En helg i maj

Jag flyttade ut till stugan tidigt den sommaren. Inom akademin har de lite underliga sätt att straffa jobbiga medarbetare, så när jag ifrågasatte prefektens förslag till arbetsordning så bestraffade hon mig genom att dra in de examinationer jag skulle ansvara för. Med andra ord, jag hade full lön men inget att göra efter andra veckan i maj. Nu har jag nått den åldern att jag inte har någon akademisk prestige att förlora så jag var nöjd.
Lotta skulle inte ha semester förrän efter femte juli så jag beslutade mig för att flytta ut i stugan och bo där för mig själv. Kanske skulle jag äntligen få tid att reparera och renovera den gamla. Det var en 22-tums Apollo som Lottas mamma fick när hon fyllde tolv år, sen ärvde Lotta den, och vår dotter Alice var nog också tolv när hon fick den. Cykeln var vacker men rostig och vevpartiet gjorde märkliga ljud. För ett par år sen, när jag lyfte ner cykeln från vinden, drog Lotta handen över sadeln och sa:
– Tre generationer flickor har suttit och gnidit muttan på den här. Snart är det Agnes tur.
– Du är tamejfan inte riktigt klok, svarade jag.
Man har ambitioner, men det är inte alltid det blir så. Den första veckan ägnade jag mest åt promenader och att stirra ut över havet medan jag sippade på några av de löjligt dyra bourgognevinerna som vi köpt för länge sen. Det är en märklig grej det där med att köpa bra viner som man sen inte dricker utan sparar, tills man en dag får hjärtsvikt och läkaren utfärdar alkoholförbud. Jag bestämde mig helt enkelt för att dricka några av de bästa innan jag fick hjärtsvikt och att göra det utan Lottas gnäll. Hon är egentligen inte snål men det retar henne att de där rariteterna går åt.

Jag njöt av min egentid och det var med viss kluvenhet som jag sa ni är så välkomna när Alice ringde och frågade om hon och Agnes, och Agnes kompis Samira, kunde komma och hälsa på några dagar.
Alice är egentligen inte min dotter utan Lottas men hennes biologiska pappa var ett praktarsle till karl så redan när Alice var tre, fyra år började hon kalla mig pappa. Det var strax efter att hennes riktiga pappa misshandlade en suparkompis och hamnade i fängelse, ingen hörde av honom efter det.
Alice valde helt enkelt en annan pappa och det passade mig bra, för trots att jag av märkliga medicinska skäl aldrig har kunnat göra en kvinna gravid lyckades jag alltså få en dotter och så småningom en dotterdotter.
Flickorna hade studiedag på fredagen och Alice tog en ledig dag så de anlände redan tidigt på torsdagskvällen. Lotta beklagade sig tillgjort att hon inte hade möjlighet att vara med.
– Jag måste jobba sent på fredagen och har jag lovat Katrin att följa med på Come from Away på Operan.
Lotta älskar klassiker men jag vet hur illa hon tycker om nyskrivna operor och musikaler så jag blev lite förvånad men samtidigt inte. Så många helger jag har fått åka själv till stugan eftersom hon är upptagen.

