Jag går fram till dörren och öppnar den och går in, jag hör sorlet från baksidan. Det är mycket gäster här, hela tjocka släkten och alla andra lismare. Säkert halva kommunhuset och andra prominenta gäster. Det är mors sextio års dag, det skulle inte förvåna mig om far tvingat henne att baka tårtorna till sitt eget kalas.
När han fyllde sextio så var det både catering och serveringspersonal. Men nog fan fick mor baka tårtorna ändå. Jag vet inte om det beror på att far är arg på bagaren för något som hände för flera år sedan, det är så pass länge sedan så att ingen minns den egentliga anledningen.
Nu är det skrönorna om vad som hände som regerar. Jag går igenom herrgården och kommer ut på baksidan, jag ser på gästerna och går fram till min mor. Jag kramar henne och räcker henne ett paket.
– Grattis mor.
– Tack Michael.
– Det var det lilla mor.
Hon kramar mig igen, min far tittar på mig. Ser lite ilska i hans ögon, jag hälsade på mor först. Även om det är hennes födelsedag så förväntar han sig som en italiensk Don att alla skall hälsa på honom först. Det är bara ringen på hans finger som saknas och att folk här tar hans hand och kysser ringen. Jag går fram till honom och sträcker fram min hand.
– Hej far.
– Min son.
Han vet vad jag heter, han har bestämt mitt namn. Men jag tror aldrig att han använt det, aldrig någonsin. Inte så att jag hört det i alla fall, vi släpper varandras händer och jag går vidare. Jag kommer fram till min syster.
– Syrran.
– Michael.
Vi kramar varandra, jag släpper henne och hon tittar på mig. Hon har läst ekonomi, fyra och ett halvt år på universitet i Uppsala, jag läste kriminologi där. Vi gick på skolan samtidigt, hon bodde där. Jag pendlade härifrån, jag hade gjort min resa som min far sa när jag kom hemifrån militären. Jag hade inte orkat diskutera, jag körde de fem milen enkelresa varje dag. Jag pluggade och åkte hem igen.
– Grattis till examen syrran.
– Tack Michael, detsamma.
– Tack, så nationalekonom?
– Nja civilekonom.
– Där ser man.
– Så kriminologi Michael?
– Ja syrran.
– Varför?
– Därför att jag kommer flytta och utbilda mig till polis.
Hon tittar på mig, jag ser tvivlet i hennes ögon. Hon tittar på mig som om jag vore svagsint.
– Det är vad det är syrran, jag kommer inte sköta detta. Över min döda kropp, du brinner mer för detta i den minsta cellen i din kropp än vad jag gör i hela min. Jag hatar denna förbannade platsen och den förbannade illaluktande staden.
Pappersbruket ger staden en viss arom som jag säger, cellulosan luktar inte gott.
– Det finns en risk för att det blir över din döda kropp.
– Möjligt, men jag kommer att flytta syrran. Jag har redan bestämt mig, jag kommer flytta till Malmö och bli polis. Som sagt du kan detta bättre än mig, du brinner för det och det gör inte jag. Du har till och med rätt utbildning för det, skulle jag tagit över så hade jag sålt skiten till högstbjudande och sen så hade jag delat pengarna med dig.
Hennes ögon vidgas, i hennes ögon så hädar jag. Hon är så indoktrinerad av vår far och hans dravel om arv och plikt. Känner inte ett skits pliktkänsla för denna parodi.
– När reser du Michael?
– I morgon syrran, väskorna är packade och Malmö väntar på mig.
– Var ska du bo Michael?
– Jag har hyrt in mig i en källare i ett hus så länge tills jag hittar ett boende, när jag gjort det så flyttar jag, antingen till en studentlägenhet eller till korridor eller så köper jag något. Vi får se. Jag har sålt allt häruppe, magasinerat mina saker som inte fick plats i mina väskor. Jag har bilen kvar, den ska ta mig till Malmö. Sen får jag se om jag behåller den, jag har pengarna från försäljningen av mitt hus här och min del av arvet från farmor och farfar. Jag satte dem i en fond som gått bra, det kommer inte gå någon nöd på mig syrran.
– Är du galen, det kommer far aldrig tillåta.
– Vad ska han göra? Vi är myndiga, jag har lärt mig försvara mitt land. Jag är ganska duktig på det. Han kan inte ens göra mig arvlös, i alla fall inte min lagliga del. Jag kommer göra klart för honom att jag aldrig någonsin kommer att ta över efter honom och om han vill att arvet ska föras vidare så är det genom dig syrran inte mig. Så jag kommer fira mor idag, i morgon så kör jag till Malmö och mitt nya liv.
Hon ser på mig och ger mig en kram.
– Tack Michael.
– Självklart syrran, som sagt oavsett vad som händer så kommer du att styra skiten om han hittar på något med arvet, då anställer jag dig som den bäst betalde chefen i Sveriges historia. Tro mig syrran jag kommer inte ta över.
Vi delar på oss och jag går vidare, jag hälsar på släktingar och vänner till familjen. Vår far har ett tal för vår mor till maten, när vi ätit färdigt och vi äter mors hemmagjorda tårta och kaffet är uppdrucket och groggbordet kommer fram så reser jag mig och går till min mor och tackar för ikväll. Hon ger mig en kram och jag skakar hand med min far, han är halvfull och lär bli fullare ju längre kvällen lider.
Vi tolererar varandra när han är nykter, när han blir full så är det på gränsen till hat mellan oss. Han har gjort så jävla mycket skit på fyllan och mor har accepterat allt. Jag går till min bil och sätter mig, jag kör hem. Jag packar bilen så att jag kan köra direkt i morgon bitti, jag har kommit överens med mäklaren att jag lägger nycklarna i trädgården när jag kör. Jag går in och går till vardagsrummet och tar fram mitt liggunderlag och min sovsäck och kudde. Datorn är urkopplad och ligger i min ena väska. Jag har sovit på sämre ställen, jag stänger ögonen och somnar.
***

Fem år senare.
***
Jag tittar på skärmen framför mig, jag läser om det senaste tillslaget i natt. Jag tar en klunk av kaffet och sträcker på mig.
– God morgon Michael.
– Detsamma Therese.
– Jag hörde att ni fick tag i dem.
– Ja, de försökte springa. Det gick inte så bra för dem i bara kalsongerna, förbannade tomtar.
– Hellre tomtar än intelligenta personer Michael.
– Förvisso Therese men de är fan inte kloka.
– Nej Michael det är de inte.
Jag dricker mer av kaffet och grinar lite illa.
– När sov du senast?
– För en halvtimme sedan, jag la upp benen på bordet och somnade. Sen kom chefen och jag fick tar ner fötterna. Det såg oprofessionellt ut, precis som om någon skulle komma hit och inspektera oss.
– Vi är ju ändå eliten av eliten osv.
– Vad fan gör vi då i en källare med en toalett till tjugo poliser Therese?
– Vi ska ju vara hemliga Michael.
Jag hör ironin i hennes röst, vi tillhör en specialenhet på polisen. Steget över insatsstyrkan, vi fokuserar på buset ovanför det vanliga buset. Jag utbildade mig till polis, arbetade i drygt ett år som uniformerad polis. De sökte folk till denna rotel, med min militära bana och kriminologi utbildningen så hade jag fått en plats.
Ibland ångrar jag mig, ångrar att jag inte lyssnade på de som är mer rutinerade än mig. Som i natt när vi jagat fem kalsongklädda höga amfetaminlangare. Vi kommer inte åt de som förser dessa langare med knarket och i morgon så har de nya rekryter som tar över efter de som vi arresterat.
En viss uppgivenhet finns i gruppen, ja vi sätter dit langarna men inte de som är högst upp i näringskedjan. De kommer vi inte åt, langarna är ungdomar som är mellan 12 och 18, de kommer få respekt för att ha blivit omhändertagna av polisen och socialen.
Jag läser färdigt och skriver på rapporten jag med, den som skrivit den har gjort ett bra arbete. Jag reser mig och sträcker på mig, jag tar min pistol och går till mitt skåp. Jag låser in den i skåpet och går ut från lokalen och till mitt skåp i omklädningsrummet. Jag tar min tunna jacka och går uppför trappan och kommer ut i ljuset, jag kisar med ögonen och tar på mig mina solglasögon.
Jag går iväg från lokalen och börjar gå till min lägenhet, när jag flyttade ner så bodde jag i en källare hos ett äldre par i tre veckor. Under tiden så letade jag efter en bostad. Jag hittade en lägenhet som hade renoveringsbehov, men om man såg förbi kaoset så kunde det bli en pärla. Jag höll med mäklaren och la ett bud, eftersom lägenheten legat ute ett tag så accepterade säljarna mitt bud. De hade ärvt lägenheten av sin farfar, de hade ingen nytta av den och de ville inte renovera.
Jag hade inte emot att renovera, jag kavlade upp armarna och satte igång. Jag tog hjälp av fackfolk, till att renovera badrummen och elen i lägenheten. Resten gjorde jag själv, det tog mig tre månader och jag bodde i kaoset samtidigt.
Men när det var färdigt så hade jag en nyrenoverad etage lägenhet. Där första våningen består av ett kök och vardagsrum men öppen planlösning, rummet är på sjuttio kvadratmeter, förutom den öppna rummet så är där ett arbetsrum på tolv kvadrat. En trappa leder upp till andra våningen, där är mitt sovrum, en garderob och ett badrum till. Rummet utan garderob och toalett är på trettiokvadrat cirka.
Jag klär av mig alla kläder och går naken in i badrummet, jag duschar av mig och när jag är klar så torkar jag mig och går till min säng och lägger mig. Jag somnar som det känns innan jag träffat kudden. Jag vaknar av att min telefon ringer, jag letar yrvaket efter den och svarar.
– Michael.
– Hej det är Iris.
– Hej Iris, vad är klockan?
– Två på eftermiddagen, sov du?
– Ja Iris, jag har arbetat i natt.
– Förlåt att jag väckte dig.
– Det kunde inte du veta Iris, vad har du på hjärtat?
– Far ligger på sjukhus Michael, det är illa med honom.
Jag sätter mig upp i sängen och sätter fötterna på golvet, jag fokuserar och samlar mig.
– Vad har hänt Iris?
– Han fick en hjärnblödning, en kraftig sådan. De vet inte om han vaknar igen, han var som vanligt. Sen så trillade han bara ihop på golvet, mor ringde ambulans och de kom. Hon ringde mig och nu ringer jag dig. Du måste komma hem Michael.
– Ja, givetvis. Jag kör direkt, jag ska bara klä på mig och koka kaffe. Men jag kommer, jag har en massa kompledigt som jag kan ta ut.
– Tack Michael.
– Ingen fara Iris, det är klart att jag kommer.
– Då ses vi snart Michael.
– Det gör vi Iris.
– Hej.
– Hej.
Vi lägger på och jag tittar på telefonen, jag samlar mig och ringer min chef.
– Det är Michael.
– Hej.
– Min far ligger för döden, jag måste åka hem. Jag har en massa kompledigt att ta ut, minst en vecka. Jag är ledig i tre dagar från idag, sen så vill jag ta ut kompledigheten.
– Javisst Michael, självklart.
– Tack Ulf.
– Ingen fara, hör av dig när du vet mer.
– Jadå Ulf, vi hörs.
– Det gör vi.
Jag lägger på och klär på mig, jag går nerför trappan och lagar kaffe. Jag fyller en termosmugg och stänger av kaffekokaren. Jag tar termosmuggen och går ut från lägenheten. Jag låser och går nerför trapporna och sätter mig i bilen och kör iväg.
***
Jag kommer fram till sjukhuset, min syster textade mig för en stund sedan att de är kvar där. Jag går in på sjukhuset och letar upp den avdelning som min far ligger på. Jag går till hissarna och ställer mig i en av dem. Jag trycker på knappen och dörrarna stängs. Hissen börjar röra sig och jag åker uppåt, hissen stannar och jag går ur den.
Jag tittar på skyltarna på väggen och går till vänster och kommer fram till en dörr, jag öppnar den och går in. Jag ser en korridor med stängda dörrar på högersida, på vänstersida så är där dörrar som är öppna. Jag går framåt och ser in i rummen där dörrarna är öppna och de är tomma, korridoren svänger åt vänster, precis när jag ska svänga så hör jag en röst bakom mig.
– Kan jag hjälpa dig?
Jag vänder mig om och ser på kvinnan i blåkläder som står framför mig.
– Michael?
– Louise?
– Ja, du söker din far?
– Ja Louise det gör jag.
– Kom.
Hon kommer fram till mig, hon ger mig en snabb kram och vi delar på oss.
– Jag beklagar Michael.
– Hur illa är det Louise?
– Det är illa Michael, ni ska nog förbereda er på det värsta.
Tanken som snabbt flyger igenom mitt huvud är.
– Att han överlever.
Jag tittar på henne och säger inget, jag bara nickar. Vi går och kommer fram till en dörr och hon knackar försiktigt på den och öppnar den.
– Tack Louise.
– Ingen fara Michael.
Jag går in och min mor och syster sitter i rummet, de reser sig när jag kommer in. Jag ser på min fars kropp och jag hör apparaterna pipa, jag ser på sladdarna och slangarna som är nedkörde i hans mun. Min syster kommer fram till mig och kramar mig. Vi delar på oss och jag går fram till min mor, hon reser sig och vi kramar varandra. Vi delar på oss och de sätter sig igen. Jag hör pipandet från apparaterna och jag tittar på min far.
– Har ni ätit?
De tittar på mig, min mor säger inget. Jag vänder blicken mot min syster.
– Nej Michael, det har vi inte.
– Då kanske ni ska göra det, ni kommer inte orka sitta här om ni inte äter.
– Jag är inte hungrig Michael.
– Kanske inte mor men du måste äta.
– Nej Michael.
– Ingen kommer tacka dig för att du inte äter mor.
Hon tittar på mig, min syster tittar på mig.
– Jag vill inte äta Michael.
– Nej det är möjligt mor, men Iris måste äta. Då kan du lika gärna följa med henne och äta. Maskinerna håller honom vid liv mor, det kommer inte hända något för att du går och äter.
Hon tittar på mig och jag på henne.
– Jag stannar mor, skulle något hända så ringer jag Iris. Du måste ha kraft och ork om du ska sitta här.
Iris reser sig och går fram till vår mor.
– Kom mor.
Hon reser sig och Iris tar hennes arm och de går mot dörren, min mor stannar och ser på mig.
– Du ringer?
– Jag ringer mor.
Iris öppnar dörren och de går ut, dörren stängs och jag tittar på min fars kropp. Han ser så liten ut där han ligger i sängen. Jag minns när jag växte upp, då var han flera meter lång tyckte jag. Han var min idol, jag gjorde allt för att vara honom till lags. Jag ville verkligen ha hans godkännande, men inget jag gjorde var gott nog.
Trillade jag slog mig så tröstade han mig aldrig, han hånade mig för att jag grät. Han kallade mig för öknamn när jag grät, hånet växte om jag sprang till mor för att få tröst. Jag sätter mig och letar efter minnen när han sa något vänligt till mig, jag hittar inget.
Dörren öppnas och en sköterska kommer in, det är inte Louise. Hon ser mig inte först, när hon gör det så hoppar hon till.
– Förlåt om jag skrämde dig.
– Ingen fara, du var så tyst. Är de och äter?
– Ja, jag fick iväg dem.
– Bra.
– Finns det en läkare som jag kan tala med?
– Ja hon kommer snart, hon är på akuten och tar emot en patient.
– Tack, då vet jag det.
– Ingen fara.
Hon gör färdigt det som hon kom för att göra, hon går ut ur salen och minnena fortsätter ansätta mig. Jag letar vidare efter positiva minnen, jag hittar inga. Dörren öppnas igen och min mor och syster kommer in i rummet, de tittar på mig och jag säger.
– Ingen förändring, läkaren kommer om en stund. Fick ni ätit?
– Ja Michael.
– Bra.
De sätter sig och ingen av oss säger något, maskinerna piper och de piper i en jämn rytm. Jag sluter ögonen och minnena fortsätter skölja över mig, minnen om hans drickande, om hans utbrott. Han storvulenhet, hans burdusa sätt. Alla de där negativa minnena. Jag gör mitt absolut bästa för att hitta ett enda positivt minne.
Dörren öppnas igen och jag öppnar mina ögon och ser på läkaren, hon ser ut att vara i min ålder. Jag läser på hennes namnskylt, Annika ST läkare. Hon kommer in i rummet, hon tänder lampan i taket och ljuset gör så att jag får kisa innan ögonen vänjer sig. Min mor vänder sig mot henne, jag ser en vädjan om hopp i hennes ögon. Jag ser läkarens blick mot henne, jag ser muren hon sätter upp.
– Där är tyvärr ingen förändring fru Gyllengrip. Vi får avvakta och se.
Min mor sjunker ihop, jag söker ögonkontakt med henne. Jag skakar på huvudet och hon ser min skakning, hon tolkar den och skakar på huvudet hon med. Han kommer inte vakna, eller sannolikheten för det är väldigt liten. Jag nickar och hon kramar min mors axel mjukt.
– Vi får helt enkelt se fru Gyllengrip.
Min syster tittar på läkaren, sen på min mor och sen på mig. Jag möter hennes blick och skakar på huvudet, hon tittar på mig och insikten i min skakning landar i henne. Hon kniper ihop ögonen och kämpar med tårarna. Hon reser sig och tittar på vår mor. Hon samlar sig och säger.
– Jag ska bara på toaletten mor.
– Ja Iris.
Hon reser sig och går ut från rummet, läkaren tittar på mig och nickar. Jag nickar tillbaka och hon går ut.
***
Jag tittar på klockan, den är sju på morgonen och vi har suttit här hela natten. Min mor och Iris sitter i fåtöljerna och sover, jag står vid fönstret och ser solen gå upp. Det är en vecka kvar till midsommar, solen går upp tidigt. Jag ser på hustaken på de andra byggnaderna här på sjukhuset. En lätt knackning hörs på dörren och den öppnas. En sköterska kommer in, min blick möter hennes och hon nickar. Jag svarar på den och vänder mig mot fönstret igen.
Hon gör vad hon ska och går ut från rummet. Jag tittar på hustaken igen och samlar mig, jag drar handen över ansiktet och ser på solen. Jag känner på mitt skägg, jag kliar mig i det. Min mor hade inte kommenterat det. Frågan är om hon ens sett det. Hade min far sett det så hade jag fått kommentarer och det hade inte varit vänliga kommentarer.
Frågan är om han någonsin sagt ett endaste vänligt ord till mig. Det knackar på dörren igen, den öppnas och nu kommer fler in i rummet. Min mor och syster vaknar och ser på de som kommer in. Läkarna tittar på dem och sen på min far, de ser på mig och presenterar sig. Jag säger mitt namn och de ser på min far, en sköterska berättar om hans tillstånd, att han är stabil men ej kontaktbar.
Läkaren läser i anteckningarna. De tittar på min mor och sen på mig, jag möter deras blick. Jag försöker förmedla att jag är medveten om det som alla vet förutom min mor.
– Han kommer inte vakna va?
Läkarna ser på mig, jag ser dem slicka sig om läpparna. Min mor stirrar på mig och sen på läkarna, jag ser hennes händer krama armstöden på fåtöljen.
– Vi kan önska och be om under, men de kommer inte hända eller hur?
– Alla fall är olika, det finns…
– Snälla, om det är något vår far lärt oss så är det att sanning oftast är bäst. Han kommer inte vakna, vi ska förbereda oss på det. Ni kommer vilja be oss överväga donation. Frågan är om hans organ duger, men faktum är att han inte kommer vakna och att han kommer ligga där som ett kolli och ha maskiner som andas åt honom?
Den yngre läkaren tittar på mig, den äldre ser på henne och sen på mig.
– Ja, så är det. Chansen för att han ska vakna är minimal, för att inte säga utesluten.
– Tack, då har vi ett beslut att fatta.
– Ja, skadorna på hans hjärna är omfattande.
– Tack, då kan ni lämna oss. Detta är en familjesak.
– Javisst.
De lämnar rummet och jag ser på min mor, hon tittar på mig och jag ser anklagelserna byggas upp i hennes ögon. Jag ser henne öppna munnen och jag förbereder mig på dem. Men det kommer inga ord utan ett lågt skrikande som ökar takt och styrka. Hon skriker högt och jag går fram till henne och sätter mig framför henne och kramar henne. Hon slår armarna runt mig och jag ser på min syster.
– Hämta en sköterska och be om lugnande.
Hon tittar på mig och reser sig och går ut ur rummet, min mor klamrar sig fast vid mig och skriker. Hennes skrikande skär in i mina öron, dörren öppnas och en sköterska kommer in och hon tittar på oss. Hon hör min mors desperata skrikande och går ut igen. Hon kommer tillbaka efter en minut med den äldre läkaren, han säger åt sköterskan att ge min mor lugnande.
Hon går iväg och läkaren ser på mig och sen på min mor. Sköterskan kommer tillbaka och räcker mig två tabletter, jag tittar på henne och tar emot dem och jag får min mor ta tabletterna. Skrikandet lägger sig och jag lutar henne bakåt mot ryggen på fåtöljen, jag reser mig och tar en filt och lägger över henne.
– Iris.
– Ja?
– Har du numret till fars advokat?
– Ja Michael.
– Bra kontakta honom och be honom komma hit, vi måste få reda på vad och om far sagt något om en sådan här situation skulle uppstå. Det skulle överraska mig om far inte tagit höjd för det.
Hon ser på mig och tar fram sin telefon och ringer, min mor snyftar och sen somnar hon. Sköterskan ser på mig och går ut från rummet, jag hör min syster tala med advokaten. Hon lägger på och hon tittar på mig.
– Han kommer.
– Bra, gör dig redo på att driva det dagliga Iris.
– Jag?
– Ja du, som jag sa innan jag åkte. Jag kommer göra allt som står i min makt att se till så att du tar över, ring någon på pappersbruket som är i ledande position och säg åt den personen att komma hit så att du kan informera honom eller henne om vad som sker.
– Ja Michael.
Hon tar fram telefonen igen, jag vänder mig mot fönstret igen och ser ut på hustaken.
***
Jag ser på advokaten och läser igenom pappret igen, jag räcker det till Iris och hon läser det. Det är väldigt tydligt, om en sådan situation skulle uppstå som uppstått så är hans önskan att vi ska stänga av apparaterna, han har ingen önskan om att ligga som ett kolli. Jag läste vad mer han skrivit och jag skakar på huvudet.
– Inte en chans att jag kommer göra det som står där.
– Visar ni pappret för läkarna så är det, det som gäller.
– Frågan är om det ens är lagligt, vilket läkarna också kommer förklara för dig. Min far hade en viss tendens att tro att han stod över lagen, det är möjligt i hans lilla bubbla i vår lilla stad. Men i stora världen så gäller statens lagar inte hans. Hur många testamenten och sista önskningar han än har. Iris kommer driva företaget tills vi bestämmer något annat. Förstår du?
– Ja.
– Bra, jag misstänker att han skrivit något som kommer försöka tvinga mig att ta över. Det kommer inte ske, över min döda kropp att det kommer ske.
Advokaten ser på mig, jag möter hans blick och han viker ner den.
– Tro mig jag vet precis vilket svin vår far var, ni kommer alla bli varse om vad jag är kapabel till. Vad min far aldrig insåg, är att jag är intelligentare än vad han var, eller är. Min syster kommer leda företagen, tro mig. Det är möjligt att jag inte kan avsäga mig titlar osv. men jag anställer precis vem fan jag vill att göra det jag vill. Om det var något vår far lärt mig, så är det att dela ut order och se till så att de efterlevs. Förstår du?
Han tittar på mig och nickar.
– Ja Michael.
– Bra, gör som jag säger så får du stanna kvar. Något säger mig att du tjänar rätt bra med pengar på att vara vår familjs advokat, vill du fortsätta med det så gör du som jag säger. Eller som vi säger, jag och min syster.
Han tittar på oss och nickar.
– Bra, det kommer att komma representanter från styrelsen om en stund. Vi ska möta dem och du sitter med där och styrker legitimiteten i de papperna.
– Ja Michael.
– Bra, du skriver ihop ett dokument som ger min syster makten att göra vad fan hon vill. Jag skriver på det och vi visar det för dem så ska vi nog stänga truten på de gamarna. För ni kan tro att de börjat cirkla över hans kropp och företagen.
Advokaten tittar på mig, jag ser att han omvärderar mig.
– Som jag sa, jag är intelligentare än min far.
– Ja Michael.
– Bra, börja skriva.
– Ja Michael.
– Syrran.
– Ja Michael.
– Låt mig sköta samtalet, bara håll med mig. Vi har aktiemajoriteten i företagen, de kan försöka göra något så kommer jag att sätta dem på plats.
– Ja Michael.
– De ser mig som en sillmjölke, för att far sett mig som en sådan. De kommer bli varse om att jag inte är det.
– Och mor?
– Gör som far sagt till henne, när hon läser det pappret så kommer hon att finna sig i det. Han har brutit ner henne och kuvat henne, hon är en skugga av den kvinna hon var, frågan är om inte änkerollen kommer klä henne väldigt väl Iris. Vår far Iris var ett svin, frågan är hur många illegitima barn som är hans som finns på bygden. Vi kanske får fler syskon när arvet ska fördelas. Han var notoriskt otrogen mot mor.
Advokaten tittar upp från det han skriver.
– Nej Michael, efter att ni föddes så opererade han sig. Det finns inte fler arvingar.
Jag tittar på advokaten och skakar på huvudet.
– Han skrockade säkert och var väldigt nöjd med sig själv att han kunde sätta på halva staden.
Advokaten ser på mig och sen på min syster.
– Erh ja Michael.
– Jisses, frågan är om det finns någon som han inte satt på.
Advokaten böjer sig över pappret igen och fortsätter skriva, jag vänder mig mot fönstret igen och ser på solen och utöver hustaken.
– Jag är klar.
Jag vänder mig och ser på advokaten och läser igenom det han skrivit, när jag är klar så tar jag hans penna och lägger till ett par saker, jag räcker honom pappret och han läser mina tillägg och slickar sig om läpparna. Han skriver till dem och jag tar pennan och skriver under, jag räcker den till Iris och hon tittar på mig och skriver under. Advokaten skriver under att han bevittnat våra underskrifter.
– Bra gå ut nu är du snäll.
– Ja Michael.
Han reser sig och går ut från rummet, jag tittar på mig syster.
– Så Iris, är du redo att axla det ansvar som du längtat efter?
Hon tittar på mig och sväljer.
– Kanske.
– Bra det duger för mig.
Jag ger henne en kram och vi går ut från rummet, jag tittar på advokaten och han nickar. Jag nickar tillbaka och jag ser fyra män och en kvinna sitta och vänta på oss. Vi går fram till dem, de ser oss komma och de reser sig. De öppnar sina munnar och jag höjer min hand.
– Läs och gör som här står, har ni synpunkter så kan ni packa era saker och söka nya arbeten. Accepterar ni vad som står här, så får ni arbeta kvar. Det är alternativen.
De tittar på mig, en av dem öppnar munnen. Jag höjer min hand, han stänger den.
– Läs, när du gjort det så säger du ja eller nej. Beroende på ditt svar så kommer du att få ställa dina frågor.
Jag räcker honom pappret, han tar det och läser. Jag ser färgen lämna hans ansikte, de andra ser hans reaktion och de slickar sig om läpparna. Han läser färdigt och tittar på mig, han skickar pappret vidare och de andra läser. När de är klara så tar jag pappret och räcker det åt advokaten.
– Så, ja eller nej?
De slickar sig om läpparna, han som läste först tittar på mig och jag möter hans blick.
– En sak ska ni veta, jag och min syster är inte vår far. Ni kunde dupera honom, han var alkoholist och en kåtbock. Vi är varken eller, så om ni säger ja. Så kommer ni att få börja göra skäl för era löner. Förstår vi varandra, vi vet precis av vilket skrot och korn han var gjord av. Tro mig, vi vet. Så innan ni svarar ja, så ska ni veta att vi vet vad fan ni sysslat med under de senaste åren när hans drickande och knullande blev värre. Ni får en chans till bot och bättring, stannar ni så ska ni veta att ni kommer få överbevisa oss om att ni förtjänar er plats i vår företagssfär. Förstår ni det som står i papperna som ni precis läst? att min systers ord är lag. Hon talar med min röst.
Det tittar på mig och jag ser på dem slicka sig om läpparna och svälja.
– Ja.
– Bra, så om ni accepterar det pappret så skriver ni på det. Åker tillbaka och börjar arbeta, gör ni inte det så kommer någon att packa era saker. Ni lämnar in era kort och nycklar och söker nytt arbete.
De tittar på mig, den man som försökt prata innan tittar på advokaten och sträcker fram handen och får en penna och skriver på. De gör likadant alla fem.
– Bra, läget är som följer. Vår far har fått en massiv hjärnblödning, sannolikheten för att han vaknar är väldigt låg. Vi ska fatta beslut om att stänga av maskinerna eller inte, ni informerar er personal om läget och samtidigt så lugnar ni dem med att vi har koll på läget. Arbetet fortsätter som vanligt, förstår ni?
– Ja.
– Bra verkställ, min syster kommer att komma i morgon. Då förväntar jag mig att ni har all information som hon behöver och jag menar all information. Inte bara den som ni visat min far, utan allt.
De ser på mig och nickar.
– Bra då har vi ett beslut att fatta.
Vi vänder oss och går mot min fars rum, vi kommer fram och jag ser mig över axeln, de har lämnat.
– Så då har vi schasat bort gamarna syrran, men var på din vakt. De kommer vid första antydan till lukten av as.
– Ja Michael, lova mig en sak Michael?
– Javisst syrran.
– Förvarna mig innan du blir arg på mig, så att jag hinner gömma mig. Den blicken var värre än fars, frågan är hur många av dem som får byta underbyxor.
– Jag är van vid förhöra och hantera buset i Malmö. De där är så rädda om sina positioner så de kommer krypa nakna genom staden för att få behålla sina arbeten. Tro mig syrran, de kommer inte våga riskera dem. De var inte beredda på att jag visste om deras förehavanden, de kommer att misstro varandra och undra vem fan som skvallrat till mig för att få en bättre position. Så medan de intrigerar med varandra så får du en chans att befästa din position. Ta vara på den syrran.
Hon tittar på mig, advokaten gör detsamma.
– Hur fan vet du så mycket om detta Michael?
– Som jag sa till honom Iris, jag är intelligentare än vår far var, när han var nykter. Han har lärt mig sen jag kunde gå, sen så har jag läst en hel del nyttiga böcker. Sen så känner jag igen skurkar när jag ser dem, en yrkesskada syrran.
Jag ler mot henne och hon ler tillbaka. Vi går in på rummet, mor sover fortfarande och jag tar fars papper. Jag går ut igen och går fram till en sköterska.
– Jag skulle behöva tala med den läkare som är ansvarig för min far.
Hon tittar på mig och jag ler mot henne, hon ser på mitt leende och ler tillbaka.
– Javisst.
– Michael, jag heter Michael.
Jag läser på hennes namnskylt och ser på hennes namn.
– Anna.
– Ett ögonblick Michael.
– Tack Anna.
Hon går iväg och jag tittar på de som är här, frågan är hur många till av de som är här får överväga det beslut som vår far tvingar oss till. Anna kommer tillbaka med läkaren. Jag läser på hans namnskylt, överläkare Nilsson.
– Tack för hjälpen med min mor.
– Självklart.
– Finns det någonstans där vi kan tala ostört?
– Javisst kom med mig.
Vi går till hans rum och han går in, jag går efter honom och han stänger dörren. Han sätter sig och jag gör detsamma. Han tittar på mig.
– Min far är en rätt speciell man, detta är hans önskan vid ett tillfälle som detta. Jag ber dig läsa det med ett öppet sinne.
Han tittar på mig och tar pappret som jag räcker honom, han börjar läsa och jag ser hans ögon vidgas. Han läser klart och sen räcker han mig pappret.
– Vi kan inte efterleva detta…?
– Förlåt, Michael.
– Leif, men som sagt vi kan inte efterleva det.
– Så bra, vi kommer inte kräva det. Verkligen inte, men faktum kvarstår. Han vill att apparaterna stängs av, min fars som du läser mellan raderna manlighet kräver det av honom. Jag har inget som helst intresse av att vara den som stänger av apparaterna.
– Bra då behöver vi inte bråka om det och hans organ?
– Som sagt, hade jag fått bestämma så hade ni fått karva hur mycket ni vill i honom. Men han vill inte det, frågan är om det funnits något att använda. Han var för glad i livets goda, framförallt alkohol och cigarrer. Min far var alkoholist, jag kan inte så mycket om medicin men det skulle inte förvåna mig om det var alkoholen som satte punkt för hans liv. Eller att den var orsaken till att han ligger där han ligger.
– Var det så illa?
– Säkert värre, Leif. Behöver du visa detta för någon innan ni stänger av apparaterna?
– Ja, vi ska ha ett möte om hans önskemål. Där kommer vi att gå med på att stänga av apparaterna, men att det är vi som gör det. Inte du.
– Tack.
– Ingen fara, vet du varför?
– Han ser det säkert som någon form av manbarhetsrit, min far är en komplex person Leif. Han såg sig själv som gud i vår lilla stad.
– Min far arbetade på Gripenföretagen, mest under din farfar. Men även en kort period under din far. Han har berättat en del historier.
– De stämmer säkert allihop Leif, det var två väldigt speciella personer.
– Kommer du ta över?
– Nej Leif, det kommer min syster göra. Jag har inget som helst intresse av att leda företagen, hon har. Det är lite komplicerat, jag kommer vara någon form av galjonsfigur. Hon kommer leda arbetet och hon kommer göra det väldigt mycket bättre än mig. Jag har mitt i Malmö.
– Vad gör du där?
– Jag är polis Leif, frågan är om jag fått arrestera min far.
– För?
– Osedlighet kanske?
Jag reser mig.
– Tack för hjälpen.
– Ingen fara Michael.
Vi skakar hand med varandra.
***
Jag ser dem stänga av maskinen, vi står runt sängen. Jag, min syster och min mor. Jag ser tårarna rinna på deras kinder, jag känner ingenting. Varken sorg, glädje eller hat. Jag hör apparaten pipa med ett jämt pipande, överläkaren nickar och sköterskan stänger av apparaten. Han tar sitt stetoskop och lyssnar på min fars hjärta. Han reser sig lite och tar min fars handled och känner efter pulsen. Han lägger ner hans arm och tittar på klockan.
– Döden inträffade 15.34.
Jag hör ett gnyende från min mor och jag kramar henne mjukt, min syster smeker min fars kind. Jag tittar på överläkaren och nickar, han nickar tillbaka och personalen går ut. Vi står kvar en stund och min mor gnyr fortfarande och min syster torkar sina ögon. Jag tittar på dem och tar min mor i armen och leder henne ut från rummet och vi går genom korridoren och vi kommer fram till hissen. Jag trycker på knappen och dörrarna öppnas, vi går in i hissen och vi åker ner.
***
Jag lägger täcket på min mor, vi gav henne en lugnande tablett och jag bar upp henne i hennes sovrum och klädde av henne och la henne i sängen. Jag ser på henne och drar upp täcket lite grann, jag går ut från rummet och går nerför trappan och går till matsalen. Jag ser på min syster, jag sätter mig mitt emot henne. Hon tittar på mig och jag på henne.
– Nervös?
– Ja Michael.
– Bra det håller dig på tårna, jag skrämde dem. De är nervösare för dig än vad du är för dem, ge dem inte en millimeter. Visa vem som bestämmer.
– Ja Michael.
– Bra.
– Fröken, herrn. Är ni redo att äta?
Jag tittar på hushållerskan, vem fan har ens hushållerska nu förtiden.
– Ja fru Hansson, vi är redo att äta.
– Då vet jag det, jag beklagar sorgen.
– Tack fru Hansson.
Hon nickar och går iväg. När vi kom hem så informerade vi släkten, det hade tagit sin lilla stund. Vi hade informerat gamarna med och de hade beklagat de med.
Fru Hansson kommer med maten och dukar fram den, vi tackar henne och börjar äta. Vi äter under tystnad och det enda som hörs är besticken mot porslinet, jag ser på pannbiffarna, potatisen, den stekta löken och såsen. Jag äter med god aptit och blir klar före min syster. Jag ser på henne kämpa med maten.
– Jag stannar i tio dagar syrran, jag tar hand om det runt omkring. Så att du kan fokusera på företagen.
– Tack Michael, så du kommer resa tillbaka?
– Ja Iris jag kommer resa tillbaka, dels för att du ska kunna driva företagen och dels för att, jag ska inte säga hatar detta hus. Men det är inte långt ifrån, det finns så många dåliga minnen för mig här. Far var en tyrann mot mig Iris, det finns saker som han gjorde mot mig som du inte vet om. Saker som mor inte vet om Iris, jag mår nästan fysiskt dåligt när jag är här.
– Vad för saker Michael?
– Saker som man inte ska göra mot sina barn Iris.
Hon tittar på mig, jag ser hennes blick.
– Nej så långt gick det inte, men aga, grov aga Iris. Pennalism, mobbing och hån. Jag har stått med naken rumpa mer än en gång i hans arbetsrum och fått smaka på rottingen, hundpiskan eller läderremmen Iris. Slag i magen, i ansiktet. Förnedring, hån osv. Det slutade när jag var femton och slog tillbaka, när jag vuxit mig tillräckligt stor. När min träning kunde skydda mig Iris, men hånet och det andra slutade inte Iris, tvärtom det blev värre. Hans fostran stötte bort mig Iris, något säger mig att farfar gjorde liknande saker med honom i någon förvirrad föreställning om att det skulle bli män av oss.
– Herregud, jag visste inget. Du har aldrig sagt något.
– Nej, du såg upp till far. Han hotade med att utsätta dig för samma saker om jag skvallrade, värre saker Iris. Mycket värre, hans hot har alltid legat över mig som ett moln. Nu är det borta Iris, jag kan inte säga att jag sörjer honom. Frågan är om jag någonsin kommer göra det Iris, jag tror inte det.
– Så han hotade dig med att jag skulle få utstå samma saker som du?
– Ja Iris, det gjorde han. Ibland när du hittat på bus och jag såg hans blick så sa jag att det var jag som gjort det. Då fick jag följa med in på hans kontor, jag fick ta av mig byxorna och vika dem och lägga dem snyggt på en av hans stolar. Tag om kanten på skrivbordet och han valde redskap, sen så slog han mig tio gånger. Grät jag så slog han ett par extra gånger, han var ett svin Iris. Man ska inte tala illa om de döda, men jag kan inte låta bli.
Hon tittar på mig och jag reser mig och tackar för maten och sällskapet. Jag går ut från huset och går till min oas i kaoset. Jag går fram till dörren och öppnar den, jag går in i lokalen och ser på mina saker. Jag ser på smutsen som är här, jag går fram till städskrubben och öppnar den.
Jag tar fram städsakerna och fyller vatten i skurhinken och häller i såpan. Jag tar kvasten och sopar av golvet, jag tar fram dammsugaren och dammsuger mattorna och det skräp som jag sopat ihop. Jag tar skurkvasten och börjar torka av golvet, dörren öppnas och Olsson kommer in. Han är tillsyningsman på gården, han ser mig städa av golvet och jag stannar och tittar på honom.
– Olsson.
– Michael, jag beklagar.
– Tack Olsson.
– Så du är hemma?
– För en liten tid ja Olsson, sen så kommer jag att åka till mitt.
– Han förbjöd oss att gå in här.
– Det förvånar mig inte Olsson, han hatade detta. Det gav mig en kontroll som han inte kunde få över mig. Detta gav mig möjligheten att slå tillbaka Olsson, detta gav mig modet att göra det jag gjorde. Jag är förvånad att han inte sprängt lokalen.
– Haha, han hade nog velat Michael. Men din mor sa nej.
Jag tittar på honom, han tittar tillbaka på mig.
– Min mor?
– Ja Michael, han ville tömma lokalen men hon sa nej. Det blev lite liv, men han vek ner sig. Men han förbjöd någon annan att gå in här.
– Där ser man, då för jag tacka mor när hon vaknar.
– Sover hon?
– Ja Olsson, oavsett vilken skitstövel min far var så älskade honom. Hennes trygghet är borta, så hon vet inte vad hon ska göra nu.
– Stackars kvinna.
– Ja Olsson, men förhoppningsvis så landar hon på fötterna.
Jag sätter tillbaka städsakerna och ser på lokalen, ett leende spelar på mina läppar och jag går över träningssakerna och spänner lite muttrar där det behövs. Jag går fram till spikplattorna och sätter mina händer mot spiken och går upp i handstående, jag sänker mig och går ut i split och reser mig igen och sänker mig och skjuter ifrån och landar på fötterna.
Jag tittar på Olsson och han tittar på mig och jag ler. Han skakar lite på huvudet och muttrar något om galning, jag ler lite bredare och vi går ut från lokalen. Jag stänger dörren och går tillbaka till det stora huset. Jag går in och går till köket och fru Hansson tittar på mig.
– Finns det någon öl fru Hansson?
– Jadå herrn.
– Jag heter Michael fru Hansson.
Hon tittar på mig och jag på henne.
– Det finns öl i matkällaren Michael.
– Tack fru Hansson.
Jag går in i matkällaren, jag tar tre flaskor öl och går ut och släcker ljuset. Hon tittar på mig.
– Vad kommer hända med oss Michael?
– Förlåt? Vadå hända?
– Ja får vi stanna kvar?
– Ja, ingen kommer kasta ut er. Varför skulle de göra det fru Hansson?
– Ja de kanske vill ha yngre förmågor.
– Nej ingen kommer att kasta ut er fru Hansson. Verkligen inte.
– Tack Michael.
– Ingen fara fru Hansson.
Jag lämnar köket och går uppför trappan till mitt rum, jag öppnar dörren och ser på det. Det ser exakt ut som när jag lämnade det som nittonåring, jag tittar på mina saker och skakar lite på huvudet. Hennes fråga retar mig fortfarande, varför skulle de få lämna?
Jag öppnar en av ölflaskorna och tar en klunk av ölen, jag öppnar min balkongdörr och går ut på terrassen och går fram till en av solsängarna som står här.
Om jag inte minns helt fel så står den på samma plats som när jag lämnade, jag lägger mig på den och ser på solen som är på väg ner. Den är väldigt röd, jag tar en klunk av ölen och insikten slår mig. Min far har förgripit sig på henne, nu är hon rädd för att min mor ska veta och kasta ut henne.
Jag sätter mig upp med ett ryck och reser mig, jag går in på mitt rum och sätter ölflaskan där och går ner i köket. Fru Hansson tittar på mig, hon ser på mitt ansikte att jag förstått.
– Hur länge fru Hansson?
– Sen jag började här som sjuttonåring, det var oftare när jag var yngre. Men det hände senare med, din farfar gjorde samma saker med mig.
– För helvete.
Jag känner ilskan koka i mig, hennes ögon vidgas när hon hör min svordom. Jag går försiktigt fram till henne och kramar henne mjukt.
– Inget kommer hända dig fru Hansson, jag lovar dig. Ditt helvete är slut, jag förstår om du vill lämna fru Hansson.
Jag känner henne skaka lite, jag kramar henne lite hårdare och hon kramar mig.
– Jag har inget annat Michael.
Jag sluter mina ögon och kramar henne.
***
Jag springer genom skogen, min vanliga löprunda. Jag känner lukten av skogen fylla min näsa och jag ler lite, det finns faktiskt saker som jag saknat. Jag hatar inte allt här, jag har saknat skogen. Jag förlorade min oskuld i denna skog, jag och Olivia älskade i den gamla jaktstugan. Eller älskade, vi var två femtonåringar som tafatt försökte älska med varandra. Jag kom nästan innan jag kommit in i henne.
Det gick så fort, vi båda blev väldigt snopna och generade. Men vi fann oss och vi drog av kondomen och rullade på en ny en stund senare och andra gången så gick det bättre, tredje och fjärde gången med. Jag ökar steglängden och svänger höger på en stig. Jag springer vidare och jag ser jaktstugan närma sig.
Jag kommer fram till den och stannar, jag ser på den och går runt den och går fram till taknocken och letar efter nyckeln. Jag hittar den och tar fram den och sätter den i nyckelhålet och vrider om. Jag öppnar dörren och går in, jag ser femton år tillbaka och jag ser oss nakna.
Jag ser hennes nakna kropp framför mig, jag ser min egen. Min penis som står rakt ut från kroppen, hur vi la oss i sovsäcken på luftmadrassen som vi lagt på sängen. Vårt kyssande, vårt tafatta smekande av varandra.
Mitt pinsamma ögonblick, tystnaden efter. Mina ursäkter som forsade ur munnen på mig. Hennes leende och uppmaning om att kyssas lite, jag tog hand om kondomen och kastade den i hinken.
Hur vi kysstes länge, mitt smekande. Jag smekte henne länge och hon visade mig hur hon ville att jag skulle göra. Hon kom och jag såg på hennes förundrade blick på mig, ny kondom. Jag lät henne styra mig, känslan av att glida in i henne. Hur jag tog henne med långa tag, jag kom igen. Jag kom många gånger den dagen, kvällen, natten och morgonen.
Utskällningen vi fick när vi kom hem, tiden hade upphört att existera här i stugan. De andra tjejerna jag tog hit efter Olivia, hennes familj flyttade när vi skulle börja gymnasiet. De flyttade till Växjö, jag undrar vad hon gör idag om hon är gift och har barn. Jag ser de andra tjejerna, unga kvinnor. De passera i revy framför mina ögon, Isabella, Anna, Clara och Petronella. Mitt lilla kärleksnäste, ett generat leende spelar på mina läppar.
– Nostalgisk?
Jag rycker till och vänder mig om, jag ser Isabella stå i dörren. Jag ser hennes blonda hår glittra av solen som lyser upp henne bakifrån.
– Haha, ja Isabella. Satan vad du skrämde mig.
– Förlåt, jag såg att dörren var öppen. Jag beklagar sorgen Michael.
– Tack Isabella.
Hon kommer fram till mig och vi kramar varandra, vi delar på oss. Jag tittar på henne och hon är en mognare version av den sjuttonåriga tjej jag var med här när jag var yngre. Vi var tillsammans ett tag på gymnasiet, sommaren mellan ettan och tvåan. Hon tittar på mig som jag gör på henne.
– Det klär dig Michael.
– Vilket?
– Skäggstubben.
– Tack Isabella, du är lika vacker som någonsin.
Hon ser på mig och ler.
– Tack Michael.
– Säger bara som det är, hur är det med dig?
– Det är bra, hur är det själv? Ja förutom det som hänt då.
– Det är bra Isabella, det går sin gilla gång.
– Så du bor i Malmö?
– Ja, det gör jag.
– Och arbetar som polis?
– Ja Isabella det gör jag.
– Så du ska inte axla din fars mantel?
– Nej, det ska jag inte Isabella, det kommer Iris göra.
– Där ser man, är hon redo för det?
– Hon har varit redo för det i hela sitt liv, hon har velat det sen hon förstod vad far arbetade med.
Hon ser på mig och lämnar ämnet.
– Som sagt, är du nostalgisk?
– Haha, ja en del minnen kom tillbaka till mig. Vi busade en hel del här Isabella.
– Haha, ja Michael. Det gjorde vi, ibland undrade jag om de skulle sätta ihop en skallgångskedja för att hitta oss.
– Haha, ja du kanske det.
– Jag var inte den enda du tog hit?
Jag tittar på henne.
– Nej Isabella, det var du inte.
– Misstänkte det.
– Men inte när vi var tillsammans, jag är inte min far Isabella.
– Nej jag vet, det var jag som klantade mig, inte du.
– Varför gjorde du det Isabella?
Hon tittar på mig.
– Din far stoppade mig på stan en dag och förklarade för mig att jag inte skulle ha några illusioner om att jag skulle landa dig. Du fick knulla mig men mer än så skulle det inte bli och om jag insisterade så skulle jag få ett helvete.
Jag stirrar på henne, hon ser på mig. Hon tolkar min blick.
– För helvete.
– Jag var inte ensam om det, visade du minsta intresse för någon så hade han ett samtal med flickan i fråga.
– Skojar du?
– Nej Michael jag skojar inte, han hotade med jordensundergång om vi berättade det för någon. Han sa även att om jag ville ha en riktig man så skulle jag bara säga till, sen skrattade han och gick iväg.
Jag slickar mig om läpparna och blundar och samlar mig.
– Han var en galning, en förbannad galning.
– Ja Michael, det var han.
Hon kramar mig försiktigt, jag kramar henne tillbaka och jag känner hennes kropp mot min. Vi står en stund sen delar vi på oss, hon ser på mig och jag på henne. Jag drunknar i hennes blåaögon och jag känner hennes hand på min nacke, hon drar mig sig närmare och våra läppar möts och vi särar på dem och våra tungor möts.
Först lite trevande och försiktigt, sen allt aggressivare. De kommer ihåg varandra och de vet vad den andre gillar. Våra händer sliter i våra kläder och våra träningskläder ligger snart i en hög på golvet och vi kysser varandra aggressivt igen.
Hennes hand greppar min penis och mina fingrar smeker hennes slida. Jag känner vätan och värmen mot mina fingrar och hon känner försatsen mot sina. Jag lyfter upp henne och hon slår sina ben runt mina höfter och jag går fram till väggen och sätter hennes rygg mot den. Jag tar min penis och sätter den mot hennes slida. Jag tittar på henne och frågar.
– Är du säker?
– Ja vad fan tror du Michael?
– Måste fråga, samtyckeslagen du vet.
Hon tittar på mig och skrattar till.
– Du är fan ta mig inte klok, knulla mig nu.
Jag stöter till och glider in i hennes varma inre. Hon stönar till och hennes ögon spärras upp när jag glider in i henne och når botten.
– Fy fan, så jävla skönt. Du har vuxit mer Michael, den var stor redan då och den är större nu. Jävlar vad du fyller mig.
Jag börjar röra mig och jag tar henne mot väggen, mina höfter rör sig snabbare och snabbare. Våra kroppar möts och hennes bröst gnids mot mitt, mina händer håller om hennes skinkor och jag kramar dem och masserar dem. Jag tar henne lite snabbare och hon stirrar på mig och kommer med ett skrikande som ekar i stugan och ut genom den öppna dörren.
Jag ser på den och vissa tankar på att någon kan se och höra svävar förbi. Men de försvinner när hennes orgasm ebbar ut och ber mig sätta ner henne så att jag kan ta henne bakifrån. Vi byter ställning, jag står bakom henne med mina händer på hennes höfter och tar henne med långa tag.
Min blick är fastnitad på hennes rumpa, jag ökar takten och jag känner ilningarna närma sig och jag känner hur det börjar skaka i mina ben. Hon stelnar till och kommer med ytterligare ett skrik. Ilningarna har tagit över mig nu, tagit över hela min kropp. En väsning från mig hörs.
– Var?
– I min mun.
Jag drar mig ur henne och hon svänger runt vigt och sätter sig på huk framför mig och tar mig i munnen. Jag känner hennes hand smeka mig och hennes mun och tunga slicka och suga mig. Jag ser hennes fingrar smeka sig själv, den synen får mig att explodera. Ett vrål lämnar mina läppar och min kropp spänns så att musklerna blir väldigt synliga på kropp.
Jag känner hur säden lämnar mig och fyller hennes mun, sträng efter sträng av säd lämnar min penis och fyller hennes mun. Jag känner hur orgasmen ebbar ut, jag öppnar mina ögon och jag ser på hennes ansikte, jag ser hennes dra ut min penis och svälja min säd. Hennes hand smeker mig mjukt, de sista dropparna lämnar mig och de faller ner på golvet och lämnar DNA bevis på vad vi gjort.
Jag ser hennes fingrar smeka henne mjukt, ser på de glansiga fingrarna. Hon reser sig och vi kysser varandra, hon stönar till lite förvånat. Känner smaken av mig själv, bryr mig inte. Inte nu, vi delar på oss och jag tar hennes fingrar och stoppar in dem i munnen och slickar av dem. Hon ser på mig och ler.
Jag smeker hennes kind och drar ut fingrarna och lutar mig fram och kysser henne. Vi delar på oss, verkligheten studsar tillbaka. Vi ser på varandra lika generade båda två.
– Glömde fråga Isabella, men har du någon?
– Man menar du?
– Ja.
– Nej Michael, jag är kanske lite lössläppt men jag är inte otrogen.
– Nej inte lössläppt, inte du Isabella. Förlåt det var en plump fråga, jag är lite förlägen. Det var väldigt skönt Isabella, vill bara inte att du ska tro att jag är som min far. Tömmer och glömmer, vill inte tvinga mig på någon.
Hon ser på mig, hennes ironiska min ändras. Ett leende spelar på hennes läppar.
– Du är inte din far Michael, ni är inte ens i samma universum.
Hon kysser mig mjukt, insikten i det hon sagt sjunker in medan vi kysser varandra, vi delar på oss och hon tittar på mig och jag på henne.
– Har ni två Isabella?
Hon ser på mig, blundar och slickar sig om läpparna.
– Ja en gång, jag hamnade i lite penningproblem när jag och Tobbe skilde oss. Jag kom efter med hyran, din far sa att det fanns ett sätt att bli av med den skulden. Jag betalade, det var en väldigt obehaglig upplevelse. Så nej Michael, du är inte som din far och du kommer aldrig att bli som honom. Aldrig någonsin.
– Jisses Isabella.
Jag kramar henne mjukt, en tanke slår mig. hur många kommer jag behöva trösta för vad min far gjort med dem. Förbannade jävla våldtäktsman, jag smeker hennes nakna rygg och hon kramar mig hårdare och jag känner vätan mot mitt bröst. Vi delar på oss och hon tittar på mig och jag på henne.
– Samtyckeslagen Michael?
– Något som min far skulle behövt lära sig, för mig handlar det om respekt Isabella. Att du inte känner dig tvingad, att vi är med på det båda två.
– Som sagt du är verkligen inte din far.
Hon smeker min kind och drar ner mig försiktigt och våra läppar möts, vi delar på dem och kysser varandra. Vi delar på oss och vi ser på varandra, jag hade kunnat stanna här hela dagen och älskat mer med henne. Men hon bryter förtrollningen.
– Jag måste hem, Tobbe kommer med Clara snart.
– Clara?
– Vår dotter, visste du inte det?
– Nej Isabella, vilken Tobbe förresten?
– Bengtsson han gick i vår parallellklass.
– Jo jag minns honom, så ni två gifte er?
– Ja Michael, vi gifte oss. När det tog slut mellan oss så flippade jag ut lite, eller inte så lite. Jag gjorde det jag gjorde och det tog slut mellan oss, du gick vidare efter ett tag. Det gjorde jag med, jag avverkade killar på löpande band. Jag och Tobbe hade ett av och på förhållande resten av gymnasiet, du försvann till militären. Du var borta i tre år eller om det var mer, vi blev gravida och gifte oss. Det höll i ett år kanske, sen så tog det slut med buller och bång. Men han älskar sin dotter och är väldigt bra med henne. Vi kan uppföra oss civiliserat, han har en ny tjej. De har ett barn tillsammans, men han gör ingen skillnad. Hon är en bra kvinna hans tjej, hon är bra med Clara.
– Men du är själv Isabella?
– Ja, som sagt jag busade en del. Ville landa i mig själv, gör det till viss del fortfarande.
– Så en dotter, hur känns det?
– Fantastiskt Michael, verkligen fantastiskt. Hon är mitt allt, det var för henne kan man säga som jag gjorde det jag gjorde med din far.
Jag tittar på henne och smeker hennes kind.
– Hade jag kunnat arrestera gubbfan så hade jag gjort det Isabella, utan att tveka. Du är inte ensam om att ha råkat utför honom, en klen tröst kanske men du är inte ensam.
– Jag vet, men snälla Michael jämför dig inte med honom. Han var en psykopat, jag klarade mig rätt lindrigt. Andra har farit mer illa, väldigt mer illa.
– Som vem Isabella?
Hon tittar på mig, vi är påklädda nu. Hon tittar på mig, hon smeker min kind och ger mig en snabb kyss.
– Vem Isabella?
– Prata med Petronella.
– Bor hon kvar?
– Ja, hon arbetar som konditor hos bagaren. Tala med henne, nej nu får jag springa tillbaka. Det var skönt att vara lite nostalgisk.
– Haha, ja Isabella. Det var det.
– Jag bor i längorna om du vill vara mer nostalgisk till helgen. Clara är hos Tobbe då.
– Vem vet Isabella?
Vi kysser varandra sen försvinner hon ut genom dörren och jag ser mig omkring i stugan. Jag ser på DNA spåret på golvet och ler lite, jag går ut från stugan och låser den och lägger tillbaka nyckeln och springer iväg.

Kapitel 2
***
Jag ser på konditoriet, jag ser Petronella stå vid disken och ta betalt av en kund. Kunden går mot dörren och jag går fram till den och öppnar den, damen går ut och säger tack. Hon tittar en gång till och hon beklagar min förlust, jag säger tack. Det känns så jävla falskt, helst så skulle jag vilja säga.
– Gubbfan fick vad han förtjänade.
Jag går in och jag ser på Petronella, hon var Isabellas raka motsats både till det yttre och det inre. Hon tittar på mig och jag på henne, jag samlar mig och går fram till disken.
– Hej Petronella.
– Hej Michael, jag beklagar din förlust.
– Jag höll på att säga tack, men insåg precis hur falskt det känns. Han fick vad han förtjänade Petronella, han var ett svin till människa och vad jag förstått ett ännu större svin än vad jag trodde.
Hon ser på mig, jag ser tvivlet i hennes ögon. Jag möter hennes blick och jag ser på henne och hon ser att jag menar allvar med vad jag sagt. Bagaren som var i bråk med min far tittar ut genom luckan. Han har också hört vad jag sagt, han vill se om jag menar allvar. Jag möter hans blick och han ser i den att jag menar allvar. Han nickar och jag svarar på den.
– Tack Michael, vill du ha en fika?
– Tack gärna Petronella.
– Jag kommer ut, ta ett bord.
Jag går längre in i lokalen och sätter mig vid ett av borden. Hon kommer ut med en bricka, hon sätter den på bordet bredvid oss och tar muggarna och sätter dem på bordet hon räcker mig socker och mjölk, jag säger tack och hon räcker mig en Budapestbakelse. Jag ler och tar emot den.
– Du minns Petronella.
– Hur skulle jag kunna glömma det? du lovade att gifta dig med mig om jag lärde mig mammas recept, du höll inte ditt löfte.
– Nej, för det är jag ledsen Petronella. Men du gjorde slut med mig innan jag hann fria.
Hon ser på mig, jag ser smärtan i hennes ansikte.
– Förlåt Petronella, det var plumpt. Jag har fått reda på att mina far hade samtal med de som visade intresse för mig.
– Ja, det kan man säga Michael.
Jag tar ut skeden från munnen och sväljer.
– Vad menar du Petronella?
– Att hans samtal med mig var lite speciellt Michael. Min far var anställd på ett av hans företag, jag hjälpte honom ibland att sortera papper och annat på hans kontor. En dag så kom din far dit, min far var inte där då. Din far öppnade dörren och kom in, han såg på mig och jag på honom. Han slickade sig om läpparna och sa. – Jag förstår varför min son knullar med dig, du är en riktig liten läckerbit. Jag vågade inte säga något, hans blick varnade mig från att säga något. Han gick runt skrivbordet och sa åt mig att ställa mig upp, jag gjorde som han sa. Hon knuffade mig fram över bordet, jag hann inte reagera. Hon drog upp min kjol och höll mig kvar med sin hand på min rygg, han, han…
Jag ser på henne, jag tar hennes hand. Jag kramar den mjukt.
– Du behöver inte Petronella, jag om jag kunnat hade dödat honom en gång till. Han är död nu, det satans svinet är borta Petronella. Han kommer aldrig skada en annan människa igen. Aldrig någonsin igen, jag kommer göra allt jag kan för att ni ska få upprättelse Petronella jag lovar dig.
– Det var inte bara den gången Michael, det hände fler gånger. Vi var tillsammans när det hände Michael, sista gången så låste han in mig i ett rum i er källare. Han höll mig inlåst där i två dagar Michael, efter det så orkade jag inte mer. Jag gav upp och gjorde slut, jag höll mig ifrån dig. Då slutade han, eller jag trodde det i alla fall. Han kom till mig en gång till, han frågade mig vad min fars arbete var värt för mig.
Jag stirrar på henne, jag känner ilskan gripa mig. Jag känner ett behov att slå på gubbfan som övergår allt annat jag känt i mitt liv. Fast att jag vet att han är död så vill jag åka till patologen och slå honom sönder och samman.
– Jag hade inget val Michael, han tog mig en gång till. Jag arbetade här då, bagaren fick reda på vad som hänt och konfronterade din far. Vad som sades mellan de två stannade där. Men han kom aldrig nära mig igen.
– Och din far?
– Dog för två år sedan, han fick cancer och dog.
– Din mor?
– Flyttade härifrån, jag kunde inte flytta. Min sambo arbetar på pappersbruket.
Jag torkar tårarna som rinner på mina kinder, hon torkar sina.
– Är du lycklig Petronella?
– Ja Michael, det har tagit tid men jag är bättre nu och nästan hel igen. Mardrömmarna är slut och jag kan älska med min sambo utan att bli stel som en pinne.
Jag ser på bakelsen och sen på henne. Jag tar en tugga och den smakar ljuvligt, den är bättre än hennes mammas. Jag säger det till henne och hon ler, vi talar om andra saker. Om hennes liv om mitt, när bakelsen är uppäten och kaffet är slut så reser jag mig.
– Jag lovar att du kommer få upprättelse Petronella, om det så är det sista jag gör.
– Tack Michael, men rota inte i det. Det är glömt nu.
Vi står framför varandra, jag ger henne en kram och vi blir gymnasieelever igen. Vi delar på oss och ser på varandra, jag ser gymnasieeleven Petronella stå där. Jag går ut från bageriet, jag tittar på min klocka och jag går till min bil och kör iväg. Jag kör hem och parkerar bilen och går in i huset, jag hör röster från en av salongerna och jag går dit. Jag ser på de två männen som sitter där, jag ser kameran som hänger runt halsen på den ene. Jag ser blocket i handen på den andre.
– Vem är ni?
– Journalister från lokaltidningen.
– Vad vill ni?
– Intervjua din mor om din far.
– Inte idag, försvinn från vårt hus. Annars så upprättar jag en anmälan om olaga intrång.
– Men din mor bjöd in oss.
– Möjligt, men jag kastar ut er. Försvinn det finns inget att skriva om, i alla fall inte idag.
Journalisten tittar på mig, fotografen höjer kameran.
– Inte en chans, jag har skyddad identitet. Ni tar inga foton och ni skriver inget, i alla fall inte förrän vi säger att ni får.
Han tittar på mig och slickar sig om läpparna.
– Seså packa er iväg.
De reser sig och lämnar salongen, jag följer med dem till ytterdörren och öppnar den. De går ut och jag stänger den i ansiktet på dem, jag går tillbaka till salongen.
– Varför gjorde du så Michael?
– Därför att han inte ska få en hjältes begravning mor, han var ett svin. Ett svin som ska glömmas mor.
– Säg inte så om din far Michael.
– Jo mor, jag säger precis vad fan jag vill om honom.
– Jag vägrar lyssna på dig.
– Möjligt, men jag kommer inte låta er eller någon att ge honom en hjältes begravning. Inte en chans mor, ni kan försöka så mycket ni vill. Det kommer inte lyckas tro mig. Jag kommer berätta för Iris precis vilket svin han var mor. Hade jag kunnat så hade jag arresterat honom och sen fått honom inlåst och bett dem kasta bort nyckeln. Men lev du i din förnekelse om vem han var.
Dörren till salongen öppnas och min syster kommer in, hon hör det sista jag sagt.
– Michael, lugna dig.
– Jag är lugn syrran, tro mig jag är lugn. Hade jag inte varit lugn så hade jag kört till patologen, eller var fan svinet nu ligger och slagit ihjäl honom en gång till. Vår fantastiske far var en våldtäktsman syrran, han har våldtagit fru Hansson sen hon kom hit som sjuttonåring. Då tillsammans med farfar, sen så våldtog han två av mina flickvänner. Han hotade dem för att de var tillsammans med mig, Petronella våldtog han ett flertal gånger här i vårt förbannade jävla hus Iris, han höll henne inlåst i källaren i två dagar. Nu förstår jag varför vi aldrig fick gå ner där, enligt henne så har han ett speciellt rum därnere. Vilket jag ska gå ner och undersöka nu. Så jag är lugn Iris, jag är väldigt lugn.
Hon stirrar på mig och slickar sig om läpparna, min mor stirrar på mig. Hennes ögon är uppspärrade. Jag går ut från salongen och Iris går efter mig, jag går fram till hans kontor och går in i det. Jag går fram till den bokhylla som Petronella sagt att han flyttade på. Jag drar i den och jag ser på trappan som leder nedåt, Iris tittar på mig.
Jag tänder lampan och går nerför trappan, jag kommer fram till en dörr och den är låst. Jag lyfter mitt ben och sparkar på den och jag sparkar två gånger sen slås den upp. Jag går nerför de sista trappstegen och kommer ut i en korridor.
Jag ser åt vänster, där är inga dörrar. Jag ser åt höger och ser två dörrar, jag går fram till den ena och försöker öppna den. Den är låst, jag letar efter nyckel. Jag hittar ingen, jag går förbi min syster och kommer upp i rummet.
Jag ser på skrivbordet och letar igenom lådorna och jag hittar fars nyckelknippa. Jag tar den och går nerför trappan igen och letar upp rätt nyckel och låser upp dörren. Jag tänder i taket och det som möter mig är en surrealistisk syn, jag ser på sakerna som finns i rummet. Det är avancerade saker för att spänna upp och spänna fast människor i.
Jag går fram till två skåp och öppnar dem och jag ser på sakerna som finns i skåpet. Iris stirrar på sakerna och sen på mig. Jag letar vidare i rummet och jag hittar fotoalbum och jag öppnar dem, jag ser bilder på kvinnor som är uppbundna eller fastspända i sängen.
Jag ser på årtalen och datumen, de går långt tillbaka. Det finns en hel del svart och vita bilder i dem, jag bläddrar igenom dem och jag hittar bilder på Petronella. Iris står bredvid mig och hon viskar
– Herregud.
Jag går ut från rummet och går fram till den andra dörren, jag letar rätt på rätt nyckel och öppnar dörren och tänder i taket och den syn som möter mig, den förvånar mig inte. Men den äcklar mig, inte lika mycket som det andra rummet men den äcklar mig.
Jag ser på nazistflaggorna, på uniformerna. Vapnen, tavlor och andra saker. Där är ett par trälådor, jag går fram till dem och öppnar dem och ser på guldtackorna som ligger i dem.
Jag ser mig omkring i rummet och jag ser ett fotografi. Jag går fram till det och ser min farfar skaka hand med Adolf Hitler om jag tolkar bilden rätt så är det en medaljceremoni. Jag tar ramen och kastar den i väggen. Iris har kommit in i rummet och hon stirrar på sakerna och sen på mig.
– Jag mår illa Michael.
Jag ser på henne och tar henne i handen och leder henne ut från rummen och uppför trappan, vi går ut på framsidan av huset och hon kräks i en buske. Tillsyningsmannen kommer gående och han går fram till mig.
– Vad händer Michael?
– Kom med mig så ska jag visa dig.
Han ser min blick och han ser alla de känslor som spelar över mitt ansikte.
– Klarar du dig syrran?
– Jadå, tack.
– Ta hand om mor.
– Ja Michael.
Vi går in igen och vi går igenom kontoret och nerför trappan, han tittar på korridoren och går efter mig, jag visar honom det första rummet och sen det andra. Han stirrar på mig.
– För helvete!
– Ja det kan man säga, där ett fotografi på en kvinna två dagar innan hans hjärnblödning. Jag känner inte igen henne från staden därnere, skulle du vilja kolla?
– Javisst.
Jag öppnar albumet och visar honom bilden. Han tittar på den och jag ser på honom.
– Nej Michael, jag har inte en aning. Jag har aldrig sett henne.
– Synd.
Vi går ut från rummet och jag tittar mot andra sidan av korridoren. Något med väggen ser fel ut, jag går igenom korridoren och jag kommer fram till andra sidan. Jag drar med handen över väggen och jag känner en utbuktning, jag trycker på den och den går att flytta på, jag ser nyckelhålet. Jag tar fram nyckelknippan, min hand darrar lite. Jag vrider om nyckeln och låser upp, dörren öppnas av sig själv och en stank slår emot mig. Olsson säger.
– Oh fy fan.
Jag tar ett steg bakåt och öppnar dörren, jag tänder i taket och ser in i rummet och jag känner hur det vänder sig i min mage. Jag blundar och samlar mig, jag ser på buren och kvinnan som ligger i den.
– Olsson, ring en ambulans direkt.
– Ja Michael.
– Skynda dig.
Han rusar uppför trappan och jag hör Iris komma ner.
– Nej Iris stanna där, snälla stanna där.
– Vad händer Michael, vad är det som luktar?
– Galenskap Iris, det är lukten av galenskap. Bli däruppe, vad du än gör så kom inte ner.
Jag håller andan och går in i rummet och letar bland nycklarna och hittar rätt och öppnar buren. Jag rör vid kvinnan och hon vaknar till och stirrar på mig.
– Jag är från polisen, det kommer bli bra.
Hon stirrar på mig och jag säger det på engelska och hon börjar gny och gråta tyst. Jag lyfter försiktigt ut henne från buren, jag sätter mig med henne i min famn. Jag kramar henne försiktigt och hon gnyr och gråter, Olsson kommer nerför trappan och han ser på mig och på kvinnan.
– Hon lever Olsson.
– Gode gud, ambulans och polis är på väg.
– Bra Olsson.
***
Jag ser dem köra iväg med kvinnan, polisen tittar på mitt id – kort och sen på mig.
– Vad är det som hänt?
