En gammal historia ”Genierna”

Kapitel 1
***
Ser mannen i kikarsiktet, han är klädd i smoking. Han håller upp bildörren åt kvinnan som är hans sällskap. Det är inte hans fru, andas in och trycker av. Ser träffen och han kastas bakåt, packar ihop mina saker snabbt. Går mot dörren och öppnar den. Går nerför trapporna och går fram till hissen.
Trycker på knappen och dörrarna öppnas, åker ner och hissen stannar. Går ut från byggnaden och går fram till min bil. Sätter mig i den, ser på mig själv i backspegeln.
Rättar till flugan, startar bilen och kör iväg. Stannar och parkerar bilen. Går ur den och går fram till dörrarna, visar min biljett. Går in och får ett glas champagne, går uppför trapporna. En vaktmästare klädd i smoking visar mig till min plats, jag sätter mig.
Tar en sipp av champagnen och sväljer den, platserna fylls på och jag ser utöver människorna därnere. Tar fram min telefon och öppnar mitt bankkonto. Jag ser överföringen, stoppar ner telefonen och öppnar programmet. Ljuset i lokalen släcks, ridån går upp.
***
Sitter i planet och leker med min dator. Gör lite finputsningar på mitt senaste program.
– Sir.
– Ja.
– Fisk eller kött till lunch?
Jag ser på stewarden. En mörkhårig kvinna i tjugofem årsåldern.
– Fisk tack.
– Tack sir.
Hon vänder sig och går iväg, min blick som alltid faller på hennes rumpa. Jag vänder blicken tillbaka till datorn och fortsätter skriva.
– Ursäkta sir.
Ser på kvinnan igen. Hon har min mat i sina händer, fäller ner skärmen och lägger datorn bredvid mig. Hon sätter brickan framför mig, ser på maten och börjar äta. Jag tar en klunk av det vita vinet, har smakat bättre. Men jag har smakat sämre med. Äter vidare och ser ut genom fönstret på planet.
***
Jag föddes för trettiotvå år sedan, mina föräldrar berättade för mig när jag växte upp att jag skulle blivit den där fläcken på lakanet. Skulle aldrig blivit till, de berättade det som en rolig anekdot när de festade med sina vänner.
De festade ofta så jag fick höra den kommentaren ofta. De tvingades att gifta sig när de upptäckte att min mor var gravid. Det blev en start på nitton år av bitterhet dem emellan.
En bitterhet som de lät gå utöver mig, det enda intelligenta mina föräldrar gjorde var att de valde att inte skaffa fler barn.
Min uppväxt kom att präglas väldigt mycket av alkohol, min far är alkoholist och min mor är medberoende. Eller var, när de skilde sig så träffade hon en ny man. Han har en helt annan relation till alkoholen än vad min far har. För min far så är alkoholen hans liv.
***
Ser på maten, minnena har dödat min aptit. Äter upp, men det tar emot. Tar en klunk till av vinet, ser på färgen och sätter tillbaka glaset. Ser mot stewarden, hon kommer fram och hämtar min bricka.
– Smakade det bra?
– Ja tack. Vinet var dock sådär.
Hon ser på mig.
– Jag hade föredragit en Riesling.
– Ja sir, jag håller med.
Ser på hennes byst och den verkar lovande, lutar mig tillbaka i sätet. Tar fram en av mina böcker, jag tillhör den skaran som fortfarande vill hålla en bok i handen när jag läser. Uppskattar en förstautgåva, känna sidorna mot mina fingrar.
Känna doften av en gammal bok, den jag har i handen just nu är en sådan. En gammal bok, ropade in den på en auktion. Känner hur mina ögon sluts.
***
Jag var två år första gången jag själv kom i kontakt med alkoholen, mina föräldrar hade haft fest hemma. Jag drack upp alla slattarna i flaskorna och däckade bakom en soffa. Enligt mina föräldrar så sov jag i tjugotre timmar. Det var en annan sådan där historia som de berättade för sina vänner när de hade fest. Som jag sa innan, de hade fest ofta.
***
– Sir?
Jag öppnar ögonen, känner hennes mjuka hand skaka mig.
– Ja?
– Vi går inför landning om fem minuter.
– Så bra, tack.
– Ingen fara sir.
Jag rätar på mig, stoppar ner min dator i väskan. Rättar till slipsen, tar på mig min blazer. Drar handen genom håret. Ser ut genom fönstret, det har blivit mörkt nu, jag känner planet sjunka och sluter mina ögon. Vänjer mig aldrig vid starter eller landningar.
Känner hjulen slå i marken, piloten bromsar planet. Farten sänks snabbt och jag känner planet rulla fram till gaten. Det stannar, jag reser mig och tar min väska.
Går av planet och ser på stewarden, ger henne ett visitkort diskret. Jag ler mot henne och går av planet, går till passkontrollen. Visar mitt pass.
– Välkommen hem Mr. Green
– Tack.
Får mitt pass och jag går vidare, går genom flygplatsen. Går till utgången och jag går mot en av bilarna som står där. En kvinna öppnar dörren åt mig.
– Välkommen hem sir.
– Tack Rose.
Sätter mig i bilen och hon startar den, vi kör intill centrum. Vi kör ner i ett garage och hon parkerar bilen. Går ur den och ser på de andra bilarna som står här. Tar min väska och går efter Rose fram till trappan, vi går uppför den och hon slår in en kod. Det klickar till i dörren och vi går in.
– Var det en givande resa sir?
– Ja Rose.
– Så bra sir.
– Tack.
Tar av mig blazern och räcker den till henne. Går uppför en trappa och kommer upp på andra våningen. Går uppför två trappor till, kommer fram till en smalare trappa.
Går uppför de fyra trappstegen, öppnar dörren och går in i mitt sovrum. Jag går över de lackerade ekplankorna, hade köpt huset för detta rum. När jag köpte det så var det en vind, det var dammigt skitigt och slitet. Men jag hade sett ekplankorna under all skiten och smutsen.
Går fram till min garderob, öppnar den och klär av mig mina kläder. Lägger dem i tvättkorgarna, jag står naken på golvet. Ser på kläderna och tar fram nya, ledigare kläder.
Klär på mig och går tillbaka till sovrummet, tar min väska och går ner en våning. Går fram till en dörr och slår in koden och öppnar dörren.
Jag går in i centralen som jag kallar den, ser på de små lamporna som blinkar. Går fram till skrivbordet som står mitt i rummet, rör musen och skärmarna tänds. Tar fram min bärbara dator ur väskan och pluggar in den.
Öppnar programvaran som jag skriver på. Ser på tecknen på skärmen och fortsätter skriva.
– Sir.
– Ja.
– Det står en ung kvinna därnere.
– Jag kommer Rose.
Reser mig och går efter henne nerför trapporna. Vi kommer ner på bottenvåningen. Ser den mörkhåriga kvinnan stå vid dörren.
– Välkommen
– Tack, du bjöd in mig.
– Ja det gjorde jag.
***
Vi ligger i min säng, ser på hennes lätt brunbrända kropp. Hon är vältränad, jag smeker hennes hud med mina fingrar. Hör henne andas tungt, ser henne sluta sina bruna ögon av njutning.
Jag låter händerna glida lätt över hennes kropp. Smeker henne och lutar mig fram och tar en av hennes bröstvårtor i min mun. Känner hur den stelnar av min behandling, byter bröst och gör likadant med det andra.
Slickar mig nerför hennes kropp, slickar hennes ljumskar, lår och vader. Jag smeker hennes lår och snuddar vid hennes kön med fingrarna, slickar mig uppåt igen, sträcker ut min tunga och slickar hennes läppar.
Hör ett stönande lämna hennes mun. Smakar på hennes safter och de som alltid berusar mig. Det är något med smaken av kvinna som alltid berusar mig.
Leker med min tunga över hennes läppar och hennes innersta, låter min tunga finna hennes klitoris och slickar på den, hon stönar till högre nu. För in två fingrar i henne.
Smeker hennes innersta med fingrarna och finner den skrovliga ytan. Smeker den och känner hur hennes ända lämnar madrassen, hur hon spänner sig i hela kroppen och hon skriker ut sin orgasm.
Slickar henne genom den och slickar i mig hennes safter, de berusar mig ännu mer. De är annorlunda, mer mustiga, kraftigare. Hon smakar ljuvligt, inte den bästa jag smakat. Men hon smakar underbart, känner hennes orgasm klinga ut.
Lämnar hennes kön och slickar mig uppför hennes kropp, våra läppar möts och vi kysser varandra, lätt aggressivt. Vi rullar runt och hon slickar sig nerför min kropp. Hon slickar på mina bröst och jag njuter.
Känner hennes tunga rita cirklar på min mage. Hon fortsätter neråt och hon slickar på min penis. Ser henne ta den i sin hand, hon ser på mig och sen på min penis.
Ser den hungriga blicken i hennes ögon, hon öppnar munnen och tar mig i den. Känner hennes tunga leka med min penis, känner hennes fingrar smeka mina testiklar.
Hennes hand masserar dem samtidigt som hennes mun och tunga leker med min penis. Känner små ilningar i mitt underliv, drar upp henne och våra tungor möts.
Känner henne lyfta på bäckenet och hon drar ollonet fram och tillbaka över sin slida, känner värmen sprida sig i min kropp. Ser på henne och hon ser på mig. hon sjunker ner och jag känner hennes innersta massera mig hela vägen in.
– Du är så stor, jisses. Hela jag fylls.
– Ta det försiktigt.
Hon ser på mig och sjunker sakta neråt, jag når botten. Hon ser på mig och jag på henne, våra ögon möts och hon börjar rida mig. Ser på henne och hon på mig, smeker hennes bröst samtidigt som hon rider mig.
Hon ökar takten och jag sätter mina händer på hennes höfter och jag hjälper henne med farten. Smeker hennes klitoris med mina fingrar. Ser på henne när orgasmen träffar henne.
Den sekunden precis innan en kvinna kommer är vacker, ser hennes ansiktsuttryck förändras och hennes inre masserar mig. Trycker mig så djupt jag kan i henne, hon spärrar upp ögonen och rör mig i henne och förlänger hennes orgasm.
Hon lägger sig på mig, rör mig långsamt i henne och hon andas snabbt mot mitt bröst.
Rullar runt oss, ser på henne, reser mig och tar henne. Tar henne med långa tag, ser på hennes ansikte och lutar mig fram och kysser henne.
Våra tungor leker med varandra, reser mig igen och ökar takten i mina rörelser. Ser på henne att hon närmar sig igen, ilningarna i min kropp säger samma sak till mig.
Tar henne snabbt och hårt nu, vi driver varandra mot målet. Hon hetsar mig, pratar snuskigt. Känner explosionen och känner hur säden lämnar mig, känner hur min penis pulserar av kraft. Känner säden fylla min kondom, känner varenda fiber i min kropp spännas i min orgasm.
Den ebbar ut och jag känner hennes kropp slappna av, lägger mig ner och kysser henne försiktigt.
***
Stänger dörren efter henne, går nerför trapporna till källaren. Går fram till en dörr och slår in koden. Öppnar dörren och går in i ett rum, tänder i taket och ser på mina leksaker. Jag ler lätt och börjar träna.
***
Mina första år som barn, var rätt behagliga. Min fars drickande hade inte nått de höjder som de har nu, vi flyttade från ett område till ett annat. Där bodde vi tills jag blev sex år och mitt liv tog en oväntad vändning, en väldigt märklig vändning kan tyckas. Eller vändning, det var mer ett ödets nyck.
När jag var fem år så fick jag mitt första schackspel, en avlägsen släkting till min far var stormästare i schack. En gång när vi besökte honom i Danmark så hade jag sett hans schackbräde.
Hade sett på pjäserna och blivit fascinerad, han förklarade de grundläggande reglerna för mig och sen började vi spela. Vi var hos honom i en vecka. När veckan var slut så spelade jag jämt med honom.
Han förstod ingenting men så mycket förstod han att jag var speciell. När jag kom tillbaka till förskolan så ville jag bara spela schack hela tiden, personalen eller mina lekkamrater var väl inte så intresserade. Så jag fick spela mot mig själv.
Jag fick börja förskolan ett år tidigare, min mor orkade inte med mig därhemma. Jag var inte busig, jag var galet understimulerad. Att spela schack stimulerade mig.
Det stimulerade mig väldigt mycket. Såg mönster när jag spelade schack, samma mönster som när jag programmerar mina program eller appar.
I alla fall, när jag var sex år så kom det en kvinna till vår förskola, vi fick göra en massa tester. När hon var klar så gick hon iväg, svarade på frågorna som hon gav oss. När jag var klar, före de andra så gick jag till mitt schackbräde och fortsatte spela.
En dag när jag kom hem från förskolan så satt damen hemma hos oss, såg på henne och satte mig vid bordet. Hon förklarade att jag lyckats väldigt väl på provet och att jag skulle få chansen att gå på en specialskola.
Detta är den enda gången i mitt liv som min mor fattade ett klokt beslut, hon sa ja. Min far knorrade lite. Men när damen berättade att jag skulle bo hemma och åka skolskjuts till skolan och att staten betalade för det så vek han ner sig. Det och att min mor var väldigt bestämd. Så sagt och gjort, jag fick börja på den där skolan.
***
Ser på skärmen och skriver den sista delen av programmet, bifogar den i ett mejl och skickar den till kunden. Reser mig och går ut ur rummet, går nerför trapporna och går till köket. Rose ser på mig.
– Sir.
– Rose.
Tar en öl och sätter mig vid köksbordet.
– Vi reser till min hemstad i morgon.
– Ja sir.
– Det är årsdagen för min mormors död.
– Ja sir.
– Vi kommer stanna där i ett par veckor Rose.
– Ja sir.
– Är planet redo?
– Ja sir, det är alltid redo sir.
Jag nickar, går ut från köket. Går upp en våning till mitt bibliotek, tar en bok och sätter mig i min fåtölj. Öppnar den och börjar läsa.
***
Vi var elva elever i min klass, fyra killar och sju tjejer. Minns första gången jag kom dit och såg de andra eleverna. De såg på mig, vi hälsade sådär som barn gör.
Efter en stund så kom vår lärare, hon öppnade dörren och vi gick in. Vi satte oss på våra platser. Elva bänkar, elva öar. Vi satt på samma platser i nio år. Bänkarna förändrades, vi förändrades. På gott eller ont så förändrades vi alla elva.
– Hej barn, mitt namn är Elisabeth. Ska vi börja?
***
Ser på instrumenten, jag och Rose går igenom checklistan. Vi taxar ut och jag talar med kontrolltornet. Vi får tillåtelse att lyfta, vi rullar ut på startbanan och vi gasar på. Känner kittlandet i magen när vi lyfter, vi kommer upp på marschhöjd och planar ut.
– Jag tar spakarna.
– Ja sir. En kopp kaffe sir?
– Ja tack gärna Rose.
Hon reser sig och går bak i planet, ser framåt mot horisonten och jag är på väg hem. Det är inte ofta jag åker hem, men minst en gång om året så gör jag det. Jag besöker min mormorsgrav, min livboj i det kaos som min uppväxt var. Hon räddade mitt förstånd mer än en gång.
– Sir
– Tack Rose.
Autopiloten är inkopplad, tar en klunk av kaffet.
– Har du planerat din semester Rose?
– Ja sir. Jag ska åka hem till mina föräldrar.
– Trevligt.
– Ja sir, vad ska du göra?
– Klättra.
– Ja sir.
Jag hör undertonen, Rose gillar inte min äventyrliga sida. Måste ha den för att bli stimulerad. Får jag inte stimulera den så bir jag knäpp. Tar en klunk av kaffet och ser på horisonten.
***
– Så Michael, får jag höra om du lärt dig texten?
Ser på henne sen så börjar jag recitera den text som jag skulle ha läst. När jag är klar så ser hon på mig och ler.
– Bra Michael, nästa.
Alla elva får recitera den text som vi skulle läsa. Ett kapitel av Shakespeares Hamlet, när vi är klara så tar vi fram våra matteböcker. Vi räknar och när lektionen är slut så går vi ut på skolgården.
De andra barnen ser på oss och vi ser på dem, vi är rätt mobbade av de andra eleverna. Vi läser andra böcker än dem, talar på andra språk på rasterna, vi spelar schack. Vi gör inget som de andra barnen gör. Vi är abnormala åttaåringar.
– Freak.
– Far år helvete.
Här backar vi bandet lite, det var inte bara schack som den där avlägsne släkting introducerade mig i, han gav mig även en bok som heter de fem elementen. Jag läste den boken från pärm till pärm. Den boken är alla självförsvars bibel kan man väl säga.
Den är grunden till alla självförsvar som finns, läste boken. Tränade som det stod i den och blev en väldigt flitig student. Så när den idioten kallade mig freak så markerade jag för resten av skolan att de skulle ge fan i oss.
– Vad fan säger du freak?
– Att du kan fara åt helvete.
Han börjar veva med armarna, glider undan och slår till honom tre gånger. Han stupar i backen och tystnaden är total.
– Om någon annan av er får för sig att reta oss eller mobba oss så kommer ni att hamna på samma ställe. Förstår ni.
Sa detta i lugn samtalston, alla barn som var på skolgården stirrade på mig. Det skulle komma fler som utmanade mig, de hamnade i gruset allihop. Som sagt jag var en väldigt flitig student till den boken, det fick min far erfara när jag var tolv år och tröttnade på hans övergrepp på mig. både fysiska och psykiska.
***
Jag blinkar till, kontrollerar instrumenten och ser på Rose.
– Mat sir?
– Ja tack Rose, ibland så undrar jag om du kan läsa mina tankar.
– Kanske det sir.
Jag ler och hon reser sig, ser ut mot horisonten igen. Tänker på mitt senaste uppdrag, min hobby. Jag är kontraktsmördare, en ganska speciell sådan. Jag dödar inte vem som helst, framför dödar inte kvinnor eller barn.
Den jag dödar ska förtjäna det så att säga. Som mitt senaste kontrakt, han var en pedofil. Sådana uppskattar jag inte alls. Bryr mig inte om vem som ger mig kontraktet, oavsett om det är en privatperson eller en underrättelsetjänst.
Bara de betalar, vilket de gör. Det var en som försökte att smita undan betalningen, jag markerade. Markerade så pass tydligt att alla betalar. Utan knot, min prissättning är flytande. Men minimum är en miljon pund.
– Sir.
– Tack Rose.
Sätter brickan framför mig, börjar äta och tar en klunk av mineralvattnet. Jag äter vidare och när jag är klar så tar Rose brickan.
– Tack Rose
– Sir.
Ser på instrumenten, vi är halvvägs. Får en mugg kaffe av Rose, tar en klunk av det och ser på horisonten igen.
– Renoveringen av ditt hus är klar.
– Så bra, de höll tiden?
– Ja sir, de var till och med färdiga före utsatt tid.
– Där ser man.
– Du har fått en inbjudan till Lord Exington.
Jag ser på henne.
– När?
– Om tre veckor.
– Vad gäller det?
– Deras årliga sommarparty sir.
Jag ser på henne, där brukar komma vackra kvinnor dit.
– Tacka ja Rose.
– Ja sir.
– Förbereder du personalen?
– Ja sir, så vi ska bo på slottet?
– Ja Rose.
– Då vet jag det sir.
– Vi ska till Toscana senare.
– Ja sir, vingården?
– Ja.
Lutar mig tillbaka och ser på horisonten igen.
***
– Hur går det i skolan Michael?
– Det går bra mormor.
– Och hemma.
– Det är vad det är.
Hon ser på mig och smeker mitt hår, sitter vid hennes köksbord och äter en leverpastejsmörgås och dricker hennes varma choklad med vispgrädde. Ser ut i mörkret utanför fönstret.
Det är jullov, vi har varit lediga i tre dagar och julafton närmar sig. Med julen kommer kaoset, för mycket sprit vilket alltid renderar kaos. Tar en klunk av chokladen, tar en tugga av mackan. Hatar julen, det blir alltid kaos. Kaos och stryk, jag och mor kommer få stryk igen.
***
Känner hjulen slå i marken, bromsar planet och rullar mot min hangar. Stänger av motorerna och personalen kommer fram och börjar serva planet. Vi går av det och går med våra väskor till den väntande bilen.
Lägger väskorna i bagageutrymmet. Sätter mig i baksätet och Rose kör iväg.
Vi kommer fram till mitt hus här i stan, den stad jag växte upp i. Det är alltid en nostalgisk känsla att komma hem. Vi rullar in genom grinden och Rose stannar bilen.
– Så sir.
– Tack Rose.
Tar mina väskor, går uppför trapporna till dörren. Slår in koden och det klickar till. Öppnar dörren och går in, ser på inredningen. Tar mina väskor och går uppför trapporna.
Kommer upp till mitt sovrum, det är precis som i det hus vi kom från. Beläget i en gammal vind, ser på ekplankorna och smeker dem med mina ögon. Sätter väskorna på golvet och klär av mig. Går in i duschen och sätter på vattnet.
***
– De har lyckats väl Rose.
– Ja sir, men deras instruktioner var detaljerade.
– Förvisso, men det finns alltid de som ska vara kreativa.
– Ja sir.
– Men inte dessa.
– Nej sir.
Lutar mig tillbaka i stolen, ser på trädgården. De har gjort precis vad jag bett dem om härute med. Detta är kanske en plats att pensionera sig på.
***
Ser på min mormors grav, undrar vad hon kände när hon fick beskedet om min död? Vad hade hon känt? Sätter mig på huk och smeker gräset.
– Jag var tvungen mormor, var tvungen att försvinna. Att jag var tvungen att såra dig är det som smärtar mig mest mormor. Men jag hade inget val, de hade använt mig tills den dag jag blivit galen. Som vissa av mina vänner blev, de blev galna mormor.
Sitter där på huk och minns min mormor, för samtal med henne. Som jag gjorde när jag drack choklad och åt smörgåsar.
Reser mig och går till min bil startar den. Ser min mor och hennes nye man komma gående, eller nye de har varit tillsammans i drygt tio år. Ser på min mor, hon ser ut som vanligt. Kanske lite fler gråa hår, jag kör iväg.
***
– En öl tack.
Bartendern räcker mig en öl, ser på människorna som sitter här på uteserveringen. Tar en klunk av ölen, låter blicken svepa över folkmassan.
– Uppmärksamheten kommer rädda era liv mer än en gång.
Ler när jag tänker på mannen som lärde oss uppmärksamhet. Ser den blonda kvinnan, som sagt uppmärksamhet. Ser att hon ser mig, våra ögon möts och jag höjer min flaska i en diskret skål. Hon höjer sitt glas och svarar på min gest. Vi dricker och ler mot varandra.
***
Jag ser hennes huvud röra sig nedanför mig, hon står på knä med min penis i munnen. Har smakat på henne, nu är det hennes tur att smaka på mig. Känner hur hennes tungpiercing smeker undersidan av min penis. Ser att hon ser på mig, anar ett leende på hennes läppar när hon tillfredsställer mig.
Smeker hennes huvud, känner de små ilningarna och drar upp henne. Hon stönar till lite besviket, kysser henne och våra smaker blandas i våra munnar.
Vänder henne och hon sätter händerna på fönsterrutorna, tar min penis i handen och drar den fram och tillbaka över hennes läppar. Känner vätan mot mitt ollon. Smörjer in det med hennes safter. Sätter ollonet mot hennes slida och trycker till försiktigt.
Hon gnyr till och jag glider sakta in i henne, känner värmen runt min penis och sätter mina händer på hennes höfter och börjar röra mig. Ser glansen som hennes safter ger min penis. Ser på min kondomklädda penis när den glider in och ut ur henne.
Hör henne andas snabbt, jag hör hennes stönanden som ackompanjerar mina ljud. Ökar takten och hör henne be mig ta henne hårdare. Ökar takten ännu mer, tar henne hårdare och snabbare. Känner ilningarna och de sprider sig i hela min kropp. Känner henne stelna till och skrika när orgasmen träffar henne. Svarar på hennes skrikande och känner säden explodera ur mig.
Vi kommer tillsammans och allt försvinner runt omkring mig. Öppnar ögonen när orgasmen klingar av, jag ser på hennes blonda hår och hon vänder sitt ansikte mot mig. Ser hennes blåaögon, hennes leende mun. Lutar mig fram och vi kysser varandra. Vi delar på oss och min penis lämnar hennes inre.
Går in på toaletten och tar hand om kondomen, hon kommer efter mig och ger mig en puss på in axel.
– Det var fantastiskt.
– Ja.
Vi ställer oss i duschen och vi duschar av oss.
***
– Tack för skjutsen.
– Varsågod.
– Och frukosten.
– Det var det lilla.
Hon smeker min kind. Hon går ur bilen, ser efter henne och kör iväg. Kör igenom staden och kommer fram till det bostadsområde som vi bodde i när jag växte upp. Parkerar bilen och går iväg, kommer fram till vårt hus.
Ser på tre våningshuset, ser på fönstren där vi bodde. Min far bor kvar, undrar om han ligger därinne nu. Bakom de nerdragna persiennerna, går runt huset och ser på det fönster där mitt rum var.
Står på den gräsmatta där vi spelade fotboll. Var den ende i min klass som gillade idrott, undrar om det var därför jag valdes ut till det som jag valdes ut till.
***
– Michael
– Ja.
– Du vet att våld inte är lösning på problem.
– Förvisso men ibland så är det sista utvägen.
Min lärare ser på mig, hon ser på tioåringen framför henne. Han är den intelligentaste elev hon haft. Han är intelligentare än sina klasskamrater.
– Jag försöker resonera med dem, men de lyssnar inte. De är elaka mot oss, mot mina vänner. De la inte ner, så de fick ta konsekvenserna av det.
Hon ser på mig, ja hennes elever blir mobbade. Väldigt mobbade frågan är hur allvarlig den varit om Michael inte lärt dem en läxa emellanåt. Men att slå ner tre andra elever, ensam.
– Vad blir konsekvenserna för dig?
– Utskällningen av rektorn.
– Rätt, mer?
– Att de blir rädda för mig.
– Precis, mer rädda än vad de redan är. De mobbar er för att ni är annorlunda.
– Jag vet, men vi har inte bett om det. Ingen av oss.
– Nej, precis som de som förföljs för sin religion eller hudfärg. De kan inte hjälpa det de i heller.
– Man måste få stå upp för den du är.
– Ja.
Hon vet att hon inte kommer vinna denna argumentation, hon vinner aldrig mot honom. Ingen gör det.
***
Läser meddelandet, ser på min telefon. De har inte satt in pengarna, skriver ett meddelande. Vänligt, varnande för att försöka lura mig. Skickar det och lägger ner telefonen, startar min dator, loggar in och startar två program.
Jag skriver snabbt, är inne. Ett leende spelar på mina läppar, startar det andra programmet och väntar.
Min telefon plingar till, läser meddelandet. Trycker på min dator, tömmer kontona och skickar bomben. Deras system trasas sönder på tio sekunder. Har företaget i min hand, min telefon plingar som en morsetelegraf. De inser sitt misstag, skriver mitt svar. La på en straffavgift på tjugo procent, de svarar. För tillbaka pengarna och stänger ner det andra programmet.
Pengarna förs över till mitt konto, ser på skärmen. Meddelar dem att jag aldrig mer kommer göra affärer med dem igen. Loggar ut och raderar dem från min telefon.
Spärrar deras möjligheter att kontakta mig igen, reser mig och går ut från rummet. Stänger dörren och den låses.
Går nerför trapporna och kommer nertill första plan.
– Sir?
– De bråkade lite.
– Dumt.
– Ja Rose, verkligen. Vad blir det till middag?
– Inbakad oxfilé, potatis och sås sir.
– Vill ha en flaska av vårt vin idag.
– Sir.
Går ner i källaren, som alltid när de försöker lura mig så behöver jag avreagera mig. Går fram till dörren, slår in min kod. Går fram till kassaskåpet. Öppnar det och tar fram min pistol, ställer mig vid markeringen och börjar skjuta. Jag försvinner i skjutandet.
***
Tar en klunk av vinet, det är en bra årgång. Det är från innan min tid som ägare. Ser på solen som är på väg ner, tar en klunk till och går in i huset. Går till min dator och öppnar den, ser på bilderna på skärmen.
– Bakgrundsmaterial?
– Skickar.
– Tack.
Meddelandet kommer efter tiosekunder. Säga vad man vill men de är effektiva, startar ett program. Klickar på den bifogade filen, börjar läsa och ser på bilden på mannen, jag läser vidare.
När jag läst klart så tar jag en klunk av vinet. Får offra min klättring om jag tar detta kontraktet, tar en klunk av vinet. Jag tvekar, reser mig och går ut i trädgården. Ställer mig och ser på vattnet, ser på bron.
– Sir?
– Ja?
– När åker vi i morgon?
– Vid tio.
– Ja sir. Vad tänker du på?
– Moral och egenintresse.
Hon ser på mig, ser på henne. Rose, fyrtio år ung. Utbildad i engelska marinkåren. Helikopterpilot, med specialutbildning. En olycka satte punkt för hennes vidare äventyr i militären.
Hon skolade om sig till butler, talar fyra språk, lagar mat som en gourmetkock. Har flyglicens för de flesta plan och helikoptrar, min moraliska livboj emellanåt och min bästa vän. Min enda riktiga vän. Hon har varit i min tjänst i sju år.
– Angående?
– Ett kontrakt eller om jag ska klättra.
Hon ser på mig, ser på henne.
– Hade inte godkänt förfrågan om jag inte ansett det vara viktigt sir.
Ser på henne, det är hon som sorterar mina kontrakt. Min moraliska livboj, jag ser på henne.
– Jag vet Rose, men jag behöver semester. Du vet slarv dödar.
– Ja sir.
Hon ser på mig, hon ser på mina ögon.
– Du kan ta semester efter det.
Ser på henne, hon känner min kropp bättre än jag själv gör det. Jag tömmer vinglaset.
– Förvisso.
Går in och ser på skärmen, trycker på ja. Det plingar till och jag ser på betalningen. Hälften nu och hälften när det är utfört, alla omkostnader betalda. Loggar ut och stänger ner skärmen, stänger dörren och låser den. Går uppför trapporna och öppnar dörren till mitt sovrum. Klär av mig och lägger mig i sängen och sluter ögonen.
***
Känner stanken från alkoholen, den fyller min näsa. Känner min fars styva penis penetrera mig, får vara glad att han smort in den idag. Räknar tyst för mig själv, känner på rytmen att han närmar sig.
Känner värmen som säden gör när han kommer i mig. Känner honom dra sig ur mig, han reser sig och lämnar rummet. Börjar gråta och smärtan slår till.
***
Jag vaknar med ett ryck, sätter mig och upp och min kropp är våt av svett. Reser mig och min kropp skakar av drömmen, går in på toaletten. Tvättar av mig, ser på klockan. Tar på mig träningskläder och joggar nerför trapporna. Går ut ur huset och börjar jogga.
***
– Du var uppe tidigt sir.
– Drömmar.
Äter vidare, hade sprungit i två timmar. Sen ner i källaren och två timmars träning därnere. När jag var klar så var nästan alla rester av drömmarna borta, jag hade duschat och sen gått ner och dukar fram frukost. Rose hade kommit upp och sett på mig.
– Du får flyga Rose.
– Ja sir.
– Meddelar du lorden att jag bara stannar över helgen, reser till målet på måndag. Bokar du biljetter och hotell?
– Ja sir.
– Tack Rose, när jag är färdig där så vill jag flyga till ön.
– Ja sir, jag ombesörjer det.
– Tack. Sen ses vi på vingården.
– Ja sir.
Hon ser på mig, hon ser på mitt ansikte. Hon ser hatet som dansar i mina ögon.
***

Kapitel 2
***
– Välkommen.
– Tack sir.
– Richard.
– Angenämt, Michael.
Jag skakar hans hand, sen hans frus hand. Blir visad till mitt rum, det är samma charad varje gång. Det är tredjegången jag är här, första gången så var det en enda lång vecka i sexets tecken.
Jag älskade med en ny kvinna varje kväll. Andra gången så var det lite lugnare, utsvävningarna var mindre. Mer sofistikerat, ser på lådan som ligger på min säng.
Öppnar den, ser masken som ligger i den och lappen med instruktionerna. Ser på det namn som jag ska använda, lyfter på ögonbrynen. Vad är nu på gång?
***
Jag går nerför trappan, har masken på plats. Ser de andra gästerna med sina masker, kommer ner och får ett glas med champagne. Tackar och tar en liten klunk av det, känner den milt sura smaken i munnen.
Sveper med blicken och ser på kvinnorna, männen ignorerar jag. Går till en hörna och ställer mig. Sveper med blicken igen och ser på kvinnorna, de har alla mask på sig.
Mer eller mindre utmanande klädsel, en del av männen är klädda på samma vis. Tar en klunk till av drickan, känner samma smak igen.
– Hera
Vänder på huvudet och ser på en kvinna, ser hennes blåaögon bakom masken, hennes röda läppar.
– Mars
– Angenämt.
– Detsamma.
– Spännande med maskerna.
– Ja det får jag säga, det händer alltid något här.
– Har du varit här innan?
– Ja det är tredjegången.
– Ah, det är första för mig.
– Bered dig på äventyr.
Hon ser på mig, ser på henne. Hör klingade av glas, vänder blicken mot värden.
– Välkomna till vår lilla soaré, låt helgen gå i lustens tecken. Skål.
Vi höjer glasen och skålar med varandra, smakar på drickan igen och sätter ifrån mig glaset.
– Ingen champagne fantast?
– Det beror på.
– På vad?
– Champagnen.
Hon ser på mig och sen på sitt glas, hon sätter också undan sitt. Vi ser på varandra, en signal hörs och vi går in i en stor sal. Där är ett långt bord dukat, gästerna går runt och letar upp sina platser.
Hittar min och kvinnan som talat med mig, hittar sin. Hjälper min bordsdam med stolen, vi sätter oss och maten serveras. Vi börjar äta, när förrätt och huvudrätt är uppätna så reser värden sig. Han ser på oss.
– Det finns bara en regel denna helg, masken får bara avtagas i ensamhet. Annars så ska den vara på alltid, ja även när vi förlustar oss.
Han höjer sitt glas och vi andra gör likadant, han sätter sig och desserten serveras, vi äter och när vi klara så öppnas en dörr och värden reser sig och han och hans fru går in genom dörren.
Vi andra följer med och det är uppställt med divaner och soffor i rummet, en dj börja spela musik och vi sätter oss. Konversationer inleds, sätter mig på en divan och sveper med blicken.
Ser en kvinna resa sig och börja dansa till musiken, hennes dans är sensuell. Ser hur hon klär av sig långsamt i en avancerad striptease, samtalen dör ut och alla ser på kvinnan som dansar för oss.
En man reser sig och går fram till henne. Han böjer sig fram och tar kvinnans bröst i sin mun, hon lutar sitt huvud bakåt och njuter av hans tungas behandling.
Snart så är mannen naken, hans kön står rakt ut. Kvinnan smeker det, mannen smeker hennes kön, man kan se hur hennes kön glittrar av safterna. Sveper med blicken och ser män och kvinnor som smeker sig själv eller smeker den som sitter bredvid den andra.
Luften darrar av lust, kvinnan går nerpå knä framför mannen. Ser henne ta honom i munnen och hon börjar suga av honom. Ser njutningen i hans kropp, ser hans muskler spela under huden.
Ser kvinnan skänka honom njutning, vi ser alla hur hans kropp spänns och han sätter sina händer på hennes huvud och han håller fast det när han kommer. Vi ser kvinnan svälja hans säd.
Han släpper hennes huvud och hon reser sig, ser leendet leka på hennes läppar. De kysser varandra och ser mig runt i salen, där är fler som börjat. Några sitter kvar, andra reser sig och går i väg hand i hand.
Ser Hera komma fram till mig. Hon sätter sig på knä framför mig, hon ser på mig och jag nickar. Hon öppnar upp mina byxor och tar fram min penis, ser hennes ögon spärras upp.
Hon smeker den och den växer lite till, hon drar bak förhuden och mitt ollon blottas. Ser hennes sträcka fram sin tunga och hon slickar i sig försatsen, hon öppnar munnen och börjar suga mig.
Ser hur hennes huvud rör sig upp och ner. Sveper med blicken i rummet och ser på andra i rummet, vissa gör det vi gör, antingen kvinnor på män eller tvärtom. Ser på de som studerar, de som går igång på att kika på.
Känner henne öka takten i sugandet och smekandet, tar hennes bröst i mina händer och smeker dem, hon stönar i min mun och jag smeker de fasta brösten. Drar upp henne, tar en kondom från en glaskupa.
Rullar på den och hon lyfter upp sin klänning och glider neröver mig. Hon har inga trosor på sig. Känner hennes blöta inre omfamna mig och hon börjar rida mig, hon rider mig snabbt och jag smeker hennes bröst.
Letar mig ner mellan oss och finner hennes klitoris, smeker den hårt och intensivt. Hon kommer med ett skrik och jag kommer precis efter henne. Hör fler orgasm skrik och tunga stönanden i rummet.
Vi kommer färdigt och ser på varandra, hon ler och jag svarar på hennes leende.
– Som sagt äventyr.
– Ja min dam, äventyr.
– Vill du fortsätta?
– Gärna.
Hon reser sig och vi tar en handduk från bord, vi tar kondomen och torkar av min penis. Stoppar in den i byxorna och reser mig, tar henne i handen och vi går ut ur salen.
Vi ser på de som älskar därinne, vi går vidare och öppnar en dörr och går in i rummet, ser på henne och hon ser på mig. Lutar mig fram och vi kysser varandra, vi stönar i varandras munnar.
Våra händer smeker den andre. Lägger upp henne på en flygel och dyker under hennes klänning och börjar slicka henne. Slickar hennes snabbt, aggressivt. För in tre fingrar i henne och smeker henne snabbt.
Hon kommer med ett skrikande, hon hoppar ner och vänder sig mot mig, jag tar en kondom från min ficka och rullar på den.
Ställer mig bakom henne och glider in i henne och tar henne med långa drag. Vi hetsar varandra, med ord, smekningar och våra rörelser. Kommer igen och hon kommer med mig. Kysser hennes nacke, vi delar på oss och tar hand om kondomen.
– Nu måste jag hämta andan.
– Jag med.
Vi lämnar rummet och går till matsalen, vi tar dricka och skålar med varandra. Vi ser på de som älskar, ser på kropparna. Ser på rörelserna, vart jag än vänder min blick så är där älskande par eller fler. Ser en kvinna bli tagen av tre män samtidigt. Ser henne fyllas av männens penisar, ser dem få utlösning och de drar sig ur henne.
Tre nya män kommer fram och tar över från de andra. De fyller henne och fortsätter där de andra slutade, flyttar blicken och ser två kvinnor tillfredsställa varandra, en bit bort så gör två män detsamma.
Känner Heras hand på min penis, hon smeker den försiktigt. Ser var hennes blick är, hon ser två kvinnor tillfredsställa en man. Hon ser honom ta den ena medan den andra kvinnan slickar den andra.
Smeker Heras bröst, mjukt och försiktigt. Hon flyttar min hand till sitt kön, jag smeker hennes slida. Känner hur hon savar. För in två fingrar i henne, behöver inte smeka henne så länge innan hon kommer. Hon drar ut mina fingrar och stoppar in dem i sin egen mun.
En kvinna ser vad hon gör, hon kommer fram och hon ser på Hera, hon kysser henne och drar henne försiktigt med sig. Hon lägger sig på rygg på en divan, särar på benen och Hera lutar sig fram, hon tvekar för en sekund sen sträcker hon ut tungan och börjar slicka kvinnan.
Jag ser på vad de gör, tar fram min penis. Går fram till dem och lägger penisen mot kvinnans läppar, hon ser på mig och jag nickar. Hon öppnar munnen och börjar suga mig. Rör mina höfter försiktigt. Ser den dimmiga blicken som hon ger mig.
Drar mig ur hennes mun och ställer mig bakom Hera, lyfter upp hennes klänning, rullar på en kondom och sätter min penis mot hennes kön, trycker till och tar henne med långa tag samtidigt som hon slickar kvinnan under sig. Vi arbetar oss upp till våra orgasmer, vi kommer alla tre.
Vi landar och drar mig ur Hera, hon reser sig och kvinnan reser sig. De kysser varandra. Kvinnan smeker hennes kind och hon ser på mig, hon ler och går iväg.
– Luft?
– Gärna.
Vi lämnar rummet och går genom rummen, öppnar en glasdörr och går ut på baksidan. Jag ser på henne.
– Första gången?
– Ja.
– Ångest?
– Ja lite.
– Det fick jag med första gången jag var med om ett sådant här äventyr,
Hon ser på mig, ser på henne.
– Jag var sexton år, vi var på klassresa. Fyra killar och sju tjejer. En kväll så spårade saker och ting ut rätt rejält.
– Så ung.
– Ja, som sagt det spårade ut rätt rejält. Dagen efter så var vi rätt spaka, det blev jobbigt. Men med tiden så la sig ångesten och vi var som vanligt igen, ja inte alla, det bildades tre par efter den kvällen och natten.
– Var du en av dem?
– Nej, jag ville inte.
– Varför?
Jag ser på henne.
– Jag tror inte på kärlek.
Hon ser på mig, jag ser tvivlet i hennes ögon.
– Vad menar du?
– Att jag inte kan bli kär, har aldrig varit det. Tror aldrig att kommer bli det.
Hon ser på mig.
– Vad hände?
– Mina föräldrar hände, min far hände.
Jag berättar och hon lyssnar, ger henne en väldigt nerkortat version av vad som hänt. När jag är färdig så ser hon på mig, ser på henne.
– Herregud.
– Det är vad det är, har tillbringat många timmar i terapi och bearbetat det.
Hon smeker min kind.
– Ska vi gå in?
– Javisst. Vill du ha mer av det?
– Nej, inte idag i alla fall.
– Vill du följa med till mitt rum?
Hon ser på mig, hon ger mig en kyss.
– Gärna.
Vi går uppför trappan och går in på mitt rum, vi klär av oss nakna. Vi lägger oss i min säng. Vi stannade där resten av helgen, med avbrott för mat. Resten av tiden älskade vi eller pratade, vi låg i sängen och bara var. Vi tog aldrig av oss maskerna. På måndagen innan någon annan vaknat så lämnade jag slottet.
***
Ser på vakterna, andas in och andas ut. Drar min pistol och börjar röra mig. Lyfter pistolen och jag skjuter, tre döda. Siktar igen och trycker av.
Två döda till, jag räknar. Byter magasin och öppnar dörren, skjuter och de dör. Åtta döda, tar mig igenom rummet. Räknar hur många de är på andra sidan. Jag byter magasin, sätter tillbaka pistolen och tar M4:an. Andas in och andas ut.
***
Mannen stirrar på mig, jag trycker av två gånger. Tar en bild och skickar den, ser på stapeln och stoppar ner den bärbara hårddisken när jag är klar. Lämnar rummet och går genom huset och går ut på baksidan.
Trycker på glasögonen och börjar springa. Kommer fram till bilen, sätter mig i den och kör snabbt till flygplatsen. Går in på den, sätter min väska på bandet.
Visar min biljett, får mitt boardingpass och går in. Går till gaten och sätter mig. Tar fram min telefon och ser att pengarna gått in.
***
Ligger på en solsäng, två timmar efter att jag lyft så stängde de flygplatsen. De hade hittat den döde diktatorn, folket firade när de fick reda på det. Ett visst mått av kaos uppstod.
De som anlitat mig kommer se till så att rätt man får makten, så länge han spelar boll med dem. Så länge ryssarna tillåter dem att styra. Läser vidare i min bok. Tar en klunk av vattenflaskan.
Har varit här i en vecka nu, har klippt alla band med omvärlden. Har inte öppnat datorn eller telefonen på hela tiden. Rose vet vad som gäller när jag är här, vila och rekreation. Sveper med blicken och ser på de andra gästerna, känner igen en del av dem.
Denna ö erbjuder en viss isolation, skulle det dyka upp fotografer här så tar antingen lokalbefolkningen eller polisen hand om dem. Så det är ovanligt, sista gången det hände så drabbade det engelskakungahuset någon gång på sjuttiotalet.
Sen dess så har det inte hänt. Ser en äldre rockstjärna, den han kysser är inte hans fru. Jag vet för jag har träffat henne, förvisso så har de någon form av öppet förhållande. Men kvinnan är ung nog att vara hans barnbarn, sveper vidare med blicken. Tittar ner i boken igen och läser vidare.
– Är inte det lite tung läsning?
Tittar upp och ser en kvinna i tjugofem årsåldern se på mig, känner igen henne.
– Kanske, men den passar min sinnesstämning.
– Vadå, nära självmord eller?
– Haha, nej. Det är en intressant historia. Om rivalitet och syskonkärlek.
– Har du erfarenhet av det?
– Nej, så det är intressant att läsa om det.
Hon ser på mig, vet vem hennes föräldrar är. Vem hon är barnbarn till, här gäller det trampa försiktigt.
– Fiona
– Michael.
– Britt?
– Nej, svensk.
– Aha, vi brukar inte ha så många svenskar här.
– Nej, jag är ganska ensam om att åka hit har jag förstått. Ses nästan som exotisk.
Hon ser på mig och sen skrattar hon till.
– Ja det kan jag hålla med om. Vad sysslar du med?
– Jag är datornörd, skriver program.
Hon ser på mig, ser på henne.
– Där fick mina fördomar en knäck.
– Jaså?
– Du ser inte ut som en datornörd.
– Haha, nej jag vet. Är rätt exotisk i den världen med.
Hon skrattar till igen och ser på mig, ser på henne bakom mina solglasögon. Hon lyfter sina och jag ser hennes blåaögon, hon är en vacker ung kvinna. Hon kommer bli en vacker framtida drottning.
– Din engelska är väldigt bra.
– Tack många års övning.
– Ska du inte fråga vad jag gör?
– Jag vet vem du är, om inget annat så avslöjar dina förkläden det.
– Förlåt?
Ser på henne och pekar på tre personer.
– De håller koll på dig ers höghet.
Ser hennes kropp spännas, hon var inte medveten om dem.
– Vad fan.
– Du visste inte?
– Nej. Ursäkta mig.
– Ja. ers höghet.
– Fiona.
– Fiona.
Hon går iväg och jag återvänder till boken, jag fortsätter läsa, det går ett par timmar sen så slår jag ihop boken. Sätter mig upp och tar av mig solglasögonen. Hoppar i vattnet och dyker.
***
Läser ekvationen på tavlan, det svider i min rumpa. Har svårt att fokusera, får flytta mig hela tiden. Har en av min mors bindor i kalsongerna, det hade blött lite i morse. Skriver svaret, reser mig och går fram till tavlan, jag skriver svaret.
Min lärare ser på svaret, hon reser sig och suddar ut den. Hon tar sin bok och skriver en annan. Går tillbaka till min plats, sätter mig försiktigt och läser ekvationen.
***
Kommer upp på andra sidan, andas in och står på botten. Drar handen genom håret och ser på havet som ligger därnere. Har hyrt en båt som ska ta mig ut på det så att jag kan dyka i morgon. Sjunker ner under vattnet, sparkar ifrån.
***
– Hur är det Michael?
– Är lite orolig i magen bara.
Ser på henne och rodnar lite.
– Åt du något olämpligt igår?
– Jag vet inte, det gör lite ont i magen bara.
Skulle vilja säga, min far penetrerade min stjärt igår. Avslöjar jag det så kommer han att slå mig sönder och samman och sen så ta mig härifrån. Så det blir nödlögnen i stället. Ont i magen.
– Så det är inget annat?
– Nej inget annat.
***
Går upp ur vattnet, tar min handduk och torkar mig.
– Ursäkta herrn.
Vänder mig och ser på en från personalen.
– Ja?
– Prinssessan undrar om du skulle vilja äta med henne ikväll.
Ser på honom.
– Hälsa henne att jag skulle se det som en ära.
– Ja sir. Kött eller fisk?
Jag ser på honom.
– Fisk.
– Något speciellt önskemål?
– Svärdfisk.
– Ja sir.
Han bugar sig lite och går iväg, rockstjärnan ser att jag är här. Han kommer fram och vi pratar en stund, han går tillbaka till den unga kvinnan. Lägger mig på sängen och sätter på mig mina solglasögon och min keps. Sluter mina ögon och somnar.
***
– God kväll ers höghet.
– Fiona, här är jag Fiona.
– Då vet jag det.
Vi sätter oss och hon ser på mig, ser på henne. Som sagt hon är en vacker kvinna. Hon påminner om sin avlidna mor.
– Har du varit här förr?
– Ja, en fem – sex gånger.
– Där ser man, det är första gången jag ser dig.
– Detsamma. Ja här då menar jag, såg dig på Ascot får två år sedan. Med din mormor. Hennes häst vann.
– Vann du?
– Haha, ja. Det var en lyckad eftermiddag.
Hon ser på mig och ler.
Hade haft spontan sex med en kvinna på en av toaletterna. Alla hästar jag spelade på vann. Det var en sådan där dag.
– Hur blir man datornörd?
– Man har lätt för siffror, det är vad det är ettor och nollor.
– Och du har det?
– Ja, det har jag.
– Har du gjort något program som man känner till?
– Kanske, har skapat ett par virusprogram, ett musikprogram. Sen så använder de flesta som skapar program, ett av mina program för att kunna göra program. Får jag?
Pekar på hennes mobil.
– Öppna den.
Hon gör som jag säger, ser på hennes appar.
– Jag har skapat sjuttio procent av de appar som du har på din telefon.
– Skojar du?
– Nej Fiona jag skojar inte. De företagen ber mig om hjälp, de berättar sin vision för mig. Jag skapar appen, får betalt och de tar åt sig äran och lejonparten av pengarna. Men det är jag som skapat dem, de andra har använt min algoritm för att skapa sina. De får betala för att använda den.
– Varför gör de det?
– För att den är bäst, den är bugg fri och lätt använd.
Hon ser på mig, ser på henne, de kommer in med vår mat. Vi börjar äta och vi pratar om annat, om livet. Hur det är att växa upp där hon gjort, hur det är att vara konstant bevakad av alla. Vi äter upp och jag ser på henne.
– Såhär kan jag inte göra ofta.
– Förstår det, kan inte föreställa mig hur det är att leva så, jag hade nog känt mig inlåst.
– Ibland så känns det så, kan inte gå ut med mina vänner en kväll på stan. Det är omöjligt.
– Jag förstår det.
– Det är ännu värre för min storebror, han är tronpretendenten. Han måste hela tiden tänka på vad han säger, hur han agerar och vad han gör. Det var det som blev knäcken för min mor. Hon klarade inte att hantera det. Far var mer van, inte för att han gillar det. Men han hanterar det bättre än vad hon gjorde.
– Så de skildes?
– Ja, inte för att kärleken var död. Mor älskade far, vad som än skrivs så älskade de varandra. De som skrev skit om far, är samma tidningar som dödade deras äktenskap.
– Fy fan.
– Ja, fy fan. Mor ville förändra saker, men mormor varnade henne för det. Det gick inte, inte så snabbt som mor ville. Till slut så var det gamarna som dödade henne. Mor och far älskade ön, här kunde de vara fria.
Ser på henne, ser sorgen i hennes ögon.
– Som sagt jag kan inte föreställa mig din smärta.
– Tack.
Hon ser på mig, ser på henne. Vi vet båda vad vi vill, vi vet båda vilka komplikationer som det kan bli av det. Vi pratar i ett par timmar till, sen bryter vi upp.
Hon går till sitt hus, jag går till min bungalow. Går in och klär av mig, går in i duschen och sätter på vattnet. Står där länge, när jag är klar så torkar jag av mig. Går genom rummet med handduken knuten runt mina höfter.
Det knackar på dörren, öppnar den och Fiona går snabbt in i bungalowen, eller jag tror att det är hon. Hon har dolt sitt ansikte och hår, hon drar ner huvan och hon ser på mig.
På mitt nakna bröst, hon går fram till mig och smeker mig på bröstet. Jag känner hennes fingrar mot min hud, smeker hennes kind och lutar mig fram och kysser henne.
Vi särar på läpparna och våra tungor möts, de smeker varandra och de lär känna varandra. Hur de vill bli smekta av den andre, hon händerna på mitt bröst. Jag har mina på hennes axlar, låter dem glida nerför hennes axlar.
Drar ner axelbanden och hennes kläder glider av henne, hon har ingen bh. Hennes bröst är lagom stora och fasta, hon har små vårtgårdar och jag smeker dem försiktigt.
Hon ser på mig, ser på henne och hennes nakna kropp förutom trosorna. De är vita, i siden. Drar ner dem och hon står naken framför mig, beundrar hennes kropp.
Det märks att hon rider, hon är vältränad. Hon lossar på min handduk, den faller ner på golvet och jag står naken framför henne. Ser hennes blick beundra min kropp, mina tatueringar. Ser hennes blick nå min penis.
Jag ser ögonen vidgas på henne, ser henne lyfta sin arm. Hennes hand smeker mig försiktigt, det är som om hon är rädd för den. Känner henne greppa den försiktigt.
Hon ser på mig och jag på henne, våra ögon möts och hon slickar sig lätt om läpparna. Känner henne smeka mig, lyfter min arm och smeker hennes bröst.
Tar varsitt i mina händer, börjar smeka dem. Hör henne andas in snabbt, ett svagt stön lämnar hennes läppar. Vi kysser varandra. Lyfter upp henne, hon slår sina ben runt mina höfter. Bär in henne i sängen och lägger henne på rygg.
Jag särar på hennes ben och lägger mig tillrätta mellan dem och börjar slicka henne. Min tunga går på en nyfiken upptäcktsfärd över hennes kön, låter hennes ljud styra mig.
Jag smakar på henne och hon smakar ljuvligt, slickar henne länge innan orgasmen kommer. Reser mig och kysser henne, tar min penis i handen och ser på henne. Hon ser på mig, hon nickar.
Tar fram en kondom och rullar den över min penis, sätter ollonet mot hennes slida. Trycker till försiktigt, ser hennes ögon spärras upp. Glider in i henne och känner hur hennes inre öppnas upp för mig. Glider in i hennes trånga inre, stöter emot botten.
Jag står stilla, rör mig inte. Vi ser varandra i ögonen, börjar röra mig och tar henne med långa tag. Vi njuter båda av det vi gör, ökar takten och vår andning förändras.
Tar henne snabbare och snabbare, känner ilningarna byggas upp inom. Känner hur jag är nära att explodera, hör på henne att hon lika nära. Ökar takten och jag känner hennes inre krama mig, känner hennes kropp stelna och hon skriker till. En sekund senare så kommer jag, svarar på hennes skrik. Vi kommer båda två, vi kommer länge.
När våra orgasmer ebbar ut så ser vi på varandra, lägger mig ner bredvid henne. Vi lägger oss på sidan och ser på varandra, hon smeker min kind och jag ler mot henne. Våra läppar möts och vi kysser varandra.
***
Jag går ut från flygplatsen, Rose väntar på mig och jag sätter mig i baksätet. Hon tar hand om mina väskor, hon sätter sig bakom ratten och hon kör iväg.
– Har du vilat upp dig?
– Ja Rose.
– Bra.
– Ingen telefon eller dator på två veckor.
– Så bra.
– Hör den där Lorden av sig fler gånger så tackar du nej, det börjar bli för utflippat där.
– Ja sir.
– Tack Rose.
Vi kommer ut på landsbygden, ser på de böljande kullarna och vindruvsträden. Sitter i mina tankar, tänker på Fiona. Vi älskade i sju dagar, sen så var det dags för mig att bryta min isolering.
Smeker hänget som hänger i mitt läderhalsband, hade fått det av henne som ett minne. Ett minne av våra dagar där tillsammans. Vi hade gått förbi en liten affär, hon hade sett det och köpt det åt mig.
Hade köpt ett likadant till henne, ser vingården närma sig och vi kommer fram. Rose stannar bilen och vi går ur den, hon tar mina väskor. Mannen som sköter om gården kommer ut och vi hälsar på varandra, vi går in och jag går uppför trapporna till mitt rum.
Klär av mig och går in i badrummet. Ställer mig i duschen och duschar av mig, när jag är klar så klär jag på mig. Går nerför trapporna och ber Luigi visa mig produktionen.
***
Ser hans arm komma svingades, blockerar den och han ser förvånat på mig, jag ser på honom och ser den andra armen komma farande. Parerar det slaget med och slår till tre gånger, han stirrar på mig. Ser smärtan i hans ansikte, han skriker till och jag ler. Slår till fler gånger, han trillar ihop och jag ser på honom. Jag spottar på honom.
– Rör mig en gång till så slår jag ihjäl dig, jag kommer gömma kroppen så väl så att de aldrig hittar dig igen. Kryp ner en gång till min säng så blir resultatet detsamma.
Han stirrar på mig i smärta.
– Har du förstått din satans amöba?
Han nickar. Går in på mitt rum, andas in och andas ut. Det var sista gången han rörde mig, om jag inte minns fel så var det nog sista gången som han sa mer än tre ord till mig på en och samma gång. Sätter mig vid datorn, skriver vidare på mitt program. Det program som lagt grunden till allt.
***
Jag vaknar och ser upp i taket och ler, går ur sängen. Smeker smycket och går in i duschen och ställer mig i den. Duschar av mig och går nerför trapporna.
– God morgon sir.
– Rose.
Sätter mig vid bordet och börjar äta, Rose ser på mig och hon ser något nytt i mina ögon. Hon kan inte sätta fingret på det, hon ser på halsbandet. Det är det första smycke, förutom mina klockor som hon ser mig använda. Äter upp och reser mig.
– Jag går ut i ladan.
– Ja sir.
– Se till så att ingen stör mig förrän jag kommer in.
– Ja sir.
– Tack Rose.
Reser mig och går ut till ladan, trycker in koden och dörren öppnas. Går in och ser på mina saker. Jag får ett leende på mina läppar.
***
– Vi ska till New Hampshire.
– Ja sir.
Vi kontrollerar vår packning och bär ut den till bilen, vi åker till flygplatsen. Vi bär ombord väskorna och sätter oss i cockpiten, går igenom checklistan. När vi är klara så taxar vi ut och planet lyfter.
***

Kapitel 3
***
Ser på huset, ser på de två stora träbyggnaderna som står bredvid. Rose ser på mig och sen på byggnaderna. Vi går fram till ytterdörren, öppnar den och går in. Vi ser på inredningen, ingen har bott här sen börskraschen 08.
Ingen har varit beredd att betala för det. Går uppför trapporna, mäklaren ser på mig. Hon gör en ansats att gå efter mig, Rose stoppar henne och virrar på huvudet. Mäklaren ser på henne och sen på mig, fortsätter uppåt.
Ser på dörren som leder till vinden, öppnar dörren och går in. Jag ler och sätter mig på huk, borstar bort smutsen med mina händer och ser på plankorna. Reser mig och går nerför trapporna.
Rose ser mitt leende och jag ser på mäklaren.
– Gå ner femton procent så tar jag det idag, säger säljaren nej så väntar jag på auktionen och får det billigare.
Hon ser på mig, hon ser att jag inte kommer ändra mig. Hon ursäktar sig och går iväg. Rose ser på mig.
– Var det fina plankor?
– Ja Rose, det var det.
Hon ler och jag ler tillbaka, vi väntar och mäklaren kommer tillbaka.
– Tolv procent.
Jag ser på henne.
– Taget men då så vill jag ha nycklarna idag.
– Ja.
– Bra var ska jag skriva på och var ska jag sätta in pengarna?
Hon ser på mig och plockar fram papperna, skriver på och för över pengarna till säljarens konto. En timme senare så är vi klara och hon kör iväg. Tar fram min telefon och ringer tre samtal.
– De kommer i morgon.
– Ja sir.
– Så vi får hitta någonstans och sova i natt.
– Ja sir.
Vi sätter oss i bilen och kör till närmsta stad, vi hittar ett litet hotell. Vi får varsitt rum.
***
– Varför?
– För att jag säger det.
De ser på mig och sen på de som står mittemot oss, det är dags igen för en konfrontation. Vänder mig mot dem.
– Jaha vem är utvald av er?
En pojke som är halvtannat huvud längre än mig tar ett steg fram, han måste gå i åttan minst. Vi går i sjätte klass, vi har fått vara ifred sen jag markerade sist. Vi ser på varandra. De andra bildar en ring runt oss och jag ser på honom.
Han rusar mot mig och jag flyttar mig, sträcker ut min fot och han snubblar. Han trillar framåt och hamnar på marken. Han reser sig snabbt och han stirrar på mig, jag ser på honom.
Han rör sig försiktigare nu, han börjar slå och jag dansar undan. Ser luckan och slår till. Fem snabba slag, snurrar runt och min spark träffar hans axel och han faller ner på marken. Tystnaden är total.
– Så låter ni oss vara nu?
De stirrar på mig och sen på pojken som ligger på marken.
– Bra, stick.
De springer iväg, mina klasskamrater ser på mig. Jag ser på dem, vi går iväg.
***
– Såhär vill jag ha det.
De ser på mig, de har renoverat åt mig förr. De vet att jag betalar, att jag betalar i tid och har sunda idéer. De nickar och ser på mig.
– Tre månader.
– Då vet jag det mina herrar, vi ses om tre månader.
Ger dem nycklarna, vi sätter oss i bilen och åker till vårt boende i New York, vi parkerar i garaget. Vi går upp i huset och jag går till mitt sovrum, sätter väskan på golvet och går till badrummet.
***
Läser om uppdraget, ser på bilden av mannen. Lutar mig tillbaka i stolen, ser på den. Reser mig och går in i biblioteket, tar ner en bok och sätter mig i en av fåtöljerna.
Börjar läsa, mina tankar kretsar kring uppdraget, ser på det ur alla vinklar och vrår. Det är en utmaning, förstår att de skickar det åt mig. De har försökt och misslyckats med det. Rose kommer med dricka åt mig.
– Tack
– Sir.
Hon går ut igen, hon vet bättre än att stressa mig. Smeker smycket, reser mig och går upp till mitt sovrum. Klär av mig naken och lägger mig i sängen.
Sluter mina ögon och ser Fiona framför mig, spelar upp filmen av det vi gjorde på natten. Där på stranden, tog henne bakifrån medan vågorna rullade in.
Känner ilningarna i min penis, kommer med ett stönande. Känner säden lämna mig, känner hur den landar på min mage och bröst. Där på stranden så hade jag kommit i henne utan kondom. Hon lovade mig att hon hade skydd.
***
Ligger på klippan, ser bilen närma sig. Ser mannen sitta bakom ratten, andas in sen så andas jag ut. Kramar avtryckaren, ser träffen och bilen sladdar och slår runt. Den studsar och snurrar runt.
Den stannar till slut och den är skrot. Reser mig och fortsätter mitt klättrande, kommer upp på toppen av klippan. Tar fallskärmen, sätter den på mig och springer fram till kanten och hoppar.
Flyger genom luften och drar i utlösaren, skärmen vecklas ut. Ser helikoptern närma sig, styr skärmen mot den plats som jag ska landa på. Ser marken närma sig, landar och samlar ihop skärmen.
Joggar fram till helikoptern och går ombord på den. Stänger dörren, Rose lyfter och vi flyger iväg.
***
– Vem har du fått det av sir?
Hon ser mig sätta på mig läderbandet runt halsen.
– En kvinna som jag träffade på ön.
– Det förstod jag, men vem var det?
Ler mot henne och tar på mig tröjan.
– Det Rose är hennes och min hemlighet.
Hon ser på mig, det svaret kan tolkas som om hon vet vem hon är. Drar handen genom mitt fuktiga hår.
– Är du förälskad?
– Haha, nej Rose det är jag inte. Men hon var speciell, väldigt speciell.
Tar min väska och hon tar sin, vi går ut från rummet. Vi går till hissen och åker ner. Går ut från den, sätter oss i taxin och den kör oss till flygplatsen. Vi går fram till planet och jag ser på henne.
– Kan du tänka dig att flyga?
– Ja sir.
– Tack, jag är trött efter klättringen.
– Ja sir.
Lägger mig i en av sofforna, stänger ögonen och somnar innan vi lättat.
***
Fiona smeker juvelen och hon ser på stickan, hon ser på pluset. Hon går ut från toaletten och hon letar upp sin sekreterare.
– Vill du boka tid hos läkaren?
– Ja ers höghet.
– Bra så fort som möjligt.
– Ja ers höghet.
– Tack.
Hon går till sitt rum, hon hade ljugit. Hon hade inga piller, hon ser på stickan och gömmer den.
– Fan.
***
Ser att överföringen är gjord. Lägger mig på sängen och lägger mig tillrätta på kudden. Somnar och drömmer om den där stranden igen och vad vi gjorde där. Något oroar mig med att jag inte använde kondom. Det var korkat.
***
– Ers höghet.
– Jag litar på din diskretion.
– Ja ers höghet.
– Tack, hur går vi tillväga?
Läkaren förklarar och Fiona lyssnar. Hon får tabletterna och hon tar dem.
***
Vaknar och känner mig seg i kroppen, förkylning på gång. Fan. Reser mig och går ur sängen. Går nerför trapporna. Rose ser på mig.
– Har vi febernedsättande, jag har en förkylning i kroppen.
Hon ser på mig, hon tar fram en temp och sätter den i örat på mig. Hon läser på den. Trettioniograder, hon tar fram ett paket ibuprofen.
– En sådan fyra gånger om dagen, mycket vätska.
– Ja Rose.
– Bra.
Får tabletterna, tar en flaska vatten och går upp till mitt sovrum. Lägger mig på sängen, tar en tablett och dricker av vattnet. Stänger ögonen och somnar.
***
Ser på lärarinnan, hon håller lektionen på ryska. Vi antecknar och svarar på frågor. Klockan ringer och vi stoppar undan våra saker, vi reser oss och tackar för dagen. Vi går ut och jag går mot min cykel.
– Michael!
– Ja?
– Vänta.
Stannar och Lena kommer ifatt mig.
– Ska du hem?
– Ja, jag hade tänkt det.
– Vill du ha sällskap?
– Du är medveten om att jag bor på andra sidan staden?
– Jadå men du kanske kan följa mig hem?
Ser på henne.
– Javisst.
– Tack.
Hämtar mig cykel och vi börjar gå, vi pratar om skolan och våra läxor. Ser på henne, hon är en söt tjej, en av de sötaste i klassen. Eller man kanske säger snyggaste. Hon har börjat knoppas så man anar lite bröst där under tröjan. Vi kommer fram till hennes hus. Vi stannar och hon ser på mig.
– Får jag chans på dig?
Ser förvånat på henne.
– Va, ja det är får du.
– Så bra.
Ser fånigt på henne och blir nervös, väldigt nervös.
– Vill du ge mig en puss?
– Ja.
– Men gör det då?
Hon ler mot mig, lutar mig fram och ger henne en puss. Våra läppar möts och det händer saker i min kropp. Stelnar till i mittenpartiet, hon kramar mig och jag kramar henne. Vi delar på oss och jag ser på henne och jag ler.
– Du är bra på att pussas.
– Det är du med, du är den första jag pussar någonsin.
Hon ser på mig och ler.
– Jag har pussats innan.
Svarar inte på det, hon ser på mig och jag på henne. Vi pussas igen, hon särar på sina läppar och hennes tunga letar sig in mellan mina läppar. Delar på mina och våra tungor träffas och nu känns det som om att byxorna ska sprängas. Vi kysser varandra länge. Vi delar på oss och jag skriker nästan till av besvikelse.
– Var det också första gången?
– Ja.
– Du är en naturtalang.
– Tack.
– Haha varsågod.
Vi kysser varandra igen och vi kysser varandra lika länge som förra gången, vi delar på oss.
– Nu får jag gå in, mina föräldrar kommer snart.
– Ja visst.
Vi kysser varandra snabbt igen, vi delar på oss och sätter mig på cykeln och cyklar väldigt snabbt genom staden. Kommer fram till vår lägenhet, parkerar cykeln och går in. Känner lukten, han har börjat tidigt idag.
Min kropp genomgår en förändring, hör snarkningarna från soffan. Går tyst in på mitt rum, stänger och låser dörren. Sätter mig vid datorn, startar den och ler med hela ansiktet. Jag har en tjej.
***
Jag vaknar och det känns som om min kropp ska brinna upp, tar en tablett. Dricker mer vatten. Lägger mig ner igen och sluter ögonen.
***
– Jag gör slut med dig Michael.
– Varför?
– Det är sommarlov, reser bort hela sommaren.
– Jaha?
– Det kanske finns andra killar där.
Ser på henne, hon ser på mig. Våra ögon möts, säger ingenting. Sätter mig på cykeln och cyklar hem. Öppnar dörren och går in, det är tyst hemma.
Mor och far är i husvagnen, har förhandlat så att jag får stanna hemma. Om jag lovar att cykla ut till dem ett par dagar i veckan. Går till köket, tar fram mat och börjar laga den.
Något hände för ett par månader sedan, jag är konstant hungrig. Hur mycket jag än äter så måste jag hela tiden ha mer. makaronerna och korven är klara.
Sätter mig och äter, förbannar mig själv, förbannar Lena. Lovar mig själv att aldrig bli kär igen, aldrig någonsin. Äter färdigt, går in på mitt rum. Jag börjar träna.
***
Fan febern vill inte släppa, nu är det andra dagen. Är jag inte bättre tills i morgon så går jag till läkaren. Tar en tablett till och dricker ur flaskan. Ser på de andra som står på golvet bredvid sängen. Lägger mig ner igen, sluter ögonen och somnar.
***
De andra stirrar på mig när jag kommer gående, har vuxit. Har vuxit rejält, närmare bestäm tjugofyra centimeter på en sommar. Har ny frisyr och en början till muskler, eller inte en början. Jag har muskler, den kropp jag kommer ha om fem år ses embryot till nu. Ser hur tjejerna spärrar upp ögonen, Lena ser på mig.
– Hej.
– Hej.
Säger inte mer, ser henne öppna munnen. Men innan hon säger något så öppnar läraren dörren, även hon ger mig en häpen blick.
– Välkomna till ert sista år.
– Tack.
– Sitt.
– Tack.
Vi sätter oss och lektionerna börjar, vi öppnar våra datorer och böcker. De andra kastar blickar på mig, ser nyfikenheten brinna i deras ögon. Ser på tavlan och börjar räkna.
***
Jag vaknar, det är mitt i natten. Går ur sängen och går till toaletten, det känns som om att febern börjar släppa nu. Minns sist jag vår såhär sjuk, det var den sommaren jag drömmer om nu.
Den sommar jag växte som en galning, tvättar av mig och torkar mig. Snyter mig och går tillbaka till sängen, lägger mig och drar täcket över mig.
Fan glömde tabletten, reser mig och tar tabletten. Lägger mig ner igen, lägger huvudet på kudden och somnar.
***
– Hur sommaren varit?
– Smärt full.
– Jaså?
– Har haft växtvärken från helvetet.
– Ja det kan jag tänka mig, annars då?
– Annars så har den varit lugn, har varit hemma det mesta av tiden. Själv då, några nya pojkvänner?
Hon ser på mig och rodnar.
– Nej, du då?
– Pojkvänner?
– Nej dumsnut, tjejer?
Ser på henne, säger inget om granntjejen. Eller tjej, hon är över tjugo. Hon är vuxen.
– Kanske en eller två.
Hon ser på mig, säger ingenting. Mina ögon dock säger.
– Det var din idé
– Är du tillsammans med någon?
– Vet inte det är lite komplicerat.
– Så du är inte ledig?
– Som sagt jag vet inte.
Hon ser på mig, ser smärtan i hennes ögon. Men jag vill inte uppleva det igen, sveket som jag ser det. Hon ser på mig, ser på henne. Det ringer in, vi får vara ifred på rasterna.
Min längd och kroppsstorlek ser till det. Går förbi henne och in i salen. Sätter mig på min plats, Lena kommer in efter mig. De andra ser på oss. Öppnar boken och tänker på grannen.
***
Öppnar dörren och ser mig inte för, krockar med granntjejen som bor ovanför oss. Försöker rädda situationen men det slutar med att med min usla koordination välter ut hennes tvättkorg. Ser på kaoset i trapphuset, ser på henne, kläderna och tvättmedlet.
– Förlåt, jisses jag ber om ursäkt.
Hon sitter på golvet och ser på kaoset.
– Ingen fara, men du får hjälpa mig att plocka upp.
– Visst självklart.
Börjar rafsa upp kläderna och inser att jag står med trosor och bh:ar i händerna, hon sitter kvar på golvet. Kastar ner det jag har i händerna i tvättkorgen.
– Ska jag hjälpa dig upp?
– Ja tack.
Ger henne min hand och drar upp henne, hon tjuter till.
– Gjorde jag dig illa?
– Nej då, men jag blev lite överraskad. Du är stark.
Rodnar lite och hon ler mot mig. Vi plockar upp tvätten och jag ser på tvättpulvret.
– Jag sopar upp det.
– Tack. Vill du hjälpa mig ner i tvättstugan?
– Javisst, självklart.
Lyfter upp tvättkorgen, överst så ligger det ett par stringtrosor. Till saken hör det att med det hormonpåslag som jag fått när jag växt gör att jag blir kåt om jag ser en lyktstolpe.
Så jag känner hur jag hårdnar i byxorna, är väldigt glad att jag har jeans på mig. Annars så kunde det blivit ännu mer pinsamt. Hon öppnar dörren, går förbi henne och nerför trappan.
Vi går till höger och vi kommer fram till tvättstugan. Hon öppnar dörren och jag går in, ställer ner tvättkorgen försiktigt och ser på henne.
– Tack.
– Det var det lilla, med tanke på att jag nästan slog ner dig så var det, det minsta jag kunde göra.
– Såg mig inte för jag i heller.
Går förbi henne och upp från källaren, går till min lägenhet. Jag tar fram mina nycklar och går in. Stänger dörren och låser, tar av mig skorna och går till mitt rum.
Tar av mig hoddien och mina jeans, tar på mig ett par shorts och startar min dator. Den sätter igång och sätter mig på min stol, sätter på musik. Ser på skärmen, öppnar mina mejl och läser svaret från företaget som är intresserade av mitt program.
Sitter och skriver när det ringer på dörren, ser på klockan, reser mig och går till ytterdörren. Öppnar den och granntjejen står där.
– Hej
– Hej, jag tänkte fråga om du vill ha en kopp te?
Ser på henne, hon har en tunn sommarklänning på sig. Den är vit och jag anar färgen på hennes bh därunder. Den är vit, ser på hennes långa blonda hår, de blå ögonen. Den röda munnen, den långa halsen. Raka näsan, i mina ögon så är hon en tio poängare.
– Ja tack.
– Så kul kom upp om en kvart så är det färdigt.
– Javisst. En kvart.
– En kvart.
Hon vänder sig och går uppför trappan och min blick är fastklistrad på henne rumpa. Anar de vita stringtrosorna därunder, stänger dörren långsamt. Går in på mitt rum, ser på datorn, sparar och stänger ner den.
Går snabbt in i badrummet och drar av mig kläderna, hoppar in i duschen och jag duschar av mig. Torkar mig snabbt och tar deodorant, går in på mitt rum och tar på mig nya kläder.
När jag är klar så ser jag på min klocka, går ut från lägenheten, stänger och låser. Går uppför trapporna och går fram till hennes dörr. Lyfter handen och ringer på, hör ett.
– Kom in.
Öppnar dörren och går in, stänger dörren och säger
– Hej
– Hej jag är i sovrummet, gå ut i köket så länge.
– Ja.
Deras lägenhet ser likadan ut som vår, går till vänster och kommer in i köket. Ser ett litet bord och fyra stolar, jag ser att hon dukat fram på bordet, te muggar, lite smörgåsar, pålägg och smör. Sätter mig på den ena stolen och ser på väggarna och hyllorna som är i köket. Hör musik spelas lågt i bakgrunden, känner inte igen det. Det är melodiös musik, sångaren har en bra röst. Lyssnar på orden och börjar nynna på låten.
– Det är svårt att låta bli
Vrider på huvudet och hon kommer ut i köket.
– Va?
– Att inte nynna med i musiken.
– Ja. vem är det?
– U2, har du aldrig hört dem?
– Nej.
Hon ser lite häpet på mig.
– Där ser man. Vad lyssnar du på?
– Klassisk musik.
Hon ser på mig, hennes blick är frågande.
– Seriöst?
– Ja, seriöst.
– Där ser man.
Hon tar vatten från en vattenkokare och slår upp i våra muggar, hon sätter tillbaka den och sätter sig.
– Varsågod och hugg in.
– Tack och tack för inbjudan.
– Det var så lite så.
Tar en smörgås och brer smör på den, tar en skiva skinka och en bit gurka. Hon brer en smörgås och hon ser på mig. Tar en tugga och börjar tugga.
Ser på tepåsarna och väljer svartvinbär, öppnar den och lägger den i vattnet. Tar en tugga till och tar upp tepåsen och kramar ur den med hjälp av skeden.
– Socker, mjölk?
– Nej tack.
– Är du ensam hemma?
– Ja, mina föräldrar är i husvagnen. Ville inte följa med i sommar, så jag fick stanna hemma. Själv?
– Ja, mina föräldrar reste till Mallorca igår, två veckor. Jag studerar så jag hade inte råd, måste vara hemma och arbeta.
– Var då?
– I kassan på Ica.
– Där ser man, vad läser du?
– Biokemi.
– Är det intressant?
– Ja jag tycker det, matten är jobbig men det är kul. Du då?
– Ska börja nian efter sommaren.
Hon ser på mig, jag ser på henne.
– Hur gammal är du?
– Femton, fyllde det i våras.
Ser henne slappna av lite, undrar varför men jag är samtidigt så förtrollad av hur vacker jag tycker att hon är.
– Du då?
– Tjugoett. Då går du på Backauniversitetet?
– Förlåt?
– Ja högstadiet där borta?
Hon pekar i riktning mot skolan som ligger i området.
– Aha nej jag går på en annan skola i andra änden av stan.
– Icke kommunal?
– Nej specialskola.
Hon ser på mig.
– Specialskola?
– Haha nej inte en sådan, kanske skulle sagt speciell skola. Går med tio andra utvalda barn/ungdomar. Alla fem åringar fick göra ett test, vi var elva som uppfyllde kraven för att börja på den skolan. Man la ner projektet året efter. Det blev för dyrt, men man hade öronmärkt pengarna för vår utbildning så vi får gå färdigt.
Hon ser på mig, ser på henne.
– Så du menar att det är en snille klass?
– Haha, ja så kan man säga.
– Så special skola
– För speciella elever. Har du din mattebok här?
– Ja.
– Hämta den.
Hon ser på mig, ser på henne. Hon reser sig och min blick hamnar på hennes ända, jag ser hur rumpan rör sig när hon går iväg. Andas in och andas ut. Ser henne gå in på sitt rum.
Hon har samma rum som jag, ligger under henne kan man säga. Hör henne stöka runt lite sen så kommer hon tillbaka, hon har sin mattebok, en miniräknare, en penna och ett block med sig.
Hon räcker mig sakerna, lägger miniräknaren och det andra åt sidan. Ser på boken och ler, öppnar den och letar upp ett tal.
– X=3
Jag pekar på talet och hon ser på mig.
– Erh hur vet du det?
– Kontrollräkna om du inte tror på mig.
Hon ser på mig och sen på talet, hon öppnar sitt block och letar upp det. Hon ser på mig och sen ner i blocket.
– Hur fan visste du det?
– Jag har lätt för siffror. Sen så fuskade jag lite, vi räknade ut den boken i sexan.
Hon stirrar på mig, jag ser på henne.
– Skojar du?
– Nej.
– Jisses vad är det för skola?
– Egentligen så är det en klass, vi går på en vanlig skola så att säga. Med vanliga elever, tanken var att vi skulle arbeta på våra sociala kompetenser. Problemet var att de inte räknade med att barn kan vara jävligt elaka, vi har fått freda oss sen vi började där. Vi har blivit rätt rejält mobbade, så jag har fått markera rätt ordentligt ett par gånger.
– Hur menar du?
– Jag har fått slåss, en till två gånger per termin så får jag sätta dem på plats. Sen så låter de oss vara. Ja ett tag i alla fall.
Hon ser på mig och jag ser på henne, ett lugn har kommit över mig. När jag läste talet i boken så kom det ett lugn över mig.
– Jisses, så ni räknade ut den boken i sexan?
– Ja, vi arbetade med Williamsons teorier detta läsåret.
– Förlåt?
– En erkänd professor på Harvard, han har en del intressanta teorier om matematikens påverkan på livet. Han är i grunden kaos teoretiker. Du vet en fjäril i Amazonas slår med vingarna så blir det jordbävning i Japan. Nästa är så får vi välja fritt, kommer välja Sacharovs teorier.
– Herregud. Vad är det för projekt?
– Det var en politiker som tyckte att det satsades väldigt mycket pengar på de som behöver extra hjälp och resurser, men det satsades inget på de som är som jag. Han tyckte att det var fel, så han sökte en massa stipendier och fick loss lite kommunala medel. Någon skapade det testet och sen gjordes det. Vi var elva som uppfyllde kriterierna, vi fick möjligheten. Sen lades projektet ner, det sades att det handlade om ekonomi, jag tror att det handlade om jantelagen.
– Hur menar du?
– Att vi i Sverige inte ska sticka ut, alla ska glida i samma mellanmjölks fil. Vi sticker ut för att vi är smarta, de barnen på skolan mobbar oss för att de är rädda för oss. Väldigt rädda för oss.
– Varför?
– För att vi är annorlunda, vi talar annorlunda, uppför oss annorlunda. Vi spelar inte kulor på rasterna, vi har filosofiska diskussioner som hade gjort Sokrates avundsjuk, vi löser matematiska uppgifter som de andra inte har en aning om. Osv. vi är annorlunda. Är den ende som uppskattar idrott, mina klasskamrater tycker att jag är konstig för det. Men de accepterar mig för två saker.
– Som är?
– Jag skyddar dem mot de andra och att jag är intelligentast av oss.
– Ödmjuk med?
– Haha, ja. Men de vet det, vi har en klar logisk rangordning. Jag har bevisat för dem att jag är intelligentare än dem, de accepterar det i god empirisk ordning.
Hon ser på mig, jag ser på henne. Hon anar en liten ironisk ton i min röst.
– Du hånar dem?
– Har lärt mig den hårda vägen att allt inte är logiskt.
Hon ser på mig.
– Hur menar du?
– En annan dag.
Något i min blick säger henne att hon inte ska trycka på, hon nickar och jag tar en klunk av teet.
– Vad läser ni mer?
– Språk, kemi, fysik, biologi, samhällsämnena. Filosofi, psykologi. Sen så får vi välja ett specialämne.
– Vilket är ditt?
– Matematik.
– Vilka språk läser ni?
– Förutom engelska, svenska, tyska, spanska och franska?
– Haha, ja förutom dem.
– Ryska, kinesiska och japanska.
– Jisses, och du kan dem flytande?
– Ja i tal och skrift.
– Jisses.
– Utöver dem så fick vi välja ett språk att studera på vår fritid.
Hon stirrar på mig.
– Skojar du?
– Haha, nej. Vad de inte räknat med de som startade detta projekt var att vi allihop har fotografiskt minne i varierande styrka kan man kanske säga. Vi är olika bra på att sortera informationen som vi lagrar. Vi läser snabbare än vanliga människor. Eller förlåt det lät konstigt, de som inte har våra fördelar. Vilken är den tjockaste bok du läst?
– Det.
– Stephen King, bra bok. Hur långtid tog det dig att läsa den?
– En vecka kanske.
– Jag kan läsa den på en timme och recitera den när jag är klar. Jag kan göra det nu. Jag kan recitera alla böcker jag någonsin läst.
Hon stirrar på mig, tar en klunk av teet. Jag tar en tugga av mackan, all nervositet är borta. Jag ser på henne, ser på hennes vackra ansikte. Hon är inte skrämmande längre. Hon är en vacker tjej som jag dricker te med.
– Det är vad det är, det är det som skrämmer de andra barnen. Vi är inte som dem, förstår tanken med det sociala samspelet. Men det slog bakut tyvärr, de skulle satt oss på en annan skola. De som går på vår skola är de som har rätt föräldrar så att säga. De kommer från rätt socioekonomisk grupp, du kan ju tänka dig vad de barnen och deras föräldrar tycker när en tioåring läxar upp dem inom deras specialområde. Då blir de snarstuckna och förbannade, deras föräldrar tyckte att deras barn också skulle få samma utbildning som oss. De klarade inte en lektion. Andra länder har besökt vår klass, de har tagit efter oss och startat liknande projekt i sina länder. Vi fick resa till Japan och visa dem hur vi hade lektioner, det var en rolig resa. Framförallt när de insåg att vi talade lika bra japanska som dem.
– Hur gammal var du då?
– Nio.
– Vi har erbjudande från de flesta Ivy League universiteten när vi slutar nian så kommer vi inte gå i gymnasiet. Vi kommer att gå på ett av de där universiteteten.
– Du med?
– Vi får se.
– På vad?
– Vad de som bestämmer säger. De andra kommer hoppa på det, jag tror inte att jag får det valet.
– Varför?
– För att jag är för intelligent, de kommer vilja att jag gör något annat.
– Som?
– Har inte en aning, men det visar sig väl.
Hon ser på mig, jag ser på henne.
– Har du flickvän?
– Nej, jag hade. Men hon ville att vi skulle göra slut så att hon kunde vara med andra i sommar.
– Skojar du?
– Nej, det är rätt logiskt. Vi gör slut, hon är med andra då är hon inte otrogen. Hon får lära sig saker som hon kan praktisera när hon kommer tillbaka. Hon ser det som en praktisk studie.
– Hur ser du det?
– Som ett svek.
Hon ser på mig, jag ser på henne.
– Har du praktisk erfarenhet?
– Du menar?
– Ja.
– Nej, det har jag inte. Vi har hånglat men inte mer.
– Skulle du vilja lära dig?
– Praktiskt?
– Ja.
Nu kommer fjärilarna tillbaka, har läst en massa böcker om det som hon antyder om. För att vara förberedd på denna stund. Nu när jag sitter här så får jag tunghäfta, tar en klunk av teet.
– Ja.
Min röst är en viskning. Hon ser på mig och jag anar ett leende på hennes läppar, hon reser sig och går runt bordet. Hon lutar sig mot mig, hon sätter sina händer på mina axlar. Ser in i hennes ögon, de förtrollar mig.
Känner en svag doft av jasmin och jordgubbar. Slickar mig nervöst om läpparna, ser henne sära på sina läppar. Känner hennes andedräkt mot mitt ansikte, hon lutar sig fram lite till och våra läppar möts.
Vi särar på dem och vi kysser varandra, känner hennes smekande tunga mot min. Den är annorlunda mot Lenas, den är mjukare, försiktigare. Låter henne styra, jag kopierar hennes rörelser. Hon drar sig tillbaka, jag öppnar ögonen.
– Du får ta på mig.
– Ja.
Hon lutar sig fram och jag smeker hennes armar, känner hennes hud knottra sig. Hör ett svagt stön, mina händer smeker hennes sidor och mage. Känner bröstens rundningar mot mina händer, ingen bh noterar min hjärna kallt.
Rör händerna mot dem, hon stönar när jag tar dem i mina händer. Känner hur mitt stånd pressar nästan smärtsamt mot mina byxor. Tyget spänns som det känns till bristningsgränsen.
– Kom.
Hon tar min hand och jag reser mig, hon håller min hand och hon går före mig in på sitt rum. Vi kommer in, hon stänger dörren. Persiennerna är nedrullade, ser på henne och hon ser på mig, ser henne dra av sig sin klänning.
Ser på hennes nakna hud, hennes perfekta kropp. Känner penisen växa ännu mer, det värker i den. Stirrar på henne.
– Gillar du det?
Kan inte svara, bara nickar. Sväljer och viskar fram.
– Du är så vacker.
– Tack Michael.
Hon går fram till mig, tar tag om min tröja och drar den över mitt huvud. Ser på mitt bröst, på mina muskler. Hennes hand smeker mitt bröst, min mage. Hon öppnar mina shorts, de faller ner och landar vid mina fötter.
Hon tittar ner, hon ser min penis trycka mot tyget i boxershortsen. Ser hennes ögon vidgas lite. Känner hennes hand smeka min penis utanpå tyget.
Jag skakar till lite. Hon ser på mig och ler.
– Nära?
– Ja.
Min röst är en viskning, är väldigt nära. Hade fått samla mig väldigt mycket för att inte komma när hon smekte min penis.
– Jag ser det.
Hon ser den våta fläcken på mina kalsonger som försatsen skapat.
– Vill du komma?
Ser på henne och nickar, min röst bär mig inte. Hon ler och smeker mig igen och jag samlar mig igen. Andas in och andas ut, hon tar tag om min nacke och drar ner mig.
Våra läppar möts och vi kysser varandra, våra tungor dansar runt med varandra. Känner hennes kropp mot min, hennes bröst trycks mot min hud och jag exploderar. Hennes hand smeker min penis och kommer i mina kalsonger.
Det är den kraftigaste orgasmen jag någonsin fått, hela min kropp levererar säden. Stönar i hennes mun och hon smeker mig snabbare, känner säden lämna mig och det känns som hela världen exploderar. Skakar i kroppen, hur länge den varar vet jag inte. Men den ebbar ut, vi delar på oss och hon ser på mig och ler.
– Var det skönt?
– Har aldrig upplevt något liknande.
Hon ser på mig och ler, känner kladdet i kalsongerna.
– Kom.
Hon tar mig i handen, vi går in på toaletten. Hon drar ner mina kalsonger och hon ser på min penis. Den är halvhård och väldigt kladdig, hon ler och tvättar av den. När hon är klar så står den igen. Hon ser på mig och sen på penisen.
– Nu är det min tur, kom.
Hon tar mig i handen och vi går in på hennes rum, hon lägger sig på sängen och jag lägger mig bredvid henne. Hon ser på mig och vi kysser varandra, min penis står hård mellan oss.
Hon visar mig hur jag ska smeka hennes kropp, hon guidar min hand till hennes kön. Det är rakat, känner på hennes slida. Känner vätan mot mina fingrar, hon visar mig hur jag ska smeka hennes klitoris.
När jag ska låta två av mina fingrar glida in i henne, hur jag ska smeka henne. Hon viskar hur jag ska finna hennes punkt. Att jag ska låta fingrarna gnida mot den, hör henne andas snabbt.
Hon kommer med ett skrikande, blir lite rädd men hon manar på mig att fortsätta. Smeker henne snabbare och lite hårdare och hon kommer igen, hennes rumpa lämnar sängen. Stirrar fascinerat på henne, smeker henne genom orgasmerna. Hennes kropp slappnar av, hon ser på mig och hon ler.
– Så bra.
Ser på henne och ler, vi kysser varandra. Lägger mig på henne, min penis står hård och redo.
– Kondom, i lådan där.
Hon pekar och jag öppnar lådan, tar en kondom och hon öppnar den och visar mig hur jag ska rulla på den. Vi ser på varandra, hon håller penisen i handen. Hon sätter den mot sin slida och jag ser på henne och hon ser på mig. Känner hennes häl mot mina skinkor, hon trycker till och jag glider in i henne.
– Långsamt.
Jag nickar och jag rör mig långsamt framåt, har aldrig tidigare upplevt något liknande. Ser på henne med stora ögon, ser på hennes leende och hennes ögon.
– Jisses du är stor Michael, har aldrig känt en större penis.
Jag ser på henne och ler, når botten. Ser på henne och hon ser på mig.
– Försiktigt, rör dig försiktigt. Måste vänja mig vid dig, som jag sa du är stor. Du kan göra mig illa om du inte försiktig.
– Jag lovar att vara försiktig.
Hon ler, börjar röra mig försiktigt. Vi ser på varandra och jag är i sjunde himlen, rör mig fram och tillbaka. Jag rör mig långsamt, ser på henne och hon ser på mig.
– Så skön du är.
– Du med.
– Lite snabbare.
Ökar takten och rör mig lite snabbare. Hon blundar och stönar.
– Lite till.
Ökar lite till och hon stönar högre.
– Satan vad skön du är lite till bara lite till.
Jag ökar igen och hon spärrar upp ögonen, känner hur hennes slida kramar mig. Stirrar på henne, känner hur jag exploderar och vi kommer båda två. Känner hur min säd forsar ur mig och in i henne, in i kondomen.
Vi skriker båda två av lust, av känslan när orgasmen tar över allt i universum. Jag rider bland stjärnorna och rör mig inte, kan inte. Hennes inre kramar mig, mjölkar mig.
Vi landar och vi öppnar ögonen och vi ser på varandra, vi ler båda två och jag lutar mig fram och kysser henne.
– Jisses.
– Mm herregud.
***
Jag vaknar, har handen om min penis. Ser på säden som jag har på min mage och mitt bröst. Ser henne framför mig, reser mig och går in i mitt badrum. Jag duschar av mig, febern känns lägre.
Känner mig lite starkare, torkar mig. bäddar om sängen och lägger mig igen. Jag tar en tablett och dricker vatten och somnar igen.
***
– Mina föräldrar kommer hem i morgon.
– Ja.
– Så vi kan inte fortsätta.
– Nej.
Vi ser på varandra, lägger mig mellan hennes ben. Böjer mig fram och sträcker ut min tunga. Det hade hon också lärt mig, att slicka och tillfredsställa henne med min tunga. Smakar på henne och slickar henne precis som jag vet att hon gillar. Slickar hennes klitoris, för in två fingrar i henne. Hittar hennes punkt och smeker den.
Slickar hennes klitta och för henne till orgasm. Hon skriker ut den, lämnar klittan och drar ut mina fingrar och min tunga slickar henne. Drar ut på orgasmen med min tunga, känner hennes hand på mitt huvud.
Lämnar hennes slida, hon ser på mig och hon kysser mig, vi rullar runt och hon tar mig i munnen. Hennes tunga, hand och mun leker med mig. Hon känner igen signalerna, hon lämnar min penis och hon kysser mig.
– Bakifrån.
Hennes favoritposition, min med. Rullar på en kondom, ser på hennes ända och minns vårt försök till analsex. Det hade inte gått jag är för stor, sätter penisen mot slidan och trycker till.
Glider in i henne och tar henne med långa försiktiga tag, hör på henne när jag ska öka. Hur hårt jag ska ta henne. Mina rörelser är anpassade efter hennes behov, efter hennes njutning. Hon kontrollerar min, ökar och känner ilningarna.
Tar henne hårdare och känner hur hon kommer, en sekund senare så kommer jag. Tömmer min säd och hon kramar mig genom sin orgasm. Vi lägger oss på sidan, kysser hennes nacke. Hon trycker sig närmre mig.
– Vi kan vara hos mig, om du vill?
Hon ler.
– Jag vill.
***
Jag vaknar, ser upp i taket. Reser mig och går till badrummet, ställer mig i duschen och duschar av mig. Torkar mig och klär på mig, rullar upp persiennerna och ser ut genom fönstren. Har ett leende på mina läppar. Går nerför trapporna och går till köket.
– Mår du bättre?
– Ja Rose, febern är borta och snoret är hanterbart.
– Så bra. Hungrig?
– Som en varg.
Hon ler och jag ler tillbaka, hon dukar fram mat och jag äter med god aptit.
– Du ser glad ut.
– Jag mindes lite från min ungdom.
– Där ser man. Får man fråga vad?
– Min första älskarinna, en sommar för många år sedan. Hon lärde mig en massa, men jag tror att jag lärde henne ett och annat jag med.
Rose ser på mig, jag ser på henne.
– Så pass.
– Ja. Hon var sex år äldre än mig, läste på universitet. Hon ville bli biokemist.
– Blev hon det?
– Ja, hon arbetar på ett företag i en mindre stad i Skåne.
Rose ser på mig, jag ser på henne.
– Var hon vacker?
– Haha, ja Rose. Där och då så var hon den vackraste kvinna jag sett. Var en novis när vi träffades, när hon var klar med mig så var jag ingen novis längre. Vi tränade flitigt den sommaren, väldigt flitigt.
Rose ser på mig och ler, jag ler tillbaka. Jag äter upp och dukar av, går till mitt datorrum. Sätter mig vid skärmen och skriver in hennes namn, får upp träffar och hittar henne på sociala medier.
Ser på bilderna av henne, på henne och hennes man och barn. Jag ler och jag skriver på tangentbordet, Ser på hennes finanser. Betalar hennes lån, både på huset och hennes studieskulder.
Jag loggar ut och reser mig, det plingar till i min dator. Sätter mig igen och öppnar filen. Ser på bilden, jag blir kall. Ser på kvinnan på bilden och ser Lenas ansikte se tillbaka på mig.
***

Kapitel 4
***
Rose ser på mig, jag ser på henne. Lyfter ölflaskan, tar en klunk. Ser på utskrifterna, de vet att jag inte dödar kvinnor. Men när jag läser filen om henne så hamnar jag i ett dilemma.
– Läs.
Räcker Rose papperna, reser mig och går fram till flaskorna som står på en vagn. Tar en av dem och ett glas, går tillbaka till bordet. Rose ser på mig och höjer ena ögonbrynet. Jag ser på henne.
– Det är ett sådant tillfälle.
Hon läser vidare, slår upp den klara vätskan i ett glas. Sveper den i mig, känner hur den bränner i min mun och ner genom halsen. Slår upp ett glas till och Rose ser på mig.
Ser på henne, hon läser vidare. Tar en klunk av ölen. Sveper det andra glaset, sätter på korken på flaskan och tar en klunk av ölen. Sätter den tomma flaskan på bordet och sluter mina ögon.
– Hur fan hamnade hon i klorna på dem.
Sitter med slutna ögon och minns tillbaka, minns den där första kyssen. Jag minns den sista, minns klassresan. Vad som hände på den, när jag tackade nej till hennes fråga igen.
Men det var inte för det som hänt innan, det var för att jag fått reda på vad de ville med mig. Reser mig och går till köket, tar en flaska öl till. Går genom rummet och fram till ett fönster, ser ut genom det.
Dricker av ölen, ser hennes unga ansikte framför mig. Det såg annorlunda ut mot den bild som de skickat. Hur fan hamnade hon där? Hur fan tänker hon när hon hjälper dem. Frågan är om hon är medveten om vad fan hon håller på med. Jag tömmer flaskan.
– Berätta.
Ser ut genom fönstret och öppnar munnen.
– Hon är den första jag blev kär i, hon var även den som tillsammans med mina föräldrar dödade kärlek för mig. Hon var den första jag pussade, den första jag kysste. Den första jag blev kär i, sen så botade hon mig från att bli det igen.
– Jag vet om dina principer Michael, men om detta stämmer så måste hon stoppas.
– Ja, men frågan är om det måste vara jag som gör det.
– Om de ger det till dig så är det för att ingen annan kan.
Vänder mig mot henne. Vet att hon har rätt, vill inte det. Men jag vet att hon har rätt. När de skickar sina filer till mig så är det för att det inte finns någon annan utväg.
– Om detta stämmer så är hon inte samma kvinna längre Michael, hon är något annat.
– Jag vet, frågan är om det är mitt fel.
Hon ser på mig, ser på henne.
– Berätta.
Öppnar munnen, stänger den och går till kylskåpet. Tar två öl, öppnar dem och räcker den ena till henne. Vi skålar, sen berättar jag. När jag är klar så ser hon på mig.
– Så du tror att ditt nekande lett henne dit? Du har rätt höga tankar om dig själv.
Jag ser på henne.
– Ni var sexton, knappt vuxna. Ni var utvalda underbarn förvisso men, ni var barn som skulle hantera vuxna känslor. Nej Michael, ditt nekande har ingenting med hennes val att göra. Hon får ta konsekvenserna av sina val, du får ta dina.
– Du är rätt brutal ibland.
– Funkar något annat med dig?
– Haha, nej förvisso. Så jag ska kliva ner från min offerkofta kulle.
– Ja, det är ett uppdrag. Varken mer eller mindre, blir hon klar med den så kommer terrorister ha kärnvapen. Vad som fått henne att ge sig i lag med dem är ovidkommande. Vad som är viktigt är om du ska rucka på dina principer varken mer eller mindre. För om du gör det så kommer de att skicka fler sådana här filer till dig.
Ser på henne, logiskt sett så har hon rätt. Hon har även rätt i att de kommer att skicka fler sådana till mig om jag tackar ja. Den lådan vill jag inte öppna, verkligen inte.
Nästa fråga är, kan jag döda en kvinna? Går fram till filerna, sätter mig och läser igenom dem. Frågan är hur långt hon kommit, läser igenom materialet. Ser på deras beräkningar, sluter ögonen och gör ett överslag.
Reser mig och går upp till min dator, skriver ett svar och skickar det. Det är koordinaterna till där de kan hämta henne och ett klockslag.
***
Ser henne ligga på marken, ser mot rökpelaren. Deras laboratorium är sprängt, hon ligger utslagen på marken framför mig. Tar mig mot mitt revben, frågan är om det är brutet.
Ser helikoptern landa, lyfter upp henne och lägger henne på golvet. Hoppar på och sätter mig på en stol, den lättar och flyger iväg. Ser på hennes ansikte, hade sett henne dra vapnet.
Jag hade avväpnat henne och slagit till. Satte sprutan i hennes hals och la henne över axeln. Sen sprang jag, vi hade kommit hit sen så tryckte jag på knappen och det sprängdes. Ser rökmolnet, ser det stiga mot skyn. Sluter ögonen.
***
– Sir.
– Rose.
Hon ser på blåmärket på mitt bröst.
– Skulle tagit den tjockare tröjan.
– Ja sir, får jag känna?
– Javisst.
Hon trycker till och jag stönar.
– Vi behöver bilder på det.
– Ja Rose, ringer du?
– Ja sir.
***
Ligger i apparaten, hör hur den brummar. Åker ut, reser mig och grinar illa. Klär på mig och går ut ur rummet. Går in i det som Rose står i. Hälsar på läkaren.
– Jeff
– Michael.
– Hur illa är det?
Han ser på mig, sen så pekar han på bilderna.
– Tre brutna revben, en del blödningar. Inget allvarligt, men jag rekommenderar fyra veckors vila.
– Fyra veckor?
– Minst.
Ser på honom och suckar, Rose ser på mig och ser på hennes min att hon inte kommer tillåta mig att hitta på något dumt.
– Tack Jeff.
– Ingen fara Michael. Vad fan hände?
Jag ser på honom, han ser på mig.
– Tre helmantalade kulor.
– För helvete.
– Det kan man säga. Men det kunde varit värre.
– Jaså?
– De kunde siktat bättre. Vi hörs.
Vi går ut ur rummet och Rose ser på mig.
– Ön?
– Nej, eller i alla fall inte den ön.
– Var ska vi då?
Jag vet inte, fyra veckor Rose. Jag kommer bli galen.
– Nej sir, du kommer anpassa dig. Som du alltid gör.
Ser på henne, hon ser på mig. Hon har rätt, det irriterar mig. Ibland så undrar jag om hon känner mig bättre än vad jag känner mig själv. Vi kommer ut ur sjukhuset, vi sätter oss i bilen. Jag grinar lite illa, ser på henne.
– Vi reser till Indonesien.
– Sir.
– Jag ska visa dig en magiskplats Rose.
– Ja sir.
***
Vi går i den vita sanden, vi kommer fram till hyddorna. Ser på mannen, han ser på mig. Drar av mig tröjan och grinar illa, vänder på mig och han ser på min rygg.
Vänder mig igen och ser på honom, ser honom röra handen. De tio männen kommer ut från vegetationen. Vi börjar gå igen och jag kommer fram till honom. Sätter ihop mina händer och bugar mig lätt, han ser på mig och mitt blåa bröst.
– Har du slarvat?
– Kanske det.
Han ler och ger mig en kram, kramar honom. Han ser på mig och sen på Rose.
– Hon är en vän.
– Vän?
– Ja min vän, en vän. Jag behöver din hjälp.
Han ser på mitt bröst.
– Ja det gör du, kom.
Vi går efter honom, vi kommer in i byn och jag ser på människorna som sitter här. De ser på oss och när de ser mitt märke så ler de.
– Den svarta mamban.
De kommer fram till mig och hälsar, hälsar tillbaka och ser på människorna. Rose ser på mig och jag ser på henne.
– De vill att jag ska befrukta deras döttrar.
Rose ser på mig, jag ser på henne.
– Jag räddade byn, hans liv och hans dotter.
– Vem är han?
– Han är mannen som lärt mig smyga, trodde att jag kunde det innan jag kom hit. Jag hade fel, jag hade väldigt fel.
Vi kommer fram till hans hydda, ser hans dotter sitta framför den. Hon lyfter på huvudet, hon ser på oss och jag ser hennes ögon vidgas.
– Gagak?
– Lei.
Hon reser sig och jag ser på hennes finlemmade kropp, hon har blivit kvinna. Hon går fram till mig och hon smeker min kind.
– Du lever?
– Ja Lei.
– De sa att du dog.
– Det gjorde jag, men jag lever igen.
Hon var sexton när jag var här, jag var tjugoett. Vi älskade aldrig med varandra, vi ville men vi gjorde inte. Till byns förtret, till allas förtret så älskade jag inte med någon av kvinnorna. Inte för att de inte försökte, de uppmuntrade mig.
– Är du en gud?
– Nej Lei, är bara en man. En man som är bra på att luras när det behövs.
– Du ser annorlunda ut men ditt hjärta är detsamma.
Hon har sin hand på mitt bröst, jag känner värmen från den.
– Du är skadad.
– Ja Lei, jag behöver din fars helande händer.
Rose ser på mig och jag översätter, hon ser på mig när jag är klar.
– Vi talar engelska när vi vill.
Rose ser på Lei och bugar sig. Lei bugar sig mot henne.
– Är du hans fru?
– Nej vi är vänner.
– Så bra, då blir du inte arg om han befruktar oss?
– Haha, nej.
Jag ser på Lei och jag skakar på huvudet.
– Det kommer inte hända Lei.
– Vi får se.
Hövdingen går in i sin hydda, vi går efter och jag sätter mig med viss möda. Han ser på mig.
– Berätta.
Ser på honom och berättar, när jag är klar så ser han på mig.
– Lärde du dig inget här?
– Jo min vän, ni lärde mig allt.
– Ändå så tvekade du?
– Jag tänkte med hjärtat, inte huvudet.
– Idiot.
– Ja min vän. Ja far.
Han ser på mig och fnyser.
– Lägg dig.
– Ja far.
Lägger mig på mattan, han kallar på Lei och hon kommer in.
– Det kan bli lite pinsamt nu Rose, de har vissa speciella metoder för att hela.
– Vad menar du?
– De kommer tömma mig så att säga för att se om där är liv i mig.
– Du menar?
– Ja Rose.
Hon ser på mig, hon ser på de andra två.
– Jag väntar utanför.
Hon reser sig och går ut, hövdingen plockar fram örter och salvor. Han börjar blanda dem i en skål. Han nynnar när han blandar och Lei ser på mig, hon ger mig en dryck och jag dricker den.
Jag svävar bort och ser färger som jag inte sett sen jag var här sist. Ser färger dansa runt dem, ser färger dansa runt mig själv.
Hövdingen plockar fram nålar och han doppar dem i blandningen. Han sätter dem på olika platser på mig kropp. Känner Leis hand om mitt kön, ser på vad hon gör och ser resningen på min penis.
Ser hennes hand röra sig och den rör sig långsamt. Känner allt tusenfalt mer än vad jag brukar, alla mina sinnen är påtagliga. Ser skarpare, känner klarare och ser på nålarna. Hör nynnandet och det är sövande, samtidigt som det är livgivande.
Känner ilningarna och känner dem klarare än någonsin tidigare. Ser Lei luta sig fram och hon tar mig i munnen. Den var ny, känner hennes tunga spela över min penis. Har aldrig upplevt något liknande.
Min kropp spänns och jag skriker ut min orgasm. Känner hur säden lämnar mig, jag minns hur mycket jag kom sist jag låg här. Denna gång så är det mer, det är intensivare och jag kommer i vad som känns som en evighet.
Ser på Leis leende ansikte, ser henne svälja och svälja allt jag ger henne. Hennes mun slickar mig ren och hon säger något till sin far. Jag ser honom le, jag slappnar av och känner smärtan lämna mig. Svävar iväg och somnar.
Rose ser mot hyddan, hövdingen och Lei kommer ut.
– Där är mycket liv i honom. Väldigt mycket, jag har aldrig varit med om något liknande.
Rose ser på Lei.
– Så bra.
– Men hans själ är orolig, inte lika orolig som när han var här första gången. Men den är fortfarande orolig.
– Ja.
– Han berättade för oss, om sitt liv. Sin uppväxt, sitt liv.
Rose ser på henne.
– Ja.
– Har han berättat för dig?
– Inte allt misstänker jag. Men en del.
– Hans själ måste läka och det är bara kärlek och förlåtelse som kan få den att läka.
Rose ser på henne.
– Du måste få honom att läka, övertyga honom om att det är enda vägen.
– Ja Lei, han sa att han räddade er.
– Ja Rose, han räddade oss. De kom från en annan by, de ville ha våra kvinnor. Han stoppade dem, han var som en ande. Han dödade dem alla, de var mäktiga krigare med starka gudar.
– Var?
– Han dödade dem alla. Alla utom kvinnorna och barnen, de skrämde han. De lämnar inte sin by längre. Får de reda på att han är här så kommer de att skänka alla sina kvinnor och flickor till honom.
– Då får vi se till så att de inte får reda på det. Fågeln?
– Gagak? När han stred mot dem så hade han en vit korp på sin axel. Han fann den i djungeln, den var liten utstött och skadad. Han tog hand om den och räddade livet på den. Den skrämde männen från andra byn. Efter den natten så blev hans namn Gagak. Gagak Putih, vi har honom att tacka för vår existens.
– Så alla kvinnor vill…
– Haha, ja. Han är välväxt, han är lika stor som gudarna. De vill ha guda barn.
Rose ser på henne, hon ser på kvinnorna.
– De är avundsjuka, de tror att du blir lägrad av guden.
– Då kan du hälsa dem att det inte är så.
– Det skall jag göra.
– Hur länge kommer han sova?
– Tills han är läkt.
Rose ser på henne.
– Två eller tre dagar. Som jag sa, han har mycket liv i sig.
Hon går iväg och Rose ser mot hyddan, hon ser på Lei. Hon är en väldigt vacker kvinna, hon ser henne tala med de andra kvinnorna. Deras blickar blir mindre fientliga. För att till slut bli leende, de lyssnar på Lei och bugar sig. Hon undrar vad hon sa till dem.
– Du kan ta den hyddan.
Hon vänder sig och ser på hövdingen, hon hade inte hört honom komma.
– Tack.
– Du är vän till Gagak, du behöver inte tacka. Han är min bäste elev, någonsin. Han räddade byn, våra kvinnor och våra barn. Han är Gagak.
– Lever korpen?
– Jadå, kom.
De går iväg, hon följer efter hövdingen och han stannar. Han visslar och en vit fågel kommer flygande, den landar på hans axel.
– Din herre är här.
Fågeln ser på honom och skriar till.
– Vill du träffa honom?
Den skriar till igen, han går tillbaka till byn. Rose ser hur de bugar för korpen, de kommer fram till hyddan.
– Han är därinne.
Korpen hoppar ner på marken och hoppar in i hyddan. Han ser på den och han ser på Rose.
– Han lämnade den här och gav mig ansvar för den.
– Jag förstår.
Hövdingen ser på henne, han ler och går iväg. Rose tar packningen och går till den hydda som hon blivit anvisad till. Hon går in och sätter vår packning på golvet.
***
Öppnar ögonen, ser på Leis nakna kropp. Hon rider mig och jag känner hennes innersta krama mig. Känner hennes muskler bearbeta mig, höjer mina armar och mina händer når sina mål. Hon ler mot mig när jag kramar hennes bröst.
Smeker dem och känner ilningarna, hon rider mig snabbare och jag hör hennes skrik. Känner hur hon kramar mig, tar henne genom orgasmen. Vänder på oss och ser ner på hennes vackra ansikte, kysser henne och tar henne med långa tag.
Ser på henne leende mun och känner ilningarna fortplanta sig genom hela min kropp. Känner säden explodera ur mig och in i hennes inre. Tömmer mig med ett vrål, ett vrål som väcker djuren i djungeln, ett vrål som ger hövdingen ett leende på sina läppar.
Byborna ler och börjar sjunga. Ser på Lei, ser på hennes leende och jag lutar mig fram och kysser henne. Lägger mig ner och glider ur henne, känner sömnen ta mig och jag somnar.
***
Öppnar ögonen och sätter mig upp och jag på ser korpen.
– Hej min vän.
Den hoppar ner och kommer fram till mig, smeker den och den lyfter och landar på min axel.
– Allt väl?
Den nickar.
– Så bra.
Reser mig och känner på mitt bröst, smärtan är borta. Tar på mig mina byxor och går ut från hyddan, ser på hövdingen och han ser på mig och ler. Ser på färgerna som han blandar, jag kommer bli märkt. Går fram till honom.
– Jag kommer lämna er.
– Vi vet.
– Bra, var är min vän?
– Där.
Han pekar på hyddan, bugar mig och går till hyddan.
– Rose?
– Ja.
– Kan jag komma in?
– Ja.
Går in i hyddan, hon ser på mig och jag ser på henne. Hon ser på mitt bröst, blåmärkena är borta. Hon trycker på revbenen och jag säger ingenting.
– Hur är det möjligt?
– Har inte en aning. Men jag är frisk och ifrågasätter inte det.
– Inte jag i heller. Du och Lei?
– Priset för helandet, något för något.
Hon ser på mig.
– Och om hon blir havande?
– Så kommer jag att bli far. Det är mer.
– Som?
– Jag kommer bli märkt, om jag inte blir det så blir deras gudar arga. Lei kommer bli min fru.
– Så pass.
– Jag meddelade honom att vi kommer resa, de accepterar det.
– Gör du?
– Ja Rose det gör jag, de räddade mitt liv lika mycket som jag räddade dem. Kanske mer, de lärde mig att leva här Rose. De som skickade hit mig hade väntat sig något annat än det de fick tillbaka, de ville att deras mördarmaskin skulle bli bättre. De fick något helt annat tillbaka, de fick en ung man som funnit sig själv. Så om det är priset jag får betala för deras skull, så betalar jag det gärna Rose.
Korpen ser på henne, den ser på mig och skriar till. Jag ser på den och jag smeker dess huvud.
– Du förstår Rose, de valde ut mig. När jag var sexton år så kastades jag i gapet på lejonen och jag hade en väldig fallenhet för det jag gjorde. Innan jag fyllt arton så hade jag mer femtio människor på mitt samvete, när jag kom hit som tjugoåring så var det mer än hundra. De pekade och jag utförde, tappade all känsla för liv och död. Hövdingen och Lei gav mig livet tillbaka, när jag reste härifrån så hade de gett mig mitt liv tillbaka. Förutom allt annat de lärde mig här så lärde de mig det viktigaste. De lärde mig leva och uppskatta livet Rose. Så om ett barn och Leis hand är priset jag får betala för det, så är det billigt Rose.
– Det kanske inte tar.
– Då gör det inte det, det kommer de inte förebrå mig för. Men något säger mig att det tog. Kan de hela mig på två eller tre dagar så kan de nog se till så att hon blir gravid.
– Förvisso. Kommer du att ta ditt ansvar?
– Självklart, det barnet kommer aldrig sakna något Rose. Aldrig någonsin.
– Bra.
– Men jag är inte sugen på att leva här för resten av mitt liv. Är du?
– Nej.
Vi säger inget mer, går ut från hyddan. Ser på Lei, hon ser på mig och hon ler och smeker sin mage. Ser på henne och ler tillbaka.
***

Kapitel 5
***
Känner en molande smärta på låret, det var där eller på penisen. Så valet var lätt. Hövdingen kallade mig feg, såg på honom och erkände min feghet. Ser på horisonten.
Tänker på den andra natten med Lei, vi hade älskat en gång till för att visa gudarna att vi var ett. Smeker den gröna jade stenen i halsbandet. Leis gåva till mig. Min till henne var en röd rubin.
– Vart ska vi Michael?
– Hem.
– Och det är?
– Hem till Sverige.
– Vad ska vi göra där?
– Leta reda på mina andra klasskamrater.
– Varför?
– Så att de inte gör som hon och spårar ur fullständigt.
– Tror du att de bor där?
– Har inte en aning, det är det vi ska ta reda på.
– Så du har inte hållit koll på dem?
– Nej, vi lovade varandra det. När vi slutade så lovade vi varandra att inte hålla koll på varandra.
– Varför?
– För att vi gjorde det vi gjorde.
– Och vad var det?
– De andra tre killarna gjorde tjejerna med barn.
Hon ser på mig.
– Inte du?
– Nej Rose inte jag.
– Varför?
– För att jag insåg att de kunde bli komplikationer med det, med tanke på vem som rekryterade mig. Vad de skapade med mig.
– Vem var det?
Jag ser på henne.
– En hemlig organisation, de har kontakter i alla länder i alla departement. Oavsett styre eller religion. De finns överallt, precis överallt. Jag är den ende som någonsin sluppit ur deras klor.
– Kommer de inte få reda på det av hövdingen?
– Nej, för det var de som skickade den andra byn på dem. De insåg vad som hände med mig. Något som de inte ville, jag blev mänsklig. De tappade greppet om sin mördarmaskin. Det retade dem rejält. Stannade kvar i tre år till. Sen så fejkade jag min död, skrev in mig på den där kliniken på Kuba och sen är resten historia.
– Så du lurade dem?
– Ja Rose, jag lurade dem. Skulle du skvallra så kommer du att dö, de lämnar inga lösa trådar.
Hon ser på mig, ser på henne.
– Far åt helvete.
– Där har jag varit, men det är lika bra att rensa luften. Skulle de ens ana att jag lever så kan det bli spännande Rose, väldigt spännande.
– Som sagt far åt helvete.
– Ja Rose, jag älskar dig med. Du är som den där storasystern jag alltid önskade mig när jag var liten.
– Detsamma fast lillebror då. Så dina klasskamrater.
– Ja, du förstår Lena var i våra mått mätt inte så intelligent och du såg vad hon kunde göra. Frågan är då vad de andra kan få för sig?
– Du sa att de andra tre försökte göra tjejerna gravida?
– Ja för att säkra våra gener.
Hon ser på mig, ser på henne.
– Som sagt, de är lite speciella.
– Lite?
– Haha, ganska mycket. Försökte förklara det dumma i det för dem men de lyssnade inte. De skapade en pakt, gick med på den om inget annat så för att få tyst på dem. Sen så älskade vi alla elva och de kom i dem, flertalet gånger. De satsade på kvantitet i stället för kvalité. Tre par bildades, det skulle varit fyra men jag vägrade. Lena blev utan och frågan är om det var det som tvingade henne över kanten till slut. Misstänker att de tre andra tjejerna verkligen blev gravida. Kanske alla sju, eller i alla fall sex. För Lena har inga barn. Så hon blev utan partner, utan barn osv.
– Men de andra tre?
– Accepterade mitt val, de erbjöd sig åt mig alla fyra. Förklarade det dumma i det för dem. Vilket val jag gjort, de accepterade logiken i det. Det rationella i vad jag skulle bli, då var jag ingen lämplig make eller far. Lena accepterade inte det.
Rose ser på mig, ser på henne.
– Vad var målet med den där pakten?
Jag ser på henne och jag ler.
– Vad tror du? Världsherravälde givetvis.
– Givetvis.
– Allt började med ett lekande på en lektion, vår lärare uppmuntrade oss våra lekar, de vidgade våra tankar som hon sa. Johan, en av mina klasskamrater kastade ur sig idéen om hur vi skulle kunna få världsherravälde. Vi spann vidare på den och resultatet var vår pakt. Vi skulle göra som den där organisationen. Vi skulle infiltrera olika nivåer av de styrande länderna, vi och våra barn.
Hon ser på mig, ser på henne.
– Som sagt, vi var lite naiva. Eller verklighetsfrånvända, för min del så var det ett lekande. För de andra så blev det en fixering, ge tillbaka mot alla förbannade mobbare. De testade sin plan på skolan, de genomförde ett lågintensitetskrig. Vi tog över skolan på en vecka, vi hade lärare, elever, deras föräldrar och all annan personal i våra händer på en vecka. Drivna av vår framgång så vidgade vi våra planer. En månad senare så hade vi kommunen i vår hand, en månad senare landstinget. Sen så drog vår lärare i handbromsen och stoppade oss. Hade de gett oss en månad till så hade vi haft regering och riskdag i vår hand. Men vi backade och släppte taget. De hade inte lyckats utan mig, jag meddelade vår lärare och hon drog i handbromsen. Men pakten skapades, vi älskade och det skulle inte förvåna mig om de fick barn.
– Det låter helt otroligt.
– Ja. Men det är lättare än du tror, attackera infrastrukturen. När du gjort det så stänger du ner ett sjukhus och vattenförsörjningen i en stad. Sen så hotar du med att gå till pressen. Det tar tio sekunder sen så får du som du vill. Tro mig, vi fick vad vi ville. De trodde inte på oss första gången, vi attackerade och sen så trodde de på oss.
– Men skyddade de sig inte?
– Jag skapade programmen.
Hon ser på mig och spärrar upp ögonen.
– Så du kanske ska tacka Lei och hövdingen en dag.
Jag ler mot henne.
– För helvete.
– Som sagt, jag var långt ute i kanten men jag gick aldrig över den. Det är så jag håller koll på dem så att de inte hittar mig. Det var så jag kollade så att du var ren.
– Om jag inte varit det?
– Då hade du inte kommit på intervju Rose. Du förstår, jag skapade ett program när jag var ung. Väldigt ung, i det programmet så skapade jag en bakdörr. Oavsett vad du programmerar med det programmet så kommer jag in. Det är samma med de tre virusprogram jag skapat, de finns i de flesta datorer på planeten.
Hon stirrar på mig.
– De tio är medvetna om del av det jag kan, så jag tror att de är väldigt försiktiga med sina digitala fotspår. Men när jag dog så kanske de släppte lite på garden, det är det jag hoppas på. Att de har sänkt garden så att jag kan hitta dem och se om de släppt planerna på världsherravälde.
– Om de inte har det?
– Så kommer jag att tipsa rätt människor om deras planer så kommer de att ta hand om dem.
– Ta hand om?
– Ja ta hand om, i värsta fall så får jag bunta samman dem och se till så att de blir hämtade. Men förhoppningsvis så släppte de planerna och blev vanliga medborgare och att Lena var undantaget.
– Men du tror inte det?
– Tyvärr inte, jag tror att de planerade att använda den bomben.
– Varför?
– Skapa kaos. Skickade ut en förbättring av mitt program för ett tag sedan, den stoppar deras program.
– Gav du dem ditt program?
– En del av pakten. Var precis lika förbannad på våra mobbare. Det var det som drev oss, att betala tillbaka mot våra mobbare. Deras föräldrar arbetade som politiker, läkare, advokater osv. vi straffade dem. Sen växte planen till att straffa alla mobbare på alla nivåer, vi ville skapa ett nirvana för de som var som oss. Jag vet att det var naivt, men vi var femton år och vi hade blivit mobbade mer eller mindre varje dag i nästan tio år. Vi fick nog, vi gav igen. Vi visade dem vad som händer om man retar en människa för länge och för långt. De blev väldigt medvetna om hur liten jorden är, att det inte finns några hemligheter som inte avslöjas. Vi avslöjade alla deras hemligheter, det blev en jävla massa skandaler. Det blev det kaos som vi ville skapa, vi blev fartblinda. Tills jag insåg att de är människor och att precis det som de var rädda för att vi skulle bli, hade vi blivit. Så jag berättade för vår lärare, stoppade programmen och hon drog i handbromsen. Vi landade och skämdes en hel del, men något låg kvar och pyrde. Vi skapade pakten och vi gjorde det vi gjorde. Jag kastades in i den smältdegel som jag kastades in i. Glömde allt om pakter och skit. Eller jag glömde inte men jag valde att inte tänka på det, förrän jag såg henne. Så jag hade inte fyra veckor på mig att rulla tummarna. Så jag fick åka tillbaka, betala priset för mitt förstånd. Ett pris som jag smet ifrån när jag lämnade dem första gången. Men nu har jag mognat och insett att man alltid får betala för sig, för eller senare. Konsekvenser.
Rose ser på mig, hon är skakad av mina avslöjanden. Hon skickar tacksamma tankar till Lei och hövdingen att de letade rätt på mitt samvete.
***
– Vi hade kunnat åka var som helst, men om de bor kvar här. Vilket jag misstänker så är vi på plats och kan göra något åt det.
– Ja.
Vi hade inte sagt mer åt varandra på resten av resan hit. Jag hade mest suttit mina egna tankar och jag hade tänkt på vad jag skulle göra om de fortfarande lekte med idéen om hämnd och nirvana.
Går till det rum där min dator står, öppnar den och sen sätter jag igång. Börjar söka och lutar mig tillbaka och ser på skärmen.
***
– De lyckades.
– Va?
– De lyckades, sex av sju blev gravida. Vad oddset är för det orkar jag inte räkna ut just nu. Men det är rätt högt. Men i alla fall de lyckades, de åkte över havet, födde barn och studerade. Alla på samma universitet, de valde Harvard alla tio, de bodde tillsammans och tog hand om barn och pluggade. När de var klara så flyttade de hem igen, ja alla utom Lena. Hon stannade kvar, men det visste vi redan. När de kom hem efter fem år så slog de sig ner här i stan och började arbeta. De skaffade varsitt barn till och det tog igen, alla sex blev gravida igen. Så nu är där tolv arvtagare och nio vuxna.
– Jisses.
– Jag hittade ingenting konstigt i första svepet, sådant gör mig alltid misstänksam, så jag grävde djupare. Sen så grävde jag ännu djupare, till sist så hittade jag guldådran. Hittade det jag letade efter, vad som finns under den perfekta ytan.
– Och?
– Det finns skit om man säger så, väldigt mycket skit. Otrohet, finansiella lurendrejerier, vissa politiska åskådningar som skrämmer mig. Eller inte skrämmer men äcklar mig, som sagt en rejäl soppa.
– Jaha, vanligt skit alltså men pakten?
– Lugn min vän, den där skiten gjorde mig fundersam. Den såg lite väl för tillrättalagd ut, den var för bra för att vara sann. Så jag sket i guldet och grävde vidare. Jag ville ha diamanterna.
– Hittade du dem då?
– Ja, jag hittar alltid det jag vill Rose. Tvivla aldrig på det, jo jag hittade det jag letade efter. Vi kan säga såhär, ni övriga på planeten ska vara glada att jag inte deltog fullt ut i pakten. För då så hade världen varit ganska så annorlunda.
– Vad menar du?
– Att de kommer försöka att genomföra den, de ska bara bli gravida en gång till.
– Varför?
– För att vara tillräckligt många för att genomföra sina planer, så de kommer snart att träffas för att försöka igen.
– Jisses. Och Lena?
– Som jag misstänkte, de utnyttjade henne. De lovade henne en plats vid nästa orgie. Att hon skulle få en chans till.
– Så hon skulle förse dem med kärnvapen?
– I alla fall en smutsig bomb.
– Du verkar väldigt lugn.
– Ja för jag kommer se till så att de galningarna blir omhändertagna, de vet inte om att Lena är tillfångatagen. De tror att hon arbetar på med sin bomb, när de får besked på att den är klar så kommer de att mötas. Då jag kommer att skicka ett meddelande till dem där Lena meddelar att nu är den klar, då kommer de att åka iväg och kopulera. När de gör det så kommer det att vänta en massa soldater eller liknande på dem och de kommer att ta hand om dem. Barnen kommer att placeras och tas om hand. Föräldrarna kommer att försvinna.
– Är du säker?
– Oja, för jag kommer se till så att den där världsomspännande organisationen kommer att få reda på att de har konkurrenter, de gillar inte det. Så de kommer att kasta sig över dem som en flock utsvultna vargar.
– Kommer de att döda barnen?
– Nej, de kommer försvinna när föräldrarna är borta. De tar inte barnen med sig.
– Hur vet du det?
– Jag tyckte att jag sa till dig att jag kan ta mig in i alla datorer om jag vill?
– Ja.
– Precis. De tror att de är hemliga, framförallt nu när de tror att jag är död. De till och med dedicerar hela operationen till mig, det är nästan lite sött.
Rose ser på mig, jag ser på henne.
– Så nu kommer jag att sätta bollen i rullning, om en vecka så kan vi resa iväg igen.
– Kommer de att döda dem?
– Jag vet inte, jag hoppas nästan på det.
Hon ser på mig.
– De är jävligt smarta Rose, de kan skapa kaos. Verkligt kaos.
– Så du kommer se till så att de försvinner?
– De var mina bästa vänner i tio år Rose, de var mina enda vänner. De tröstade mig när min fars övergrepp var som mest jävliga, de skyddade mig och tröstade mig. De räddade mig och mitt förstånd mer än en gång. Jag älskade de tio mer än du anar. Men deras planer är galna Rose, de är galna. Så ja jag kommer att se till så att de dör. De är för farliga för att få överleva, mina vänner har tappat all verklighetsförankring, de ser sig själv som gudar. De anser att de står över alla andra. Som jag sa de är farliga, så jag kommer se till så att de slår till med dödlig utgång.
– Även kvinnorna?
– Även dem Rose, som jag sa de är galna. Läs sen så säger du till mig om jag har rätt eller fel.
Vänder datorn mot henne, reser mig och går ut ur rummet. Går till en fåtölj och sätter mig, ser deras ansikten framför mig. Ser deras leenden, deras förväntansfulla ögon den där första dagen i skolan.
Våra skratt, våra framgångar och motgångar. Deras kramar när de tröstade mig, när jag tröstade dem. De var min familj, mina bröder och systrar. Johan, Lena, Richard, Lisa, Rebecka, Charlie, Tina, Petra, Clara och Fredrika.
Ser våra nakna kroppar, ser när vi pojkar lägger oss tillrätta mellan benen på dem. Hur vi tar dem allihop, hur vi turas om. Pakten som skapades med den akten. Hur vi svor att alltid skydda varandra, nu får jag bryta den.
– Förbannade galningar.
Känner tårarna rinna, torkar mina kinder. Jag blinkar till och ser dem framför mig igen, vår lärarinna. Vår trygga boj i ett stormigt hav, hur mycket visste hon?
Visste hon om vem som hämtade mig, vem som rekryterade mig? kanske, visste hon om deras planer? Nej det tror jag inte, torkar kinderna igen. Sluter ögonen och ser dem framför mig igen. Ser deras förväntansfulla ögon.
– Du har rätt.
– Tack Rose.
– Hur mår du?
– För jävligt.
– Vill du berätta?
Öppnar ögonen och ser på henne, sen så börjar jag berätta.
***
Ser den vita hettan på skärmen, drönaren släppte sin last och den slog ner i huset. Det hus de befann sig i, hade sett dem anlända. Rapporterade och drönaren släppte sin last.
Ser mot elden och slår ner skärmen, känner tårarna rinna längs med mina kinder. Reser mig och sätter mitt vapen på ryggen, springer genom skogen till min bil. Sätter mig i den och kör iväg.
***
Ligger på min solsäng och ser på de som badar, sveper med min blick, reser mig. Går till baren och beställer en flaska mineralvatten. Bartendern räcker den till mig, tar emot den och går tillbaka till min solsäng. Sluter ögonen, ser explosionen framför mig igen. Det har gått en månad sedan det hände, jag drömmer fortfarande om det som hände. Inte varje natt men emellanåt så kommer minnena tillbaka.
Öppnar ögonen och tar fram min bok, börjar läsa, försvinner i orden och bokstäverna.
– Vad läser du nu?
Känner igen rösten och ler, ser på Fiona och reser mig. Sveper med blicken och ser på henne.
– Blir jag arresterad om jag ger dig en kram?
– Haha, nej det blir du inte.
– Så bra.
Kramar henne och hennes varma kropp känns skön mot min, vi delar på oss. Jag ser på henne och hon ser på mig.
– Så du valde denna strand?
– Haha, ja omväxling förnöjer.
– Ja det är så sant som det är sagt.
– Du bytte också.
– Ja, jag ville inte riskera att möta dig.
– Varför?
– Därför att jag kände mer för dig än vad som är nyttigt för mig. Eller oss.
– Var det så hemskt?
– Nej tvärtom, det var så underbart.
Hon ser på mig, jag ser på henne. Ser mitt mål gå förbi bakom henne, ser på Fiona.
– Jag håller med, bytte strand av samma orsak. Vi måste prata.
Jag ser på henne, hon ser på mig.
– Det låter allvarligt.
– Ja.
– Kom.
Tar henne lätt i handen och vi börjar gå, släpper hennes hand och vi går iväg. Vi går över sanden och kommer fram till en naturlig stenpir. Vi klättrar upp på stenarna. Vi ser på varandra.
– Jag var inte riktigt ärlig mot dig sist.
Jag ser på henne, hon ser på mig.
– Jaså?
– Nej, när jag sa att jag har preventivmedel så var jag inte ärlig.
– Du gör inte det?
– Nej och det tog.
Jag ser på henne, hon ser på mig.
– Är du nu?
– Nej, jag valde att ta bort det.
– Utan att fråga mig?
Hon ser på mig.
– Hade du velat behålla det?
– Nej kanske inte, men jag hade i alla fall velat få reda på det.
– Hur?
– Har inte en aning, men du har väl kontakter du med?
– Inte sådana, inte utan att mormor fått reda på det. Det hade tagit hus i helvete. Hade du varit redo att gifta dig med mig? Med allt som kommer med det? Jag såg vad det gjorde med min mor, då var hon ändå den hon var. Inlåsningen var det som knäckte henne, den hade knäckt dig.
– Ja, men jag hade kanske velat hålla dig i handen när du gick igenom det.
Hon ser på mig, jag ser en tår rinna på hennes kind. Lyfter handen och torkar bort den.
– Tack för sanningen Fiona.
– Här hade väntat mig att du skulle skälla ut mig.
– Hade det hjälpt?
– Kanske, jag vet inte.
Ser på henne, skulle bara vilja ta henne i min famn och krama henne. Hålla henne hårt. Ser vakterna som försöker vara diskreta, jag ler lite grann och hon ser på mig.
– De är inte så diskreta.
– Jaså de där, ett onödigt ont. De håller fotograferna borta, de lär snart dyka upp här när det sprider sig att jag är här.
– Men du mår bra, inga komplikationer?
– Nej, inga komplikationer.
– Så bra.
– Så du är inte arg på mig för att jag ljög?
– Om jag säger att jag visste, så gör det mig till delaktig i din lögn.
– Visste du?
Jag ser på henne.
– Nej, men jag misstänkte att du inte var helt ärlig. Dina ögon avslöjade dig.
– Ändå så gjorde du som du gjorde?
– Ja Fiona, som sagt. Jag kände något som jag inte känt på länge, jag lät hjärtat styra i stället för min hjärna. Det blir ofta lite tokigt då.
– Så pass.
– Mm så pass, hade vi inte varit dem vi är så hade vi kanske blivit ett par.
– Kanske det. Vem vet.
– Precis vem vet.
– Hur länge stannar du?
– Ett par dagar till, du?
– Samma, när fotograferna kommer så åker jag.
Jag ser på henne, hon ser på mig. Vi går tillbaka till min solsäng.
– Hej då Fiona
– Hej då Michael.
Hon går iväg och jag ser efter henne. Ser efter henne tills hon försvinner, ser mot baren. Mitt mål sitter där.
***
Jag kysser henne länge, våra tungor hälsar på varandra igen. De dansar runt med varandra. Smeker hennes kropp och hon smeker min, reser mig och lägger mig mellan hennes ben.
Min tunga slickar henne och jag smakar på henne igen och minns hennes smaker. Slickar henne och smeker hennes innersta. Driver henne till orgasm, hon skriker ut den och jag kysser henne. Vi rullar på kondomen och jag sätter min penis mot hennes kön.
Glider in i henne och tar henne med långa tag. Ser på min penis när den gör sin resa i henne, driver henne mot hennes mål och hon driver mig. Vi ser på varandra.
Våra ögon är fastklistrade i den andres, rör mig fortare. Vi andas snabbt. Våra fingrar är sammanflätade, vi kramar dem. Känner ilningarna, de tar över hela mitt väsen.
Jag hör hennes skrik, svarar på det. Jag kommer och känner säden göra sin resa genom min kropp. Känner hennes inre krama mig. Lägger mig ner och vi kysser varandra.
***
Ser på kroppen som ligger på golvet, tömmer hans hårddisk och lämnar hans bungalow. Hoppar ner i hålet och simmar iväg, kommer fram till båten och klättrar ombord på den. Den startar och kör iväg, vi kommer fram till huvud ön. Tar mina väskor och går till den väntande bilen. Den kör mig till flygplatsen. Går ombord på planet och startar det och det lättar.
***

Kapitel 6
***
– Mitt namn är herr Söder.
– Angenämt.
Jag sitter i salen och ser på den gråhårige mannen, han ser på mig och jag väntar.
– Har du bestämt dig för vad du ska göra efter detta?
– Nej jag har väntat på att någon som du ska komma och ge mig ett erbjudande.
– Haha, så det har du?
– Ja, för eller senare så skulle ni inse att jag är för smart för mitt eget bästa.
Mannen ser på mig, jag ser på honom.
– Så det är du?
– Ja, det är jag. Så vad erbjuder ni mig?
– En speciell utbildning.
– Som innebär?
– Att du kommer få tillfredsställa det där kliandet du har i din kropp.
Jag ser på honom, han ser på mig.
– Där ser man och var kommer jag att få göra det?
– På olika platser.
– Vad är slutmålet?
– Att försöka göra världen till en lite säkrare plats.
– Ett nobelt mål, omöjligt men nobelt.
– Omöjligt?
– Ja omöjligt. Det finns för många människor på planeten för att det ska vara möjligt.
Han ser på mig, jag ser på honom.
– Är du på?
– Jag har väl inget val?
– Man har alltid ett val.
– Nej, inte alltid.
Ser utbuktningen under kavajen, frågan är om jag får en kula här eller han väntar på ett bättre tillfälle. Ser på honom, han väntar på ett bättre tillfälle.
– När reser jag?
– Dagen efter avslutningen.
Han tar fram en mapp, han räcker den till mig. Tar emot den och öppnar den och läser, skickar tillbaka den.
– Du kan behålla den.
– Behövs inte.
Han ser på mig, jag ser på honom.
– Så jag kommer vara utbytesstudent.
– Ja.
– Där ser man.
***
Jag landar planet och går av det, Rose väntar på mig, ser på henne och hon ser på mig.
– Sir.
– Rose, vi åker.
– Ja sir.
Sätter mig i bilen och Rose sätter sig bakom ratten, hon ser på mig.
– Vad är det?
– Komplikationer.
– Allvarliga?
– Ja Rose, väldigt allvarliga.
Hon ser på mig, jag ser ut genom fönstret.
– Jag är kär Rose, i en kvinna som jag aldrig kan få.
***
Ser på namnet på skylten, går fram till mannen som håller i den.
– Jag är Michael
– Kom med mig sir.
Sir?
– Javisst.
Hänger väskan på min axel och går efter honom, vi kommer fram till en bil och vi sätter oss i den. Han kör ut från trottoaren och jag ser ut genom fönstret, vi kör ut från staden och han kör i tre timmar. Vi kommer fram till vad som ser ut som en farm från en gammal västernfilm. Han stannar bilen och vi går ut ur den, ser på husen och tar min väska och mannen som kört mig visar med handen att jag ska följa efter honom. Han går för mig in i huset, släpper väskan och blockerar attacken.
Ser förvåning i hans blick, blockerar hans attack och slår till tre gånger, jag avslutar med ett knä på hans näsa. Ser de två männen se på mig och sen på sin vän, de drar batonger. Jag ler lite, mitt leende överraskar dem. De attackerar och jag möter deras attack. Jag avväpnar den ene av dem och slår till med batongen och de ligger på golvet framför mig. Ser på kameran och säger.
– Är där fler eller ni är nöjda?
Ser på de männen som ligger på golvet, ser deras bröst röra sig. En dörr öppnas och jag ser en kvinna i kjol, blus och kavaj komma ut.
– Imponerande.
– Tycker du?
– Ja.
– Där ser man, Michael.
– Miss Green
– Trevligt. Vad var meningen med detta.
Jag anar faran, glider runt och möter attacken. Blockerar mannens attack, ser något annat i hans ögon. Han är bättre än de andra tre, jag ler en utmaning. Kenjutsu, detta kan bli intressant. Attackerar honom med de fem elementen, jag ser förvåningen i hans ögon. Fem minuter senare så ligger han på golvet, vi har slagit i sönder halva inredningen.
– Jaha, vad var meningen med detta?
– Det vet du.
– Förvisso, ni vill kontrollera om jag tvekar. Om jag kan kontrollera mig och inte döda i onödan, om jag är en sociopat eller inte?
– Ja.
– Förvarnade ni dem?
– Nej.
– Där ser man, jaha kommer det fler eller vi är klara?
– Vi är klara.
Hon går ut från huset, jag går efter henne och jag tar mina väskor. Hon går runt huset och fram till en helikopter, hon går ombord på den och jag går efter henne. Vi sätter oss i den och den lättar.
