Insnöade

<!– wp:paragraph –>

Utanför flygplatsen yrde snön som ett ogenomträngligt, vitt skum. Det kändes som att sitta i en biltvätt. Innanför de stora glasrutorna var det inte mycket bättre, här yrde hundratals människor planlöst omkring, alla lika strandsatta som min syster och jag.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

Natalie satt uppflugen på en hård soffa av metall som om den vore bekväm med näsan klistrad mot sin telefon och tittade om vartannat på TikToks eller skrev meddelanden så fingrarna glödde. Underligt nog tog hon kaoset med ro. Själv kände jag mest uppgivenhet.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

Otaliga TikToks senare lade min syster undan telefonen. ”Spela skitgubbe med mig, Lucas?”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Redan slut på batteri?”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

Min syster nickade till svar.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Jag sa åt dig att spara batteriet. Man vet aldrig vad som händer.”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Nu låter du som mamma.”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Ja. Och du vet precis varför…”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

Det stämde bra, för min syster hade varit med när mamma bett mig hålla ett öga på henne. I praktiken betydde det att jag var hennes au pair till vi var tillbaka på svensk mark. Vilket kändes ovärdigt, Natalie var trots allt sexton år och inte sex, fast betedde sig mestadels som fjorton. Därav att jag skulle hålla ett öga på henne. Själva skulle mamma och pappa inte hålla ett öga på någonting, för när snöstormen slog till bokade de in några nätter till i Ischgl. Min syster och jag fick ta oss hem till Sverige bäst vi ville, eller rättare sagt, jag fick se till att vi kom helskinnade hem.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Ska vi spela skitgubbe eller inte?”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

Spela skitgubbe med Natalie var det sista jag ville. Fast samtidigt fanns inte mycket annat till hands. Dessutom behövde jag spara batteriet på min telefon, någon behövde trots allt ta ansvar.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Okej”, sa jag med en suck.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

Natalie delade ut kort. Sedan började spelet som gick ovanligt bra för min del. Så pass bra att jag snart gick ut på hjärter tio.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Du får inte gå ut på en tia”, protesterade Natalie när jag lagt sista kortet.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Det gjorde du senast igår. Med spader tio för att vara exakt.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Gjorde jag inte alls. Plocka upp högen nu.”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Men nu vet du att jag har en fyra.”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Precis.”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Så du kommer vinna.”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Exakt. Lägg ett kort nu.”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

Jag stönade som jag vore åttio år gammal. Sedan dagen Natalie upptäckte att fusk lönar sig och hon kan komma undan med det mesta eftersom hon är snygg, har min syster skamlöst fuskat sig fram i livet, skitgubbe inkluderat. Beroende på dagsform var det ibland tillåtet att gå ut med en tia, ibland inte, detsamma gällde motlägg, fritt lägga kort mellan stick och så vidare. Med andra ord gjorde ofta Natalie skitgubbe till ett ganska avancerat spel, det vill säga när hon tjänade på det.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Skitgubbe!” sa Natalie när hon slängde ut sista kortet. ”Jag vill ha godis!”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Du spelar inte schysst.”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Surt godis. Fast inte hårda karameller.”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Det är sista gången jag spelar skitgubbe med dig.”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Det sa du igår också”, sa min syster med ett påklistrat bedårande leende. ”Taxfreeshoppen ligger runt hörnet.”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

När jag kom tillbaka tittade Natalie på TikToks på min telefon.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Nicki! Ge mig telefonen!”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Du behöver inte skrika.”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

Min syster höll undan min telefon på en armlängds avstånd.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Jag behöver spara batteri eftersom du inte gjort det”, sa jag med sammanbitna tänder. ”Höll du utkik efter informationspersonalen som du lovade?”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Hittade du surt godis som du är skyldig mig?”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Varför är du så jävla jobbig?” muttrade jag och slet åt mig telefonen.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

En stund senare spelade vi skitgubbe igen. Natalie med munnen full av sura nappar. Jag vet inte hur min syster bar sig åt, men fortsatte hon på samma bana skulle tillvaron bli enkel för henne. Det vill säga till omgivningen någon gång tröttnade på henne och ridån gick ner med en smäll. Ändå satt jag här med tretton kort på handen medan min syster bara hade tre.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Det här är sista omgången”, sa jag efter att ha plockat upp högen igen. ”Sen ska jag läsa bok.”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Tråkmåns”, sa Natalie och stoppade den sista sura nappen i munnen. ”Förresten vet jag att du tycker om att spela skitgubbe med mig.”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Då tror du fel.”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

Min syster gav mig en sådan där blick bara tjejer kan ge killar.  ”Jag sa vet, inte tror.”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

För ett ögonblick visste jag inte vart jag skulle ta vägen. Till sist öppnade jag munnen men min syster förekom mig som vanligt.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Dessutom har du glott mig hela veckan.”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Det har jag inte alls”, fräste jag.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Det har du visst och det är ganska pinsamt av dig.”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Jaha. Då kanske du skulle haft mer kläder på dig på hotellrummet.”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Var det ett erkännande?”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Verkligen inte. Jag bara konstaterar faktum.”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Pappa har inte stirrat på mig.”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Det hade varit sjukt.”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Fast är det mindre sjukt om min bror klär av mig med blicken?”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Lägg av!” sa jag. ”Jag har inte kollat in dig. Det är förresten din tur att lägga.”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

Natalie gav mig en finurlig blick innan hon viftade med tre äss. ”Nu vann jag igen.”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Och nu ska jag läsa bok.”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

Min syster sög en stund på läppen. ”Du kan få se mina tuttar om vi spelar igen.”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Vad sa du?!”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”För visst tycker du att jag är snygg?”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Nicki! Du är min syster!”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Systrar kan väl också se bra ut?”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Inte så högt! Vi är mitt bland folk.”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Ingen runtomkring oss är svenskar.”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Hur vet du det?”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