Vi grillade korv och sen sprang tjejerna ner till stranden för att bada. De ville inte lyssna på en gammal mans varningar att det bara var i mitten av maj och att det blåste frånlandsvind så att vattnet är iskallt. Solen var förrädiskt varm när man höll sig i trädgården. Alice satt med ett glas vin i kvällssolen och drog upp kjolen för att sola låren. Vi hörde flickornas ylande när de doppade fötterna och vågorna fick vattnet att skvätta upp på låren. De hade bara bikinibyxor på sig. Agnes var liksom som sin mamma ganska lång och smal och som bara elva år visade hon inga tecken på att hon kommit i puberteten. Samira var inte lika mager och en viss rundning runt höfterna kunde anas och hon hade pyttesmå bröst.
Efter ett par försök gav de upp och kom det springande tillbaka in i trädgården för att värma sig. Samiras bröstvårtor var mörka och stenhårda när hon sprang förbi mig och jag kunde inte låta bli att titta på dem. Jag kom på mig själv och vände snabbt bort blicken som istället föll på Alice, som hade låtit benen glida isär en aning och ett par vita trosor syntes.
– Vad fan händer, viskade jag för mig själv förvånad och skamsen över den ilande känslan som spred sig genom kroppen.
Jag gick iväg för att rengöra grillgallret för att ha något osexigt att göra men det var som att Alice följde mig med blicken, som om hon sett vart min blick föll, som om kunde läsa mina tankar, som om hon förstod hur jag plötsligt överraskats av deras närvaro och av deras skönhet. Hon hade den där frågande blicken jag mindes från när hon var liten.
Senare på kvällen kröp Alice upp i en fåtölj med en bok medan flickorna kröp in under en filt och såg en film på teve. De tyckte att jag hade den konstigaste teven i världen utan Netflix, HBO och Disney med bara SVT-play.
– Vad läser du för något, frågade jag Alice.
– Nog inget du hört talas om, ”A Memoir” av Alice Gilmour.
– Är den bra?
– Nja, jo faktiskt ganska bra. Men inget för dig, tror jag.
– Inte? Varför?
– Nej, det är liksom inte sånt du läser. Inte så mycket… du vet, finlitteratur.
Hon tittade upp på mig ett lite ironiskt leende.
– Och nej, jag tänker inte förklara vad jag menar med det.
Jag valde att lite på Alice ord, att det inte är sådant jag läser. Med åren har jag vant mig vid att de flesta människor anser mig vara en litterär snobb de inte orkar prata om böcker med. Så jag brydde mig inte ens om att googla vem den där Alice, som Alice läste, var eller vad hon skrev om.
Agnes och Samira satt gömda under filten. De viskade till varann, fnittrade och ibland ryckte någon av dem till som om de kittlat varann. Filmen verkade inte intressera dem speciellt. Det var något i deras sätt att vara med varann som påverkade mig, som om deras fnittriga lekar under filten innehöll en hemlighet som jag inte trodde att flickor i en åldern hade.
Jag ska erkänna att det väckte en märklig känsla inom mig, en slags oro och längtan. Inte efter flickorna utan efter deras hemlighet som fick mig att minnas. Varje gång jag tittade på dem kände jag Alice blick men när jag vände mig om var hon djupt försjunken i boken.
Klockan började bli mycket, det var nästan helt mörkt ute. Endast längst i väster rodnade fortfarande himlen.
– Dags att krypa till sängs flickor, sa Alice.
– Ok, svarade de i kör och kastade av sig filten och sprang iväg mot sovrummet.
– Glöm inte att borsta tänderna och kissa innan ni lägger er.
De tvärvände och rusade mot badrummet.
– Agnes, glöm inte att ge morfar en kram.
Agnes tvärvände igen.
– Och en puss! Eller två. Minst två.
Samira stod i toadörren och väntade. Agnes gav mig en puss på vardera kinden och en på munnen innan hon skyndade vidare in till sin bästis. De låste dörren och vi hörde dem fnittra där inne.
– Det där är en typisk tjejgrej, va?
– Vad då? undrade Alice.
– Att kissa tillsammans?
Hon skrattade till.
– Du är nog bara avundsjuk att du inte får vara med.
– Ibland säger du lika duma grejor som din mor.
Men hon hade rätt. Inte när det gäller Agnes och Samira, det är ju bara barn men så ofta som jag sett en kvinna gå in på toaletten och önskat att jag fått följa med och titta.

När flickorna lagt sig satt vi med varsin bok och njöt av tystnaden. Jag började bli trött efter en dag med mycket mer ljud och stök än jag var van vid men nöjd över det lättsamma i att vara tillsammans med flickorna. Jag reste mig för att lägga mig.
– Tittar du till flickorna?
– Va?
– Du kan väl gå in och se så att de sover ordentligt.
– Och om de inte gör det, vad ska jag göra då?
– Ingenting, du kan väl bara titta på dem. Dom är ju fina.
Återigen tyckte jag att jag att hon hade den frågande blicken, nyfiken, lätt retsam men inte anklagande.
– Kanske bäst om du tittar till dem själv. Samira kanske inte… du vet… jag vill ju inte skrämma henne.
Alice gick in till flickorna och kom ut igen.
– De sover. Täcket uppdraget till hakorna så det hade varit lugnt. Inget spännande att se.
Jag tittade på Alice och undrade vad som rörde sig i hennes huvud. Hade jag vetat vad hon mindes hade jag förstått men nu var det bara obegripligt.

