Det här är del 1 av 2 i Bertil och Filippa

Här kommer en mysig berättelse i två delar om Bertil och Filippa. Publicerad på Bubblan i november 2022.

—-

“Jag har haft jättetrevligt ikväll. Precis som vanligt” sa Bertil.

Lyktorna från hans tåg hade precis dykt upp i synhåll och närmade sig fort perrongen. För fjärde gången stod de där och önskade båda två att tåget kunde dröja bara lite till, men nu var kvällen slut vare sig de ville eller inte. Den sista minuten hade de stått tysta, som om en blyghet plötsligt kommit över dem, efter att samtalsämnena inte verkade kunnat ta slut fram tills dess.

“Jag också” svarade Filippa.

Hon vågade inte visa hur mycket hon menade det, utan höll tillbaka sin inlevelse i orden, men hoppades samtidigt att de inte skulle låta så sakliga att Bertil kunde uppfatta dem som pliktskyldiga. Hon var medveten om att hon var lite gammalmodig, men hon lyckades inte förmå sig att kliva ur den rollen, så hon lät det alltid vara upp till Bertil att avgöra om de skulle ses igen. Själv skulle hon aldrig våga fråga om nästa dejt.

“Jag vill inte verka framfusig eller så, men…” började Bertil efter viss tvekan, men tåget höll på att stanna så han inte hade tid att tveka längre. “Jag, eh… Jag tänkte bara säga att om du skulle vilja … liksom … följa med mig hem, så är det helt okej med mig. Ingen press, men … bara så du vet.”

Han vågade knappt se hur Filippa reagerade utan vred på huvudet för att se var närmsta dörr på tåget var, när det nu stannat helt. Hans hjärta bultade och det kändes som att allt hängde på detta. Antingen följde hon med honom nu, eller så kanske de aldrig skulle ses igen. Han stegade mot den närmsta dörren och uppfattade inte riktigt om hon följde efter eller inte.

Först när han klivit på tåget vågade han se sig om efter henne. Hon var inte där. Han såg henne inte alls och hans mod han sjönk ända ner till spåren under tåget. Precis när dörrarna stängdes såg han henne sträcka sig fram runt ett gäng som klivit av tåget. Hon vinkade och log och ett litet hopp tändes hos Bertil igen. Hon hade inte följt med honom idag, men kanske fanns ändå chansen att hon ville träffa honom igen.

Filippa hade gömt sin rodnad i sina händer när Bertil frågade henne om att följa med. När hon kikade fram igen var han borta och hon hann bara precis se skymten av honom när han klev på tåget. Det gick så fort så hon hann inte mer än vinka mot honom innan han försvann helt, men inombords var hon lyckligare än nånsin.

Äntligen hade han frågat!

Hon hade vetat redan efter andra dejten att Bertil var rätt för henne. Bertil var inte hennes första pojkvän. Om Bertil ens räknades som hennes pojkvän än, det visste hon inte. Men hon kände på ett helt annat sätt än hon gjort för killen hon varit ihop med i nästan ett helt år strax efter gymnasiet. Den gången var liksom inte på riktigt. De hade hållit varandras hand när de promenerade, hälsat på hos varandras föräldrar och allt det där, men det kändes liksom aldrig som att det var på allvar. Och framförallt hade de aldrig … ja, liksom … haft sex.

Filippa skämdes lite för att hon aldrig hade haft sex. Det kändes som att alla i hennes ålder hade haft det. Rent statistiskt visste hon att det inte stämde, men de som inte hade hittat någon var förmodligen de som var för fula eller dumma för att nånsin hitta någon. Hon gillade inte att kalla andra för fula eller dumma, men ja, alla fattar ju vad hon menar och dessutom tillhörde hon alldeles uppenbarligen den gruppen själv. Så hon skämdes lite över det, men inte alls så mycket som hon skämdes för hur mycket hon tänkte på sex.