– Min galne far och farfar har hänt. Bli här, jag ska ringa ett par samtal.
Jag tar fram min telefon och ringer.
– Ja det är Ulf.
– Hej det är Michael, jag skulle behöva Stockholmarna.
– Varför?
– Därför att min far har kidnappat, våldtagit och dödat kvinnor i vårt hus Ulf. Innan honom så gjorde min farfar samma sak. Min farfar var Haupstumbandfuhrer i SS, vi har stulna nazistsaker i vår källare. Jag räddade precis livet på en ung kvinna som min far låst in i en bur i vår källare.
– Oh herregud.
– Det kan man säga, jag litar inte riktigt på den lokala polisen här Ulf. Det är ett under att min far kommit undan med detta så länge, han skrämde de han inte dödade till tystnad med repressalier Ulf. Men någon har hållit honom bakom ryggen, skiten kommer träffa fläkten och huvuden kommer rulla.
– Jag ringer dem direkt, jag ringer tillbaka när jag talat med dem.
– Tack, men kan säga att vi har ledningen på detta?
– Ja, jag tar ansvaret.
– Tack Ulf.
– Ingen fara Michael.
Jag lägger på och tittar på poliserna.
– Ni får inte gå in på order av min chef, har ni problem med det så får ni ringa länspolismästaren. Ins/int har ledningen på detta. Det rör rikets säkerhet.
De tittar på mig och sen på varandra.
– Ingen fara.
– Tack.
De går till sin bil och kör iväg. Olsson tittar på mig.
– De gillade det inte Michael.
– Nej Per, det gjorde de inte. Fan att jag inte tog med min pistol.
– Vi har din fars jaktgevär.
– Bra hämta dem, innan mina kollegor är här så är vi utsatta.
Han tittar på mig och nickar, han går iväg och jag går till huset och jag går in och stänger och låser ytterdörren. Jag går till salongen, min mor ser på mig, Iris sitter och håller henne i handen. Iris ser på mig när jag kommer in.
– Du ska kanske byta om Michael, du luktar lite.
– Ja, ni får gå upp på mors rum Iris.
– Varför Michael?
– Därför att poliserna inte blev glada när jag körde iväg dem, de blev inte glada alls. De blev ännu mindre glada när jag sa att min avdelning ska ta ledningen på detta. Så det finns en risk att de kommer tillbaka och att de inte är ensamma när de gör det. Så ni går upp på mors rum.
– Vad ska du göra?
– Jag och Olsson ska vakta tills mina kollegor kommer. Seså gå nu upp.
Min syster tar min mor i handen och går iväg med henne. Min mor rör sig apatiskt och jag går efter dem och följer efter dem uppför trappan och de går in på mors rum.
– Lås dörren.
– Ja Michael.
Hon stänger dörren och jag hör henne låsa den, jag går till mitt rum och klär av mig snabbt. Jag byter om och går ut från mitt rum, jag går fram till trappan och nerför den. Jag ser Per stå och vänta på mig, han räcker mig ett av min fars gevär. Jag tar det och jag får patroner av honom och stoppar dem i fickan.
– Där är en i loppet.
– Tack.
– Ingen fara Michael.
– Hämtar du fru Hansson och tar henne till ditt hus Per.
– Javisst Michael.
– Tack.
Han går iväg och min telefon ringer.
– Ja?
– De är på väg, de är framme om en timme cirka.
– Tack Ulf, frågan är om de kan hålla sig i en timme. De blev inte glada när de såg att jag är polis och att vi tog ledningen här.
– Tror du att de kommer tillbaka?
– Ja, jag tror att detta är större än min fars sjuka aktiviteter i källaren.
– Vad tror du att det är?
– Nazister, högt uppsatta sådana. I svenskt näringsliv, politiker, poliser osv. min farfar och far var inte vem som helst. Vissa personer riskerar att exponeras av det som jag kommer hitta här Ulf. Så jag behöver någon som täcker min rygg.
– Självklart, vad kan jag göra?
– Lägga locket på direkt, jag hade jag kunnat så hade jag bett er komma hit inte de från Stockholm. Men de var närmst.
– Jag skickar din grupp.
– Min?
– Du vet vad jag menar, jag ser till att de sitter i bilarna om tio minuter.
– Tack, de får köra fort som fan också får vi hoppas på att ingen av de som kommer hit är i maskopi med dem.
– Risken är liten Michael, det finns en anledning till att vi inte syns och hörs så att säga, ni är handplockade allihop. Utifrån vissa kriterier, ni kanske kan luras om en eller två av dem. Men inte alla, det går inte. Vissa hur ska jag säga fraktioner försöker emellanåt få in folk hos oss. De har inte lyckats än.
– Bra och tack.
– Ingen fara, mina föräldrar har släktingar som dog i de där lägren Michael.
– Jag beklagar Ulf.
Jag ser ut genom fönstret. Jag hör Per komma in, han tittar på mig och jag på honom. Han nickar och jag svarar på den.
– Som sagt jag hoppas på att de kör till korvkiosken först och äter innan de rapporterar. Gör de det så hinner kollegorna komma innan, det gjorde alltid de äldre poliserna här.
– Haha, den gamla skolan. Stör inte cheferna för tidigt.
– Typ så ja. Men skicka de andra med.
– Jag gör så, ring om det händer något.
– Jadå.
Vi lägger på och jag stoppar ner telefonen, jag ser på Per och säger.
– Var är det troligast de kommer om de kommer?
– Genom skogen och baksidan.
– Håller med, ska vi?
– Javisst.
Vi går till matsalen och ställer oss, mina ögon söker av terrängen och jag ser ut mot skogen. Tankarna snurrar i mitt huvud, jag försöker samla mig och jag förstår min fars avog mot mina val i livet. Kanske inte min militära bana, men min polisiära.
Var det därför som han inte bråkade alltför mycket när jag flyttade till Malmö och sen stannade där. För då så var jag på behörigt avstånd och kunde inte rota i hans hemligheter. Frågan är om hans vänner vet om hans sidoaktiviteter. De som gjorde att jag kom detta på spåren? Min blick glider över skogen och jag lyfter geväret och gör ett svep med kikarsiktet.
***
– Michael, Ins/int 3.
– Ola.
– Välkomna.
– Tack.
– Vad gäller det?
– Kom.
Jag hälsar på de andra fyra, vi går in i min fars arbetsrum och vi går nerför trappan och vi kommer ner och jag visar dem rummen, de tittar på mig.
– Min far var en galen man, mer än på ett vis.
– Jisses.
– Ja det kan man säga Ola, mina misstankar är att detta går högt upp i hierarkin och att de personerna inte vill exponeras.
– Vad grundar du det på Michael?
Jag berättar, de lyssnar på mig och när jag är klar så ser de på mig.
– De visste inte om det som hände i de två rummen, eller jag tror inte det i alla fall. Men det som är i det rummet, det visste de om. Den mannen som står med min farfar, bredvid Hitler. Det är en vän till min farfar, den familjen äger halva Stockholm. Då menar jag fastigheter, företag osv., jag har träffat hans barnbarn vid ett par tillfällen. Det fanns fler högt uppsatta personer på de sammankomsterna. Med deras söner, vi skulle lära känna varandra. Vi var arvtagarna, jag hoppade av till min fars stora förtret. Eftersom ni är kända där så har min chef skickat hit min grupp med. Vi ska om det går exponera dem, det kommer skaka grundvalarna i Sverige, frågan är hur långa förgreningar detta har. En annan anledning till att jag ringde in er är för att polisen här inte blev glada när jag sa att ni skulle komma. De satte sig i sin bil och körde iväg. Inte direkt standard förfarande.
– Nej, verkligen inte. Så de kanske kommer tillbaka?
– Ja, risken finns.
– Hur gör vi nu?
– Vi säkrar spår för det som hänt i de två rummen, skulle någon chef komma och sticka näsan i detta så säger vi bara att vi utreder mord och våldtäkter som sträcker sig mer än femtio år tillbaka i tiden.
– Mord?
– Jag misstänker det ja, vissa av de som finns i de albumen har jag inte en aning om vem de är. Kvinnan som jag räddade från det rummet kunde ingen svenska. Så jag misstänker att de är utländska kvinnor.
– Hur fan kom du detta på spåren?
– Jag träffade en ungdomsförälskelse som berättade om min fars hot mot dem, hon skickade vidare mig till en annan kvinna som blivit våldtagen av min far i vår källare i det rummet. Jag hade inte en aning om att det fanns en källare här och jag har bott här i hela mitt liv, Per tillsyningsmannen hade inte i heller en aning och det är hans arbete att veta det. Hon berättade om källaren och hur jag skulle komma in där. Min mor och min syster visste inget de i heller. I trettio år så har jag varit helt ovetande om min fars förehavanden därnere. Att han var ett svin och pennalist visste jag. Men inte detta, inte våldtäkterna, morden osv. att han var så galen hade jag inte ens en aning om. När jag såg de andra sakerna och den mannen på bilden med min farfar så la jag ihop två och två. De resorna jag var med på, mötena.
– Hur ska vi gå vidare?
– När min grupp kommer så ska jag spela rollen av mig själv, stämma träff med dem och sen så får vi se hur vi går vidare därifrån. Vi hjälps åt och sen sätter vi dit de svinen.
– För vad?
– Vad fan jag nu än hittar om dem, som sagt jag ska spela rollen som arvtagaren till detta. Ni förstår, jag är arvtagaren till Gripens företagssfär, vi omsätter miljarder varje år, den familjen omsätter säkert lika mycket. De andra sönerna jag träffade, de har inte mindre makt.
– Vet du vem de är då?
– Ja, jag vet precis vem de är.
Han tittar på mig.
***
– Therese.
– Michael.
– Vad fan har du nu hittat på?
Jag tittar på henne och säger.
– Jag kom på släkten med fingrar i syltburken, en väldigt skitig syltburk. Men kom in.
Jag hälsar på de andra i gruppen.
– Jonas, Viktor, Lena.
– Du är uppvuxen här?
– Ja Jonas, det är jag.
– Man kan bo sämre.
– Ja, det kan man.
– Var är de andra?
– Jag skickade tillbaka dem till Stockholm, de fick en lista med namn med sig. De ska börja syna dem i sömmarna. De kan sin stad bättre än vad vi kan.
– Vad ska vi göra?
– Vi ska infiltrera dem, där jag kommer vara den som infiltrerar och ni ger mig back – up.
De tittar på mig.
– Ska jag visa er era rum, sen så går vi ner och äter frukost. Sen berättar jag och visar vad det handlar om?
– Javisst.
– Bra då går vi.
Jag visar upp dem till sina rum, när de satt sina saker på rummen så går vi ner.
– Här Michael.
Therese ger mig min pistol.
– Tack.
Vi går nerför trapporna och vi går till matsalen, min mor och syster sitter där. De reser sig när mina kollegor kommer in, de hälsar på min syster och min mor. De sätter sig och jag slår upp kaffe och skickar kannan vidare. De slår upp kaffe och vi börjar äta.
– Så vad handlar detta om Michael.
Jag tittar på Therese och sen på min mor. Hon tittar på mig och följer min blick, jag ser en viss rodnad på hennes kinder, Iris tittar på mig och sen på vår mor. Hon är inte lika apatisk längre, men hon är inte riktigt sig själv. Iris reser sig och tar vår mor i armen.
– Ska vi gå ut och titta på rosorna mor?
– Javisst.
Min mor spricker upp i ett leende, de går ut på altanen och sen ut i trädgården.
– Förlåt Michael.
– Ingen fara Therese, jag vet inte hur mycket hon förstår. Hon är rätt tagen av det som hänt. Men vad det handlar om? Nazister Therese, det handlar om nazister som infiltrerat svenskt näringsliv, svensk politik och andra maktstrukturer i Sverige, där min farfar var en av grundarna. Min far tog över och jag var den näste i ledet.
De tittar på mig, jag tittar på dem sen börjar jag berätta.
***
– Herregud Michael.
– Ja, min far var en skruvad fan, min farfar med.
– Är det han?
– Ja Jonas det är Hitler, min farfar får en medalj av honom.
– Varför?
– Ja vet inte än, jag ska läsa igenom deras dagböcker och försöka skapa mig en bild av vem de var. Den sidan av dem som jag inte kände till, jag ska kontakta min fars advokat och be honom komma hit och ha ett allvarligt samtal med honom. Något säger mig att det finns saker gömda på en annan plats än här.
– Vad ska vi göra när du läser Michael?
– Ni ska gå igenom det därnere Lena och se vad ni hittar som jag kan ha glömt. Detta är uppdelat i två utredningar, dels detta och dels min farfars och fars sidoaktiviteter. Vi ska göra vårt bästa för att identifiera dem och sen försöka få kontakt med deras familjer. Om det går, vissa av dem på korten. Bor på orten, min far hotade dem med jordensundergång om de talade.
– När vi är klara här?
– Då Viktor, ska jag infiltrera dem. Med den ställning jag har, så hoppas jag kunna träffa dem och ta dem på pulsen. Skaka trädet och se vad som faller ner.
– Ska vi äntligen få sätta dit någon som betyder något Michael?
– Jag hoppas på det Lena, jag hoppas verkligen på det. Vem ska ta täten på detta, jag kan inte för jag kommer vara för involverad med annat.
De andra fyra tittar på varandra.
– Jag kan ta det.
Vi ser på Lena och nickar.
– Bra, då sköter du sambandet med Ulf, stockholmarna och deras chef.
– Javisst.
– Bra, då börjar vi. Förresten, gräv lite försiktigt bland min mors rosor därute. Prata med Per om att få låna en spade. Passa på när min mor sover.
– Javisst men varför Michael?
– Sub Rosa, under rosen. Min far älskade spionromaner, en av hans favorit böcker heter så. Frågan är om han grävt ner liken efter kvinnorna där.
– I er egen trädgård?
– Ja Therese, min far var gud i denna lilla håla. Han hade kunnat hissa upp dem i flaggstången och kommit undan med det, han kom undan med våldtäkter i väldigt många år. Han skrämde offren med sin makt, han skrämde iväg mina flickvänner med hot om repressalier, han har våldtagit två av dem. Som jag vet om. Så ja, det skulle likna min far och gräva ner dem där. Om han hotat de andra eller våldtagit dem med vet jag inte. Frågan är varför han gjorde det, jag har en idé om det.
– Som är?
– Att jag skulle gifta mig med rätt kvinna, en kvinna från den sfären.
– Är din mor det?
– Har inte en aning, jag har aldrig träffat min mors släkt. Aldrig någonsin och med tanke på hennes apatiska tillstånd så lär jag inte få svar på mina frågor angående dem eller angående den frågan.
– Vad säger din syster?
– Hon är lika tagen av detta som jag är.
– Förståeligt.
– Ska vi sätta igång?
– Ja det är väl lika bra.
Jag går in i rummet med min farfars saker, jag går fram till den hylla som innehåller hans dagböcker. Jag tar en kartong och lägger ner dem i den och går upp. Jag går till en av salongerna och börjar läsa, de andra sätter igång med sitt.
***
– Du hade rätt Michael angående rosorna.
– Fan, hur många Therese?
– Vet inte, men det är fler än tio i alla fall Michael.
– Då vet jag det.
– Hur går det för dig?
– Framåt Therese, det går framåt. Jag dyker ner i en förvirrad människas hjärna, det är äldre än jag trodde. Men vi tar det när jag läst klart.
– Javisst.
Jag fortsätter läsa och hon går iväg, jag vänder blad i dagboken och läser vidare. Jag läser klart den och tar nästa och läser vidare.
***
Jag vaknar kallsvettig, jag reser mig och går till toaletten. Djupdykningen i hans sinne är ingen behagligresa, det är ganska klart var min far fått sina uppfostringsmetoder ifrån, fast han drog den bra bit längre än min farfar. Min far var en psykopat som till och med skrämde min farfar. Jag tvättar av mig och går tillbaka till sängen och lägger mig. Jag försöker somna om igen.
***
Jag lägger ner den sista dagboken i kartongen och reser mig och går ner i källaren och går in i hans rum och de andra tittar på mig. Jag går fram till den ena hyllan tittar på Jonas och Viktor.
– Hjälper ni mig är ni snälla.
– Javisst.
– Vi ska flytta på denna.
Vi hjälps åt att flytta hyllan och jag letar på golvet och hittar det jag letar efter, jag öppnar luckan och tar fram sakerna som ligger där, de andra två tittar på mig och sen på sakerna.
– Är det den?
– Ja det är medaljen som han fick av Hitler, han fick den för en insats som kostade tiotusen judar livet. Han och de andra i det förbandet som han tillhörde, de kände varandra innan kriget, min farfar, den andre på bilden och tre till. Deras fäder i sin tur var med i något som kallas Thuleorden, som från början kallades Germanenorden. De är så långt till höger att det är skrämmande, fruktansvärt skrämmande. Det är en kult med en väldigt skev världsbild, man trodde att den försvann efter kriget, men den ändrade bara namn. De kallar sig Solens söner numera. Men ritualerna är de samma, jag har genomgått en del av dem utan att veta vad de handlade om.
Jag lägger undan uniformen, pistolen och hans hatt. Jag tar tygstycket och rullar upp det. Jag ser på kniven i silver.
– Min nyckel in i den världen, den och denna.
Jag visar dem en ring, de ser på den och SS runorna som pryder den.
– Min farfar var en förvirrad person, men han var rädd för sin egen son. Då kanske ni kan tänka er hur förvirrad han var. Nu ska jag kasta mig ut i hans ännu mer förvirrade värld. Hur går det för er?
– Jodå, framåt. Vi har identifierat tavlorna, det är två Rembrandt, en Rubens och två Van Gogh.
– Skojar ni?
– Nej Michael, vi skojar inte.
– Herregud.
– Ja det kan man säga, vi letar information om statyetterna och de andra sakerna. Guldet är värt en ansenlig summa pengar, så det går framåt.
– Så bra.
Jag tar sakerna och går upp, jag går till min fars arbetsrum och sätter mig i hans stol och letar efter hans dagböcker. Jag snurrar stolen lite fram och tillbaka, jag reser mig och går fram till en av bokhyllorna och ser på den och tömmer en av raderna och knackar på baksidan. Det ekar, jag tömmer bort allt från bokhyllan och flyttar på den. Jag ser hålet i väggen och dagböckerna. Jag tar dem och börjar läsa.
***
Jag står i trädgården och ser på rosorna, min mor sitter i en stol och jag ser på henne och går fram till henne. Jag sätter mig bredvid henne och Iris ser på mig. Hon ser smärtan i mina ögon.
– Mor.
– Ja Michael.
– Hur träffades du och far?
Hon vrider på huvudet och hon tittar på mig.
– På en sammankomst.
– Tillsammans med farmor och farfar?
– Ja precis, jag var ditbjuden av en greve.
– Von Otter?
– Ja så hette han, det var mycket speciellt. Vackra kvinnor, stiliga män. Jag blev presenterad för er far, han svepte undan fötterna på mig.
– Vad hände med mormor och morfar?
– De dog tragiskt Michael, faktiskt bara ett par veckor efter den festen. Din farfar som kände dem bjöd hit mig, jag och er far blev kära och vi gifte oss. Jag visste inget om det i källaren Michael och Iris, jag visste ingenting om er fars förehavanden. Jag var hans hustru, det var min uppgift som god hustru att föda barn och driva hushållet. Det förklarade er farmor för mig, sen dog hon med. Sen er farfar, då var det bara vi kvar.
– Mor se på mig.
Hon vänder sitt ansikte mot mig.
– Far dödade dem mor, han dödade sina egna föräldrar. Farmor fick reda på vad han gjorde därnere, hon blev som galen. Både på farfar och far, farfar uppmanade far att döda henne. Sen dödade han sin far. De dödade dina föräldrar med, du fick inte ha några band som band dig till någon annan än dem.
Hon tittar på mig och hennes ögon vidgas.
– Far var en ond man mor, en väldigt ond man.
– Jag vet.
Hennes röst är en viskning.
– Han gjorde onda saker med mig, med andra Michael.
– Var det därför mor? Var det för att skydda Iris som du gjorde det?
Hon tittar på mig, jag ser in i hennes ögon. Jag ser svaret där i dem.
– Det är dags att vila mor, kom så ska jag följa med dig upp.
– Tack min son, jag är så glad att du är hemma. När ska du träffa en vacker flicka och slå dig till ro, jag vill ha barnbarn Michael.
– Ja mor, en dag så.
– Så bra Michael.
Jag med henne upp till hennes rum, hon lägger sig på sängen och jag lägger en filt på henne.
– Han var ond Michael.
– Ja mor, tro mig jag förstår varför du gjorde det du gjorde. Sov nu mor.
– Ja min son.
Hon sluter sina ögon och jag går ut från rummet och nerför trapporna. Jag går till altanen och Iris står där.
– Hon gav honom tabletterna som startade hjärnblödningen. Hon fick reda på vad han gjort, så hon slog ihjäl honom. Jag förstår varför hon gjorde det Iris, han var en förbi galenskap. Hans dagböcker är väldigt detaljerade, han var väldigt noggrann. Jag tror att han läste dem flera gånger för att kunna vältra sig i det han gjort Iris. Du var hans nästa mål, han skulle ta ner dig i källaren och dra ut på det länge Iris för att jag skulle vara tvungen att ta över. Han hade planerat och gjort ritningar för vad han skulle göra med dig. Mor fick reda på det och agerade, hon skyddade sina barn. Som en god mor ska göra.
– Herregud, vad ska vi göra?
– Inget Iris vi ska inte göra något. Han fick en massiv hjärnblödning, världen slapp en galning.
– Vad säger dina kollegor om det?
– De håller med mig, jag har berättat för dem om hans dagböcker. Vad han planerade, han dödade femtio kvinnor därnere Iris. Han våldtog och fördärvade ännu fler, han var en sjuk människa.
– Så ni kommer inte arrestera henne?
– Nej vi kommer inte arrestera henne, frågan är ens om hon hade blivit dömd.
– Vad händer nu Michael?
– Jag ska kontakta advokaten och ha ett samtal med honom mellan fyra ögon. När jag haft det så ska jag och de andra slå i sönder en samling av förvirrade människor. Vi får anställa någon som tar hand om mor, du fortsätter sätta dig in i företaget och ser till och hålla de fem på tårna. När vi är klara så ska vi ta väldigt stort avstånd från allt som har med fars och farfars göranden och vi ska se till så att företagets namn inte dras in i den härvan. Så du ska se till så att allt som har med det att göra kommer till ytan och ta hand om det, men inte förrän jag säger till.
– Och när vi är färdiga?
– Så återgår vi till vårt, du gör det du älskar och jag gör det jag älskar.
– Jag kommer inte vilja bo kvar här, inte när jag vet vad som hänt därnere.
– Jag förstår det, vi får se hur vi gör med gården. Jag tror inte att vi får göra vad vi vill med den. Men vi tar det när det är dags för det.
– Ja Michael.
Jag kramar henne, hon kramar mig. Vår mor räddade hennes liv.
***
Kapitel 3
***
Jag kör in framför slottet, jag parkerar bilen och går ur den. Jag tar min väska och går fram till porten på slottet, jag ser på vakterna som står utanför slottet. Jag ser på deras svarta solglasögon och hörsnäckorna. De tittar på mig när jag kommer fram, en av dem sträcker fram sin hand.
Jag tittar på den med min mest överlägsna blick, jag ser en liten darrning i den. Jag stoppar handen innanför min kavaj och tar fram inbjudan, jag räcker den till vakten. Han tar emot den och jag säger med låg stillsamröst.
– Vet din plats.
Han tittar på mig och handen skakar till igen. Han öppnar kuvertet och tar fram inbjudan och läser på den, han ser mitt namn och min rang. Han sträcker på sig och slår ihop klackarna. Han nickar snabbt, allt väldigt tyskt, väldigt germansk. Inte nazistiskt, nej konservativt tyskt. För dessa mäns grundare så var nazisterna ett nödvändigt ont för att kunna gömma sig. Dessa läkare, domare, industrimän osv.
– Herr stormästare.
De andre vakten ser snabbt på mig och sträcker på sig han med. Jag nickar lite och de öppnar porten, jag ser på bågen som jag måste passera. Jag lägger min väska på röntgenapparaten, den rör sig framåt och jag går igen bågen. Den lyser grönt. Det gör däremot inte min väska, en man i samma utstyrsel som männen därute börjar öppna min väska.
– Fortsätt med det så kommer det att bli obehagligt för dig.
Han tittar på mig jag tar fram min inbjudan och visar den, han tar emot den och läser. Reaktionen blir den samma som därute, jag öppnar väskan och tar fram kniven i silver. Han ser på den och sväljer, jag ler lite.
– Ska jag fortsätta?
– Nej herr stormästare.
– Klokt, väldigt klokt.
Jag lägger ner kniven och stänger väskan, jag tar den i handen och går in i slottet. Jag ser fler vakter, men även andra gäster. Jag ser att de tittar på mig, jag känner igen dem på de bilder som jag tittat på hos Stockholmarna. Jag har memorerat namnen med ansiktena, vissa av dem hade jag känt igen, närmare bestämt fem av ansiktena.
De fem som jag tillbringat tid med på de där sammankomsterna, arvtagarna. De ser på mig och nickar, jag nickar tillbaka och går fram till en man som har en annan färg på sin kostym. Han tittar mig.
– Ah Michael, välkommen.
– Tack.
– Låt mig visa dig till dina kvarter.
– Tack.
Jag går efter honom uppför trappan, han svänger till vänster och vi går förbi fem dörrar och kommer fram till en sjätte, jag ser numret på dörren. Ett, han öppnar den och vi går in. Jag ser på salongen, på möblerna och tavlorna, det är bara mästare. Han går fram till den dubbeldörr och öppnar den, vi går in i sovrummet och jag ser på det. Sängen är en praktfull möbel, jag sätter min väska på sängen.
Han öppnar dörrarna i rummet, jag ser på kläderna. En likadan kostym som han har, fast i vitt. Stormästarens färg, rödslips och svarta skor. Känns färgerna igen? Jag ser på badrummet, det är stort, väldigt stort. Jag går fram till fönsterna och ser ut på parken, jag öppnar dörrarna och släpper in ljus och luft i rummet.
– Er telefon herr stormästare.
Jag tittar på honom.
– Jag har ingen, jag litar inte på dem.
– Klokt herr stormästare.
– Ja jag är inte min far, han var imbecill.
Jag se ryckningen.
– Lunchen serveras om en timme.
– Då vet jag det.
Han bugar sig och lämnar mig, jag går ut på balkongen och tittar på parken.
***
De ser mig komma ut på balkongen och de styr drönaren mot slottet. De zoomar in på mig, jag klappar mig på bröstet tre gånger. Therese meddelar att jag är på plats och att det är lugnt än så länge. Hade jag klappat en gång så hade insatsstyrkan kommit och arresterat mig och alla andra. Jag går in igen och drönaren stiger och försvinner.
***
Jag tar av mig mina kläder och går in i badrummet, jag ställer mig i duschen och sätter på vattnet. Jag tänker på samtalet med advokaten, jag hade förklarat för honom vad som gällde. Att jag axlade mitt arv, hela arvet som arvtagaren. Att han skulle ge mig access till allt, att jag lämnat polisen och ämnade att driva företaget, men från skuggorna bakom min syster.
Utåt så ska jag vara en rik filantrop, som lever lite på gränsen. Snabba bilar och lika snabba kvinnor. Jag hade krävt att få en inbjudan till midsommar sammankomsten här där jag är nu, som arvinge till den svenska filialen, min rätt som stormästare i Solens Söner. Han hade svalt och sen satt igång.
Allt hade löst sig smidigt, jag hade fått inbjudan och sen så hade vi åkt till Stockholm och jag hade uppdaterat de andra, båda grupperna satte igång med sina förberedelser och jag läste på mig ännu mer.
Jag stänger av vattnet och torkar mig, jag hänger upp handduken och ser på mig själv i spegeln, nyrakad och nyklippt. Jag går naken till sovrummet, jag går in i garderoben och tar på mig kläderna som hänger härinne, jag går ut från rummet och rättar till min klocka. Jag går nerför trappan och ser på de andra, de ser på mig. De nickar och jag svarar på dem, de nickar före mig.
Jag väljer själv om jag vill svara på nickningarna eller inte. Förutom från de andra fem, nickar vi åt varandra så svarar vi på dem.
De vita kostymerna står ut som små öar omgivna av de andra färgerna, svart, grön, blå, grå och röd. Men det är bara en av oss som får böra rött. Mannen som äger slottet, Greve Otter, han är son till den Greve Otter som var värd för den fest som mina föräldrar träffades på, han satt med när det bestämdes att de skulle bli ett par och mordet på min mormor och morfar.
Frågan är hur många sådana mord de ligger bakom, hur många fler fruar det är som förlorat sina föräldrar för att de ska få sina fruars totala fokus utan band till någon mer än dem. Jag kommer ner på golvet och stannar, de andra i vita kläder kommer fram till mig.
– Michael.
– Fredrik.
– Så du valde att följa i din fars fotspår?
Jag tittar på den som sagt det, min blick får honom att backa lite.
– Nej Johan, jag gör mina egna spår. Jag följer ingen annan, jag är ingen följare.
– Jag tror att han menade arvet Michael.
Jag ser på den som talat.
– Nej Richard, han tror att jag är min far. Vilket jag inte är, vilket jag inte kommer att bli. Som jag sa, jag är ingen följare.
– Oavsett vad Michael så är det trevligt att se dig igen.
Jag tittar på den som sagt det, Jakob.
– Det är trevligt att se dig med Jakob. Dig med Daniel.
– Detsamma Michael.
En gonggong hörs och de andra går in i matsalen, vi i vitt går in sist. Vi går till vårt bord och vi sätter oss, jag och Fredrik sitter i mitten och de andra bredvid oss. Fredrik är barnbarn till den man som syns på fotografiet tillsammans med min farfar när han fick sin medalj. Hans familj som äger halva Stockholmsfastigheter, företag osv. Rangordningen är klar, ingen ifrågasätter den. Vi sätter oss de andra sätter sig. Mitt emot oss sitter greven i sina röda kostym, vita skjorta och svarta slips.
Dörrarna öppnas och kvinnor klädda i underkläder och inget annat, kommer in med vår mat. De ställer sig bakom stolarna och serverar mannen i rött först, sen oss i vitt och sen de andra som sitter på de längre borden på varsin sida om oss. Min ögon noterar att vissa vid långborden tar sig friheter med kvinnorna.
Den kvinna som serverar mig, lyfter på locket och jag ser på maten. Hon tar locket och backar, de andra gör likadant. Ingen vid vårt tar sig några friheter med kvinnorna, jag noterar vem som gör det.
– Är vi på en bordell och äter?
Min röst är låg men de hör den, jag ser genansen på deras kinder.
– Om så är fallet så ber jag er göra vad ni ska, så att vi kan få matro sen?
De som tagit sig friheter slutar och kvinnorna tar ett steg tillbaka, jag börjar äta och de andra gör detsamma, konversationer börjar och jag lyssnar. Jag säger inget, de andra vid bordet talar med varandra. Samtalsämnet för stunden är kvinnorna och vad som kommer hända under kvällen, jag fortsätter äta och tar en klunk av min dricka.
– Hur dog din far Michael?
Jag tittar på Fredrik som ställt frågan.
– Massiv hjärnblödning, en passande term för att täcka över att han söp ihjäl sig.
– Så han söp ihjäl sig?
– Nej, han dog av en massiv hjärnblödning Johan.
– Men du sa…
– Försök inte förstå Johan, det övergår din fattningsförmåga. För hennes skull hoppas jag att din sexuella förmåga är större. Annars så lär hon bli besviken på dig.
Han tittar på mig med en arg blick, jag bevärdigar inte honom med en blick. De andra tittar på mig, sen på honom.
– Vem fan tror du att du är?
Jag tittar på honom.
– Någon som försöker få matro, du stör matron med dina försök till att tänka. Det är ett störande ljud som hörs ända hit. Det är som att höra två katter slåss.
Han reser sig snabbt och hans stol fallet bakåt och träffar kvinnans tår, hon skriker till och han tittar på henne.
– Håll käften kossa annars så kommer jag att se till att du får ordentligt ont.
Kvinnan stirrar på honom, jag vrider på huvudet och reser mig långsamt och går fram till kvinnan och sätter mig på huk och tar hennes fot försiktigt i min hand.
– Hämta is till henne.
Jag säger det inte till någon speciell, den kvinna som serverat mig försvinner ut genom dörrarna. Jag reser mig och tittar på Johan.
– Säg samma sak till mig Johan, eller du ger dig bara på de som inte kan försvara sig? Du har missförstått sällskapet om du tror att du kan straffa andra för dina tillkortakommanden. Det var din stol som skadade hennes tår, din klantighet generade dig. Så Johan säg samma sak till mig om du vågar?
Han stirrar på mig och jag möter hans blick.
– Inte, så du är en fegis? En pajas som bara ger dig på de som är svagare än dig, fast frågan är om hon inte spöat dig. Sätt dig ner och var tyst, sluta försöka tänka så att vi andra kan få matro.
Den kvinna som gått efter is kommer med den till mig.
– Det är inte jag som har ont, det är hon.
– Ja stormästare.
Hon går fram till kvinnan och räcker henne isen, hon tar emot den och lägger den på foten. Jag går till en av de i grå kostym.
– Res dig.
Han gör som jag säger och jag går med hans stol till kvinnan.
– Sätt dig.
– Tack stormästare.
Jag ler mot henne, jag tar Johans stol och ger den till mannen i den grå kostymen. Johan stirrar på mig, han stirrar på mannen i den grå kostymen.
– Vad fan ska jag sitta på?
– Golvet kanske?
– Vem fan tror du att du är?
Jag rör mig snabbt och ställer mig framför honom.
– Den som sitter i mitten, vem är du Johan? Ska vi gå ut på gräsmattan och se vad du är gjord av? Antingen så håller du käften eller så går vi ut på gräsmattan. Ditt val Johan.
Han tittar på mig, det är väldigt tyst i matsalen. Jag ser att han flackar med blicken, han söker mannen i den röda kostymens blick. Han får kontakt med honom men han kan inte läsa vad han anser.
– Nå? Hur ska du ha det Johan, hålla käften eller följa med mig ut. Vi löser konflikten och går in igen. Vi säger såhär, vinner du så får du sitta i mitten resten av helgen. Gör du det inte så håller du käften och ber henne om ursäkt för din klantighet.
Han slickar sig om läpparna, han åtrår platsen där i mitten. Jag ser kampen inom honom, ett litet hånleende spelar på mina läppar.
– Vi går ut Michael.
– Javisst, efter dig Johan.
Han börjar gå och jag följer efter honom, han öppnar dörrarna ut till baksidan. Vi går över den stora uteplatsen, vi går nerför en trappa och går ut på gräset. De andra därinne ser på varandra, de fyra som sitter kvar vid vårt bord ser på varandra och reser sig. De går ut från matsalen och när de rest sig så reser resten sig också.
Jag tar av mig kavajen, slipsen och skjortan. Jag tittar på honom, ler lite och säger med låg röst.
– Jag vill inte fördärva min kostym med ditt blod Johan, jag har hört att din släkt har lite invandrarblod i sig. Det kanske gör så att fläckarna inte går bort.
– Far åt helvete ditt satans svin, det finns inget orent i vårt blod. Ta tillbaka det Michael.
– Vad händer om jag inte gör det Johan?
Han tittar på mig, jag möter hans blick och jag väntar på ett svar. De andra har kommit ut och de står på uteplatsen och ser på oss. Kvinnorna har också kommit ut, den kvinna som hämtat isen stödjer den kvinna som fick stolen på foten.
Synen är rätt bisarr, trettio män i kostymer. Lika många kvinnor som bara har underkläder på sig, i samma färger som våra kostymer. Det finns en rangordning bland dem med.
– Nå Johan ska vi, min mat kallnar.
Jag ställer mig i redoställning, mina muskler spelar underhuden. Han ser tatueringen av kniven, Thulekniven i svart och silver, han tittar på de andra tatueringarna med. Han gör sig redo han med och ställer sig i sin redoställning, ett leende spelar på mina läppar, ett leende som inte når mina ögon.
– Du försökte sätta dit mig första gången vi träffades Johan, en sak ska du lära dig. Jag glömmer aldrig.
Han gör sin attack, jag blockerar den lätt. Den efterföljande kombinationen med, när han är på väg att finna balansen igen så attackerar jag, slag på örat. Tre slag på njurar och lever, ett knä på låret. När han är på väg ner på knä så gör jag en rundspark som träffar hans högra öra.
Jag ser honom kastas åt sidan och blodet sprutar från munnen. Jag fullföljer min rörelse och stannar, jag tittar på honom och går fram till honom, sätter mig på huk och viskar.
– Det Johan var för din avundsjuka, du har alltid varit avundsjuk på oss andra. Vet din plats och var nöjd med den.
Jag tittar på honom och reser mig, jag går till mina kläder och klär på mig. Jag knäpper min skjorta och tar på mig min kavaj och sätter på mig slipsen och knyter den. Jag går uppför trappan och ser på de andra.
– Ska vi?
De ser på mig och nickar, de vet vem Johans släkt är. Vilka kontakter han har, jag utmanade honom och satte honom på plats. Jag ser respekten i ögonen på de andra. Vi går in och sätter oss, jag tar min kniv och gaffel och fortsätter äta. Min blick når mannen i rött, han nickar kort och jag svarar på den. Ett litet leende spelar på hans läppar.
***
Jag sitter i en av salongerna och dricker kaffe, kvinnan som serverat mig vid middagsbordet står sidan om mig med kaffekannan redo. Jag ser på henne, hon är en vacker kvinna, lång, säkert en bit över en och åttio. Välformad, inte smal, inte kraftig i heller. Lagom stora bröst, lagom stora för mina smak.
En välformad rumpa och ett vackert ansikte. Svart hår, kortklippt på ena sidan. Den andra är lite längre med en sned långlugg, Blå ögon givetvis, välformade läppar. Rak näsa, lite höga kindben.
Jag tar en klunk av kaffet och tänker på min misshandel av Johan, utanför dessa väggar så hade jag åkt dit för grovmisshandel eftersom den var planerad. Han var den som var bäst på att slåss av dem, när jag slog ner honom utan att behöva förta mig så markerade jag min hackordning. Ingen av de andra kommer utmana mig. Inte fysiskt i alla fall, vilket är väldigt viktigt för dessa förvirrade själar.
Manligheten, jag ser på min kopp och lyfter den mot kvinnan och hon slår upp mer åt mig. Hon tar en sockerbit och lite mjölk och jag ser på henne och nickar. Jag rör runt i koppen och inombords så skakar jag på huvudet åt pajaserierna.
Det som skrämmer mig lite är hur lätt jag faller in i min roll som arvtagaren. På de där sammankomster lärde vi oss hur vi uppträder här, övermänniskorna, den rena rasen. Indoktrineringen, att jag blivit så påverkad skrämmer mig lite.
Jag tar mappen och öppnar den, jag ser på kvinnan på bilden. Min utvalda, jag läser på mig och skakar lite till på huvudet inombords.
– Vilka förbannade galenskaper.
Fredrika Von Rytger, 28 år. Släkten härstammar från Bayern, civilstånd ogift. Tre tidigare pojkvänner, alla tre omhändertagna. Tränad och skolad för kommande äktenskap. Läst civil ekonomi på universitetet i Heidelberg.
Goda gener och rätt anlag. Släkten har bott i Sverige i tre hundra år, inga blandäktenskap i släkten. Jag tittar på bilden igen, jag ser de ljusblåa ögonen titta tillbaka på mig. blont hår i samma frisyr som kvinnan som står bredvid mig.
Jag ser på ansiktet, hon är en vacker kvinna. En kvinna som jag hade vänt mig om efter på stan, jag noterar hennes ansikte. Men det är ögonen som trollbinder mig, den ljusa färgen. Jag läser vidare och jag läser om hennes liv.
Det är imponerande förarbete, bättre information än vad jag hade kunnat få fram på mitt arbete. Väldigt mycket bättre, detta är underrättelsetjänst klass på informationen.
Mina ögon rör sig när jag läser texten, när jag är klar så lägger jag mappen på bordet. Frågan är om hon läser en liknande mapp om mig, vad fan säger hon om detta arrangemang? Jag sätter koppen på bordet bredvid mig.
– Vill du ha mer herrn?
– Nej tack, Helena.
Hon nickar underdånigt, jag sitter där i mina tankar.
– Herrn, det är dags.
– Tack Helena, vill du se till så att den lämnas tillbaka?
– Ja herrn, får jag vara så framfusig och säga tack.
– För vadå Helena?
Jag tittar på henne, hon ser min blick och slickar sig om läpparna.
– För att ni såg till så att hon fick is herrn.
– Bara för att jag är den jag är så behöver jag inte behandla andra som svin. Ja om de inte uppträder som sådana. Hon var oskyldig, men och det ska du veta Helena. Hon är hans för dagen, kvällen och natten. Något säger mig att hon inte kommer få det lätt.
– Nej herrn.
– Så frågan är om min omtanke kommer kännas lika bra i morgon.
Jag går mot dörren och öppnar den och går ut från salongen, jag går till trappan och ställer mig och ser på de andra. Fredrik kommer fram till mig.
– Michael.
– Fredrik.
– Nå?
– Nå, vadå?
– Hur föll ditt val på läppen?
– Fråga mig på söndag, när saker och ting verkar så bra så förväntar jag mig vissa vassa kanter. Det kändes som de verkligen ville sälja in henne, så frågan är om hon kommer bli ett problem. Eller om det stämmer, fast det skulle vara lite tråkigt. Var är utmaningen i det? Fick ni stillat er nyfikenhet Fredrik?
Han tittar på mig, jag läser hans ansikte. Han slickar sig lätt om läpparna.
– Jag är ingen idiot Fredrik, som jag sagt sen jag kom hit. Jag är inte min far, på ena eller andra viset så kommer ni att inse det. Jag hoppas att ni inser det snabbt, för er egenskull. För om ni ifrågasätter mig och mina intentioner fler gånger så kommer det att bli konsekvenser Fredrik.
– Ja, jag vet. Jag sa till de andra men de ville inte lyssna.
– Se vad det kostade Johan, frågan är hur mycket ljus han kommer dra på oss när han misshandlar henne senare. Han måste låta sin ilska gå ut på någon, min far grävde ner liken under rosenbuskarna. Frågan är var Johan kommer gräva ner henne.
Fredrik tittar på mig, hans blick glider till Johan. Han ser alkoholen som han har i handen, vi ser på hans svullna ansikte. Blodet är borta, jag ser märket på kvinnans kind. Det röda märket av en handflata.
– Jag ska tala med honom, det är uppmärksamhet som vi inte behöver.
– Nej, jag fick hantera kaoset efter min far. Vi behöver inte mer sådan uppmärksamhet.
– Nej, verkligen inte. Snyggt hanterat förresten.
– Tack Fredrik, ibland så har man nytta av duktiga idioter. De är duktiga idioter, väldigt duktiga idioter.
En gonggong hörs, den låter två gånger. Vi börjar gå och vi går fram till trappan och går nerför den. Vi kommer ner i källaren och går till höger, vi kommer fram till de öppna dörrarna. Jag ser på de två vakterna som står i sina klädnader med kåporna framdragna, vi går in i kryptan och vi går till våra platser och sätter oss.
När alla sitter så reser sig mannen i den röda klädnaden, han går ut på golvet och han börjar tala till oss. När han är klar så ser jag de andras hänförda blickar, på alla utom Fredrick. Hans ansikte är neutralt, han är den som är farligast här.
Frågan är när han kommer att utmana mig, om han väljer att göra det. Hans och min farfar hade inte gjort det, de hade lett båda två. Frågan är om han inser att det är den kloka vägen att gå. Vi får se, ett par av de grå ska bli uppflyttade. De ska få en ny färg på deras kostymer. De kommer få en grön kostym i stället, jag ser stoltheten dansa i deras ögon. De klär av sig nakna, deras gamla kostymer kastas i en eldstad och de börjar brinna.
De får sina nya och vi klappar pliktskyldigast, jag ser de tacksamma blickar de ger mannen i rött. Han knixar lite med nacken. Ceremonin avslutas och vi reser oss och lämnar kryptan, jag är väldigt tacksam för min farfars väldigt detaljerade anteckningar om hur saker och ting går till.
Jag för mig som om jag aldrig gjort annat och att det inte är första gången jag är här, jag har läst anteckningarna om det som kommer sen, efter middagen.
Min far och farfar hade olika inställning till den, betäckandet. Ett finare ord för knullande. Fritt knullande av kvinnorna som serverat oss, det var Nirvana för min far, en nödvändighet för min farfar. Vi kommer upp och jag ser på den kvinna som är min, jag nickar och hon går iväg.
– Vi ses till middagen.
Jag tittar på de andra fem, Johan ser på mig och jag möter hans blick, han sänker den. De andra noterar hans underkastelse och lägger den på minnet, jag ser Fredriks eftertänksamma blick.
– Får jag dela ett par ord med dig Michael, privat?
– Javisst Fredrik.
Han visar med handen att jag ska följa med honom, den kvinna som är hans tittar på honom och han skakar lätt på huvudet. Han öppnar en dörr till en salong och vi går in, han går fram till en drinkvagn och tar en flaska med vodka. Rysk vodka, enligt min far, det enda vettiga som undermänniskorna lyckats med. Han ser på mig med den upplyfta flaskan. Jag nickar och han slår upp två glas och lägger is i dem. Han räcker mig ett och jag tar emot det.
– Tack Fredrik.
– Varsågod Michael.
Vi skålar och dricker av vodkan, han tittar på mig och jag ser honom kämpa lite med sig själv, sen ser jag resignationen.
– Ska vi hoppa över tuppfäktandet och komma överens om att dela på ledandet Michael?
En fredstrevare, en utsträckt hand, som sagt resignation. Han har insett att ska han dansa med mig så kommer han att antingen förlora eller som mest nå ett stillestånd. Ett stillestånd där han kommer förlora mer än mig.
– Våra farfäder insåg fördelarna med det Fredrik, vi ska kanske ära dem med att vi är klokare än våra fäder? Vi är det som de inte var, intelligenta.
Han ser på mig och ett litet leende spelar på hans läppar, han inser att jag är påläst. Hans far hade varit en svag man, den raka motsatsen till min far. Som härskade genom terror, vilket fick honom att tappa greppet. Det grepp som min farfar skapat, precis som hans farfar. Hans far tappade greppet för att han var för svag.
– För våra farfäder.
Han lyfter glaset i en skål, jag krokar min arm runt hans. Jag ser honom i ögonen.
– För våra farfäder och deras uppoffringar.
Han ser på mig och vi dricker, jag tar tag om hans nacke och kysser hans läppar.
– Pakten är skapad, svik mig och du kommer dö.
– Pakten är skapad, svik mig och du kommer dö.
Vi släpper varandra och vi ser på varandra. Jag dricker upp vodkan.
– Ta hand om Johan, Fredrik. Annars gör jag det och nästa gång så kommer jag inte hålla igen. Han är en fara för oss alla, oavsett vem hans familj är och vilka kontakter de har, han är en fara för oss.
– Ja, jag vet. Frågan är vad Wilma kommer säga i morgon när hon ser hans ansikte.
– Hon kanske tycker att det är en förbättring Fredrik och tackar mig med en avsugning. Jag har hört att hon ska vara bra på det.
Han ser på mig och skrattar.
– Haha, ja vid Oden vad hon kan suga kuk Michael.
Jag tittar på honom och ler, jag sätter glaset på ett bord.
– Minns pakten Fredrik, som sagt jag är inte min far. Markera det med, jag är tusen gånger farligare än honom Fredrik. Ni kommer inte veta vad som träffat er förrän ni förlorat allt. För jag vet vad som är viktigt Fredrik, det är inte pengarna eller statusen.
Jag går fram till dörren och vänder på huvudet, jag tittar på honom.
– Makten Fredrik, är det som är det viktiga. Jag överlevde trettio år med min sinnessjuka far, utmana mig gärna. Men var beredda på konsekvenserna.
Jag tittar över Fredrik på lampan. Jag talar in i kameran som sitter där, Fredrik följer min blick och han ser på kameran han med.
– Jag vet Michael, pakten är skapad.
Jag öppnar dörren och går ut i korridoren, vi markerade för mannen i rött. Jag går genom korridoren och kommer fram till trappan, de andra tre ser på mig. Jag möter deras blick och de nickar. Jag nickar tillbaka och går uppför trappan, jag går till mitt rum och öppnar dörren och går igenom salongen och in i sovrummet.
Jag ser Helena stå och vänta på mig, jag tar av mig kavajen och lossar på slipsen och knäpper upp skjortan och knäpper upp byxorna, tar dem av mig och går ut på balkongen och sluter mina ögon och andas in. Jag klappar mig på bröstet och jag känner Helena komma upp bakom mig och hon kramar mig bakifrån.
Jag känner hennes nakna hud mot min rygg. Hennes händer smeker mitt bröst, mitt renrakade bröst. Vi ska vara hårlösa, det är bara djur och undermänniskor som har hår på kroppen. Övermänniskor som vi har inte det. Hennes ena hand glider nerför mitt bröst och neröver magen, ett leende spelar på mina läppar.
Frågan är vad de på andra sidan drönarens kamera tänker. Hennes hand glider vidare neråt och hon känner på min penis. Hon kramar den försiktigt, reaktionen låter inte vänta på sig. Den växer och jag känner hennes läppar på min nacke och hals. Hon för in handen innanför mina kalsonger och jag känner hennes fingrar mot huden på penisen. Den växer lite till, jag hör ett svagt stön från henne.
– Du behöver inte spela spel Helena, jag går inte igång på det.
– Nej Michael, det var inget spel. Den känns underbar i min hand.
– Så bra.
***
På andra sidan kameran så ser de som sitter i rummet och ser på vad som händer på balkongen. Therese ser på de två männen som sitter bredvid henne.
– Han skojade inte när han sa att det kommer vara kvinnor där.
– Bara han inte förlorar sig själv.
– Nej Therese, inte Michael. Han vet vad som hände med hans far och farfar. Men han måste spela med i spelet, där är detta en sådan sak. Han måste ligga med henne annars så kommer det att ställas frågor. Frågor som helst inte ska ställas.
Therese tittar på Viktor, de ser mig och Helena gå in i mitt sovrum. Therese drar bak spaken och hon längtar efter sin man.
***
Jag vänder mig om och Helena har kvar sin hand om min penis, jag ser henne i ögonen och jag smeker hennes kind, jag låter handen glida nerför hennes hals till brösten och jag smeker dem mjukt. Den glansiga materialet talar om kvalitén på underkläderna. Siden, bara det bästa för oss. Frågan är hur länge hon varit med på dessa sammankomster för att ha fått den ställning hon har nu.
Hur många män har hon legat med? min hand glider neröver hennes mage och jag smeker henne mjukt. Mina fingrar snuddar vid hennes troskant, min andra hand tar ett milt men fast tag om hennes nacke och jag drar henne närmare mig och våra läppar möts, vi särar på dem och vi kysser varandra mjukt. Våra tungor leker med varandra, ett svagt stön lämnar hennes läppar. Mina fingrar letar sig innanför hennes trosor och mina fingrar känner vätan.
De särar på hennes läppar och letar sig in i henne, jag smeker hennes inre med två fingrar och hon stönar till. Hennes hand smeker min penis innanför kalsongerna. Den växer lite till och jag känner försatsen som blöter ner hennes hand och fingrar. Vi delar på oss och hon tittar på mig, jag smeker hennes inre.
– Ta av dig bh:n Helena.
– Ja stormästare.
Hennes hand lämnar min penis och hon häktar av sig bh:n och jag smeker hennes bröst med min hand. Jag ser på dem och lutar mig fram och tar ett av dem i min mun och slickar på det, jag nafsar i bröstvårtan och leker med min tunga på den.
Mina fingrar rör sig snabbare och jag känner hennes inre krama om mina fingrar. De finner den skrovligaytan och hon andas snabbare och häftigare. Jag rör fingrarna fortare och fortare och hon kommer med ett skrikande, hennes kropp spänns och hon skakar i hela kroppen. Jag smeker henne och slickar hennes bröst genom orgasmen. Hon får en till innan den första ebbat ut.
Jag lämnar hennes bröst och ser på henne, hennes stängda ögon. Jag sänker tempot i smekandet. Mina fingrar slutar röra sig och hon öppnar ögonen, jag drar ut dem långsamt. Jag ser sätter mina fingrar mot hennes läppar och hon öppnar munnen och jag stoppar in fingrarna i den. Jag känner hennes tunga slicka av dem, ett leende spelar på mina läppar.
Med den gesten så visar jag henne att det är jag som bestämmer. Även om jag skänker henne njutning, hon ser mig i ögonen och förstår. Jag drar ut fingrarna långsamt och hon smeker mitt bröst och hon lutar sig fram och kysser mig. Våra tungor smeker varandra, vi delar på oss och hon sjunker ner på knä framför mig.
Hon tar tag om resåren och drar ner dem och penisen studsar ut, jag ser på hennes ansikte och jag ser hennes ögon vidgas när hon ser på den. Hennes hand greppar den mjukt och hon börjar röra på handen. Jag ser på mitt glansiga ollon, hon öppnar munnen och tar det i munnen.
Jag känner hennes tunga leka med mig och jag ser hennes huvud röra sig fram och tillbaka. Hennes hand smeker mina testiklar, hennes ena finger smeker min mellangård. Jag smeker hennes huvud, mina höfter rör sig i takt med hennes mun.
Jag blundar och njuter av hennes lekande med mig, jag stönar när jag känner hennes tunga slicka på undersidan av mitt ollon. Jag känner de första kittlingarna göra sig påminda. Jag öppnar ögonen och ser hennes huvud röra sig fram och tillbaka, jag stannar hennes rörelser och hon tittar på mig.
– Ta av dig trosorna och ställ dig på alla fyra i sängen Helena.
– Ja stormästare.
Hon reser sig och tar av sig trosorna, hon går fram till sängen och ställer sig på alla fyra och svankar, jag ställer mig bakom henne på golvet. Höjden är perfekt, en tanke svävar i mitt huvud.
– Undrar om de mätt innan.
Jag ser på hennes vackra rumpa och tar min penis i handen och sätter den mot hennes slida och trycker till försiktigt, jag glider in i henne långsamt. Ett stön och gnyende hörs från henne och jag känner hennes smekande inre omsluta mig. Det är varmt, trångt, men inte obehagligt trångt. Jag når botten av henne och stannar där, jag låter henne anpassa sig till mig.
Jag har mina händer på hennes höfter och jag börjar röra mig. Mina rörelser är långsamma, jag ser på hennes rumpa och min penis när den glider fram och tillbaka i hennes inre. Jag ser hennes safter göra den glansig, jag ökar takten och tar henne snabbare. Jag blöter hennes andra hål och smeker det med min tumme och hon stönar till.
Jag hör på hennes andning att hon närmar sig. Jag tar henne snabbare och hon andas ännu snabbare. Gnyendet blir mer påtagligt, jag ser på hennes rumpa och rygg. Jag hör henne komma, när hon gör det så trycker jag in tummen en bit i henne. Hon skriker till, ett högt skrik av lust och åtrå. Jag rör inte fingret, mina höfter rör sig dock och jag tar henne genom orgasmen och jag fortsätter i samma tempo.
Hon kommer igen och jag trycker in tummen en bit till och hon skriker högre denna gång, ett leende spelar på mina läppar. Jag ökar takten och känner ilningarna komma, de tar över min kropp och jag drar mig ur henne och tar min penis i handen och smeker den snabbt.
Jag känner säden lämna mig och jag ser hur den sprutar ur mig i långa strängar, jag ser den landa på hennes rygg och upp till hennes nacke. Jag känner orgasmen klinga av, jag sänker takten i mitt smekande och smeker ollonet på hennes rumpa.
Jag ser hur säden gör den glansig, jag kramar ut de sista dropparna och drar ut tummen ur henne och tar ett steg tillbaka. Hon faller fram på mage och andas snabbt, jag ser på hennes rygg, på säden som täcker den.
– Det är dags för duschen Helena.
– Ja stormästare.
Jag går in i badrummet och ställer mig i duschen och sätter på vattnet, hon kommer intill mig och tar tvål och tvålar in min kropp. Jag känner hennes mjuka händer smeka mig. Hon tar min penis i handen och hon tvättar av den med mjuka rörelser. Jag sköljer av mig och går ut från duschen och hon står kvar och duschar av sig.
Jag tar en handduk och torkar av mig, jag knyter en torr runt mina höfter och går in i sovrummet. Jag går igenom det och ut på balkongen, jag drar handen genom håret och ser på solen. Jag lutar mig mot räcket och ser på den parkliknande trädgården. Jag ser på skogen till höger, vi ska in dit i morgon och jaga.
Visa oss manliga för kvinnorna, jag ler och skakar på huvudet inombords. Helena kommer ut och ställer sig bredvid mig, hon säger ingenting. Jag rätar på mig och tittar på henne.
– Som jag sagt till alla andra Helena, jag är inte min far. Inte därute och inte därinne. Du får gärna sprida det vi gjort, berätta för din arbetsgivare. Jag är ingen galning, han kommer inte behöva gräva gropar i skogen för att dölja spåren efter mig. Du förstår, jag är farligare än min far. Jag kan få dig att äta ur min hand om jag vill Helena, det kan du också hälsa honom. Jag uppskattar att du inte fejkade, hade du gjort det så hade jag inte älskat med dig igen. Eller så hade jag gjort det och drivit dig till vansinnets kant och lämnar dig där. Så rapportera till honom, men tro aldrig att jag är dum Helena. Ni kommer aldrig att kunna lura mig. För du förstår, jag kommer inte bli beroende av dig. Men om du inte ser upp så kanske du blir beroende av mig.
Hon tittar på mig, jag ser bekräftelsen i hennes ögon. Den visar sig i genansen som syns på hennes kinder, ett leende spelar på mina läppar. Jag smeker hennes kind och ger henne en puss, jag går in i rummet igen och går till garderoben och öppnar den. Jag tar fram nya kläder, hon kommer in i rummet och tar mina andra och lämnar rummet, jag ler fortfarande.
Hon är en väldigt bra älskarinna, men jag kommer inte bli beroende av henne. Jag lägger kläderna på sängen och går fram till vagnen där spriten står. Jag tittar på den och går tillbaka till sängen och lägger mig på den.
***
Jag ser på de andra, vi har ätit middagen. Nu sitter vi i en stor salong och spriten flödar, jag hör skrik från kvinnorna och skratt från männen. Men även från kvinnorna, festen har pågått i ett par timmar. Det är en veritabel orgie, de enda två som inte deltar i den är jag och Fredrik, vi sitter i varsin fåtölj och ser på varandra.
Våra kvinnor står bakom oss, jag tar en sipp av vodkan. Det är fortfarande samma som Helena gav mig när vi kom in i rummet. Jag hade förklarat hur jag ville ha den, hon hade nickat och gått iväg. Fredrick hade sett på mig och sagt åt sin kvinna att göra en likadan åt honom. Hon hade nickat och gått iväg till Helena.
Hans glas är också hans första, jag hör ett orgasmskrik från en av kvinnorna och en av männen brölar som en tjur när det går för honom. Jag vänder blicken mot dem, han tar henne mot väggen.
– Så hur känns det Fredrik?
– Angående?
– Söndag, är du nervös?
Han tittar på mig och ler lite.
– Ja, lite Michael.
– Det kommer gå bra, älskar du henne?
Han smuttar på vodkan och tittar på mig.
– Med risk för att verka svag, så ja jag älskar henne.
– Det är väl ingen svaghet, om ni älskar varandra så kommer ni att vara starkare tillsammans.
Han tittar på mig, hans ögon försöker läsa om jag ljuger. När han inte ser någon osanning i dem så slappnar han av lite.
– Det är sant, men alla ser det inte så.
– Vi är inte alla Fredrik.
– Sant det med.
Han ler mot mig och jag svarar på leendet. Jag höjer mitt glas i en skål och han svarar på den. Det hörs fler orgasm skrik och brölande, de ljuden slåss med ljuden av skratt och tjutande kvinnor. Jag hör hur vissa av dem hejar på en av männen som tömmer en flaska vodka samtidigt som han tar sin kvinna bakifrån. Jag ser hennes bröst röra sig när hans kropp stöter mot hennes, jag ser hennes fejkande och jag tittar vidare.
Jag ser Johans kvinna sitta på knä mellan hans ben och suga av honom. Hans hand har ett grepp om hennes hår och han styr takten, han har inte gått över gränsen än. Jag räcker mitt glas åt Helena och säger.
– Samma.
– Ja stormästare.
Hon går fram till baren, jag ser henne ta en flaska och börja förbereda min dricka. En av de grå går fram till henne och smiskar hennes skinkor med handen. Hon tjuter till av överraskning och smärta, han skrattar rått och kallar henne en randig sugga. Jag reser mig och flertalet ser på mig och sen på mannen.
Han är så full att han inte märker tystnaden som lägger sig. De flesta av de som knullar stannar upp i sina rörelser och ser på mig och sen på mannen. Jag går genom rummet och fram till honom. Han skrattar fortfarande och upprepar randig sugga, jag ser på honom. Han ser mig och jag ser på hans dumma flin, han ser min blick och inser sitt misstag, skrattet fastnar i halsen på honom.
– Hade jag varit min far så hade jag kanske låtit detta passera, eller så hade spänt upp dig på gården därute, naken till allmän beskådan. Men nu är jag inte min far, res dig. Stå upp som en man och inte en krälande undermänniska.
Han stirrar på mig och reser sig, tystnaden i rummet är total. Till och med musiken har tystnat.
– Fffför…
Jag lyfter handen och han tystnar och stirrar på mig.
– Något som är värre än undermänniskor är patetiska undermänniskor. Sjunk inte lägre, klä av dig naken.
– Ja stormästare.
Han klär av sig, efter en massa fumlande så är han naken.
– Har du judeblod i dig?
– Nej herr stormästare.
– Är det säkert? För vi ska kanske omskära dig?
Han stirrar på mig, han stirrar på kniven som jag drar från mitt ryggslut. Hans ögon spärras upp.
– Vi ska kanske kastrera dig så att du inte förökar dig, vi vill inte ha fler undermänniskor på planeten. Vad säger du? Omskärelse eller kastrering? Men vi kan lösa det ett annat sätt, du smiskade henne. Min utvalda, då får hon betala tillbaka tycker jag. Vänd dig mot baren och sätt händerna på kanten.
Han stirrar på mig och sväljer, han stirrar på kniven och vänder sig mot baren.
– Du nedlåter dig till att slå på kvinnor, det finns inget mer föraktfullt än en man som slår på kvinnor och barn. Jo de som förgriper sig på dem, Helena.
– Ja stormästare.
– Ta hans skärp, tio rapp är väl lagom tycker jag, vad säger du Fredrik, klarar undermänniskan det? om han gör det så är han kanske ingen undermänniska och slipper omskärelse och kastrering.
Jag tittar på Fredrik och han tittar på mig.
– Ja det är bara undermänniskor som tar sig friheter med kvinnor och barn, vi får piska smittan ur honom. Klarar han tio så är han botad.
– Då säger vi tio, räkna dem högt parasiten.
– Ja stormästare.
– Varsågod Helena.
– Tack stormästare.
Alla i rummet stirrar på mig och Fredrik, det är en tydlig markering från oss, vi delar på ledarskapet, vi tolererar inte vad som helst. Inte från någon, Johan ser på oss och slickar sig om läpparna och sväljer. Han kommer hålla sig i skinnet.
Jag hör läderskärpet träffa hans skinkor, en rysning känns i min kropp. Jag hör hur skärpet träffar igen, jag hör mannen räkna och när han kommer till tio så släpper Helena skärpet på golvet och tar vodkaflaskan igen och fortsätter med min drink.
– Låt kläderna ligga, du får gå naken som en påminnelse om ditt övertramp.
– Ja stormästare.
– Så du var inte en undermänniska ändå, Helena verkar vara bra på att bota sådana parasiter. Det är något att ha i åtanke, eller vad säger du Fredrik.
– Ja Michael, hon verkar vara rena mirakeldoktorn.
– Då släpper vi avbrottet, fortsätt festa. Visa oss hur övermänniskor festar mina herrar.
Jag får vodkan av Helena och jag stämmer upp i en sång och de andra reser sig och stämmer in i den. När vi är klara så skålar vi och dricker, festen tar vid igen. Jag går till min fåtölj och sätter mig, jag ser på Helena och jag ser det röda märket på hennes skinka. Det retar mig, jag får samla mig för att inte slå ner den mannen. Markeringen är gjord, han blev bestraffad av en kvinna till på köpet.
Ljuden av kroppar som möts hörs igen, skratten fyller salongen och jag ser på Jonas. Hans kvinna suger av honom igen, jag ser hennes huvud röra sig mekaniskt. Där ser inte ut att vara mycket inlevelse i det hon gör. Han verkar njuta av det, hans huvud är bakåtlutat och ögonen är stängda.
De andra två stormästarna har gått upp på sina rum med sina kvinnor. De missade underhållningen, men ryktet kommer sprida sig fortare än en gräsbrand. Jag sträcker ut min hand mot Helena och jag smeker hennes rumpa mjukt. Min hand rör sig långsamt. Jag känner henne slappna av, jag tar en liten klunk av vodkan.
Fredrik tittar på mig och sen på sin kvinna. Hon sätter sig på knä mellan hans ben och öppnar gylfen på hans byxor. Hon tar fram hans penis och börjar smeka den. Jag ser hennes hand röra sig och hon öppnar munnen och tar honom i den. Jag ser hennes suga och slicka honom. Hennes hand smeker honom emellanåt.
Min fingrar letar sig in mellan benen på Helena och jag smeker hennes slida. Jag känner vätan mot mina fingrar, jag ser var hennes blick är. Jag rör fingret in i henne och börjar smeka hennes inre med, jag låter det glida ut och smeker hennes klitoris.
Jag för in det igen och jag fortsätter smeka henne. Vi ser båda på avsugningen som kvinnan ger Fredrik, mitt finger finner den skrovliga ytan i henne. Jag sätter fingret mot den och gnuggar den försiktigt, jag känner de lätta darrningarna i låren.
Ett leende spelar på mina läppar och jag fortsätter med mitt smekande. Jag ser på Fredriks ansträngda ansikte, han har inte långt kvar nu. Kvinnan mellan hans ben ökar takten och jag ökar takten i mitt smekande av Helena och de kommer samtidigt båda två, Fredrik morrar till och Helena skriker till.
Jag känner hennes inre krama mitt finger, hon knäar och sätter sin hand på min axel. Jag smeker henne snabbare och hon stirrar på mig och kommer igen, hon skriker till igen och jag ler lite bredare. Fredrik landar och jag ser kvinnan svälja det sista och slicka honom ren. Hon reser sig och sätter sig bredvid honom.
Jag ser henne sära på benen och jag ser den våta fläcken på hennes trosor. Jag smeker Helena långsammare nu och jag drar ut fingret ur henne. Jag sträcker fram det mot kvinnan som sitter hos Fredrik, hon lutar sig fram och tar det i munnen. Hon suger mitt finger som hon sög av Fredrik, jag drar ut mitt finger och ser på henne.
– Gott?
– Ja stormästare.
– Vill du smaka mer?
Hon tittar på Fredrik.
– Titta inte på mig, det var inte mig han frågade.
– Ja stormästare.
– Får hon smaka Helena?
Hon tittar på mig, jag ser kåtheten i hennes ögon. Det strålar av lust och åtrå.
– Ja stormästare.
Kvinnan släpper Fredriks penis och sätter sig på golvet, Helena sätter upp sitt ben på armstödet på min fåtölj och kvinnan flyttar på trosan och börjar slicka henne. Helena står så att jag har fri sikt och kan se vad hon gör.
Jag ser kvinnans tunga leka med Helena. Fredrik ser också obehindrat och jag ser hans penis resa sig igen, Helena kommer med ett skrikande och hon trycker kvinnans ansikte mot sitt sköte och hon skakar i kroppen när orgasmen träffar henne.
Hon släpper henne och kvinnan reser sig och ser på Fredriks stånd, hon grenslar honom och hon börjar rida honom. Jag ser Fredrik slicka hennes ansikte, Helena ser på vad som händer framför henne, hennes blick är klistrad på kvinnans rumpa och Fredriks penis som försvinner och syns i kvinnans slida.
Hon behöver inte rida länge innan hon kommer, hennes kropp stelnar och Fredrik tar över rörelserna. När hon landar så tar hon över. Hon rider honom snabbt nu och jag ser honom drar upp henne. Hon dyker ner mellan hans ben och suger av honom när han kommer.
Helena ser på scenen och hon tittar på mig och jag ser att lusten inte blivit mindre. Jag tittar på henne och min blick säger.
– För tydligt.
Hon biter sig i läppen och slår ner med blicken och jag ler. Jag tittar på henne, min blick förmedlar vad jag vill, ett leende spelar på hennes läppar. Hon sätter sig mellan mina ben. Hon drar ner gylfen och tar fram min penis, jag ser leendet på hennes läppar. Hennes hand smeker mig hård, hon lutar sig fram och tar mitt ollon i munnen och börjar suga mig.
Jag ser att den andra kvinnan ser oss, hon ser på min penis och hennes ögon vidgas. Jag ser åtrån i hennes ögon, avundsjuka på Helena och jag ler lite bredare. Jag njuter av Helenas hand och mun. Hennes tunga smeker mig väldigt skönt, hon ökar takten och hennes hand rör sig snabbare.
Jag tar en klunk av vodkan och blundar och njuter av det hon gör. Jag ser Fredrikas ljusblå ögon och det känns som om min penis blir hårdare.
Helena känner det också och hon suger mig snabbare, jag känner ilningarna ta över mig och jag släpper på spärrarna och låter orgasmen träffa mig. Jag känner sträng efter sträng av säd lämna mig. Jag kommer inte lika hårt som innan idag. Jag känner orgasmen ebba ut och jag öppnar ögonen, jag ser hennes ögon och jag ler mot henne. Mina ögon framför ett budskap till henne.