Morgonen efter hade jag möte på fakulteten. Alice hade lovat att laga en alldeles magisk bolognese så jag bestämde mig för att köra in till lägenheten i stan för att hämta ett par flaskor Chianti som jag kom över i höstas. Jag tänkte att Lotta hade gått till jobbet så jag skulle inte behöva träffa henne. Inte för att jag ogillar min fru, nej, jag älskar nog henne fortfarande men ibland är det bara så skönt att inte ha så mycket tid tillsammans.
Det finns ett par saker jag aldrig kommer att lära mig tycka om hos Lotta. Hon plockar aldrig undan direkt. Dricker hon en kopp kaffe så är det för mycket besvär att ställa in koppen i diskmaskinen och den kan stå på bordet i flera dagar. Tro mig, jag har testat henne.
Så jag behövde inte många minuter i lägenheten för att se att hon inte varit ensam. På bordet stod tallrikarna kvar från gårdagens middag, liksom vinglasen. Som tur var hade hennes besökare haft med sig ett eget vin och inte rört mitt. Av flaskan att döma hade han ingen vidare smak.
Jag gick in i sovrummet och såg att sängen var använd på båda sidorna och mitt på min plats var där intorkad sperma, precis som på Lottas kudde.
Jag gick till vinkällaren, det är ju inte någon källare egentligen utan en större klädkammare som fått isolering, kylaggregat och en säkerhetsdörr, och packade några flaskor till bolognesen och sommarens grillkvällar. Sen bytte jag koden till låset. Just där och då tänkte jag att jag ger fan i vad han gör med Lotta men han ska inte dricka en droppe av mitt vin.
Bara för att retas la jag en lapp i hallen så att Lotta garanterat skulle se den:

Hej Lotta
Glöm inte att tvätta lakanen. Det är sperma på dem.
Kram
Hasse
PS Jag har bytt kod till vinkällaren, behöver du den nya kan du ju ringa mig DS

Det blev en alldeles magisk bolognese och precis som jag förväntat var vinet lysande till. Efter maten satt jag och Alice på verandan medan flickorna gick ner till stranden. Genom buskaget kunde vi se dem med varsin pinne rita eller skriva i sanden för att sen titta på när vågarna sköljde bort budskapet.
– Träffade du mamma när du var i stan? frågade Alice.
– Nej, men jag såg spåren av hennes äventyr.
Alice tittade ner på sina händer och skakade sakta på huvudet.
– Jag har ofta undrat hur du står ut med den kärringen.
– Alice, sluta. Det är din mamma du pratar om.
– Du förtjänar så mycket bättre, så mycket mer.
Alice reste sig, la armarna om mig och kysste mig på kinden, viskade:
– Men jag är glad att det blev så, att du blev min pappa. Min riktiga pappa.
Nästa kyss tog på munnen. Den varade mindre en sekund men känslan av de mjuka, varma läpparna spred sig genom kroppen.
– Agnes! Samira! Skölj av er sanden och kom hit.
Alice tittade på flickorna som helt uppenbart struntade i vad hon sa. Sen vände hon sig mot mig.
– Kom, vi gör dem sällskap.

Alice vackra ord och mjuka kyss hade öppnat mina sinnen. Doften av hav och tång bar plötsligt något kroppsligt med sig. Sanden som rann mellan tårna var som smekningar. Samiras solbrända hud, hennes mjuka konturer, hur bikinibyxan skar in. Agnes gröna bikinibyxa hade en mörk fläck där vattnet stänkt upp i grenen. Där fanns ett hjärta ritat i sanden. Några stenar lagda så att de formade ett leende ansikte.
Bilderna, dofterna och ljuden av vågorna, allt rusade in i hjärnan och jag skämdes för hur jag reagerade.
Samira rusade plötsligt fram och suddade ut något som de ritat innan vi kom ner.
– Vad var det för hemligheter du suddade ut? frågade Alice.
– Inget svarade Samira och Agnes samtidigt.
– Jo, något var det. Hade ni ritat en snopp?
– Nej, skrek Agnes.
Samira fnittrade. Det gjorde jag också och tänkte på vad jag antagligen skulle ritat om jag var i samma ålder. För att distrahera oss ropade Agnes plötsligt:
– Kom, morfar, vi badar.
– Nej, det är svinkallt och jag har ju långbyxor.
– Det är inte kallt, och du kan ju ta av byxorna, fnittrade Samira.
– Jag tror inte det är så lämpligt just nu, hörde jag Alice säga och jag såg att hennes blick var riktad mot mitt skrev.
De halvnakna flickorna påverkade mig, liksom Alice kyss och hennes långa smala ben i jeansshortsen men jag var inte medveten om att jag hårdnat så mycket att det syntes genom linnebyxorna. Vad fan är det som händer? tänkte jag. Jag var inte kåt på det sättet. Jag menar, ofrivillig erektion brukar inte vara något problem i min ålder.
Jag vände mig om, såg upp mot huset, sökte ett samtalsämne.
– Det blir snabbt svalt på kvällen, ska jag gå och tända i kaminen?
Ingen svarade mig. Samira och Agnes fortsatte att rita i sanden. Alice tittade frånvarande ut över Östersjön. Jag mindes plötsligt när hon var liten och vi gick ner till stranden med en karta och en kompass och vi tog ut riktningarna till Möns klint, Kap Arkona och Latarnia Kołobrzeg där hon varit på semester med sin mamma och pappa. Det var långt innan hon var gammal nog att forma några minnen men för henne var Latarnia ett magiskt ord för lycklig barndom.
Jag gick upp mot huset och tänkte att jag kanske kunde ge Agnes och Samira en magisk plats att minnas. Sen slog skammen till och jag kände mig som en patetiskt gammal snuskhummer som misstolkade en puss, en naturlig reaktion på köld och en överseende blick. En bedragen gammal professor som av någon slags missriktad anständighet tackat nej till varenda studentska som ville knulla sig till ett bättre betyg, en doktorandtjänst eller ett stipendium. Jag kände mig som en idiot.