***
– Sir?
– Jag har kärat ner mig min vän, givetvis när jag gör det så gör jag det i en kvinna som jag aldrig kan få.
– Varför?
– För att jag inte finns, för att hon är hon.
– Vem är hon?
Jag ser på Rose.
– Hon är prinssessa i ditt kära hemland min vän, Fiona av Windsor.
– Mountbatten
– Ja.
Rose ser på mig och jag ser ett litet leende på hennes läppar som utvecklar sig till ett skratt. Jag ser på henne, hon skrattar så att hon gråter. Jag låter henne skratta färdigt, när hon lugnat ner sig så ser hon på mig. Ser henne torka tårarna.
– Med vänner som dig Rose.
– Så behöver man inga ovänner.
– Precis.
– Så den vackra Fiona.
– Ja Rose, hon blev gravid och gjorde abort.
Hennes leende stelnar till.
– Jag släppte på garden en gång, så hände det.
– Förlåt?
– Nu skrattar du inte?
– Nej Michael, det här är allvar.
– Ja Rose, jag blev ledsen för aborten. Jag blev ledsen för att hon inte meddelade mig, förvisso så visste hon inte hur hon skulle komma i kontakt med mig. Men jag ville vara där och stötta henne, ville bli tillfrågad om vad jag tyckte.
– Vad hade du sagt?
– Helt ärligt?
– Ja tack.
– Jag vet inte Rose, jag har försökt förneka det jag känner. Men det nyttar ingenting till. Jag är kär, känner något som jag inte tillåtit mig själv att känna sen jag var fjorton och Lena frågade chans på mig. Är medveten om alla komplikationer, tro mig. Vi är det båda två.
– Hur känner hon?
– Hon sa att hon älskar mig.
– Vad svarade du?
– Att jag inte vet, men att jag känner för henne. Jag har aldrig älskat Rose, så jag vet inte hur det känns. Men hon är det första jag tänker på när jag vaknar och hon är den sista jag tänker på när jag somnar. Sen så drömmer jag om henne.
– Nog är du kär alltid.
– Jag sa ju det.
– Du gjorde det, hur går ni vidare?
– Jag vet inte, smet som en fegis. Eller jag slutförde uppdraget, sen så smet jag som en fegis.
Rose ser på mig, jag ser på henne.
***
Helikoptern landar på ett tak på en skyskrapa, vi går av den. Vi går fram till en dörr och går nerför en trappa. Vi går fram till en hiss och hon trycker på en knapp, dörrarna öppnas och vi går in i den. Vi åker ner och vi kommer ner i ett garage, vi går fram till en bil och vi sätter oss i den.
Den kör iväg och vi sitter i baksätet, bilen kör en bit ut utanför stan. Vi kommer fram till en annan farm. Det verkar vara ett genomgående tema, bilen stannar, jag ser en fyra byggnader. Ett stort boningshus, ett mindre hus och två lador.
Jag tar min väska och jag ser på henne. Hon börjar gå och jag följer efter henne, vi går in i boningshuset. Jag ser fem personer sitta vid ett stort bord, sätter ner min väska. De ser på mig och jag ser på dem.
– Michael, säg hej till din värd familj.
– Hej.
De ser på mig och de reser sig.
– Mark.
– Bob.
– Sue.
– Lisa.
– Greg.
Jag ser på dem.
– Sätt dig
– Javisst.
Sätter mig och de ser på mig, ser på dem.
– Så Michael, utbytesstudenten. Snillet som fått chansen att studera datorkunskap på universitetet här.
– Bara det?
– Vad menar du?
– Att jag lätt blir understimulerad.
– Inte här.
– Så pass?
– Ja, du kommer studera på halvfart kan vi väl säga. Resten av tiden så kommer din värdfamilj att ta hand om dig.
– Där ser man.
– Skolan börjar om tre månader, de kommer börja din grundutbildning nu. Om tre månader när du är igång så att säga så kommer du kombinera dina studier där med studierna här.
– Vad är det exakt jag ska studera här?
– Självförsvar, vapen, infiltration, osv.
– Så jag ska bli agent?
– Det kan man kanske kalla det.
– Ni är medvetna om att jag är sexton år?
– Ja?
– Nej inget, men bara så att ni är medvetna om det.
– Jadå vi är väldigt medvetna om det.
– Jaha när börjar vi?
– Nu.
Jag ser på henne, hon ser på mig.
***
Rose ser på mig, jag ser på henne. Vi har diskuterat och stött och blött mina känslor.
– Vad kommer du att göra?
– Vad kan jag göra? Fiona har rätt, jag kommer bli inlåst och det vet vi hur det slutar.
– Ja.
– Hon kommer inte abdikera, inte en chans.
– Nej, det finns en del som gjort det och det har slutat illa.
– Precis. Så vi fortsätter som vanligt, jag får hantera det så gott jag kan och vi får se hur lång tid det tar för mig att vänja mig vid att jag är förälskad i en kvinna som jag inte kan få.
– Skulle du vilja ha henne?
– Om jag är beredd på att pensionera mig?
– Ja?
– Nej, inte än Rose.
Hon ser på mig, på min blick.
***
– Jaha är han redo?
De fem runt bordet ser på henne.
– Hur vet man det? Det första uppdraget är alltid speciellt.
– Jag kom inte hit för filosofiska svar. Är han redo eller inte?
– Ja, han är redo träningsmässigt.
– Bra. Var är han nu?
– I ladan, han tränar skytte.
Miss Green reser sig, hon går ut ur boningshuset. De fem andra ser på varandra och de reser sig de med. De går över gårdsplanen, de öppnar dörren till ladan. Står bakom ett plank, ser lampan blinka. Går runt planket och ser målen.
Jag rör mig framåt och skjuter på tavlorna, kommer fram till andra sidan och trycker på knappen. Ser på tiden, klickar ut magasinet och sätter i ett nytt. Går tillbaka till planket, trycker på knappen och jag ser på lampan.
Den blinkar till och jag rör mig igen, jag skjuter och träffar. Trycker på knappen på andra sidan. Miss Green rör sig.
– Nej mam.
Hon ser på Greg.
– Vänta tills han är färdig.
Hon ser på honom, ser något i hans ögon. Något som gör att hon stannar, hon ser mig trycka på knappen och ser mig röra mig. Jag flyter över golvet och kommer till andra sidan och trycker på knappen.
Hon ser mig se på klockan, hon ser på mig kropp. Jag tränar utan tröja, hon ser musklerna spela under huden. Jag ser annorlunda ut än när hon släppte av mig här för snart tre månader sedan. Hon ser mig klicka ut magasinet och sätta pistolen i ryggslutet.
– Nu mam.
Hon ser på Greg, hon går över golvet och jag ser henne komma. Ser på de andra fem. Tar en klunk av vattnet, Miss Green kommer fram till mig.
– Michael
– Miss. Så det är dags?
– Ja.
– Jaha, målet?
Hon ger mig en USB sticka, ser på den och går fram till en dator. Sätter i stickan och öppnar den och klickar på en mapp. Läser och när jag är klar så ser jag på henne.
– När?
– Ikväll.
Jag ser på henne.
– Då får jag duscha.
Jag lämnar ladan och hon ser på min rygg när jag går till mitt hus. Hon ser på de andra fem. De kommer fram till henne.
– Vi kan inte lära honom mer.
– Förlåt?
– Han lär oss saker nu, vi kan inte lära honom mer. Jag har aldrig upplevt något liknande, efter två veckor här så lärde han oss saker.
Hon ser på dem, hon ser mot mitt hus.
– Jag löser det.
– Tack miss. Ett råd.
– Ja?
– Försök inte lura honom, jag fruktar för vad som kan hända om du gör det.
Hon ser på Sue.
– Som sagt jag löser det.
– Tack.
De lämnar ladan, hon går till mitt hus. Hon lyfter handen.
– Nej, vi väntar därinne. Gå inte in där oanmäld.
Hon stannar med handen och ser på dem, de är fem erfarna agenter. Var och en med sitt specialområde. Han skrämmer skiten ur dem, hon sänker handen och går med dem till boningshuset. Jag kommer in och jag ser på dem
– En pizzabudsbil.
– Förlåt?
– Jag behöver en pizzabudsbil.
***
Ser på kropparna och går fram till datorn, jag ler och sätter i min hårddisk. Jag flyttar över det jag vill ha, stänger locket och tar hårddisken och lämnar huset. Jag går till bilen och kör iväg.
***
Jag står i ladan, trycker på knappen och börjar röra mig. Ser målen och jag skjuter. Rör mig genom den och trycker på knappen på andra sidan. Jag ser på klockan, går tillbaka till planket. Trycker på knappen och jag rör mig. Rose ser på mig, hon ser på skärmen som filmar mina rörelser. Hon ser på min kropp, hur jag reagerar innan måltavlorna kommer fram.
Jag skjuter en kula hela tiden. Varje kula är dödande, hon ser mig trycka på knappen. Hon ser på min pulsmätare. Den går aldrig över vilopuls, hon ser mig gå tillbaka till planket. Jag trycker på knappen och en ny runda börjar, jag rör mig över golvet och kommer fram till andra sidan.
Jag trycker på knappen och ler lite, klickar ut magasinet. Gör mantelrörelse och går fram till bordet. Jag delar på pistolen och börjar rengöra den.
– Michael.
– Rose.
– Så?
– Det är rätt härligt att vara kär Rose, kan bara beklaga att jag inte tillåtit mig att känna innan, på grund av något som hände när jag var femton. Eller att jag tillåtit mig själv att låta mina föräldrar fortfarande påverka mig, det är en mänsklig känsla. Jag har förvägrat mig att vara en hel människa Rose.
– Ja, så du mår bra?
– Bättre än på länge Rose, härute så blir allt logiskt på något vis. Jag tänker bäst här Rose.
– Hur går du vidare?
– Jag går vidare med insikten att kärlek kan göra ont, men det är en fantastisk känsla som jag inte kommer förvägra mig mer.
Rose ser på mig, jag ser på henne.
– Som jag sa, du är som den storasyster jag aldrig fick. Jag älskar dig som en sådan Rose.
Hon ser på mig och ler. Då var det bara förlåtelsen kvar då.
***
– Inga betänkligheter?
– För vad?
– Det du gjorde?
– Det är väl klart, men de gjorde onda handlingar. Så de måste stoppas, lagen har försökt och misslyckats. Så det fanns bara jag kvar. Jag ser deras döda kroppar när jag sover, men det är hanterbart. Alternativet hade varit att de fått fortsätta och då hade fler dött. Så nej inga betänkligheter, inte på det viset. Men det är inte lätt att ta en människas liv.
Hon ser på mig, jag ser på henne.
– Bra, du kommer få nya instruktörer.
– Där ser man. När?
– De kommer under veckan.
– Jag börjar skolan i morgon, hur ska jag ta mig dit?
– Ta en av bilarna.
– Då vet jag det, körkort?
Hon ser på mig och ger mig en mapp. Jag öppnar den och ser på identitetshandlingarna, jag stoppar dem på mig.
– Måste jag studera hela kursen?
– Ja, varför?
– Därför att jag är smartare än dem, det kommer inte bli en utmaning. Blir jag understimulerad så brukar jag tappa tålamodet.
– Då får du träna på det.
– Så jag får inte läsa in kursen?
– Kan du det?
– Är det en utmaning?
Hon ser på mig, jag ser på henne.
***
Jag smakar på champagnen, den smakar inget vidare. Med tanke på vad en plats på ett av borden här kostar så kunde de kostat på sig en bättre champagne. Jag sätter glaset på ett bord, sveper med blicken och ser på människorna som är här.
Jag ser på kvinnorna, låter min blick smeka dem. En ringsignal hörs och vi går till våra platser. Sätter mig och ser på mina bordskamrater, sveper med blicken. Jag ser mitt mål och ler lite. Får min mat och börjar äta, jag konverserar med mina bordsgrannar.
Jag sveper med min blick, ser vem hon talar med och vem hon inte talar med. jag ser på boken som ligger på bordet, vann budgivningen om den. Den och två tavlor. Ser henne resa sig, hon börjar gå och jag ser de tre männen röra sig och följa efter henne.
Reser mig och tar min bok, går efter dem och ser henne sätta sig i en bil.
***
Hon öppnar sina ögon, hon ser på sängen som är ovanför henne. Hon sätter sig upp och skakar på sitt huvud. Hon minns inget, hon skakar på huvudet igen. Hon ser på gallerdörren. En känsla av panik fyller henne, vad är det som händer?
***
Jag ser på tavlan, sätter ett kryss över kvinnan. Ser på de andra bilderna, jag ser på kryssen. Ser på ansikten som inte har ett kryss. De som fortfarande väntar på sin betalning.
***
Jag ser på kvinnan som ligger under mig, rör mig med långa rörelser och ser njutningen i hennes ansikte. Ökar takten och tar henne hårdare och snabbare.
Känner ilningarna komma och jag tömmer mig i kondomen, rullar av henne och vi andas snabbt båda två. Hon kysser mig och jag svarar på hennes kyss. Jag ser på hennes studentrum, hon är en klasskamrat.
Vi hade flörtat ett tag, nu ligger vi här. Reser mig och går in i badrummet, tar hand om kondomen. Ställer mig i duschen, hon kommer in och kramar mig. Vänder mig och vi kysser varandra.
Våra tungor leker med varandra, lyfter upp henne och hon sänker sig. Jag glider in i henne och tar henne mot väggen. Hon kommer och jag sätter ner henne på golvet, hon sätter sig på knä och suger mig till utlösning.
Jag lämnar rummet, vi kommer inte ses mer. Har tentat av kursen, drog ut på det ett tag. Men jag orkar inte med den mer, det är för basalt. Tentade av den och jag kommer få mitt diplom.
Jag kommer gå en annan kurs i stället, avancerad matematik. Den kanske kan tillfredsställa mig, matte har alltid gjort det. Min telefon piper till, tar upp den och läser meddelandet. Ökar steglängden, går till min bil och kör iväg. Kommer fram till flygfältet, jag får en mapp och går ombord på planet.
Jag sätter mig och jag blundar när planet lättar. Öppnar mappen och läser. När jag är klar så stänger jag ögonen och lutar mig tillbaka i sätet. Planet landar och jag går av det. Sätter mig i bilen och ser på Miss Green.
– Du vet vad du ska göra?
– Jadå.
– Bra.
Vi säger inte mer, bilen stannar och jag går ur den. Går in på hotellet, går fram till hissarna och åker upp. Hissen stannar och jag går ur den, Går fram till den dörr. Öppnar den och går in i rummet, lyfter pistolen och trycker av. Lämnar rummet och åker ner, sätter mig i bilen och den kör iväg.
– Så avancerad matematik?
– Tja jag får ha något att göra.
***
Rose ser på mig, jag glider fram på vattnet. Kanoten rör sig med hög fart, hon cyklar bredvid kanalen och hon ser mina muskler spela under huden. Jag ökar takten och hon får trampa snabbare. Kommer fram till mål och jag lyfter upp årorna och lutar mig fram och andas med djupa andetag. Rose kommer fram till bryggan.
– Hur känns det.
– Trött. Fy fan vad det var jobbigt.
Hon ser ångan som ryker från min kropp, hon räcker mig en handduk och jag torkar av mig.
– Hur känns det sir?
– Bra Rose, det känns bra. Hon fick mindre än vad hon förtjänade den satans förbannade galna kvinnan. Hon var en av dem som skickade mig till hövdingen och Lei, hon var en av de som beordrade att de skulle dödas.
Rose ser på mig.
– Hon var min första handledare, de bytte ut henne när jag frågade hur mycket hon var värd för dem, om de var beredda på att förlora henne. Det var efter byn, de bytte ut henne. Så nej inga som helst betänkligheter Rose. Verkligen inte.
– Det kan jag förstå, hur många är det kvar på din tavla?
– Fem.
– Då vet jag det sir.
Jag ser på henne.
– Jag vet att du tycker att jag tar för stora risker med att jaga dem Rose, men de utnyttjade barn. De utnyttjade mig, de gör det fortfarande. Inte på samma sätt men nästan. De lärde sig en läxa med mig, någon av dem hade en viss moral. Men de saker de gjorde med mig Rose, som sagt hade det inte varit för Lei och hövdingen så vet i fan hur detta hade slutat. Är medveten om att jag aldrig kommer kunna stoppa hela den där förbannade organisationen. Men jag kan stoppa de galningar som gjorde detta med mig Rose. Jag vet att du vill att jag ska kunna förlåta, men vissa saker Rose går inte att förlåta. Min far, de och ett par personer till.
Hon ser på mig, jag ser på henne. Vi lyfter upp kanoten från vattnet, vi ställer in den i förrådet. Klär på mig och vi går till min bil, vi sätter oss i den och vi kör iväg.
***
– Välkommen
– Tack.
– Mitt namn är Mr. Jones.
– Michael.
– Om du följer med mannen där så visar han dig tillrätta.
– Tack.
– Byt om, kom ner så börjar vi.
– Javisst.
***
Mr. Jones ser på mig, han ser på tiden och noterar den.
– En gång till.
– Javisst.
Jag byter magasin och springer ut i skogen igen, Mr. Jones startar tiden och han ser mig försvinna. Han tänker på det som de andra rapporterar, han gör en notering.
– Farlig?
***
Läser om målet, lutar mig tillbaka. Börjar knappa på tangenterna, läser och jag ler lite. Tackar nej till uppdraget och reser mig från stolen, går ner och ser ut genom fönstret, ser på det snöblandade regnet utanför fönstret. Drar handen över ansiktet. Jag hör Rose fixa i köket och går ut till henne.
– Vill du ha hjälp?
– Nej tack jag är strax färdig.
Ser på maten, jag börjar duka ut faten. Sätter dem på bordet, går tillbaka till köket och fortsätter med dukningen. När jag är klar så sätter vi oss.
– God jul Rose
– Tack sir.
Vi börjar äta, det är ett mat maraton som aldrig vill ta slut. Men till sist så får jag ge upp, Rose ser på mig och ler. Det är likadant varje år, jag lovar mig själv att inte äta för mycket. Varje år så slutar det på samma vis, med att jag sitter här och inte kan röra mig.
Vi reser oss och dukar av, när vi är klara så tar jag en kopp kaffe och hon tar en kopp med äggtoddy. Vi går till ett vardagsrum, vi sätter oss och jag räcker henne en julklapp. Hon ser på mig och tackar, hon räcker mig en julklapp. Jag säger tack och jag börjar öppna den, ser på den och sen på henne.
– Tack Rose.
– Det var så lite så sir.
Hon öppnar sin och hon ser på den och hon gör stora ögon när hon ser på det som ligger i asken.
– Jisses.
Jag ser på henne och ler.
– Tack.
– Ingen fara, det drabbar ingen fattig. Vi har haft ett bra år Rose.
***
– Vi kommer att hålla koll på honom Miss.
– Ja.
– Han är farlig, väldigt farlig.
– Vi vet.
Han vet inte vem hon tillhör, han gillar inte att inte veta. Men så mycket vet han att den pojken kommer att röra till det i grytan. Han kommer röra till det rejält.
– Tack för allt Mr. Jones.
– Ingen fara.
Ser på mannen, han är inte inblandad i detta. Han är som jag ett verktyg. Jag sätter mig i bilen och Miss Green skakar hand med Mr. Jones, hon sätter sig i bilen och jag ser på huset. Får en påse över huvudet, stänger ögonen och somnar. Miss Green hör mina snarkningar, hon får en irriterad rynka i pannan.
***
Fiona öppnar paketet, det hade bara stått hennes namn på etiketten. Hon tar av pappret och hon öppnar lådan, hon ser boken som ligger i lådan. Hon ler och tar upp den. Det är den bok jag läste första gången vi träffades, hon känner tårarna komma.
– Vad fick du Fiona?
Hon ser på sin farmor, hon visar boken för henne.
– Vem fick du den av?
– En vän.
Familjen ser på henne, de ser på hennes tårar. Men de ser också hennes leende.
– En speciell vän?
– Ja farmor, en väldigt speciell vän.
– Jaha, kommer vi att få träffa denna vän?
– Nej farmor, han är en fri själ. Han kan inte låsas in. Ursäkta mig.
Hon reser sig, hon tar boken med sig och hennes familj ser på henne. Framförallt hennes far. Han känner smärtan, den smärta som han känner varje gång han tänker på det fängelse som hans barn lever i. Han reser sig.
– Sätt dig.
Han ser på sin mor.
– Men…
– Jag tar det, det är mitt fel så jag tar det.
Han ser på sin mor.
– Det är väl ingens fel mor, vi är de vi är.
Hon ser på sin son, hon ler mot honom och smeker hans kind. Hon går iväg, hon går igenom korridorerna och hon kommer fram till Fionas rum. Hon knackar på dörren och Fiona öppnar.
– Farmor.
– Fiona. Får jag komma in?
– Javisst, jag var precis på väg tillbaka. Jag behövde andas lite bara.
Farmodern ser på sitt barnbarn.
– Vem är han?
– Helt ärligt farmor så vet jag inte, inte egentligen mer än att han är från Sverige. Han sysslar med datorer och han läser sådana böcker.
– Klassiker?
– Ja klassiker, vi träffades på ön. Bjöd honom på middag och han var artig, belevad och intressant. När vi ätit så tackade han för sällskapet och gick till sitt, han var inte som de andra. Han försökte inget, han kastade sig inte över mig. Jag kastade mig över honom, vi älskade. Vi älskade i en vecka farmor, jag lurade honom.
– Hur?
– Jag sa att jag hade preventivmedel, jag vet inte. Jag tänkte inte, men jag ville känna honom. Hela honom.
– Fiona.
– Det blir värre farmor, blev gravid och gjorde abort.
Hennes farmor spänner sina ögon i henne.
– Jag vet farmor, men vår läkare skötte det diskret. Men i alla fall, jag åkte till Maldiverna. Vi träffades där, fast att vi båda åkt någon annanstans för att inte träffas. Jag berättade, hade förväntat mig en scen. Han reagerade med att säga att han var besviken på att inte ha fått reda på det, så att han kunnat stötta mig. Att han inte varit där för mig, vi gick åt varsitt håll.
– Men?
– Jag kunde inte hålla mig, vi träffades igen. Vi älskade och han försvann, han är en fri själ farmor. Tusen gånger mer än mor.
Farmodern ser på henne.
– Nu så ser han till så att jag får denna.
Hon visar boken för sin farmor.
– Han läste den första gången jag träffade honom, kommenterade hans val av bok. Han sa att han tyckte att den var bra, han gillade intrigen. Syskon rivaliteten. Eftersom han inte har några syskon.
– Vad känner du för honom?
– Jag älskar honom farmor.
– Och han?
– Han är kär i mig, han vet inte om han älskar mig. Eftersom han aldrig känt den känslan. Hur det är att vara älskad eller att älska.
Farmodern ser på sitt barnbarn, hon lyfter sin hand och smeker hennes kind. De ser på varandra.
– Vi är de vi är.
– Jag vet farmor.
***
Jag ser på de döda, jag känner hur min hand skakar. Det var nära, alldeles för nära. Sänker armen och andas in och andas ut. Jag lämnar huset och går ut till bilen, sätter mig i den och kör iväg. Börjar skaka, kör intill vägkanten. Kramar ratten och börjar skrika, jag skriker högt och skriker tills luften i mina lungor tar slut. Stänger ögonen och andas in och andas ut. Startar bilen och kör iväg, jag måste bli bättre på att smyga.
***

Kapitel 7
***
Jag ser målet i siktet, andas in. Kramar avtryckaren, trycker av och ser hur hans huvud exploderar, reser mig och trycker på en knapp på geväret. Jag går med snabba steg nerifrån taket och kommer ner på marken.
Går genom bakgatorna, sätter på mig kepsen och glasögonen. Rör vid den ena skammlen och ser kartan framför mitt ena öga. Rör mig snabbt och självsäkert.
Går genom bakdörren på ett kafé, kommer ut på fram sidan. Sätter mig på en scooter, sätter på mig en hjälm och startar den.
***
Klappar den vita korpen, ser på kvinnorna och barnen. De stirrar på mig, förklarar för dem vad som hänt med deras män. De kastar sig på marken framför mig, jag berättar vad som kommer hända med dem om de lämnar sin by och dess marker.
De lovar att inte göra det, de erbjuder sig till mig allihop. Ser på dem och lämnar byn. Går tillbaka till Hövdingens och Leis by, de ser mig komma in i byn och byborna bugar sig när jag går förbi dem. Jag kommer fram till hövdingens hydda.
– De jag arbetar för, skickade dem.
– Varför?
– Därför att ni lärde mig att leva i stället för att döda.
Han ser på mig, jag ser på honom.
– Flytta byn, de kommer att spränga den.
– Det ska bli som du önskar.
– Tack.
– Lei.
– En annan gång far, inte nu. Det passar sig inte nu.
Han ser på mig och nickar. Nickar tillbaka, går till min hydda. Packar mina saker och lämnar byn.
***
Ser på bilderna från den nedbrända byn, knappar på min dator. Hittar deras nya by. Lägger koordinaterna på minnet. Börjar göra mina förberedelser för mitt avhopp.
De är galna, mäktiga och galna. Sluter mina ögon, tackar hövdingen och Lei för deras gåva. De gav mig livet tillbaka. De lärde mig att leva, de lärde mig värdet av liv. Allt liv, förutom alla andra förmågor som de lärde mig.
***
Rose ser på mig, hon ser på det röda krysset. Hon ser på de andra röda kryssen, fyra kvar. Vänder mig mot henne.
– Jag lämnade en julklapp åt henne.
– Vem?
– Fiona.
– Vadå lämnade?
– Jag smög mig in på slottet och lämnade den under deras gran.
Rose ser på mig, jag ser på henne. Jag ler och hon mumlar något om galningar.
***
– Du ska resa.
– Vart?
– Träningsläger.
– Där ser man, när?
– Om två timmar.
– Vart ska jag?
– Ryssland, du ska till Sibirien i sex månader.
Ser på mannen, kvinnan är borta. Hotade med att döda henne om hon inte försvann. Efter det som hände med byn så hotade jag att döda henne, hennes chefer var inte så glada på henne efter det.
Hövdingen hade försett dem med vissa fördelar förutom sin utbildning, hans förmåga att hela hade räddat mer än en agent för dem. Nu var han borta, på grund av hennes beslut. Så de plockade bort henne från mig.
– Jaha.
Jag reser mig och går och packar, när jag är klar så lägger jag mig på sängen och fortsätter och planera.
– Det är dags.
Reser mig och går ut ur huset och sätter mig i den väntande bilen.
***
Kysser henne mjukt, våra läppar delar på sig. Min tunga smeker hennes och vi kysser varandra länge, vi delar på oss och jag ser i hennes ögon. Hon ser i mina och vi lägger oss på sängen, vi smeker av oss kläderna och min tunga utforskar hennes kropp igen.
De finner de punkter som den vet att hon uppskattar, känner doften av det som är hon. Min tunga särar på hennes läppar och slickar henne. Min tunga och mina fingrar leder hennes rätt och ho skriker ut sin orgasm.
Känner hennes kropp spänna sig och jag slickar i mig hennes safter, min tunga frossar på smakerna som är hon. Hennes skrik ekar mellan väggarna, skänker en flyktig tanke på att det är tur att Rose är hos sina föräldrar.
Hon drar upp mig och vi kysser varandra hungrigt, hennes tunga utforskar min kropp. Den minns också som min tunga gjorde, hennes mun, händer och tunga minns också vad min penis uppskattar.
Drar upp henne och vi kysser varandra, våra tungor dansar runt med varandra. Rullar runt oss, rullar på kondomen och ser på henne och hon ser på mig.
Trycker till försiktigt och våra kön hälsar på varandra, de förmedlar sitt budskap med de stönanden som vi undslipper när jag glider sakta in i henne och fyller henne. Tar henne med långa tag och ser på henne och hon ser på mig.
Vi älskar länge, vi njuter av varandra kroppar. Ingen av oss vill komma, vi vill ligga här för evigt. Men det är som att försöka hejda en tidvattenvåg. Vi klarar det inte, vi kommer tillsammans och skriker tillsammans och våra skrik ekar mellan väggarna i sovrummet.
Personalen på slottet ler lite och fortsätter med sitt. Vi kommer färdigt och jag lägger mig ner, kysser henne och hon kysser mig. Vi ligger på sidan, jag är fortfarande i henne och hon ligger med sitt ben över mina. Vi ser på varandra och vi kysser varandra mjukt.
– Har du mutat någon på slottet?
– Vadå då?
– Först julklappen och sen meddelandet.
– Kanske det Fiona.
– Galning.
– Kanske det med.
Vi kysser varandra igen, hade smugit mig in på slottet. Jag hade tagit mig in i hennes rum när hon sov och lämnat meddelandet.
– Jag saknade dig.
– Och jag dig. Jag pratade med farmor i julas.
– Om?
– Oss.
Jag ser på henne, så det är därför.
– Fiona, be din mormor snällt att sluta försöka spionera på mig.
Hon ser på mig, jag ser på henne.
– Någon har försökt ta reda på saker om mig. De har inte lyckats och de kommer inte lyckas. Aldrig någonsin, de kommer bara göra bort sig. Fråga henne vad hon vill veta så berättar jag så mycket jag kan.
– Så hon…
– Ja Fiona.
– Jag ska tala med henne.
– Tack Fiona.
Vi kysser varandra igen, vi delar på oss.
– Får ta hand om den där.
– Den där?
– Kondomen.
Hon ser på mig och ler, ler tillbaka. Drar mig ur henne och går in på toaletten. Tar hand om kondomen och tvättar av mig, går tillbaka till sängen och lägger mig bredvid henne. Hon ser på mina tatueringar, hon följer dem med sina fingrar.
– Vad betyder de?
– Hm man kan säga att det är en historia om mitt liv.
– Fågel fenix?
– Jag dog och levde på nytt.
– Den vita fågeln?
– En vän.
– Tribalerna?
– Från den stam på en ö i Indonesien som jag räddade livet på, samtidigt som de räddade mitt förstånd och mitt liv. När jag räddat dem så blev jag medlem i deras by.
– Det tecknet?
– Namnet på min fru i byn.
Hon ser på mig, jag ser på henne.
– Så du är gift?
– Nej, jag är utsedd till hennes make. Vi gifte oss aldrig.
– Det var ju tur det.
– Sen så enligt deras seder så kan man ha en massa fruar, hövdingen är väl mer eller mindre gift med fem kvinnor där.
– Vad heter hon?
– Lei. Hon är hövdingens dotter.
– Har ni älskat?
– Ja två gånger, en gång när de helade mig och en gång när hon blev min så att säga. Jag skänkte henne en gåva.
– Vad?
– De gav mig mitt liv, så jag skänkte henne ett liv.
– Du menar?
– Ja Fiona, det är en annan kultur. Ett annat sätt att leva, hon kan inte få mig. Så då valde hon ett liv av mig. Ett liv för ett liv. De räddade mitt förstånd Fiona, på ett vis som jag aldrig kommer att kunna betala tillbaka. De räddade bokstavligt talat livet på mig.
– Behövdes det?
– Ja Fiona, det gjorde det.
– De där tecknen.
Jag ser var hon pekar, jag ser på henne.
– Det är ditt namn Fiona, där står kvinnan jag älskar.
Hon ser på mig, jag ser på henne. Hon kysser mig och jag kysser henne.
***
Jag ser på de tre gigantiska byggnaderna, ser på mannen som tagit mig hit. Han börjar gå och jag följer efter honom. Snöstormen gör att varje steg man tar är en kamp. Han öppnar dörren och vi går in, tystnaden blir tryckande när dörren stängs. Ser på honom och han ser på mig. Vi går fram till en annan dörr, han öppnar den och kommer in i en korridor. Går igenom den och vi kommer fram till en annan dörr.
– Hit men inte längre för mig, vi ses om sex månader.
– Jaha, tack för skjutsen.
Han ser på mig och nickar, han går iväg och dörren öppnas. Jag går in och en ung kvinna ser på mig.
– Välkommen.
– Tack.
Om det överraskar henne att jag talar ryska så visar hon det inte.
– Kom med mig.
– Javisst.
Hon visar mig till mitt rum, går in och sätter mina väskor på golvet.
– Byt om och när du är klar så går vi till den som ska ta hand om dig.
– Javisst.
Hon lämnar rummet och jag byter om, när jag är klar så går jag ut. Kvinnan ser på mig och börjar gå, följer efter henne och vi kommer fram till en dörr. Den öppnas och vi går in, ser på mannen som sitter vid andra änden av bordet. Han reser sig och går runt bordet.
– Välkommen till oss.
– Tack. Vad är det meningen jag ska lära mig här?
– Allt det som dina arbetsgivares moral sätter stopp för, vi har inga sådana betänkligheter.
– Där ser man. Vad innebär det?
– Du ska lära dig att övertyga människor att prata, du kommer få lära dig att träna på riktiga objekt så att säga.
– Så tortyr?
– Precis.
– I sex månader?
– Nej du kommer även att träna med att av våra specialförband.
– Spetznats?
– Nja nästan.
– Nästan?
– Ja.
– Jaha när börjar vi?
– Nu.
Ser på mannen och nickar. Kastades ner i en smältdegel av vansinne och galenskap. Tanken på hövdingen, Lei och min hämnd höll mig på rätt sida om galenskapen.
Stannade i sex månader, sen så lämnade jag. En massa erfarenheter rikare, framförallt att människans sätt att utsätta andra människor för smärta inte har några begränsningar.
***
– De har betalat och de tackade för hjälpen.
– Så bra. Fiona?
– Vi tar det försiktigt. Vi får se helt enkelt.
Hon ser på mig, ser på henne. Hon har sin storasyster blick, ser på den och ler lite.
– Vi får se Rose.
– Ja Michael. Hon frågade om mina tatueringar.
– Vad sa du?
– Sanningen.
Hon ser på mig.
– Jag kan inte ljuga för henne Rose, lika lite som jag ljuger för dig.
– Berättade du om Lei?
– Ja Rose, det är inget jag kan hålla hemligt.
Hon ser på mig.
– Hur tog hon det?
– Bättre än jag trodde.
– Så pass.
– Ja, jag försäkrade henne att jag inte kommer att gifta mig med Lei så slappande hon av. Hon slappande av ännu mer när hon frågade om sin tatuering.
– Det kan jag tänka mig. Berättade du om din gåva till Lei?
– Ja det gjorde jag.
– Hur var reaktionen då?
– Hon accepterade det, hon sa att hon förstod.
– Tror du på henne?
– Ja.
– Och om ändrar sig?
– Då ändrar hon sig.
Rose ser på mig, jag ser på henne.
– Det är vad det är Rose, vi vet inte ens om det kommer vi bli vi en dag. Vi rider på vågen av det vi känner nu. Vi komplicerar det inte, hon älskar mig och jag älskar henne Rose.
– Så du älskar henne?
– Om det jag känner är detsamma som att älska så ja. Lär mig fortfarande Rose.
– Så bra.
– Jag bad henne även tala med sin farmor om att skicka MI6 efter mig.
– Haha, ja det kan jag tänka mig.
– Hon skulle tala med henne.
– Klokt.
– Det tyckte jag med.
***
Jag trycker på knappen, bilen exploderar. Jag ser kroppen slitas i stycken, reser mig och går iväg. Går nerför trappan, sätter mig på tunnelbanetåget och det kör iväg. Jag åker tre hållplatser, hoppar av och går upp. Går fram till bilen och den kör iväg. Den kör mig till ett privatflygfält, går ombord på planet. Sätter mig bakom spakarna och går igenom checklistan och startar planet. Jag begär starttillstånd och får det, jag lättar och sätter kurs mot Kuba.
***
Ser på mannen som sitter framför mig, han slickar sig om läpparna. Jag lyfter pistolen och trycker av. Hans kropp kastas bakåt, reser mig och går fram till honom. Jag trycker av och tömmer magasinet, lite överdrivet kanske men han var ett svin.
Lämnar hans hus och sätter mig i taxin, den kör mig till det lilla flygfältet. Jag går på mitt plan och Rose taxar ut, vi kommer upp i luften och vi lämnar Ryssland.
***
– Jag vill se ut såhär, behåll mina ögon och min ögonfärg.
– Javisst senor.
– Betalningen?
– När vi är färdiga och du är nöjd.
– Då vet jag det, när börjar vi?
– Direkt.
– Då vet jag det.
Reser mig och går efter läkaren, vi går in i en operationssal. Klär av mig och duschar och tvättar av mig. Tar på mig sjukhuskläder och går in i operationssalen.
– Är du säker.
– Ja.
– Då somnar du.
Får mask på ansiktet och jag somnar.
***

Kapitel 6
***
Drottningen går in i sitt arbetsrum, hon sätter sig på sin stol.
– Du ska lyssna på Fiona.
Hon stelnar till.
– Du kan trycka så mycket du vill, de hör dig inte. Hon bad dig inte rota i vissa saker. Du blev varnad, nu varnar jag dig. De kommer att komma efter dig om du fortsätter rota i det du gör. Jag kommer berätta en dag ers majestät, men den dagen är inte nu. Förstår vi varandra.
– Vem fan är du?
– En ensam man som är förälskad i ditt barnbarn, var det tar vägen vet ingen av oss. Men en sak ska du veta, fortsätter du rota i detta så kommer de att komma ers majestät. Låt mig ta hand om dem, ni är ute på väldigt djupt vatten. Här läs på denna, den kan kanske stilla din nyfikenhet lite. Den kanske kan skrämma dig lite med. De är farliga ers majestät, väldigt farliga.
Lägger ett USB minne på hennes skrivbord.
– Läs och lägg ner, jag meddelar när det är rätt läge. Förstår vi varandra?
– Ja.
– Bra, du ska veta att jag älskar henne. Men jag kommer aldrig tillåta mig att bli inlåst. Du håller hennes lycka i dina händer.
Jag försvinner.
– Vad menar du?
Hon får inget svar, hon vänder sig och hon rör huvudet. Rummet är tomt. Hon ser på USB minnet, hon tar det. Hon startar datorn och sätter i det. Hon öppnar mappen som ligger på den. Hon börjar läsa och hon viskar.
– Gud skydda oss.
***
– Vatten.
– Ja senor.
Jag tömmer glaset och räcker det till kvinnan.
– Tack
– Ingen fara senor.
– Skulle du vilja resa mig till sittande och öppna dörrarna.
– Ja senor.
Hon trycker på en knapp och ryggstödet reser sig, hon stannar och jag halvsitter. Hon öppnar dörrarna och jag ser på det blå havet. Sista operationen är gjord, nu väntar en månads konvalescens, en månad av träning och rehab.
Sen så är det dags att börja om. Jag ber om tre mappar, hon ger mig dem. Jag öppnar dem och läser igenom dem. Bestämmer mig för en av dem, jag skriver på min dator och ber om att få anställa Rose.
Skickar med adressen till huset i New York, köpte den innan jag åkte hit. Jag skickar med instruktioner om inredning.
– Då är jag igång.
***
– Vem fan är du?
– Er produkt.
– Va?
– Er produkt.
Jag trycker på knappen och ser hur huset exploderar, mannen satt fasttejpad på en stol. Startar bilen och kör iväg. Kör till mitt hus, parkerar i garaget. Går uppför trappan och Rose ser på mig. Jag nickar och hon nickar tillbaka. Går fram till kartan med bilder, där är bara en bild kvar. Jag ser på den.
– Rose
– Ja?
– Det är dags för årsdagen.
– Ja Michael
– Vi flyger i morgon.
– Ja Michael.
***
Ser på telefonen, trycker på sänd. Öppnar dörren och går in i salen, Ser på bänkarna. De står på samma sätt, ett minne flimrar förbi. Ser de andra tio sitta på sina platser. Ser oss titta mot dörren och vi ser på vår lärarinna komma in. Hon går fram till katedern och hon sätter sig. Blinkar till och ser mot katedern.
– Michael.
– Fröken.
– Så du räknade ut det?
– Ja fröken, för länge sedan.
– Haha, när?
– Jag ska inte säga direkt men efter ett tag så la jag ihop ett och ett.
– Så det gjorde du. Vet du allt?
– Ja det gör jag.
Går fram till min plats och sätter mig, jag minns min första dag här. Det var som om att komma hem.
– Du betydde allt för oss, du var hela vår värld. Stimulerade det ditt ego?
– Självklart.
– Att leka med barn?
– Haha, framförallt med barn. Men inte med dig, du var unik Michael.
– Tack?
– Haha, nej det är jag som ska tacka.
– Hur känns det att leka med liv, andra människors liv?
– Det är stimulerande, väldigt stimulerande.
– Jag har träffat min beskärda del av galningar, men du tar nog första priset.
– Såja nu ska vi inte vara småaktiga.
– Nej kanske inte, vet de andra om din bakgrund?
Hon ser på mig, ser på henne.
– Nej det gör de inte. Men du gör förstår jag.
– Ja det gör jag, du förstår det du aldrig fick reda på om mig är att jag skapade ett program när jag studerade här. Ett program eller rättare sagt en algoritm som ligger till grund för alla era program. I den algoritmen så la jag in en bakdörr. Det finns inga hemligheter, inte för mig. Du förstår jag har hela tiden känt till er, till det du skapat. Eller det ni skapade, du lärde mig det du lärde mig och sen så såg du till att jag lärde mig allt det där andra, någonstans på vägen så tappade jag mig. Tappade fotfästet i det jag gjorde, jag blev verkligen din skapelse. Tills du skickade mig till Indonesien, du skickade mig till Hövdingen och där fanns Lei. De räddade mig, de såg till så att jag fann fotfästet igen. Hur överraskad blev du när du insåg att jag levde?
– Väldigt.
– Hur mycket störde det dig att jag lurade dig?
– En hel del. Fast jag blev lite stolt med.
– Där ser man, hur känns det att ha varit så nära att uppnå det du ville?
– Vad menar du?
– Att marken under dig försvann när du lät ditt ego bestämma. Du vet det har alltid varit ditt problem. Du har alltid trott att du var smartast i rummet, tills du mötte mig. Sen så var du inte smartast i rummet längre. Du förstår, när du inte försökte döda mig på vägen hit och du tillät mig att gå in här och sitta och prata med dig. Så förlorade du, du förstår när jag gick in här så skickade jag allt material om er eller numera dig. Till alla de som ni lurat genom åren, alla de där föreningarna med tre bokstäver, ledare, länder osv. Allt skit ni gjort är nu till allmän beskådan. Som jag sa innan, det finns inga hemligheter. Du kanske ska vinka till kameran, detta samtal spelas upp på samtliga sociala medier som finns. Alla med en telefon, platta eller dator har följt med i detta samtal. De ser dig, de har ett ansikte på dig. All er skit som ni sysslat med är skickat som jag sa till alla de där föreningarna som ni lurat. Jag kan på rak arm säga minst tre personer som svär som satan nu, tre väldigt obehagliga personer att ha efter sig. Du vet säkert vem jag talar om eller hur. Så om du börjar springa nu så kanske du hinner till din bil, kanske inte. Så jag önskar dig lycka till, eller det gör jag inte. Jag hoppas sannerligen att de en dag får tag på dig. Men dina planer på världsherravälde är slut, du kommer väldigt snabbt inse att din värld har blivit jävligt liten. Varsågoda världen hon är er, ni kan läsa om henne på de flesta sociala medier, om henne och hennes kumpaner. Lektionen är slut fröken, schack matt.
Ser på henne, reser mig och fram till henne och trycker på en App på telefonen. Jag ger henne en kram.
– Jag förlåter dig.
Jag lämnar salen och går ut från skolan, går fram till Rose. Hon ser på mig och jag ser på henne. Jag ler och hon ler mot mig, öppnar bildörren och sätter mig i den och hon sätter sig på andra sidan och startar bilen. Vi kör iväg.
***
Tar fram telefonen och trycker på sänd.
– Mr. Jones
– Ja
– Du ska nog se detta sir.
Han ser på skärmen, han ser materialet som visar sig. Han ser på en annan skärm, han ser på kvinnan som sitter där. Han hör min röst och han ber alla hålla käften. Han känner igen den rösten.
– För helvete.
***
– Ers majestät
– Ja
– Du ska nog se detta.
***
Jag ser på dörren, så mycket minnen det finns innanför denna dörr. Jag lyfter handen och öppnar dörren.
– Vem där?
– Det är Michael.
Det blir tyst, ser en rörelse och min far kommer ut i hallen. Han ser på mig och jag ser på honom.
– Hej far, det är jag.
– Men du är död!
– Nej far, jag lurades lite. Jag är inte död, kom hit för att säga att jag förlåter dig far. Det var inte ditt fel, du hade inte en chans. Du är ett svin, men du är ett svin som har en sjukdom. Det finns hjälp att få far, väljer du att ta den så hjälper jag dig gärna. Gör du inte det så kommer du att dö endera dagen. Men jag ville bara att du skulle veta att jag förlåter dig.
Han stirrar på mig, går fram och kramar honom. Släpper honom, går ut från lägenheten. Går nerför trapporna och ut på gården, ser på fönstren. Ser min far stå i köksfönstret. Han höjer sin hand i en hälsning, vinkar tillbaka och går till bilen.
***
Rose stannar bilen och jag går ur den, går fram till huset och knackar på dörren. Hör en hund skälla och min mors nye man öppnar dörren.
– Ja?
– Det är Michael är min mor hemma?
Han ser förvånat på mig.
– Tro mig det är jag.
– Kom in.
– Tack.
Går in i huset och går efter honom in. Vi kommer till ett kök och jag ser min mor sitta vid ett bord.
– Vem var det?
– Det är jag mor.
Hon ser upp från korsordet och hon ser på mig och jag ser tvivel i hennes ögon.
– Min son är död.
– Nej mor faktum är att jag inte är det, jag fejkade min död och opererade mitt ansikte.
Ser fortfarande tvivel i hennes ögon.
– När jag var fem år så ramlade jag med min cykel och fick en järnpinne i mitt ben, jag fick åka till sjukhuset och sys.
Knäpper upp byxorna och drar ner dem, visar henne ärret. Hon stirrar på det.
– Michael!
Hennes röst är en viskning.
– Ja mor det är jag.
– Vi har väl aldrig presenterat oss. Hans
– Michael.
– Trevligt.
– Detsamma.
– Men de sa att du dog.
– Det gjorde jag väl, den andre Michael dog. Den Michael blev ingen trevlig person. Eller den person de skapade blev ingen trevlig människa. Jag är här för att säga att jag förlåter dig mor, förlåter dig för all skit som jag fick uppleva när jag växte upp.
Hon stirrar på mig, ser tårar i hennes ögon. Sätter mig på en stol och ser på henne.
– Vill du ha kaffe?
– Ja tack jag kan ta en kopp.
Hans dukar fram en kopp till mig och jag smakar på kaffet, han sätter sig.
– Vad menade du med all skit?
Jag ser på min mor och sen på honom.
– Min far är alkoholist, min mor var medberoende. Det var kaos i vårt hem varenda dag, min far utsatte mig för misshandel, han utsatte mig för sexuella övergrepp.
Min mor stirrar på mig, ser vämjelse i Hans ögon. Ser förvåning i min mors ögon. Hon visste inget.
– Jag ser att du inte visste om de sexuella övergreppen.
– Nej Michael.
– Du var ingen bra mor, mor. Verkligen inte, den enda bra handlingen du gjorde när jag växte upp var att gå med på att skicka mig till den skolan. Den klassen, din handling kan man säga indirekt räddade världen. Du förstår de skapade ett monster där, ett monster som kan göra saker som andra människor drömmer mardrömmar om. Men monstret kom till en plats där han fann harmoni kan vi väl kalla det.
– Skola?
– Så mor har inte berättat det? Jag gick i en speciell skola när jag växte upp, du förstår jag är en intelligent man.
– Michael…
– Ja mor?
– Jag…
– Säg inte att du inte visste om misshandeln, du delade ut din beskärda del av den. Orden som sårade, blickarna osv. jag såg skräcken och rädslan i era ögon. Eller hat från far och rädsla och skräck i dina. Ni var livrädda för mig, för den jag var. Eller är, det ni gjorde skapade en jag ska inte säga ond människa. Men en ung man vars moraliska kompass fått sig en törn eller två. Den unge mannen kastades till vargarna. Men jag ville att du skulle få veta mor att jag förlåter dig.
Hon ser på mig, ser tårarna rinna längsmed hennes kinder.
– Jag måste iväg, jag tackar för kaffet och för att ni släppte in mig.
Reser mig och går igenom huset, Hans följer med mig.
– Som sagt tack för att ni släppte in mig.
– Självklart.
– Fånga henne, hon kommer att minnas en massa saker. Få henne att tala om dem.
Tar hans hand och går ut från huset. Går till bilen och Rose startar den och vi kör iväg.
– Vart ska vi sir?
– Vi ska träffa en man som antingen kommer försöka döda mig eller så kommer han att tacka mig.
Rose ser på mig, ser ut genom framrutan.
***
Fiona ser på sin farmor.
– Din pojkvän har rört runt i grytan, jag vet inte om jag ska banna honom eller ge honom en Earl titel.
– Förlåt?
– Den man du träffat, hur mycket vet du om honom?
Fiona ser på sin farmor.
– Inte tillräckligt vad det verkar. Som jag sa till dig när jag berättade om honom så arbetar han med datorer.
– Haha, ja det är en underdrift. Men han är så mycket mer än så.
– Jaha, vem är han då?
– Han är mannen som sett till så att jag har mitt arbete kvar.
Fiona ser på henne, sen så berättar hennes farmor det lilla hon vet. Det jag valt att dela med mig av till henne.
***
– Vilka rekommenderar du?
– Med grädde och blåbärssylt
Jag beställer och vi sätter oss, ser på pannkakorna framför mig.
– Besöker du gravarna?
– Ja. min dotter och hennes mor ligger en bit härifrån. Men det vet du väl redan.
– Ja. jag beklagar.
– Det är vad det är.
– Vill du ha Ghost adress?
Han stannar med gaffeln halvvägs till munnen. Ser på honom och öppnar telefonen. Visar honom en adress, han tar fram sin telefon. Han skickar den vidare.
– Du vet jag träffade honom på en utbildningsanläggning i Sibirien, han var där som konsult. Han är en dålig förlorare.
– Haha, ja vid alla gudar det är han.
– Han är en rätt usel schackspelare med.
Mr. Jones ser på mig, han vet precis hur bra Ghost är på att spela schack.
– Så det är han?
– Ja Mr. Jones, det är han.
– Vad vill du ha?
– Min frihet, varken mer eller mindre.
– Din bakdörr?
– Existerar inte. Eller så ska jag inte säga, det finns ingen bakdörr. Det är något annat, något som jag inte kan förklara här och nu. Men dina tekniker kommer inte hitta något. Ingen tekniker någonstans kommer hitta en bakdörr. Ni får helt enkelt lita på min moral.
Han ser på mig, jag ser på honom.
– Hade jag velat ha världsherravälde så hade jag tryckt på knappen när jag var tolv år och skapade det programmet. Tro mig, jag vill inte ha det. Det lämnar jag till makt kåtare människor, men de ska också veta att går de utanför ramen så kommer jag att komma och ta dem i öronen. Tro mig Mr. Jones, hade jag haft ett horn i sidan till dig så hade du aldrig sett mig komma. Ditt barnbarn är skicklig på det han gör. Men jämfört med mig så är han ett spädbarn, de där tvillingarna med. Du vet det och jag vet det, det finns bara en som kan mäta sig med mig.
Han ser på mig, jag ser på honom.
– Vem?
– Min tvillingbror givetvis, det skapades två av oss.
– Förlåt?
– Har du inte läst materialet jag skickade till dig?
– Jo. Men där stod inget om någon tvillingbror.
– Jodå, det gör det. Läs igen, du förstår. När vi föddes så bytte man ut min mors barn mot mig och ett annat barn mot min bror. Jag hamnade där jag hamnade och han hamnade på en helt annan plats.
– Vet han?
– Att jag existerar? Haha, jadå Mr. Jones. Vi fann varandra rätt fort, du förstår han är den ende som fått remi mot mig. Så fann vi varandra, vi spelade schack på nätet.
– Där ser man, varför berättar du det?
– För att om det händer mig något så kommer min bror bli gramse, som jag sa han är den ende som kan mäta sig med mig.
Han ser på mig och tar en klunk av kaffet.
– Vi har inga planer på att något ska hända dig.
– Inte ni kanske, men det finns andra som är rätt rädda för mig. Jag tycker att du ska förklara det dumma i att retas med mig. Jag gillar dig, respekterar dig. Det är inte många jag kan säga det om. Men så är det, jag gillar dig. När jag var hos dig så gav du mig något, något som blev början till det som hände där i det klassrummet.
– Vadå?
– Du lärde mig om rätt och fel, eller du visade mig om rätt och fel. Sen så tog hövdingen och Lei över. De lever förresten, de flyttade byn.
Han ser på mig, jag ser på honom.
– Om du är riktigt snäll så kan jag tala med honom om att du får skicka dina mer lovande adepter till honom.
– Tack.
– Ingen fara, de lärde mig att leva. De kan kanske göra samma sak med andra.
– Ja.
– Förresten, här.
Jag räcker honom en mejladress.
– Om du vill ha hjälp någon gång.
– Tack. Jag ska tala med de andra.
– Tack, hälsa dem att de får en chans att backa. Gör de inte det så blir det konsekvenser.
Han ser på mig.
– Vad ska du göra nu?
– Vi får se. Ha semester kanske, förresten.
– Ja?
– Ditt barnbarn kommer behöva hjälp av tvillingarna, det de stoppade på Maldiverna var bara toppen på isberget. Det är Ghost med, det finns något annat därute som är mörkt och fult. Mörkare än de som jag stoppade.
– Vem?
– Vet inte än men jag är lite bekymrad.
Han ser på mig, jag ser på honom.
– Din bror?
– Är hemlig, han vill ha det så.
– Är han?
– Ja Mr. Jones det är han, han är lika intelligent som jag. Han har fått sin träning, du förstår vår ”farbror” den som satte igång oss kan man väl säga. Är inte vår ”farbror”
– Vem är han då?
– Han är vår far. Vi är hans skapelser, vi är det sista skyddet mot galenskapen. Vi är de vi är. Han kan det jag kan, han är precis lika bra på det som jag är. Du vet vad jag kan eller hur?
– Jag har en aning ja.
– Bra, vi hörs.
– Det gör vi säkert.
Jag reser mig och går ut från pannkaks dinern, Rose ser på mig och jag på henne. Vi sätter oss i bilen och vi kör iväg. Tar fram min telefon, skickar ett meddelande. Stoppar ner telefonen, vi kommer fram till det flygfält där mitt plan står. Vi parkerar bilen och tar våra väskor och går ombord.
– Vart ska vi?
– Vi ska hälsa på mina söner.
Rose ser på mig, jag ser på henne.
– Så det tog?
– Haha, ja Rose det tog.
***
Vi går i sanden och jag tar av mig tröjan och visar mina tatueringar, hövdingen möter oss.
– Välkomna
– Tack far.
Han ser på mig och ler.
– Du vet du är den ende som kallar mig för det.
– Det är ju din titel.
– Förvisso.
Vi går fram till byn och de hälsar på oss. Jag går fram till Lei och hälsar på henne. Hon hälsar på mig.
– Var är de?
– De ligger därinne.
Hon pekar på en hydda och jag går in, jag går fram till korgen som står på en säng. Jag sätter mig på den och jag ser på mina söner. Rose kommer in och hon kommer fram till mig. Hon ser på mina tårfyllda ögon.
– Jag är far Rose.
– Ja Michael.
Tar upp dem och håller dem i min famn. Lei ser på mig och hövdingen gör likadant.
– Tack Lei.
– Nej Michael, det är du som ska ha tack. Du gav mig liv.
– De kommer aldrig sakna något Lei. Aldrig någonsin.
Hon ser på mig och ler.
– När de är tillräckligt gamla så kommer de att flytta till dig, du får lära dem det du kan.
– Ja Lei, jag lovar.
Rose ser på mig, hon ser på barnen.
– När?
– När de är tillräckligt gamla Rose. När vi är klara med dem.
Hon ser på Lei, Lei ser på henne. Hon nickar och jag frågar.
– Vad heter de?
– I din värld så kommer de att heta Declan och Andrew.
– Och här?
– Sönerna till Gagak Putih.
Jag ser på henne, jag ler. Korpen skriar till och landar på min axel, ser på mina söner.
– Far?
– Ja.
– Min bror.
– Ja?
– Har hans söner fötts?
Hövdingen ser på mig.
– Ja min bror meddelade mig när det skett.
– Så bra.
– Ja.