***
Jag öppnar ögonen och hör fåglarna sjunga, jag sätter mig upp och drar handen över ansiktet. Jag går ur sängen och går in i badrummet, jag ställer mig i duschen och sätter på vattnet. Jag känner hur det träffar mig, jag drack bara två glas vodka igår. Så jag är inte bakfull, men jag är trött. Det blev sent, jag tvålar in mig.
Helena följde med mig upp på rummet, vi älskade en gång sen så skickade jag iväg henne. Hon gick iväg och jag somnade, som sagt väldigt sent.
Jag går ut från duschen och torkar mig, jag knyter en handduk runt mina höfter och går in i rummet. Jag går till garderoben och tar fram kläder, vi ska som sagt jaga senare. Men först så är det frukost, idag så är det vanliga kläder som gäller. Helena och de andra kvinnorna kommer ha vanliga kläder på sig de med.
Jag klär på mig och går ut från mina rum och går fram till trappan, jag går till matsalen och tar frukost och sätter mig vid ett av borden och börjar äta. Vi är inte så många här, de andra sover säkert fortfarande. Jag ser Helena gå förbi, hon är klädd i byxor, en vit skjorta och en kortkavaj. Jag tar en klunk av kaffet och sväljer, jag äter vidare. Daniel, Jakob och Richard kommer in i matsalen, de tar mat och kommer fram till mitt bord och sätter sig.
– God morgon.
– Detsamma.
– Var du uppe sent igår?
– Ja, det blev sent. Jag tog det lugnt med alkoholen så det är vanlig trötthet så att säga.
– Klokt, det finns en hel del som kommer vakna med huvudvärk idag.
– Haha, Ja Daniel.
– Så en av de grå tog sig friheter Michael?
– Ja Jakob, så vi fick markera.
– Ja, jag hörde det. Så ni kommer samarbeta?
– Ja Jakob det kommer vi att göra.
De andra två tittar på mig och sen på Jakob, han är nästa i hackordningen.
– Bra, vi behöver inga slitningar Michael.
– Det var väl så vi såg det också Jakob.
De andra tittar på oss och de fortsätter äta. Vi säger inget på ett tag, jag blir klar och tar en klunk av kaffet och jag ser Helena komma gående, hon stannar vid bordet och bugar sig lite.
– Jag ber om ursäkt för att jag tränger mig på, men Fredrika är på väg. Hon är snart här.
Jag tittar på henne och sen på min klocka.
– Tack, då vet jag det.
Jag reser mig och Helena tar min tallrik och kopp, hon skakar omärkligt på huvudet åt en kvinna som är på väg mot henne. Vi går iväg och hon viskar lågt.
– Hon är inte glad över att ha blivit tvingad hit Michael.
– Tack Helena.
Hon går till köket med min tallrik. Jag går ut från matsalen och går mot ingången. Jag stannar och andas in, sen öppnar jag porten. Vakterna är inte här idag, ja inte så att de syns. De är därute någonstans och håller vakt, jag ser en bil komma körande. Den stannar så att det skriker till i däcken, jag hör musiken spela inne i bilen. Hon stänger av bilen och öppnar dörren och musiken tystnar. Hon har solglasögon på sig, hon ser mot mig och öppnar munnen.
– Väskorna är i bagaget.
– Javisst fröken.
Jag går fram till bagageutrymmet och öppnar det, jag ser på väskorna och undrar om hon ska flytta hit. Jag lastar av dem och stänger luckan, hon står bredvid mig och ser på mig.
– Jaha, ska vi gå in?
– Javisst fröken.
Jag tar väskorna och vi går uppför trappan, porten öppnas och två kvinnor ser på mig, på väskorna och på Fredrika. Jag ser deras uppspärrade ögon.
– Vi tar dem herrn.
– Javisst.
Jag räcker dem väskorna och Fredrika tittar på dem och sen på mig.
– Förlåt, jag presenterade mig inte. Michael.
Jag ser rodnaden på hennes kinder.
– Fredrika.
– Angenämt.
Jag tar hennes hand och kramar den lite, hon tittar på mig igen och hon kramar tillbaka.
– Du har klippt håret och rakat dig.
– Ja, jag fick försöka förbättra mitt utseende. Ber om ursäkt om det inte hjälpte.
Hon tar av sig solglasögonen och jag ser hennes ljusblåa ögon. De är vackrare än på bilden.
– Dina bilder gör dig inte rättvisa.
– Detsamma, fröken.
– Fredrika är du snäll.
– Michael om du är snäll.
Hon tittar på mig, hon ler åt dubbeltydningen.
– Om du följer med mig, fröken.
Hon ser på kvinnan och jag visar med handen att hon ska gå först.
– Tack Michael.
– Lite fostran lyckades min mor hamra in i mig Fredrika.
– Hamra?
– Haha, ja jag var ett hopplöst fall Fredrika.
Hon tittar på mig, de där ögonen. Hade hon bett mig plocka ner månen och trä den på en tråd för henne när hon ser på mig med dem så hade jag svarat.
– Jadå, bara ett ögonblick Fredrika.
Vi går in och hon säger.
– Det tror jag inte Michael.
– Du känner mig inte Fredrika, som sagt hon fick kämpa.
– Där ser man, men jag får gå och tvätta av mig resdammet.
– Givetvis, jag ber om ursäkt om jag uppehållit dig Fredrika.
Jag nickar och hon svarar på den, hon går iväg och jag ler lite. Jag tittar på klockan, det är snart dags för jagandet. Jag skakar lite på huvudet och går uppför trappan och går till mina rum, jag går in och går till garderoben och tar fram de kläder det är meningen att jag ska ha på mig på jakten. Jag går ut på balkongen och sätter handen på bröstet och tittar utöver området.
***
Jag hör drevkarlarna jaga fram fasanerna och jag ser de andra lyfta sina gevär och skjuta. Jag ser fåglar falla ner på marken, de öppnar gevären och räcker dem till männen som står bredvid. Jag ser fler fåglar lyfta, jag sätter geväret till axeln och trycker av. Fågeln faller ner och jag räcker geväret till mannen som står bredvid mig och jag ser fler fåglar lätta.
Jag siktar och trycker av, fågeln faller till marken och jag upprepar rörelsen igen. Jag får geväret och det syns inga fåglar, det är så mycket deja vu känslor som rusar genom min kropp. Min fars jagande när jag var yngre, hans tvång att jag skulle följa med på de förbannade tillställningarna. Jag räcker geväret till mannen bredvid mig.
– Jag tar en paus.
– Javisst herrn.
Jag vänder mig och går mot tältet där det serveras förfriskningar, jag går in och går fram till ett bord och tar en flaska mineralvatten. Jag tar en klunk av det och ser Helena, hon talar med Jakobs fästmö. Stopp nu, nu börjar jag fan tala som dem i mina tankar.
Jag virrar lite på huvudet åt mig själv, min blick glider vidare. Jag ser de andra med sina fästmör. Jag grinar illa inombords, jag går genom tältet och ställer mig i ena hörnan och tar en klunk till av vattnet.
Mina tankar återvänder till gårdagen. Återigen så häpnar jag och förvånas över hur lätt jag föll in i det. Jag har kämpat mot detta så länge jag kan minnas men det sitter i ryggraden på mig. Kanske till och med i mitt DNA, jag tar en klunk till.

Jag ser Wilma smeka Johans ansikte, jag undrar vad han säger hände. Han är svullen och halva hans ansikte är en regnbåge av färger. Jag tar en klunk till av vattnet och sväljer. Hon smeker vidare, han ser ut som en liten skolgosse som blir tröstad av sin fröken. Ett leende spelar på mina läppar.
– Michael.
Jag vänder mig mot Fredrik, jag ser på kvinnan som står bredvid honom.
– Fredrik.
– Får jag presentera min blivande fru, Alexandra.
– Angenämt.
– Tack, jag har inte sett dig innan.
– Jag har flackat runt lite, vi har varit vänner sen vi var små jag och Fredrik. Våra familjer umgicks, sen så försvann jag. Jag får gratulera till ert kommande giftermål.
– Tack.
Hon ser på mig och strålar, frågan är om hon strålade lika mycket när de dödade hennes föräldrar för att knyta banden starkare till honom. Om de andra gjort det.
– Jag tackar för inbjudan Alexandra.
– Ingen fara, Fredriks vänner är mina vänner.
Fredrika kommer in i tältet och hon sveper med blicken, jag ser hennes avfärdande blick. Hon är medveten om vem hon är, ingen sätter sig på henne. Frågan är om mannen i rött är medveten om det, eller om de valde henne just därför. Någon som ska hålla mig i örat.
Frågan är hur de tänker nu när de börjar inse att jag inte är som min far. Jaja de får skylla sig själv om de inte gör sin hemläxa bättre än så. Eller så ska jag klappa mig på axeln för att jag lyckats lura dem. Hon ser mig och glider fram genom tältet. Hon kommer fram till oss.
– Michael.
– Fredrika.
Hon tittar på Johan och Alexandra, de hälsar på varandra. Vi pratar lite om ingenting, vilket är en konst i sig. Väder och vind och andra meningslösa saker.
– Vi får gå vidare, det var trevligt att träffas Fredrika.
– Detsamma.
Johan ser snabbt på mig, jag ser det lilla leendet och de går iväg. Fredrika ser på mig.
– Är du inte därute och skjuter?
– Jag var det innan, men det förlorar sin charm ganska snabbt Fredrika.
– Så det tycker du Michael?
– Ja, det gör jag.
– Vad förlorar inte sin charm för dig Michael?
– I vilket sammanhang Fredrika?
– Ja i sådana här sammanhang.
– En intressant konversation kanske.
– Kanske?
– Nej, en intressant konversation tappar aldrig sin charm Fredrika. Då menar jag inte en konversation om väder och vind. Utan en djupare sådan.
– Om?
– Något som intresserar oss båda givetvis.
– Så inget som bara intresserar den ena parten Michael.
– Nej då är det ingen konversation Fredrika, då är det en monolog. Sådana är jag inte alls intresserad av. Varken att lyssna på eller hålla.
– Vilka ämnen intresserar dig då Michael.
– Oj det är nog rätt många, minst lika många som inte intresserar mig. Att tala om det därute intresserar mig inte, att få reda på vad som tilltalar dig intresserar mig desto mer faktiskt.
– Så det gör det Michael?
– Ja Fredrika, framförallt så är jag intresserad av höra vad du tycker om att få en mapp stucken under näsan och sen får reda på att du ska åka och träffa den personen på ett stort slott med gräddan av den yngre generationen. För att vara hans dejt på ett bröllop bland annat.
– Det låter som om du redan vet svaret på den undringen Michael.
Jag känner blickarna från de andra som är här, framförallt från de som är satta på att se till så att vi blir ett par.
– Vill du promenera med mig tillbaka till slottet Fredrika?
Hon tittar på mig.
– Gärna Michael.
Vi går genom tältet och vi går ut från det och vi börjar gå. Hon säger ingenting och jag säger inget jag i heller.
– Jag var väl inte så imponerad när de gjorde som du sa, jag var rätt tydlig med vad jag tyckte och till viss del fortfarande tycker om detta arrangemang. Det känns som om vi lever för två hundra år sedan.
– Haha, ja jag håller med dig Fredrika.
– Bra, jag var lite nervös över att du skulle se det som självklart att vi kommer gifta oss Michael.
– Detsamma faktiskt Fredrika.
Hon snubblar till och jag fångar henne och hon tittar på mig, jag hjälper henne med balansen och släpper henne.
– Tack Michael.
– Ingen fara Fredrika.
Vi går vidare och hon säger.
– Vad säger dina föräldrar om detta Michael?
– Inget, min far är död. Han dog för ett par veckor sedan och min mor är fortfarande rätt tagen av det som hänt.
– Inte du Michael?
– Nej inte jag, jag och min far var inte de bästa av vänner.
– Får jag fråga varför?
Jag tittar på henne, jag tittar framåt.
– Min far var en tyrann och pennalist, han älskade att tillfoga andra smärta. Han var en galning Fredrika, så när jag var gammal nog så försvann jag hemifrån. Jag gjorde militärtjänst, jag lämnade den och sen studerade jag först kriminologi och sen till polis. Jag har arbetat med det i tre år, sen dog min far och jag får axla familjeansvaret. Ja i alla fall ett tag till, min syster är mycket bättre på att driva företaget än vad jag är. Men eftersom jag är arvtagaren så får jag vara här för att knyta rätt kontakter för familjens skull.
Hon tittar på mig, jag ser hennes eftertänksamma blick.
– Jag kan tänka mig att det inte stod i mappen Fredrika.
– Nej Michael, det gjorde det inte. Men varför?
– Varför vadå Fredrika?
– Varför var han så?
– Hans far, min farfar tillhörde den gamla stammen så att säga. Hans lösning på min fars bus eller vad man ska kalla dem var att aga honom. Så han gjorde som hans far gjort. Skillnaden tror jag i alla fall på min farfar och min far, var att min far njöt att tillfoga andra skada. Jag tror inte att min farfar njöt av att aga min far. Men jag vet inte.
Vi är framme vid slottet, vi sätter oss på en bänk, Jag tittar på himlen, Fredrika ser på mig. Hennes blick söker av mitt ansikte.
– Jag beklagar Michael.
– Tack Fredrika, just nu så får jag bevisa för de som är här att jag inte är min far. Oavsett vad jag tycker om familjens namn och företag så är det en del av mig. Jag vill inte se fyrahundra års arbete och svett försvinna, så jag gör vad jag kan för att rädda vad som räddas kan. Då är en helg här ett billigt pris att betala, men när de stack din mapp i handen på mig så tittade jag på dem och undrade om de var friska. Det visade sig att de tycker det, man kan säga att det var priset för att få komma hit. Just nu så skulle jag vilja säga, du får ursäkta mig om det är för påfluget. Att det är ett billigt pris att betala Fredrika. Det är något med dig som är väldigt tilltalande.
– Du är ursäktad, som sagt jag kände väl ungefär samma sak. Jag trodde att du skulle vara mer som påfåglarna där borta Michael, men det verkar du inte vara.
– Detsamma Fredrika.
– Så då är det inte en plåga att ha mig som dejt i morgon Michael?
– Haha, nej Fredrika. Tvärtom faktiskt, jag hoppas att du inte vämjs alltför mycket över att vara min dejt.
– Nej då Michael.
– Så bra Fredrika.
– Så Militär?
– Ja, det var ett bra sätt att komma hemifrån, få lämna honom.
– Vad blev du?
– Blev?
– Ja viken inriktning.
– Aha, elitsoldat. Jag gör få saker halvdant, amfibiesoldat, sen kustjägare. Två tuffa utbildningar, där jag fick testa mina gränser.
– Måste du det Michael, testa dina gränser?
Jag tittar på henne.
– I vissa sammanhang ja.
– Varför?
Jag tittar på henne och sen ner i gräset, jag rätar på mig.
– När man som jag är uppvuxen i en väldigt dysfunktionell miljö, där du nästintill dygnet runt får höra att du aldrig duger någonting till. Då antingen så bryts du ner, eller så försöker du bevisa om ingen annan så dig själv att du duger. Det handlade det om för mig, när jag lyckades med det så bevisade jag för mig själv att jag duger. Jag kunde bemöta min far på ett annat vis efter det, jag visste att jag kunde. Jag hade inget att bevisa för honom, jag kunde be honom fara åt helvete Fredrika.
– Gjorde du det?
– Nej, jag smet som en tjuv om natten. Jag fruktade för vad han skulle göra om han fick reda på det.
– Fruktade hur?
– Att han skulle slå ihjäl mig, min mor eller min syster. Så jag försvann som en tjuv om natten.
Hon tittar på mig.
– Så du var rädd för honom?
– Nej jag var rädd för att jag skulle slå ihjäl honom om han försökte något Fredrika. Det var jag rädd för, han slog mig dagligen fram till jag var femton. En dag så fick jag nog och slog tillbaka, min fars tillsyningsman fick dra mig från min far. Han slog mig aldrig igen, men han använde andra metoder för att skada mig, bryta ner mig.
– Herregud, men varför Michael?
– Dels för att han var en galning, men även för att jag vägrade vara arvtagaren. Den förste i släktens historia som vägrade, hans uppfostran gjorde att jag hatade allt som han och företagen stod för. Utnyttjande av andra, varken mer eller mindre. Under hans ledning så blev det så, han styrde företagen som han styrde sin familj. Med terror och hot, jag försöker förändra det Fredrika. Som jag sagt ett antal gånger till ett antal personer sen han dog för ett par veckor sedan. Jag är inte min far, verkligen inte. Precis som att jag fått kämpa för att visa att jag duger så får jag kämpa med att bevisa det. Jag är ingen galning, ingen våldtäktsman eller mördare.
– Våldtäktsman, mördare?
– Ja Fredrika, det stod säkert inte i mappen det i heller. Men han var det, våldtäktsman och mördare. Jag är polis, om jag får säga det själv så en ganska bra polis. Det tog mig två dagar efter hans död att rulla upp den historien.
– Varför har jag inte läst om det?
– På grund av de i tältet bland annat, du förstår min far. Precis som din far tillhör ett visst skikt i samhället där andra lagar gäller, alla där vämjs över det han gjorde. Men det får inte komma ut att en av de våra så att säga kan göra något sådant. Galet ja, men en realitet Fredrika.
– Men sanningen…
– Är att de gör vad fan de vill, det kostade mig mitt arbete. Jag gav mig inte, på en vecka så blev jag bänkad. Så jag får ägna mig åt att rädda vad som räddas kan av vårt namn och våra företag.
– Men det är för fan inte klokt!
– Nej Fredrika det är det inte, tack förresten för att du inte försvarar dem.
– Nej det skulle jag aldrig göra Michael.
– Ett råd Fredrika.
– Ja?
– Visa aldrig det för dem Fredrika, jag blev som sagt varse om vad som hände när jag tryckte på för hårt. Spela spelet när du är här, eller på liknande tillställningar. Håll dina tankar och åsikter för dig själv.
Hon tittar på mig, jag tittar på henne.
– Jag kan spela det spelet, jag gillar det inte. Men jag kan spela det Michael.
– Bra för vi båda kommer att få spela det denna helg, de har bestämt sig. Av någon anledning så ska vi paras ihop, om inte jag eller din far ska råka illa ut Fredrika.
Hon öppnar munnen.
– Vänta, jag menar inte så. Men din fars affärsverksamheter, både här i Sverige och i Tyskland kan råka illa ut om vi inte spelar spelet. Samma med mina, så vi spelar spelet och när vi skils åt på måndag morgon så kör du hem till dig och jag till mig. De kommer att se till så att vi träffas fler gånger, vi får göra dem till lags. För din fars skull så får du svälja dina kommentarer och åsikter Fredrika, vi håller varandra i handen. Ger varandra en puss eller två, men vi får spela spelet Fredrika.
Hon tittar på mig, de där blå ögonen blixtrar och jag försvinner i dem. Jag känner att jag inte kommer spela så mycket. Tvärtom faktiskt, jag kommer njuta av de pussar jag får av henne.
– Kan du spela det spelet Michael?
– Ja Fredrika, det kan jag. Hur motvilligt det än känns så ja det kan jag. Bättre än de flesta, jag hade en hård lärare. Du förstår, min far var en intelligent galning. Han började tidigt med mig, vilket vissa av de som är här fick erfara igår. Jag kom hit som en landstrykare, idag så är jag inte det. Idag så kunde jag lämna det tältet utan att någon vågade ifrågasätta det. Så ja, jag kan spela det förbannade spel de spelar. Men jag behöver din hjälp att spela det med dem.
– För att skydda min far?
– Ja, bland annat.
– Bland annat?
– Ja mig med, Fredrika.
Jag ser på henne och ler, hon tittar på mig och ler tillbaka.
– Det ska bli mig ett nöje Michael.
– Tack Fredrika.
– Hur visste du att jag inte sprang i deras ledband Michael.
– Det kanske ger dig en indikation på hur bra jag är på detta, för oavsett hur bra du tror att du är på det. Så lovar jag dig Fredrika att jag är minst lika bra på det, eller bättre. Om du spelar dina kort rätt och om det hade intresserat dig så kommer efter denna helg att ha samlat på dig en massa status. Du förstår, Johan som ska gifta sig i morgon. Han var nummer ett här innan, på mindre än sex timmar så erbjöd han sig att dela på den platsen med mig Fredrika.
– Så du är nummer ett här?
– Tillsammans med honom ja och är jag det här så är det, detsamma som nummer ett i hela landet. De som är här är gräddan av eliten så att säga. Du som min flickvän kommer att tillhöra den gräddan. Toppen av den gräddan, oavsett om du vill det eller inte.
– Var är priset för det skådespeleriet Michael?
– Att det kanske inte blir skådespel.
Hon tittar på mig.
***
Jag låser upp ytterdörren och går in i min lägenhet, jag samlar ihop posten och reklamen. Jag går till bardisken och lägger den där, jag får sortera den senare, jag tar mina väskor och går till badrummet, öppnar dem och fyller tvättkorgarna och en maskin med tvätt. Jag startar den och går ut från badrummet.
Jag går till kylen och öppnar den. Jag ser på maten och tar fram två plastpåsar och fyller dem. Jag går ner på gården och kastar dem i soporna, jag går till min bil och sätter mig i den och kör till Ica och handlar mat. Jag kör hem igen och parkerar och bär upp maten. Jag fyller kylen och frysen, när jag är klar så sätter jag mig i soffan och sluter mina ögon.
Resten av helgen spelas upp innanför mina ögon. Efter vårt samtal så gick vi till våra rum, jag duschade och bytte om. Sen så var det middag, vilken var betydligt lugnare än den dagen innan. När den var slut så var det samkväm i samma salong som dagen innan. Återigen så vad det betydligt lugnare än kvällen innan, framförallt så hade alla kläderna på sig och det var ingen orgie.
När kvällen led mot sitt slut så följde jag Fredrika till hennes rum, jag kysste hennes kind och jag gick till mitt rum. Helena kom dit efter en stund och vi älskade halva natten. Sen gick hon iväg. Jag somnade, blev väckt på morgonen av fåglarnas sång igen.
Steg upp gick till matsalen och åt frukost, Fredrika satte sig vid mitt bord och vi pratade när vi åt frukost. Efter frukosten så var det dags för bröllop, dusch och ombyte. Sen så gick jag ut i parken, jag väntade på Fredrika. Hon kom ut och jag såg beundrande på henne, vi gick till våra platser och satte oss. Ceremonin började, de sa ja till varandra. När den var klar såg gick från den plats de gift sig på till tält som var uppsatta en bit ifrån.
Vi hittade våra platser och satte oss, festen började och den varade till sent på natten. Jag följde Fredrika till sitt rum igen, hon fick en puss på munnen denna gång. Jag gick tillbaka till mitt rum, jag klädde av mig och la mig i sängen.
Helena kom inte till mig den natten, jag vaknade i morse och steg upp. Jag gick ner till frukosten och satte mig, Fredrika kom ner och satte sig vid bordet. Vi åt och talade, när vi var klara så följde jag henne till hennes rum.
Vi gick och pratade vidare en stund, jag hjälpte henne ner med hennes väskor till hennes bil. Vi pussade varandra igen och hon körde iväg, med ett löfte om vi skall höras av. Jag gick till mitt rum, jag tog mina väskor och gick till min bil och körde hem. Nu sitter jag här i soffan och halvsover och landar efter en lång helg. En smått galen helg.
Jag somnar, jag drömmer om Helena, Fredrika, de andra fem. Konstiga drömmar, drömmar om sex med Fredrika, fantasier om hennes kropp. Sex med både Fredrika och Helena, Isabella är med på ett hörn hon med. Jag vaknar av att min telefon ringer, jag öppnar ögonen och är lite förvirrad. Jag tar telefonen och svarar.
– Ja?
– Det är Iris.
Jag sätter mig upp och drar handen över ansiktet.
– Hej syrran.
– Hej, hur är det?
– Trött, det har varit en galen helg. Du hade inte trott mig om jag berättade.
– Så pass?
– Ja syrran så pass. Vad har du på hjärtat?
– Nej jag ville bara höra hur det gick och om du kom därifrån med livet i behåll.
– Jo det gjorde jag.
– Så bra och det andra Michael?
– Vi kommer klara oss syrran, våra kontakter är intakta. Men fortsätt med omställningen, men dolt och lita inte på någon mer än mig Iris.
– Nej Michael.
– Bra Iris, hur är det med mor?
– Det är som innan, hon är förvirrad. Men hon verkar nöjd.
– Så bra, vad gjorde ni till midsommar?
– Det vanliga, vi firade i folkparken med dans runt stången och sen långbord. Jag ska hälsa från Isabella, hon var där med sin dotter.
– Du får hälsa tillbaka.
– Det ska jag göra, när kommer du hem igen Michael?
– Jag vet inte syrran, vi får se. Men jag kommer att komma hem.
– Bra, mor kallar jag får se vad det är.
– Gör så, hälsa henne från mig.
– Det ska jag göra Michael.
Vi lägger på och jag reser mig, jag sätter på musik och går till köket och öppnar kylen. Jag tar fram mat och börjar laga den, när den är klar så sätter jag mig vid bardisken och börjar äta. Jag läser nyheter på min telefon, jag läser om den gångna midsommar helgen.
Frågan är om jag inte hellre jobbat med mitt vanliga jobb denna helg. Eller kanske inte, nätterna med Helena kompenserar en hel del av galenskaperna som jag upplevt i helgen. Inte allt men nästan, sen att får träffa Fredrika kompenserar en del det också. Jag äter och läser, när jag är klar så reser jag mig och går till diskmaskinen och sätter in tallriken.
Jag fyller maskinen och sätter igång den. Går in i badrummet och tömmer tvättmaskinen och hänger upp vissa kläder på tork och fyller torktumlaren. Tittar på min klocka, jag laddar en maskin till och sätter på den. Jag går till min soffa och sätter mig, jag sätter på min tv och börjar titta på en film. Jag lutar mig tillbaka i soffan och börjar titta på filmen.
***
Jag vaknar med ett ryck och tittar på klockan, den är två på natten. Jag reser mig och går till badrummet och kissar. Jag ser på torktumlaren och tvättmaskinen, jag suckar och tar hand om tvätten. Jag startar torktumlaren, vänder mig mot vasken och tar min tandborste och börjar borsta tänderna. När jag är klar så går jag uppför trappan till mitt sovrum och lägger mig i sängen. Jag stänger ögonen och somnar direkt.
***

Kapitel 4
***
Jag tar en klunk av kaffet, jag ser på människorna som går förbi mig på gågatan. Jag ser Therese komma gående och jag lyfter upp min bok och hon går förbi, jag är inte säker på om jag är bevakad eller inte. Det skulle inte förvåna mig och de följer efter mig för att kolla mig, oavsett hur bra teater jag spelade i helgen så tror jag inte att de litar helt på mig.
Jag läser vidare och tar en klunk till av mitt kaffe. Jag väntar i en halvtimme, sen reser jag mig och går iväg. Jag går genom gamla Väster, jag går genom parken och kommer fram vid muséet och jag betalar och går in.
Jag går ner till akvariet och tittar på fiskarna, jag går in i ett litet rum. Jag känner på väggen och hittar telefonen. Jag tar den och går ut från rummet, jag tittar vidare på fiskarna och de andra djuren.
Jag går upp och går igenom muséet. Jag går ut på borggården och går iväg, jag går till en busshållplats och väntar på bussen. Den kommer och jag hoppar på den, jag ser på de som hoppar på samtidigt med mig.
Jag sätter mig längst bak och tittar framåt, jag ser på de som hoppade på samtidigt med mig, en ensam man och ett par. Jag ser på dem och de tittar på mig och jag ler, de tittar på mitt leende och jag tar fram min telefon. Jag letar upp numret och ringer.
– Ja?
– Jag uppskattar inte att bli förföljd, jag har inte gjort något som ska föranleda det.
– Det är inte jag.
– Då bryr du dig inte om jag tar hand om dem?
– Nej, faktiskt inte. De är inte mina.
– Då ber jag om ursäkt för att jag störde.
Jag lägger på och tittar på dem och riktar min kamera mot dem och tar bilder på dem. De försöker dölja sina ansikten, de hinner inte. Jag får ett par bra bilder på dem, jag trycker på stoppknappen och bussen stannar på hållplatsen. Jag väntar och går av precis innan dörrarna stängs, de hinner inte av och jag vinkar till dem.
Jag går snabbt iväg och går in i en port, jag ser på gården som jag står på. Jag ser på muren, jag klättrar över den och sneddar över nästa gård. Jag går fram till porten och öppnar den, jag tittar ut och ser mig omkring. Jag tar fram den andra telefonen. Jag ringer ett av numren.
– Ja?
– Jag är förföljd Therese, vi får hitta på något.
– Är det dem Michael.
– Han säger nej, jag tror faktiskt inte att de ljuger.
– Vem kan det då vara?
– Har inte en aning Therese, de var inte så bra på det de gjorde.
– Kom till kinesiska muren, vi ses i källaren där.
– Javisst.
Jag lägger på och går ut på trottoaren, jag börjar gå och ser en taxi. Jag går fram till den och sätter mig i den. Jag säger vart jag vill åka och han kör iväg. Taxin stannar och jag betalar, jag går av taxin och går fram till källarnedgången. Jag bankar på dörren och den öppnas. Jag ser Therese stå där, vi går in i källaren och hon tittar på mig.
– Hur är det?
– Jodå, det går. Saknar att arbeta, jag kommer bli knäpp om jag ska gå hemma och dra.
– Då får du hitta på något.
– Ja.
– Men du mår bra Michael?
– Ja Therese, förutom tristessen så mår jag bra.
– Inga konstiga idéer?
– Angående vad Therese?
– Ja att hoppa på det tåget?
Jag tittar på henne, hon ser på min blick.
– Det var en rätt osmaklig fråga, nej jag vill inte hoppa på det tåget. De är inte kloka, eller en hel del av dem är inte kloka. De andra är farliga, väldigt farliga. De är fler än jag trodde och de har tentakler överallt Therese, frågan är om vi kommer lyckas sätta dit dem alla.
– Och kvinnan på balkongen?
– Min konkubin kan vi väl kalla henne för, hon är min i det där slottet. Hon ska passa upp på mig på alla tänkbara vis som det bara går Therese, när jag var där så var jag tvungen att spela med. Fredrika den kvinna som de utsett till min har inte en aning om vad som händer. Det har ingen av kvinnorna, ja deras kvinnor. Greven sitter som en spindel i nätet och styr oss alla, eller han försöker styra mig och Fredrik, det går sådär för honom. Men han styr de andra, det försiggick en hel del avskyvärda saker där Therese. Orgien var en orgie i sann romersk anda. Jag gjorde mitt bästa för att begränsa det värsta, så mycket jag vågade göra utan att avslöja mig. Fredrik hjälpte mig med det, han tycker precis lika illa om det som jag gör.
– Konkubin?
– Ja, hon är anställd av greven i ett av hans företag. Hon är personalchef där, hon arbetar för honom som vanlig anställd. När det är sammankomster så är hon konkubin, då ska hon lyda min minsta vink. Så är det för alla trettio kvinnorna. De har en hierarki, där hon och Fredriks konkubin är högst i rang. Precis som han och jag är.
– Så du är högst i rang?
– Ja Therese, mitt arv ger mig den positionen. Misshandeln av Johan cementerade den positionen, Fredrik var ensam herre på täppan. Sex timmar efter att jag kom dit så hade jag visat mig värdig min position. Vi drack vodka och förnyade pakten mellan våra familjer. När jag åkte hem i måndags så var våra företag säkra, min syster behöver inte oroa sig för att vi ska behöva stänga ner. De har en underrättelsetjänst som imponerar, de gav mig en mapp om Fredrika som innehåll allt. Jag menar precis allt, så vi får verkligen trampa försiktigt.
– Den där greven Michael.
– Jag kallar honom för mannen i rött, man ja.
– Mannen i rött?
– Han kläder på de speciella sammankomsterna är röda, blodröda. Vad är det med honom Therese?
– Är han ledaren?
– Nej, han är högt uppsatt. Väldigt högt uppsatt, men nej han är inte ledaren. Det är det som är vårt dilemma, ska vi slå till mot mellan cheferna eller mot den som styr och hoppas på att resten faller som ett korthus?
– Vad tycker du Michael?
– Jag vet inte, vi kan sätta dit de som var där i helgen för osedligheter. Vi kanske kan övertala en eller möjligen två av konkubinerna att de hade sex utan samtycke, en eller annan av de grå åker dit. Eller så bidar vi vår tid och väntar på tillfället när vi kan slå till mot den eller de som leder.
– Vet du vem det är Michael?
– Nej, inte än. Farfars dagböcker talar tydligt om en ledare, men vem han eller hon är har jag inte en aning om Therese, inte än.
– Kan du ta reda på det Michael?
Jag tittar på henne och lutar mig mot källarväggen.
– Kanske, men då kommer jag få krypa så långt ner i det kaninhålet att vi kanske inte gillar det som kommer ut på andrasidan Therese.
– Kan det bli konstigare?
– Ja Therese, det kan bli mycket konstigare. Väldigt mycket konstigare, eller hemskare.
– Är du beredd på att göra det?
Jag tittar på henne, jag blundar och slickar mig om läpparna.
– Om de bestämmer sig för att gå efter ledaren så har jag inget val, eller det har jag. Jag kan alltid sluta, men det kommer jag inte göra. Väljer de det alternativet så kommer jag att få stanna länge, väldigt länge. Då talar vi inte månader Therese, då talar vi kanske år. Vet i fan om jag är beredd på det, de kommer tvinga mig och Fredrika att gifta oss, skaffa barn osv.
– Tvinga er Michael?
– Ja tvinga oss, de har påtryckningsmedel. Min syster, min mor osv. hennes föräldrar andra saker, saker som hon gjort som yngre som de kommer använda skoningslöst. Som jag sa innan de har en galet bra underrättelsetjänst Therese, jag kommer få göra saker som kommer att testa min moral långt utöver det som hände där i helgen Therese.
– Vad har hon gjort?
Jag tittar på henne, jag slickar mig om läpparna.
– Hon har testat på de mesta i sex väg, lite droger och hon har en abort bakom sig. Hon har varit på en hel del sammankomster som får det som hände i helgen att blekna i jämförelse och som sagt hon har testat droger. De kommer att använda det som påtryckningsmedel, gör hon fortfarande inte som de säger så kommer de att helt sonika sätta en pistol på hennes föräldrars panna. Gör som vi säger annars…
– Sysslar hon fortfarande med det?
– Inte enligt mappen, hon experimenterade Therese. Hon var ung, lite osäker på sin sexualitet och kanske läggning, det spårade ur lite.
– Vad har de på dig?
– Min mor och syster, det är det enda de har på mig och du kan tro att det stör dem. Samtidigt som jag är idealisk för dem. Jag är fläckfri, det finns fler de kan hota.
– Vem Michael?
– Er och era familjer, oavsett om ni tar avstånd från mig. Så skulle de sätta en pistol på någon av era pannor, eller någon i era familjer, som Lenas son, Viktors dotter. Så kommer jag att backa och acceptera det som de vill att jag ska göra. Även om det innebär att jag får gifta mig med Fredrika, eller något annat. De skiter i om vi älskar varandra eller inte, de vill ha det vi har. Makt och våra positioner, våra pengar är en bisak. Våra namn och den makt som följer med dem, det är det de vill ha och de skyr inga medel för att få den.
– Så du tvekar om att hoppa ner i kaninhålet?
– Ja Therese, för jag är rädd för det som kommer ut på andra sidan. Väldigt rädd.
Hon tittar på mig, våra ögon möts och hon går nära mig och ger mig en kram. Jag kramar henne. Vi delar på oss.
– Vad händer nu Michael?
– Nu så ska jag bygga på min filantrop roll. Inget utsvävande men jag ska skapa mitt andra liv. Rik arvtagare och det som följer med det. Ny bostad, snabba bilar, kanske en båt osv. inte överdrivet men de ska veta att jag ger mitt tidigare liv fingret och accepterar mitt liv som arvtagare.
– Vi håller kontakten.
– Det gör vi Therese.
Vi kramar varandra snabbt igen och jag går iväg. Jag går genom källaren och går upp i ett av trapphusen och går ut på en gård. Jag ser på solen som lyser och går iväg.
***
Jag tittar på bilarna, diskret lyx. Försäljaren tittar på mig, jag säger ett pris som jag är villig att betala. Han nickar och vi kommer överens, vi går till hans kontor och sätter oss. Vi skriver papperna och jag meddelar var jag vill ha dem levererade. Han nickar och jag reser mig och skakar hans hand. Jag går ut från bilfirman och sätter mig i min bil. Jag startar den och kör iväg.
***
När jag lämnat Therese så körde jag hem, jag satte mig i soffan och slickade mig om läpparna om blundade. Sen tog jag telefonen och ringde.
– Ja?
– En mäklare och en bilfirma här där jag bor nu.
– Så du stannar där?
– Ja, som jag sagt. Jag kommer styra från skuggorna, det passar mig bäst. Jag har inte behovet av att synas som andra har, som Johan tillexempel. Mitt ego kräver inte det. Jag vet vad jag kan, så jag kommer bo här och resa till min syster och mor emellanåt.
– Klokt Michael, klokare än din far.
– Han var en galning, en psykopat. Det är inte jag, det var en av de viktigaste läxorna jag lärde mig av honom. Var inte som honom, börjar bli rätt trött på att behöva bevisa för er att jag inte är honom. Verkligen inte, jag kanske tröttnar på det en dag. Vem vet vad som händer då?
– Är det ett hot Michael?
– Nej, det är fakta. Jag tyckte att jag bevisade för er i helgen att jag inte är honom. Ni har sluppit en galning, ni kommer inte få en ny. Om de är oroliga för det så fråga dem vad de vill att jag ska göra för att övertyga dem om att jag inte är min far.
– Jag ska framföra ditt budskap Michael.
– Tack greve, kan du hjälpa mig med det andra?
Han ger mig två namn och att jag ska hälsa från honom. Vi avslutar samtalet och jag letar upp dem på telefonen och ringer. Mäklaren svarar och jag presenterar mig och hälsar från greven. Jag säger vad jag vill ha och hon är väldigt tillmötesgående. Hon har två objekt som passar mina önskemål, vi bestämmer träff vid ett av dem. Om det inte passar så kör vi till det andra.
Jag satte mig i bilen och körde iväg, jag kom fram till adressen och gick ut ur bilen och tittade på husen. Det var en herrgård med ett stort boningshus och tre mindre längor. Jag tittade på det och omgivningarna, medan jag väntade på henne. Jag hörde en bil närma sig och den stannade bredvid mig, hon steg ur bilen.
Hon är runt trettio, välklädd, snygg på gränsen till vacker. Hon har nog inga problem att få hem de hon vill få hem och är medveten om det. Något i hennes ögon talade om det för mig. Hon kom fram till mig och vi skakade hand med varandra. Vi presenterade oss. Hon gick före mig in och visade mig byggnaderna, när vi var klara så stod vi vid våra bilar.
– Priset?
Hon sa det och jag tittade på henne, hon mötte min blick och hon slickade sig om läpparna.
– Om du tror att jag är en lättlurad idiot så kanske jag ska ha ett samtal med vår gemensamma vän. Jag tror inte att han skulle uppskatta det, så säg priset som jag vet att det är värt.
Hon tittade på mig igen och slickade sig om läpparna tydligare nu, ett litet leende syntes på mina läppar, men det nådde inte ögonen.
– Vänta, vi gör såhär. Vi kör till det andra objektet och när jag sett det så diskuterar vi priset för dem båda.
– Förlåt, sa du båda?
– Ja båda.
– Javisst.
Vi satte oss i våra bilar och körde tillbaka till stan, vi kom fram till de rika och belevades kvarter. Vi stannade vid en stor port som är täckt med koppar, hon öppnade den och vi körde in. Porten stängdes bakom mig och en känsla av fängelseport kom över mig.
Vi stannade bilarna och jag ser på den vulgärt stora villan med de tillhörande byggnaderna. Ett stort garage och två andra byggnader, där den ena visade sig vara poolhuset och den andra ett gästhus. Vi tittade på alla byggnaderna och när vi var klara så tittade jag på henne.
– Nå vad är priset för båda?
Hon sa priset och jag tittade på henne och sen på huset.
– Gör färdigt papperna, jag tar dem.
– Javisst.
– När ska jag komma förbi och betala?
– Har du tid i morgon bitti?
– Ja, jag har all tid i världen. Vilken tid?
– Ska vi säga klockan 9.
– Javisst.
Vi skakade hand och jag kände en liten darrning i hennes hand. Jag såg henne i ögonen. Jag såg åtrån dansa där, ett litet leende igen och hon såg det och insåg att jag visste vad hon kände. En lätt rodnad spred sig på hennes kinder, vi släppte händerna och satte oss i våra bilar.
Vi träffades på hennes kontor dagen efter, jag skrev under papperna och betalade för mig. Jag fick papperna på båda husen, jag reste mig och tackade för hjälpen. Hon reste sig också, hennes kläder idag var på precis på gränsen till det anständiga. Michael innan det som hänt hade avfärdat henne som billig. Michael efter allt som hänt, ser uppskattande på henne. Men inte för tydligt, jag såg på henne.
– Vi ska kanske fira detta med en middag?
– Javisst, Michael. Får jag säga Michael förresten?
– Det har du redan gjort Marie, klockan 20 ikväll. Boka bord på Årstiderna, du kanske kan rekommendera en vettig inredningsarkitekt?
– Jadå, jag ringer henne.
– Bra.
Jag vände mig och tog ett steg, stannade och tittade på henne.
– Jag uppskattar vitt och tros löst.
Hon tittade på mig och jag såg åtrån igen, denna gång tyngre.
***
Vi avslutade kvällen i hennes lägenhet, vi älskade halva natten. Jag vaknade före henne på morgonen och klädde på mig och lämnade hennes lägenhet med ett nummer till en inredningsarkitekt. Jag ringde henne i hissen på väg ner, jag presenterade mig och sa vad jag ville och att jag ville träffa henne vid herrgården om två timmar.
Vi avslutade samtalet, jag körde hem och duschade. Bytte om och körde till herrgården, vi träffades och gick igenom husen och jag sa att jag gav henne fria händer. Men att jag ville att det skulle vara diskret, att man ska veta vad det är för att uppskatta det. Vi körde till huset i stan och jag upprepade mina önskemål. Hon såg på mig och jag såg hungern i hennes ögon, ett litet leende spelade på mina läppar.
– Hur långtid?
– En månad.
– Börja med detta, du får tiodagar på dig.
– Javisst.
– Bra, bara så att du är införstådd med att jag inte kommer acceptera någon försening. Så kan du leverera på tiodagar?
Hon tittar på mig, hon slickar sig lite lätt om läpparna.
– Ja jag kan leverera.
– Bra, försök inte lura mig. jag uppskattar inte det.
***
Hon levererade, tio dagar senare så flyttade jag in. Jag gick ett varv i huset och såg på inredningen, hon hade lyckats med det jag ville ha. Diskret lyx, allt var nytt och påkostat. Från den minsta skurtrasan till de persiska mattorna på golvet. Jag ringde till bilfirman och hälsade från greven.
Jag körde dit och fick en privatvisning i den bilhall där det fanns bilar i den prisklass som jag var ute efter. Jag köpte tre bilar och fick dem till det pris jag ville. Innan jag gick ut så tittade jag på honom och sa ett märke och vilken version jag ville ha. Han tittade på mig och nickade.
Nu sitter jag här i min bil på väg till mitt nya hus, jag känner en viss avsmak mot hela prålet. Jag får nästan konstant påminna mig om slutmålet, jag svänger in framför porten. Jag trycker på knappen och porten öppnas, jag kör in och trycker på knappen till garageporten, den svänger upp och jag kör in och stannar bilen.
Jag sluter ögonen och andas in, jag öppnar dem igen och går ut ur bilen och går fram till huset. Jag öppnar dörren och går in, jag stänger av larmet och går igenom huset.
Jag kommer fram till trappan som leder upp och ner, jag går upp och går till mitt överdimensionerade sovrum. Jag klär av mig mina kläder och tar på mina träningskläder. Jag går nerför trappan och går ner i källaren, jag går fram till en av dörrarna och slår in koden till dörren.
Jag öppnar den och går in, jag ser på mina träningssaker. Ett leende spelar på mina läppar, jag går fram till mattorna och sätter mig och mediterar.
För att jag inte ska bli tokig av tristessen av att vara arbetslös så tränar jag, två till tre pass om dagen. Eller jag arbetar lite, jag hjälper syrran med att styra gamarna.
Jag reste hem ett par dagar när renovering höll på, jag åkte till huvudkontoret och viftade med flaggan och de la sig platt på golvet. Ryktet om mitt accepterade av mitt arv gjorde dem väldigt fogliga, på gränsen till för fogliga.
Min misstänksamhet mot dem minskade inte, tvärtom. Jag såg på min mor, hon är mer förvirrad än innan. Vi tog henne till en läkare som tog prover på henne, det finns inget fysiskt fel på henne. Så vi tog henne till en psykolog, hon träffar henne ett par gånger i veckan. Hon som hon säger utreder min mor, vi får se vad hon kommer fram till. Hon har två vårdare som tar hand om henne när min syster arbetar.
Jag träffade Isabella i jaktstugan sist jag var hemma, det slutade på samma sätt som sist. Vi blev nostalgiska igen, vi lämnade stugan och jag sprang hem. Jag åkte hem hit och flyttade in i huset när det var klart, jag har nästan daglig kontakt med min syster. Som sagt ska jag inte bli knäpp av tristess så måste jag ha något att göra. Så jag hjälper henne med att styra skutan rätt som hon sa en dag.
Jag öppnar ögonen och går fram till spikplattorna och gör mina övningar. Två timmar senare så går jag uppför trappan och går till mitt sovrum, jag tar telefonen och trycker på appen som styr ljudsystemet i huset. Georges Michaels A different Corner börjar spela i högtalarna i huset.
Jag klär av mig naken och går in i duschen och sätter på vattnet. Jag sluter ögonen och njuter av värmen från det, jag känner svetten rinna av mig och ner i avloppet. Jag tar min tvål och tvålar in min kropp.
Jag har min handduk knuten runt höfterna och jag ser på mina kläder i garderoben. Det hade tagit mig tre dagar av intensivt shoppande att fylla garderoben med rätt kläder, rättning. Med rätt märke på kläderna, jag tar ett par chinos, en skjorta och en pullover. Jag klär på mig och går nerför trapporna. Jag stänger av musiken och går till garaget och sätter mig i bilen.
Jag parkerar och låser bilen, jag går fram till byggnaden och går uppför den lilla trappan och ringer på porttelefonen.
– Ja?
– Michael Gyllengrip.
Det surrar till i porten, jag öppnar den och går in. Jag går fram till trappan och går uppför den, jag ser på den röda mattan som täcker trappstegen. Jag ser den vita marmorn på trappstegen. Jag rättar till min ring och snurrar den så att märket syns, så de som är här ska se min rang. Jag kommer upp till dörren och ringer på, dörren öppnas och en man i samma kläder som den man som visade mig tillrätta på slottet ser på mig.
– Stormästare.
Jag nickar till svar och går in, han stänger dörren och jag ser på den diskreta hallen. Jag ser att hans blick söker sig till min hand, jag tittar på honom och lyfter mitt ögonbryn lite. Han tittar på mig och sväljer lite.
– Välkommen stormästare.
– Michael blir bra.
Han nickar.
– Ska jag visa dig runt?
– Gärna.
Han nickar igen och han tar mig runt på en rundtur och jag tittar på rummen. Det finns ett stort rum som är inrett som på vilken engelsk herrklubb som helst. Han visar mig biblioteket, de mindre samtalsrummen, en matsal. Ett tv – rum, övernattningsrum och lekkammaren som han kallar den. Jag ser på de lättklädda kvinnorna som serverar männen som sitter här.
Han tittar menande på dem, jag nickar och han går vidare. Vi kommer till ett rum med ett biljardbord och ett snookerbord. Jag ser på männen som spelar, de tittar på mig och på min ring. De nickar och jag svarar på deras nickningar.
Jag noterar deras rang, ingen är högre än mig här. Tvärtom, de är alla under mig i rang. Vi kommer tillbaka till sällskapsrummet och han bugar sig lite diskret. Jag nickar lite och han går iväg, jag går fram till baren och ser på kvinnan som står där i sina vita underkläder.
– Vodka, gnidglaset med citron, slå i vodkan och krama i citronen.
Hennes blick ser på min ring och hennes ögon vidgas lite.
– Ja herr stormästare.
Jag nickar och hon gör som jag bett henne, jag får glaset och ser på det.
– Nästa gång så vill jag ha ett större.
– Ja herr stormästare.
– Michael blir bra, två isbitar tack.
– Ja Michael.
Väldresserad, jag bromsar min hjärna. Hon är en kvinna som exploateras av kåta män med för mycket makt och pengar. Jag får inte tappa fotfästet, jag får min is och glaset. Jag tar det och går till en fåtölj och sätter mig, jag lägger det ena benet över det andra och min blick läser de som sitter här.
Jag smuttar på vodkan, jag sätter den på bordet bredvid mig. Den man jag ska möta är inte här än, jag tittar på min klocka. Han är sen, då får jag markera. Jag tar en sipp till av vodkan och fortsätter läsa de som är här. Jag ser en äldre man komma in i rummet, han låter en del när han kommer. Han hälsar på de som är i rummet och mer tid går.
Han går fram till baren och beställer, kvinnan hjälper honom. Han får sin dricka och han kladdar lite på henne. Han tar en rejäl klunk av drickan och han ser sig omkring i rummet och han ser mig och hans blick ser på min ring. Vi har bestämt träff här, han går igenom rummet och kommer fram till mig och sträcker fram sin hand och presenterar sig.
– Så det är du som är Gyllengrip.
Jag tittar på honom och på hans hand, han väntar på att jag ska ta den. Jag ser på hans ring. Steget under mig, ett steg, eoner av skillnad i detta rum. Det är tyst runt oss, alla väntar på min reaktion och kanske framförallt hans. Han är tuppen i hönsgården här. Det är dags att markera att det finns en ny tupp.
– Förlåt?
Min röst är låg, men alla hör den. Jag ser på honom som om han vore sinnesslö, han ser på min blick och jag ser färgen stiga på hans kinder.
– Har någon dött och gjort dig till något mer än vad du är, har någon ändrat på sederna?
Min röst är fortfarande låg, lite mer is i den kanske. Jag ser svetten på hans panna, den är inte mindre nu. Inte färgen i heller på hans kinder, den börjar nå pannan nu.
– Vem f…
– Du ska nog tänka efter på vad du kommer säga härnäst, ett felaktigt ord så kanske jag får för mig att du är en undermänniska och börjar syna dig i sömmarna. Det var ett tag sedan det gjordes en undersökning av dig. Du vet DNA tekniken har gått framåt, min rang ger mig rätt att göra det. De är nitiska på kontoret, väldigt nitiska. Vem vet vad de kan få fram? Bara skymfen du utsatt mig för med att inte hålla tiden, sen inte presentera dig som du ska. Visa den rätta respekten för vem jag är, det får min nästan att tro att du har judeblod i dig. Du uppträder som en kåt galt i en svinstia.
Jag höjer fortfarande inte rösten, ett litet leende spelar på mina läppar. Men leendet når inte mina ögon, de lovar honom ett helvete om han inte bättrar sig. Han ser in i dem och han ser den kalla blicken, en blick som lovar honom jordens undergång om han inte bättrar sig. Jag ser kampen inom honom, kommer stoltheten vinna eller kommer han att foga sig?
Jag hoppas på det första, annars så är han en märkt man. Jag kan inte backa, inte med den ring jag har. Färgen har lämnat hans ansikte, ett bra tecken. Då tänker han efter, de andra i rummet tittar på oss utan att titta på oss. De inser att det kommit in en ny tupp i hönsgården och honom ska man akta sig jävligt noga för.
Jag sätter fingrarna mot varandra framför mitt ansikte, ljuset från taket får min ring att glimra till och knistra lite när det träffar diamanten. Jag ser på den svarta stenen i hans. Han slickar sig om läpparna och mitt leende blir lite större. Men ögonen blir kallare, hans sjunker ihop och de andra noterar det och det ser också att han kliver ner från piedestalen.
– Jag ber om ursäkt herr stormästare, det har varit en hemsk dag.
– Bördan av att leda.
– Ja herr stormästare.
– Säg Michael, sätt dig.
Det känns som om hela rummet andas ut, han nickar och sätter sig. De vet vem som bestämmer nu och de kommer att sprida det. Som sagt en ny tupp i hönshuset. Eller galt i svinstian, jag skrattar för mig själv. Han sätter sig och jag tar en sipp av vodkan.
– Det enda vettiga som undermänniskorna skapat.
– Ja Michael.
Såja rätt respekt, han är en mindre man nu. Det kommer kanske hans fru få betala för när han kommer hem, eller en av kvinnorna här.
– Du ville träffa mig.
– Ja, jag ämnar etablera en av våra avdelningar här i stan. Jag vill ha en viss lokal och jag vill ha den till rätt pris, det kommer generera arbetstillfällen. Minst hundra till att börja med. Det kan bli fler, du kommer framstå som en driftig man. Gripenföretagen etablerar sig här i din stad. Vem vet, vi kanske flyttar fler av våra verksamheter hit? Det beror på vilket bemötande vi får.
Min vänliga ton, har en undermening. Lös mitt problem annars… han tittar på mig och sväljer.
– Var?
Jag räcker honom en mapp, han tar emot den.
– Jag förväntar mig ett positivt svar i morgon.
Han tittar på mig och hans ögon vidgas.
– I morgon?
– Ja, så jag föreslår att du åker hem. Läser på dig och ger mig rätt svar i morgon.
Det räddar kvinnorna här, förhoppningsvis hans fru med för han kommer ha mycket att läsa.
– Ska vi säga innan fyra i morgon?
– Va, javisst.
– Så bra.
Han tar en klunk av drickan och jag tittar menande på honom. Han sätter glaset och går iväg, de andra i rummet noterar att jag skickar iväg honom. De nickar och jag svarar på dem. Jag tar en klunk av vodkan, lite större än innan. Jag tar fram min telefon och skriver ett meddelande till min syster och lägger ner den.
Jag tar en klunk till av vodkan och glaset är nästan tomt. Jag ser på det och sätter det på bordet och reser mig. Jag går fram till baren och kvinnan där ser på mig.
– Vem är hans vanliga?
– Ulrika.
– Jag vill tala med henne.
– Ja Michael, en minut.
Hon tar fram en telefon och ringer, hon lägger på och tittar på mig. Jag ser på henne.
– Vem är högst av er?
– Estelle.
– Är hon här idag?
– Ja Michael.
– Jag vill träffa henne med.
– Ja Michael.
Hon ringer igen och lägger ner telefonen. En blond kvinna kommer in i rummet och hon kommer fram till baren och hon ser på mig. Hon ser min ring och nickar.
– Ulrika?
– Ja herr stormästare.
– Michael, du har inget mer med Gösta att göra. Förstår du mig?
– Ja herr stormästare.
– Bra, du kan gå.
Hon nickar och går iväg, männen i rummet ser på mig och sen på varandra. Jag noterar deras blickar och höjer mitt ögonbryn litegrann, det är som att jag vrålar ut en order. De blir vita i ansiktet och nickar, jag svarar på dem. En dörr öppnas och en rödhårig kvinna kommer gående över golvet, jag tittar på henne och hon ser på mig.
Våra ögon möts och jag ser en liten utmaning i hennes, ett litet leende spelar på mina läppar. Hon ser det, sen ser hon mina ögon och hon sväljer, hon ser ringen och jag ser henne slicka sig lätt om läpparna. Hon kommer fram till baren. Den tid det tagit henne att gå igenom rummet, har fått henne att bli ödmjuk.
– Herr stormästare.
– Estelle.
Våra ögon möts och hon tittar på mig. Hon ser den iskalla blicken igen, leendet ger kylan en extra kraft. Hon har aldrig upplevt något liknande, hon känner en åtrå som hon inte känt innan växa inom henne. De där ögonen, hur han fått henne tyst med bara en blick. Hur hennes självförtroende bara dunstat bort som en regndroppe i Sahara.
– Gösta får inte förlusta sig längre.
Hon ser på mig, jag möter hennes blick och ser förvåningen i den.
– Ifrågasätt inte Estelle, jag är inte på humör för det.
– Nej givetvis inte, men han kommer att bli besvärlig.
– Givetvis, men säg att jag sagt det och om han sköter sig och gör det han ska så kommer han bli belönad. Skulle han bråka för mycket så kommer han att bli utbytt.
– Ja herr stormästare.
– Michael.
– Ja Michael.
– Bra Estelle, utmana mig inte. Det är inte vist, kontakta Helena och fråga henne vad som händer när man utmanar mig. Du får gärna sprida svaret du får av henne.
– Ja Michael.
– Innan du försöker. Hon är min och hon uppskattar inte att dela med sig. Så du kan lägga ner, frågan är om du är kvinna nog att hantera mig.
Jag tittar på kvinnan bakom bardisken.
– Minns mina önskemål.
– Ja Michael.
– Bra.
Jag ser på dem och de nickar, jag nickar tillbaka och lämnar rummet och går till utgången. Jag nickar åt mannen och går ut genom dörren. Jag går nerför trappan och går till min bil. Jag sätter mig i den och kramar ratten och blundar, jag sitter där en bra stund innan jag samlat mig nog för att starta bilen.
***
– Ja?
– Det är klart, lokalerna är era.
– Givetvis, skicka papperna till min syster så ombesörjer hon resten. Din brist på respekt vid vårt första möte har fått en konsekvens, kvinnorna står inte till ditt förfogande förrän jag säger till. Förstår vi varandra?
Det är tyst på andra sidan, hans förbannade skrockande vid baren påminde mig om min far. Det påminde mig om det min far gjort med kvinnor, våldtäkterna, morden alla andra skändligheter. Hans förbannade rödbrusiga ansikte och hela hans attityd, den fick mig att vilja spy på honom.
Den fick mig att vilja tillfoga honom smärta. För att jag inte skulle göra det så fick det blir såhär, frågan är om han inte föredragit smärtan. Hans aptit är stor, hans behandling av dem är på gränsen till brutal. Mer än en kvinna har fått uppsöka läkare när han varit med dem.
– Jag kommer att klaga.
– Det står dig fritt, vi lever i en demokrati. Inte en diktatur, klaga du. Jag ska nog kunna tala för mig. Kvinnorna är ingen självklarhet, de är en förmån. En förmån för lojala medlemmar. Som jag sa sist, det är kanske dags för kontoret att syna dig i sömmarna. Vem vet vad som kommer upptill ytan, utmana mig gärna. Men innan du gör det så råder jag dig att tala med Greven, fråga honom vad som händer när man utmanar mig. Jag och min syster tackar för ditt samarbete, skicka papperna till henne. Driv gärna det andra vidare, som sagt jag ska nog kunna tala för mig. Frågan är om du vill öppna den lådan Gösta.
Jag avslutar samtalet, han är ett svin. Men ett nyttigt svin, eller han var det tills vi fick lokalerna. Nu är han bara ett svin, jag ser på texten på skärmen. Som sagt de har en förstklassig underrättelsetjänst. Så fort jag får meddelandet av Iris om att hon fått papperna så kommer jag att skicka detta till rätt personer.
De kommer att pressa honom sen så börjar han att prata, frågan är om de kommer våga döda honom. Frågan är vad jag känner inför den risken? En viss tveksamhet kommer över mig.
Skickar jag detta till Therese och de arresterar honom så kommer de att döda honom. Skickar jag det till Greven och han för det vidare så kommer de att döda honom. Gör jag inget så kan jag kanske leka lite till med honom, frågan är om det är värt besväret.
Skickar jag det till Therese så gör jag mitt arbete, om han skulle dö så är det för att de som vaktar honom inte gjort sitt arbete. En tunn ursäkt, men jag hittar ingen annan utväg. Han måste stoppas, han är farlig och ett svin.
Min telefon ringer.
– Ja syrran?
– Vi har papperna Michael, de är underskrivna. Lokalerna är våra.
– Så bra, då flyttar vi den verksamheten hit.
– Ja, sköter du den Michael?
– Jag ser till så att de kommer på plats och sen så anställer jag rätt person att leda det. Sen så skaffar vi fler lokaler och flyttar mer av verksamheten hit.
– Ja Michael.
Vi pratar en stund till om mor, om andra saker. Vi lägger på och jag ser på texten, jag stänger ner den öppnar ett nystartat mejlkonto. Jag bifogar papperna och skickar dem till Therese. Jag loggar ut från den och reser mig och går ut från biblioteket och går fram till min bil och sätter mig i den och kör iväg. Jag ser bilen som kör efter mig.
Jag tar mig ut från staden och kör ut på motorvägen, bilen följer fortfarande efter mig. Jag svänger av motorvägen och kör mindre vägar. Jag kommer fram till Torup, jag parkerar bilen och ser på träden i bokskogen.
Löven är gröna, värmen är behaglig. Bilen som följt efter mig svänger in på parkeringsplatsen. Den stannar och jag går ur min bil, jag ser att de gör likadant. Jag lutar mig mot min bil och ser på dem. De kommer fram till mig och stannar.
– God dag. Säger jag.
– God dag.
Jag anar en brytning, den är inte kraftig men den är där.
– Vem är ni och vad vill ni mig? jag är rätt trött på att behöva undvika er hela tiden.
De tittar på mig, jag tittar tillbaka på dem och jag ser att en av dem stoppar sin hand i bakfickan. Jag spänner mig lite, han ser det.
– Jag ska bara ta fram ett visitkort.
– Javisst.
Han tar fram visitkortet och jag läser på det och sen tittar jag på dem.
– Vad handlar detta om?
– Fredrikas far vill skydda dig.
– Han vill hålla koll på mig?
De tittar på varandra och sen på mig.
– Varför?
– Det får du fråga honom om, saken är den att vi vill dig inget illa.
– Där ser man, så ni skydda mig och spionera på mig?
Jag ser den ene slicka sig om läpparna.
– Vad vill han veta? Vem jag knullar med, jag uppskattar inte att man rotar i mitt privatliv.
– Vi har fått ett jobb, bevaka dig och skydda dig om det behövs.
– Så ni rapporterar inte vem jag knullar med?
– Vi rapporterar vem du träffar, inte dina aktiviteter så att säga.
– Och om han skulle fråga?
– Han är vår uppdragsgivare.
– Så då kommer ni att rapportera?
– Som sagt han är vår uppdragsgivare.
– Då vet jag det, rapportera vad fan ni vill. Jag bryr mig inte, vi har inte lovat varandra något. Gör ert arbete, men sak ska ni ha klart för er. Kommer ni i vägen för mig så får ni ta konsekvenserna av det. Jag ska köra hem.
Jag sätter mig i min bil och backar ut och kör iväg, ett leende spelar på mina läppar. Jag börjar skratta och snart så skrattar jag så att jag har svårt att koncentrera mig på bilkörningen.
***
Jag ser dem lasta av bilarna, jag kör in dem i garaget. Jag stänger portarna och går in i huset, jag tänker på det jag läst i nyheterna i morse. Gösta är arresterad, nu får vi se vad konsekvenserna av det blir.
Jag hoppas att Therese och de andra skyddar honom och sig själv. Jag går till köket och öppnar kylen, jag öppnar den och tar en öl och går ut i trädgården och lägger mig på en av solsängarna.
Jag tar av min pikétröja och tar en klunk av ölen och stänger ögonen. Jag har precis tränat, jag hann duscha. Sen ringde de på dörren och levererade mina bilar. Jag känner tröttheten träffa mig, irritationen efter avslöjandet om Fredrikas fars omtanke om mig gnager lite.
Den är en av anledningarna till min trötthet, en annan är anspänningen som hela tiden fyller min kropp. Rädslan av att bli avslöjad, för jag känner en rädsla. Jag känner hur sömnen tar mig och jag drömmer mig bort.
Telefonen väcker mig, jag tar telefonen och svarar sömndrucket.
– Ja?
– Hej, det är Fredrika.
Jag sätter mig upp, jag öppnar ögonen och slickar mig om läpparna.
– Hej Fredrika, hur är det?
– Jodå det är bara bra, hur är det själv?
– Jodå det är bra, det ser din far till.
Fan det bara hoppade ur munnen, jag ska inte svara i telefon halvsovande.
– Jaså? Vadå då?
– Nej inget Fredrika. Vad har du på hjärtat.
Inte en så smidig övergång, vilket hon gör klart för mig med nästa fråga.
– Vad menade du Michael, hur ser min far till det?
Jag förbannar mig själv.
– Han har köpt in tjänster av ett företag som ska bevaka mig.
Det blir tyst på andra sidan, jag väntar på henne.
– Skojar du Michael?
– Nej tyvärr inte Fredrika, de har följt efter mig sen vi träffades vid midsommar. Jag tröttnade på att skaka dem av mig så jag konfronterade dem, de sa som det var. Du kan hälsa honom att jag uppskattar omsorgen men att jag kan ta hand om mig själv. Vill han veta något annat om mig så kan han faktiskt fråga. Som sagt det är mest jobbigt att skaka dem av mig, när jag behöver det.
– Jag ska tala med honom Michael.
– Nej det behövs inte Fredrika, om de bara ska bevaka mig så får de göra det. Jag har inga hemligheter, deras rapporter är nog ganska tråkiga. Jag gör inte mycket mer än att träna, äta och sova. Det är min vardag, jag hjälper min syster när det behövs. Hälsar på min sjuka mor ibland, annars så händer det inte så mycket. Som sagt, jag är nog en tråkig uppgift. Vad hade du på hjärtat?
– Är det säkert Michael?
– Ja Fredrika, skulle de bli för närgångna så löser jag det. Deras stolthet får sig kanske en knäck och din far får ett samtal från mig som han kanske inte uppskattar men jag löser mina röror själv. Men tack för erbjudandet, så vad har du på hjärtat?
Det blir tyst, jag hör henne kämpa lite med sig själv.
– Jag är i Malmö, skulle du vilja träffas?
– Gärna, när?
– Idag?
– Det går bra, jag menade när idag? Som sagt jag har inget att göra, så jag hoppades att du menade idag.
– Så bra, om två timmar?
– Absolut, var?
– Jag bor på SAS Radisson.
– Då kommer jag dit om två timmar.
– Så bra.
Vi avslutar samtalet och jag tittar på telefonen och tusen tankar börjar snurra i min skalle.
***
Jag går in på hotellet, jag går fram till receptionen och presenterar mig och säger att jag söker Fredrika och om de skulle vilja ringa till hennes rum och hälsa att jag är här. Kvinnan bakom disken tittar på mig och ler, hon tar en telefon och ringer. Fredrika svarar och kvinnan meddelar att jag är här.
Hon lägger på och meddelar att hon är på väg. Jag tackar för hjälpen och går till en soffa och sätter mig, de tusen tankarna rusar fortfarande och jag sluter ögonen och försöker fokusera och landa.
– Så lång tid tog jag inte på mig.
Jag öppnar ögonen och jag ser på henne. Hon är solbränd, hon är minst lika vacker som jag minns henne. Jag reser mig och ler mot henne, jag öppnar mina armar och vi ger varandra en snabb kram. Vi delar på oss.
– Haha, nej jag bara tänkte lite Fredrika, det är lättare att fokusera när jag stänger ögonen.
– Vad tänkte du på Michael?
– Dig Fredrika, jag tänkte på dig.
Hon ser på mig och ler lite, det där lite halvluriga leendet som är svårt att tolka.
– Vad tänkte du då på?
– Dina ögon och ditt leende.
Hon ser på mig, jag möter hennes blick och hon säger.
– Vadå då?
– Att de är väldigt vackra dina ögon och att jag inte kan tolka ditt leende.
– Så pass, ska vi Michael?
– Gärna Fredrika.
Vi går ut på trottoaren, jag ser mot den bil där de sitter som förföljer mig. Jag ler lite.
– Vad ler du åt Michael?
– Va? Nej jag bara funderade på att din fars skuggor kommer få något att rapportera. Jag går här med en vacker kvinna bredvid mig, frågan är hur han kommer reagera på det.
Hon ser på mig och sen så börjar hon skratta, jag tittar på henne och börjar skratta jag med.
– Vi ska kanske ge dem mer att rapportera om Michael.
– Som?
Hon stannar och tar mig i armen och drar mig nära.
– En kyss kanske?
– Kanske det, Fredrika.
Jag säger det med låg röst och ser in i hennes ljusblåa ögon. Som alltid så försvinner jag, vi tittar på varandra och vi samlar oss och jag lutar mig försiktigt mot henne och våra läppar möts, vi särar på dem och våra tungor hälsar på varandra.
Min hand på hennes höft kramar henne, jag spänner handen jag har på hennes rygg, hennes hand på min arm kramar mig, den andra som är på mitt bröst spänns och vi kysser varandra länge. Vi delar mjukt på oss och tittar på varandra, vi samlar oss och jag slickar mig försiktigt om läpparna och smaken av henne finns kvar.
– Tror du en räcker Michael?
– Det är din far, du känner honom bättre än mig Fredrika.
– Sant, vi får nog göra det igen. För säkerhetsskull om de missade den första.
– Sant.
Vi kysser varandra igen och nu är vi lite självsäkrare. Denna kyss vara längre än den första, vi delar på oss och ser på varandra.
– Ska vi Fredrika?
– Kyssas mer?
– Gärna men jag menade om vi ska börja gå? Men jag kysser dig gärna igen Fredrika.
– Jag vet vad du menade, men jag ville bara höra dig säga det Michael.
– Säga vad?
– Att du ville kyssa mig mer.
Vi börjar gå och hennes hand smyger sig in i min, försiktigt, lite prövande och trevande.
– Vad vill du göra Fredrika?
– Prata Michael, jag vill prata.
– Javisst.
Vi går vidare och jag säger inget, det var hon som ringde mig. Det är hon som vill prata, då får hon börja.
– Jag ber om ursäkt att jag inte hört av mig innan Michael.
– Ingen fara, jag kunde också hört av mig Fredrika.
– Förvisso, men det var jag som hade murarna uppe och med tanke på att du är en man av en sort som jag inte har så stor erfarenhet av så förväntade jag mig inte att du skulle ringa.
– Vilken sort är det Fredrika?
– Den hänsynsfulla sorten, en man som visar kvinnor respekt. Jag är inte riktigt van vid det, jag är van vid andra män. Andra sorters män.
– Vi lovade inte varandra något Fredrika, ja inte mer än att vi skulle leka deras lekar där. Sen hålla skenet uppe när det behövs så att säga.
– Förvisso, men andra män jag varit med. De hade inte accepterat det, de hade inte respekterat att jag behövde lite andrum Michael.
– Som sagt, vi lovade inte varandra något. Därmed inte sagt att jag inte funderat på att ringa eller i alla fall texta dig. För att höra hur det är med dig, det ser ut att vara bra med dig. Du strålar känns det som.
– Tack och detsamma Michael, du ser också ut att må bra.
– Det är en fasad Fredrika, men det kan vi tala om sedan. Nu är det din stund, du ville prata.
Hon ser på mig och andas in, jag känner henne krama min hand.
– Det finns en sida av mig som du inte riktigt känner till, det är en sida som man inte talar om när man tvingas på en blinddate. Men i alla fall så när vi skildes åt där så åkte jag hem, jag tänkte på dig hela vägen hem och på något vis så på de två dagarna så kröp du under skinnet på mig på ett sätt som ingen annan gjort innan. Varken man eller kvinna, du förstår. Jag är bisexuell, jag attraheras lika mycket av kvinnor som män. Men sen träffade jag dig, men det tar vi sen. I alla fall, jag attraheras lika mycket av kvinnor som av män. Men är jag med någon så är jag med den personen oavsett kön. Så är jag tillsammans med en kvinna så är jag med henne och ingen annan, samma om jag är tillsammans med en man. Men jag attraheras av båda könen. Förstår du?
– Ja, jag förstår Fredrika.
– Bra, nästan alla jag varit tillsammans med är som jag. Bisexuella, vi har delat det, både män och kvinnor. Jag har hur ska jag säga, testat gränserna för min sexuella lust. Var mina gränser går, jag har alltid testat gränserna. Oavsett vad det gäller så har jag alltid testat gränserna, vilket innebär att för att kunna lära mig var de går så har jag fått gå utanför dem. Vilket innebär att jag hamnat i situationer som andra kanske inte skulle förstå Michael.
– Men du tror att jag förstår Fredrika?
Hon ser på mig och slickar sig om läpparna.
– Ja, jag tror att du förstår. När du berättade om din far och hans övergrepp så sa något mig att du skulle förstå. För du har också testat saker utanför gränserna. Ja kanske inte sexuellt, men emotionellt?
Jag tittar på henne, jag landar i det hon säger och får ge henne rätt.
– Ja, jag kan förstå.
Hon ler det där leendet och jag svarar på det.
– På tal om ögon och leenden Michael.
– Vadå?
– Dina ögon är också vackra, ditt leende med.
– Så du har fått utstå saker som du inte velat?
– Ibland Michael, ibland så har jag det.
– Som vadå Fredrika?
Hon är tyst och jag väntar på henne, vi går runt ett gathörn och hon öppnar munnen.
– Jag har testat saker som jag inte var bekväm med, jag har låtit andra utsätta mig för emotionell smärta, mot min vilja Michael. De har fått utnyttja mig, mot min vilja. Både fysiskt och psykiskt.
Hon tystnar och jag säger inget, jag tänker på vad hon sagt. Jag låter det sjunka in och öppnar munnen.
– Du ville känna om du levde Fredrika?
Hon tittar på mig och jag ser förvåning i hennes ögon.
– Du ville förnedra dig för att du ville känna att du levde och att du dög något till?
– Ja, bland annat. Det var det sexuella med, men det var en bisak i sammanhanget. Det hade om mitt känsloliv, när du berättade om att du kände att vad du än gjorde så dög det aldrig. Det var som att höra dig berätta om mitt liv, du valde att utmana dig inom militären. Jag valde en annan väg, jag valde att hoppa i den djupa änden av poolen när det kom till sex och andra saker.
– Som drogerna?
– Ja drogerna, de var också ett verktyg för att känna. Inte för att stänga av, då hade jag använt andra droger. Men sex blev den ultimata drogen för mig, där jag var tvungen att ha mer och mer och precis som med konventionella droger så blev det mer extrema saker, tyngre saker. Din bekännelse väckte något inom mig, jag insåg att jag inte var ensam med de där känslorna. Du valde en annan väg än mig, men vi delade samma anledning. Känslan av att inte duga, vad vi än gjorde. Hur mycket vi än kämpade, du fick höra hur usel du var. Jag fick höra att jag kunde bättre, jag skulle hela tiden kunna bättre. Vara bra eller bäst räckte inte jag skulle vara mer. Hela tiden mer Michael, hela tiden bättre än bäst.
Hon tystnar och jag kramar hennes hand, hon svarar på den. Känner mitt stöd, vi kommer fram till en bänk. Hon stannar och sätter sig, jag sätter mig bredvid henne. Hon tittar rakt fram och slickar sig om läpparna.
– När det var som värst så levde jag med en kvinna som utnyttjade mig på alla vis du kan tänka dig. Jag var hennes lydiga slav. Eller som hon kallade mig, husdjur. Hon ledde mig runt i koppel hemma, jag hade en hundfilt som säng. Jag åt på golvet från skålar, hon testade mig. Hon gjorde extremare och extremare saker, tills jag en dag vaknade och undrade vad fan jag höll på med. Jag bad henne fara åt helvete och reste hem, den erfarenheten lärde mig en viktig sak. Jag kommer aldrig att tillåta mig att bli tvingad till något och att jag aldrig kommer tvinga någon till något. Hon blev heroinfixen för mig, hennes dominans, blev mitt heroin. Det gav mig en kick som jag inte kan beskriva i förnedringen. Det blev en bekräftelse på att min mor hade haft rätt hela tiden, jag var en värdelös nolla. Mindre värd än smutsen under den kvinnans skor. Vilket hon påtalade ofta för mig, de åtta månaderna med henne var de värsta och bästa i mitt liv. Jag lovade mig själv en massa saker efter den upplevelsen, som jag sa, jag kommer aldrig tvingas till saker mot min vilja. Jag kommer inte låta någon säga åt mig vad jag ska göra, ingen bestämmer över mig Michael. Ja om jag inte spelar ett rollspel i syfte att krydda till sexet. Jag har inte haft sex sedan dess, det är lite drygt två år sedan. När jag tog kontroll över min kropp så att säga, över mig själv så jag ska inte säga att jag tappade lusten. Men jag behövde det inte längre, jag saknade det inte. Sen träffade jag dig. Jag såg dina ögon och ditt leende och det väckte saker inom mig. Saker som jag aldrig känt förut, inte på det viset och de skrämde skiten ur mig Michael. Bokstavligen talat så skrämde de skiten ur mig, när jag kom hem så låg jag i en solsäng i två dagar och försökte landa i det jag kände. Jag reste mig och packade en väska och körde iväg, jag var tvungen att få dig ur systemet. Jag åkte till en plats som är bra för det, jag kom dit. Jag blev mitt alter ego i den världen, man använder inte sina vanliga namn där. Vissa har mask för att vara ännu mer anonyma. Jag är en av dem, det är en kick. Men i alla fall, jag var redo att knulla dig ur systemet Michael. Två års avhållsamhet, med dig på näthinnan. Jag hälsade på de andra, jag satte mig på en barstol och väntade på den förste. Jag slöt mina ögon och såg dina, den kraften i dina ögon innanför mina. Den skrämde mig, den skrämde mig så pass mycket så att jag reste mig på darriga ben, gick till omklädningsrummet och bytte om. Jag rusade ut därifrån och körde iväg, jag hamnade på en strand i Italien och fattade inte hur jag kommit dit. Jag läste om ett hotell på en ö i Adriatiska havet, jag satte mig på en båt och åkte till den. Jag tog in på ett hotell och jag stannade på rummet i nästan en vecka och landade. Landade i allt, när jag landat så insåg jag att jag måste berätta detta för dig att jag är kär i dig Michael, för första gången i mitt liv så är jag förälskad, på riktigt förälskad och den känslan skrämmer skiten ur mig, eller inte den känslan. Men känslan av att du kanske inte känner samma sak, att jag inte duger. Att du kommer säga åt mig att tack men nej tack. Jag förstår om du inte känner samma sak än, vi har träffats i två dagar. Visst du tycker att jag har vackra ögon och ett vackert leende, men det är bra yta Michael. Det är det under som betyder något, att jag som människa är rätt för dig. Är det som du säger att de bestämt att det ska bli vi så är det kanske så. Men jag kommer inte kunna leva med dig om du inte känner som jag. Oavsett vad de säger eller gör.
Hon tystnar, jag känner värmen från hennes hand i min. Jag känner desperationen i hennes kramande av min hand. Jag säger inget, jag slickar mig om läpparna.
– Jag visste om en del av det du berättat, vissa av utsvävningarna, drogerna. Men inte allt, det stod om det i mappen Fredrika. Precis som det stod om mina äventyr när jag var yngre. Jag lugnade ner mig sen, eller jag blev väl mer vanilj eller vad man ska säga. Men det blev inte lika intensivt, lika prövande kanske. Vem vet, om det inte blivit militären för mig så kanske jag hade gjort samma resa som dig? Men jag vill att du ska veta att jag visste om en del av det. De sparade säkert på det andra för att använda det som ett påtryckningsmedel mot dig om du satte dig på tvären, inte för att använda mot mig så att säga. Men dina föräldrar, det skulle inte förvåna mig om den kvinnan är en av dem. Kanske inte, jag bara spekulerar och ser spöken överallt. Men i alla fall, jag visste Fredrika. Jag precis som du avskyr att tvingas till saker, jag var väl precis lika road av träffa dig som du var att träffa mig. Sen såg jag bilden av dig, dina ögon. Något med dem lockade mig, sen så såg jag dig och såg dem på riktigt så att säga och de lockade mig ännu mer. Vi pratade, jag kom med mina avslöjanden angående oss och vad de planerat hur långt de är beredda att gå. Jag ville skrämma dig att fly, fly långt bort. Fly från mig, för då skulle jag slippa den där kittlande känslan i magen. Förväntan, rädslan. Kanske framförallt det, rädslan av inte duga. Att bli sårad igen, jag blev det ett par gånger när jag var yngre. Jag förälskade mig och blev dumpad och sårad. Känslan av att inte duga mångdubblades mot den känsla som min far gav mig. Jag älskade dem och de dumpade mig, en av dem var med en annan när vi var tillsammans. Det gjorde ont, känslan av att inte duga har nog aldrig varit klarare för mig, renare. Det var den renaste smärtan jag känt i mitt liv. Efter varje misslyckande så byggdes min mur tjockare, jag har haft sex och träffat kvinnor efter det. Men det har varit för att tillfredsställa ett behov, varken mer eller mindre Fredrika. Vi har knullat, för det mesta så har det varit bra sex. Men inget mer och sällan med samma tjej två gånger. Men så kom du, jag såg dina ögon. Kände din avsky mot att bli tvingad till det som vi tvingats till. Jag kände att du hatade det lika mycket som jag, inte mig men det som de tvingar oss till. Handlingen, jag har också svurit att aldrig låta mig tvingas till något. När jag bröt mig loss från min far så lovade jag, eller svor jag att aldrig tvingas till någonting. Så jag hoppades att jag skulle skrämma dig tillräckligt för att du skulle rymma och aldrig mer komma tillbaka. Samtidigt som jag ville älska med dig, älska med dig som jag aldrig gjort förut med någon annan kvinna. När vi är inne på bekännelser så finns det en kvinna på slottet, en av de som arbetar där. Eller hon arbetar som personalchef på ett företag som Greven äger, men när det är sammankomster för oss där så är hon konkubin. Hon ska lyda min minsta nyck oavsett vad den är Fredrika, jag kan dela med mig av henne till vem jag vill, jag kan göra med henne som den kvinnan gjorde med dig. Men jag gjorde något nytt, något unikt på det stället. Jag visade henne hänsyn och respekt, ja utan att visa mig svag givetvis. Men jag visade de andra att hon är min och att de ska ge fan i henne. En av de lägre daskade henne rejält på hennes skinka, på den platsen så är det ingenting. Det är vardagsmat, jag förnedrade honom. Jag gav henne hans skärp och sa åt henne att piska honom, samtidigt som jag befäste min makt där. Sen sög hon av mig och vi knullade. Vi knullade när du var där, jag låg med henne för att försöka glömma dina ögon och den känsla som du gav mig i magen. Jag var inte lika stark som du Fredrika, jag knullade henne och fantiserade att det var dig jag älskade med. Jag förnedrade mig själv med att ligga med henne för att jag hoppades på att du skulle få reda på det och spotta mig i ansiktet. Jag var rädd för det som jag kände i min mage. Jag hoppades på att någon skulle skvallra, men jag skrämde väl dem för mycket. Så de vågade inte, nu sitter du här och bekänner att du känner det jag känner i min mage och att vi delar samma förhoppning, en förhoppning som gör att vi nästan kissar i byxorna och bekänner saker för varandra, för att skrämma iväg den andre. Så jo jag känner Fredrika så där under ytan, men det är inte problemfritt. Som jag sa, hon är min konkubin. Det finns vissa förväntningar på mig när jag är där. Förväntningar som de ska kunna använda som påtryckningsmedel, uppfyller jag inte dem så kommer de att undra.
– Förväntar de sig att du ska ligga med henne när vi är gifta?
– Ja Fredrika, om vi gifter oss så ja de förväntar sig det. För att som sagt ha påtryckningsmedel för att hålla mig i ledet, gör som vi säger annars så visar vi filmen för din fru. Som jag sa, de har säkert filmer på dig när du levde med den kvinnan, från de klubbarna. Din favoritklubb, gör som vi säger annars… sex är ett starkt maktmedel. Sen så är det ett sätt att visa oss manliga, sådär lagom kvasi germanskt. Fredrik satt bredvid mig och knullade med sin konkubin, två dagar innan han skulle gifta sig. Vi skämtade om Johans flickväns förmåga att suga kuk och att det kanske var slut på avsugningarna för honom nu.
– Är hon så bra?
– Har inte en aning, men jag tar reda på saker innan jag ger mig in ett getingbo som det. Allt handlar om information Fredrika, en av de viktigaste sakerna min far lärde mig. Information är viktigare än alla pengar på planeten. Det och hur du hanterar den informationen. Jag kommer kunna parera det ett tag, inte för alltid men ett tag. Som sagt jag visade henne respekt, vilket gjorde att hon är en källa till information. Fem minuter innan du kom så meddelade hon mig att du inte var glad över att blivit dit tvingad. Hon hade hört ett samtal som greven fått av de som spionerade på dig. När vi låg med varandra hon och jag så fick jag mer information om de andra. Vad de sa om mig, om dig. Information som jag kunnat använda för att stärka min ställning där. I broderskapet som de kallar det.
– Skojar du? Michael.
– Nej Fredrika, jag skojar inte. Men för att svara på din fråga om jag kan bli kär i dig fast att du gjort klart för mig att du tycker att du är hemsk person som inte förtjänar att bli kär i för att du är rädd. Så kan jag säga att det redan är försent, jag är kär i dig med, precis som jag hoppas och inte hoppas att du reser sig och går. Så är jag kär i dig med Fredrika, jag har försökt kämpa emot de känslorna. Men det har inte gått så bra, eller det har inte gått alls. Så våra förhoppningar grusas av att vi är förälskade och vi får stå här med skägget i brevlådan och erkänna för oss själva att vi båda är precis lika förälskade i den andre. Hur vi ska hantera detta vet jag inte, men de kommer att dansa på borden i alla fall. Hur vi ska hantera det andra vet jag inte, jag har inte en aning Fredrika.
– Med det andra menar du din konkubin?
– Ja bland annat.
– Vill du ligga med henne Michael?
– Nej Fredrika, jag vill ligga med dig. Eller jag vill älska med dig och bara dig, som jag sa. Jag kan nog parera det ett tag, men frågan är hur länge det kommer gå.
– Men du är kär i mig med Michael?
Hon ser på mig och jag ser in i hennes ögon, jag lutar mig fram och kysser hennes läppar mjukt.
– Ja Fredrika, jag är kär i dig med. Jag känner mig som en osäker tonåring och inte en man på dryga trettio år. När jag tittar på dig så är det som om jag har en miljon fjärilar i magen som bråkar om uppmärksamheten. Jag vill ta dig i handen, gå med dig till min bil och köra dig till mitt hus och älska hela kvällen, natten och hela dagen i morgon och alla andra dagar och aldrig lämna sängen. Kanske anställa någon som lagar mat åt oss och matar oss. Jag vill upptäcka vem du är, lära känna din själ. Lära känna den Fredrika som finns därinne, den som du gömmer för alla andra förutom dig själv när du ligger i din säng på kvällarna och drömmer om att visa en dag.
Jag lutar mig fram och kysser henne igen, hon svarar på den och vi kysser varandra länge. Vi delar på oss och jag smeker hennes kind.
– Så vad säger du Fredrika, vill du följa med mig hem och lära känna mig.
Hon tittar mig i ögonen, hennes hand smeker min kind.
– Gärna Michael, men innan vi går. Kyss mig igen.
Jag ler mot henne och lägger min hand på hennes nacke och drar henne närmare mig. Våra läppar möts och vi särar på dem och kysser varandra, jag hoppas att de som bevakar mig tar många bilder och skickar till hennes far.
Jag kör in bilen i garaget och vi går ur bilen. Jag tar hennes väskor och vi går in i mitt hus, jag sätter väskorna på golvet och stänger dörren. Jag tar av mig skorna och sätter dem på skohyllan. Hon gör som jag och jag ser på henne.
– Vill du sova i gästrummet eller i mitt rum?
– Vad vill du Michael?
– Det sa jag innan, kanske aningen lite för direkt. Men du sa aldrig vad du ville.
– Jag är här Michael.
– Förvisso Fredrika, men vi ska lära känna varandra.
– Bär dem till sovrummet.
Jag ler mot henne och tar hennes väskor och bär dem till sovrummet och sätter dem på golvet, hon går efter mig och kommer fram till sovrummet. Hon går in efter mig och hon ser på mig och sen på väggarna, hon ser på tavlorna och sen på mig.
– Det är inte bara du som gillar erotik Fredrika.
– Nej jag ser det Michael, är de äkta?
– Tyvärr inte, jag hade gärna haft ett par Kitagawa, men jag får nöja mig med kopior så länge.
– Gillar du japansk kultur?
– Jag gillar Fjärran Östern, inte bara Japan.
Jag fram till henne och jag sträcker fram min hand, hon tar den.
– Stannar vi här längre så kommer jag att inte att kunna hålla mig Fredrika.
– Hålla dig?
– Ja, hålla mig från att slita av dig kläderna och älska med dig.
Hon tittar på mig, det där leendet igen.
– Kom Fredrika, så ska jag visa dig huset.
Vi går ut från sovrummet, jag visar henne huset och trädgården. Vi står på gräsmattan och ser på den röda solen när den går ner, jag ser på henne och hon på mig. jag smeker hennes kind och jag kysser henne. Hon svarar på kyssen och våra tungor smeker varandra.
Mina händer smeker hennes kropp och hennes känner på min. vi delar på oss och hennes händer är på mitt bröst. Hon drar i min tröja och för händerna under min tröja. Jag känner värmen från hennes händer mot min hud. De följer konturerna av mina muskler.
– Hur mycket tränar du Michael?
– Just nu, två till tre gånger om dagen Fredrika, jag är arbetslös och det kryper i kroppen på mig. Jag måste göra något, annars så blir jag prillig.
Mina fingrar öppnar knapparna i hennes blus. Jag drar isär den och mina händer smeker hennes mage, hennes hud känns varm. Hon tittar på mig och jag på henne. Hon drar min tröja över mitt huvud och jag står med bar överkropp framför henne. Jag ser hennes blick på min kropp, hon lutar sig fram och hennes läppar känns mot min hud, de är varma och fuktiga.
Hennes tunga målar ett blött spår på bröstet. Hon stannar vid en av mina bröstvårtor, hennes tunga leker med den. Jag stönar till och hennes tunga målar sin väg till mitt andra bröst. Hennes tunga slickar på den andra.
Jag njuter av värmen från hennes tunga på mitt bröst, mina händer knäpper upp hennes bh och vi tar av den. Jag fångar upp brösten med händerna och smeker dem. Jag känner dem ligga i mina händer och jag känner bröstvårtorna stelna.
Hon rätar på sig och lämnar mina bröst, vi tittar på varandra och jag lutar mig fram och kysser henne. Våra kroppar möts och jag känner hennes bröst tryckas mot mitt. Jag känner de mjuka kullarna tryckas mot mig, Mina händer öppnar knappen på hennes byxor och jag drar ner gylfen och tar henne lite hårdare och ryggen och lägger henne ner, jag följer med rörelsen och min tunga lämnar hennes mun och jag slickar hennes hud nerför halsen, över nyckelbenen.
Jag tar hennes bröst i min mun och slickar mig vidare nerför hennes mage. Jag tar tag om byxlinningen och drar ner dem försiktigt och hennes trosor följer med, jag kastar bort byxorna en bit på gräsmattan och lutar mig fram och börjar leka med min tunga på hennes ljumskar, jag känner hennes händer smeka mitt hår.
Hon styr mitt huvud mot hennes slida, jag låter mig ledas och min tunga finner hennes läppar, jag slickar försiktigt på dem och jag känner smaken av henne fylla min mun. Min tunga leker med henne och jag känner henne spänna sig.
Den letar sig runt bland hennes veck och vrår, den smakar på hennes safter. Den letar sig in i henne och jag hör de små ljud som lämnar hennes läppar som bekräftar att jag gör rätt. Min tunga letar sig fram till hennes klitoris och jag börjar leka med den och ljuden säger mig att jag gör rätt.
Jag för in ett finger i henne och börjar smeka henne samtidigt som jag slickar henne. Hennes hände lämnar mitt huvud och hon lägger ena armen över sina ögon och den andra sträcker hon över huvudet. Min tunga och mitt finger fortsätter sin lek med henne.
Jag hör på ljuden som lämnar hennes läppar att hon närmar sig målet. Jag slickar hennes snabbare och mitt finger fokuserar på den skrovliga ytan i henne, hon kommer plötsligt med ett skrik. Det lämnar hennes läppar och det överraskar mig, jag slickar vidare och följer med i de rörelser som hennes kropp gör.
Jag hör henne gny och små skrika när orgasmen träffar henne igen och igen. Hennes kropp spänns och hon reser sig och lägger sig om vart annat.
– Försiktig, känslig. Oh herregud igen…
Jag lämnar klitorisen och drar ut mitt finger och min tunga tar dess plats och jag slickar henne mjukt och försiktigt, hennes kropp slappnar av men det kommer småryck emellanåt. Min tunga fortsätter sin lek med henne, jag känner hennes händer på mitt huvud och hon drar lätt i mig och jag lämnar hennes slida och möter hennes läppar i en mjuk kyss. Hon slår sina armar runt mig och kramar mig hårt. Vi delar på oss, jag ser tårar i hennes ögon och vi ler mot varandra.
– Herregud Michael.
Jag säger inget jag bara ler mot henne, hon möter mitt leende och hon smeker min kind. Jag känner hennes fingrar öppna min knapp i byxorna, hon drar ner gylfen och vi rullar runt. Hon drar av mig byxorna och kastar dem på hennes, hon drar av mig strumporna.
Hon ser på mina kalsonger och på det som putar innanför dem. Hennes hand smeker den mjukt och lite trevande, den rycker till lite och hon ler lite, det där leendet. Hon tar tag om resåren på kalsongerna och drar ner dem långsamt. Hon ser på mig och på den som börjar visa sig, hon ser på min penis som visar sig mer och mer.
Resåren passerar penisen och den studsar ut och hon ser på den, jag ser hennes ögon vidgas lite. Hon drar av mig kalsongerna och kastar dem på de andra kläderna. Hennes ena hand sluter sig mjukt om penisen, hon kramar den försiktigt. Hennes andra hand gör den första sällskap och båda hennes händer smeker mig mjukt, försiktigt, undersökande. Det är som om hon lär känna den, hon presenterar sig för den.
Hon tittar på mig, på min penis. Hennes hand börjar röra sig, hon rör den långsamt. Med långa mjuka rörelser, jag känner hur den växer. Hur den sväller av hennes rörelser, hennes ögon vidgas igen när hon ser den nå fullt stånd. Hon ser på det svulla ollonet, hon ser på försatsen som sitter på toppen av ollonet.
Hennes andra hand rör sig, ett av hennes fingrar tar droppen och hon stoppar fingret i munnen och smakar på den. Det är nog det mest erotiska jag sett och upplevt någonsin, där och nu så är det, det. Hennes hand fortsätter sina rörelser, det kommer mer försats.
Hon lutar sig fram och hennes läppar och tunga rör vid mitt ollon, värmen från dem får mig att stöna högt och tungt. Jag ser ett leende leka på hennes läppar. Hon öppnar munnen och tar mig lite djupare, hennes mun och tunga masserar mitt ollon och hon suger och slickar på det, hennes tunga dansar över det och jag blundar och stönar högre.
Hennes hand smeker mig i samma takt som innan. Hela min kropp skriker att hon ska smeka mig snabbare, hårdare så att jag når mitt mål att få komma och spruta hennes mun full av min säd, samtidigt som jag vill ligga här på gräsmattan och njuta för resten av mitt liv. Hennes andra hand smeker min kropp.
Min mage upp mot mitt bröst, den rör sig längre ner och den börjar smeka mina testiklar. Jag stönar igen och hon slickar och suger mig mjukt och ömsint. Jag vet inte hur länge jag ligger där och njuter, fem minuter, fem timmar, dagar, veckor eller år. Tiden tappar sin mening, den spelar ingen roll.
Jag känner henne lämna mig, jag öppnar ögonen och ser henne grensla mig. Jag ser på hennes vackra kropp, hennes bröst, platta mage. Höfterna. Hennes lår, jag ser hennes slida. Jag ser hennes drar ollonet över hennes läppar, jag ser på hennes speciella leende. Jag försöker svara på det, jag vet inte om jag lyckas.
Jag känner och ser henne sätta det mot hennes öppning, hon sjunker neröver mig försiktigt. Våra ögon spärras upp när vi känner vad vi gör med varandra, hur hennes inre smeker mig, masserar mig. Värmen som omsluter mig, hur jag fyller henne.
Min hårda penis som fyller hennes inre på alla sätt, hur den obönhörligt glider in i henne mot botten på henne. Den når målet och hon stannar och ser på mig. Våra ögon möts och vi andas snabbt båda två och vi stönar samtidigt.
– Oh herregud Michael.
– Ja Fredrika, herregud.
Vi säger inget mer, det behövs inte våra ögon förmedlar budskapet. Budskapet för vad vi känner, hon börjar röra sig och vi stönar djupt igen. Hennes händer är på mitt bröst och mina är på hennes höfter. Jag kramar dem försiktigt och hon rider mig med långa rörelser, inte snabbt, inte långsamt.
Ett jämnt tempo som vi båda njuter av. Jag vill ligga här i resten av mitt liv och känna hennes inre krama mig och hon vill njuta av min penis i sitt inre. Vi andas tungt båda två, vi slickar oss om läpparna och vi ser på varandra. Hon rider vidare och jag känner kittlingarna rida mig, de blir något annat.
Något jag inte kan sätta ord på, de sprider sig i hela min kropp och de är inte bara centrerade till mina nedre regioner. De tar över hela mitt väsen och jag njuter som jag aldrig förr njutit av att älska. Hon ser på mig och jag på henne.
Det är som om hon känner vad jag känner och tvärtom. Vi känner båda av att vi närmar oss klimax. Hon rider vidare och jag känner hur hennes inre spänns och hur den känslan sprider sig vidare i hennes kropp. Det är signalen som min kropp svarar på.
Vi kommer båda två jag känner hur säden exploderar ur mig och fyller henne, det svartnar för ögonen på mig när kraften i utlösningen exploderar. Jag blundar och jag skriker ut min njutning, hon svarar på mitt skrik och hon kommer med mig.
Jag vet inte hur länge min orgasm varar, hur länge min säd lämnar mig. Men det känns som en evighet, jag känner hennes kropp mot min. jag känner ryckningarna i den. Min kropp svarar på dem och jag känner hur det pulserar i min penis. Jag känner hur hennes inre kramar mig och slappnar av för att krama mig igen. Det sker i takt med pulserandet i min penis.
Vi andas snabbt, jag tar ett djupt andetag och hon svarar på det och jag släpper ut luften och hon gör detsamma, vi landar och jag öppnar ögonen och ser upp kvällshimlen. Jag smeker hennes rygg mjukt, min hand når hennes ena skinka och jag smeker den. Jag känner dess perfekta rundning mot min hand och jag njuter av känslan.
– Gode gud Michael.
– Ja Fredrika.
Hon lyfter på sitt huvud och tittar in i mina ögon, jag tittar tillbaka på henne och jag försvinner i dem. Hon kysser mig mjukt och jag svarar på den, min hand kramar hennes skinka och vi stönar i varandras munnar. Vi kysser varandra länge och vi lägger oss på sidan och vi tittar på varandra. Jag smeker hennes kind och hon smeker min.
– Det var inte såhär jag fantiserat om vår första gång Michael.
– Inte jag i heller, hur var det i din fantasi Fredrika?
– Inte såhär, inte såhär ömsint. Du tog mig hårdare, det var du som tog mig. Inte jag dig. Du tog mig hårt Michael. Du då?
– Inte såhär jag i heller, jag fantiserade också om att jag tog dig. I en säng, men detta blev bättre än någon fantasi Fredrika. Mycket bättre.
– Mm, jag håller med.
Hon smeker min kind igen.
– Jag har nog aldrig älskat såhär Michael, mjukt och ömsint. Inte på detta viset, där jag styrt. Där jag fått styra.
Jag ger henne en puss och kramar henne, våra varma kroppar möts. Våra kön pulserar fortfarande i takt med varandra.
– Undrar om dina grannar hörde oss.
– Haha, kanske det. Men vet du vad?
– Nej Michael?
– Det skiter jag i Fredrika.
– Haha, så bra.
Vi kysser varandra igen, vi fnissar oss igenom kyssen och vi delar på oss och vi ler mot varandra.
– Vi får kanske göra något åt detta.
– Kanske det Fredrika, men om en stund. Det är så skönt att bara ligga här med dig och njuta av din värme.
– Detsamma Michael.
***
Vi ligger kvar en stund, sen reser vi oss och går till poolen och hoppar i den. Vi simmar runt lite. Vi hånglar en hel del, när vi badat av oss så går vi upp. Jag räcker henne en handduk och vi torkar av oss. Vi går till våra kläder och klär på oss. Vi går in i huset och vi går till köket, jag öppnar kylen och ser vad som finns i den.
Jag plockar fram mat och börjar laga, hon tittar på mig och ser på när jag lagar maten, när den är klar så sätter vi oss vid bordet och äter. Vi säger inte så mycket medan vi äter. Vi landar båda två i vår stund därute, vad den gjorde med oss båda. Vi tittar på varandra och ler, vi äter upp och dukar av.
Jag tar henne i handen och vi går till mitt vardagsrum. Vi sätter oss i soffan, eller jag sitter och hon ligger med sitt huvud i mitt knä. Vi har samtal om våra innersta tankar, vi öppnar upp oss båda två och berättar om sådant som vi inte berättat för någon annan. Vi öppnar våra själar och bjuder in den andre, jag smeker hennes kropp.
Inte med en baktanke utan bara för att den är så fantastisk att röra. När vi är klara med att rena våra själar så reser hon sig och sätter sig grensle i mitt knä, vi kysser varandra passionerat. Våra kläder åker av och jag reser mig, hon slår sina ben om min kropp och jag bär in henne i sovrummet.
Vi är redo båda två, jag tar min penis i handen och sätter dem mot hennes öppning och glider in i henne och jag tar henne med långa tag. Min penis fyller hennes inre och det smeker mig, jag tar henne med långa tag.
Först långsamt sen så ökar jag farten i rörelserna, för att till slut ta henne på gränsen till hårt. Vi njuter båda två av det som vi gör, det som sker. Vi kommer tillsammans igen och jag trycker mig så djupt jag kan i henne och låter min kropp sköta orgasmen.
Vi låter högt igen, vi landar och ligger kvar länge innan vi går till badrummet och ställer oss i duschen och duschar av oss. Vi går och lägger oss igen och hon lägger sig med sitt huvud på mitt bröst, min hand smeker hennes kropp. Våra ögon blir tunga och vi somnar
Kapitel 5
***
Vi stannade i huset i en vecka, ingen av oss svarade på våra telefoner. Vi levde i vår bubbla i en vecka, sen så var hon tvungen att resa vidare. Jag lämnade henne på flygplatsen. Vi kysstes och hon gick iväg och jag såg efter henne och hon checkade in och gick in på flygplatsen och försvann.
Jag åkte hem och tystnaden träffade mig, den var inte behaglig. Jag slöt mina ögon och hoppades på att hon skulle vara där när jag öppnade dem.
Det var hon inte, jag tog fram min telefon och lät världen utanför komma in i min bubbla. Eller jag gick utanför den och mötte världen utanför. Jag ringde min syster, vi hade ett långt samtal om företagen. Den förestående flytten av en av avdelningarna, eller expansionen av dem. Vi talade om mor och psykologens utlåtande. Hur vi ska hantera henne.
Nästa samtal gick till greven.
– Varför svarar du inte Michael?
– Därför att jag har haft besök.
– Av vem Michael.
Jag samlar mig och svarar honom.
– Inte för att du egentligen har med det att göra så var min tillkommande här. Vi har lärt känna varandra.
– Det var ju bra, men i fortsättningen så svarar du när jag ringer.
– Vad jag gör eller inte gör, avgör inte du greve. Du sköter ditt och jag väljer om jag vill svara när du ringer eller inte.
Det blir tyst på andra sidan, jag vet precis hur långt jag kan gå. Han behöver bli medveten om att jag vet det. Han är en mäktig man med lite egentlig makt, i alla fall över oss sex. De andra kan han skrämma lite mer, eller mycket mer. Vi kan komma högre upp i hierarkin. Det kan inte han, men ingen kan avsätta honom.
– Vad är så viktigt att du känner dig tvingad till att försöka hota mig Greve?
– De vill träffa dig Michael.
– Där ser man, när Greve?
De är de som är på trappsteget över oss sex, de som styr från skuggorna. De fyra och ledaren. Om de vill träffa en så betyder det i nio fall av tio att man gjort något som förargat dem.
– I morgon Michael.
– Var?
Han säger vart jag ska åka.
– Hur länge?
– Över natten.
– Då vet jag det.
Jag avslutade samtalet och tog fram min andra telefon och ser på de missade samtalen och meddelandena från Therese, jag skriver ett meddelande till henne och stoppar ner telefonerna.