Temperaturen sjönk därute men kaminen sprakade mysigt när Alice och flickorna satte sig i soffan för att se en film. Agnes hade så klart kommit på att de kunde använda deras abonnemang om jag nu inte hade något eget. När det kommer till ny teknik känner jag mig rätt gammal.
De valde en film som heter Anyone but you, en ganska fånig historia så jag koncentrerade mig inte. Jag reagerade dock på att en del av scenerna var lite för vågade för flickorna men Alice sa inget och flickorna tittade uppmärksammat, ibland sneglade de på mig eller Alice. Jag kunde ju inte säga något. Efter min reaktion nere på stranden var alla argument om olämplig ålder omöjliga och löjliga.
Efter en stund kröp Alice intill mig, och ville att jag skulle lägga armen om henne. Hon kurade ihop sig, vilade huvudet mot mitt bröst, armen mot mitt lår och vek sina långa, smala ben så att knäna nästan nådde hennes haka. Min hand vilade mot hennes mage, lillfingret låg mot kanten på jeansshortsen. Värmen från hennes kropp och det mjuka i hennes hud påverkade mig. Jag hade hoppats på en ensam helg med en flaska vin och bra bok men det var som en konspiration för att göra mig olämpligt kåt hade inletts. Inombords var jag både den sorgsna gamla mannen och den förväntansfulla tonårspojken, även om jag inte visste vad jag förväntade mig.
När Alice flyttade sin arm några centimeter längre upp på mitt lår fick jag nästan panik och lirkade mig loss från hennes närhet och gick för att fylla på chipsskålen. Jag kunde helt enkelt inte riskera att avslöjas med erektion en gång till. Resten av kvällen höll jag mig på avstånd. Alice tog fram sin bok och flickorna satt tätt intill varann, kittlades, fnittrade och utstrålade på något sätt en fysisk energi och glädje som fick allt omkring dem att vibrera.

Trots tusen tankar som snurrade i huvudet och en bultande erektion lyckades jag så småningom somna. Jag tyckte vid något tillfälle att Alice öppnade dörren som för att kontrollera om jag sov. Jag låg alldeles stilla och andades tungt som om jag faktiskt sov. Det var säkert som jag inbillade mig, varför skulle hon smyga på mig?

