Del 1: S/S Nova

Det här är del 1 av 12 i Ovan molnen är himlen alltid blå

Solen väckte mig och jag låg och lördagsdrog mig lite innan jag svängde benen över sängkanten och steg upp. Jag öppnade upp balkongdörren och drog in den sköna försommarluften. Solen glittrade i havet och en segelbåt gick för motor ut i Öresund. Jag åt en stadig frukost och packade ner lite badkläder i en väska och gav mig iväg på cykel mot småbåtshamnen i Limhamn. Henrik var redan på plats och han vinkade åt mig när jag kom rullandes.

– Anhåller om att få komma ombord, sa jag lite skämtsamt.

– Beviljas, svarade han.

Jag hoppade ombord på den lilla ångbåten som jag nästan betraktade som min egen. Jag hade hjälpt Henrik med renoveringen hela vintern, egentligen sen Magdalena och jag separerat. Inledningsvis så hade nog Henrik bara frågat som en medmänniska men ganska snabbt så hade det utvecklats till en djupare vänskap. Att jag dessutom hade djupare tekniska kunskaper på vissa områden än Henrik var bara en lycklig slump. Båtens maskineri hade i alla fall varit i ett bedrövligt skick och Henrik hade inte haft kunskap nog att kunna göra något åt den. Resten av båten hade han ägnat två år åt att renovera så den kunskap jag tillförde var det som behövdes för att ro projektet i hamn.

Båten var en riktig pärla och ursprungligen en fraktbåt levererad i mitten av 1800-talet. Någon gång på slutet av det skälvande 1800-talet så blev hon ombyggd till passagerarbåt och det var som det hon hade gått tills hon föll i glömska. En glömska som Henrik väckte henne ur. Hon var 19 meter lång och försedd med en tvåcylindrig kompoundångmaskin på hela 82 hästkrafter. Jag hade i princip haft hela maskinen nermonterad och allt var genomgånget och renoverat. Maskinen glänste och alla kopparrör och mässingsdetaljer var putsade så att det gick att spegla sig i dem. Vi hade provkört maskinen i hamn och den hade dunkat på med ett underbart ljud men det var först nu som vi skulle ta ut båten som gick under namnet S/S Nova på en riktig tur.

Jag hade jagat kol med ljus och lykta men inte funnit något träkol utan bara stenkol från Tyskland. Stenkol ville jag inte använda av flera skäl men till slut så hade jag hittat ett gäng entusiaster i Finland som milade fram riktigt träkol enligt gammal tradition. Tyvärr så hade vi inte hunnit få fram någon leverans så vi hade lastat Novas kolbunker full med snustorr björkved istället. Energidensiteten var inte lika hög i veden som i kolet men för den korta provtur vi skulle göra så spelade det ingen roll.

– Jag bjöd med min syster. Hoppas det inte gjorde något, sa Henrik.

– Inga problem. Det blir en tur med två vackra damer då, sa jag.

Henrik skrattade lite medan jag drog av mig kläderna och i stället drog på mig en overall med badbyxorna under. Inte för att maskinrummet var smutsigt utan mer för känslan av att så skulle en maskinist se ut. Henrik hade stuvat pannan full med björkved så jag hade bara att sätta tändstickan till och sätta fyr. Efter en timme så var pannan varm och regulatorventilen tjöt till. Jag justerade ventilen så att jag fick driftstryck. Jag klängde runt med en liten oljekanna och smörjde alla lager när jag hörde en kvinna ropa.

– Kom ombord, ropade Henrik.

Henriks syster hade tydligen anlänt och jag stack upp huvudet genom en lucka för att kunna hälsa. Istället för en dam så log två emot mig. Viktoria gick det inte att ta fel på vem det var, hon var lika mörk som Henrik och lite rultig i kroppen. Hon hade haft sin topp någon gång på högstadiet och hon klädde sig lite tantigt trots att hon var yngre än Henrik och mig. Hennes väninna däremot var en riktigt snygg blondin och hon skämdes inte för det heller.

– Hej, hälsade jag.

– Hej! Jag tog med Sanna om det inte gjorde något, sa Viktoria.

Jag skulle precis sträcka fram handen för att hälsa när jag upptäckte att jag gått emot någonstans och var helt sotig.

– Men va fan, sa jag irriterat.

Jag dök ner i maskinrummet igen efter att jag ursäktat mig och letade snabbt upp det sotiga stället och med en bit trassel så torkade jag rent. Resultatet blev en glänsande maskin men resulterade i att jag själv blev sotig. Jag klättrade upp på däck och krängde av mig overallen. Tjejerna tittade förvånat på mig.

– Jag måste skölja sotet av mig innan jag kan hälsa ordentligt, sa jag.

Jag dök överbord ner i det svinkalla vattnet och simmade akterut där det fanns en liten stege. Där hade vi hängt en tvål för det hörde till ovanligheterna att vi inte var så skitiga att vi inte behövde tvätta av oss. Jag snappade åt mig en handduk när jag huttrande klättrat upp och hade halvt om halvt hunnit torka mig när tjejerna kom fram. Sanna var som sagt riktigt snygg och hon hade en ganska kort snäv sommarklänning på sig. Kurvorna satt på de rätta ställena och det syntes tydligt att hon var medveten om det.

– Skall bara ta på mig lite kläder så kommer jag, sa jag.

Jag dök ner under däck och drog huttrande på mig kläderna jag kommit i och gick därefter upp på däck till våra gäster.

– Hannes Stolpe, presenterade jag mig.

Jag höll fram handen för att hälsa men Viktoria rundade min hand och gav mig en kram i stället. Sanna gjorde detsamma. Hennes kropp kändes skön att ta på och jag kom på att jag inte klämt på någon kvinnokropp på evigheter.

– Stolpe! Är det Stolpe på Kråknäs? frågade Sanna.

– Ja. Magdalena Stolpe är min exfru, sa jag.

Så var det. Jag var frånskild tonårsförälder sedan en tid tillbaka. Det smärtade inte lika mycket längre utan jag hade kommit över både den första chocken och den efterföljande besvikelsen. Vi hade bott på släkten Stolpes gods Kråknäs i ett av annexen. Det var jag som var ingift och den icke adliga. Släkten Stolpe var en typ av adelns Svensson, egentligen knappt adel. Min ingifta svärmor hade i alla varit mycket noga med att det var adligt och hon höll hårt på etiketten.

Min svärfar Carl däremot hade jag kommit mycket bra överens med. Det var han som förde namnet vidare och hela hans värld var godset. Jag var egentligen maskiningenjör och jag arbetade på en ingenjörsbyrå när Magdalena och jag träffades. Carl tog mig under sina vingar direkt och jag blev mer eller mindre engagerad i driften av godset. Så småningom så gick jag ner i arbetstid på jobbet och arbetade bara på konsultbasis till min chef Mikaels stora förtret.

Magdalena var ekonom och hon gjorde karriär utanför familjeföretaget så det var jag och Carl som höll ruljangsen i gång. Carl var av den gamla skolan och utbildad vid lantbruksuniversitetet och han kunde godset på sina fem fingrar. Teknik däremot var min specialitet och jag tog över ansvaret för det tekniska i driften.

Allt var egentligen frid och fröjd fram till svärmor gick bort. Det framkallade någon form av livskris för Magdalena. Hon fick inte det stöd hon behövde av sin far eftersom han hade fullt upp med sin egen sorg och jag förmådde inte att hantera både ansvaret för Magdalena och godset samtidigt. När Carl bara några månader senare även han gick bort så blommade Magdalenas livskris ut i full blom och den resulterade i en separation mellan oss.

Skilsmässan blev inte smutsig men lite infekterad för jag höll på min rätt. Ett för mig synnerligen fördelaktigt äktenskapsförord som Magdalena författat när hon läste den juridiska översiktskursen under sin civilekonomutbildning bäddade för konflikten. Jag skall i ärlighetens namn erkänna att jag inte drev min rätt in i kaklet utan kompromissade ganska rejält även om Magdalena gapade efter mer.
Jag behöll namnet, en icke oansenlig del pengar, en stor mängd konst och Carls ögonsten, en jaguar E-type. E-typen hade Carl och jag renoverat tillsammans och den stred jag faktiskt för. Någonstans så trodde jag nog att Carl hade velat att jag skulle ärva den. Utan vidare så hade jag kunnat hävda min rätt att få bo kvar på Kråknäs men jag valde att flytta och i stället köpa en lägenhet i Dockan i Malmö. Lägenheten var inte billig men inte något lyxboende heller för den delen. Bra lägen kostar och den låg nära mitt arbete, jag gick till Mikaels stora lycka upp i heltid, och vår dotter Wilma fick cykelavstånd till sin nya skola. Jag hade kallt räknat med att hon hellre ville gå på högstadiet inne i Malmö än på ett litet lantishögstadium i närheten av Kråknäs.

Wilma hade inte gjort mig besviken och till Magdalenas stora besvikelse så valde hon ett högstadium i Malmö. I och för sig så pendlade Magdalena in till Malmö dagligen för att komma till sitt arbete så Wilma kunde åka med henne när hon bodde där men jag var tacksam för att jag inte behövde skjutsa Wilma de veckor hon bodde hos mig. Skilsmässan var en svår omställning som tog hårt på mitt självförtroende och det är i den kontexten man skall se Henrik och S/S Nova.

Wilmas nya klass hade i alla fall blivit en succé och hon trivdes utmärkt hos mig i Malmö även om hon emellanåt saknade möjligheten att när som kunna gå ner till stallet och plocka ut hästen för en ritt. I ärlighetens namn så saknade jag stallet jag med och jag hade funderat på om jag skulle ta upp ridandet någon annan stans men S/S Nova tillsammans med att jag läste in en skepparexamen hade tagit all min fritid. Wilma hade i alla fall nya vänner och väninnan och klasskamraten Julia bodde mer eller mindre hos oss de veckor Wilma bodde hos mig.

– Det var ganska mycket skvaller när det begav sig va? sa Viktoria.

Jag hade valt att behålla Stolpe som efternamn i stället för att byta tillbaka till mitt släktnamn eftersom Stolpe öppnade upp mer dörrar än mitt födelsenamn. Carls jaktkamrater som jag tillbringat många jakttimmar med tillhörde alla den inflytelserika grupp män där namnet Stolpe gav fördelar som jag inte skulle haft annars. Att sen många hade en relation till namnet Stolpe fick jag leva med.

– You name it, sa jag.

Jag markerade att jag inte var intresserad av att fullfölja diskussionen och Viktoria var tillräckligt intelligent för att inte fortsätta nysta.

– Skall vi ta ut damen på en tur då? frågade jag.

– Är hon redo? sa Henrik.

– Maskin redo, anmälde jag.

– Då kör vi, sa Henrik.

– Aj aj kapten!

Henrik skrattade lite åt min kommentar. Jag tog mig ner i maskinrummet medan Henrik och tjejerna gick upp i styrhytten. De skulle inte få plats allihop för den var i princip bara en telefonkiosk och avsedd som väderskydd för en man. Det fanns både maskintelegraf och talrör så Henrik skickade order båda vägarna. Efter en dryg halvtimme så stävade S/S Nova ut i Öresund. Ångmaskinen dunkade på och jag kastade in lite mer ved när det behövdes.

– Hur fungerar det här?

Sannas huvud dök upp genom luckan till maskinrummet.

– Kom ner så skall jag visa, sa jag.

Jag såg att hon tvekade lite.

– Du kommer inte att smutsa ner dig, sa jag.

Hon klättrade ner baklänges för den branta lejdaren och jag fick en fin utsikt över hennes välformade rumpa och ben. Trosorna var inte stora och skar in mellan skinkorna och jag påmindes om mitt långa ofrivilliga celibat. När Sanna väl var nere så visade jag henne runt i det trånga utrymmet och förklarade hur det fungerade. En ångmaskin är egentligen ett under av enkelhet och till och med små barn brukar förstå hur det hänger ihop. Vi fick stå tätt ihop, dels på grund av att det var så trångt dels på grund av maskinens ljudnivå. Sanna visade till min stora förtjusning ett förvånansvärt stort intresse och tacksam av uppmärksamheten så visade jag henne runt.

– Kom upp och njut lite av havsluften, ropade Henrik.

Jag lät Sanna klättra upp först och njöt än en gång av hennes uppenbarelse. När jag klättrade upp efter henne så kunde jag se på henne att hon förstått att jag haft full insyn upp under kjolen på henne. Hon log lite förföriskt mot mig och rättade till klänningen lite demonstrativt. Jag placerade mig avsiktligt ganska nära henne och S/S Novas mjuka rullande i vattnet fick oss att emellanåt stöta ihop. Båten rullade till och Sanna vacklade till lite och hon tog tag i min arm för att inte tappa balansen. Jag fångade in henne genom att lägga upp armen om hennes höft och dra henne intill mig. Hon stod stadigt som berget och jag förstod att hon flirtade tillbaka med mig. Det kändes bra för mitt frånskilda självförtroende att jag fick uppmärksamhet från Sanna.

– Hur går maskin? frågade Henrik.

– Perfekt! svarade jag.

– Jag har hört att man skall dricka Champagne på jungfruturen så jag tog med en flaska, sa Viktoria.

Hon halade fram en flaska ur väskan tillsammans med fyra plastglas. Då flaskan var varm så lät jag korken med ett ljudligt ”Plopp” försvinna ut i Öresund. En liten flod av Champagneskum rann ner över min hand och ner på däck. Jag skakade av Champagnen från handen och gjorde mig beredd att fylla upp glasen. Efter att vi fyllt upp glasen så höjde Henrik glaset och vi andra följde hans exempel.

– Skål då, sa han.

”Skål” replikerade vi alla och sen så smakade vi på den bubbliga drycken. Champagne har aldrig varit någon större favorit men den bräckta havsluften fick smaken att lyfta. Ostron, Champagne och S/S Nova kanske skulle vara en bra kombination tänkte jag.

– Vi får ta med så att vi kan laga till lite mat någon gång, sa jag.

– Finns kabyss? frågade Viktoria.

– Det finns men du har väl hört talas om ångbåtsbiff, sa jag.

– Det är väl när man grillar på ångmaskinen, sa Sanna.

Jag blev lite imponerad att hon visste att den skulle tillagas på ångpanna.

– Precis, sa jag.

– Men det är bara biff med lök egentligen, eller hur? sa Sanna.

– Bara och bara men helt korrekt.

Sanna fnissade till lite.

– Det var inte så jag menade utan att det inte är någon speciell biff utan bara sättet den tillagats på, sa hon.

– Jag förstod nästan det när du visste vad det var, sa jag.

– Retsticka.

Hon petade till mig lite på armen och jag satte ett finger i sidan på henne vilket resulterade i ett klingande skratt som fick mig att må bra. Det kändes otroligt befriande att få umgås med vuxna kvinnor och jag njöt inte bara av båtturen utan även av Sanna och Viktoria. Efter en dryg timmes tur så anlände vi till hamn igen och efter ytterligare en kvart så låg S/S Nova tryggt förtöjd vid kajen. Vi hade inte passerat obemärkt förbi utan det stod en mindre folksamling vid kajen och tittade när vi la till. Jag hoppade iland med en förtöjningstamp och gjorde fast S/S Nova för i en stor järnring som fanns förankrad i kajen. Efter att ha upprepat proceduren med en tamp i aktern så låg båten stadigt förtöjd vid kaj.

– Får man komma ombord och titta?

Det var en äldre herre med plirig blick och iklädd vegamössa som frågade. Jag tittade upp mot Henrik och han nickade. Vi hade anat att det skulle väcka viss uppståndelse med en ångbåt och var beredda på intresset.

– Stig ombord, sa jag.

Mannen tog sig ombord betydligt enklare och smidigare än jag förväntat.

– Är min herre gammal sjöman? frågade jag.

– Arbetat hela livet som maskinist. De sista åren gick jag på färjan mellan Malmö och Nyhamn, sa han.

– Då kan du det här betydligt bättre än jag, sa jag.