Natalie ryckte på axlarna. ”Till skillnad från dig har jag öron att höra med.”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Jag vill läsa min bok nu. Okej?”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Det är okej när du svarat på frågan.”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

Jag ryckte till av frustration. ”Du ser okej ut, Nicki. Nöjd?”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Bara okej?”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Du är snygg! Bättre?”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Mycket bättre”, sa Natalie med ett leende. ”Får jag låna din telefon nu?”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

Första stycket läste jag om tre gånger och efter en halv sida gav jag upp. Min hjärna kunde helt enkelt inte hantera mer än tanken på min systers tuttar. Hon var snygg, så var det bara. Smal utan att vara spinkig, med fina ansiktsdrag och ljusbrunt hår, och när hon lade rätt sida till, mjuka, bruna ögon djupa som havet.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

Frågan var om hon menat allvar? Med tuttarna. Eller var det bara ytterligare en sån där sak som Natalie retsamt sa utan något allvar bakom? Tre dagar tidigare tävlade vi nerför Ischgls slalombacke. Och medan klockan tickade ner hade min syster lutat sig mot mig och sagt; en gång fick jag fontänorgasm. Sedan hade hon åkt. Och kommit först ner. Det var en typisk sak som min syster sa.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

Nu satt hon där, bredvid mig. From som ett lamm djupt försjunken i TikToks obegripliga värld. Tuttar och fontänorgasmer kändes lika främmande som en isbjörn på Bali.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

En stund senare reste sig Natalie för att leta upp toaletterna. När hon kom tillbaka förklarade hon med munnen full av smörgås: ”Det finns smörgåsar runt hörnet.”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Tog du ingen smörgås till mig?”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

Min syster skakade på huvudet. ”Där står också en gubbe i gul jacka som pratar om viktiga grejer.”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Och du stannade inte och lyssnade på vad han har att säga?!”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Tänkte att det vore bäst om du går dit och lyssnar.”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

Jag gav min lillasyster en mördande blick innan jag klampade iväg med rök sprutande från öronen. Mannen i gul jacka såg ut som han varit vaken tre dygn i sträck och förklarade på knappt begriplig engelska för en ilsken folksamling att det kanske, möjligtvis, med viss sannolikhet, fanns en vag förhoppning om en tillfällig förbättring av vädret om eventuellt två timmar. Beskedet gjorde ingen särskilt lycklig.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

Två timmar senare lyfte inga flygplan. Istället satt vi på en buss på väg till Innsbruck där vädret borde vara aningen bättre.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Är du med i tiotusenmetersklubben?” frågade Natalie när bussen kommit ut på motorvägen.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Personerna bakom oss är svenskar”, fräste jag.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Tiotusenmetersklubben är inte olaglig”, sa min syster med en axelryckning. ”Dessutom bullrar bussen lika mycket som ett flygplan.”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Vi skulle stannat på hotellet”, muttrade jag. ”Hade mycket hellre legat kvar i sängen än suttit åtta timmar på en flygplats och buss.”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Och glott på mig i BH och trosor?”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

Jag gav Natalie en vass armbåge värdig en amerikansk fotbollsspelare.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Inte okej…” muttrade min syster.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

Vädret i Innsbruck var om möjligt ännu sämre än i Ischgl när bussen släppte av oss vid hotellet. Mannen i gul jacka, som åldrats betänkligt under bussresan, förklarade att bussen skulle ta oss till flygplatsen imorgon bitti mellan klockan fem och nio, och efter ett gäng hetsiga frågor tappade han allt och vrålade ursinnigt att vi skulle vara jävligt glada om vi alls lämnade Österrike under veckan. Med det sagt blev upprorsstämningen genast mindre upprorisk.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

Efter ett kort rabalder vid receptionen, receptionisten insisterade under tio minuter på att min syster och jag var Herr und Frau Spätberger, gick vi till hotellets restaurang och åt hamburgare med pommes frites innan vi gick upp till rummet. Utmattad av ansvar kröp jag ner i sängen och drog täcker över mig medan min syster ockuperade badrummet.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Nicki!” sa jag när hon till slut uppenbarade sig igen. ”Nu har du… lite kläder på dig igen.”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

Natalie såg oförstående på mig. ”Det är varmt.”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Men sänk värmen då!” sa jag med ögonen klistrade på en mörk fläck på väggen. Kanske en kaffefläck? Hur kaffe nu kunde hamna där. Men i ögonvrån hägrade fortfarande min syster som en siren från Odyssén i bara underkläderna

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Ska inte du borsta tänderna?” sa Natalie. Skrivbordslampan lyckades perfekt fånga min systers mjuka former.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Det har varit upptaget på badrummet”, mumlade jag.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Nu är det ledigt.”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Mmm. Om en stund.”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

Min syster sög en stund på läppen innan hon nonchalant sa: ”För att du har stånd?”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Jag har inte stånd!”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Så täcket står upp av sig själv, menar du? Jag kan vända mig om så du kan gå och borsta tänderna.”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Lägg av!”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

På väg till badrummet kastade jag ett öga på min systers små spetstrosor som täckte väldigt lite av hennes rumpa.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

En stund senare ropade Natalie från andra sidan badrumsdörren. ”Du har väldigt långt tid på dig.”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Det gjorde du också”, ropade jag tillbaka.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Runkar du?”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Så klart jag inte gör!” fräste jag medan jag försökte krångla in mitt stånd innanför boxershortsen igen. ”Du är min syster!”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Jag är också en tjej. Så vitt jag vet tänder killar för det mesta på tjejer.”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Varför beter du dig så jävla konstigt idag?”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Gör jag?”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Det gör du. Och har gjort hela veckan. Gå och lägg dig så kommer jag snart.”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Okej, mamma”, sa Natalie med barnslig röst.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

När jag kom ut från badrummet hade min syster inte alls gått och lagt sig. Istället hade hon tagit på sig en kort klänning och var i färd med att sminka sig.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Vad gör du?”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Klär på mig. Det borde du uppskatta.”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Varför har du klätt på dig klänning och högklackat?”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