Jag sov länge lördagsmorgonen. Jag vaknade till när flickorna var i köket och bredde mackor men när de gått ut somnade jag igen. Först vid kvart över nio steg jag ur sängen och drog på mig morgonrocken och gick ut i köket, startade kaffebryggaren innan jag gick in på toaletten. Min lem kändes öm och känslig som om erektionen hållit i sig hela natten. Genom det öppna fönstret i badrummet hörde jag Alice och flickorna prata. Det var inte det vanliga överenergiska fnittret utan det lät sansat och lugnt med några besvikna protester från Agnes och Samira då och då. Det var tydligen något de inte ville.
Med kaffe i handen och morgonrocken hårt åtdragen gick jag ut och gjorde dem sällskap. Jag hann inte ens sätta ner kaffekoppen förrän Agnes rusade emot mig.
– Morfar! Morfar! Mamma säger att Samira måste åka hem idag. Måste hon det? Kan hon inte få stanna.
Jag blev också lite besviken för jag hoppades faktiskt att de skulle åka hem allihop. Dels längtade jag efter mitt vanliga tråkiga liv, dels påverkade deras närvara på ett underbart men oroande, nästan otäckt, sätt. Ändå svarade jag:
– Jo, för min del så…
– Det är inte morfar som bestämmer, avbröt Alice, Samiras mamma har bestämt att Samira måste komma hem idag. Men hon kan säkert följa med hit någon annan gång.
– Får hon det? ropade Agnes.
– Får jag det? ropade Samira.
Båda flickorna klädda i shorts och linne och identiska stråhattar som jag inte sett innan. Den blonda, blåögda, långa pojkflickan Agnes och den mörkare Samira med sitt svarta hår och bruna ögon. Shortsen och linnet framhävde hennes begynnande former mer än de små bikinibyxorna hon vanligtvis sprang omkring i.
– Självklart. Du är alltid välkommen hit Samira.
Flickorna jublade sen slog de sig ner på en filt och fortsatte på sina halvätna mackor. Alice tog deras glas och gick in för att fylla på mer juice. Några sekunder senare ropade hon genom dörren:
– Är det ok om jag tar kaffet som är kvar?
– Ja, så klart, svarade jag fastän det inte var det för i min morgonrutin ingår två stora muggar.
Vi drack kaffe och Alice drog dagens schema. Flickorna kunde leka fram till lunch, sen skulle hon köra Samira hem. På vägen tillbaka skulle hon passa på att handla. Sen frågade hon om jag hört av Lotta och jag svarade att jag inte hade det och att jag inte var intresserad av att prata mer om det. Vi pratade om att det var pålandsvind och att det därför skulle bli varmare i vattnet, sen berättade Alice om några gamla kompisar som gift sig och skiljt sig och jag nämnde något om jobbet. Helt enkelt sådana samtalsämnen som finns för att man ska ha något att prata om när man inte riktigt vågar prata om det man egentligen vill.
Plötsligt flög Agnes upp från filten och sprang fram till mig. Samira följde omedelbart efter med det långa håret lekande över de bara axlarna. Hennes ögon glittrade av glädje och nyfikenhet. De stod stilla och fnittrade. Samira betraktade mig intensivt med en blick, då och då flackade den bort mot Agnes. Jag kunde inte låta blicken glida ner över linnet.
– Vad är det nu? frågade Alice.
– Morfar, sa Agnes och fnittrade blygt.
– Ja.
– Har du kysst någon?
– Ja, jag fick ju en godnattpuss av dig igår.
– Jag menar…
Samira satte händerna för munnen som om hon skämdes för något.
– Jag menar inte så, utan på riktigt. Som dom gjorde på filmen igår.
Hon slöt ögonen, öppnade munnen och stack ut tungan, vickade på huvudet och såg helt tokig ut. Samira började skratta, Alice skakade på huvudet.
– Ja, jag har ju kysst din mormor.
– Är det skönt?
– Att kyssas? Ja, det är faktiskt ganska mysigt.
– Tycker du det också, mamma?
– Ja, det tycker jag. Är det någon man tycker mycket om så är det jätteskönt.
Flickorna samlade sig. Agnes tog Samiras hand och det var lätt att förstå att det var något de ville fråga men inte riktigt vågade. Agnes läppar liksom rörde sig innan hon började prata och hennes klarblå ögonen var riktade mot min mun.
– Morfar?
– Ja.
– Kan du lära oss att kyssas?
– Va?
– Alltså, om du kysser först mig och sen Samira, så vet vi ju sen hur man gör.
Flickorna brast ut i skratt och liksom virvlade omkring varann och jag hörde Alice viska:
– Ska du inte ta chansen och hångla upp två elvaåringar?
Det var precis en sådan dumhet hennes mamma skulle kunna kläcka ur sig. Jag gav henne en ilsken blick. Så ilsken jag kunde för någonstans inom mig fanns en längtan. Det måste vara flera år sedan jag och Lotta kysstes. Åratal sedan jag kände en kvinnas tunga i min mun och smaken av en annan människas saliv. Agnes lyckades ta sig samman.
– Kan du lära oss det, morfar?
– Nej, man behöver inte lära sig att kyssas.
– Hur ska jag då… ?
Det var det första Samira sagt på hela tiden. Jag spände blicken i Alice så att hon inte skulle säga fler dumheter.
– Alla vet egentligen hur man gör när man kysser någon, sa jag, för när man träffar någon man verkligen tycker om då liksom bara kan man det. Så vänta ni bara tills ni blir stora så ordnar det sig.
Agnes och Samira tittade på mig som om de inte riktigt trodde på mig. Jag kunde riktigt se hur deras hjärnor arbetade. Men de hade inte en tanke på att vänta tills de blev stora. De ville lära sig här och nu.
– Kom, ropade Agnes och sprang tillbaka till filten. Kom så provar vi!
Agnes och Samira stod mitt emot varann. Agnes drygt decimetern längre böjde sig ner och lät sin läppar nudda Samiras. Samira svarade med att böja upp huvudet, och sära lätt på läpparna. Så stod de lite på avstånd från varann och lät läpparna röra vid varann. Det var som ett utdraget ögonblick när ingen kunde förutse vad som skulle hända.
Plötsligt sträckte Samira upp sin hand och la den om Agnes nacke och drog henne till sig. I samma sekund stack hon tungan i Agnes mun. Det som hände var magiskt, det var som den sanning jag hittat på, att alla vet hur man gör när man kysser, stämde perfekt. Flickorna pressade sig mot varann och Agnes händer strök över Samiras rygg ner mot hennes stjärt. Det var som om de visste exakt, som om något de burit med sig sedan födelsen blommade ut. Deras händer, deras läppar och deras tungor var som programmerade att göra det som vi tror att vi lär oss först som vuxna. Agnes andra hand gled ner över Samiras axel och närmade sig den hårda lilla knoppen under linnet.
Jag kunde inte slita blicken från dem, så gudomligt vacker var deras barnsliga vuxenlek. Kåtheten spred sig i min kropp och jag var medveten om risken för att min hårdnande kuk skulle föra morgonrockens flikar åt sidan men jag saknade kraft att göra något åt det. Allt jag förmådde var att suga in den magiska scen som utspelade sig framför min ögon, flickornas slutna ögon när deras läppar var tryckta mot varann, Agnes smala tumme som försiktigt strök över Samiras bröstvårta och hur Samira visade sitt gillande genom att öppna munnen lite mer. För ett ögonblick såg jag deras lekande tungor.
– Nu räcker det flickor!
Alice skarpa röst bröt magin. Jag vaknade ur en ljuvlig dröm och kastade en snabb blick på morgonrocken som lyckligtvis dolde mitt bultande stånd. Jag kastade en blick på Alice, hennes glansiga blick mötte min.
– Gå och bada eller något, fortsatte Alice med sprucken röst.
– Kom vi går int på mitt rum, sa Agnes.
Sekunden senare hade flickorna försvunnit och jag hade inte ens kommit mig för att protestera mot att det inte är Agnes rum utan mitt arbetsrum. Vi satt tysta en stund. Jag tog en klunk kaffe och hoppades att ståndet skulle slakna så att jag kunde resa mig och gå in och klä på mig. För att bryta tystanden sa jag:
– Dom är för gulliga.
– Gulliga? frågade Alice.
– Ja, jag menar…
– Det där var fan inte gulligt. Det där var två flickor som just upptäckte vad det är att vara kåt.
– Så kan du väl inte säga? Två småflickor som…
– Tror du inte flickor i den ålder kan bli kåta?
Jag svarade inte.
– Och du blev precis lika kåt som jag av att titta på, eller hur pappa?
Jag kom fortfarande inte på något att säga.
– Precis som du brukade bli när du smög in och tittade på mig kvällen när du trodde att jag sov. Jag var väl i deras ålder, tror du inte det? Sen sa du till mamma att du skulle gå ut i garaget fixa cykeln inför min födelsedag, trots att det var flera månader kvar.

