En speciell båtresa

Styckegodsfartyget Esperanza hade just ankrat utanför Adamstown på Pitcairn Islands, mitt ute i Stilla Havet. Den lilla byn var sista anhalten på en transport av förnödenheter till små öar i Polynesien. Det var kväll, och lossningen av förnödenheterna till ön skulle börja dagen efter. Ön hade ingen djuphamn, så lossningen sköttes med en öppen så kallad longboat.

Ryan hade mönstrat på i sin hemstad Auckland på Nya Zeeland. Resan var hans första jobb som matros.

När alla hade ätit middag i fartygsmässen gjorde Ryan och några till i besättningen sej i ordning för att åka in till ön med fartygets motorbåt. Förste styrman Marthe tog Ryan avsides.

”Du Ryan, vad vet du om Adamstown?” frågade hon.

”Inte ett dyft,” svarade Ryan.

Marthe fortsatte, ”Då ska du veta att det finns en väldigt speciell tradition här på ön. Befolkningen är extremt liten, och dom unga familjerna är rädda för inavel. Så när det kommer en båt välkomnar dom unga besättningsmän som kan göra kvinnorna med barn. För att bredda den genetiska mångfalden, så att säga. Men du ska veta att det här är ett känsligt ämne. Befolkningen är huvudsakligen sjundedagsadventister. så den här traditionen pratar man inte högt om.”

”Oj!” svarade Ryan. ”Det här visste jag inte.”

”Nej, jag tänkte väl det,” sa Marthe. ”Det här är ju din första resa. Men när du går i land med dom andra kommer du säkert att hamna i ortens lilla kafé. Och där får du räkna med att det kan sitta någon ung kvinna som är på jakt efter en tillfällig älskare.”

”Oj oj!” utbrast Ryan. Nu hade han blivit alldeles röd i ansiktet.

Marthe la en lugnande hand på hans axel. ”Ta det lugnt, Ryan. Du behöver ju inte tacka ja till några inviter om du inte känner för det. Hopp ombord i motorbåten med dej nu.”

Marthe var sannspådd; några andra i besättningen tog med honom till kaféet. Och där satt två unga kvinnor vid det ena lilla bordet. När killarna hade bänkat sej vid dom andra borden, reste sej en av kvinnorna och slog sej ner hos killarna. Och så var konversationen i gång. Och efter ett tag reste sej en av killarna och följde med kvinnan.

Kvar satt den andra unga kvinnan. Ryan tittade förstulet på henne. Hon var den yngsta av dom båda, och satt med nedslagna ögon. Medan Ryan tittade på henne lyfte hon plötsligt blicken och tittade tillbaka på honom. Ryan log försiktigt mot henne. Och då log hon tillbaka. Så vinkade hon diskret med handen att han skulle sätta sej hos henne.

Så satt dom mitt emot varann. Ryan presenterade sej, och det gjorde Emily också. Sen satt Ryan och Emily tysta och tittade försiktigt på varann. Till slut tog Emily mod till sej och frågade var Ryan kom ifrån. Och han berättade att han kom från Nya Zeeland och att det var hans första resa.

”Hur bor du på Nya Zeeland?” undrade Emily. Och Ryan berättade att han fortfarande bodde hos sin mamma i Auckland. Pappan hade lämnat familjen när han var liten, så honom hade han ingen kontakt med.

Emily berättade att hon var rätt så nygift, och att dom inte hade skaffat några barn ännu. Men nu ville dom så gärna ha ett.

”Känner du till den hemliga traditionen här på ön?” undrade hon. ”Att vi gärna vill få barn med gästande besättningsmedlemmar för att få in nya gener bland oss.”

Och jo, det hade hans förstestyrman förklarat för honom, svarade han.

Så undrade Emily om han hade en flickvän, men det hade han inte. Så rodnade hon lätt när hon frågade om han hade legat med någon förut.

”N-n-nej, det har jag inte,” stammade Ryan. Nu var det hans tur att rodna.

Emily tog hans hand i sin. ”Skulle du kunna tänka dej att göra mej med barn, Ryan? Min man och jag har pratat om det här, och han är helt med på noterna.”

Så tog Emily med sej Ryan hem. Huset var tomt, för hennes man hade gått till grannen för att inte störa. När dom hade kommit in i sovrummet kramades dom försiktigt, och Ryan kände sej yr och het av att känna Emilys mjuka kropp mot sin. Så klädde dom av sej.

Ute var det mörkt, och genom det öppna fönstret hördes fågelsång och insektssurr, och en lätt vind susade i trädkronorna.

Dom la sej på sängen bredvid varann, och Emilys händer började vandra runt på Ryan. Först var han lite förvirrad. Han visste inte riktigt hur man gjorde när man hade en naken kvinna intill sej i sängen. Men så småningom började han smeka Emily försiktigt. Och Emily hjälpte honom på traven; hon tog hans hand och la den på sitt ena bröst.

Så fortsatte dom att smekas. Och efter ett tag kände Ryan en hand sluta sej om hans styva penis. Och Emily förde hans hand till skötet. Och där kände Ryan att hon var rejält fuktig.

Så vände Emily sej på rygg och bad Ryan komma in i henne. Och när han kände hennes slida sluta sej om penisen blev han så upphetsad att han kom med det samma. Och då fick Emily en rejäl dos sperma i sej.

”Så snabbt du kom, Ryan,” viskade hon. ”Men fortsätt att vara i mej. Du är ju fortfarande styv.”

Nu hade Ryan lite bättre koll på sej. Han fortsatte med lugna samlagsrörelser i Emily, och för varje stöt han gjorde i henne undslapp hon sej ett njutningsfyllt ”Mmmm”. Och efter ett tag kom hon också.

Samlaget fortsatte, och efter ett tag kom Ryan igen i Emily. Och då kom hon också en andra gång.

När Ryan stod i ytterdörren kramade Emily om honom. ”Hur länge stannar din båt?” undrade hon.

”Kaptenen säger att lossningen nog tar ett par dar,” svarade han.

”Oh så bra” sa hon. ”Vill du komma tillbaka till mej i morgon kväll också? För då ökar chanserna att jag blir gravid.”

Dagen efter jobbade besättningen med lossningen. Det lossades lådor med konserver, torrmjölk, frysvaror, torrvaror och en massa annan mat, och diesel till byns elverk. Kaptenen hade gärna fortsatt lossningen under kvällen, men gubbarna på longboaten slutade jobba klockan fyra. Så när besättningen hade ätit middag i mässen åkte några av besättningen in med motorbåten igen och gick bort till det lilla kaféet. Och Ryan var med.

När dom kom in i kaféet spanade Ryan efter Emily. Men hon var inte där. ”Har hon ångrat sej?” undrade Ryan. Den andra unga kvinnan satt vid det ena bordet, och när hon fick syn på killen från gårdagen reste hon sej genast och gick iväg med honom.

Ryan kände sej grymt besviken. Han längtade så intensivt efter att få ligga med Emily igen. Han beställde en kaffe, och satt tyst och nedslagen med koppen mellan händerna medan kamraterna vid bordet pratade på.

Men så öppnades dörren, och in kom Emily. Hon tittade sej snabbt omkring, och fick syn på Ryan. Han reste sej och skyndade fram till henne, allt medan hjärtat slog dubbelslag. ”Tack för i går,” stammade han. ”Det var så fint med dej.”

”Tack själv,” svarade hon och log mot honom. ”Det var väldigt fint med dej också. Du var så skön.”

Så tog hon med honom till sovrummet precis som kvällen innan.

Emily klädde långsamt av Ryan, plagg för plagg, tills han var helt naken. Sen stod hon där, tittade på honom och log. ”Ska du inte klä av mej också, Ryan,” undrade hon så. Och Ryan lyfte av henne T-tröjan, drog av henne byxorna och knäppte upp hennes behå. Och så drog han långsamt ner hennes trosor.

Emily lade armarna runt Ryan och kramade honom hårt. Och han kände hur hon tryckte skötet hårt mot hans ena lår.

Kvällen innan hade dom inte kyssts. Emily ville visserligen att Ryan skulle göra henne med barn, men hon hade egentligen tänkt undvika att engagera sej känslomässigt i honom. Hon var ju gift med sin man, och det var ju honom hon höll ihop med. Så hon hade dragit ett streck när det gällde kyssar. Men det var något hos Ryan som hon inte lyckades värja sej mot. Han var så ung, tafatt och oskyldig, och han var så öm och kärleksfull när han låg med henne.

Så nu gav sej Emily helt åt Ryan. Hon öppnade munnen och fann Ryans tunga, och sen tungkysstes dom länge. Och Ryan kände sej yr av lycka och upphetsning. Medan dom stod där framför sängen strök hon honom mjukt över ryggen, sidorna och rumpan. Och när han kände det gjorde han likadant med henne.

Så la dom sej på sängen. Emily kramade Ryans penis och han masserade hennes vagina. Så vände hon sej på rygg och särade på benen.

”Om du kommer in i mej väldigt långsamt, Ryan, så kanske du kan hålla dej lite längre än i går.”

Ryan gjorde som Emily sa. Han satte ollonet i hennes slidöppning och tryckte helt lätt, och lät penisen tränga in långsamt i henne. Och han skärpte sej så mycket han bara kunde för att inte komma med det samma. Emily rörde sej sakta och med små rörelser under honom för att inte stimulera honom för mycket. Och så mumlade hon lågt, ”Vad skönt det är att ha dej i sej, Ryan. Var alldeles stilla nu, och bara njut.” Så svepte hon armarna runt honom och kysste honom.

Så började Emily göra försiktiga samlagsrörelser under Ryan. Och när han kände det, rörde han sej också. Och han skärpte sej fortfarande för att inte komma. Men det var väldigt svårt. Emily började röra sej allt häftigare, och plötsligt kom hon. Och när Ryan kände hennes slida pulsera i hårda spasmer runt hans penis kunde han inte hålla sej längre, utan ejakulerade häftigt och länge i henne.

Lossningen var snart klar, och Esperanza skulle lämna Adamstown dagen efter. Så det var den sista kvällen dom kunde ligga med varann.

Emily hade hunnit fästa sej mera vid Ryan än hon hade tänkt. Och Ryan var hopplöst förälskad i henne. Så det blev ett känslofyllt avskedssamlag. Ryan stötte djupt i Emily, och hon rörde sej vilt under honom. Och efter dom första orgasmerna rullade dom runt i sängen och Emily gränslade Ryan. Och sen red hon honom med snabba intensiva tag tills dom kom igen.

På förmiddagen dagen efter lyfte Esperanza ankar och satte kurs mot Auckland. Kvar på kajen stod Emily och vinkade.

Resan blev jobbig för Ryan. Inte för att han mådde dåligt av sjögången, för den var han van vid. Men han kunde inte få Emily ur tankarna. På kvällarna låg han och vred sej i kojen och kunde inte somna. Och när han äntligen lyckades somna drömde han att dom låg med varann.

Så ankom Esperanza till Auckland. Och Ryan gick hem till sin mamma.

 

Avsnitt 2

Ryans mamma tyckte att han var ovanligt tyst och missmodig. När dom hade ätit middag frågade hon ”Är det nått som tynger dej, Ryan?”

”Nej då Mamma, det är ingenting,” svarade han.

”Hördu,” fortsatte mamman, ”Du kan väl kila ner till kvarterskrogen. Där brukar du ju träffa dina kompisar. Som kan muntra upp dej lite.”

Ryan följde mammans uppmaning och gick till kvarterskrogen. Han köpte sej en espresso och satte sej vid ett ledigt bord, och där satt han och deppade. Så kom två tjejer in. Den ena, som hette Daniela, kände han förut; dom hade träffats några gånger tidigare på krogen. Hon studerade språk vid universitetet för att bli högstadielärare. Den andra tjejen hade han inte sett förut.

”Hej Ryan!” sa Daniela. Det var länge sen. Värst vad du ser deppig ut! Får vi slå oss ner?”

Ryan nickade tyst.

”Det här är Claire,” sa hon till Ryan. ”Hon jobbar på ett snabbköp. Vi är barndomsvänner. Och Claire, det här är Ryan.” Claire sträckte ut en hand till Ryan och sa ”Trevligt att träffas.” Och Ryan tog handen och sa ”Tack det samma.”

Daniela försökte få igång lite konversation, så hon frågade Ryan vad han hade haft för sej den sista tiden. Och Ryan berättade om sin resa med Esperanza som hade haft slutstation på Adamstown på Pitcairn Islands.

”Vad spännande!” sa Daniela. ”Förresten, är det inte där kvinnorna raggar män från besättningen för att göra dom med barn? Fast det är väl bara en skröna.”

”Nejdå, det är det inte alls,” undslapp sej Ryan. Sen ville han bita tungan av sej. För nu kände han att han var ute på tunn is.

Daniela tittade med höjda ögonbryn på Ryan, för han hade blivit illröd. Så då förstod hon vad Ryan hade varit med om i Adamstown.

Claire såg lite förvirrad ut. ”Varför raggar kvinnorna besättningsmedlemmar just i Adamstown?” frågade hon. Så Ryan förklarade för henne vad det berodde på.

”Åh, vad spännande!” ubrast Claire. ”Så då blev du uppraggad då?”

Ryan tittade ner i bordet. Och nu var det Claires tur att vilja bita tungan av sej. Egentligen ville Ryan inget hellre än att berätta om Emily. Men han vågade inte. Men då sa Daniela, ”Du Ryan, deppar du för att du inte får träffa din älskarinna från Adamstown mera?”

Då gick proppen ur för Ryan. Han berättade vad han hade varit med om, och tjejerna lyssnade intresserat.

När han hade pratat färdigt strök Daniela honom över kinden. ”Då förstår jag att du har det jobbigt, Ryan.”

Plötsligt tittade Claire på klockan. ”Ska du iväg nånstans?” undrade Daniela. ”Ja, jag ska till Michael,” svarade hon. Men jag behöver inte jäkta. Vi har bestämt träff om tre kvart ungefär.”

”Är det din kille?” undrade Ryan.

Nu var det Claires tur att rodna. Hon tittade ner på bordet. ”Ja och nej,” svarade hon så.

”Du kan väl berätta om Michael,” sa Daniela. Nu när Ryan har varit så öppenhjärtig om sej själv och Emily.”

”Ja, men Ryan, du får inte berätta för nån,” sa Claire.

Och så fick Ryan veta att Michael var en ung katolsk präst, och att Claire brukade bikta sej för honom. Och en dag när hon hade kommit till biktstolen var hon alldeles uppriven, för hon hade kommit på sin kille med att knulla en annan tjej. Och hon hade smockat till honom så han blödde. Och det ville hon ha syndaförlåtelse för.

Fader Michael, som satt på andra sidan av biktstolsgallret, tyckte han behövde veta lite mera om vad som hade hänt, så han bad Claire berätta. Och uppriven som hon var beskrev hon i detalj hur hennes kille hade gått till väga med den andra tjejen. Sen hade hon tystnat, för hon hörde Fader Michael ta djupa andetag där innanför gallret.

När Michael hade hämtat sej en smula efter Claires intima beskrivningar gick han igenom ritualen för syndaförlåtelse med henne.

När dom sedan möttes utanför biktstolen stod dom och tittade på varann. Efter ett litet tag frågade Michael med darrande röst om Claire ville följa med honom in i sakristian. Och det ville hon.

När Claire hade kommit så långt i sin berättelse tittade hon på Ryan. ”Vad hände sen?” undrade han. Claire rodnade och tittade ner på bordet. Efter en paus sa hon, ”Vi hade sex där i sakristian.” Så tittade hon upp på Ryan igen. ”Han var så underbar. Jag har aldrig varit med om något så skönt i hela mitt liv.”

”Då slutade det hela bra?” sa Ryan.

”Ja, det gjorde ju det,” svarade Claire. ”Vi träffas regelbundet nu, och jag är så lycklig med honom. Stackars Michael, han är ju katolsk präst, så kyrkan kräver att han lever i avhållsamhet. Och han får naturligtvis inte ha någon fru. Så vi måste hålla förhållandet hemligt. Och du får som sagt inte berätta det här för nån.”

Nu hade klockan blivit så mycket att Claire var tvungen att ge sej av. Så sen satt bara Daniela och Ryan kvar.

Efter ett tag frågade Daniela om Ryan ville följa med henne hem. Hon bodde också hos sin ensamstående mamma, för hon hade inte råd med en egen bostad.

Mamman gav Ryan en stor välkomstkram, och sen dukade hon fram te och kakor. När dom hade pratat ett tag gick Daniela på toa. Mamman log vänligt mot Ryan och sa, ”Ryan, har Daniela berättat om sin förra kille?” Men nej, det hade hon inte. ”Det förhållandet gick inte så bra,” fortsatte mamman. ”Han var inte snäll mot henne. Så det måste du vara, Ryan. För det behöver hon verkligen.”

Så kom Daniela tillbaka. Och när dom hade pratat lite till med mamman tog Daniela med sej Ryan in till sitt rum. Dom satte sej på sängen, och när dom hade pratat en stund frågade Daniela plötsligt, ”Du Ryan, hur känner du för den där Emily egentligen? För det var ju bara en tillfällig förbindelse hon ville ha väl?”

Ryan strök bor en tår ur ögonvrån. ”Jag är hopplöst kär i henne, Daniela.”

Daniela flyttade sej intill Ryan och kramade om honom. ”Stackars dej, det här låter inte så bra. Hon är ju gift och ville bara ha ett barn ju, inte en ny relation, väl?” Hon strök honom över håret och kinden och kramade honom hårt. Och Ryan upptäckte att han började bli kåt på Daniela.

Så tog Daniela Ryans hand och la den på sitt ena bröst. Ryan kramade det försiktigt, och Daniela sa ”Mmmmmm”. Och efter ett tag krängde hon av sej T-tröjan och bad Ryan knäppa upp hennes behå. Och då kunde Ryan känna på hennes nakna bröst. Sen kysste hon honom, länge och innerligt.

Nu tänkte inte Ryan på Emily längre. Han tänkte bara på Daniela. Han kysste henne på halsen och på brösten och smakade på hennes styva bröstvårtor. Sen kände han Danielas hand mot skrevet.

”Du,” mumlade hon, ”Ska vi klä av oss? Vill du det?”

”Jaa!” stönade Ryan. Nu var han jättekåt.

När dom hade fått av sej alla kläderna la dom sej på Danielas säng och kramades och smekte varann. Och snart kände Ryan hur Danielas hand slöt sej om hans penis. Och då satte han handen mot hennes vagina och gned med ett finger fram och tillbaka mellan blygdläpparna.

Så hejdade han sej. ”Men Daniela, jag gör dej väl inte med barn nu?”

”Nehej då,” svarade Daniela. ”Jag har spiral. Barnalstringen får du spara till Adamstown. Åtminstone än så länge. Kom in i mej nu, din sexiga Stillahavsseglare.”

Det blev ett skönt samlag; minst lika skönt som med Emily, tyckte Ryan. När deras orgasmer hade mojnat, låg dom i varandras armar och höll hårt om varann. Så tittade Daniela allvarligt på Ryan.

”Du, tänkte du fortfarande på Emily när vi låg med varann?”

”Nej, inte alls,” svarade Ryan förvånat. ”Jag tänkte bara på dej. Det var så skönt med dej.”

Daniela kramade honom hårt. ”Ryan, jag tycker förfärligt mycket om dej.”

Ryan log tillbaka mot Daniela. ”Och jag tycker så förfärligt mycket om dej, Daniela.”

AVSNITT 3

Esperanza låg på redden utanför Adamstown med en ny last av förnödenheter. Klockan hade blivit fyra på eftermiddagen, och manskapet på longboaten hade slutat för dagen.

Ryan steg i land från Esperanzas motorbåt, och på den lilla kajen stod Emily och väntade på honom. Hon hade räknat ut att den bästa chansen att träffa honom var just när lossningen var slut för dagen.

”Hej Ryan,” sa hon när han kom fram till henne. Ryan tänkte krama om henne, men hon sträckte ut en hand och stoppade honom. ”Vi får ju inte skylta med vår relation, Ryan, så vi kan bara uppträda som bekanta.”

Ryan såg väldigt besviken ut. Och Emily kunde inte hjälpa att hon fortfarande hade djupa känslor för Ryan. ”Kom,” sa hon, och ledde bort honom bakom hamnskjulet. Och där i skydd av skjulet kramade hon och kysste honom. Och Ryan kramade henne hårt tillbaka.