Natalie gav mig en blick som jag var tappad bakom en vagn. ”Jag tänker gå ut. Lite kul får man väl ha idag.”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Nicki, vi ska upp jättetidigt imorgon. Det är inte läge att gå ut ikväll.”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Du kan stanna hemma.”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Jag tänker inte släppa ut dig ikväll, Nicki. Byt om!”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

Mer hann jag inte säga fören Natalie tagit på sig jackan och var på väg ut från rummet. Jag missade hissen med en halv sekund och hann ikapp min syster halvvägs ner för gatan.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Så du kom ändå? Väldigt ansvarsfullt av dig att inte släppa ut mig helt själv”, sa Natalie med ett förtjust leende. ”Bästa brorsan en syster kan tänka sig.”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Nu går vi tillbaka!” röt jag.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Jag tänker gå hit”, sa min syster och pekade på en livlig bar på andra sidan gatan.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Glöm det”, sa jag. Sedan sänkte jag garden. ”Men försök du för alla del. Det är garanterat artonårsgräns.”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

Natalie fuskade sig in lika lätt som hon vann en omgång skitgubbe. Själv fick jag krångla en lång stund med vakten som lät som Arnold Schwarzenegger. Och då var jag till skillnad från min syster arton. Och snart tjugo euro fattigare. Efter en stunds febrilt letade efter en nål i en höstack hittade jag min syster vid en av många bardiskar.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Nicki, nu är jag jävligt trött på dig! Du är asjobbig! Och totalt oansvarig. Dessutom beter du dig skitkonstigt. Nu går vi tillbaka till hotellet!”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Du sa ju att jag fick försöka komma in”, protesterade Natalie.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Vi. Går. Hem. Nu!”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

Under några ögonblick såg Natalie tagen ut som hon äntligen förstod stundens allvar. Sedan gav hon mig sina sötaste rådjursögon. ”Baja en liiiten stund? Schnääälla.”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Nej! Jag är inte snäll. Nu går vi!” sa jag och tog tag i min systers arm.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

Vi hann nästan fram till dörren innan Natalie slet sig loss och likt en fisk försvann in i stimmet. När jag fått tag i henne den här gången skulle hon få sina fiskar varma.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

Jag minns inte att jag sett Natalie dansa, i varje fall inte som hon dansade nu, till Paradise City. För det var där jag hittade henne, mitt på dansgolvet. Och hon var dansgolvets drottning med sitt vilda hår och yviga höfter. Det var som om alla spotlights lyste upp min syster och allt annat framstod som en grå, tråkig massa. Jag var inte längre varm av ilska. Nu var jag varm av något annat. Det också andra.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

Innan jag hann fram var alfahannen av alfahannarna som klätt av min syster med blickarna emellan oss. Och dansade med min syster som de redan hade sex till Summer of 69.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

Det. Var. Inte. Okej. Jag knuffade mig fram till min syster. Natalie hann ge mig en storögd blick innan jag puttade bort den tatuerade alfahannen från henne.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

Sedan skrek Natalie.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

En millisekund senare fick jag en knytnäve i ansiktet. Och en till. Och sedan en till.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

När stjärnorna slocknat var min syster på honom som en vildsint tax mot Goliat. Fast med en lejoninnas styrka som jag snart blev varse om. Jag fick slita bort Natalie med all min kraft innan hon slet min antagonist i småbitar. Sedan kom vakten. Och till min förvåning var det inte Natalie och jag som bryskt leddes bort från dansgolvet.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Kom”, jag lade armen om min syster. ”Nu går vi hem.”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

Min syster tittade upp på mig med en blick som jag aldrig tidigare sett. Sedan skakade hon på huvudet. ”Dansa med mig.”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

Luften runt min syster vibrerade som tiotusen volt var på rymmen. Every Breath You Take flöt igenom hennes kropp och knöt ihop hennes axlar, höfter och ben till en magisk föreställning. Med händerna i håret gav hon mig till och från samma främmande blick jag fått för en stund sedan. Den sortens blick man inte förväntar sig en syster kastar över axeln. Jag tog ett steg framåt, sedan ett till. Natalies hår doftade sött och hennes smala axlar borrade sig in i mitt bröst. Mjukast var hennes rumpa mot mina höfter och det hårdaste stånd jag någonsin haft.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

Natalie dansade i min famn som mitt stånd inte bekom henne. Min syster fortsatte dansa medan jag omfamnade hennes mjuka bröst och hon dansade fortfarande när jag kom med mitt hård tryckt mot hennes rumpa. Det var först när jag tömt allt som fanns att tömma som hon vände sig om och sa: ”Jag tror det är dags att gå hem.”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

Tillbaka på hotellrummet skyndade jag mig in på toaletten och när jag kom ut sov Natalie. Min syster såg fridfull ut med sin lätta andning. Långt ifrån den irriterande syster som retar gallfeber på mig eller sexbomben som nyss fått dansgolvet att stanna upp. Efter en stund kröp jag ner på min sida sängen och andades in min systers söta doft till John Blund knackade mig på axeln.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

John Blund hann inte mer än knacka förrän Natalie gnydde till. Jag låg blixtstilla medan lakanet prasslade under min syster och hennes andetag tätnade. Andetagen blev till flämtande stön. Skulle jag säga något? Kanske röra på mig så att min syster förstod att jag var vaken? Natalie stönade högre. Hennes höfter gungade madrassen. Sedan spratt hon till och stönade högt till allt blev tyst i rummet. Det enda som hördes var några berusade skidåkare som skrålade på gatan utanför.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

Tidigt nästa morgon förklarade mannen i gul jacka att inga flygplan skulle lyfta från Innsbruck under dagen. Istället skulle vi åka buss till Wien. När bussarna skulle gå var det dock ingen som visste och den överfulla hotellobbyn fick trots ett missnöjt sorl strikta order om att hålla sig nära hotellet.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