Pojkvännen efter gymnasiet hade visserligen aldrig framkallat de där känslorna hos henne, men det hände nästan varje dag att hon såg någon kille, på en reklampelare, i en tv-serie eller i verkligheten, som verkligen fick det att hetta till hos henne. Som fick henne att längta intensivt efter att få vara i händerna på en man som verkligen ville ha henne. Att känna honom ta på henne, trycka henne mot sig och knappt kunna bärga sig av iver att ta för sig av henne. Hon hade aldrig fått uppleva det och hade i princip gett upp hoppet att nånsin få uppleva det. Men sedan hon träffade Bertil första gången hade längtan varit mer intensiv än nånsin. Redan efter andra dejten hade hon velat att Bertil skulle ta i henne på det sättet, men hade uteblivit.

Men nu hade han äntligen frågat om hon ville följa med honom hem och det gick bara att tolka på ett sätt.

Hon hade blivit så tagen att hon schabblade bort chansen, men fick hon träffa honom igen skulle hon inte låta chansen slippa iväg. Om han bara frågade i tid nästa gång, så skulle hon vara beredd att hoppa in på tåget med honom och följa med.

För hon skulle aldrig våga fråga själv. Hon var ju gammalmodig, som du vet. Eller kanske bara blyg, men hon skyllde det på det gammalmodiga. Det var inte tjejens sak att ta ett sånt initiativ. Det var egentligen inte ens hennes sak att längta efter det, men oavsett hur mycket hon skämdes för det, så längtade hon ändå.

Tåget rullade iväg och efter någon minut insåg Filippa hur kallt det var ute. Det hade blivit höst på riktigt, till sist. Hon vaknade till liv från sina tankar och började gå hemåt.

Hon längtade efter Bertil och önskade att han var där. Medan hon gick hemåt vågade hon släppa loss fantasin, drömma om att Bertil gick där bredvid henne och längtade lika mycket som hon att han skulle lägga armen om henne. Hon hade längtat efter det förr, men när Bertil nu hade frågat henne om att följa med hem kunde hon inte längre låta bli att utforska den drömmen vidare och leva sig in i hur det kändes att gå där med Bertils arm runt hennes axlar.

När hon kom hem till sin port så skulle Bertil i fantasin trycka henne mot porten och kyssa henne. Hur kändes det att kyssa honom? Hur smakade hans läppar? Var de lika mjuka som de såg ut? Hur skulle hans skäggstubb kännas mot hennes kind? Hon hade undrat det förr, men nu vågade hon pröva fantasin och försöka tänka sig hur det verkligen skulle vara.

I drömmen var det hon som blippade upp låset och öppnade porten medan Bertil inte ville sluta kyssa henne. Kyssen fortsatte ända fram till foten av trappan, där Bertil till sist slet sig loss, motvilligt, innan de sprang med ivriga steg och fniss som ekade i trapphuset, upp till hennes lägenhet. Hon fumlade med nyckeln och redan innan hon öppnat dörren hade Bertils händer letat sig in under kappan och höll henne om midjan medan han följde efter henne in i lägenheten.

I verkligheten ekade trapphuset bara av hennes steg och ingen följde efter henne in i lägenheten, men i fantasin kunde Bertils händer äntligen få ta för sig av henne. Det märktes på hans händer hur mycket han åtrådde henne. Medan den verkliga Filippa hängde upp jackan på kroken i hallen kunde hon i fantasin känna hur hans händer utforskade hennes kropp. Händerna var ivriga, men samtidigt lite försiktiga. Hans händer bara snuddade vid undersidan av hennes bröst några gånger, som om de bad om lov om att få fortsätta. Den verkliga Filippa svarade med att knäppa upp behån i ryggen med ena handen. Nu skulle Bertils händer förstå att de var välkomna, allra helst innanför tröjan. Filippa kunde inte låta bli att krama om sina bröst med sina egna händer medan hon försökte föreställa sig hur det skulle kännas när det var Bertils händer som gjorde det. Så pjåkiga var de förresten inte, tänkte hon och hoppades att Bertil skulle uppskatta dem.

Tanken på att känna Bertils händer ta för sig av hennes bröst fick det att hetta till ännu mer. Även om hon ofta kände sig sugen och nyfiken på sex var det sällan hon faktiskt låtit fantasierna gå så här långt. Det brukade kännas både skamfullt och sorgligt att tänka på. Skamfullt för att det kändes pinsamt att hon, som tjej, kunde bli så kåt. Och sorgligt för att hon förmodligen aldrig skulle få uppleva det. Men nu fanns inte sorgen där och skammen hade inte chans mot lusten hon kände. Hon lät fantasin gå vidare. Bertils läppar hittade hennes igen medan de började slita av varandra tröjorna. Tanken på att känna Bertils bara överkropp mot hennes var berusande och fick henne att darra till.

Vad hände sen? Snörade hon av sig kängorna? Lämnade de alla ytterkläder huller om buller i hallen? Skit samma, det viktiga var att Bertil ledde henne vidare in i sovrummet, fram till sängen och ner i den. Och sen då?

Ja, vad hände sen?

Filippa visste det mycket väl. Eller ja, på ett ungefär i alla fall. Men hur hon än försökte föreställa sig det, så framkallade det inte alls samma hetta hos henne. I fantasin blev det bara konstigt. Hur gjorde man ens rent praktiskt? Låg hon under medan han låg över? Var gjorde han av sina ben? Skulle han ligga över henne med hela sin tyngd, eller orkade han hålla sig uppe i nån sorts konstant armhävning? Och hur skulle hon själv ligga? Skulle hon ha benen rakt ner eller hålla upp dem i luften på ömse sidor om Bertils höfter? Hon kändes sig plötsligt osäker. Förmodligen skulle Bertil märka tydligt att hon inte visste alls hur man gjorde. Och hur skulle han reagera då?

Hettan var med ens helt borta. Hon började tvivla. Ville hon ens ligga med Bertil? Jo, det ville hon så klart. Eller? Var det inte det som hände i sängen som var själva grejen? Det var väl det man längtade till? Eller var det kanske så att det var normalt för henne som tjej att längta efter det där andra som föregick, medan mannen längtade mest efter det som hände i sängen? Så kunde det ju vara. Men i så fall ville hon åtminstone se till att Bertil kunde få vad han ville ha. Hon ville inte vara den som vägrade låta Bertil få ha sex med henne om han nu längtade efter det.

Tankspridd satte hon sig vid datorn. Hon skulle bli tvungen att läsa på om detta.

“Hur har man sex” skrev hon in i sökrutan i webläsaren, men innan hon tryckte på enter hejdade hon sig. Tänk om någon kunde se vad hon googlade efter. En tanke slog henne och långsamt styrde hon muspekaren mot övre högra hörnet. Det fanns en inställning där som hon sett många gånger utan att riktigt reflektera över. Inkognito-läget. Var det detta det var till för?

Trevande började Filippa söka och läsa. Hon var noga att bara klicka på länkar som kändes ofarliga. RFSU, Expressen och Elle var källor hon kände till, där hon hitta förvånansvärt mycket läsa om sexställningar, anatomi och allt möjligt hon aldrig riktigt satt sig in i. Hon skummade igenom mycket och blev ibland lite skrämd av vad konstiga saker man verkade kunna hitta på i sängen och undrade vad som egentligen skulle krävas av henne för att Bertil skulle vara nöjd.

Hon försökte föreställa sig hur hon skulle bete sig. Skulle hon låta sig ledas till de sexställningar han bad henne inta? Eller förväntade han sig att hon skulle ta mer initiativ? Och hela grejen med avsugning, hur tvunget var egentligen det? Kanske kunde hon undvika det genom att vara lite mer aktiv med att se till att det hände något annat.

Vissa frågor hon fick upp i sitt huvud våga hon knappt ställa. Hon hade hört om hur lättillgängligt det var med porr nuförtiden, men egentligen visste hon nog inte riktigt hur man hittade det, och helst ville hon inte heller veta. Kanske skulle det vara en bra övning att titta lite på hur det gick till, men någonstans gick ändå gränsen för vad hennes skam kunde tillåta.

Något hon däremot insåg var att hon visste ganska lite om hur en penis egentligen såg ut. Nog hade hon sett bilder, men hur styva var de i verkligheten vid erektion? Och hur stora var de förresten? Debatten om myten om storlekens betydelse, överdrivna storlekar i porr, och mycket annat, hade ju inte undgått henne, men hon hade ändå inte någon riktigt klar bild av hur verkligheten såg ut.

Några googlingar senare hade hon förstått att längden i snitt låg någonstans mellan 13 och 15 centimeter, beroende på vilken undersökning man pekade på, medan tjockleken verkade ligga någonstans mellan 10 och 12 centimeter. Det fanns också en undersökning som visade att kvinnor i regel helst ville ha en penis som var 16 centimeter lång och 12,2 centimeter runtom på en pojkvän. Av någon anledning ville de ha en bara lite längre penis, 16,3 centimeter om killen var ett one-night-stand, men en halv centimeter tjockare i omkrets.

Längden var lätt att föreställa sig med hjälp av linjalen på skrivbordet, men var innebar egentligen en tjocklek på 10-12 centimeter? Inte helt utan skam letade Filippa rätt på ett hushållssnöre och en permanentpenna i köket. Hon snodde snöret runt allt möjligt hon hittade, markerade med pennan och hade snart konstaterat att handtaget på henne eltandborste var strax över 9 centimeter runtom, bananen i köket var 11 centimeter och deodoranten i sovrummet var en bit över 12 centimeter.

Filippa stod en stund med de tre sakerna framför sig i köket och undrade vad hon skulle göra med informationen. Till sist tog hon bara eltandborsten, borstade tänderna och gick och la sig. Men det var svårt att sova när nyfikenheten fortfarande härjade runt i huvudet. Efter ett tag gick hon upp igen och hämtade bananen i köket. Hon försökte föreställa sig den som en penis, men det var svårt. Och grejen med penisen var ju att den skulle vara i hennes vagina.

Medan hennes tankar snurrade runt kom hon plötsligt ihåg att hon hade några gamla kondomer i en byrålåda. De hade delats ut på nån grej på högskolan och när hennes kurskamrater glatt plockade åt sig ville hon inte verka sämre och tog några hon också. De hade inte kommit till användning sedan dess, men utan någon riktig plan gick hon ändå och plockade fram en av dem.

Hon förstod ganska snart hur man öppnade den lilla förpackningen och satt på sängkanten med bananen bredvid sig och den lilla ihoprullade latexballongen i handen. Hon rullade ut den ett varv, men hindrade sig sen. Hon mindes vagt att hon under någon sexualundervisning hade lärt sig att man måste rulla på en kondom. Så hon satte på kondomen som en liten mössa på den trubbiga änden av bananen och försökte rulla ner den. Det behövdes ett par försök innan hon fick till greppet, men sen gick det fint.

Plötsligt satt hon alltså på sängkanten med en kondomförsedd banan i handen. Men varför? Hon övervägde att stoppa den i munnen och öva på avsugning, men hon vågade inte. Kondomen var insmord i någon kladdig sörja som hon inte var intresserad av att smaka på. Hon såg sig om, som om någon kanske skulle kunna se henne, men lägenheten var tom och persiennerna neddragna. Idén hon fått kändes smutsig, men samtidigt som en nödvändig lärdom om hon inte skulle göra bort sig med Bertil.

