[Pencil]

Rösta upp

0

Rösta ner

::

Hej! Roligt initiativ! Jag läste för ett tag sedan om Lovis idéer och tips om hur man kan bli bättre på att skriva. Riktigt bra, så stort tack till er båda för inspiration och att ni delar era kunskaper. När jag hade läst dina olika exempel och kom fram till “Skrivövning”, så kom inspirationen! Här är min text om vad som skulle kunna hända för Sophie, när hon står där i köket ☺️.

—
Sophie tänkte Ephraim. Allt de gjort, allt de hade sagt till varandra och hur hennes värld först rasat samman den där dagen, för snart två månader sedan, när hon läste hans brev. Hon smakade på kaffet och tankarna vandrade i väg – i dag skulle bli en ny start. I dag skulle hon bara tänka på sig själv och få det hon behövde.

Ljudet från ringklockan fick Sophie att rycka till och det var bara tur att hon inte spillde kaffe över blusen. Hjärtat slog hårdare och hon kastade en snabb blick på klockan – fem i åtta. Förmodligen grannens barn som lekte ”bus eller godis” igen. Det var trots allt bara några dagar kvar till Halloween och barnen brukade börja lite för tidigt varje år. Hon letade fram skålen med godis som hon gjort i ordning tidigare på dagen och gick mot dörren. Genom fönstret såg hon en silhuett – definitivt ingen femåring. En man stod utanför, och något i hållningen fick hennes puls att accelerera.
”Herregud”, viskade hon för sig själv. Nervositeten slog till med full kraft när hon mindes vad de hade kommit överens om – Han skulle komma till henne och de hade ändrat tiden från klockan nio till åtta. Hon tittade på klockan igen – visarna visade precis åtta nu. Exakt den tid de kommit överens om.
Sophie tog tre djupa andetag och tog tag i dörrhandtaget. ”Det kommer att gå bra”, mumlade hon för sig själv och öppnade dörren.
”Hej! Sophie?”
”Ja.” Hon log försiktigt.
”Anton.” Han log tillbaka, lite nervöst. ”Jag hoppas jag inte är för tidig?”

För en sekund glömde Sophie bort sin nervositet. Anton – ja, exakt som på bilderna, fast hans ögon kändes varmare i verkligheten, och det nervösa i hans röst fick henne att slappna av. Han såg ut att vara lika nervös som hon själv.
”Nej, du är precis i tid.” Sophie märkte hur hennes axlar sjönk ner från öronen. ”Kom in!”
Anton tvekade en sekund vid dörren. ”Jag ser att du har förberett för trick-or-treaters”, sa han och nickade mot skålen med godis i hennes hand.
”Ja, du vet… grannens barn… jag tänkte att vi inte vill bli avbrutna…” Hon kunde känna hur kinderna färgades röda. Hade det låtit för framfusigt? Det var ju en Tinder-dejt, men ändå.
Antons leende växte. ”Smart tänkt. Här, låt mig hjälpa dig.” Han tog skålen och ställde den försiktigt på bänken utanför dörren, och deras fingrar snuddade vid varandra en kort sekund.

I det mörka kvällsljuset såg Sophie något i hans ögon som fick fjärilarna i magen att vakna till liv – en blandning av nervositet, nyfikenhet och förväntan.
“Får jag komma in, eller står jag här hela kvällen?” Anton skrattade och trampade nästan barnsligt med fötterna.
Sophie brast ut i skratt, ”Förlåt! Jag är lite nervös, måste jag erkänna.”
”Jag med”, svarade han ärligt.

Hon steg åt sidan och visade honom in. När hon stängde dörren bakom honom kände hon hur förväntningen ersatte nervositeten. Han var snygg. Precis så där lagom lång och han luktade gott. Han verkade vara en hel del äldre än vad han hade sagt, men vad spelade det för roll om han var bra i sängen.

Sophie visade vägen in till sovrummet. Det här skulle bli en bra kväll.