Min syster var dämpad under frukosten. Petade mest med skeden i sin yoghurtskål och tittade ut på snön genom fönstret.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Jag tror vi kommer hem idag”, sa jag som gårdagskvällen aldrig skrivits in i historien.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Mmm.”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Ska vi gå tillbaka till rummet? Bra om vi packat färdigt när bussen kommer.”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Mmh.”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Det var… roligt igår. På nattklubben.”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Mmm. Jag tänker gå till poolen.”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

I hotellets källare fanns ett spa med en större pool som var ganska liten och en ännu mindre bubbelpool. Det var bubbelpoolen som min syster tog sikte på och också lyckades slinka ner i bland andra strandsatta turister. Efter några verzeihung, excuse me och sorry hade jag också klämt mig ner i poolen. Vid det laget var Natalie redan djupt involverade i ett samtal med ett äldre brittiskt par.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Brexit har gjort allt sämre”, förklarade den äldre engelsmannen.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Mycket sämre”, lade hans förmodade fru till.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Det mesta har väl blivit dyrare?” sa Natalie.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

Sedan när pratade min syster om brexit? Visste hon ens vad det var för något?

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Ofattbart dyrt.”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Man kan undra hur länge premiärministern får sitt kvar den här gången”, sa Natalie.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

Mannen skrockade förtjust.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”För Sunak är verkligen stolpig”, fortsatte min syster.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

Jag kände mig djupt förvirrad. Det här var inte den Natalie jag kände. Sedan kände jag en mjuk hand på mitt lår.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Men han har i varje fall pluggat på Oxford”, sa Natalie medan hennes hand letade sig innanför mina badbyxor. ”Jag har faktiskt tänkt studera där. Någon gång.”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Det är ett fantastiskt universitet”, utropade kvinnan. ”Vad tänker du studera, om jag får fråga?”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Journalistik.”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Vad tycker du om det?” sa kvinnan som vänt sig mot mig. ”För ni två hör väl ihop?”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Det låter… braaa!” flämtade jag.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

Natalies hand omfamnade mig.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Hur är det fatt?”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Poolen är lite för… vaaarm… tycker jaaag.”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

Försiktigt drog min syster sin hand upp och ner längst mitt stånd.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Du ser en smula blek ut. Ni ungdomar roar er för mycket nuförtiden.”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Jag brukar förklara brittisk politik för min pojkvän”, sa Natalie som nu smekte mig som hon menade allvar. ”Han är inte så insatt.”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Det är kärt av dig. För det är väldigt viktigt att förstå sin omvärld. Jag hoppas att du lyssnar ordentligt på din begåvade flickvän?”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Jo”, pep jag medan min syster skruvade upp tempot.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Oj, det verkar som fler vill ner i poolen”, sa Natalie. I nästa ögonblick satt hon i mitt knä.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

Mitt huvud snurrade som jag suttit i bubbelpoolen det senaste dygnet. Nu donade min syster med mina badbyxor medan hon sansat malde på om brittisk ekonomi. Sedan kände jag mitt stånd möta hennes underliv.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Med facit i hand var det tur att ni inte gick över till euro”, sa Natalie medan hon vickade sig tillrätta över mig.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Nej!” utbrast jag.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Så du tycker att vi skulle gått med i euron?” sa mannen bekymrat.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Du borde absolut lyssna mer på vad din flickvän har att säga”, sa kvinnan.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Visst borde han”, sa Natalie när hon sjönk ner över mig.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

Min systers inre var mjukt, varmt och trångt. Jag förstod ingenting. Kände mig bortkommen som ett vilt lejon på Hötorget. Samtidigt befann jag mig på den plats som så länge jag kunde minnas drömt om i mina mest skamfyllda stunder. De där tankarna man låser in i kassavalv långt ner under marken och sedan kastar bort nyckeln. Nu var jag här. I min syster.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

Natalie gungade sig till rätta över mig medan hon fortsatta konversera det brittiska paret som solen sken och inget särskilt pågick under utan, allra minst att hon hade sin bror i sig. Först när jag tog fatt i min systers höfter och drog ner henne till jag slog i botten gav hon sig tillkänna med ett svagt stön. Det lät mest som nysning.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Lilla hjärtat, är du på väg att bli förkyld?” frågade den brittiska damen.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Det eller kloret”, hostade Natalie.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

Försiktigt stötte jag i min syster. Jag förstod fortfarande ingenting eller hur vi hamnat här. Mest troligt drömde jag, men om jag befann mig i en fantasivärld, ville jag göra det mesta av drömmen innan verkligheten ryckte Natalie ifrån mig. Och Natalie spelade med. Hon satt stoiskt medan mina fingrar borrade sig in i hennes höfter och mitt stånd levde rövare inuti henne.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Du måste vara duktig i skolan. Det behöver du vara för att komma in på Oxford.”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

Min syster nickade. ”Det är jag.”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

Sedan kom jag långt upp i min syster. Hon satt lydigt stilla i mitt knä till jag slutat rycka och börjat mjukna. Till sist förklarade Natalie att det var dags för lunch.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

Min syster väntade på mig utanför hotellets restaurang. Hennes blöta hår var det enda som skvallrade om att hon nyss suttit i en bubbelpool och ingenting berättade att hon nyss haft sin bror i sig. Natalie såg lika obrydd ut som hon nyss hällt upp en kopp te.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”De har caesarsallad”, sa hon. Sedan gick vi in och satte oss.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Nicki”, sa jag när vi fått in maten.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Jag undrar när bussen kommer”, sa Natalie.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Jag tror vi måste prata.”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

Min syster stoppade ett salladsblad i munnen. ”Tror du mamma och pappa har kommit iväg än?”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Natalie…”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”För det vore orättvist om de kommer hem innan oss.”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