Hon reste sig upp, drog ner trosorna och la sig på rygg på sängen. Det kändes som en rimlig position att testa i. Givetvis behövde hon ha benen vikta utåt för att komma åt vaginan, men hon var inte vig nog för att kunna lägga ner benen mot madrassen, så hon fick hålla upp benens tyngd. Det var inte så farligt att göra en kort stund, men det kändes som att det kunde bli en komplicerande faktor vid sex.

Filippa vred och vände lite på bananen innan hon kom fram till att det nog var bäst att föra in den med böjen uppåt, snarare än ner eller åt sidan. Det hade hon visserligen förstått hela tiden, men hon letade efter anledningar att vänta lite med att föra in den. Hon hade haft ett finger, eller rentav två, i sig några gånger, men bananen var något helt annat. Kanske borde hon börjat med något lite mindre? Fast bananen verkade motsvara en genomsnittlig penis i tjocklek, så det var nog egentligen hög tid att hon tog tag i detta.

Hon lyfte huvudet från madrassen men kom fram till att hon ändå inte skulle kunna se något vettigt, så hon la ner huvudet igen och fick känna sig fram istället. Hon förde bananens topp mot sin öppning och samlade mod att fortsätta. Hon hade varit ordentligt fuktig där nere för en stund sen, som det kanske inte fanns kvar så mycket av nu, men å andra sidan var väl kondomens lite kladdiga yta till för att skapa ett bättre glid ändå?

Till sist fanns inga ursäkter kvar och hon började försiktigt trycka in bananen i sig. Det kändes … ja, hur kändes det? Inte så mycket alls först, men när hon hade ungefär halva den kondomförsedda biten av bananen i sig kom en obehaglig känsla. Det gjorde inte ont direkt, men det var inte bekvämt heller. Hon provade ändå att föra in några centimeter till, och nu kände hon definitivt smärta. Kondomens yta kändes inte alls så snäll mot insidan av henne slida som hon förväntat sig och överhuvudtaget kändes det liksom bara fel att bananen var där. Framförallt var det inte skönt alls.

Hon satte tummen mot bananen närmast slidöppningen och drog försiktigt ut den igen. Tummen visade att hon haft knappt tio centimeter av bananen i sig. Det var oroväckande. Så här obekvämt hade det inte varit att ha ett eller två fingrar i sig vid andra tillfällen. Var bananen för stor för henne? Funkade hennes kropp helt enkelt så att hon inte klarade av att penetreras av en normalstor penis? Kanske var det mest en vanesak. Fast hon kände sig verkligen inte sugen på att vänja sig vid varken bananen eller något större.

Det fanns någonstans en insikt om att detta kunde betyda en del bekymmer när det kom till att faktiskt ha sex med Bertil, men hon undvik de tankarna genom att fundera på var hon skulle göra av kondomen istället. Man fick inte spola ner dem i toaletten, det visste hon. Papperskorgen i köket hade hon precis tömt, så om hon slängde den där skulle andra, om hon fick gäster, kunna se kondomen där. Istället virade hon in den i tre-fyra längder av hushållspapper och la det lilla paketet omsorgsfullt i botten av papperskorgen, så att ingen skulle råka upptäcka vilka märkliga experiment hon haft för sig.

Filippa sov oroligt den natten. Dagen därpå försökte hon att inte tänka så mycket på vad hon läst om och hittat på kvällen före, men det hände ibland att hon saknade Bertil. Där fanns en oro över att han inte hört av sig än. När hon inte följde med honom hem med tåget kvällen före kanske han till och med tolkade det som att hon inte ville ses mer. Några gånger funderade hon på att skriva ett meddelande till honom, men blygheten gömde sig bakom ursäkten att det inte borde vara tjejens sak att höra av sig. Om han inte ville ses, så skulle det bara bli dumt om hon hörde av sig. Och om han ville ses igen så skulle han höra av sig och bjuda ut henne igen, som han gjort de andra gångerna. Och, intalade hon sig, om han inte hörde av sig så slapp hon ju det där med sex.

Bertil var dock otålig hela dagen. Det gick knappt en minut utan att han tänkte på Filippa. För honom var det inte lika självklart att han som kille måste ta initativet till nästa dejt – om det skulle bli någon. Och efter varje dejt hade det varit en vånda för honom att vänta på meddelanden från Filippa. Att hon inte skrev något kunde ju vara ett tecken på att hon egentligen inte ville ses, och att hon tackade ja till en dejt till varje gång kunde ju vara mer av artighet än att hon egentligen kände likadant för honom som hon kände för henne.

Han tvingade sig vänta en hel dag till och skrev till Filippa först framåt kvällen två dagar efter dejten. Då var han närmast förstörd av oro och längtan och var helt enkelt tvungen att skriva och fråga om hon ville ses igen.

‘Jättegärna!’ svarade Filippa nästan direkt och det var ju ändå positivt, så Bertil tog mod till sig och frågade om hon kanske ville ses redan ikväll, eftersom han ändå inte hade något annat planerat.

Prickarna som visade att Filippa skrev på ett svar kom fram och Bertil väntade otåligt med bultande hjärta, men prickarna försvann utan att något meddelande kom. Hade han varit för ivrig? Prickarna kom fram igen, och försvann, minst ett par gånger till innan svaret kom.

‘Funkar det imorgon? Jag har lite att göra ikväll…’

Lättad bekräftade Bertil att det funkade. Egentligen skulle han behöva ställa in en annan punkt i almanackan, men det var det värt för att få träffa Filippa igen!

Filippa satt med telefonen i handen på bussen. En tjej i undre tonåren sneglade på henne och gjorde en konstig min som fick Filippa att förstå att hon satt och log stort. Men det spelade ingen roll. Hon var varm i hela kroppen av lycka över att Bertil ville ses igen.

När hon klev av vid sin hållplats och blippade portlåset kom hon ihåg hennes fantasier från efter deras senaste dejt två kvällar tidigare. Minnet av Bertil var inte så starkt som förra gången, när de precis hade spenderat en hel kväll ihop. Men hon kom ihåg precis hur det kändes att längta efter att ha Bertils armar om sig, eller att känna hans läppar mot hennes. Hon hade samma längtan nu. Hon skuttade upp för trappan till sin lägenhet, som om tiden skulle gå fortare tills hon fick träffa Bertil igen om hon skyndade sig.

Hon sparkade av sig skorna i hallen och önskade att Bertil var där så att hon fick kyssa honom och dra av honom hans tröja. Hon påmindes om hur hennes fantasier hade avbrutits två kvällar tidigare av osäkerheten runt själva sexet, men längtan efter Bertil lyckades inte skrämma bort hettan i kroppen denna gången. Hon såg bananen ligga kvar på köksbänken. Den hade fått några bruna fläckar, men var nog tillräckligt spänstig fortfarande. Hon brydde sig inte om att tänka efter, för hettan och längtan var så stark att hon inte visste vad hon skulle göra annars, mer än att ta bananen i köket och hämta en kondom till i byrån i sovrummet.

Med bananen och kondomen i handen hissade hon ner persiennerna innan hon drog av sig byxorna. Hon kunde leva in sig mycket bättre när hon rullade ner kondomen över bananen denna gången, och hon kunde längta efter när det var Bertil hon fick göra det på. För hettan hon kände i kroppen gjorde henne säker på att det skulle kännas helt annorlunda nu.

Filippa la sig på rygg på sängen och började nästan direkt smeka med bananen över sitt kön. Hon råkade släppa från sig några ofrivilliga kön som ingen hörde och kände tydligt hur mycket blötare hon var än två kvällar tidigare.