Jag satt som förstenad. Jag stirrade in i det tomrum som uppstått där flickorna hade stått, som om jag stirrade in i en iskall rymd. Min hemlighet, det där jag skämdes för och som jag under årens lopp lyckats förtränga så mycket att det var som om det aldrig hänt spelades upp inför mig. Inte bara blev jag påmind om det, det var Alice, lilla Alice, föremålet för mina perverterade blickar som drog upp historien. Jag trodde inte att hon visste. Jag trodde ingen visste.
Alice sov alltid naken och hon brukade sparka av sig täcket i sömnen. Första gången jag såg det var en slump. Hon låg där på rygg med ena benet uppdraget och det andra sträckt. Min blick sökte sig dit den absolut inte skulle söka sig. Jag la på henne täcket och gick därifrån. Men synen av den lilla flickan lämnade mig inte och jag sökte mig ofta tillbaka för att titta.
– Förlåt, var det enda jag kunde komma på att säga.
– För vad då?
– Du vet nog. Det jag gjorde är skamligt, ett övergrepp.
– Du rörde mig aldrig.
– Nej, men…
– Du tittade på mig och ibland runkade du.
– Herregud. Förlåt mig. Hur vet du att jag…?
– Du trodde jag sov, eller hur? Du trodde att jag sparkade av mig täcket när jag sov, eller hur?
Jag nickade bara, fylld av känslor av skuld och skam.
– Men jag visste att du skulle komma in. Jag drog av mig täcket för att du skulle se mig. Jag tyckte så mycket om att visa mig för dig. Jag var gammal nog att förstå att du älskade mig och att din kuk blev hård för att du tyckte om att se min fitta.
– Sluta, snälla Alice, sluta! Vad vill du att jag ska säga? Jag kan be om ursäkt en miljon gånger men det kan aldrig…
– Du behöver inte be om ursäkt. Jag visste att du aldrig skulle röra mig eller göra mig illa. Jag var trygg. Fattar du inte? Jag tyckte om det, du gjorde mig stolt. Och kåt.
Minnesbilder blandade upp verkligheten som om jag såg allting genom krossat glas. Jag hörde Alice ord men kunde inte ta dem till mig, en våg av skuld och skam sköljde över mig, samtidigt som minnesfragment av Alice, Agnes och Samira virvlade omkring mig.
– Precis som jag vet att du aldrig skulle göra Agnes eller Samira illa, pappa. Jag vet det. Du behöver inte vara orolig.
– Nej, stammade jag fram, jag lovar.
– Du vet, sa Alice i ett annat tonfall, jag har längtat tillbaka i mer än tjugo år. Jag har längtat efter att få se din kuk igen. Kan du inte visa mig?
– Är du inte riktigt klok?
Jag blev plötsligt medveten om min erektion hade börjat slakna.
– Snälla? Låt mig få se igen.
Alice reste sig och kom fram till mig. Jag försökte inte hindra henne när hon drog upp knuten i morgonrocken och vek tyget åt sidan. Min lem var fortfarande blodfyllt och hängde tung längs låret.
– Kan du visa mig, pappa? Runka som du brukade göra.
Jag skakade på huvudet och tänkte dra igen morgonrocken men Alice han före och hennes hand slöt sig om skaftet och började röra sig fram och tillbaka. Jag saknade kraft att hindra henne. Jag var inte säker på om jag njöt eller mådde illa av situationen men jag såg hur jag hårdnade i min dotters hand.
– Jag tyckte det var så fint att se dig runka, pappa. Se att du tyckte så mycket om mig. Det var den där gången du luktade på mina trosor som jag tänkte att du nog var sjuk i huvudet. Ibland när du gått därifrån smekte jag mig själv och längtade efter att du en dag skulle be mig att hjälpa dig. Att göra så här, som nu, att jag fick ta på dig.