Min syster dribblade bort min blick varje gång jag sökte ögonkontakt.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Jag förstår inte. Varför vill du inte prata om det?”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Prata om vadå? Titta, nu kommer bussen!”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

Bussresan öppnade inte upp för samtal. Det berodde varken på att bussen var bullrig eller knökfull med passagerare som den var, utan eftersom min syster irriterande tog på sig hörlurar så fort vi satt oss ner och behöll dem på ändå till Wien. Vid ett tillfälle lyfte jag på en kåpa och frågade om hon ville spela skitgubbe. Svaret var en var en iskall blick. Natalie i ett nötskal, fast tusen gånger värre än vanligt.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

På Wiens flygplats fick vi nya biljetter. Vi skulle hinna med en flight till Arlanda som avgick om en halvtimme, förklarade en sönderstressad kvinna i gul jacka. ”Ni kan gå genom priority security.”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

En timme senare var vi i luften. Min syster var uppslukad av ett meningslöst mobilspel medan jag var lika förkovrad i bryderier. Vad skulle hända när vi kom hem? Ingenting? Och varför var hon tyst som en mussla? Natalie tittade inte ens upp från telefonen när serveringen kom.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

Natalie var irriterande. Det hade jag alltid tyckt, för även om vi haft roliga stunder tillsammans hade alltid Natalie gått egna vägar, och oftast kommit undan med det. Dessutom lyckades hon bra med allt hon företog sig, från fotboll till ridning till bakning och det sociala. Hon var helt enkelt populär, både bland kompisarna men framför allt hos killar, snygg som hon var. Fast samtidigt var hon egoist, gjorde bara sådant som låg henne själv till gagn. Hur kan någon uppskatta det?

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

En stund senare reste sig Natalie. ”Måste på toa.”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

Jag svarade min syster med samma medicin som hon bemött mig sedan lunch. Med ingen reaktion alls.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Hallå?”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Ja?” sa jag till sist.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Ska du med?”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”På toa? Du är stor nog att gå på toaletten själv.”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Kul”, sa min syster torrt. Sedan lutande hon sig in mot mig. ”Du vill alltså inte knulla?”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Va?” hostade jag.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Knulla. Du vet…” Natalie formade pekfingret och tummen till en ring och körde sitt andra pekfinger fram och tillbaka genom ringen. ”Eller har du glömt bort hur man gör?”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Lägg av”, muttrade jag.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Jaha. Då får jag väl fråga någon annan”, sa min syster och försvann nerför gången.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

Toaletten var ungefär lika stor som en garderob och min syster och jag stod bokstavligen på varandra.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Det här är verkligen ingen bra idé”, sa jag.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Hur gör vi det här?” sa Natalie som hon menade allvar.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Vi kanske ska börja med att prata?” föreslog jag.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Jag har en idé.”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

Natalie lyckades på något sätt vända sig mot handfatet. Med rumpan mot mitt skrev tittade hon över axeln på mig. ”Vad tror du om det här?”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Du beter dig konstigt, Natalie.”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Inte konstigare än du. Det är trots allt du som gnidit dig mot mig. Och stoppat in din kuk i mig. Dessutom kommit i mig utan att fråga.”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Men… det är eftersom du…”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Ja?”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”… Eftersom du har fått mig att göra det.”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Så det är mitt fel nu? Nu är du orättvis. Hur ska du ha det? Ska du in i mig eller inte?”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

Mitt stånd vann kampen mot förnuftet. Tillsammans föste vi ner Natalies tights. Trosorna åkte med av bara farten och innan jag visste ordet av låg mitt stånd till rätta mellan mina systers lår, mot hennes varma, hala blygdläppar.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Kom in i mig…” viskade Natalie mjukt.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Om du först ger mig en förklaring.”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

Min syster blängde på mig över axeln. Hennes ögon var mörka och lika målmedvetna som en lejoninna som valt ut sitt byte för dagen. Sedan morrade hon: ”In. I. Mig. Nu.”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

Med ens slog parningsinstinkten in. Mitt stånd gled fram och tillbaka längs med min systers mjuka blygdläppar. Men det var så nära jag kom hennes inre.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Om jag ställer mig på tå…” mumlade Natalie. ”Du får böja på benen.”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

Min syster slog huvudet i spegeln och jag rumpan i väggen. Men hennes hål var fortfarande retsamt utom räckhåll.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Du försöker inte ens…” gnällde Natalie.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Det gör jag visst”, fräste jag. ”Sluta gnäll och kom på någon bättre idé.”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Rumpan?”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Menar du allvar?”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

Min syster bet sig i läppan. Sedan nickade hon. ”Om det är okej med dig.”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

Om det var okej med mig? Redan hal av min syster tryckte jag ståndet mot hennes slutna hål. Natalies gnydde medan hennes kropp spjärnade emot. I spegeln såg jag tusen olika grimaser avlösa varandra i hennes ansikte. Till sist öppnade rumpan upp sig för mig. Svärande och flämtande tog min syster emot mitt stånd, trängre och varmare än jag någonsin föreställt mig en rumpa vara.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Känns det bra?” viskade jag.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Känns okej”, kved Natalie.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

Någon rullade förbi en vagn på andra sidan dörren.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Känns bättre nu”, stönade min syster. ”Prova knulla mig lite grann.”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

Knulla mig lite grann? Mina cylindrar flög upp genom motorhuven. Först tog jag Natalie som hon var gjort av silkespapper. En stund senare stötte jag hårt och djupt in henne.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Knuuulla mig!”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

Natalie skakade i mina händer när hon kom. Hennes ben gav vika. Sedan kom jag.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

Sedan bankade någon argt på dörren. ”Jag är jävligt kissnödig nu!”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

Med blickarna mot golvet släpade vi oss tillbaka genom gången. Natalie var flammig i ansiktet som hon fått en allergisk reaktion, och knappt på plats sprakade högtalarna ovanför oss till. ”På förekommen anledning påminner jag om att det endast är en passagerare per toalett åt gången. En passagerare. Alltså inte två.”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

För första gången sedan lunch kände jag inte för att prata. I stället bläddra jag oengagerat igenom taxfreekatalogen gång efter gång. Och när flygplanet stannat vid gaten och vi var på väg ut, kände jag en vass hand på min axel. En av flygvärdinnorna gav oss en mördande blick. ”Jag hoppas ni hade kul för ni är inte välkomna tillbaka.”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

Så fort vi lämnat luftbron började Natalie fnittra hysteriskt.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Det är inte roligt”, väste jag.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Lite roligt är det.”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Roligt? Du såg ut som ett spöke.”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Det var då det.”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Vi kunde råkat illa ut! Det är säkert olagligt att ha sex på flygplan.”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Inte mer olagligt än att sätta på sin syster?”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

Jag såg mig omkring innan jag drog in min syster bakom en yvig grön växt.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Nicki! Vad är det med dig!?” väste jag.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

Natalie tittade upp på mig med hundvalpsögon. ”Vad menar du?”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Sluta tramsa dig. Varför vill du att jag… varför vill du ligga med mig? Vad är det för fel på dig?!”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

Min syster skruvade på sig. ”Ingen tvingande dig…”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Berätta nu, för jag börjar bli jävligt trött på dig.”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Du verkar inte trött på mig när du är i mig.”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Natalie! Jag är allvarlig. Berätta!”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

Med ens fick Natalie något allvarligt i blicken. ”Hur kan du inte förstå?”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Förstå vadå?”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Att jag tycker om dig.”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Jag tycker också om dig. Men det innebär inte att jag vill ligga med dig.”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Fast jag vill ligga med dig. För jag älskar dig!”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

Jag kände mig lika förvirrad som i lustiga huset. ”Gör du? Varför har du inte sagt något?”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Jag säger det nu!”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

Frustrerat greppade jag tag om ingenting och krossade luft i mina knutna nävar.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Kom”, sa Natalie med en suck. ”Jag ska berätta.”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

Min syster tog min hand och släpade med mig till en avlägsen bänk och började förklara.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Jag kan väl inte hjälpa vem jag blir kär i? Det kan ingen. Men nu råkar jag faktiskt vara förälskad i dig, även om du är min bror och det kanske inte är helt bra. Fast vad ska jag göra? Det är inte så att jag hux flux kan bli okär i dig. Eller hur? Jag vet att jag är ett jävla freak som älskar min bror och du får hata mig hur mycket du vill. Så, nu är det sagt.”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

Försiktigt torkade jag bort några tårar från min systers kinder. ”Natalie. Du vet att du alltid kan prata med mig. Om allt.”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Hatar du mig?”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Tvärtom, Natalie. Jag älskar dig.”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Älskar som i tycker om eller… älskar du mig som jag älskar dig?”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

Jag drog min syster tätt intill mig och kysste henne till en vakt försiktigt påpekade att vi nog borde bege oss vidare. Jag kysste henne medan vi väntade på väskorna. På flygbussen och tunnelbanan. Och när vi kom hem älskade vi i hallen, köket, badrummet och på Natalies rum. Jag ville aldrig släppa taget om min syster.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

Vid niotiden fick jag ett meddelande på telefonen. Mamma berättade att hon och pappa blivit inbokade på ett tidigt flyg imorgon bitti och var hemma innan lunch. Jag såg på Natalie att hon förstod samma sak som jag. Sedan älskade vi igen.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

Nästa morgon vaknade jag av att mamma och pappa stökade i hallen som två elefanter. Med det var Natalie och mitt äventyr över. Tyst tassade jag ut från min systers rum och kröp ner i min kalla säng. Men verkligheten som sprang i kapp oss var kallare, den kylde åtminstone ner min syster. För över natten blev hon som vanligt igen. Allt var som innan snöstormen. Och allt utan ett ord. Det sög.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Jag trodde att du ville mer”, sa jag en tidig vårdag. Jag satt vid matbordet och petade i en skål med cornflakes medan Natalie drack juice direkt från paketet borta vid kylen.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Jag är inte dum”, sa Natalie torrt trots att hon druckit sig otörstig. ”Du fattar väl själv att det aldrig kommer funka.”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Hur kan du vara så likgiltig? Du sa att du älskade mig. Jag älskar dig, Natalie.”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

Min syster ryckte på axlarna. ”Se det som ett one night stand. Det blir enklast så.”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Så du menar…”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Jag menar att du ska glömma det som hänt. Sluta älta. Du tar snart studenten och då kan du göra vad du vill.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Men jag kan inte glömma! Och jag vill vara med dig. Fattar du inte det?!”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Seriöst. Vad förväntade du sig? Att vi skulle gifta oss? Köpa hus? Skaffa barn? Det funkar inte så, den här världen är inte gjord för sådana som dig och mig. Och nu ska jag iväg till fotbollsträningen.”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

Med det lämnade min syster köket och lämnade mig kvar som en tynande skugga.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

En vecka senare, en lördag, stod Natalie vid diskbänken och bredde smörgåsar när jag kom ner till köket. Hon hade satt upp håret i en yvig knut och satt på sig linne och grå mjukisbyxor.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Vad gör du?” sa Natalie torrt när jag omfamnade henne bakifrån.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

Min syster fortsatte bre smörgåsar medan jag kysste hennes nacke. Hyvlade ost när jag drog ner hennes mjukisbyxor, och hon stod tålmodigt kvar utan att ljud medan jag tog henne till jag kom.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Hoppas du är nöjd med dig själv”, sa hon när jag dragit mig ur henne. Sedan drog hon upp byxorna försvann upp för trappan med sina smörgåsar.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

Den kommande veckan stack mitt dåliga samvete mig som vassa knivar. Natalie hade stått still som en pinne med blicken ner på köksbänken när jag tagit henne. Men hon hade inte misstyckt. I varje fall inte protesterat. Och efteråt behandlade hon mig som ingenting hänt, varken då eller någonsin, och just det intetsägande var det värsta.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

