Haremspojken eller Alshabah – del 4

Det här är del 4 av 4 i Haremspojken

Kapitel 1

De reste tidigt. Solen hade knappt hunnit över murarna när vagnarna rullade ut genom den yttre porten och den långa färden mot bergen tog sin början. Ali satt längst bak i den andra vagnen mellan två äldre snickare som redan hade gjort resan flera gånger och som talade lågt om vädret och om hur dammet alltid lade sig värre på just den här sträckan. Vägen var dammig och långsam. Hjulen skakade över stenar och hål, och dammet lade sig i halsen och under kläderna redan efter den första timmen. Palatset blev mindre bakom dem, och efter en timme syntes det bara som en ljus fläck mot himlen innan det efter ytterligare en timme var helt borta.

Ali hade inte sagt något mer till Ayla eller Amina än det de redan visste. Två veckor. Sedan tillbaka. Nu, när luften blev varmare för varje mil och landskapet öppnade sig mot bergen, kändes det längre än så. Han tänkte på det sista mötet och på hur Ayla hade legat under honom med benen framåt och kroppen nästan dubbelvikt, och hur hon hade sagt att hon helst hade velat känna honom komma i henne men att risken var för stor. På hur hon hade bett honom ta henne där bak istället. På hur hon hade sett ut när han fyllde henne och hur hon hade skakat. Tankarna gjorde honom styv under kläderna. Han vände sig lite åt sidan så att ingen skulle märka det och lät det lägga sig långsamt.

Han försökte tänka på annat. På arbetet som väntade. På hur det skulle kännas att vara borta från det stora palatset under så lång tid. De äldre snickarna berättade om tidigare resor, om hur sommarpalatset brukade vara svalare på kvällarna och hur man ibland fick arbeta högt upp där vinden drog. Ali lyssnade mest. Han svarade när någon frågade något men höll sig annars tyst. Dammet fastnade i ögonen och under kläderna. Han tänkte att det skulle ta tid att bli ren igen.

Sommarpalatset låg högre upp, närmare bergen. Det var mindre än det stora men vackrare på sitt sätt. Vita väggar mot grönska, trädgårdar som inte behövde vaktas lika hårt och fontäner som fortfarande hade vatten även när det var torrt nere i dalen. Luften var svalare när kvällen kom, och doften av cypresser och jord låg tung. De anlände sent på eftermiddagen. Ali bar sina saker till det rum de tilldelats – en lång sal med sovplatser längs väggarna, delad med de andra från hans grupp. Det var inte hans rum bakom tapeten. Det var inte ens det trånga utrymmet mellan väggarna. Men det var en säng, och den var hans för två veckor. Han lade mattan han hade tagit med sig på golvet under sängen, som en påminnelse om hemma. Ingen frågade varför. Han tvättade av sig dammet från resan i en balja utanför och åt med de andra. Maten var enklare här. Bröd, linser och lite ost. Det räckte.

De fick en stund att vila innan kvällsmåltiden. Ali satt på kanten av sin säng och såg hur de andra packade upp sina verktyg och lade dem i ordning. Ingen talade högt. Det fanns en sorts lugn här som han inte var van vid från det stora palatset. Ingen skyndade. Ingen frågade var man hade varit. Han tänkte att det kanske skulle bli lättare att bara arbeta under de kommande dagarna.

Arbetet började nästa morgon. De skulle laga och bygga om delar av de yttre byggnaderna – en stallänga där taket läckte när det regnade, ett förråd vars dörrar hade svällt i fukten så att de inte gick att stänga, och en pergola som vinden hade tagit under vintern och som nu låg i bitar. Ali fick de uppgifter de andra inte ville ha: att bära de tyngsta stockarna från vagnen till byggplatsen, att stå i solen och justera dörrar som inte ville stängas, och att arbeta högt upp där stegen svajade och vinden drog i kläderna. Han klagade inte. Han gjorde det noggrant. Samma sätt som hemma. Mäta två gånger. Såga en gång. Känna efter med fingrarna så att det satt tätt. Se till att det höll även när vädret slog om.

De äldre märkte det. Inte med ord först. Bara med blickar. En av dem, en man med grått skägg och ärr på händerna från år av arbete, stod en stund och tittade när Ali visade en lagning som satt så tätt att ingen springa syntes. Han nickade. En annan lämnade en extra mugg vatten åt honom när solen stod som högst och de andra redan hade druckit sitt. På den tredje dagen, när de satt i skuggan och åt, sa en av dem halvhögt till de andra:

– Pojken arbetar som om han redan vet att ingen annan kommer att göra om det.

Ali hörde det. Han sa ingenting. Men det satt kvar i kroppen, samma känsla som när vakterna hemma hade börjat nicka åt honom. Inte en officiell plats. Bara en sorts synlighet. Han fortsatte arbeta. På eftermiddagen fick han hjälpa till att lyfta en tung bjälke på plats. Hans axlar värkte och svetten rann, men han höll den stadigt medan de andra slog i spikarna. När de var klara tittade den gråskäggige på honom igen och sa, kort:

– Bra.

Det var det enda ordet. Men det räckte. Ali kände hur något i honom slappnade av. Inte stolthet. Bara att han gjorde rätt.

Chefen kom förbi på den femte dagen. Han var en kort man med skarp blick, ansvarig för allt arbete vid sommarpalatset. Han stod en stund och tittade på hur Ali justerade en list längs en vägg, hur han kände efter med fingrarna innan han slog i spiken, och hur han kontrollerade att den satt rakt med ögat och med handen. Sedan gick han vidare utan att säga något. På kvällen hörde Ali från de andra att chefen hade nämnt honom för palatsvakten. Inte med namn. Bara ”den unge från det stora palatset”. Att han var tyst. Att han gjorde det han skulle. Att han inte ställde till med något. Att han arbetade som om det betydde något. Palatsvakten hade nickat. Det var allt. Men det räckte för att Ali skulle få gå genom vissa portar utan att bli stoppad.

Privilegierna kom smått. Först en extra portion mat när de andra redan hade ätit – bröd och lite kött som blivit över från vakternas måltid. Sedan tillåtelse att använda badhuset efter de andra, när vattnet fortfarande var varmt och ingen stod och väntade. En av vakterna, en yngre man som inte var från deras grupp, nickade åt honom när han passerade och sa att han kunde ta med sig en extra filt om nätterna blev kalla uppe i bergen. Det var inte mycket. Men det var mer än han hade haft hemma för en månad sedan. På den sjunde dagen fick han en egen arbetsbänk en stund, så att han inte behövde dela verktyg hela tiden. Han använde den noggrant. Lade tillbaka allt när han var klar. En morgon fick han även en extra skål med oliver till frukosten. Ingen sa varför. Han åt dem långsamt.

På kvällarna låg han vaken längre än de andra. Sovsalen var varm och luktade av svett och trä och den dammiga luften utifrån. Han låg på sidan och lät minnena spelas upp som små filmer bakom ögonlocken. Ayla under honom den sista natten. Benen högt, pressade framåt mot hennes huvud så att hon låg nästan dubbelvikt. Hur hennes fitta hade öppnat sig runt honom, varm och halt, hur ollonet hade gned mot den främre väggen tills hon drog efter andan och bet i hans axel. Hur hon hade skakat när hon kom, musklerna som kramade honom, vätskan som rann. Sedan hur hon hade viskat att hon ville ha honom i det trånga hålet istället. Hur han hade smort in henne, långsamt, och känt hur det lilla hålet gav efter. Hur trångt det hade varit när han gled in, hur hon hade stönat varje gång han fyllde henne helt. Hur hon hade kommit igen när tummen cirklade över klitoris samtidigt som han stötte. Hur hans säd hade fyllt henne där bak, varm och tung. Amina. Hur hon hade suttit på madrassen och tittat när Ayla sög honom. Hur hennes blick inte hade lämnat hans kuk. Hur hon själv hade tagit honom i munnen efteråt, osäker först, sedan djupare, tungan som virvlade. Hur hon hade ridit honom, sänkt sig långsamt, stannat halvvägs och andats tills hon klarade mer. Hur hon hade sprutat över honom när Ayla rörde henne, vågor av vätska som stänkte över mage och bröst. Hur hon hade skakat och bitit i sjalen. Han visste att det aldrig kunde bli hans. Inte Ayla. Inte Amina. Inte på riktigt. De tillhörde haremet. Han var pojken mellan väggarna, den som fick stunder när fönstret stod öppet. Det räckte inte. Det fick räcka. De tog den tid de fick. Och när han låg där och såg filmerna igen blev han styv under filten. Hård och tung. Han rörde inte vid sig. Bara låg stilla och lät bilderna fortsätta tills det värkte. Ingen märkte något. En natt drömde han att han klättrade in och att båda väntade, nakna och våta, och att de drog ner honom på madrassen. Han vaknade med hjärtat hårt och kuken styv mot magen, och längtan satt som en knut i bröstet.

Arbetet fortsatte. Han lärde sig namnen på de äldre. Den gråskäggige hette Karim. En annan, tystare, hette Yusuf. Karim började ge honom de mer krävande uppgifterna utan att säga varför – att forma en dörrkarm som inte var rak, att laga ett fönster högt upp där vinden drog. Yusuf visade honom hur man böjde trä för att det skulle hålla längre i fukt – hur man värmde det långsamt över eld och formade det innan det svalnade, och hur man höll det på plats tills det stelnade. Ali lyssnade. Han gjorde som de sa. Och när de kontrollerade efteråt satt det. Chefen kom förbi igen. Den här gången stannade han längre. Han frågade Ali vad han hette. Ali svarade. Chefen nickade, som om namnet inte var det viktiga, och gick. Senare samma dag fick Ali höra att chefen hade sagt till palatsvakten att den unge kunde få lite mer frihet om han ville gå till byn en kväll. Ali gick inte. Han hade inget där. Han ville bara att dagarna skulle gå.

Halvvägs genom de två veckorna började längtan bli skarpare. Inte bara efter Ayla. Efter det lilla rummet bakom tapeten, efter att kunna stänga en dörr och veta att ingen skulle komma in. Efter att kunna ligga vid gluggen och lyssna på ljuden från förgemaket utan att behöva förklara varför. Här var allt öppet. Här var han synlig hela tiden. Det var bra för arbetet. Det var inte bra för det andra. Han började räkna dagarna baklänges. Sju kvar. Sex. Fem. