Även om jag visste att absolut ingen fanns i närheten, var det ändå en spännande känsla att ta av sig kläderna och ligga helt naken. Lukten av solkräm och ljudet av fågelkvitter, tillsammans med solen, gjorde att jag slappnade av helt och bara njöt av värmen. Inte sällan började det pirra i kroppen, och det var här som jag på riktigt lärde mig att utforska mig själv. Hur skönt det var att bara ligga naken i solen och låta händerna smeka längs kroppen.

Det hade gått två veckor sedan skolavslutningen och allting var härligt somrigt. Luften var varm och så där mjuk, som den bara kunde vara på sommarlovet. Minnet av den kalla våren var borta och jag kunde gå barfota i bara ett tunt linne och en kort kjol.

Vi åkte alltid till landet efter skolavslutningen och där var vi sedan kvar stora delar av sommarlovet. När jag var mindre så fick jag alltid åka med hem till radhuset, när mammas och pappas semestrar var slut. Ett hörnradhus i en alldeles vanlig förort till huvudstaden och det fanns inte speciellt mycket att göra på sommaren.

De senaste åren hade jag stannat kvar ensam uppe vid sommarstugan, både i början och slutet av sommarlovet. Att vara helt själv kändes som att vara vuxen. Jag kunde göra precis vad jag ville och när det passade mig. Inga tider att passa, eller just ingenting. Dagarna behövde inget schema. Jag sov länge, promenerade längs grusvägen, plockade blommor, eller så tog jag cykeln för att cykla och handla. På eftermiddagarna kunde jag ligga i hängmattan under björkarna och läsa en bok, eller om det var sol så blev det ofta att jag låg och solade på baksidan av huset.

Det var helt underbart att bara ligga naken i solen och veta att ingen fanns i närheten. Tankarna kunde vandra i väg till någon av killarna i skolan, eller en lärare, eller vilken snygg främling som helst. I fantasin så var det deras händer som lekte med min solvarma kropp. En hand som formade sig runt mitt bröst, samtidigt som fingrar letade sig ner mellan mina ben. Först stora, sedan i allt mindre cirklar. Tillbaka upp över magen och sedan ner över benen. De lekte längs insidan av låren och fick mig att sära på benen. Utan att nästan röra, så följde de formen av mina blygdläppar, så långsamt och försiktigt att det nästan bara kittlade. Till en början lät jag ljudet av vinden i träden bestämma rytmen, men omedvetet ökade takten. Om, och om, och om igen, och det kändes som att fingrarna hela tiden ville få mer. De ville utforska mitt inre, tills dess att hela min kropp var så spänd att det kändes som att jag skulle explodera.

Jag hade legat med några killar, men det hade aldrig varit ens i närheten av samma känsla. Jag hade lärt mig att onanera och jag visste precis hur jag skulle göra. Jag kunde varje millimeter och hur jag skulle göra för att få det att räcka länga, innan jag till slut lät fingrarna ta mig den sista biten till en orgasm. Jag vågade leva ut alla mina känslor och jag viskade saker, som jag aldrig annars skulle våga säga. Jag kunde så klart skrika rakt ut utan att någon skulle höra, men det kändes sexigare att bara viska. Att ligga naken i den varma solen och smeka mig själv kändes helt enkelt nästan tusen gånger skönare än att vara med någon annan.

Nu var jag inte själv och solbädden stod lutad mot husväggen. Mamma och pappa hade kommit upp till landet för att fira midsommar och sedan skulle jag följa med hem till stan. Jag hade fyllt 18 och den här sommaren skulle jag ta körkort. Pappa var superrädd om bilen, så han betalade hellre för körlektioner än att han lät mig övningsköra med vår bil.

*

Mamma och jag höll på i köket, under tiden som pappa klippte gräset. Han hade hissat flaggan och det blev alltid så otroligt somrigt mot den klarblåa himlen. Mamma skrattade åt min besvikelse, när jag berättade om bilskolan och att läraren var en tant i typ fyrtioårsåldern.

Mamma tittade på mig med höjda ögonbryn,

– Tant? Men Sara, tänk lite på vad du säger… jag är ju…

– Precis!

Avbröt jag med ett skratt. Jag kände mig nästan elak, men fyrtio var ju faktiskt ändå rätt gammalt.

– Här, Sara, titta här.

Mamma höll fram ett papper. Texten var på engelska och det stod något om “Semester” och sedan en rad “Oliver, 24”, följt av “Nationality: AU/SE”. Några kryss i olika rutor och på en rad, med texten “From-To:”, så stod det “Aug 1-31”.

Jag tittade på mamma,

– Vad är det där?

Hon log och såg ut som om hon skulle berätta en hemlighet,

– Jo, vi tänkte att han kunde bo hos oss under en månad. Vi kommer ju ändå vara hemma i stan nu när du ska ta körkort, så…

– Alltså vadå? Vad menar du? Ska en främling bo hos oss? Varför då?

Mamma tittade på pappret,

– Han heter Oliver och bor i Australien. Han studerar konst och han vill komma till Sverige en månad för att…

– Australien? Men varför just hit? Kan han inte…

– Det står att hans familj har rötter från Sverige och att han pratar svenska. Eller, ja, kanske “bra” svenska då. Men ändå.

Hon lade pappret på bordet, så att jag skulle kunna se bättre,

– Pappa och jag har pratat om det ett tag, så vi har faktiskt redan bestämt att…

– Vadå bestämt? Var tänkte ni att han skulle bo då? I källaren kanske?

Mamma skrattade,

– Det är ju inte direkt någon källare. Riktigt fint rum med eget badrum och allt… och så hjälper vi till med ett boende i utbytesprogrammet.

Pappas röst hördes genom det öppna fönstret,

– Du vet, inom matematiken… om man byter….

– Jaja, pappa!

Jag stirrade på bordet och tänkte att något måste vara allvarligt fel på honom… Allt här i världen är inte matte.

Pappa fortsatte,

– Jag tyckte vi skulle ha valt att ta hand om en tjej, men mamma…

Mamma blängde mot fönstret,

– Nej!

Ett kort, snärtigt “nej”, som fick mig att titta upp från bordet. Hon tittade på mig och jag förstod direkt vad hon menade. Pappa kunde vara så otroligt pinsam om jag hade en tjejkompis hemma. Han trodde inte att man märkte när han stirrade på brösten. Min bästa kompis Amanda tog inte illa upp och jag höll på att skratta ihjäl mig den gången hon sa att hon hade funderat på att ha en t-shirt med texten “Se mig i ögonen!”, rakt över brösten. Alltså, vilken grej det hade varit.

Så, ja, jag fattade vad mamma tänkte. Det skulle inte vara en tjej som han skulle kunna gå runt och stirra på.

– Men alltså, men gu va jobbigt… alltså vad ska HAN göra här då?

Mamma titta upp,

– Den biten löser sig nog ska du se.

– Se vart då?

– Men Sara,… försök vara lite positiv, gumman. Han kan ju lära dig lite engelska också. Det är alltid bra att kunna.

Pappa tittade in genom fönstret,

– Inte dumt att lära sig engelska ordentligt. Vem vet Sara, du skulle ju kunna hälsa på honom när du är klar med gymnasiet…

– Wow, visst. Som om…

Mamma började skynda sig, för att hinna till affären,

– Han kommer ändå vara rätt upptagen. Det är en sommarskola, där han ska vara med.

– Måste han åka runt halva jorden för att gå i skolan även under sommaren?

Pappa skrattade,

– Du vet gumman, det är hans vinterlov. De har vinter…

– Jaaaa, pappa, jag vet!

Egentligen hade jag ingen aning. Vinter? Nu?

Ett 24-årigt konstfreak från andra sidan jorden. En hel jäkla månad. Jag såg det redan framför mig – En lång tanig figur i svarta kläder och ovårdat svart hår. Luktade förmodligen målarfärg och gammalt Urk. Kunde förmodligen inte prata om något annat än typ Picasso. Precis en sådan person som min lärare i historia skulle ha älskat. Jag – not so much… och engelska kunde jag redan. Tillräckligt typ.

Det skulle visa sig att allt redan var bestämt sedan länge och en vecka senare så packade vi ihop och åkte hem till radhuset. Jag hade tänkt på möjligheten att sova hos min bästa kompis Amanda, eller sätta upp en skylt i trappan upp till övervåningen – “Private”. På något sätt skulle jag få den där månaden att gå så fort att den knappast ens skulle märkas.

*

Körlektionerna gick bra, även om tanten tyckte att jag ibland inte var “helt koncentrerad på bilkörningen”, som hon uttryckte det. Hon hade arbetat i många år och skröt om att nästan alla hennes elever hade klarat uppkörningen på första försöket, men att det så klart krävde en viss koncentration och mental närvaro under körlektionerna. Hennes kommentar fick mig att tänka på en internatkurs. Kanske en hel månad borta för att ta körkort – den perfekta ursäkten för att slippa vara hemma. Tankarna vandrade i väg och sekunden senare hördes ett “Se upp! och bilbältet tryckte in mellan brösten. Bilen stannade med ett ryck och hon gav ifrån sig en suck,

– Du måste stanna när det är gult fast ljus!

Jag hade varit på väg att köra mot gult ljus i en korsning och hon hade tagit över pedalerna och tryckt på bromsen. Det fanns varken bilar eller människor i närheten, men man fick inte köra mot gult och så var det med det. Om nu gult var som rött, varför har man då inte bara rött? Ibland kändes det som att man gjorde saker onödigt komplicerat.

Veckorna som återstod skulle komma att passera alldeles för fort och dagen var kommen – det skulle vara slut på friheten. Pappa var på jobbet, men mamma hade tagit ledigt för att kunna möta upp vårt alldeles egna konstfreak vid flygplatsen. Hon hade gjort sig i ordning och skjutsat pappa till tåget, kommit tillbaka hem, plockat undan saker, fikat och sedan åkt i väg igen. Hon skulle vara där flera timmar för tidigt, men hon ville vara säker på att han inte skulle behöva vänta, eller bli orolig eller typ gå vilse.

Amanda hade kommit över till oss. Min plan var att hon skulle bli min räddning, när allt bara blev för mycket. Vi hade bakat en blåbärspaj och egentligen hade vi tänkt att plocka egna blåbär, men vi hade provat kläder så tiden hade inte räckt till. Vi hade ändå behövt köpa glass, så det fick bli en ask med blåbär från affären.

Vi var på uteplatsen på baksidan och Amanda höll upp en tröja, som hon ville låna av mig. Hon speglade sig i det stora fönstret,

– 24? Shit va gammal! Har du sett någon bild på honom då? Är han snygg?

– Jag vet. Näh, men man vet ju ändå hur han ser ut typ….

– Haha, ja,

Amanda skrattade och hängde tröjan över en stol,

– Tjohej, vad du kommer att ha kul… Haha, målarfärg blir väl din favoritparfym då, eller?!

Hon skrattade och gjorde en grimas. Hon gestikulerade och låtsades måla med en pensel i luften,

– Hi Mate!

Hon bröstade upp sig och försökte se ut som en konstnär, i full färd med att måla.

Jag bröt ut i skratt åt hennes fåniga uttryck,

– Akta dig! Jag kanske frågar mamma om han inte kan bo hos er i stället! Ni har ju plats…

Amanda skrattade.

