Det här är del 5 av 6 i Hemligheten

Kapitel 6

Alarmet från telefonen som ligger bredvid mig ringer. Jag vaknar med ett ryck och känslan av panik sprider sig i kroppen.

Sakta lyfter jag telefonen, men ser att det är alarmet jag ställde två dygn tidigare för att ta mig upp till flyget. Jag stänger av det och slänger telefonen i sängen. En svag doft finns i rummet och tankarna på gårdagen slår emot mig.

Jag skäms så fruktansvärt över hur jag reagerat och agerat igår. Jag måste ju bara ha inbillat mig den sexuella energi som den här platsen var laddad med.

Mannen kommer tillbaka. Han verkar inte kunna lämna mina tankar och just nu tror jag att mitt luktsinne har fått fnatt, för jag känner hans doft svagt hela tiden.

Jag tänker på Nils i sina paljettprydda tights och den där bulan, hur han avvisat mig.

Klockan är bara 04:30, men jag kravlar mig ändå ur sängen och går ut till köket, där jag inser att jag glömde ta med både vatten och något att äta innan vi gick från bakgården. Jag öppnar ändå kylskåpet, kanske mer av ren vana. Där står flera flaskor vatten och juice. Jag kollar bäst före-datumet och konstaterar att de inte är för gamla. Då måste alltså någon ha bott här nyligen. Jag tar en juiceflaska och går ut.

Solen har inte gått upp ännu och det är kyligt ute. Men jag blir stående. Den friska luften och doften av hav fyller mina lungor. Känslan av att andas slår över mig. Jag känner mig lätt, som om tyngden som varit över mig i flera veckor äntligen börjar lätta. Det är helt tyst, förutom bruset från havet som hörs på avstånd och lite prassel i löven i de stora träden bakom byggnaden.

Jag känner lugn och frid.

Plötsligt gäspar jag och inser att jag behöver sova mer om jag ska orka med dagen framför mig.

Jag passar på att kissa innan jag går tillbaka till sovrummet, men den här gången klär jag av mig och kryper ner under täcket.

Känslan av mannen kommer tillbaka. Hans gestalt tränger in i mina tankar.

Plötsligt är Tony där med.

Jag suckar. Bara mamma vet var jag är.

Tankarna på om gänget kunde se mig nu, om de hade vetat vad jag gjort igår.

Gänget… Det var inget gäng egentligen, utan en grupp vänner. Tony, han som från dagen i femman tagit mig under sina vingar och hållit mig säker genom uppväxten, men också låtit mig få vara modig och självständig. Ja, i alla fall på alla sätt utom när det gällde killar.

Sen var det Tommy, Jimmy, Adnan, Carlos och Limrik, mitt gäng. Jag saknade dem enormt och att de alltid funnits där, genom äventyr och plugget. De hade gett mig känslan av att vara en skyddad, omtyckt lillasyster, ja, från alla utom Tony.

Nej, nej, nej, nej, sa jag högt för mig själv. Släpp det nu.

Här var jag fri och med tanke på alla upplevelser under gårdagen så var den friheten kanske den största anledningen till att jag hade åkt hit, insåg jag nu.

Jag kunde i alla fall låtsas som det just nu och tänka på det jobbiga senare. Just nu behövde jag få lite mer sömn innan min första riktiga dag på det nya jobbet.

Jag sjunker ner i kudden och drar täcket högt. Sängen var verkligen bekväm och sömnen drar i mig igen.

Nästa gång klockan ringer är den 9. Genom gluggarna högst upp på ena väggen faller filtrerat solljus in.

Snabbt ruskar jag mig till liv och går fram och öppnar mina väskor.

Packa upp dem kan jag göra senare. Just nu behöver jag bara kläder för dagen.

Jag hittar ett par knälånga träningstights, en träningstopp och ett linne i oversize-modell, självklart rena trosor och strumpor.

En härligt lång dusch ligger framför mig, för att tvätta av spåren från gårdagen. Men så inser jag att jag inte packat ner duschgrejer. Vanan att sånt fanns på hotell när man var på semester satt nog i, tänker jag slött.

Men det får väl bli en dusch utan helt enkelt.

Badrummet var kallt, men fräscht. Duschbåset var stort och dörrarna gick att öppna fullt. Det stod faktiskt lite saker i den inbyggda hyllan i väggen. Jag synade dem noga.

Mens all in one duschkräm, och bredvid vad som såg ut som en olja med text på grekiska.

Jag hällde lite i handen, gned det mellan mina fingrar och luktade. Det hade ingen riktig lukt, men konsistensen gjorde det svårt att tro att det var en duscholja.

Jag valde det säkraste valet och körde på mens all in one-flaskan. Det tog en liten stund för varmvattnet att komma, men när det väl anlänt stod jag länge och bara njöt av vattnet som värmde min kropp samtidigt som det sköljde bort spåren från gårdagen.

Jag hoppade i mina kläder, lämnade huset och började gå mot bakgården och frukosten.

När jag kom fram till Afrodite-statyn stannade jag upp. Hon var så vacker och minnet från igår sköljde över mig.

Tanken på hur många sådana möten hon sett genom sina år på platsen var berusande, men även skrämmande. Jag la en hand på den kalla stenen innan jag tittade upp mot henne och sa:

”Tack för att du behåller min hemlighet.”

Jag påminde mig själv om att ta med blommor att lämna senare, precis som människorna kastat dem i havet kvällen innan.

Dagen ser ut att bli vacker och när jag kommer närmare bakgården hör jag röster och bestick som slår emot skålar. Nu på morgonen är det inte grönsaker i massor, men frukten är kvar och det finns kokta ägg, stekta ägg, äggröra och omelett.

Vad var det med denna äggmani?

Klara har ställt sig upp och vinkar. Jag plockar snabbt till mig en tallrik, mest bestående av frukt, men även en bit omelett innan jag går bort mot henne. Hon klappar på platsen bredvid.

”Hur var kontoret?” frågar hon nyfiket. ”Berätta.”

”Jo, men toaletten var precis som du beskrev och det finns ett litet, jättelyxigt kök med öppen planlösning, med en stor soffa och en ännu större tv.”

Hon tittar på mig med stora ögon.

”Oj, undra vem som bott där.”

”Ja, det måste ha bott någon där nyligen, för det fanns både vatten och apelsinjuice i kylskåpet.”

Direkt förändras Klaras blick en sekund innan hon frågar:

”Fanns det en säng då?”

”Ja, jo, det finns ett litet sovrum innanför köket via vardagsrummet.”

Men det ser ut som gamla hotellmöbler bara. Jag vet inte varför jag ljuger, men sovrummet hade gett mig en speciell känsla, trygghet men också nyfikenhet med de stora, vackra möblerna. Jag vill inte dela det med någon, inte ens Klara.

”God morgon”, hörs en mörk stämma bakom oss.

Jag rycker till, för jag vet så väl nu vem den rösten tillhör. Kroppen reagerar, för den vet vad röstens ägare gjorde mot mig för bara några timmar sen.

Nils böjer sig ner och kramar Klara över hennes rygg. Han ler och blinkar till. Jag känner hur hettan stiger i ansiktet. Han flinar nöjt.

Nonchalant sätter han sig mitt emot oss och tittar på mig, sedan på Klara.

”Har du berättat om igår?” säger han plötsligt.

Jag stelnar till och tappar gaffeln i tallriken.

Klara tittar frågande på mig innan hon svarar:

”Nej, jag har inte kommit dit ännu.”

Hon fortsätter titta på mig.

”Är du okej?” frågar hon lite oroligt.

”Jag? Ja, absolut. Hällde bara visst lite för mycket tabasco på omeletten.”

Ännu en lögn. Jag hatar tabasco.

”Du kan väl berätta”, säger Klara sedan till Nils.

Han tittar på mig och ler mystiskt.

”Jo, igår när jag gick från dig var jag tvungen att pissa, så jag ställde mig vid busken precis innan statyn.”

”Du vet vilken jag menar.”

Han ser på mig och blicken glittrar.

”Ehh, ja…”

”Jo, där i mörkret ser jag en man och en kvinna. Jag ser inte vilka det är, men jag ser hur han slickar henne lutad mot statyn. Hon verkligen red hans mun”, säger han, och nu lyser ögonen på honom.

”Hon skrek när hon kom.”

Han fortsätter hålla fast min blick.

Sen kommer frågan.

”Hade du gillat det?”

Va i helvete. Det kan han väl inte fråga här, rakt framför Klara? Och han hade inte sett någon. Han berättar ju om oss.

Paniken väller upp i mig och jag reser mig så fort att koppen med te välter.

Klara hoppar snabbt upp.

”Oj, hur går det?”

Hon har inte en aning om vad som precis hänt.

Medan hon går och hämtar en trasa för att torka upp teet med fräser jag till Nils.

”Vad fan sysslar du med? Du får gärna hålla det där för dig själv.”

”Lugn, det är ingen som vet vem. Och det är ju inte ovanligt att kåta par tar sig en snabbis vid statyn. Det kommer du märka som sitter på första parkett.”

Klara kommer tillbaka med trasan och börjar torka.

”Nähä, nu ska jag gå och värma upp”, säger Nils och reser sig från bordet.

När han passerar mig låter han handen snudda vid min samtidigt som han böjer sig fram och viskar:

”Ses vi ikväll?”

Sen går han.

Jag som trodde att den sexuellt laddade energin hade varit mina tankar och påhitt. Nu var jag inte lika säker.

10.45 står jag ihop med de flesta från kvällsunderhållningen och värmer upp. Nu när hotellet var tomt kunde vi göra det i salen, men under säsong var vi förpassade till rummet bakom scenen.

Nu finns även de sista tre killarna och tjejen på plats.

Hon heter Lou och är en ganska lång, halvasiatisk tjej med flätor. Sen har vi Emir, Jon och Matti. Det finns inte tid att lära känna dem nu, men det tillfället kommer.

Jag inser att jag slickat mig om läpparna när jag möter Mattis blick.

Jag vänder bort huvudet när jag kommer på mig själv, men istället tittar jag rakt in i Nils ögon. Han står och betraktar mig och har redan läst min tanke och ler listigt.

In på scenen kommer Ann, även hon i träningskläder. Hon ser så där perfekt och sval ut även nu.

Nu höjer hon fingrarna till munnen och visslar till.

”Eftersom Laura är ny så kör vi de privata numren idag.”

Genast skingras klungan och vissa går iväg ihop och andra för sig själva.

”Sträck på dig”, väser hon.

”Du ska ta över min roll.”

Hon går sakta runt mig som att hon letar efter något att anmärka extra på.

Hon fortsätter:

”Det betyder att du måste vara perfekt.”

Hon slår ihop händerna hårt. Jag hoppar till.

”Förstår du?”

”Ja.”

”Ditt nummer är Woman in Black.”

Hon tittar efterforskande, men det är ett nummer jag aldrig hört talas om tidigare.

She’s everything a woman should be

Woman in black,

Jag andas in.

The kind that stirs up a young man’s imagination

She’s dressed to kill

Jag känner hettan stiga.

That woman in black, she’s got a hold on me

She’s in control, she won’t set me free

Den där känslan att energierna ännu en gång vänt. Att den erotiska luften letat sig in igen.

När musiken ekar som om mannen som sjungit den är på väg därifrån kommer de sista textraderna.

We’re partners in silence

Strangers in daylight

Jag stirrar på Ann och hennes forskande blick möter min.

”Jag antar jag ska ha något svart på mig”, är det enda jag får fram.

Plötsligt skrattar hon och lutar sig bak i stolen. Den kyliga delen av henne är som bortblåst.

”Du kommer fixa detta. Mr Lindgren har personligen lagt det på mitt ansvar och jag tar mitt jobb på fullaste allvar.”