Jag sa slutligen farväl till mitt dåliga samvete en lördagsmorgon när jag vaknade upp med min syster läppar om mitt stånd. Hennes mun var varm och blöt och hon sög till jag kom, och släppte inte taget om mig förrän jag var torr. Ett snett leende senare var hon borta.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

Det fortsatte de kommande veckorna. Jag satte på min syster där, hon sög av mig här. Det fanns en gnista även om elden inte längre brann och jag kände mig mer förvirrad än någonsin. Ändå uppskattade jag att vara nära min syster. Men Natalie hade rätt, hon och jag var inte menade att hända. Däremot hände det oundvikliga.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

En dag två veckor innan jag tog studenten åkte mamma och pappa iväg till en plantskola. Så fort jag hörde bilen rulla smet jag upp till Natalies rum. Hon satt vid sitt skrivbord och gjorde läxor men snart gjorde hon något annat. Det var då mamma öppnade dörren till min systers rum och vad hon såg rådde det inga tvivel om. Natalie stod på alla fyra mitt i sängen med mig bakom och i henne. Mamma blängde på oss i några sekunder som kändes som timmar innan hon smälte igen dörren så huset skakade.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

En halvtimme senare satt familjen samlad vid matbordet i köket. Natalie bredvid mig i kökssoffan, rak i ryggen med blicken fäst på något långt borta. Mamma och pappa satt på varsin stol.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Det är sjukt”, började mamma med blicken på mig som ett stryptag. ”Du ska föreställa en storebror. Vara förebild för din lillasyster. Ta hand henne. Inte för i helvete sätta på henne!”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Det är…” började jag.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Tyst!” sa mamma. ”Inte ett ord.”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

Sedan redogjorde mamma om rätt och fel. Mest om fel. Om svensk lag och moral. Men mest av allt berättade hon om vad som äcklade henne mest av allt, det som gjorde henne illamående så hon kunde kräkas av blotta tanken – jag.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

Natalie såg sammanbiten ut. Så pass sammanbiten att jag undrade om hon ens var närvarande.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Nu är det så här”, sa till sist pappa som suttit tyst till nu. ”Ni är våra barn och inget får hända er, så från och med nu pratar vi aldrig mer om det här. Det har inte ens hänt. Förstår ni?”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Men”, sa pappa. ”Nu är ni våra barn. Och vi fortsätter livet som ingenting hänt och pratar aldrig om det igen. Förstått?”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

Natalie nickade.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

Sedan jag.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Och ser jag dig i närheten av din syster igen”, väste mamma till mig. ”Är du inte längre min son.”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

Studenten kom och gick. På pappret var jag välkommen att bo kvar i villan även om jag snabbt insåg att det var omöjligt. Det var bäst för alla om jag flyttade. Två veckor efter studenten flyttade jag ut. Jag hade blivit antagen till tekniska högskolan, fast med det blev ingenting av. I stället tog jag jobb i en stor elektronikbutik och när jag inte jobbade satt jag hemma i min etta i en grå förort halvvägs till Sibirien och gjorde ingenting.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

Jag välkommen hem på besök, sades det, även om det också var ett spel för galleriet. Det förstod jag mycket väl. Sommaren blev höst. I villan hade jag varit en gång sedan jag flyttade ut och det var för att hämta kläder. Och av en händelse var Natalie i väg på fotbollsträning just den dagen.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

Vad hade vi tänkt oss, Natalie och jag? Det var dumt. Så pass dumt att det långt ifrån kunde klassificeras som en ungdomssynd eller misstag. Det var helt jävla naivt av oss, mig. Det hade min lillasyster haft helt rätt i. Hur kunde hon se det före mig? Och hur kunde jag helt tappa omdömet.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

Under hösten träffade jag en tjej, Mikaela. Det var inte så att jag aktivt jagat upp henne, vi råkade bara jobba på samma butikskedja, och efter en afterwork hamnade vi också i samma säng. Mikaela var söt och under rätt omständigheter hade vi troligtvis haft kul tillsammans. Fast inte nu. Nu kändes det mest som att dejta en trädstam, och det var inte Mikaelas fel. Mikaela fick mig dock att tänka på min syster, som om jag inte redan gjorde det nog. Träffade hon någon? Tanken på Natalie med en annan kille gjorde mig illamående. Fy fan. För allas skull avslutade jag projektet med Mikaela innan det knappt börjat. Sedan kom vintern.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

Det var i mitten av november som jag såg Natalie igen. Det var nästan ett halvår sedan sist. Hon satt i en skoaffär i gallerian med tre par likadana kängor framför sig och såg liten ut.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Snygga kängor”, sa jag efter att gått in.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

Min lillasyster tittade upp på mig. Hon såg blek och trött ut, men det gjorde visserligen alla i november.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Vad gör du här?”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Hur mår du?”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Bra”, sa Natalie med en zombies utstrålning.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Hur går fotbollen?”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Bra.”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Och skolan?”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Det är nog bäst om du går.”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

Jag satte mig ner på knä framför min syster. ”Förlåt mig. Det var inte meningen att det skulle bli som det blev. Och det är mitt fel. Jag är din storebror… om jag nu ens är det, och det var mitt ansvar att…”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Lyssna”, avbröt Natalie mig. Min syster såg mig i ögonen för första gången på ett halvår. ”Allt blev skit. Men det är inte ditt fel.”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

Sedan återgick hon till att prova kängor som om jag inte fanns.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

Jag besökte villan på julafton. Det hade mamma bestämt, för släktens skull. Med andra ord för att släkten inte skulle ställa obekväma frågor. Julafton var som en dåligt skriven pjäs med uruselt manus, fast det gick hem. Inga incidenter, förutom att en bärande pelare till inom mig brast. Och hur Natalie kände fick jag aldrig reda på, för jag gick hem innan julklappsutdelningen. Förkylningssymptomen gjorde sig påminda.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