– Ha, du skulle gilla det va?… men vet du…. jag tror kanske jag är allergisk mot målarfärg…

– Alltså, vilket skitsnack, sluta!

Solen hade börjat komma till baksidan och med den så steg temperaturen. Det skulle bli en riktigt fin sommardag med klarblå himmel och om det nu inte bara hade varit för att det var just i idag som han skulle komma, så hade allt varit ganska bra. För att vara en sommardag hemma i stan.

Amanda utbröt plötsligt,

– Du, tänk…. tänk om han är en sådan där… du vet, en som snor saker.

Amanda flinade, som hon alltid gjorde när hon hade kommit på något riktigt retsamt,

– Du vet… man har ju hört att det finns de som smyger in och tar tjejens trosor och,….du vet…

Hon höll upp en hand mot ansiktet och låtsades lukta, samtidigt som den andra handen gjorde en rörelse mellan låren, som inte gick att missförstå,

– Haha, knappast vita fläckar av målarfärg… typ torkat klibb…

Hon nästan vek sig av skratt.

– Amanda, sluta! Grose… så himla disgusting!

Bara tanken fick mig nästan att börja kräkas,

– Var får du allt ifrån? Vilken fantasi du har!

– Alltså, det är ju helt sant. Man kan ju läsa om det… om jag vore dig så skulle jag…

Vi hörde hur ytterdörren öppnades och strax därpå ljudet från mammas snabba steg genom huset.

Vi tittade på varandra. Det var inte kul, men jag var beredd. Beredd på det värsta.

*

Mamma tittade ut genom dörren till baksidan. Hon såg ut att ha bråttom,

– Vi är hemma!

Hon sken som en sol,

– Han är här! Jösses, jag måste på toa… Kan ni ta emot?… Han håller på att ta väskorna ur bilen.

Jag tittade på Amanda och tänkte att det var så typiskt. Jag nickade med huvudet, som att fråga om hon ville gå först, men hon skrattade,

– Sällan! Du först. Det är inte mitt freak.

Vi reste oss och gick utmed sidan av huset, så att vi skulle kunna se när han kom från bilen.

Redan på långt håll kunde jag se mammas röda bil och där var också någon som börjat gå i riktning mot vårt hus.

Amanda höjde näsan mot himlen och låtsades lukta,

– Känner du lukten…

– Sluta!

Vi puttade på varandra och snart var det bara lite mer än tio meter mellan oss och honom. Amanda tittade på killen som kom gående från bilen,

– Seriöst? Du skämtar?

Vi stannade till,

– Säg att du skämtar… Är det han?

Det fanns bara mammas bil på parkeringen och det fanns bara en person där, så det kunde inte vara någon annan än han. Jag tittade kort på Amanda och sedan tillbaka på han som kom gående,

– Men shit.

Killen som var på väg mot vårt hus var något helt annat än vad jag hade föreställt mig. Inte lång och tanig, och inte heller svart hår, Han var inget av det jag hade föreställt mig. Visst, han var ganska lång, men han såg ut som att han bodde på ett gym. Hela hans kropp såg ut att bara vara vältränade muskler och han var otroligt snyggt klädd. En kortärmad ljus t-shirt, som satt ganska tajt så att man såg kroppsformen. Armar med muskler som tänjde ut ärmarna på t-shirten. Huden var solbränd och det ljusa kort hår låg helt perfekt.

Amanda puttade till mig i sidan,

– Shit, vilka… fasen Sara, du hade så…

Hon hann inte längre förrän han höjde ena armen och med ett brett leende sa,

– Ladies,… Sara?

Amanda puffade mig i ryggen och väste mellan tänderna,

– Säg bara till…. jag har definitivt plats hemma hos mig…

Jag harklade mig och lyfte handen,

– Hej! Det är…. det är jag. Väl….välkommen.

Mamma kom ut genom dörren och jag såg direkt att hon inte bara hade varit på toa. Hon hade fixat håret och hon log med hela ansiktet. Shit, kunde hon?…

Efter ett kort välkomnande, så visade hon ivrigt Oliver in i huset, samtidigt som jag och Amanda gick tillbaka mot baksidan av huset.

Väl utom synhåll kunde Amanda inte hålla sig längre,

– Men jäklar! Så sjukt snygg… Såg du? Såg du vilka muskler?

Allt kändes bara så konstigt. Hur kunde en kille med målarfärger se ut så där?

– Jo…

– Jo? Alltså, om du inte vill ha honom här… du kan ringa när som helst och jag kommer.

Amanda skrattade,

– Fasen Sara, ärligt… tänk dig honom i sängen… shit liksom.

Jag kunde absolut känna vad hon tänkte, men jag visste samtidigt att killar brukade kunna le och se glada ut, men att det sällan blev något mer. Antingen så såg jag inte tillräckligt bra ut, eller så var det något annat, men de fastnade alltid för sådana som Amanda, eller mina andra kompisar.

*

Min erfarenhet av killar var inte speciellt bra, men blotta närvaron av Oliver gjorde dagarna både lättare och roligare. Han var alltid glad och framför allt var han alltid så otroligt snabb på att hjälpa till med precis allt. Hans närvaro hade dessutom gjort mig populär bland mina tjejkompisar. Oftast så vill de att vi skulle vara hemma hos mig och det var så klart inte direkt svårt att förstå varför. Jag hade själv svårt att inte titta för mycket, trots att jag såg honom nästan hela tiden. Pappa var sig lik och han kunde verkligen konsten att vara så sjukt irriterande och pinsam. Vid ett tillfälle frågade han om jag hade råkat ut för stel nacke, när jag satt och tittade på Oliver. Som tur var så verkade inte Oliver ha hört pappas kommentar, eller så verkade han inte bry sig speciellt.

Dagarna gick alldeles för fort och det var fredag i mitten av augusti. Mamma och pappa var på en femtioårsfest inne stan. Pappas bror Lars fyllde år och det var någon slags stor fest. Femtio år! Alltså, ibland kunde jag tycka att Oliver var gammal, men han var ju bara sex år äldre. Femtio – det var ju nästan tre gånger så gammalt som jag.

Att mamma och pappa var borta betydde att vi kunde ha en fest hemma. Amanda hade kommit över redan under eftermiddagen och till kvällen skulle det komma fler kompisar. Vi hade ordnat med chips och dricka, för att ha som start. Under kvällen så skulle vi ha uppdukat i köket, så att alla kunde ta något som de vill ha. Vi hade köpt potatissallad med tunna skivor av rostbiff, en kycklingpaj och gjort en stor sallad. Skivspelaren var trasig, men en av killarna hade lovat att ta med sig en CD-spelare och Elin skulle ha med sig några av sina CD-skivor med bra musik att dansa till.

Kvällen började bra och vi hade tur med vädret, så man kunde antingen vara inne, eller sitta ute på baksidan. Oliver var hemma och han verkade trivas med att prata med några av mina killkompisar. Speciellt med Erik, som jag visste hade varit i Australien. Det var uppenbart att även killarna såg upp till Oliver.

Elin viskade så att bara Amanda, Sofie och jag hörde,

– Har ni sett hur han kollar på mig? Alltså, på allvar?

Hon nickade åt det håll där Oliver stod,

– Alltså, han är ju så sjukt snygg och kolla vilken kropp.

Elin hade klätt upp sig för kvällen. En kort kjol som satt åt över rumpan och en ljusblå blus, som var ordentligt uppknäppt, för att fånga killarnas ögon. Som inte det var tillräckligt, så kunde man se bh:n genom den tunna blusen.

Sofie sneglade mot Oliver,

– Han skulle kunna lyfta hela mig med bara en hand… Har ni typ kramats, eller? Alltså, han bor ju hos er.

Hon tittade på mig, men jag visste inte vad jag skulle säga.

Elin lät händerna vandra ner längs sidorna, ner mot höfterna,

– Finns väl typ bara en kroppsdel som inte är muskler på honom…

Amanda himlade med ögonen och puttade på Elin,

– Du får väl gå och känna efter då…

Alla tre skrattade och Elin utbrast,

– Sara, du som ska ta körkort… hur fort får man köra utanför en skola?

Alla tittade undrande på Elin.

Jag svarade,

– Trettio. Hur så?

Elin lutade sig fram, så att bara vi skulle höra,

– Precis. Men vet ni… när det går för killen, så kommer det i typ fyrtiofem! Fattar ni?…

Elin kunde inte låta bli att skratta,

– Tänk er,… ni vet, man…

Hon formade handen och höll den mot munnen,

– Ni vet,… blowjob…. och så bara Tjoff! … alltså i fyrtiofem!…

Elin tog en klunk från sitt glas, tittade på oss, gurglade och svalde.

Sofie höll handen för munnen och utbrast,

– Grose!

Elin skrattade och njöt av att vara i centrum. Hon såg bort mot Oliver,

– Men vet ni,… en “Australian kiss” skulle man inte säga nej till…

Vi såg alla frågande ut och Elin hade otroligt svårt att hålla sig lugn,

– Men sluta, vet ni inte?… seriöst?… alltså, det är typ samma som en “French kiss”…., men typ “down under”, ni vet…

Hon öppnade munnen och tungan gjorde små rörelser.

Ett “Åhå…Oooh…”, blandat med skratt, och Amandas röst hördes lite för högt,

– Elin! Skärp dig!

Elin tittade på mig,

– Du kanske inte har fått något, eller?…

Alla tre tittade på mig och jag blev alldeles röd i ansiktet. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Jag var livrädd för hon skulle fråga igen, eller om vad som helst.

– Shit, shit, shit, han kommer hit. Ser jag bra ut?

Elin tittade i panik på Sofie.

De tog ett steg för att stå framför mig och Amanda. Elin sträckte på sig, så att hon skulle vara omöjlig att missa.

– Excuse me ladies, …

Oliver gjorde en konstpaus, som skapade en enorm spänning och förväntan i luften. Elin och Sofie tävlade om hans uppmärksamhet, men hans ögon letade sig in mellan dem och han fångade min blick,

– Sara, vill du komma med mig en stund?

Han räckte ut handen och när jag passerat Amanda, Elin och Sofie, placerade han armen om min rygg och förde mig fram över golvet. Jag behövde inte vända mig om. Jag kunde känna deras blickar. Det var som om någon hade skrivit i luften orden de sa till varandra, “Vad hände där?”

Väl utom synhåll, så släppte Oliver tagit om mig,

– Jag tänkte att du behövde lite hjälp att komma därifrån.

Han log,

– Hoppas det var okej.

Mina handflator blev alldeles varma och fuktiga.

Så klart det var okej. Han hade sett. Han hade förstått och han hade hjälpt mig därifrån.

Jag hade velat gå tusen gånger längre med hans arm runt min kropp. Jag hade kunnat göra vad som helst för att stegen aldrig skulle ta slut… Det bubblade inom mig. Jag ville inte säga “Okej.” Nej, jag ville säga “Tack snälla…. Oliver, jag älskar dig.” Jag var alldeles torr i halsen och orden fastnade, och förmodligen var det lika bra. Vad skulle jag säga? Alla ville vara med honom. Alla ville ha honom. Han hade så klart inte “sett” mig. Han hade bara varit snäll, så som han alltid var.