Plötsligt såg jag något i ögonvrån. Samira stod vid filten och bara stirrade på oss. Jag föste bort Alice hand och drog igen morgonrocken. Alice vände sig och stirrade på Samira, som hade tagit av sig linnet och bara var klädd i shorts.
– Förlåt, jag skulle bara… sa hon och pekade på något på marken, något hon glömt när de sprang in i det som numera var Agnes rum.
Snabbt började hon sig ner och plockad upp vad det nu var och rusade iväg. Alice skrattade till, ett nervöst och tillgjort skratt. Jag kände att jag var nära att spy av ångest. Önskade jag något just där och då var det antagligen att dö.

Resten av förmiddagen segade sig fram i någon slags absurd normalitet. Allt var precis så som det skulle vara, som om inget konstigt hade hänt. Ingen sa något om någonting. Jag satt vid datorn en stund och beställde ett nytt vevparti och batterilampor eftersom den gamla dynamon hade gett upp för länge sen. Alice passade på att klippa gräset och flickorna var på stranden.
Agnes tjurade lite när Samira och Alice klev in i bilen. Hon ville inte åka med utan stannade hemma och se Eskilstuna mot Rosengård. Redan till lunch hade hon tagit på sig Rosengårdströjan jag köpte förra året. Hon hade nästan vuxit ur den, den stramade över axlarna och nådde inte längre ner till byxlinningen.
Jag kände mig märkligt befriad. Som om det Alices sagt var en slags välsignelse för mitt samvete. Även om jag för all framtid kommer att anse att jag gjort fel, gav det ett lugn att veta att jag inte skadat någon. Förvirrande nog hade allt det andra, inte minst Alice lite svettiga hand runt min lem, skruvat upp den längtan som byggts upp inom mig.