[Pencil]

Rösta upp

0

Rösta ner

::

Hej!
Jag skulle önska en större variation och användning av de olika kategorierna. Det känns skevt när “Ageplay” och “Teens” ligger i topp, och där den ena berättelsen efter den andra beskriver hur mannen behandlar tjejen, som hon vore en leksak. Jag tycker om att läsa och kan till och med bli både intresserad och faktiskt kåt av att läsa en riktigt lång och bra berättelse. Men jag blir inte det minsta intresserad av någon som skriver texter där kvinnan är mannens lydiga leksak. Jag har en egen vilja, behov och drömmar som ibland går väldigt långt, men jag vill inte bli behandlad som jag vore mannens leksak. Jag tror faktiskt inte att någon uppskattar att bli kallad för Sughora, Spermadump, Knulldocka, eller vad för vulgära uttryck några här lyckas hitta på. Den typen av berättelser vill jag helst slippa se, så om det fanns något sätt att slippa se dessa så skulle jag bli glad.

Jag har absolut inget emot sexscener, även detaljerade sådana. Tvärtom! Men berättelser behöver kännas lite mer verkliga – De behöver en bakgrund, en uppbyggnad, ett samspel och sedan fyllas med het erotik.

Så två önskemål, om jag nu får önska fritt:

1) Höj kvalitén och respektera varandra – erotik inrymmer så mycket fint. Jag vet att det brukar heta att vi ska skriva mer, för att skapa en bättre balans. Jag kan hålla med om det, MEN skulle det inte också vara bra att försöka påminna skribenter om att ni vill ha hög kvalité på texterna? Våga ifrågasätta och kanske till och med säga nej till texter.

2) Serier – fundera på om dessa behövs, eller sätt en maxgräns för antalet delar. Jag skulle säga – hellre en lång väl genomarbetad berättelse, än en alldeles för lång serie där skribenten verkar ha mer bråttom att få ut nästa avsnitt än att tänka på handlingen.

Inte likt mig, men i dag blev det en kommentar 🙂

Till sist då – Ibland är roligt med små trevliga privata meddelanden. På samma sätt som för novellerna – allt handlar om respekt och kvalité. Du som inte förstår vad jag menar med “Jag är inte din leksak”, du behöver kanske läsa igen eller prata med en kompis innan du hör av dig 😉.

/Pencil

[Pencil]

Rösta upp

0

Rösta ner

::

Kul!
Idéer och uppslag bara ramlar ner på mig. Det kan vara något jag hört, läst eller bara något så enkelt som att någon tittat lite extra, eller öppnat dörren i affären eller på vägen hem från jobbet. Ett av mina största problem är att jag har extremt dålig disciplin. (Ett annat är bristen på tid.) Jag kan vara mitt uppe i en berättelse när nya idéer lockar min hjärna att “bara skriva lite” på en ny berättelse – innan jag glömmer bort den…

Resultatet blir en skrivbordslåda full med lappar, texter och idéer, men inte så mycket blir klart. Jo, det är faktiskt sant – jag använder papper och penna för att skissa och skriva ner idéer och texter. Olika färger på på lapparna hjälper till att hålla isär berättelserna 🙃.

Jag ägnar ganska mycket tid åt att strukturera scenerna, tillsammans med vilka personer som ska vara med i berättelsen. Det blir många ändringar innan jag hittat rätt. När “tråden” väl är klar så fylls de olika scenerna med text – blandar innehållet med minnen, händelser och fantasier — och så växer det fram.

Jag läser berättelsen väldigt många gånger, både under själva skrivandet och när den börjar bli klar. Låter kanske konstigt, men jag vill känna att varje mening eller dialog betyder något och att den som läser skulle kunna känna igen sig, eller vilja vara en del av berättelsen.

Absolut – det kan ta enormt mycket tid, men alltsammans – skissa, fantisera, skriva, ändra, lägga till, kasta, slå ihop olika utkast – fyller min själ och jag kan längta till att få tid att sitta ner. Lycka är att se hur papperslappar hittar sin plats och hur texten börjar flyta.

Ibland blir det “stopp” och papperslapparna kan bli liggandes i månader. Några får sedan landa i öppna spisen, men det värmer ju bra 🙂, samtidigt som andra får nytt liv i ett annat sammanhang – tokiga idéer finns det många.

Datorn är så klart bra för att kontrollera stavning osv., men i övrigt inte riktigt för mig. (Fick t.o.m. hjälp att sätta upp mitt konto här, vilket kanske säger en del.)

[Författare]

Inlägg