Han måste ha känt hur den darrade när jag höll min hand på hans arm,

– Tack! Det var snällt. Kom, vi kan plocka fram mer dricka, när vi ändå är här.

Någonting rasade samman inom mig. “Vi kan plocka fram mer dricka.” – Vad det allt jag kunde säga till honom?

Oliver tittade mot köket,

– Låter som en bra idé. Jag kan göra det, så kanske du kan se efter att allt är bra därute.

Han nickade i riktning mot vardagsrummet och innan jag hann säga något, så var han redan på väg mot köket. Det kändes som att mina axlar sjönk ner till golvet.

Kvällen fortsatte och stämningen byggde upp mot dans. Elin gick fram till CD-spelaren och tog fram en av skivorna, som hon hade haft med sig. Hon rättade till kjolen, ordnade med blusen och även om hon stod med ryggen mot rummet så kunde jag se hur hon lyfte upp bysten. Hon vände sig om och gick sedan rakt fram till Oliver, som stod och pratade med några av killarna. Hon gjorde ett riktigt nummer av att hon tog honom ifrån dem.

Hon hade satt på den värsta “tryckaren” man kunde tänka sig och det såg nästan ut som att hon hängde i hans armar, när de långsamt rörde sig tillsammans. Vid ett tillfälle, när hon var vänd åt mitt håll, fick jag en blick som kändes som att den skar genom min kropp, “Det är mig han tycker om…” och hon flyttade hans hand ner över sin höft. Ilskan kokade inom mig och jag tänkte bara “Fan ta dig, Elin.” Jag orkade inte mer och gick till köket för att började plocka undan. Det började ändå bli sent och snart skulle alla åka hem och det skulle bli så jävla skönt att bara få sova. Jag var arg och innerst inne så ledsen.

– Ursäkta, men vill du dansa?

Det var Tomas. Han hade kommit in i köket. Tomas var inte direkt den snyggaste killen i klassen. Han hade rött hår, fräkniga kinder och har var alldeles för kort. Han var helt enkelt inte någon som jag ville dansa med,

– Nej! Jag vill inte dansa! Ser det ut som det, eller?

– Okej, förlåt, jag bara undra…

Jag sprang efter Tomas, som redan hade vänt tillbaka mot dörren,

– Tomas, förlåt… Du, det bara kom ur mig. Förlåt, det var inte alls meningen. Men, jag är så trött och…. inte nu, men tack för att du frågade.

– Okej.

Jag kunde inte säga “ja.” Allt jag kunde se framför mig var Elin och Oliver som kramades där på golvet, och där skulle jag stå med Tomas? Aldrig! Jag skulle hellre dö.

Om jag ändå hade sagt något – där, när han hade lagt armen om mig och fört mig över golvet. Jag hade ju kunnat sagt typ vad som helst, “Vi kanske kan dansa tillsammans senare”, eller “Tycker om dig”. Aldrig att jag skulle ha vågat säga “Tycker om”, men kanske “Vad snäll du är.” Jag kämpade för att hålla tårarna tillbaka.

*

Klockan hade passerat två på natten och det var äntligen slut. Alla hade åkt hem, mamma och pappa hade kommit hem och Oliver var nere i sitt rum. Det var äntligen dags att sova. Ett nästan ohörbart ljud från mamma och pappas sovrum. Det var alltid lika pinsamt att höra ljudet från deras säng, men det skulle snart vara över och tankarna vandrade i väg till hur kvällen hade varit.

Det gjorde ont i magen när jag tänkte på Oliver och på stunden när han hade hållit om mig och hur fel allt hade blivit. Jag ville inte börja gråta, men det kändes så sorgligt att det alltid slutade på samma sätt. Alltid någon annan som tog den som jag vill ha. Jag ville inte tänka på Elin, men hur jag än försökte så kröp minnesbilderna av henne tillbaka och hur hon nästan hade tvingat sig på honom. Jag torkade ögonen mot påslakanet, blundade och efter en stund kom sömnen. Allt försvann bort.

I drömmen vi var tillsammans, bara han och jag. Mina händer smekte den muskulösa kroppen. Så varm, så hård och samtidigt så otroligt mjuk. Hans händer, armar, bröst, och mage…. Allt var bara så perfekt att en sådan kropp knappast fanns i verkligheten. Ändå så fanns han här hos mig. Hela min kropp darrade när han sa att han älskade mig och mina fingrar smekte varje muskel på hans bröst. Han skulle få mig… jag skulle få honom. Han skulle få känna min kropp och vi skulle älska tillsammans. Jag var naken och satt grensle över hans starka lår och mina händer rörde sig nu långsamt ner över hans mage och försiktigt närmade jag mig hans…

Jag vaknade med ett ryck av att jag andades häftigt och nästan kippade efter andan. Det var mörkt och tyst i rummet, men det hördes ett dovt och snabbt dunkade ljud från någonstans inne i sängen. Mitt hjärta bultade. Åh Nej,…jag ville inte vakna. Inte nu! Drömmen fick inte glida i väg och försvinna! Jag ville vara kvar där tillsammans med Oliver. Jag ville älska och få känna honom inne i mig… Värmen sköljde över mig och jag andades med öppen mun. Jag kysste örngottet, som om det var hans mun. Bet, som om det var hans läpp…Hela kroppen drog ihop sig och allt bara fullkomligt exploderade inom mig. Jag försökte att inte göra något ljud, men jag hörde ett kvidande ljud inifrån kudden. Jag försökte att inte andas så att det skulle höras, men hela bröstkorgen rörde sig snabbt. Kroppen vibrerade, det knöt sig i magen och det strålade en värme ut från underlivet.

Jag låg alldeles utmattad och bara andades med öppen mun. Det var alldeles varmt och jag kände svetten mellan brösten. Kroppen var orkeslös och nästan som bedövad. Var det så här det kunde kännas?

Långsamt sveptes jag in i dimman och drömmen kom sakta tillbaka. Jag var trött, men tänkte för mig själv – “Nu passar det…nu när jag är färdig.”

*

Jag vaknade av att solen lyste mig i ansiktet och det hördes ljud från köket. Jag kunde höra på ljudet att det var mamma som var ner och höll på med frukosten. Det var dags att gå upp.

– Har du sovit gott, gumman?

Jag hatade när mamma kallade mig för gumman. Speciellt om han kunde höra.

– Jo då, bra…. vaknade väl till en gång bara.

Mamma försökte fånga min blick, men jag tittade ner i skålen med flingor och hällde upp mjölk. Hade hon hört eller märkt något? Tänk om jag gjort något ljud i sömnen innan jag vaknade. Jag kände plötsligt hur värmen och rodnaden började komma i ansiktet, men mamma spillde kaffe på sina byxor och fick annat tänka på,

– Jäklars också! Så himla typiskt. Oj, varmt. Fasen också.

Hon höll tyget från benet och grimaserade, men grimasen ändrades plötsligt till en brett glatt leende. Ett leende jag kände igen.

I dörröppningen stod Oliver. Han hade varit ute och sprungit och stod nu iklädd endast ett par shorts och vita sockor. I handen höll han en t-shirt.

– Oh, I’m sorry. I mean, förlåt. Det var inte meningen… För varmt bara, så jag sprang sista biten utan…

Han höll upp t-shirten.

Mamma fullkomligt stirrade på honom, som om hon totalt hade glömt att jag fanns kvar där i köket.

Mina ögon sögs till hans nakna överkropp. Välformade muskler, som var blanka av svett. Jag försökte att inte stirra, men shortsen låg mot hans kropp och jag kunde se formen av det jag nyss hade drömt om.

– Förlåt, men jag måste gå och byta… Sara, du kanske kan hjälpa Oliver med frukosten.

Hon nästan trängde sig förbi honom, försvann upp för trappan till övervåningen och jag hörde hur dörren till badrummet slog igen.

Min hjärna gick på högvarv. Som hon stirrade på honom. Hon måste också ha noterat hur shortsen formade sig. Fasen, kunde det vara möjligt att hon…?

Oliver tittade på mig och ursäktade sig ännu en gång för att han stod där alldeles svettig och utan tröja. Jag försökte låta bli att titta,

– Äh, glöm det. Det gör inget.

Det fullständigt bubblade inom mig och det knöts sig i magen när jag såg hans blanka kropp och hur shortsen formade sig. Orden ville komma ut ur min mun, “Snälla, jag vill… här, nu!” Jag tog en stor sked med flingor, för att hindra orden från att helt okontrollerat ramla ut.

Han vände om, men hejdade sig,

– Jag kommer strax. Ska bara duscha.

Jag lutade mig åt sidan och följde honom med blicken när han gick. Hans rygg var så fin och Amandas röst hördes någonstans inne i mitt huvud, “Tänk dig honom i sängen.” Om hon bara visste vad jag tänkte – ”vem behöver en säng?”

*

Det blev en lugn dag hemma och till kvällen tände pappa grillen, för en familjemiddag ute på baksidan. När vi hade dukat fram och det mesta såg ut att börja bli klart, så vände sig mamma mot mig,

– Lilla gumman, kan du kila ner och hämta Oliver. Maten är klar om cirka tio minuter.

– Okej, men snälla, kalla mig inte för “Lilla gumman.” Det är faktiskt pinsamt.

Mamma tittade på mig och jag såg i hennes ögon att hon förstod.

– Förlåt Sara. Jag lovar. Jag ska skärpa mig. Men, jättesnällt om du kan hämta Oliver.

Väl nere hos Oliver så hörde jag ljud från hans badrum, vilket bara betydde att han höll på att göra sig i ordning. Rummet luktade av hans rakvatten och det luktade så gott. På bordet låg några skisser och mina ögon fastnade på en teckning av ett landskap. En otroligt vackert tecknad solnedgång och i förgrunden en väg som ledde fram till en äng. Jag kände genast igen platsen. Det var borta vid ängarna, dit vi hade cyklat häromdagen för att titta på hästarna. På bordet låg flera skisser och under ett par papper ett svart häfte, eller någon form av bok, med texten “Sketch book” på framsidan.

Det hördes fortfarande ljud från badrummet och jag öppnade försiktigt boken. Teckningar av hus, landskap och några halvfärdiga skisser av motiv jag inte kunde identifiera. Några tomma sidor och sedan ett löst tomt papper.

Bakom det lösa pappret fanns en skiss av ett ansikte. Det var så likt att det hade kunnat vara ett fotografi och hjärtat gjorde en volt. Det var en skiss av mitt ansikte. Jag vände blad och såg flera skisser av mig. Inte bara av mitt ansikte, utan skisser av hela mig. Jösses, han hade tecknat av hela mig… i kort kjol med en blus, min tunna gula klänning som jag hade haft för några dagar sedan och som jag hade hoppats på att han skulle tycka var fin. Min puls rusade och jag kände rodnaden komma när jag såg bilden på nästa uppslag. En teckning av mig bakifrån. Det såg ut som att jag var naken mitt ute på en äng och solen lyste på min kropp. Det fanns inga detaljer, förutom i mitt ansikte. Den var så fint gjord att jag blev stående en lång stund och bara tittade.

En röst bakom mig,

– Oh, you found,… sorry if… .. not meaning to,… de är inte så bra gjorda. Förlåt.

