Svar till: Sleepys skrivtips!

[Pencil]

Rösta upp

0

Rösta ner

::

Hej! Roligt initiativ! Jag läste för ett tag sedan om Lovis idéer och tips om hur man kan bli bättre på att skriva. Riktigt bra, så stort tack till er båda för inspiration och att ni delar era kunskaper. När jag hade läst dina olika exempel och kom fram till “Skrivövning”, så kom inspirationen! Här är min text om vad som skulle kunna hända för Sophie, när hon står där i köket ☺️.

—
Sophie tänkte Ephraim. Allt de gjort, allt de hade sagt till varandra och hur hennes värld först rasat samman den där dagen, för snart två månader sedan, när hon läste hans brev. Hon smakade på kaffet och tankarna vandrade i väg – i dag skulle bli en ny start. I dag skulle hon bara tänka på sig själv och få det hon behövde.

Ljudet från ringklockan fick Sophie att rycka till och det var bara tur att hon inte spillde kaffe över blusen. Hjärtat slog hårdare och hon kastade en snabb blick på klockan – fem i åtta. Förmodligen grannens barn som lekte ”bus eller godis” igen. Det var trots allt bara några dagar kvar till Halloween och barnen brukade börja lite för tidigt varje år. Hon letade fram skålen med godis som hon gjort i ordning tidigare på dagen och gick mot dörren. Genom fönstret såg hon en silhuett – definitivt ingen femåring. En man stod utanför, och något i hållningen fick hennes puls att accelerera.
”Herregud”, viskade hon för sig själv. Nervositeten slog till med full kraft när hon mindes vad de hade kommit överens om – Han skulle komma till henne och de hade ändrat tiden från klockan nio till åtta. Hon tittade på klockan igen – visarna visade precis åtta nu. Exakt den tid de kommit överens om.
Sophie tog tre djupa andetag och tog tag i dörrhandtaget. ”Det kommer att gå bra”, mumlade hon för sig själv och öppnade dörren.
”Hej! Sophie?”
”Ja.” Hon log försiktigt.
”Anton.” Han log tillbaka, lite nervöst. ”Jag hoppas jag inte är för tidig?”

För en sekund glömde Sophie bort sin nervositet. Anton – ja, exakt som på bilderna, fast hans ögon kändes varmare i verkligheten, och det nervösa i hans röst fick henne att slappna av. Han såg ut att vara lika nervös som hon själv.
”Nej, du är precis i tid.” Sophie märkte hur hennes axlar sjönk ner från öronen. ”Kom in!”
Anton tvekade en sekund vid dörren. ”Jag ser att du har förberett för trick-or-treaters”, sa han och nickade mot skålen med godis i hennes hand.
”Ja, du vet… grannens barn… jag tänkte att vi inte vill bli avbrutna…” Hon kunde känna hur kinderna färgades röda. Hade det låtit för framfusigt? Det var ju en Tinder-dejt, men ändå.
Antons leende växte. ”Smart tänkt. Här, låt mig hjälpa dig.” Han tog skålen och ställde den försiktigt på bänken utanför dörren, och deras fingrar snuddade vid varandra en kort sekund.

I det mörka kvällsljuset såg Sophie något i hans ögon som fick fjärilarna i magen att vakna till liv – en blandning av nervositet, nyfikenhet och förväntan.
“Får jag komma in, eller står jag här hela kvällen?” Anton skrattade och trampade nästan barnsligt med fötterna.
Sophie brast ut i skratt, ”Förlåt! Jag är lite nervös, måste jag erkänna.”
”Jag med”, svarade han ärligt.

Hon steg åt sidan och visade honom in. När hon stängde dörren bakom honom kände hon hur förväntningen ersatte nervositeten. Han var snygg. Precis så där lagom lång och han luktade gott. Han verkade vara en hel del äldre än vad han hade sagt, men vad spelade det för roll om han var bra i sängen.

Sophie visade vägen in till sovrummet. Det här skulle bli en bra kväll.