– Jag har gått förbi och tittat på er hela året och jag tycker det ser ut som att du kan dina saker.

– Hannes, sa jag och höll fram handen.

– Tore.

Min hand försvann in i ett enormt dasslock till hand och Tore skakade min hand med ett fast handslag.

– Skall vi ta en sväng ner i maskin? frågade jag.

– Absolut.

Det syntes tydligt att Tore var van vid att klänga i lejdare för han tog sig smidigt ner i maskin trots sin ålder. Han hade frågor om allt, stort som smått, och vred och vände på hela maskin. När vi klättrade upp ur maskinrummet hade elden i ångpannan falnat och pannan börjat att svalna. Sanna var till min stora förvåning kvar tillsammans med några eftersläntrare till nyfikna som Henrik guidat runt.

– Du har gjort en gammal mans dag, sa Tore.

Hans stora hand omslöt min igen.

– Det är jag som skall tacka för allt jag fått lära mig, svarade jag.

– Du vet. Sådana här damer skall man vårda ömt och de mår bäst av att användas, precis som riktiga fruntimmer, sa Tore.

Tore lämnade båten med ett hjärtligt skratt och med handen höjt i en hälsning så knatade han bort längs kajen in mot stan. Jag funderade lite på hans tankar om att vårda och använda S/S Nova. Det hade varit mycket enklare om hon var min. Medan Henrik visade av den sista besökaren så gick jag fram till Sanna. Hon log lite förläget mot mig.

– Är jag framfusig om jag undrar om du vill äta lunch med mig? frågade hon.

Jag tittade på klockan och kunde konstatera att den var över två. Det var inte så konstigt att jag kände mig hungrig.

– Absolut inte, svarade jag.

Jag fick ett stort lättat leende av Sanna.

– Jag skall bara hjälpa Henrik att stänga ner Nova så kan vi ge oss av sen, sa jag.

– Jag fixar det själv, sa Henrik.

– Säkert?

– Smid medan järnet är varmt, sa Henrik.

Han nickade lite menande mot Sanna som gått iland och stod på kajen och tittade mot oss. Som jag tidigare konstaterat så såg hon riktigt bra ut och den korta sommarklänningen klädde henne mycket bra. Jag samlade ihop mina grejor och tog farväl av Henrik och S/S Nova. Sanna och jag promenerade upp till en av restaurangerna i Limhamn där det gick att sitta ute. Solen värmde när vi slog oss ner vid ett bord intill en vägg. Samtalet flöt ledigt medan vi åt vår mat och jag kunde konstatera att jag uppskattade ett vuxet samtal som inte hade med arbetet att göra. Sanna var fin att titta på och jag gjorde just det utan att skämmas. Jag hade varit frånskild så länge att jag kommit till en punkt där jag uppskattade det motsatta könet igen. Kanske inte så att jag ville binda mig i ett nytt förhållande och flytta ihop men lite närkontakt skulle vara trevligt.

– Alltså! Skulle du ha något emot att träffas fler gånger? frågade Sanna.

Hon lät märkbart osäker och nervös vilket förvånade mig lite. Hon borde vara ganska uppmärksammad och borde vara van vid att män sökte kontakt med henne.

– Men absolut kan vi höras, sa jag.

Jag fick ett stort leende och en kram av Sanna. Jag drog henne lite intill mig och hon reagerade med att pressa sig mot mig. Hon var skön att hålla om och jag hade egentligen ingen lust att släppa taget om henne. Sanna fnissade till lite och gav mig en puss på halsen vilket fick mig att rycka till lite. Vi gled ifrån varandra men innan vi hann släppa taget om varandra så lutade sig Sanna mot mig och gav mig en puss på munnen. Jag reagerade direkt och drog henne instinktivt närmare mig. Sannas tunga svepte över mina läppar och jag öppnade munnen och släppte in henne. Jag vet inte hur länge vi kysstes men det var i min mening alldeles för kort tid och jag kunde se att Sanna var lite rödblommig när vi till slut gled ifrån varandra.

– Oj! Det där var inte meningen, sa Sanna.

– Du var trevlig att både krama och kyssa så du behöver inte be om ursäkt, sa jag.

Hon log tacksamt mot mig och jag kände att jag var nog lika rödblommig som Sanna. Jag hade inte varit tillsammans med en kvinna på evigheter och jag var pinsamt medveten om hur min kropp reagerade på närheten till Sanna. Eftersom Magdalena och jag varit tillsammans så länge så var jag dessutom inte helt bekväm i hur jag skulle hantera kontakten med främmande kvinnor.

– Jag gör gärna om det här någon gång. Alltså träffar dig, sa Sanna.

Jag fick en sådan där varm känsla i kroppen som jag kände igen från min ungdomstid.

– Om du inte har något för dig i kväll så får du gärna komma hem till mig och äta middag. Jag har ändå inget för mig, sa jag.

– Tack, gärna!
Svaret kom så snabbt att Sanna inte ens övervägde svaret utan det kom helt från hjärtat. Sanna fick adressen hem till mig och vi bytte telefonnummer med varandra. Det var lite känsla av tonårsförälskelse över det hela vilket fick mig nästan att bubbla över av lycka.

– Då syns vi i kväll, sa jag.

– Ser fram emot det, sa Sanna.

Hon gav mig en puss som ganska omgående utvecklades till en tungkyss när jag drog henne intill mig. Jag tror att vi båda fick uppbåda ganska mycket vilja för att slita oss från varandra.

*

När jag kom hem så var Wilma redan där. Wilma skiftade vanligtvis boende mellan Magdalena och mig på söndagarna så jag blev lite förvånad när hon redan var där. Det skulle komplicera det lite med Sannas besök.

– Hej pappa!

Wilma gav mig en stor kram som jag besvarade.

– Hej. Kommer du redan idag?

– Nä! Jag skall sova hos Julia i natt men kan Julia sova över på tisdag till onsdag? Hennes mamma jobbar ju på SAS och hon var tvungen att ta ett extrapass och Julias mormor och morfar kan inte ha henne, sa Wilma.

– Inga som helst problem men jag får nog stämma av med Jamie som vanligt om det praktiska, svarade jag.

Jamie var Julias mamma och vi hade pratat en hel del över telefon sedan Wilma och Julia blivit kompisar. Pinsamt nog hade vi inte träffats i verkliga livet än men jag visste att hon var frånskild precis som jag så jag hade inga som helst problem med att hjälpa till. Nästa gång så kanske det skulle vara jag och Wilma som behövde hjälp.

– Va bra. Då säger vi så. Skall till Julia nu. Kommer efter lunch i morgon. Jag har redan med mig packningen från mamma.

– Ha det så bra, sa jag och gav Wilma en kram.

När Wilma gått så tog jag tag i att förbereda inför Sannas besök efter att ha slagit en signal till Jamie. Efter att jag städat hela lägenheten så gick jag och handlade de matvaror som jag inte hade hemma. Jag kände mig upprymd och jag slog på stereon när jag höll på och lagade maten samtidigt som jag sippade på ett glas vin. Jag höll nästan på att glömma bort tiden och jag hann precis få på mig kläderna efter en dusch när Sanna ringde på ytterdörren. Hon var verkligen fin och jag besvarade hennes kram mer än gärna. Jag tog henne med på en liten runda i lägenheten.

– Här är Wilmas rum, sa jag.

– Hur gammal är hon? frågade Sanna.

– Hon blir fjorton i år, sa jag.

– Men hon bodde inte hos dig hela tiden eller?

– Nej. Hon växlar mellan Magdalena och mig, sa jag.

Vi gick vidare ut i köket där det sista av maten stod i ugnen och tillagades.

– Ett glas vin innan maten? frågade jag.

– Tack ja!

Jag tog ut en flaska vitt jag haft på kylning i kylen. Efter att ha korkat upp flaskan så fyllde jag upp två vinglas och gav Sanna det ena. Jag tog med henne ut på terrassen där det tack vare kvällssolen och en infravärmare gick att sitta i en liten soffgrupp. Sanna var verkligen fin i en kort kjol och snäv blus. Den korta kjolen fick hennes långa ben att se ännu längre ut och den snäva blusen framhävde hennes byst. Sanna påverkade mig definitivt som man och jag uppskattade hennes uppenbarelse. När timern signalerade att maten var klar att äta så gick vi in och intog måltiden vid matsalsmöbeln.

Det hade hunnit mörkna ute när vi satt i min soffa och pratade och drack vin. Sanna hade under kvällens gång hamnat allt närmare i soffan och hennes närhet påverkade mig märkbart. Jag hade svårt att inte röra vid henne när vi pratade och jag kunde se hur hon uppmuntrade och uppskattade mina små taffliga försök till kontakt. Under tiden som gift så hade jag tappat alla färdigheter i att uppvakta en kvinna och jag kände mig fumlig och osäker och visste inte riktigt hur jag skulle bete mig. När Sanna återigen ändrade sittställning så att kjolen gled upp än mer och närheten blev än mer tydlig så kände jag att hennes förväntan på mig att agera översteg min förmåga.

– Det var så länge sedan jag var med en kvinna att jag glömt hur det är, sa jag lite urskuldande.

– Slappna av så löser det sig, sa Sanna.

Hon smekte mig i nacken med en hand och med den andra på min arm drog hon mig intill sig samtidigt som hon sökte min mun med sin. Hon var precis lika underbar att kyssa som vid lunchen i Limhamn. Samtidigt som vi kysstes så smekte jag henne längsmed ett varmt lår upp mot hennes midja. Jag kunde känna hur den heta kvinnokroppen rörde sig mot och med min hands rörelse.

– Kom, sa Sanna.

Hon tog min hand och jag följd lydigt efter henne in mot mitt sovrum. Hennes rumpa vickade inbjudande och emellanåt så kastade hon blickar över axeln mot mig. Plötsligt stannade hon till och jag tog det sista korta steget intill henne. Sanna drog mina armar omkring sig vilket resulterade i att min erektion pressades hårt mot hennes rumpa. Sanna putade ut med rumpan mot mig och jag tror att vi båda stönade till. När Sanna böjde huvudet framåt så blottades hennes hals och snabbt var jag framme och gled med tungspetsen över hennes heta hud. Sanna kved till samtidigt som jag kramade hennes bröst utanpå klänningen.

Som med en viljeansträngning så gjorde sig Sanna fri och drog med mig med de sista stegen mot mitt sovrum. Jag hade händerna under hennes klänning innan hon hade hunnit snurra runt mot mig och hennes heta hud brände mot mina händer. Sanna kämpade med att få ner dragkedjan till klänningen medan jag utnyttjade det ökade utrymmet till att komma åt hennes bröst. Sanna snurrade runt och fångade in mig i en kyss när hon väl fått av sig klänningen. För första gången i mitt liv så lyckades jag få upp låset till en behå utan några som helst problem.

Sanna kved in i munnen på mig när jag äntligen kunde lägga mina händer på hennes bara bröst. De var heta, mjuka och stora. Bröstvårtorna var styva mot mina handflator och jag smekte brösten girigt samtidigt som Sanna försökte knäppa upp knapparna i min skjorta.

Till slut så hade vi i alla fall lyckats att få av oss kläderna. Sanna var kurvigt sexig på ett sätt som Magdalena inte varit. Sannas uppenbarelse fick mig att känna mig berusad av upphetsning och jag drog ner henne i sängen. Hon fnittrade till när vi tumlade runt smekandes varandra. Jag kände mig mer upphetsad än jag någonsin gjort och jag pressade min hårda lem mot Sanna och lämnade långa spår av försats på hennes heta kropp.

När Sanna äntligen tog tag i min värkande lem så gick det som en stöt genom min kropp och jag stönade ofrivilligt till av beröringen. Jag borrade ner ansiktet mellan Sannas mjuka bröst och svepte med tungan runt de hårda bröstvårtorna. När min hand nådde Sannas varma och kladdiga kön så stönade hon till dovt och greppet om min lem hårdnade. Jag gled med fingrarna mellan hennes kladdiga blygdläppar när Sanna drog mig tillrätta.

Jag positionerade mig mellan hennes särade ben och hon förde mig rätt och med ett förvånat stön så sjönk jag in i Sanna. Hon omslöt min lem som en het våt handske och Sanna stönade till på samma sätt som jag gjort. Det fanns ingen vilja alls i mina rörelser utan kroppen agerade efter sina egna nedärvda reflexer. Med långsamma men djupa rörelser gled jag in och ut ur Sanna som instinktivt anpassade sina rörelser mot mina.

Hennes händer var heta mot min kropp och vi kysstes djupt med varandra medan vi gemensamt tog oss mot den efterlängtade orgasmen. Sanna stönade in i min mun och hon tog ett hårt tag om mig när kroppen laddade upp inför orgasmen. Långt innan Sanna fick sin orgasm så kom jag och jag kom hårt. Det fanns ingen möjlighet i världen att jag inte skulle kunnat få utlösning och hårt pressade jag mig gång på gång in i Sanna för att pumpa säden långt upp i henne. Tungt rullade jag av henne och jag skämdes lite för att Sanna inte fått sin orgasm. Hon var fortfarande rödrosig och hon såg ut som om hon var lurad på konfekten vilket jag kunde förstå.

– Det gick fort! Ledsen men det var länge sedan jag var med en kvinna, sa jag urskuldande.

– Det är okej, sa hon.

Jag kunde ana en frustration hos henne och jag gjorde mig beredd på att se till så att hon skulle få sin orgasm så fort jag landat ordentligt. Sanna gjorde ingen ansats till att vilja bli tillfredsställd utan la sig tillrätta bredvid mig, drog en av mina armar om sig och gosade in sig. Förvånansvärt fort så somnade hon på min arm och trött av tillfredställelse och Sannas tunga andhämtning så somnade jag med.
Jag vaknade morgonen därpå av att Sanna rörde på sig. Hon var inte helt vaken när jag kröp tätt intill och omfamnade henne. Försiktigt placerade jag en puss på halsen på henne. Hon rullade över och jag drog bort en slinga hår som fallit ner över hennes ansikte. Efter att jag placerat en puss på hennes läppar så slog hon upp ögonen och tittade på mig.

– Vilket trevligt sätt att bli väckt på, sa hon.

Jag gav henne en kyss som hon besvarade villigt. Lite försiktigt så smekte jag ett av hennes bröst och jag kunde känna hur bröstvårtan drog ihop sig och huden blev helt knottrig. Sanna svarade med att dra mig hårdare intill sig. Det var helt uppenbart vad hon ville och den här gången så skulle jag inte lura henne på konfekten. Sanna var så redo som en kvinna behövde vara och hon särade villigt på benen när jag placerade en puss på hennes venusberg.

Hon stönade till lite dovt när jag lirkade in tungan mellan hennes blygdläppar. Försiktigt lekte jag runt med tungan samtidigt som jag förde upp två fingrar i henne. Mina fingrar blev omedelbart glansiga och hala av hennes väta och Sannas muskler kramade hårt om mina fingrar. Jag behövde inte föra fingrarna många gånger ut och in förrän Sannas kropp spändes i en båge och orgasmen slet tag i hennes kropp. Hon skakade och kved i vågor samtidigt som hon pressade mig hårt mot sig.

Den vackra kvinnan låg helt utpumpad och lealös bredvid mig när jag kröp upp bredvid henne och gav henne en puss. Sanna var så matt att hon knappt orkade att besvara min puss utan hon hummade bara lite samtidigt som det fortfarande ryckte till lite i kroppen på henne då och då.

– Du är förlåten för igår, sa hon matt.

Jag fnissade till och strök henne över kinden.

– Det var så lite, sa jag.

Egentligen så var jag fruktansvärt upphetsad och ville egentligen inget annat än att få tränga in i Sanna men var hon nöjd så var det okej med mig. Min lem låg hårt mot hennes lår och lite omedvetet så gned jag mig mot henne. Sanna la ner mig på rygg och la en varm hand på min mage. Magen drog ihop sig när hon gled ner med handen mot min lem. Jag kunde inte annat än stöna till när hon mjukt greppade mig. Nästan utstuderat långsamt började Sanna att smeka min lem samtidigt som hon gav mig en kyss. Det var frustrerande skönt när Sanna smekte min lem långsamt samtidigt som hon kysste mig. När jag försökte röra mig så att jag förstärkte hennes smekande så anpassade hon sig så att effekten uteblev. Utlösningen kom som en befrielse och säden fullkomligen forsade fram och rinnandes längs ner min lem ner över Sannas hand och min mage.

*

När jag kom hem efter arbetet på onsdagen så var Wilma och Julia redan hemma och de höll på att öva in någon dans inne på Wilmas rum. Jag blev bryskt utkörd när jag tittade in för att hälsa på dem. Visserligen så fick jag en snabb kram av Wilma men sen så var det dörren som gällde! Jag fnissade lite för mig själv när telefonen ringde och när jag tittade efter vem det var så såg jag att det var Jamie.

– Hannes!

– Jamie här. Vi har landat men det har strulat till sig lite med det administrativa så jag kommer lite senare.

– Inga problem. När tror du att du dyker upp?

– Tidigast vid nitton tiden.

– Då måste jag utfodra tjejerna innan. Eller skall vi vänta in dig?

– Hur menar du?

– Vill du ha mat du med när du kommer?

– Tack gärna!

– Är du vegetarian som din dotter eller? Alltså ingen blodig biff utan snarare lite plock typ tapas.

– Nej, jag äter icke vegetariskt.

– Men då är du välkommen när du kommer, sa jag.

Jag gick in till tjejerna och meddelade att Jamie skulle komma lite senare men som väntat så var det ingen som misströstade för det. Tjejerna dansade och skrattade inne på Wilmas rum och jag hoppades att inte grannen under skulle höra av sig och klaga på dunsarna i taket. När det ringde på dörren så var all mat färdiglagad och jag gick för att öppna. När jag öppnade så stod Jamie utanför. Att hon skulle vara blond som sin dotter hade jag förväntat mig men inte att hon skulle var så attraktiv som hon faktiskt var. Hon var klädd i en kapensuniform och drog en liten rullväska med SAS-logga på efter sig. När Julia berättat att hon jobbade i flygbranschen så hade jag nog inte reflekterat så mycket över det utan bara helt enligt gällande fördomar antagit att hon var flygvärdinna. Hon såg lite sliten ut när hon klev in och tog av sig kaptensmössan, drog ur hårsnodden ur hästsvansen och skakade ut håret. Om jag inte vetat bättre så skulle jag nästan misstänkt att det var medvetet gjort men hon var helt uppenbart så trött att det inte fanns någon som helst baktanke med det.

– Hej, sa jag.

– Hej! Shit vilken dag, sa Jamie.

– Välkommen in, sa jag.

– Tack! Ursäkta min entré, sa Jamie.

Hon sträckte fram handen i en hälsning och jag besvarade den.

– Trevligt att äntligen få träffa dig i verkligheten, sa hon.

Trots att våra döttrar gått i samma klass och umgåtts i ett år så hade Jamie och jag inte lyckats att träffas i verkligheten. De föräldramöten som Jamie varit med på hade Magdalena varit på och de jag varit på hade Jamie inte närvarat på. Tjejernas dansuppvisning på dansstudion där de dansade hade haft två föreställningar och vi hade missat varandra där med. På det hela taget så hade vi lyckats gå om varandra hela året så det var trevligt att äntligen få träffa henne i verkligheten.

– Detsamma, svarade jag.

Hon tittade sig lite omkring.

– Häng av dig så skall du få en liten rundtur, sa jag.

Jamie hängde av sig kavajen, la upp mössan på hatthyllan och sparkade av sig skorna. Vi tog en sväng genom lägenheten och avslutade inne hos Wilma och Julia.

– Mamma! sa Julia.

Hon kastade sig runt halsen på Jamie och mor och dotter kramade om varandra ordentligt.

– Allt bra med dig? frågade Jamie.

– Klart mamma! Jag är ju med Wilma. Men jag har saknat dig lite också, sa Julia.

Jag log lite för mig själv eftersom jag kunde känna igen mig själv i situationen. När Wilma varit hos Magdalena en vecka så saknade jag Wilma också.

– Skall vi äta? frågade jag.

Alla följde med ut till matsalsbordet där jag dukat fram. Det kändes nästan lite overkligt att vi satt där allihop och åt middag tillsammans. Jag fick nästan en känsla av en familj vilket var en känsla jag saknat. Visserligen så var Wilma och jag en liten familj och vi åt i stort sett alltid tillsammans. Det som framförallt Jamie tillförde fick dock det hela att kännas som en riktig familj. Jamie redogjorde för de senaste resorna och jag förstod att hon verkligen flög över hela jorden när hon arbetade. Att det då inte blev mer förseningar eller problem än det blev var ett stort mysterium för mig. Efter middagen försvann tjejerna in på Wilmas rum igen medan Jamie och jag röjde av bordet. När allt var undanplockat och nerställt i diskmaskinen så slog vi oss ner i soffan med resten av vinet.

– Det är ju en rent fantastisk lägenhet du har här, sa Jamie.

Lägenheten var faktiskt fantastisk. Det var en fyrarummare där vardagsrum och kök var i ett med en stor köksö som rumsdelare. Kök och vardagsrum i ett var väl egentligen ingen smart lösning men så såg tydligen alla nya lägenheter mer eller mindre ut. Vardagsrummet anslöt ut till en terrass som var lokaliserad så att jag hade utsikt över havet. Förra ägaren hade installerat ett spabad på terrassen vilket kändes som en stor lyx. Det fanns tre sovrum. Ett master bedroom som jag själv sov i med en walk-in closet, badrum och en liten balkong. Därutöver fanns två sovrum som delade på ett badrum och en walk-in closet. Det sovrum som Wilma huserade i hade även det en liten balkong. Det resterande sovrummet använde jag som gästrum och det var inrett därefter.

– Jag älskar den även om jag kan sakna livet på landet, sa jag.

– Ni bodde på ett gods eller hur var det? frågade Jamie.

– Stämmer. Kråknäs. Det är släkten Stolpes släktgård, sa jag.

– Stolpe är adligt eller har jag missuppfattat det?

– Adligt och adligt! Det är så nära icke-adel man kan komma och jag var ju ingift så jag är så o-adlig det går att bli. Det enda jag har fått är namnet, sa jag.

Jamie nickade lite och sippade lite på sitt vinglas.

– När vi ändå är inne på namn så låter ditt namn lite amerikanskt, sa jag.

– Stämmer. Pappa är amerikan och jag är uppvuxen i Miami, sa Jamie.

– Och så bor du i Sverige?

– Mina föräldrar flyttade hit när jag gått ut high school. Mamma kommer härifrån och hon trivdes inget vidare i storstaden utan ville bo på landet. Pappa han for och flängde ändå i sitt arbete så det spelade ingen roll var de bodde, sa Jamie.

– Så du brås på din pappa då? Jag menar att du flyger och flänger!

Jamie skrattade till.

– Jo så kan man ju se det. Pappa är också pilot så man kan ju säga att jag gått i hans fotspår, sa Jamie.

– Julias pappa då?

– Helt ologiskt så hann jag vara gift med en amerikan och när Julia kom så ville han inte vara med längre.

Så Julia och jag flyttade tillbaka till Sverige, sa Jamie.

– Men har du inte haft något förhållande sen Julia föddes? frågade jag.

– Inget långvarigt och inget de senaste åren, sa Jamie kort.

Jamie undvek min fråga och jag grävde inte djupare i Jamies äktenskap och relationer utan hon fick berätta om hon själv ville på samma sätt som jag berättade om det jag ville.

– Då har Julia dubbelt medborgarskap? frågade jag.

– Vi har dubbla medborgarskap båda två eftersom jag också är född i staterna, sa Jamie.

– Hur är relationen mellan Julia och hennes pappa?

– Han är inte intresserad alls utan betalar bara underhållet. Julia träffar inte sin pappa alls. Jag tror det är därför hon tycker om att vara här, sa Jamie.

– Hur menar du? frågade jag.

– Jag tror att hon ser dig som en fadersgestalt, sa Jamie.

– Är det så illa, sa jag.

– Illa så till vida att hennes pappa inte vill träffa henne. Men sen du och Wilma kom in i hennes liv så är det en stor förändring. Hon är mycket mer harmonisk. Tidigare så var hon nästan utåtagerande. Jag fasade för puberteten, sa Jamie.

– Hon får vara här så mycket hon vill och jag kan vara ställföreträdande pappa om det kniper också, sa jag.

Jamie fnissade till lite.

– Har haft lite dåligt samvete för att du haft Julia så mycket, sa Jamie.

– Det behöver du inte ha. Jag ser ju hur bra Wilma och Julia trivs tillsammans. De veckor när jag har Wilma så spelar det ingen roll om jag har en tjej till, sa jag.

– Hur tar du livet som skild då? frågade Jamie.

– Det fungerar efter omständigheterna ganska bra. Stor omställning givetvis som du vet men jag är ganska nöjd med att bo ensam. Det jag egentligen saknat är någon att träffa och umgås med, sa jag.

– Du menar att du bara vill ha någon att ha sex med, sa Jamie.

Jag skrattade till lite generat.

– Ja så skulle man ju kunna tolka det men jag har inte så hög sexuell kompetens så det var inte det jag menade, sa jag.

Jamie som precis sippat lite på sitt vinglas satte nästan vinet i halsen när hon fick en skrattattack.

– Vad sa du för något?

– Att min sexuella kompetens inte är så hög, sa jag generat.

– Vad är det för något?

– Jag är inget bra på sex. Skall jag vara mer övertydlig, sa jag.

– Det var ett nytt begrepp. Men du vet, övning ger färdighet, sa Jamie med ett fniss.

Samtalet hade tagit en helt fel vändning enligt min mening och jag var desperat angelägen om att styra in det på något annat.

– Jag föredrar att göra som vi just nu. Äta, prata och njuta av ett gott glas vin. Den här diskussionen kommer inte leda till något mer så jag föreslår att vi byter samtalsämne!

Jamie satt och tittade på mig på ett sätt som jag inte var bekväm med och jag sträckte mig efter vinflaskan. Jag höll upp den lite frågande och hon höll fram glaset som svar att jag skulle hälla upp mer.

– Tack, sa hon när glaset var påfyllt.

Jag fyllde upp mitt eget glas och satte flaskan på bordet. Jamie hade en poäng i att inte vara bra på sex gick att åtgärda. Det var som allt annat, ville man bli bra på något så var det övning som gällde. Kvarstod det faktum att jag inte var så bra på spelet mellan kvinnor och män. Tiden som gift hade effektivt slipat bort all eventuell kunskap på området eftersom jag varit en trogen man.

– Klockan börjar bli mycket så Julia och jag borde verkligen bege oss hemåt, sa Jamie.

Jag tittade på armbandsuret och kunde konstatera att klockan redan var närmare nio.

– Du har rätt. Tur att tjejerna har sovmorgon i morgon, sa jag.

– Det har jag med. Skall vara ledig några dagar nu innan jag skall flyga nästa gång, sa Jamie.

Jag tog vägen om tjejerna och hämtade Julia medan Jamie började att samla ihop sin packning. Wilma och Julia kramade om varandra på ett sätt som nästan fick mig att tro att de aldrig skulle ses mera.

– Tack igen för all hjälp och för den goda maten, sa Jamie.

– Inga problem. Det är jag som skall tacka för sällskapet, sa jag.

Julia hade redan gått ut i trappuppgången när Jamie tog ett steg närmare och snabbt gav mig en puss på kinden. Jag ryckte till lite förvånat och visste inte riktig hur jag skulle bete mig.

– Hej då, sa hon och gick.

– Hej, fick jag ur mig.

Jag stängde dörren om henne och när jag vände mig om så stod Wilma och log framför mig.

– Visst är hon snygg? sa hon.

– Vem?

– Jamie naturligtvis! fnissade Wilma.

– Man ser vem Julia brås på, sa jag.

Wilma fnissade bara och gick in på sitt rum. Själv så röjde jag bort det sista efter middagen samtidigt som jag funderade lite över kvällen. Jamie var trevlig och hon såg som Wilma sagt bra ut. Samtidigt så hade jag träffat Sanna och det kändes inte som att jag skulle spela med flera spelare samtidigt.

*

Jag hade inte mer än anlänt till arbetet förrän Mikael vinkade åt mig att stanna till. Jag stannade till för att ta reda på vad det var han ville.

– Du Hannes vi har ett problem, sa han.

– Vad då?

– Jo. Vi har en kund som ligger i Shanghai och inte kommer iväg eftersom de har en KB4:a som inte fungerar.

– Men de kan köra utan KB:n, sa jag.

– Vi har sagt det men de var ganska tydliga med att den behövde fungera, sa Mikael.

Jag suckade. I och för sig så gjorde KB:n så att driftsekonomin blev bra mycket bättre men att det skulle vara skillnaden mellan att ligga i hamn och gå ut var bara löjligt.

– De ligger i hamn och lastar två dagar till så om du åker i morgon så har du en dag på dig att fixa eländet. De har ett serviceavtal och du har ju själv sagt att det är okej att ge sig ut på fältet igen, sa Mikael.

Jag hade avsagt mig alla resor när jag och Magdalena var gifta men så fort jag kunde ägna mig åt mitt arbete på heltid igen så hade jag sagt att jag kunde ge mig ut på fältet igen om det behövdes.

– Jag vet ingen bättre än du. Jonathan är i Kalifornien och Madeleine i Finland och ingen av dem blir klara i någon rimlig tid. Dessutom så är det ju du som i grunden har konstruerat KB:n så vem skulle vara bättre?

Jag köpte all argumentation och gjorde ett litet överslag i huvudet. Wilma var hos Magdalena eftersom det var hennes vecka och jag hade en dag extra på mig för att hinna hem så det skulle inte påverka Wilma. Dessutom skulle jag hinna shoppa lite i Shanghai vilket var ett stort plus.

– Det är okej, jag reser i morgon, sa jag.

– Bra! Hanna har redan fått i uppdrag att fixa resehandlingarna. Kunden är ett kinesiskt bolag så det blir inga problem med visum eller så, sa Mikael.

Jag tog Öresundståget över till Kastrup dagen därpå och klev upp i utrikesterminalen direkt från tågstationen. Incheckningen gick snabbt och smidigt och jag tittade mig lite omkring ifall jag mot all förmodan skulle få syn på Jamie. Jamie syntes naturligtvis inte till och jag skulle dessutom inte flyga med SAS utan med Air China. Säkerhetskontrollen på Kastrup var ett under av ineffektivitet och det tog alldeles för lång tid att komma igenom. Jag fick stressa igenom tax-freen och hann egentligen inte shoppa någonting förutom en skjorta i en av klädbutikerna. Det var rena fyndet, en märkesskjorta till halva priset. Nöjt packade jag ner nyförvärvet i handbagaget. Jag hade fått checka in serviceväskan och där hade jag även mina jobbkläder och verktyg, i övrigt så reste jag lätt med endast handbagage där jag även hade min laptop.

När jag kom genom tullfiltret på Shanghai Airport så var jag väntad. En kinesisk herre stod med en skylt med mitt namn och han körde mig direkt ner till hamnen och fartyget jag skulle ombord på. Jag log lite för mig själv när jag jämförde storleken på fartyget med S/S Nova. Jag blev släppt ombord direkt och vakthavande befäl hälsade mig välkommen. Efter en kort väntan så mötte förste maskinisten upp mig.
Förste maskinisten Kenneth som visade sig vara svensk tog emot mig och visade mig ner i maskinrummet. Jag gillar maskinrummen på fartyg för de är ett under av ordning och reda och allting var skinande och blänkande rent. Det var alltid mycket enklare att ha att göra med maritima kunder än vad det var med industrikunder. Jag log lite för mig själv och tänkte på S/S Novas ångmaskin. Utvecklingen hade gått framåt men i grunden så var det samma sak. Det var i alla fall helt klart något konstigt med KB:n. Drifthistoriken som Kenneth visade upp i styrsystemet visade på ett mönster som jag aldrig tidigare sett. Jag vet inte hur länge vi blev sittande men till slut så blev jag varse en svag gungande rörelse.

– Jobbigt med sådan här sjögång redan i hamn, sa jag.

– Vi har lagt ut, sa Kenneth.

– Va?

– Vi la ut så fort du kommit ombord. Din ankomst var det vi väntade på.

– Men! Ni skulle ju ligga i hamn i två dagar så jag skulle hinna fixa KB:n innan ni löpte ut, sa jag.

Det var inte vad jag blivit förespeglad så jag antog att jag fick hoppa i land nästa gång vi löpte i hamn.

– Jag får hoppa i land i nästa hamn. När blir det?

– Vi kommer i hamn om en månad så du är tyvärr fast till dess, sa Kenneth.

– Men för i helvete! utropade jag.

Efter att mycket upprörd ha pratat med Mikael över satellittelefon så visade det sig att jag skulle bli fast ombord tills hela resan var över. Fira midsommar på en båt mitt ute på världshaven utan familj var väl inget jag planerat för. Det positiva enligt Mikael var att slutdestinationen var Göteborg. Jag avkrävde honom att jag skulle vara i tjänst hela resan och att jag skulle ha jourtraktamente hela tiden. Det skulle bli en fet lönespecifikation. Dessutom så fick han lova att jag och Wilma skulle få åka iväg på spa en helg på företagets bekostnad som kompensation för tiden vi missade tillsammans. Nästa problem var Wilma för hon kunde inte vara själv så länge. Magdalena blåvägra att ha henne mina veckor och efter ganska mycket trick och fix så ordnade jag så att hon fick bo några dagar hos Julia innan mina föräldrar kunde komma ner till Malmö från Jönköping där de bodde.

Med en dryg månad till sjös fanns det inte så mycket att göra så jag tillbringade tiden med Kenneth. Eftersom min packning bara var avsedd för några dagar så fick jag kvittera ut kläder från fartygets förråd. Efter lite analys av den krånglande KB:n så hittade jag problemet i inloppsmunstyckena. Efter lite beräkningar och tester så hittade vi en lösning som skulle fungera. Kenneth satte sin tekniker på att tillverka ordentliga inloppsmunstycken enligt den nya specifikationen och med det så var mitt uppdrag över.

Jag hängde med Kenneth hela resan och jag tankade ner så mycket driftsdata jag bara kunde. Datan omfattade hela maskin och var guld värd eftersom jag skulle kunna använda den för att simulera olika driftsfall på i stort sett vilken komponent i maskin som helst. Kenneth gick runt med mig i släptåg och vi vred och vände på alla andra system. Det var ordentligt nyttigt dels för att jag fick en helt ny helhetssyn på de marina systemen dels så la det grunden för helt nya produktkategorier som firman skulle kunna ta fram. Kenneth och jag kom så bra överens att jag till och med lyckades att rekrytera honom till firman som serviceingenjör.

*

Mikael gjorde mig inte besviken. Vi hade fått ett rum med egen terrass där det fanns en badtunna från vilken det var en bedårande utsikt över havet. Rummet hade visserligen bara en dubbelsäng men den var av king-size modell och förmodligen så skulle ett fotbollslag få plats att sova i den. Wilma kastade sig raklång på rygg i sängen och slog ut med armarna. Jag kunde inte annat än skratta åt henne.
Vi bytte snabbt om och satte på oss spats badrockar. Med varsin handduk under armen så gick vi ner till den stora bassängen. Det var varm och fukten kondenserade på de stora glaspartierna men det gick trots det att se utsikten. Jag sjönk ner i en av vilstolarna bredvid poolen och bara slappnade av medan Wilma gick ner i poolen. Hon ropade till lite uppskattande av den höga temperaturen på vattnet men uppförde sig i övrigt på ett sådant sätt att ingen av de andra vuxna i lokalen hade någon som hels anledning till att klaga.

– Hej Hannes!

Jag tittade upp och fick syn på Sanna som stod i en badrock vid min fotända.

– Hej, svarade jag.

Jag gjorde en ansats till att ta mig upp ur vilstolen men Sanna förekom mig och gav mig en kram medan jag fortfarande satt ner.

– Är du här själv? frågade hon.

– Nej. Jag har Wilma där i poolen.

Jag pekade mot Wilma som nyfiket följde vad som hände. Sanna vinkade till Wilma som glatt vinkade tillbaka för att sen återgå till sitt badande utan att för den skull sluta följa vad som hände.

– Är du här själv? frågade jag.

– Nej, är här med Viktoria. Hon är och får en behandling just nu.

– Skall få mig en ansiktsbehandling om en halvtimme, sa jag.

– Jag måste tacka för senast, sa Sanna.

– Det är jag som skall tacka, sa jag.

– Får jag slå mig ner?

Sanna pekade på vilstolen bredvid min.

– Jag trodde vi kände varandra så bra att du inte behövde fråga, sa jag.

Jag gjorde en inbjudande liten svepande rörelse med handen och Sanna slog sig ner i stolen. Badrocken gled åt sådan och blottade ett av hennes ben. Sanna drog lite i rocken men på något sätt så satt hon på den så till slut gav hon till min stora glädje upp.

– Har försökt att få tag på dig men du har varit som bortblåst. Har du försökt att undvika mig? Ångrar du det som hände?

Jag förstod att min ofrivilliga frånvara kunde tolkas som att jag hållit mig undan från henne.

– Nej! Jag blev fast på en båt i en månad i jobbet och har tyvärr inte haft kontakt med omvärlden, sa jag.

– Oj!

– Det är därför Wilma och jag är här. Vi fick ett par dagar tillsammans som kompensation av jobbet, sa jag.

– Då är det ingen idé att vara sur på dig då, sa Sanna.

– Hade jag inte uppskattat din närvaro så hade jag talat om det för dig och då hade det som hände inte hänt. Men nu är det så att jag tycker det är ganska trevligt i ditt sällskap, sa jag.

Jag kände hur Sannas attityd mjukades upp och jag förstod att hon hade varit rejält sur på mig för att jag inte svarat på hennes telefonsamtal.

– Jag ber om ursäkt att jag inte ringde dig så fort jag kom hem men jag har som sagt varit borta ofrivilligt en månad så jag har haft fullt upp, sa jag.

Jag drog hela historien med den snabba serviceresan som slutade i en månadslång båtfärd över halva jordklotet.

– Du är förlåten, sa Sanna.

Jag kunde se på henne att hon var sanningsenlig och jag slappnade av lite.

– Kan vi träffas något mer? frågade Sanna.

– Hemskt gärna. Wilma och jag sover över här i natt. På söndag så åker hon till sin mamma så när du vill nästa vecka. Jag tänker inte åka på några tjänsteresor på ett tag nu, sa jag.

– När på söndag åker Wilma?

– Till lunch, sa jag.

– Då kommer jag till klockan två, sa Sanna.

– Du är välkommen, sa jag.

Medan vi pratat så hade Wilma kommit upp ur bassängen. Hon svepte handduken kring sig och tittade på Sanna.

– Vem är du? frågade hon.

– Det här är Sanna. Henrik som jag byggt båten med hela vintern. Det är hans systers väninna Sanna och vi har träffats några gånger, sa Jag.

Sanna gjorde en ansats till att hälsa men Wilma satte sig nästan demonstrativt i vilstolen bredvid mig utan att bry sig om Sanna. Jag blev nästan lite irriterad på henne för att hon uppträdde så ouppfostrat. Jag var på väg att säga till henne när hon böjde sig över mig.

– Hej!

Sen lutade hon sig tillbaka igen utan att invänta Sannas svar. Wilma brukade inte vara otrevlig mot folk så jag blev lite förvånad men jag ville inte ställa till någon scen så jag lät saken bero. När jag försökte fortsätta att prata med Sanna så la sig Wilma i och jag uppfattade det nästan som att hon var otrevlig. Jag blev till slut nästan lite irriterad på Wilma för att hon nästan uppträdde överbeskyddande gentemot Sanna. Men så plötsligt så förstod jag, hon såg Sanna som ett hot.