Medan dom fortfarande stod tätt omslingrade berättade Emily att hon var gravid. Så samlagen hade lyckats. Och nu såg hon och hennes man fram emot att få sitt första barn.

Ryan berättade att han nu var ihop med Daniela. När han visade en bild på henne sa Emily,

”Så snäll och rar hon ser ut. Henne har du haft tur med, Ryan.”

”Ja, hon är väldigt snäll,” svarade Ryan. ”Och jag är väldigt fäst vid henne.”

Och det tyckte Emily var en god nyhet.

Lossningen tog två dagar liksom förra gången. Och sen stävade Esperanza tillbaka mot Auckland.

På kvällen efter ankomsten till Auckland gick Ryan till Daniela. Hennes mamma bjöd på en god middag, och sen gick dom unga tu in till Danielas rum och satte sej på sängen.

När dom hade pratat ett tag frågade Daniela hur det hade gått med Emily. ”För du träffade henne, väl?” Och då berättade Ryan att hon hade blivit gravid.

”Så då lyckades ni, då,” sa Daniela.

”Ja, vi gjorde ju det,” svarade Ryan.

”Du?”

”Ja?”

”Jag har längtat så förfärligt efter dej. Dina båtturer varar ju så förfärligt länge.”

Ryan kramade Daniela hårt. ”Jag har längtat efter dej också. Väldigt väldigt mycket.”

Så klädde dom av varann och låg med varann, njutningsfyllt och länge.

Ryan skulle vara ledig ett tag, helt enligt mönstringsavtalet. Så Daniela och han mer eller mindre bodde ihop, så gott det gick i deras olika rum. I regel sov dom hos Daniela, men i bland hos Ryan. Och Ryans mamma och Daniela kom väldigt bra överens.

En dag blev Daniela och Ryan hembjudna på middag till Claire och Michael, i Michaels lilla etta. Det serverades en god middag som Claire hade lagat i Michaels pentry. Och det dracks ett gott vin från en lokal vinodlare i trakten.

Vid efterrätten frågade Claire hur det hade gått för Emily. Så Ryan berättade att han hade lyckats göra henne gravid.

Michael såg ut som ett stort frågetecken. ”Vad handlar det här om?” undrade han förfärad. Så då fick han hela historien berättad för sej. Först såg han lite förskräckt ut när han hörde om traditionerna i Adamstown. Men då la Claire en hand på hans arm. ”Kom nu ihåg Michael, att vi inte heller är gifta.”

Tiden gick, och Ryan var borta långa perioder från Daniela. Han hade börjat spara det mesta av sin lön till en yrkesutbildning på land, men lite utgifter hade han för bidrag till mat hemma. Och han delade hyran solidariskt med sin mamma, liksom Daniela gjorde från sitt studiebidrag.

En dag fick Ryan ett mail från Emily. Hon skrev att dom hade fått en fin pojke, och hon skickade en bild av honom med sej själv och maken i bakgrunden. Sen skrev hon att dom tänkte sej att så småningom få ett barn till. Och nu undrade hon om han kunde hjälpa till med det också. ”Men du kanske borde prata lite med Daniela först.” skrev hon.

Ryan skrev ut mailet och visade det för Daniela. Hon satt länge och tittade på bilden av pojken. Så lyfte hon blicken. ”Vad söt han är,” sa hon. ”Men vad konstigt det känns att det är din son.”

”Ja,” svarade Ryan, ”Egentligen är han ju inte min son, fastän jag är pappan. Men vad tycker du om Emilys undran? Ska jag avböja?”

Daniela var tyst först. Det kändes ju lite konstigt att Ryan skulle ligga med en annan. Men så tänkte hon att hennes relation med Ryan ju var väldigt stabil. Och hon kände verkligen med Emily och dom andra kvinnorna i Adamstown som var så angelägna om att undvika inavel. Hon tittade upp och log mot Ryan.

”Jag tycker du ska säga ja till Emily. Då blir hon glad. Och hennes man också.”

Så småningom ankom Esperanza till Adamstown igen. Liksom tidigare stod Emily vid den lilla kajen när Esperanzas motorbåt la till. Och när Ryan hade klivit i land, smög dom iväg bakom hamnskjulet och kramades. Och sen gick dom hem till Emily.

Och nio månader senare föddes en fin liten flicka . . . . .