sammet

Hej

Det var ett lika uttömmande svar som sist. Jag är överväldigad att du tar dig tiden till att göra det. Angående övergångarna så är det de tre punkterna som inte är tydliga markörer? Du hade velat ha en tydligare brytning? som till exempel *** sen en ny rad? Viktors deltagande är väl mest en figur för att visa att hon dansar på den farliga sidan så att säga. En markör för hur djupt hennes avsky mot sin mor och den andra “världen” faktiskt är. Jag böjer mig i ödmjukhet för den långa och utförliga feedbacken och riset och roset.
//sammet

Hej

Tack för de fina kommentarerna, nåja man kan ligga på en filt och läsa med 🙂

Mer tack…

Nästan så att man hoppas på en regnsommar nu.
Mycket läsgodis att gotta sig åt nu 😎

Sammet, du är bäst

Bara att vänta på nya ochgamla noveller då. Hoppas dom kommer fort……

Lika illa berörd av deras öde idag som när jag läste den senast

Sammet, du är en fena på att skriva. Det är ett nöje att läsa och uppleva den igen

Hej tack för era kommentarer de värmer. Det kommer att komma fler noveller 🙂

Härlig novell hoppas det kommer många fler härliga noveller att läsa i sommar

Dina gamla alster står sig fortsatt som sagt. Hoppas du lägger upp mer av dina äldre noveller.

Tack Sammet.
Saknar att de som nämde salami inte får ta sitt ansvar ,det är så härligt när det inte är som i verkliga livet, att ingen mobbare behöver buga.

Jädrar…. Det var nog det bästa jag läst på denna sidan!
Pricken över i var epilogen, ett avslut, och inte någon följetong som bleknar bort i upprepningar och fantasilöshet.
Välskrivet och lättläst. Snyggt!

Hej

Tack det är fixat nu 🙂

Idag kommer jag inte med en uttömmande kommentar men vill ändå höra av mig.
Den här historien ställer krav på läsaren. Eller ska vi hellre kalla dem för utmaningar?

Vi har vant oss vid stream of consciousness. I ETT medvetande. Här är det flera.
Perspektivet ändras ständigt, och jag har lite svårt att hänga med. Upptäcker
ingen markör för övergången från den ene till den andre. För mig flyter allt ihop.

Det hindrar mig inte att läsa vidare. Det är den här novellen värd. Jag slarvar
förstås lite med läsningen. Stannar inte upp för att fundera eller begrunda. Vill
komma vidare i historien. Och pausar först när jag kommit till det som vi kanske
får kalla det lyckliga slutet. Det är väl ett gott betyg?

Då pusslar jag i efterhand ihop några pusselbitar. Det var kanske meningen att
läsaren skulle göra det?

Detta är på ett sätt ett modernt Romeo-and-Julietdrama. Huvudpersonernas familjer och släktingar står emot varandra. Det är också ett porträtt av en ung
människas kamp mot det trauma han bär med sig genom hans närmastes tragiska
död. Och det självhat han hyser på grund av det faktum att han fick överleva.
Något i skymundan kämpar Isabella sin kamp för att komma loss, bland annat
från den dominanta mamman.

De två huvudpersonerna synes till en början vara rätt omaka men finner varann.
Den sexuella attraktionen hjälper dem att finna en kärlek som håller. Som förhoppningsvis i viss mån helar. Familjelyckan står i alla fall runt hörnet.

“All´s well that ends well!” (I´m a sucker too)

En sak som jag har hakat upp mig på är Viktor. Vad har han att göra i den här historien? Och skjutningen? Enligt min mening borde han antingen utgå
eller utvecklas närmare. Och det förhållande som Isabella har med honom?
Det är lite märkligt att hon har ett förhållande med en svårt kriminell person.