Rose ser på mig, sen på oss andra.
***
Ligger på en solsäng och läser i en bok. Hör hennes röst.
– Mindre deprimerande bok.
– Haha, ja kanske det.
Jag ser på henne och hon ser på mig. Hon sätter sig på solsängen bredvid mig. Hon ser på mig.
– Så du vågade åka hit?
– Ja jag ville träffa dig.
– Du kunde ringt?
– Förvisso, men jag var rädd för att du skulle lägga på.
Hon ser på mig, jag ser på henne.
– Du rädd?
– Ja Fiona, jag var rädd för att du hatade mig.
– Varför skulle jag göra det?
– För den jag är, för det jag gjort. Jag gav din farmor information, information om vem jag är, vad jag gjort. Inte allt med tillräckligt. Bad henne berätta, så jag åkte hit såg till så att rätt personer såg mig. De meddelade dig, du visste så du hade ett val. Stanna hemma eller komma hit.
– Jag älskar dig Michael.
– Och jag dig Fiona.
Hon ser på mig och jag på henne, hon lutar sig fram och kysser mig. Jag kysser henne. Våra läppar delar på sig och vi kysser varandra mjukt, vi kysser varandra länge.
– Vi måste prata.
– Jag vet, men kyss mig igen.
Jag ler och kysser henne. Vi ser inte blickarna som de andra gästerna ger oss, vi ser inte de förvånade ögonkasten. Vi delar på oss.
– Sir.
– Ja Rose.
– Stannar fröken?
Jag ser på henne, sen på Fiona.
– Ja Rose det verkar så. Förlåt, Rose, Rose, Fiona.
– Angenämt fröken
– Detsamma.
– Hon är den storasyster jag aldrig fick.
– Han är den lillebror jag aldrig fick.
Fiona ser på oss och hon ler.
– Så farmor godkände mig?
– Haha, ja när hon landat efter att du skrämde henne så gör hon det.
– Så bra. Men som sagt vi måste prata.
– Ja.
Jag reser mig och tar henne i handen. Vi börjar gå och jag börjar berätta, jag berättar allt.
***
Ser på henne, hon ligger naken under mig och jag smeker hennes kropp. Hon ser på mig och jag ser lusten och åtrån spela i hennes ögon. Jag hör på hennes andning vad hon vill. Hennes ena hand smeker mitt bröst. Jag smakar på henne, på hennes hud. Min tunga leker med varenda millimeter hud som jag kommer åt. Mina händer smeker de andra.
Jag slickar hennes slida och smakar på hennes innersta. Hennes smaker berusar mig som alltid. Slickar hennes klitoris och för in två fingrar i henne och jag börjar smeka henne samtidigt som min tunga smakar på henne. Jag slickar henne och smeker henne tills hon exploderar.
Hon skriker ut i natten och jag drar ut mina fingrar, min tunga tar deras plats och jag slickar henne genom hennes orgasm.
Hon kysser mig och hon slickar sig nerför mitt bröst och min mage, hon öppnar munnen och tar min penis i den. Hennes tunga leker med mig och jag känner hur den leker med mitt ollon.
Känner värmen från hennes mun omsluta mig. Känner hennes hand smeka mina testiklar. Känner de första ilningarna, drar upp henne och vi kysser varandra.
Jag rullar runt oss, kommer överst och ser på henne. Hon ser på mig, jag tar min penis i handen och jag smeker hennes slida med mitt ollon, läpparna särar på sig och jag trycker till försiktigt. Glider in i henne och vi ser på varandra när min penis gör sin resa in i henne.
Jag når botten och stannar, vi ser på varandra och våra blickar avslöjar oss. De avslöjar det vi känner. Börjar röra på mig, rör mig försiktigt och våra kroppar möts och delar på sig i en jämnrytm, ökar takten successivt, vi driver varandra mot det slutgiltiga. Vi driver varandra mot målet, våra kroppar spänns samtidigt och vi skriker båda två när våra orgasmer träffar oss.
Vi rider på dem båda två, de blir gemensamma. Våra känslor speglas i våra skrik, i våra blickar, i våra kroppar. De ebbar ut och vi slappnar av och vi ser på varandra och vi kysser varandra.
Vi ligger i sängen och vi ser på varandra, våra ögon förlorar sig i varandra.
– Hur gör vi nu?
– Vi lär känna varandra.
Jag ser på henne.
– Så du följer med mig?
– Om jag får.
– Vad säger din far och farmor om det?
– Så länge jag är lycklig så får jag göra vad jag vill.
Jag ser på henne.
– Är det säkert?
– Ja Michael det är det.
Jag smeker hennes kind, hon smeker min.
Kapitel 7
***
– Välkommen in.
Vi går in i huset, går före henne uppför trapporna och vi kommer upp till mitt sovrum. Jag öppnar dörren och vi går in, vi sätter väskorna på golvet. Hon ser sig omkring i rummet. Hon ser på mig och ler.
– Vackert.
– Tack.
– Hur många boenden har du?
– Med detta så sju.
Hon ser på mig, jag ser på henne.
– Det var tvunget, för att jag skulle kunna hålla mig gömd och med det jag gjorde så var det nödvändigt.
Hon ser på mig och jag ser på henne.
– Hur ser resten av huset ut?
Jag ser på henne och visar henne huset. Vi kommer fram till mitt träningsrum, jag öppnar dörren och vi går in. Hon ser på mina redskap jag har och hon ser på mig.
– Detta är min lekstuga, jag är här minst en gång om dagen. På vissa av de andra platserna så har jag mer.
– Mer?
– Du får se.
– Var har du mer boende?
Jag berättar för henne, hon ser på mig.
– Var är hemma?
– Jag vet inte, överallt. Ingenstans, du förstår jag vågade inte slå rötter någonstans.
– Varför?
– Därför att jag levde med pressen att bli avslöjad, var tvungen att röra på mig hela tiden.
Hon ser på mig.
– Det var, vad det var Fiona.
– Och nu?
– Nu så kan jag slå rötter om jag vill, saken är den att jag trivs lika mycket oavsett var jag är. Alla boendena är hemma. De har sin charm allihop.
– Och det andra?
Jag ser på henne.
– Den ena delen av det jag gjorde har jag slutat med.
– Vilken?
– Uppdragen jag tog på mig. De har jag slutat med.
– Den andra delen?
– Det finns onda människor därute Fiona, ibland så måste de stoppas. Då får jag göra det.
– Stoppas?
– Ja Fiona stoppas, på ett eller annat vis. Kan jag se till så att de blir arresterade så gör jag det. Går inte det så blir det en annan lösning.
– Du dödar dem?
– Ja om det inte finns någon annan utväg. Så blir det resultatet, men jag dödar bara om det inte finns någon annan utväg.
– Kan du dö?
Jag ser på henne.
– Ja Fiona, den risken finns alltid. Men om jag gör mitt förarbete och gör vad jag ska så är risken mindre än om jag går på rödgubbe.
Hon ser på mig, jag ser på henne.
– Så risken finns?
– Ja Fiona, men den risken finns alltid. Som sagt jag kan bli påkörd när vi går över gatan. Den risken är större än att jag dör på ett uppdrag. För där så kan jag kontrollera utgången.
– Hur ofta åker du iväg?
– Oj, det vet jag inte. De där föreningarna kontaktar Rose, hon läser igenom uppdragen, anser hon att det inte är något för mig så får jag inte ens se dem. Men anser hon att jag ska titta på dem på så gör jag det. Sen så fattar jag mitt beslut, oftast i samråd med henne. Du förstår de jag stoppar, de är onda människor Fiona. De är sådana personer som de vanliga kanalerna inte kommer åt. När din farmors underrättelsetjänster prövat allt, så skickar de det till mig. Fiona läser igenom dem, hon skickar det vidare till mig. Jag läser igenom dem, gör en bedömning om det är genomförbart. Anser jag att det är det så tackar jag ja. Anser jag att det inte är det så tackar jag nej. Ibland så löser jag problemen med mitt starkaste vapen.
– Som är?
Jag pekar på min panna.
– Med denna och min andra lekstuga.
– Förlåt.
Jag tar henne i handen och vi går ut från träningsrummet, vi går upp till min andra lekstuga. Jag öppnar dörren och visar henne min dator, hon ser sig själv på skärmarna.
– Så du har mig på skärmen.
– Ja Fiona.
Hon ser på mig och ler. Jag sätter mig och rör vid musen, skärmarna tänds. Mina skrivbord syns på dem.
– Vem avskyr du mest i hela världen?
Hon ser på mig.
– Mabel Exeter.
Jag ser på henne, börjar skriva på tangentbordet. Hon ser texten fladdra förbi på skärmarna. Jag slutar skriva.
– Det kan jag förstå, hon är en mobbare.
Fiona stirrar på skärmarna. Hela Mabels liv syns där, i bilder och text.
– Mobbade hon dig med?
– Hon mobbade alla, eller mobbar. Hon är en hemsk människa.
– Om jag trycker på knappen där så kommer hela hennes liv att exponeras, hon kommer att avslöjas. Men om jag gör det så kommer en massa saker att komma till ytan, det blir konsekvenser. Konsekvenser som jag inte kan kontrollera. En massa saker kan komma upptill ytan. Men jag kan trycka på tangenten och hennes liv kommer att smulas sönder. Säger du tryck, så trycker jag. Men då får du vara beredd på konsekvenserna av det.
Hon ser på mig, jag ser på henne.
– Tryck inte.
Jag flyttar fingret.
– Hon är ett svin.
– Ja, men?
– Men jag är inte bättre än henne om du trycker på den där tangenten.
– Jo det är du, men jag håller med. För mycket skit hade kommit upptill ytan, om du vill så kan jag lära dig hur du kan slå till henne nästa gång ni träffas så att hon får rejält ont. Men poängen är att jag oftare använder denna än mina andra verktyg. Men ibland så fungerar inte det, som när jag stoppade mina f.d. klasskamrater i deras ambitioner att ta över världen.
Hon ser på mig, jag ser på henne.
– Hur stoppade du dem?
– Jag förmedlade informationen om var de skulle vara, de skickade dit två drönare som sprängde huset de befann sig i.
Hon ser på mig.
– Jisses.
– Så är det.
– Sir, fröken. Lunchen är serverad.
– Vi kommer.
Vi går ner och sätter oss, vi äter och när vi är klara så går vi ut en runda. Vi kommer tillbaka, vi äter middag. Vi går upp i sovrummet och älskar, hon somnar och jag går nerför trapporna. Jag går till köket och tar en flaska med vatten.
– Hur går det?
– Framåt.
– Vad har hon svårt med?
– Det som vi alla har svårt med, liven som ibland måste släckas. Risken för att jag inte kommer tillbaka.
Hon ser på mig, jag ser på henne.
– Konsekvenserna av de val som vi ibland får göra, jag utsatte henne för det innan idag. Hon valde rätt.
– Så bra.
– Jag hade kanske valt annorlunda, men Fiona valde att inte agera. För henne så var det rätt.
– Och för dig?
– Människan i fråga är hemsk, hon tar mobbning till en helt ny nivå. Du vet vad jag tycker om mobbare.
– Ja sir. Så vad kommer du att göra?
– Ingenting, Fiona sa nej.
– Och du kan leva med det?
– Ja Rose, som sagt jag hade kanske valt annorlunda, men nu gjorde inte Fiona det.
– Hennes familj?
– Hon säger att de accepterar hennes val. Farmodern räknar kanske med att Fiona ska bli förfärad och springa sin väg, hon förväntar sig kanske att jag kommer mörka saker.
Rose ser på mig.
– Gör du det?
– Nej Rose, jag älskar henne. Jag kommer aldrig ljuga för henne.
– Bra Michael.
– Tack Rose.
– Vad händer nu?
– Jag kommer visa henne våra boenden, när jag gjort det så hoppas jag att hon kan fatta ett beslut.
– Ja Michael, och om hon säger tack men nej tack?
– Då kommer jag att acceptera det, kommer gråta en skvätt. Kanske hitta på något dumt som jag hört att man gör vid sådana tillfällen. Sen så kommer jag att fortsätta leva.
– Och om hon stannar?
– Så kommer jag inte hitta på något dumt, vi fortsätter med den ena delen av de vi är. Den andra har jag slutat med. Men ber de mig om hjälp och vi anser att hjälpen behövs så hjälper vi till.
– Bra Michael, då vet jag det. Har du berättat om barnen?
– Ja Rose det har jag.
– Och hur tog hon det?
– Bra, hon tog det bra. Hennes familj kanske sparkar bakut, men det får vi hantera då.
– Ja Michael. Vad har du sagt om mig?
– Ingenting mer än att du är som min storasyster och inte en anställd. Vad du väljer att berätta är upp till dig. Det är inte min sak att berätta. Ditt liv är ditt.
– Tack Michael.
– Självklart, men hon kommer kanske att fråga.
– Ja Michael, då får vi se vad jag berättar.
– Ja Rose, sov gott.
– Detsamma sir.
Jag går upp i sängen och lägger mig.
***
Vi går hand i hand längsmed den långa cykelbanan, vi ser på vattnet och ser solen sjunka ner i det. Vi är i mitt hus i min hemstad, vi har åkt runt till de andra boendena och jag har visat dem för henne. Hon har sett mina lador och hon har sett mig träna i dem. Vi har varit här i en vecka nu, vi känner båda att ett beslut måste fattas.
Hon kramar min hand och jag kramar hennes.
– Jag älskar dig Michael.
– Jag älskar dig Fiona.
Vi säger inte mer, vi går vidare. Vi kommer fram till en brygga, Fiona tar mig i handen och leder mig ut på den. Vi sätter oss och ser på vattnet, hon lutar sitt huvud mot min axel.
– Då har stunden kommit.
– Ja, det känns så.
Vi ser på den röda kvällssolen sjunka ner i vattnet, vi hör vågorna klucka mot bryggan. Hon lämnar min axel och ser mig i ögonen, ser in i hennes ögon.
– Jag stannar Michael.
Jag ler mot henne och kysser henne, hon kysser mig och våra läppar möts. Vi delar på dem och våra tungor hälsar på varandra. De är väldigt glada för det beslut som hon fattat. Vi delar på oss och jag ser på henne.
– Jag älskar dig Fiona Windsor Mountbatten.
– Jag älskar dig Michael vad du nu heter i efternamn.
– Haha, Svensson. Mitt riktiga efternamn är Svensson.
Hon ser på mig och försöker uttala det, det går sådär. Vi kysser varandra igen och vi delar på oss.
– Hur löser vi det rent praktiskt?
– Har inte en aning, men jag vill inte leva utan dig.
Jag ser på henne och hon ser på mig.
– Inte jag utan dig i heller. Vi får prata med din far och farmor.
– Ja och farfar.
– Ja. Det kommer säkert bli ett fasligt liv.
– Då får det bli det.
– Kanske ska smyga på din farmor igen.
– Haha, ja det kanske du ska. Men enligt henne så räddade du monarkin, det gör att du ligger på plus.
– Så bra.
Vi reser oss och går hand i hand tillbaka till mitt hus, Rose ser på oss. Jag nickar och hon ler.
– Välkommen till oss fröken.
– Tack Rose.
– Nu ska vi fäktas med hennes familj Rose.
– Då vet jag det sir.
***
Vi ser på hennes familj som sitter mittemot oss, jag känner Rose krama min hand. Jag ser på hennes farmor, det är hon som bestämmer.
– Så ni är ett par?
– Ja farmor.
Hon ser på oss, ser hennes blick möta min. Ser stålet bakom den, jag viker inte undan med blicken.
– Har ni förlovat er?
– Nej inte än farmor.
– Det var väl för väl det.
– Vad menar du farmor?
– Hon menar att vi inte brutit mot diverse protokoll som måste följas, oavsett om du är minst. Så måste vissa regler följas, som bakgrundskontroller av mig. MI5 och MI6 ska sammanställa en fil om mig, som de skickar till hennes privatsekreterare. Han i sin tur kontrollerar deras uppgifter och väljer ut det som han anser passar sig. Om han anser att jag är ett bra val eller inte. När han fattat sitt beslut så meddelar han henne. Sen så är det väl meningen att du ska fråga henne om vi får förlova oss. Men inte förrän den där bakgrundskontrollen är klar. Vi kan väl säga såhär, de kommer inte få fram ett dugg av den enkla anledningen att jag inte existerar efter min sexton årsdag. När de hämtade mig på skolan så försvann alla spår om mig. Vad de kommer få fram är att jag är högintelligent, jag har studerat på en nivå som går över de flestas fattningsförmåga. Söker de på Michael Stein så kommer de att få fram att han vid den unga åldern av arton lämnade USD med suma cum laude i datorvetenskap och avancerad matematik. Sen försvinner Michael Stein från jordens yta.
Jag slickar mig om läpparna, de ser på mig. Vissa med förvåning i ögonen, andra stirrar på mig.
– Sen så kommer de få upp ett spår om en Michael Svensson som dog i en bilsprängning vid en ålder av tjugotre. Hans föräldrar och släkt informerades om mitt frånfälle. Efter det så finns det inga spår av mig. Inte ens en grav. Skulle de få reda på mitt smeknamn så kommer deras datorer att börja tjuta för att sen släckas. Sen så kommer alla underrättelsetjänster på jorden att ringa dem och fråga vad fan de håller på med. Ingen söker på mitt smeknamn. Alla de där föreningarna har utnyttjat mina tjänster. Både före och efter min död. Den identitet jag har nu. Michael Truman, söker de på det namnet så får de fram att han är stillsam filantrop som gör datorprogram och appar. Han har en ganska så stor förmögenhet, han äger två flygplan, en yacht, ett antal bilar och sju boenden på olika kontinenter. Han gör en hel del humanitärt arbete, han är något av en våghals som gillar utmaningar. Som att klättra i berg, dyka i havet och läsa böcker. Helst klassiker, han syns på en hel del välgörenhetsgalor osv. de som träffat honom anser att han är något speciell, trevlig men speciell. Michael Trumans uppväxt är fabricerad från början till slut.
Jag ser att drottningen slickar sig om läpparna, de övriga stirrar på mig.
– Ni förstår, jag valde att försvinna. Jag gjorde det så bra att ingen hittade mig. Jag är en hägring, en illusion. Sen så träffade jag Fiona, hon lärde mig det finaste som finns.
– Och det är?
Jag ser på hennes far.
– Hon lärde mig att älska sir. Jag älskar din dotter. Det är faktiskt så enkelt, vi älskar varandra.
– Nej så enkelt är det inte.
– Jo ers majestät precis så enkelt är det, vi älskar varandra. Hon valde att stanna hos mig fast att jag berättat allt för henne. Precis allt, trots det så valde hon att stanna hos mig. Jag valde att stanna hos henne trots det hon berättat för mig, om livet här. Vad detta livet innebär för henne och nu för mig. Vi har hittat en lösning, en kompromiss kan man väl kalla det för. Hon kommer att fullfölja sina plikter mot dig som drottning, mot kronan och sin familj och jag kommer fullfölja mina plikter.
– Vilka är de?
Jag ser på hennes farfar.
– Att emellanåt rädda era liv och kronan.
De stirrar på mig, ser drottningen spänna sina käkar.
– Du får inte berätta, men ingen bestämmer över mig. Inte ens du ers majestät. För ett tag sedan så räddade jag era liv indirekt och kronan direkt. Jag avslöjade en organisation som hade som mål att avskaffa monarkin i England och i slutändan ta över makten på hela jorden. Drottningen vägrade att spela de spel som de ville. Så de hade planer på att få henne avsatt, med hela sin familj och släkt. Jag stoppade de planerna när jag exponerade den organisationen. Smög mig in här en natt och överraskade drottning och visade henne en film där jag stoppade de lönnmördare som var skickade hit för att döda er. Visade henne filer på de planer som fanns mot er och England. Det fanns mer men det berör inte er direkt.
De stirrar på mig och sen på drottningen.
– Är det sant?
– Ingen kommentar.
– Som sagt, hon är belagd med munkavle. Det är inte jag.
– Så de skulle döda oss?
– Ja sir, det skulle de.
– Här?
– Ja sir. Trots alla era vakter så hade de lyckats om jag inte stoppat dem.
– Hur fan tog du dig in?
Drottningen ser på mig, ser på henne och jag ler.
– En yrkesman avslöjar inte sina hemligheter ers majestät.
Jag hör ett fnissande, ser på drottningens syster.
– Men vad ska vi säga till allmänheten?
– Inte ett skit.
– Förlåt?
– Inte ett skit, ingen vet att vi träffas. Inte än i alla fall, skulle någon få reda på det så är ingen kommentar ett bra sätt att hålla dem stången.
– Men förlovning, giftermål?
– Tja, som jag sa. Jag är en privat man, ingen hittar skit på mig om jag inte vill att de ska göra det. Men jag kan hitta en massa skit på dem om jag vill.
Stoppar handen i fickan och tar fram ett USB minne, lägger det på bordet.
– Här finns all skit du någonsin önskat dig om de där, vad är det du kallar dem? Asätarna? Får de för sig att skriva något som inte passar dig så öppnar du det, vad du gör med informationen är upp till dig. Men där finns information som de absolut inte vill ska komma ut. Tro mig, de vill verkligen inte att det ska komma ut. De kommer att äta ur din hand.
Jag ser henne slicka sig om läpparna.
– Så ni kommer inte förlova er och gifta er?
– Det sa jag inte, men vi kommer kanske inte göra det idag.
– Kanske?
– Ja kanske, vem vet Fiona kanske friar till mig.
– Men om du är död och ni förlovar er. Kommer det inte finnas någon som kan känna igen dig?
– Nej för att jag är död, detta ansikte ni ser framför er. Det är inte jag, det är Michael Truman. När jag dog så åkte jag till en ö där det finns en speciell klinik, där opererade jag mig. Min mor och far kände inte igen mig. Det enda jag inte ändrade på var mina ögon. Men de är blå som stor del av befolkningens är.
De ser på mig, jag ser på dem.
– Så oavsett vad ni anser om detta, far, farmor och farfar så kommer vi att leva tillsammans. En dag så kanske vi gifter oss, vi kanske inte gör det. Men vi älskar varandra och vi kommer leva tillsammans. När plikten kräver det så kommer vi att vara här, när plikten inte kräver det så kommer vi att vara någon annanstans. Som Michael sa, han har boende lite här och var. Bl.a. ett slott här i England.
– Men ni måste förlova er.
Jag ser på drottningen.
– Är det en befallning?
Hon ser på mig.
– Nej, men ni vet vad jag menar.
– Nej ers majestät, det gör jag inte. Är det en befallning eller ett önskemål?
Hon ser på mig, jag ser på henne.
– Men om ni ska leva tillsammans så måste ni i det minsta förlova er.
– Varför? Är det för att du befaller det, önskar det eller för traditionerna? Du förstår jag behöver ingen ring för att visa henne att jag älskar henne. Jag är redan märkt så att säga.
– Hur menar du?
– Jag har tatuerat in Fionas namn på mig.
De stirrar på mig.
– Det gjorde jag när jag insåg att jag älskar henne.
– Herregud. Har du med?
– Nej farmor, jag är inte lika våglig som honom.
– Det var väl för väl. Har du fler?
– Ja ers majestät.
– Många?
– En del.
De ser på mig, jag ser på dem.
– Några fler avslöjanden?
– Svara först på min fråga, är det en befallning eller ett önskemål att vi förlovar oss?
Hon ser på oss, vi ser på henne. Ingen av oss viker ner med blicken.
– Ett önskemål.
– Så bra för det lät som en befallning. Fiona?
– Ja?
– Vill du gifta dig med mig?
– Ja.
– Så bra.
Jag ser på Rose, hon kommer fram till mig. Hon bugar sig mot drottningen, hon nickar åt henne. Rose räcker mig en liten ask, jag öppnar den och visar henne ringen. Ser hennes ögon vidgas, hon tar upp den och hör de häftiga utandningarna från de som ser ringen.
– Jisses.
Det är prinssessan som säger det. Ringen är prydd med en stor diamant i mitten, runt dem så är där röda rubiner och blå topaser. Fiona ser på den med stora ögon, jag går ner på ett knä framför henne.
– Fiona jag älskar dig med hela mitt väsen, vill du gifta dig med mig?
– Ja min älskade Michael, jag älskar dig med hela mitt väsen. Jag vill gifta mig med dig.
Hon tar mitt ansikte i sina händer och hon kysser mig. Vi delar på oss och jag sätter mig.
– Vem är jag att trotsa en drottnings önskemål?
De ser på mig med häpna miner.
– Ni lurade oss?
– Nej du framförde ett önskemål, vi var vänliga nog att acceptera det. Jag fick inte ens en chans att fråga hennes far om hennes hand. Du önskade och vi utförde, så har han synpunkter så får han ta dem med dig.
De stirrar på oss och Fionas bror börjar skratta, hennes andre bror fyller i och de andra vuxna börjar skratta de med. Alla utom drottningen, hon ler.
– Vi behövde inte ens förkunna det i någon tidning eller ett dekret eller vad ni kallar det. De konservativa kommer väl att kissa på sig, men om någon frågar mig så kommer jag att säga att det var ett önskemål från drottningen. Det låter bättre och mindre konspiratoriskt än en befallning. Det var därför jag frågade, så att vi vet vad vi ska fråga när pressen frågar. Vi slipper en massa frågor, du får dem och du hänvisar till din pressekreterare som får stå där och svara på frågor som han inte har en aning om.
– Ingen lär missa den.
Hennes bror pekar på ringen.
– Nej, det lär de inte göra.
– Jaha när gifter ni er då?
– Vi får se, det får väl passera en lämplig tid. Så att du hinner rensa allas kalendrar.
Drottningen ser på mig och rodnar lite.
– Har du brått Fiona?
– Nej Michael, vi låter farmor bestämma. Eller vi kanske ska säga önska?
– Kanske det. Så önska på, du kan meddela Rose datumet så lovar vi att vara där.
Jag ser på Rose och anar ett litet leende på hennes läppar, blinkar snabbt och hon ler lite större.
***
Jag står i strandkanten, låter vattnet smeka mina fötter. Fiona står bakom mig och hon har sina armar runt mig. Jag smeker hennes armar.
– Nervös?
– Ja lite.
Jag ser ut mot havet, vänder på huvudet. Jag ser en man och en kvinna komma gående, mannen är lika lång som jag. Kvinnan är blond och ganska så lång, hon är i längd med Fiona. De går hand i hand, jag vänder mig mot dem. Jag ser på dem, ser dem komma närmare. De är nära nu, ser på min brors ansikte och jag ser mig själv. Han stannar framför mig, hans fru står bredvid honom och vi ser på varandra.
Vi tar ett steg mot varandra vi öppnar våra armar och jag kramar om min bror. Vi kramar varandra hårt.
– Jisses.
– Det kan man säga.
Vi delar på oss.
– Fiona min förlovade.
– Michael angenämt. Marianne min förlovade.
– Michael angenämt.
– Detta kommer bli förvirrande.
– Haha ja.
Kvinnorna ser på oss sen hälsar de på varandra.
– Jaha brorsan, vad gör vi nu?
– Tja vi fortsätter väl som innan. Vi stoppar galningar.
– Det låter som en bra idé.
Vi ser ut mot havet, Fiona står bredvid mig och Marianne står bredvid min bror. Som sagt det kommer bli förvirrande.
***
Epilog
Jag ser Fiona komma gående med sin far, hon är strålande vacker i sin klänning. Hon kommer fram och hennes far lämnar henne, han hotar mig med jordens undergång om jag sårar henne.
Vi vänder oss mot ärkebiskopen. Han berättar för oss om äktenskapet. Han förklarar oss som man och fru, vi kysser varandra och vi går ut från kyrkan. Vi möter folkets jubel, vi sätter oss i vagnen som dras av hästar.
De börjar röra sig, vi åker på gatorna mot slottet. De stannar och vi går in. Som man och fru.
***
Jag ser på min bror, han ser på mig. Musiken börjar och dörrarna öppnas, vi vänder oss mot Marianne och hennes far, de kommer gående mot oss. Han lämnar över henne. Min bror får samma hot som jag fått. De säger ja, de kysser varandra och de går ut från kyrkan.
***
Jag står bakom Fiona, jag smeker hennes mage. Min bror står bredvid mig han gör samma sak. Känner sparken från det liv som växer i hennes mage, jag ler och kysser hennes kind. Jag ser min bror göra likadant.
Två bröder som vandrat genom livet som två skuggor, står här med sina prinssessor och ser på solnedgången.

Slut.