Jag slog upp en öl till mig och en läsk till Agnes och så slog vi oss ner i soffan med några minuter kvar till avspark. Även om jag aldrig riktigt förstått tjusningen i fotboll hade jag bestämt för att engagera mig mer i Agnes intresse och kanske rent av följa med på fler av hennes matcher.
– Morfar, får jag fråga en sak?
– Det är väl klart du får. Du kan alltid fråga precis vad du vill.
– Samira sa att mamma tog på din snopp. Gjorde hon det?
Kanske borde jag ha ljugit och anklagat Samira för att ljuga men jag kunde inte. Tankarna rusade runt och försökte hitta på något som avdramatiserade det hela. Det gick upp för mig att Alice hade rätt, de här flickorna förstod mer än jag trodde. Jag rodnade när jag svarade:
– Ja, hon hjälpte mig med en sak.
– Att snoppen blivit hård?
– Mmm.
– Om det händer igen, när mamma är borta… ska jag hjälpa dig då?
– Nej! Nej, det ska du inte. Det ska ingen. Ingen, fattar du. Inte ens din mamma.
Det var fullständig kaos inne i huvudet. Var kom frågorna ifrån? Vem hade sagt och gjort vad? Är det jag som skapat detta eller är jag ett offer för någon slags galenskap bland familjens flickor och kvinnor? Jag blev medveten om att jag röt åt Agnes, trots att inget av det var hennes fel.
– Förlåt, förlåt. Jag menade inte att… Jag är inte arg på dig men du får inte tänka så igen. Du ska inte hjälpa mig… inte tänka på sånt.
– För att jag är liten?
– Ja, för att du är liten och för att är mitt barnbarn.
– Men när jag blir äldre och…
– Inga men! Svaret är nej för all evighet. Koncentrera dig på matchen nu.
Agnes verkade inte bry sig om det märkliga, snarare galna, samtal vi just haft men jag hade svårt att fokusera på matchen. Jag önskade att Alice skulle komma tillbaka och att de sen skulle inse hur tråkigt allt är på landet så det kunde köra hem till stan och bara glömma bort mig. Agnes följde med i matchen och suckade över misstag och lutade sig fram varje gång Rosengårdsspelarna närmade sig motståndarnas straffområde. Då och då drog hon i tröjan som stramade ganska mycket.
– Vet du vad? Jag kan hämta dig en dag efter skolan så åker vi och köper en ny tröja till dig.
Agnes kröp intill mig och kramade mig. Jag besvarade kramen hastigt och föste henne sedan åt sidan.

Även middagen och resten av kvällen avlöpte i ett slags konstgjord normalitet. Agnes verkade ha glömt eller kanske inte ens uppfattat det konstiga i det som hänt. Alice och jag pratade om alldagliga saker och jag försökte att inte möta hennes blick.
Agnes gick in i badrummet för att snabbt duscha av sig svett och sand innan hon la sig. Jag hörde henne kissa genom den halvöppna dörren. Jag försökte tänka bort ljudet men det trängde in i huvudet. Det var som om Alice förstod det och betraktade mig noga.
När jag hörde duschen starta berättade jag vad Agnes sagt, vad Samira sagt och att allt det andra. Och att jag sagt att inte ens hennes mamma skulle hjälpa mig.
Alice log, slog ihop boken ”A Memoir” av Alice Gilmour och släppte den på golvet. Sen reste hon sig och ställde sig intill mig, la handen om min nacke. Hon slöt ögonen och tryckte sina läppar mot mina. Jag kände hennes tunga söka sig in mellan mina läppar, min hand sökte sig nedåt längs hennes rygg. Hennes ena hand strök över min mage, sökte sig mot mot mitt växande kön. Jag kände mig lycklig och förfärad.
Vi kysstes tills vi hörde duschen tystna. Några sekunder senare rusade Agnes, spritt språngande naken förbi, kastade sig i sängen.
– Stackars pappa, sa Alice, alla dessa halvtokiga fruntimmer.
Jag tittade på Agnes som låg på rygg med benen isär och bläddrade i en serietidning. Sen tittade jag bort, för alltid, det som en gång hände ska aldrig hända igen. Sen vände jag mig mot Alice.
– Om du vill behöver du inte sova på soffan längre. Du kan ta din mammas plats i sängkammaren.
Alice log.
– Jag har väntat så många år på att du skulle säga dom orden.
Hon smekte min kind, vände sig mot Agnes.
– Dags att sova, gumman. Mamma och morfar är trötta och ska snart också gå och lägga sig.