På årets sista dag ringde mamma. Jag lät telefonen ringa men svarade till slut.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Jag har bokat Österrike på sportlovet”, sa mamma.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Varför berättar du det för mig?”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Jag vill att du följer med.”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Det är ingen bra idé. Boka inte in mig, jag följer inte med.”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Jag sa bokat. Inte att jag ska boka. Resan är redan bokad.”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Kolla om någon av Natalies kompisar kan ta min plats.”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Den här gången har jag bokat två rum. Jag tänkte att du och Natalie kanske vill ha ett eget rum här gången.”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Vad sa du?”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Du är även välkommen på nyårsmiddag imorgon, ursäkta den sena inbjudan. Natalie har städat hela huset och hjälpt mig handla och förbereda middagen, och jag tror att din syster uppskattar om du kommer.”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Mamma?”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Tolvslaget får ni dock fira själva. Pappa och jag åker nämligen till min syster och stannar där över natten. Fast jag är övertygad om att ni kan ta hand om varandra själva.”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Jag förstår inte?”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Gott nytt år, Lucas. Natalie är inte den enda i familjen som älskar dig.”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

Med ens började jag se världen i färg igen. Även om jag fortfarande inte förstod innebörden av allt mamma sagt.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

Natalie hade lockat håret och tagit på sig en svart klänning. Hon strålande som en prinsessa bland drottningar och kungar. Under middagen samtalade vi om ingenting särskilt men hade fortfarande trevligt. Alla log, min syster var rosig om kinderna. Vid niotiden tackade mamma och pappa för sig, och innan våra föräldrar gick fick jag en lång kram av mamma. ”Kom med ut.”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Lucas, jag är skyldig dig en ursäkt”, började mamma allvarligt när ytterdörren slagit igen bakom oss. ”Och det några praktiska saker vi behöver prata om. Fast det tar vi en annan dag.” Sedan log hon. ”Nu får du ta hand om din syster, lova mig det.”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

Jag nickade. Sedan jag tillbaka in igen.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

Natalie väntade på mig i hallen. Hon sken som hon tagit en tugga av solen.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Hur?” var det första jag sa.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Ibland är det bra att ha en jobbig lillasyster som får som hon vill”, svarade Natalie innan hon flög upp i min famn.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

Min syster låg på rygg i sin säng med sina ljusbruna lockar utbredda omkring sig när jag kröp upp över henne. Hon var varm och mjuk och smakade lika sött som hon doftade, precis som jag minns henne. När jag smet in i henne andades hon ut ett mjukt stön. Sedan kom jag.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

Natalie tittade förundrat på mig medan jag fyllde henne med den längsta utlösning jag någonsin upplevt.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Det gick fort”, sa hon när jag tillsist slutat rycka inuti henne.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

Mina kinder brände. ”Blev inte riktigt som jag tänkt mig.”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Det är okej”, fnittrade min syster. Sedan såg hon allvarligt på mig. ”För du har resten av livet på dig att ta revansch. Visst är det så?”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Så är det”, sa jag och kysste min lillasyster. ”Nu är det du och jag, Natalie.”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

En stund senare släppte jag taget om min systers mjuka bröst och drog handen nerför hennes mage.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Lucas, du behöver inte. Jag är ganska kladdig där nere…”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Det där du en gång sa om fontänorgasm…”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

Natalie skrattade till.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Är det vad du haft i huvudet det senaste halvåret?” fnissade min syster.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Bland mycket annat”, sa jag med ett leende.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Som sagt, jag är nog ganska kladdig där nere.” Sedan instruerade min syster mig. En tumme på klitoris och två böjda fingrar inuti henne.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

Snart trotsade min systers höfter gravitationen. Mina fingrar var det enda som höll kvar henne på jorden medan hon vred sig runt min hand med ryckiga rörelser och höga stön.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Snabbare, snabbareee!”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Lite till…”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Kommer… jag kooommeeerrrr!”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

Kom gjorde hon. Jag trodde min syster skulle krossa mina fingrar och när hon till sist sjönk ner i madrassen i en mjuk hög var hennes panna lika blöt som min arm.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

När Natalie hämtat sig sträckte hon ut armarna mot mig. ”Kom här.”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

Försiktigt lade jag mig till rätta mellan systers ben med hennes händer om mig. Hennes fuktiga ögon glänste i ljuset från gatlyktan utanför.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Jag älskar dig”, mumlade Natalie. ”Det hoppas jag du förstår, trots att du inte alltid är så smart.”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

Jag bet min syster i näsan. ”Vad är det nu man säger? Otur i spel, tur i kärlek.”

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

Sedan gled jag in i syster igen. Natalie stönade mjukt i mitt öra och slog armarna om mig när jag nådde hennes botten.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

”Jag tänker inte smita”, flinade jag.

<!– /wp:paragraph –>

<!– wp:paragraph –>

Natalie flinade inte. Istället rann några blänkande tårar nerför hennes fräkniga kinder. Det fanns trots allt en plats i världen för sådana som min syster och mig.

<!– /wp:paragraph –>

11

Kommentarer

4 svar till ”Insnöade”

  1. Profilbild för ErikGill
    ErikGill

    Helt osannolikt underbar och välskriven!

  2. Profilbild för John
    John

    Jag tycker så himla mycket om den här novellen. Jag vill tro på det jag läser och det gör jag verkligen. Dessutom är jag mycket svag för lyckliga slut. Språket är fantastiskt bra med både humor, allvar och sexigt. 🙂

  3. Profilbild för Johan
    Johan

    Måste bara hålla med föregående. Väldigt fin och trevlig novell. Den här och Bambi är inte en kille är helt klart mina favoriter av det jag läst av dig hittills! Snyggt jobbat!

  4. Profilbild för Lovi

Lämna ett svar


Sök novell


Kategorier