***
Jag står i källaren och lyssnar på Therese när precis som Greven försöker läxa upp mig.
– Du kan för fan inte bara sluta svara Michael.
– Jo, det kan jag. Det hade varit ganska lätt för er att kontrollera om jag var hemma. Vilket jag hoppas att ni gjorde.
– Men varför svarade du inte Michael.
– Därför att vi inte ville att någon skulle störa oss, det var vår vecka. Vi passade på att lära känna varandra. Vi är förälskade, väldigt förälskade. Vi gjorde sådant som förälskade gör Therese.
– Så ni?
– Ja vi har trillat dit båda två, rejält. Så vi lärde känna varandra, på alla plan.
– Där ser man, hur känns det Michael?
– Väldigt bra, samtidigt som det stör mig att det är de som parat ihop oss. Jag är kallad Therese.
– Va? Vad menar du Michael?
– Den innersta kretsen vill att jag ska komma till dem, jag ska vara där i morgon och stanna över natten.
– Vad vill de Michael?
– Har inte en aning, men om jag ska lita på min farfars dagböcker så när man blir kallad till den så i nio fall av tio så handlar det om att få skäll. Jag tror inte att jag gjort något som gått över gränsen. Jag hoppas inte det i alla fall, de kan få mig att försvinna.
– Vart ska du?
Jag säger var jag ska, hon tittar på mig och nickar. Det är nästan på hemmaplan. Vi skildes åt och vi gick åt varsitt håll.
***
Jag ser slottet närma sig och jag svänger in framför det, jag rättar till ringen och går ut ur bilen och jag går runt den och öppnar bagageutrymmet och tar min väska. Porten öppnas och två män kommer ut.
– Stormästare, välkommen.
– Tack.
– Om du räcker honom nyckeln så tar han hand om din bil.
– Tack.
Jag räcker den andre mannen min bilnyckel, den man som tilltalat mig sträcker fram sin hand och jag räcker honom väskan och han vänder sig och går in på slottet och jag följer efter honom in. Vi går igenom ingången och jag tittar på väggarna i korridoren som leder till trappan.
Han börjar gå uppåt och han svänger till höger och han stannar framför en av dörrarna och öppnar den. Vi går in och jag ser på salongen, vi går igenom den och kommer till sovrummet. Han sätter min väska på sängen och tittar på mig.
– Lunchen serveras om en timme stormästare.
– Tack.
Han bugar sig och går iväg, jag öppnar dörrarna och ser på garderoben och badrummet. Jag öppnar mig väska och hänger in kläderna, jag sätter väskan på golvet och går ut och stänger dörren.
Jag går igenom rummet och går fram till de stora glasdörrarna och öppnar dem. Jag går ut på balkongen och ser på omgivningen, jag sveper med blicken och klappar mig på bröstet.
***
– Han är på plats, då är det dags för oss att vara på tårna mina vänner.
De andra tittar på skärmen och de ser mig klappa mig på bröstet, de ser mig gå tillbaka in i rummet.
***
Jag går nerför trappan och samme man som visade mig till rummet visar mig till matsalen. Jag går in och han visar mig till min plats, jag ser på antalet platser. Åtta stycken, frågan är de andra två är som ska delta vid middagen. Dörren öppnas och Fredrik kommer in, han ser på mig och går fram till mig och han hälsar på mig.
– Är bröllopsresan redan slut Fredrik?
– Nej, men de kallade så jag fick resa hem Michael.
– Där ser man, trist.
– Ja, men som sagt de kallade. Då fick jag resa hem.
Han letar upp sin plats och ställer sig vid stolen, frågan är vad Alexandra tycker om att han fått lämna deras bröllopsresa. Hur mycket han fått markera, vi säger ingenting. Vi väntar på att dörren ska öppnas och de andra ska komma in.
Vi väntar i ett par minuter, sen öppnas dörren och tre män och två kvinnor kommer in i rummet. Jag ser Fredrik slicka sig lite lätt om läpparna, jag känner också igen dem. Om det skulle komma ut att de är ledarna för denna något bisarra kult så hade Sverige möjligtvis skakat i sina grundvalar.
De ser oss stå vid våra stolar och de kommer fram till oss och hälsar, deras ton är vänlig. Inte för att den får mig att slappna av, tvärtom faktiskt. Jag blir mer på tårna, de går till sina platser och väntar de med. Vi väntar i ett par minuter till, dörren öppnas och den siste personen kommer in.
Jag känner irritationen från de andra fem, jag ser snabbt på Fredrik och hans blick förmedlar att han också känner den. Jag känner igen mannen och det förvånar mig inte att han är medlem, det hade faktiskt förvånat mig om han inte var det.
Frågan är vilken rang han har och om han också fått en liknande kallelse som jag och Fredrik fått. Han hälsar på mig och sen på Fredrik. Vi svara neutralt på hans hälsning och jag anar en irriterad rynka mellan hans ögon. Jag visar honom att jag sett och min blick visar honom att jag inte är imponerad av honom.
Vi står vid stolarna och väntar, jag ser på mannen och kvinnan som står vid sina stolar vid kortändorna de sätter sig. När de gjort det så sätter vi andra oss. Två dörrar öppnas och personal kommer in med maten och börjar servera oss.
Jag tackar nej till vinet och ber om mineralvatten, Fredrik gör detsamma. De andra väljer vin och vi börjar äta, ingen säger något. Jag ser på den man som kom in sist och hela han skriker om att få säga något.
Hela hans kropp skakar av att få säga något. Vad som helst bara han får vara i centrum, min blick faller diskret på Fredrik och sen på mannen. Han ser den och visar att han sett den.
– Jag får beklaga sin fars frånfälle Michael.
Jag ser på den man som sagt det.
– Tack herrn.
– Frans.
Jag nickar och äter vidare.
– Ja vi vill framföra vårt beklagande allihop.
Jag ser kvinnan som sagt det, jag svarar henne.
– Jag tackar för era vänliga ord frun och ni andra.
– Säg du bara Kristina.
– Tack.
– När vi sitter såhär så är vi inte så formella Michael och Fredrik, ni är ju ändå stormästare.
Vi nickar åt mannen som sitter vid kortändan, mannen som kom in sist tar samtalen som ett tillstånd att börja tala. Han öppnar munnen och sätter igång, vi får höra en harang om invandrare och hur hans parti snart kommer vara störst i landet och när han blir statsminister så kommer han att utrota alla invandrare. Han närmar sig extas när jag säger lågt, men så att alla hör det.
– Kan jag få be om matro?
Mannen kommer av sig och stirrar på mig, Fredrik ler lite. Han minns hur det slutade sist när jag bad om det. De fem är informerade om hur det slutade, det är inte mannen mittemot mig. Jag anar ett par leenden från de andra, de kommer inte tillrättavisa mig, mannen märker inte det. Han drar in luft och jag säger.
– Jag vet inte vilken rang du har, men eftersom du saknar en ring som visar det så är du en duktig idiot. Sådana brukar jag varna en gång för de tillhör inte intelligensreserven. Jag är stormästare, begär jag matro så förväntar jag mig att mitt önskemål efterlevs. Du ska kanske spara på rösten så att den håller tills att du ska hålla tal.
Han stirrar på mig och jag ser hans ansikte bli väldigt rött, färgen matchar färgen på det vin så står framför honom. Det är hans andra glas, han tömde det första väldigt snabbt. Han öppnar munnen och jag är snabbare än honom igen.
– Du kanske tror att du är en stor man därute, men härinne så förväntar jag mig att du följer reglerna. Jag är stormästare, du en duktig idiot. Stör mig igen så kommer det att bli konsekvenser, förstår vi varandra.
Jag höjer fortfarande inte rösten, men den är fylld av is. Mina ögon är iskalla när han ser min blick, jag ser honom slicka sig om läpparna. Han stänger munnen. Vi fortsätter äta, ingen säger något och när vi är klara så serveras vi kaffe. Jag möter hans blick och jag ser att han samlar och laddar upp sig. Fredrik tittar på mig och sen på mannen.
– Jag skulle inte rekommendera det, oavsett vem du är därute så kan vi ersätta dig. Säg fel sak så kommer det att bli så. Som Michael sa, du är en duktig idiot, det finns tusentals sådana som du. Men det finns inte många som mig eller Michael, faktiskt bara två. Så vet din plats, förhäv dig inte.
Han stirrar på Fredrik och han öppnar munnen och Fredrik ser på mig. Jag dricker av mitt kaffe, ingen av de andra säger något. Vilket mannen noterar, han stänger munnen och insikten slår honom. Ingen av de andra säger något, varken när jag eller Fredrik tillrättavisat honom. Han slickar sig om läpparna igen.
– Så du och Fredrika har spenderat tid tillsammans?
Jag ser på kvinnan vid kortändan.
– Ja Karin, det har vi. Vi har lärt känna varandra.
– Och Michael.
– Vi trivs i varandras sällskap Karin.
– Så bra Michael.
– Ja Karin, jag är glad för det.
Fredrik tittar på mig och jag ser leendet på hans läppar. Jag tar en klunk av kaffet och sätter ner koppen. Mitt kaffe är slut, de andra dricker upp sitt. De vid kortändorna reser sig. Vi andra gör likadant.
– Då går vi.
De börjar gå och vi andra faller in bakom dem och Fredrik sluter upp vid sidan om mig. De andra småpratar och han säger med låg röst.
– Så ni har träffats mer Michael?
– Ja Fredrik, hon bodde hos mig i en vecka. Vi skulle lära känna varandra, då passade vi på när det fungerade för henne.
Han ser på mig och ler, vi går nerför en trappa och vi går åt höger och kommer fram till en dörr. Jag ser på märket på dörren, Thule kniven, dörren öppnas och vi går in. Jag ser de fem stolarna och de går fram och sätter sig på dem, det står två stolar åt mig och Fredrik på vänstersida och en stol till partiledaren.
De sätter sig och vi sätter oss efter dem, han sätter sig samtidigt med oss och jag ser på de fem och sen på honom. De noterar min markering men de säger inget. Dörren stängs och ljuset blir lite dunklare.
– Vi ber om ursäkt Fredrik för att du fick avkorta din bröllopsresa. Ni kommer att bli kompenserade.
– Tack högste ledare men det behövs inte, jag lever för att tjäna.
De ser på honom och nickar, han svarar på den och de tittar på mig.
– Ni undrar säkert varför ni har blivit kallade.
– Som Fredrik sa, vi lever för att tjäna. Så nej, jag undrar inte. Jag är ärad över att få vara här.
Trodde de idioterna att jag skulle säga något annat. De nickar mot mig med och jag svarar på den.
– Vi har fått reda på att ni grävt ner stridsyxan och väljer att samarbeta i stället.
– Ja, vi är inte våra fäder. Varken jag eller Fredrik, tvärtom om faktiskt. Vi är inte alls som dem.
– Klokt och glädjande, de var på var sitt sätt en risk för oss.
Jag bryr mig inte om vad han säger, men det är kanske ett slag i ansiktet på Fredrik. Hans far var förvisso svag, men han var inte galen som min far. Jag ser på dem, mina ögon läser dem och de är medvetet elaka för att se hur vi reagerar.
Som sagt jag hatade min far så de kan i princip säga vad de vill om honom som är elakt. Tvärtom jag hade blivit förnärmad om de hyllat hans galenskaper.
– Så det är glädjande att ni valt att stå bredvid varandra som era farfäder gjorde.
– Tack högste ledare.
Vi säger det samtidigt, Fredriks röst är lite ansträngd. De lär inte höra det men jag gör.
– Eftersom ni valt klokt så kommer ni att få samma erbjudande som era förfäder fick och som de valde att acceptera. Ni ska få stiga i graderna, ni kommer att få stå över de andra.
– Men inte över er tänker jag. Högt säger jag.
– Tack högste ledare.
– Tack högste ledare.
– Den rang de hade var överrådsmästare, men för att få den rangen så måste ni utföra en handling.
Insikten slår mig, jag vet vad vi ska göra och jag andas in och sen ut. Jag ser på pajasen på andra sidan, så det är så de kommer binda oss till dem. Frågan är om Fredrik insett det, frågan är hur han kommer reagera. En dörr öppnas och en man kommer in och han ställer sig framför oss.
Han räcker oss varsin pistol, de är försedda med ljuddämpare och jag tar den som han sträcker fram mot mig. Min hand darrar inte. Fredriks gör, träffade insikten honom nu? Mannen går iväg och jag känner på pistolen. Fredrik ser på mitt finger när det osäkrar vapnet, han gör detsamma. De fem tittar på oss och sen på mannen som sitter på andra sidan.
– Som de två ärade herrarna påpekade däruppe så är du en duktig idiot, en duktig idiot som spelat ut sin roll.
Mannen vänder sitt huvud mot den man som talat, han blir vit i ansiktet. Han öppnar munnen och mannen höjer handen.
– Precis som de långa knivarnas natt var nödvändig så är detta nödvändigt. Verkställ ordern och priset är ert.
Jag tittar på dem och min hand kramar kolven, jag väntar på en reaktion från Fredrik. Jag reser mig när den inte kommer och höjer pistolen, Fredrik reser sig och han gör detsamma. Mannen i stolen på andra sidan stirrar på oss, han börjar resa sig och jag trycker av.
Pricka centralt är tanken som rusar genom mitt huvud, jag kramar avtryckaren tre gånger. Jag ser träffarna och Fredrick skjuter efter mig och jag ser två missar och en träff. Mannen skriker till när han blir träffade och kastas bakåt. Jag andas in och går fram till honom, jag ser hans bröst röra sig.
Jag siktar och rycker av tre gånger till och jag ser honom träffas. Min hjärna noterar att det inte syns något blod. En viss förvåning känns långt borta i mitt huvud.
– Varför är där inget blod?
Som om mannen kunnat läsa mina tankar så säger han.
– Det var inte riktiga kulor, vi ville bara testa er lojalitet. Ni har bevisat den.
– Vad fan är det för kulor då? Är nästa tanke som susar förbi utanför min bubbla.
Som om han kan läsa mina tankar igen så säger han.
– Det är speciell form av gummikulor. En prototyp, det är första gången vi testar dem. De verka fungera bra.
Jag flyttar pistolen lite och trycker av två gånger till, jag ser träffarna på ans pannan och han svimmar.
– Som jag sa däruppe, det blir konsekvenser.
Den man som gett oss pistolerna, kommer fram till mig och jag räcker honom min pistol. Han tar emot den och nickar, jag svarar på den och han går iväg. Han tar Fredriks pistol och jag går tillbaka till min plats, jag ser på Fredrik och han på mig. Våra blickar säger mer tusen ord.
– Tack gode gud att vi inte behövde döda honom.
Vi sätter oss och de tittar på oss.
– Ni klarade provet, vi kommer hålla ceremonin ikväll.
– Tack högste ledare.
– Tack högste ledare.
– Vi drar oss tillbaka nu, vi träffas igen klockan tjugo.
De reser sig och vi gör detsamma, jag ser dem bära iväg med partiledaren. Frågan är om han kommer försvinna ändå, vi går uppför trappan och vi går uppför nästa trappa med. Jag går till mitt rum och Fredrik går bredvid mig.
– Tack Michael.
– Ingen fara Fredrik.
Vi kommer fram till våra rum och jag vänder mig mot honom och sträcker fram min hand. Han tar den och våra ögon möts.
– Jag minns pakten Fredrik.
– Jag minns pakten Michael.
Min blick säger.
– Nästa gång är det du som räddar rumpan på mig.
– Ja. är hans svar.
Vi släpper våra händer och går in på våra rum, jag stänger dörren och går igenom salongen och går fram till vagnen med sprit på. Jag andas in sen ut, jag går ifrån den och går in i mitt sovrum. Jag går ut på balkongen och jag klappar mig två gånger på bröstet.
***
Therese ser mig går ut, hon ser de två klappningarna. Hon slickar sig om läpparna.
– Var på tårna, han klappade bara två gånger.
De andra tittar på henne, de ser henne spola tillbaka filmen. De ser allihop mina två klappningar, de ser snutten ett par gånger för att vara säkra på att de sett rätt. Det har de, de går upp ett läge. De ser mig lägga mig på en solsäng på balkongen.
***
Jag lägger mig på en solsäng, min mage är i totalt uppror nu när anspänningen släpper. Jag vill bara rusa in på toaletten och spy upp frukosten jag åt i morse och lunchen jag åt innan. Jag får svälja ett par gånger för att inte göra det, jag sluter ögonen och jag ser scenen därnere spelas upp igen och igen och igen… jag försöker trycka bort den.
Jag försöker tvinga fram minnen om Fredrika och den senaste veckan. Jag försöker verkligen få fram dem, en trötthet kommer över mig. Jag somnar där på solsängen och jag börjar drömma en massa konstiga drömmar.
***
Vi står därnere i kryptan, vi står nakna framför de fem och de ser på min tatuering. Damernas blick är på en annan plats på min kropp med, vi får våra nya kläder och vi klär på oss. De kommer fram med våra nya ringar och vi sätter dem på våra fingrar. Dessa är i guld, jag kysser ringen. Fredrik gör detsamma, vi bugar oss mot dem och de nickar.
Vi rätar på oss och vi lämnar kryptan och går uppför trapporna. Vi går till matsalen och vi går in och ställer oss vid våra stolar. Vi tittar på varandra, vi ler lite och dörren öppnas och de andra fem kommer in i rummet. Partiledaren är inte kvar, eller han är i alla fall inte inbjuden till middagen.
Vi sätter oss och börjar äta, vi sitter där i våra indigofärgade kostymer med våra guldringar med diamanten på. Konversationerna kretsar mest kring Fredrik och hans bröllopsresa där de på ett väldigt perverst vis vill ha reda på alla intima detaljer om hans älskande med Alexandra. Jag ser på Fredrik och jag anar hans besvärade ton. De gör det inte men jag gör.
***
Jag står i källaren och Therese tittar på mig, hon slickar sig om läpparna.
– Herregud Michael.
– Ja Therese, de är fullständigt galna.
– Och du sköt?
– Jag hade inget val, hade jag inte skjutit så hade de skjutit mig. Men han lever?
– Ja, han lever. Han vilar efter en olycka som de kallar det.
– Jag trodde att de dödat honom, han är till besvär för dem. Jag hoppas att han inser det. För gör han inte det så kommer de att döda honom.
– Vad innebär din befordran Michael?
– Att de kommer kissa på sig ännu mer Therese, min farfar talar inte om detta i sina dagböcker att han steg i graderna. Jag hade inte en aning, om de talade sanning. Vi slapp orgien i alla fall, de var lite mer städade här än på andra stället. Jag kommer resa bort en vecka Therese, jag måste landa i det här. Som sagt, jag trodde att jag dödat honom.
– Jag förstår, jag meddelar de som behöver veta.
– Tack Therese.
– Vart åker du?
– Jag kommer träffa Fredrika och sen så får vi se vad som händer.
– Då vet jag det Michael.
***
Jag ser henne komma gående och jag reser mig. hon kommer fram till mig och hon ser på mig att de hänt något. Vi kramar varandra och vi kramar varandra länge. Jag andas in hennes lukt, den fyller mig och vi delar på oss. Jag kysser henne mjukt, våra tungor dansar runt med varandra och vi delar på oss.
– Vad har hänt Michael.
– Inte här Fredrika, vi tar det när vi kommer fram.
– Javisst.
Vi sätter oss och jag kramar hennes hand, hon ser på mig och jag ser på henne och ler. Vi kysser varandra igen, vi delar på oss och hon tittar på mig. hon ser smärtan i mina ögon. De ropar upp vårt plan och vi reser oss, jag tar min ryggsäck och hon tar sin väska. Vi går på planet och sätter oss.
***
Jag står på balkongen och tittar på det blåahavet, Fredrika kommer ut till mig och kramar mig bakifrån. Jag smeker hennes armar, jag vänder mig mot henne och kysser henne. Vi delar på oss och jag börjar berätta, när jag är klar så tittar hon på mig och smeker min kind.
– Herregud Michael.
– Ja Fredrika, jag tvekade inte. Jag bara tryckte av, jag andades in och tryckte av. Nog för att han är en idiot men jag vill inte döda honom. Verkligen inte.
– Du gjorde inte det Michael, du gjorde vad du behövde för att inte bli dödad själv.
– Det är tur att jag inte följde min första instinkt Fredrika.
– Som var?
– Att skjuta dem, det var nära att jag gjorde det Fredrika.
Hon smeker min kind, vi kysser varandra. Först mjukt sen alltmer hetsigt, vi går in i sovrummet och drar av oss kläderna. Vi lägger oss i sängen och fortsätter kyssa varandra hetsigt. Våra händer smeker den andre aggressivt, de är över varandras kroppar.
De smeker och kramar om vart annat, de finner varandras kön och mina fingrar smeker henne till orgasm. Hennes gör mig hård, väldigt hård. Jag lägger mig mellan hennes ben och sätter min penis mot hennes öppning och trycker till.
Jag glider in i henne snabbt och vi stönar till högt. Jag når botten och börjar ta henne, jag vill ta henne snabbt men jag sansar mig och tar henne med långa tag. Mina höfter rör sig med långa rörelser, jag ser henne i ögonen och jag ser hennes kärlek till mig i dem.
Jag hoppas att hon ser min till henne i mina. Jag drar mig ur henne och lägger mig på rygg, hon grenslar mig och börjar rida mig. mina händer smeker hennes kropp och hon rider mig snabbare och snabbare och vi kommer tillsammans.
Min säd lämnar mig och jag kommer länge, hon lägger sig på mig och tårarna rinner på mina kinder. Jag kramar henne och viskar i hennes öra.
– Jag älskar dig Fredrika, jag älskar dig massor.
– Detsamma Michael, jag älskar dig massor.
***
Jag ser på herrgården, jag går bredvid inredningsarkitekten och ser på byggnaderna och vad hon gjort. När vi är klara så gör jag betalningen, hon sätter sig i bilen och kör iväg. Jag går till min bil och sätter mig i den, jag meddelar min syster att herrgården är färdig. Hon svarar mig och säger tack.
Den kommer bli hennes när det är dags, jag kör tillbaka hem till mitt hus i stan. Jag kör in på gården och kör in bilen i garaget. Jag stänger av den och går ut ur garaget och går fram till ytterdörren och öppnar den. Min telefon burrar till och jag tar fram den och läser meddelandet.
Jag svarar på det och skickar iväg det, jag går in och går till mitt sovrum och klär av mig naken. Jag går in i badrummet och ställer mig i duschen. Jag sluter ögonen och känner vattnet rinna över mig.
***
– Är du hemma Michael?
– Ja Fredrika det är jag.
– Kan jag komma?
– Du behöver inte fråga Fredrika.
– Öppnar du porten?
– Haha, ja Fredrika.
Jag går till hallen och trycker på knappen och porten öppnas, jag öppnar ytterdörren och hennes bil rullar fram till ytterdörren. Hon stannar bilen och jag går fram till den och öppnar bagageutrymmet och tar hennes väska. Vi går in och vi går med hennes väska till sovrummet.
Vi kysser varandra och ett par minuter senare så är våra kläder avplockade. Hon sitter på mitt ansikte och jag slickar henne snabbt och hårt, hon kommer med ett skrikande, som ganska snart följs av ett till. Jag känner hur darrningarna i insidan på hennes lår fortplantar sig genom resten av hennes kropp.
Hon glider neröver min mage och tar mig i munnen och suger mig. Jag känner hur min penis växer och jag säger åt henne att ställa sig på knä. Jag ställer mig bakom henne och sätter penisen mot hennes slida och trycker till.
Jag tar henne med långa tag, jag ser min penis fylla henne. Jag tar henne med långa tag och jag känner ilningarna fortplanta sig genom min kropp. Jag känner hennes inre krama mig och jag kommer och fyller henne med min säd, vi lägger oss i skedställning och vi skrattar lite åt att vi inte hann mer än att sätta hennes väskor på golvet.
***
Vi fortsätter träffas så hela hösten, julen kommer och hon kommer på juldagen och stannar till nyårsdag. Vi älskar passionerat varje gång vi träffas, jag friar till henne. Jag meddelar dem att jag friat och att hon accepterat mitt frieri. De blir väldigt glada.
Therese och de andra förbereder sig på att ”kidnappa” hennes föräldrar. De bestämmer att vi ska gifta oss på midsommar, precis som Fredrik gjort året innan. Jag har varit på ett par sammankomster, vi har festat en hel helg. Jag har inte legat med Helena, frågan är hur länge till jag kan hålla henne på halster utan att de blir misstänksamma. Min nya ställning ger mig ett större förhandlingsutrymme.
Våren kommer och går, vi förbereder oss på bröllopet. Vi behöver inte engagera oss så mycket, de tar hand om allt. Frågan är vad Helena känner för att planera mitt bröllop. Men hon gör som hon blir tillsagd, en månad innan bröllopet så försvinner hennes föräldrar.
Jag blir kallad till de fem, jag får svara på deras frågor. Fredrik ser på mig, jag ber dem om hjälp att finna dem. De lovar att göra allt som står i deras makt för att hjälpa mig.
En vecka innan bröllopet så blir jag kallad till de fem. Jag sätter mig i bilen och kör iväg, jag kommer fram till deras slott. Jag parkerar min bil, en molande känsla inombords säger mig att allt inte står rätt till. Jag tar min väska och går in på slottet, jag blir visad till mitt rum och jag packar upp min väska och går ut på balkongen.
Jag klappar mig två gånger på bröstet och de andra ser vad jag gör. Jag går in och går genom rummet och går nerför trapporna, jag går in i matsalen och ser på de som är där. Jag går fram till bordet och ställer mig på min plats, de andra kommer in och vi sätter oss.
Vi börjar äta och ingen säger något, när vi är färdiga så går vi ner i källaren. Något inom mig skriker att något är fel, jag andas in och vi går in i kryptan och jag känner smärtan träffar mig och jag ramlar framåt och stengolvet kommer nära väldigt fort, jag tar emot mig med händerna och jag känner fötterna träffa mig i sidorna. De sparkar luften ur mig och jag känner hur minst ett revben bryts. Smärtan brinner genom min kropp och jag svimmar.
Jag känner vattnet träffa mig, jag öppnar ögonen och försöker fixera min blick. Jag lyfter på huvudet och jag ser på de som står framför mig, jag samlar saliv och spottar framför dem. De börjar slå mig igen och jag svimmar igen, nytt vatten kastas på mig och jag ser kniven.
Jag ser vem som håller i den, ett leende spelar på mina läppar. Hon ser på mig, hon ser på mitt leende och hon kan inte tolka det. Jag försöker prata men mina käkar vill inte samarbeta, jag ser henne sätta kniven på min kropp och hon börjar skära, smärtan träffar mig och jag ser på henne.
Jag vill skrika men jag kan inte, mina ögon fylls med tårar och jag ser tusen stycken av henne. Min kropp spänns när smärtan träffar mig, jag stirrar på henne och jag blundar bort tårarna. Jag ser hennes ögon och jag ser på hennes leende.
Hon njuter av detta, min blick möter hennes och den berättar för henne att jag visste. Att jag vet vem som rapporterat till dem, att jag med de rapporterna lurat dem. Hon ser min blick och insikten träffar henne, hon kör kniven in i min kropp och jag stirrar på henne och jag ler.
Jag ler genom smärtan, jag ser Fredrik höja handen. Denna gång så är det nog inte gummikulor, jag ser hans finger spännas och jag känner kulan träffa mig. Det är det sista jag hör, jag är inte medveten om att dörrarna öppnas med våld att rummet fylls med chockgranater och att SOG och mina kollegor skjuter in i rummet.
Att de dödar eller skadar samtliga som är i rummet. Det är jag inte medveten, inte i heller att Fredrika dör av kulor som Therese skjuter henne med, att Fredrik blir träffad av kulor som dödar honom. Att de andra fyra stormästarna också dör i attacken, jag är också omedveten om de arresteringar som sker runt om i landet som en följd av mitt arbete.
Allt detta är jag omedveten om, jag svävar mellan liv och död i två veckor. De ber min syster förbereda sig på det värsta, hon och Therese sitter vid min sida i två veckor. Helena är också där, det var hon som slog larm till Therese.
De var på stand by när jag klappade mig på bröstet två gånger. De tre kvinnorna sitter i mitt rum när jag öppnar ögonen och ser upp i taket.
Jag hör ljudet av den pipande apparaten som berättar för mig och omvärlden att jag lever och att mitt hjärta slår. Jag blinkar till och händelserna i källaren flimrar förbi, jag känner smärtan när kniven penetrerar min hud och sjunker in i min kropp.
Pipandet blir snabbare, jag ser Fredrik höja pistolen och trycka av. Jag är tacksam för att han hedrade pakten och inte dödade mig. Pipandet saktar in, jag blinkar till. Jag vrider lite på huvudet och ser min syster sitta och sova i en stol, jag ser Therese sitta i en annan stol och sova.
Mitt huvud fortsätter till höger och mina ögon möter Helenas, hon ser på mig och ler. Jag försöker svara på det men mina läppar vill inte riktigt som jag. Hon ser på mig, hon ser mig kämpa med att le.
– Försiktigt Michael, de har satt ihop dina käkar. De är brutna.
Jag nickar och slickar mig om läpparna, jag försöker lyfta min arm och då ser jag gipset på armen. Hon tar mina fingrar och jag försöker krama dem, det blir inte så hårt men det går till slut. Hon reser sig och lutar sig fram och kysser min panna. Jag blundar och känner tårarna rinna på mina kinder. Jag lever.
***
Jag sitter i en rullstol och Therese rullar ut mig från sjukhuset, jag ser på färdtjänst bussen som ska köra mig hem. Jag tittar på Therese.
– Ska det vara nödvändigt?
– Ja, du får inte belasta benen än.
Chauffören ställer mig på rampen och höjer den. Han rullar på mig på bussen, han spänner fast rullstolen. Therese kliver på och sätter sig bredvid mig.
– Varför är inte de andra två här?
– De är hemma hos dig Michael.
– Ok.
Chauffören startar bussen och börjar köra, efter tre månader på sjukhuset så ska jag äntligen få åka hem. Bussen börja rulla och jag ser ut genom rutan och jag ser stan passera utanför, jag ser på bilarna. På barnen som leker, kvinnorna i sina klänningar och män i shorts. Det är varmt ute, min kropp är läkt. Ja inte allt mina ben är fortfarande inte riktigt läkta, men de kommer bli det.
Jag kan äta fast föda igen, bara en sådan sak. Det hade tagit en och halv månad och två operationer innan de kom dit. Hälften av mina tänder är nya, käkbenet är läkt. Ärret efter henne skärande är inte vackert men som läkarna sa, – du lever, vilket är ett under i sig.
Skottskadan, jag kommer aldrig få veta om Fredrik missade med flit eller inte. Bussen stannar utanför porten, den öppnas och han kör in. Han stannar framför huset och han ser till så att jag kommer av bussen. Min syster och Helena står i dörren. De ser på mig när chauffören kör in mig i huset, jag tackar för hans hjälp.
– Var är kryckorna?
– Inte idag Michael, idag så sitter du i den.
– Nu lämnar jag honom i era händer.
– Tack Therese, för allt.
– Ingen fara Michael, tack själv. Det talas om medalj osv. för insatser utöver vad tjänsten kräver.
– Där ser man, vi hörs sätt dit svinen rejält.
– Jadå de lär inte komma undan. Åklagaren gör jämförelse med Nürnbergrättegången.
Jag tittar på henne och rycker på axlarna. Hon går ut ur huset och min syster stänger dörren. Jag rullar till altandörren och rullar ut på uteplatsen, jag drar av mig min tröja och sätter mig i solen och njuter. Jag stänger ögonen och ler lite. Jag lyckades, jag satte de svinen och kom ut med livet i behåll.
***
Epilog
***
Jag springer med Öresund på min vänstrasida, det har gått lite mer än ett år sen jag stoppade dem. Ett leende spelar på mina läppar, det tog sex månader av intensiv sjukgymnastik och min egen träning men sen blev jag friskförklarad. Jag fick börja arbeta igen, först skrivbordstjänst.
Men nu är jag ute på fältet igen och jagar små langare och det gör jag med ett leende på läpparna. Jag springer vidare och tänker på min bok som jag började skriva när jag satt i rullstolen och sen som var med under en del av processen för att läka.
Jag skrev klart den på en månad och skickade den till en hel del förlag, ett av de stora husen gav ut den. Ägaren har släktingar som dog i lägren under kriget. Den gick rakt in på bästsäljarlistan, den översattes till en massa språk och den går bra i hel del länder.
Till och med små buset vet vem jag är och de visar mig en respekt som är lite bakvänd, men vem är jag att ifrågasätta hur små buset tänker.
Min syster har flyttat Gripens huvudkontor ner hit, herrgården däruppe är tom. Hon flyttade ner de saker hon och mor ville ha, resten sålde vi. Ja inte farfars saker, vi har sett till så att tavlorna och de andra konstföremålen har hittat hem så att säga.
Guldet skänkte vi till en organisation som arbetar med att hålla minnet av förintelsen levande, resten av hans saker skänkte vi till olika museum som vill ha dem. Mor och Iris bor i herrgården utanför stan, Iris driver företaget.
Med mig i skuggorna, när det behövs så kallar hon på storebror så får han ge dem arga blicken så att de sköter sig. Det enda av företagen som finns kvar däruppe är pappersbruket. Vi har precis firat midsommar härnere, en stillsam historia. Vår mor har inte blivit bättre, men hon är inte sämre i heller.
Alla inblandade som kunde och skulle straffas, blev straffade. Inte en endaste av dem klarade sig undan, de precis som nazisterna var väldigt noga med att föra noga anteckningar. Allt material fanns på de datorer och servrar som de hade, åklagaren hade julafton med dem i tingsrätten och senare i hovrätten. De är inlåsta hela bunten.
Jag fick min medalj som Therese hade talat om, statsministern och kungen delade ut den. Den förste ville väl sola sig i glansen av det som hänt och kungen, ja frågan är väl vad han ville. Jag trycker till lite till jag närmar mig porten.
Jag har fortfarande drömmar om vad som hände, men skrivandet av boken och en väldigt bra terapeut har hjälpt mig hantera dem. Jag träffar fortfarande honom, i början så var det tre – fyra dagar i veckan. Nu är det en gång i veckan, jag bara väntar på att han också ska friskförklara mig. Vi pratar inte bara om det som hände där, vi pratar även om det som hände under min uppväxt.
Jag ser porten närma sig och jag kommer fram till den, jag stannar och slår in koden. Den glider upp och jag joggar fram till ytterdörren, jag stannar och öppnar den. Jag går in och stänger porten, jag stänger dörren och går igenom huset.
Jag kommer fram till sovrummet, jag öppnar dörren och ser henne ligga i sängen. Jag klär av mig nacken och kryper upp till henne i sängen, hon öppnar ögonen och vi börjar kyssa varandra. Jag ser på henne och smeker hennes kind.
– Du är svettig Michael.
– Ja Helena, vill du också bli svettig?
Hon tittar på mig och ler, jag ler tillbaka och smeker hennes mage. Jag ser på ringen på hennes finger och ler lite till.
***