Hon lät toppen av bananen glida in genom öppningen till hennes vagina och hennes kropp började direkt rycka och pressa emot. När hon förde in mer av bananen i sig släppte hon ifrån sig ett rop som var så högt att hon inte kunde vara lika säker på att ingen hörde det. Vilken känsla! Det var totalt väsensskilt från upplevelsen två kvällar innan, och inte heller alls samma sak som de gånger hon utforskat sig min fingrarna, att fyllas upp av något så tjockt som bananen! Med ytterligare ett pinsamt högljutt stön provade hon att föra bananen lite längre in, tills nästan hela den kondomklädda halvan av bananen var inuti henne, och förde den sen bananen ut och in bara någon centimeter medan hennes mage började krampa. Det svartnade nästan för ögonen medan trycket från bananen plötsligt mångfaldigades och hon visste knappt var hon var under en kort stund.

När hon kvicknade till drog hon med darrande hand ut bananen och såg att den var helt mosad inuti kondomen. Hon hade haft orgasmer förr, men aldrig någon som var i närheten av så skön, och hon hade aldrig kunnat ana att hon hade krafter inom sig som kunde mosa en banan på det sättet.

Hon reste sig från sängen med stapplande steg och undrade vad hon skulle göra nu. Hettan var kvar, ja, den var ännu starkare än nyss, så hon var absolut inte klar med sitt experiment. Skulle hon gå och hämta eltandborsten? Nej, den var ju tunnare än bananen, och hon var sugen på mer, snarare än mindre. Hon tog upp deodoranten från byråbänken och kände på den i handen.

Den var tjockare än bananen, så tjock att hon nästan undrade om hon skulle klara av den. Om hon inte mindes fel hade den ju samma tjocklek som drömstorleken på en penis, enligt den där undersökningen hon sett. Den var förmodligen gjord med tjejer med mer erfarenhet och vana än hon. Om det var medelvärdet i undersökningen, så betydde det att hälften av alla tjejer helst penetrerades av en penis som var smalare än så. Dessutom var det bara ungefär var femte kille som hade en penis som var så pass grov, så kanske var det dumt att vänja sig vid de måtten, om nu Bertil inte var lika grovt utrustad. Men hettan och lusten bultade fortfarande i henne och krävde att experimentet fortsatte.

Hon höll om deodorant-glasflaskan med både händerna och samlade sig. Den var trubbigare och kantigare än bananen, så det skulle nog bli svårt att rulla på den sista kondomen i byrålådan på den. Så kondomen fick ligga kvar i lådan, medan Filippa la sig på sängen igen.

Filippa gnuggade deodorantflaskan lite i handen för att värma den, innan hon förde den till sitt sköte. Den platta änden av flaskan var lite besvärligare att få in, men hennes inre längtade så ivrigt efter att få fyllas upp igen att hon lyckades hitta en vinkel och börja trä in den. Det var en annan känsla, med den kallare flaskan och den skarpare kanten, men det funkade. Flaskan var också kortare än bananen, så hon kunde inte göra lika långa och djupa rörelser. Under några sekunder var hon osäker på om det ens var skönt, eller hon snarare var tillbaka till känslan från för två kvällar sen, men för varje juck hon gjorde med deodoranten kände hon snart att känslan började byggas upp igen.

Hon ändrade ställning och la sig på sidan med ena benet upp och fortsatte att jucka med deodoranten tills hon inte kunde hålla tillbaka stönen längre. Hennes mage tryckte emot, men hon fortsatte att tvinga in deodoranten i sig medan hon stönade och frustade allt högre. Plötsligt visste hon att en ny orgasm var på väg och hon tryckte in deodoranten så långt att hon knappt kunde greppa den mer.

Och sen kom orgasmen. Deodorantflaskan sköts ur henne och efter den kom en störtflod av vätskor som skvätte ner hennes ben och vidare till andra änden av sängen.

Filippa låg utslagen på sängen, lite osäker på varför hennes ben var blöta, men helt säker på att hon var redo att ta emot Bertil i sig.

Delar i serien

Äntligen frågar han (Arkivet #71) >>

Bertil och Filippa

• Äntligen frågar han (Arkivet #69)
• Äntligen frågar han (Arkivet #71)