Hon drar en snodd runt sin korta page. Det är precis att hon får ihop det.

”Då kör vi”, säger hon och reser sig upp.

”Efter lunch ska du träffa Costas för kostymerna till detta numret.”

”Är det fler?”

”Japp, flera lager.”

Hon vänder sig mot mig, ler och viskar:

”Det är en striptease. Kom nu, upp med dig!”

Hon går upp på scenen.

Så graciöst hon rör sig, tänker jag tyst.

”Ditt nummer har de blå markeringarna”, säger hon och pekar på golvet.

Jag har inte lagt märke till att det på golvet finns olika markeringar. Hon visar en markering och sedan var de finns över scenen, i den följd jag ska röra mig.

Sex markeringar är min färd över scenen. Numret är nästan fem minuter långt.

”Du har ungefär elva stycken hela åttor på varje plats.”

Jag nickar och inser att detta inte kommer bli lätt.

Tre timmar senare ligger jag flåsande på scenen. I tre timmar har jag rört muskler jag inte trodde fanns, gjort rörelser jag skäms att tänka på, men jag hade också fått njuta av gudinnan som Ann verkligen var.

Hennes dans, känsla, utstrålning och varje gång hon rört mig för att korrigera en rörelse och orden som eggade på att jag minsann kunde ännu sexigare.

Hela kroppen kändes som en stor erogen zon.

Hon kom emot mig med en flaska vatten.

”Tack.”

”Du förtjänar den. Bra jobbat, även om vi har mycket kvar så förvånade du mig.”

Jag tittar på henne.

”Ja, det händer sällan, men det känns som vi har ett band, du och jag.”

Hon ler fundersamt.

”Eller så är det nostalgi. Du ska ju på sätt och vis ta över mitt gamla liv. Oavsett så är jag glad att jag valde dig”, säger hon och häver sig upp från den hukade position hon intagit medan hon stretchat ut rumpan.

Numret hade många sådana rörelser, så det förvånade mig inte att det var en bekväm rörelse för henne.

Jag själv hade gärna haft mindre av ”smek publiken med din röv”-moves, som Ann kallade det. De var grymma och jag såg inte fram emot morgondagens träning. Däremot såg jag fram emot att träffa Costas.

Lite skamsen, men ändå med en känsla av att det är okej.

Ann visslar ut i lokalen och sätter sig på scenkanten med benen hängande.

”Dags för dagens tankar”, säger hon högt.

Mina tankar hann fantisera iväg att det var nu jag frågade om vi verkligen skulle öhhmm… ha samlag med publiken, men Joacim avbröt dem rejält.

”Laura.”

”Ehh, ja …”

”Din striptease är inte där ännu, men jag uppskattade den.”

Plötsligt brann ansiktet.

”Tack.”

”Varsågod. Och Maria, din Funny Hunny, alltså wow.”

Han ser drömskt mot Maria, vars ögon glittrar tillbaka.

”Jag vill berömma Sara. Hon hade en fantastisk energi i vårt nummer idag. Och Nils, du är så rolig. Att få göra Two Ladies med er är en dröm”, säger Lina.

”Någon mer?”

”Inte? Då går vi och äter”, säger Ann, och de andra reser sig och går iväg mot korridoren, men jag sitter kvar.

”Kommer du?” ropar Klara.

”Strax. Jag måste bara smälta allt lite.”

”Gör så”, ropar Klara glatt.

Jag lägger mig ner mot scengolvet och tittar upp. Mängder av lampor, tampar, vajrar – ja, jag vet inte vad som hänger där uppe.

Rädslan att de ska trilla ner och träffa mig gör att jag inte ligger kvar så länge som jag behövt, och med hettade kinder och pirret från alla beröringar under träningen känns fortfarande öppna och råa.

Jag tar mig på fötter och släntrar bort mot korridoren och köket. Jag orkar knappt putta upp dörrarna till det stora köket.

Jösses, jag skulle behöva en tupplur, är det sista jag hinner tänka innan jag ser honom.

Josh står i köket som om han har väntat på mig.