Jag vände mig om och han måste ha sett rodnaden i mitt ansikte,

– Men Oliver, de är ju jättebra. Du är ju sjukt bra. Det måste ju vara super-svårt att göra…

Jag höll upp teckningen, där jag stod på ängen och med solen som gick ned.

Oliver tittade först på mig och sedan på teckningen,

– Inte med så vackert motiv…

Det blev dödstyst. Så tyst att jag hörde mina hjärtslag och hur blodet pulserade i ådrorna. Det hettade i ansiktet och rodnaden spred sig ner över halsen.

– Sorry…

Han stod alldeles stilla och plötsligt kom orden som jag velat säga tidigare, men inte vågat,

– Du är så himla fin.

Tusen ord snurrade i huvudet, samtidigt som jag för första gången såg något som tände ett hopp inom mig. Oliver verkade rodna,

– Come here,

Han sträckte ut armarna och drog mig intill sig. Kramen var så mjuk och varade så länge att det var omöjligt att dölja min kropps reaktion. Han måste ha känt mina varma bröst genom det tunna linnet, men jag ville inte dölja något för honom. Ingen av oss verkade vilja släppa taget och jag ville kyssa honom, men så hördes pappas röst från övervåningen. Maten var klar.

Det var första gången som jag kände mig riktigt vuxen, när hela familjen var tillsammans. Under kvällen så blev orden en intressant blandning mellan svenska och engelska och ämnena växlade, allt från rymden till haven och därifrån till skolan, konst, körkort och att de körde på vänster sida i Australien. Vi pratade om resor, arbete, familjer och typ allt. Vid ett tillfälle fångade mamma mina ögon. Hon höll kvar blicken en stund, som för att säga att hon förstod vad jag kände för Oliver och att hon var glad.

Det hade gått halva tiden av Olivers vistelse i Sverige och jag ville inte att kvällen skulle ta slut, men när klockan hade passerat midnatt så insåg vi alla att det var dags att sova. Jag fick en försiktig kram innan han gick ner till sig och vi övriga gick upp till våra rum på övervåningen, för att göra oss i ordning och sova.

*

Det var alldeles för varmt i rummet så jag släckte lampan, för att kunna öppna fönstret. Den här tiden på sommaren så kunde myggen vara en plåga och bästa sättet för att inte få in dem var att ha det helt mörkt i rummet. Jag satte mig på sängen och med handen in under täcket fick jag fram nattlinnet. Jag bytte om, rättade till kudden och väntade på att det skulle bli svalare i rummet. Mamma och pappa hade redan lagt sig och förmodligen även Oliver.

Det var tyst och sängen kändes mjuk, men jag hejdade mig i rörelsen från att lägga mig ner. Jag ville inte sova. Jag tänkte på allt som hänt under de två veckorna som passerat och på allt som blivit fel. Jag tänkte på festen och på hur Elin hade lagt beslag på Oliver den kvällen, men att det var mig han hade ritat av. Jag tänkte på att han måste ha känt hur min kropp reagerade när vi kramades innan middagen och att jag fick en kram efter middagen. Jag kunde inte sova. Inte nu. Jag rättade till kudden, stängde fönstret och smög försiktigt ut genom dörren till mitt sovrum och sedan nedför trappan.

– Sara? Är något fel?

Oliver låg i sängen och såg ut att bläddra i sin Sketch book, men hans ögon lämnade boken och följde min kropp.

Jag höll ett finger över munnen,

– Schysst…

Jag hittade inte orden och någonstans inom mig så visste jag att orden förmodligen bara skulle trassla till det och kanske till och med förstöra det jag ville. Innan modet hann försvinna, så drog jag nattlinnet över huvudet och lät det falla till golvet. Jag hade ingenting under. Jag var naken inför Oliver och nu fanns ingen återvändo.

Vi hade kramats och han hade hållit om mig länge, men nu var jag rädd för hur han skulle reagera. Tänk om jag bara hade missförstått alltsammans. Han hade inte tagit något initiativ, eller visat något. Kramarna hade varit försiktiga och nu stod jag alldeles naken bara någon meter från hans säng.

Hans ögon släckte min rädsla och han lyfte undan täcket,

– Kom!

Han var naken och han sträckte ut armen och visade att han ville ha mig hos sig.

Jag njöt av att se hur hans ögon studerade varje millimeter av min nakna kropp. Det spelade ingen roll om han inte tog initiativet. Det var min tur att visa vägen och jag var långt mer än redo.

Jag rörde mig nästan ljudlöst och satte mig grensle över hans lår. Han satte sig upp, lutade sig fram och formade sina läppar om mitt bröst. Hans tunga mötte försiktigt min bröstvårta, som var knottrig och så otroligt känslig. Jag smekte hans hår och gav ifrån mig ett ljud av njutning när han kysste mitt bröst. Han lutade sig tillbaka och lät sina händer försiktigt följa min kropp, ner över magen och sedan längs benen. De vände tillbaka och följde insidan av mina lår och det var inte bara jag som reagerade när de snuddade vid mitt underliv. Så försiktigt, men så skönt. Det var en otrolig känsla att känna ovansidan av hans fingrar mot mina blygdläppar. Försiktiga, utforskande och smekande rörelser.

Framför mig växte Olivers penis. Den reste sig upp från hans mage, som för att säga att den ville bli sedd. Mina händer formade sig runt skaftet och jag kände hur varm och hård hans penis var. I långsamma mjuka rörelser förde jag händerna fram och tillbaka, och jag såg i hans ögon att det var skönt. Jag ville inte låta det gå för långt, så jag lät händerna fortsätta ner till pungen. Fingrarna lekte varsamt med testiklarna, som gled runt innanför den mjuka huden. Han behövde inte säga att det var skönt – hans penis berättade allt.