– Jag skall gå och förbereda mig för min ansiktsbehandling, sa jag.

Jag reste mig och Sanna gjorde detsamma.

– Jag ringer dig, sa jag till Sanna.

Jag gav henne en kram som jag nästan lät vara utstuderat lång bara för att visa Wilma. Jag var fortfarande irriterad när jag blev inbäddad i behandlingsrummet. Wilmas uppträdande störde mig men irritationen försvann i takt med att behandlingen fick mig att slappna av. När jag kom ut efter behandlingen så höll sig Sanna borta men Wilma fortsatte att bevaka mig som om hon försökte skydda reviret. Jag lät saken bero och försökte njuta av ledigheten i stället.

*

Jag kunde inte komma ihåg när jag och Wilma hade varit så oense någon gång. Jag var uppriktigt irriterad på hennes uppträdande gentemot Sanna de senaste veckorna som varit under all kritik. Wilma respekterade varken mig eller Sanna tyckte jag medan Wilma tyckte att Sanna trängde sig på och hade synpunkter och åsikter om sådan som hon inte borde.

– Det är ju inte så att Sanna kommer att flytta in och bli mamma till dig, sa jag.

– Det kanske du skall ta och dubbelkolla med Sanna för på henne så verkar det som att flyttlasset går när som helst, sa Wilma.

Det rättframma svaret kom verkligen från Wilmas hjärta och det fick mig att tänka till! Vad var det som jag hade missat? Jag lämnade Wilma nästan ohövligt utan att säga något och gick ut och satte mig i en fåtölj. För mitt inre så spelade jag upp allt som hänt med Sanna sedan jungfruturen med S/S Nova. Hur jag än vred och vände på det så hade Wilma rätt! Jag hade verkligen inte sett någonting av Sannas intentioner utan bara varit förblindad av att hon visat mig sådant intresse. När jag rannsakade mig själv så var jag inte ens säker på att jag var förälskad i henne. Därmed inte sagt att jag inte ville bli förälskad utan det handlade bara om att vi träffats så kort tid.

– Allt okej pappa?

Wilma så uppriktigt oroad ut och jag vinkade till henne att hon skulle komma. Jag drog ner henne i knät på mig och kramade om henne.

– Allt är okej. Du har helt rätt angående Sanna! Jag har bara varit så smickrad av hennes uppmärksamhet att jag inte sett vad som händer, sa jag.

– Vad skall du göra? frågade Wilma.

– Jag måste prata med Sanna men jag vet inte hur, sa jag.

Wilma grävde inte djupare och vi satt en lång stund och kramades innan hon gick in på rummet efter att jag fått en puss på kinden. Jag visste inte riktigt hur jag skulle hantera Sanna och jag var i stort behov av att prata med någon. Mina föräldrar var uteslutna och jag ville egentligen att det skulle vara en kvinna som kunde sätta sig in i Sannas situation. Till slut så ringde jag Jamie och sa som det var, att jag behövde prata och behövde hennes råd både som vuxen och kvinna. Vi bestämde att vi skulle träffas på Lilla Kafferosteriet dagen efter. Jamie och jag satte oss lite avskilt utomhus på kaféets innergården med varsin kopp kaffe. Jamie hade ett par solglasögon på sig som hon sköt upp i pannan när hon såg att jag var beredd att prata. Jag tog ett djupt andetag och sa som det var.

– Alltså! Jag vet inte riktigt hur jag skall bete mig. Sanna och Wilma går inte ihop. Wilma är direkt överbeskyddande och Sanna vill flytta in.

Jamie sa ingenting men la huvudet lite på sned.

– Du vet min inställning att jag inte är beredd till ett förhållande där jag blir sambo just nu. Speciellt inte i ett läge där vi träffats så kort tid att jag inte ens är säker på att jag är förälskad. Jag har inga problem med att hålla mig till en kvinna men jag vill just nu inte bo ihop med någon, sa jag.

– Jag förstår precis hur du menar. Jag kände likadant när jag skiljdes, sa Jamie.

– Men det som stör mig mest är att Wilma inte gillar Sanna. Det skulle bli ohållbart. Wilma får givetvis inte ha något veto mot vilka kvinnor jag träffar men jag känner inte tillräckligt för Sanna för att ta striden, sa jag.

Det var ett krasst konstaterande. Wilma betydde mer för mig än Sanna och konsekvensen av det var att Wilma fick inflytande över min relation med Sanna. Jag ville inte släppa Sanna men frågan var om hon kunde acceptera premisserna?

– Jag tror att du precis själv gav svaret på ditt problem. Om Sanna inte kan acceptera att du behöver en viss frihet och att det innebär att du inte vill bli sambo så är tyvärr Sanna inte rätt, sa Jamie.
Det gjorde ont i bröstet på mig för jag visste innerst inne hur Sanna skulle reagera.

*

Sanna var sprudlande glad när hon kom och kramen jag fick var full av värme. Hennes glada humör gjorde det bara svårare för mig att ta tag i det som skavde.

– Du Sanna! Vi måste prata, sa jag.

Jag lät nog lite mer alvarlig än jag var för Sanna såg sammanbiten ut och sjönk ihop.

– Jag kan nog tyvärr inte ge dig vad du vill ha, sa jag.

Sanna såg ut som att hon skulle börja argumentera men jag förekom henne.

– Du vill flytta ihop och ha en familj och jag är inte redo att ge dig det. Min skilsmässa ligger alldeles för nära i tiden och jag är inte redo för att flytta ihop med dig än. Jag tycker om dig jättemycket och lovar dig att jag inte träffar några andra så länge jag träffar dig men jag behöver mer tid när det gäller att bli sambo.

Jag kände mig som värsta hycklaren för att jag inte ville bo ihop med Sanna men kunde tänka mig att träffa henne ändå. Det var inte för utsikterna att få sex utan bara för att få någon typ av gemenskap med en annan vuxen människa.

– Det låter som jag bara vill träffa dig för att ha sex men det enda jag vill ha och kan ge just nu är närhet, sa jag.

Jag hade aldrig trott att det skulle vara så svårt att avvisa en annan människas kärlek och det gjorde helt ärligt ont i mig. Jag skambelagde eller anklagade inte Sanna för någonting när hon med rödgråtna ögon förklarade att hon endast var intresserad av hela paketet eller inget alls. Det gjorde ont i bröstet på mig när Sanna gick sin väg efter att jag fått en sista kram.

Fortsättning följer…

Delar i serienDel 2: Ovan molnen är himlen alltid blå >>

Ovan molnen är himlen alltid blå
18

Kommentarer

6 svar till ”Del 1: S/S Nova”

  1. Profilbild för Stefan Andersson
    Stefan Andersson

    Välkommen hit Hannes!
    Var rädd att jag inte skulle få läsa dina noveller längre när bubblan lades ned!

  2. Profilbild för Olsson
    Olsson

    Härligt att hitta dig här. Läste allt du publicerade på bubblan, suveräna historier. Hoppas att du kommer med nya delar av ovan molnen…

  3. Profilbild för Belar
    Belar

    Härligt att den den här serien inte dog ut med bubblan!

  4. Profilbild för Master Lars
    Master Lars

    Lika härlig läsning nu som då.

  5. Profilbild för Calcifer
    Calcifer

    Trevlig läsning 🙂

  6. Profilbild för 4everdude
    4everdude

    Underbar serie, hoppas på nya delar.

Lämna ett svar


Sök novell


Kategorier


Kommenterat


  1. Tack så mycket @Calcifer. Gläder mig som sagt extra mycket över att kunna fånga läsare som normalt inte skulle sökt…

  2. Jätteintressant genre att skriva om! Som tidigare nämnt var det medryckande att läsa, även om ämnet inte är mina egna…

  3. Tack så mycket @Cristobal. Att någon som inte gillar ämnet ändå känner så för novellen känns väldigt fint att höra.…

  4. Härligt, vad händer härnäst. De andra flickorna kanske vill ha samma upplevelse

  5. Tack Master Lars! Jo, jag har också känt att det skulle kunna bli en serie. Vi får se.