Mina ögon vandrade upp längs hans kropp och vi såg varandra i ögonen. Han visste redan vad jag ville,

– Sara,… Jag har inga… you know, condoms, …

Jag höll hans penis i min hand. Tjock, hård och så otroligt varm,

– Jag har p-piller.

Sakta drog jag tillbaka förhuden och jag blev nästan tokig när jag såg hur ollonet kom fram. Stort, mäktigt och samtidigt så fint. Jag lutade mig fram,

– Birth control pills.

Nu var jag så nära bristningsgränsen att jag inte visste vad jag skulle ta mig till om han inte ville,

– Vill du älska med mig?

Våra läppar möttes,

– I’d like that very much… I love…

En lång kyss kvävde orden.

Jag lyfte upp min kropp och precis som i drömmen så höll jag försiktigt om hans penis, riktade den rakt upp och med ögonen långt in i hans ögon, så sänkte jag mig sakta ner. Det var inget motstånd. Det var ingen smärta. Det var bara så otroligt skönt när han kom in i mig. Min kropp tog emot honom och min slida kramade varje millimeter av hans penis. Jag rös i hela kroppen när jag kände honom inne i mig. Olivers händer vandrade över mina bröst, för att sedan omringa min nacke och förde min mun ner tillbaka mot hans. Hans underkropp rörde sig och jag kände långsamma långa rörelser inne i mig.

Vi älskade tillsammans.

Hans armar lyfte min kropp, för att sedan varsamt sänka mig ner igen. Min kropp skakade och mina naglar borrade sig in i hans bröst, jag kippade efter andan, ett ljud kom från min mun och jag förlorade helt kontrollen över mig själv, men jag släppte aldrig hans ögon.

Det var så skönt, så intensivt och så underbart att känna orgasmen skölja över mig på ett sätt som jag aldrig känt tidigare. Jag tryckte mig så långt ner mot hans ben som det bara var möjligt. Jag vill ha varje millimeter av honom. Jag ville knipa och hålla honom fast inne i mig, men samtidigt ville jag bara slappna av och njuta. Njuta av hans kropp.

Vi var båda två utmattade och samtidigt nästan barnsligt lyckliga tillsammans. Det var så fint att se hur den mjuknade och långsamt lutade sig, som för att vila alldeles framför de läppar som den tidigare så beslutsamt passerat igenom. Jag älskade varje del av Olivers kropp och jag lät mina fingrar smeka längs hans penis, samtidigt som hans sperma sakta rann ut ur min kropp.

– Så otroligt fin…

Den ryckte lite och det kändes som att den skulle vakna till liv igen,

– Får jag sova med dig i natt?

Han tog min hand,

– Så klart, men…,

Han tittade upp mot övervåningen, men innan han hann säga något så kramade jag hans hand,

– Jag tror de redan förstår…och det spelar väl ingen roll.

Vi turades om att gå till badrummet innan vi kröp ner under täcket tillsammans. Oliver låg tätt bakom mig och det var underbart med värmen från hans nakna kropp. Det hade varit så ofattbart skönt att älska och jag kände redan att min kropp snart skulle vilja ha mer.

Jag höll hans hand mot min mage,

– Vi kanske vaknar i natt…

– Mmmm… jag kanske väcker dig…

Det skulle vara precis som jag drömt om, så många gånger – Att få vakna tillsammans med den jag älskar och att bara känna hur han kysser min nacke och smeker min kropp. Hur hans penis redan är hård och hur rörelserna visar att han vill komma in i mig. Att få älska i sängvärmen, innan jag riktigt hunnit vakna.

Jag smekte längs hans arm,

– Mmmm…. jag vaknar gärna…

Jag tryckte mig mot Oliver och kände hans penis, som var alldeles varm och inte verkade vilja sova,

– … av att du vill älska med mig.

Hans fingrar sökte upp längs min mage och formade sig till en skål, så att mitt bröst fick vila i hans hand.

I det ögonblicket ville jag inte tänka på något annat – varken framtiden eller att han snart skulle resa hem. Just nu var Oliver min, och jag var hans.

Under de två veckorna som var kvar innan Oliver skulle resa tillbaka, så var vi oskiljaktiga. Vi sov, vaknade, duschade, åt och levde tillsammans. Vi älskade med varandra på dygnets alla timmar, så intensivt och så ofta att ingen skulle kunna tro att något sådant var möjligt.

*

Efter att ha lämnat Oliver på flygplatsen, så kändes huset tomt och saknaden växte inom mig, men det var redan bestämt – jag skulle resa till Oliver på vinterlovet. Hans sommar. Det skulle bli tre härliga veckor och jag längtade redan.

Solen var fortfarande varm och jag gick upp för att byta om till kjol och en tunnare blus.

På sängen låg ett papper och jag förstod att det måste vara från Oliver. När jag vände på pappret och såg teckningen, så blev jag tvungen att sätta mig ned på sängen. På en tusendels sekund så var jag tillbaka till natten då jag hade gått ner till Oliver. Teckningen föreställde oss, när vi älskade. Våra kroppar var nakna och jag satt grensle över hans ben, precis som den där första natten tillsammans. Den var så skickligt gjord att våra armar och händer precis skymde hur våra kroppar förenades och som ingen annan än vi två skulle se. En text, “Love is You.”

Jag hade inte gråtit vid flygplatsen, men nu strömmade tårarna utmed kinderna i en blandning av både längtan och glädje. En glädje över att han verkligen hade sett mig – inte bara någon i mängden, utan just mig. Hela världen kändes plötsligt fylld av möjligheter och det var bara drygt hundra dagar kvar innan jag skulle få vara i hans armar igen.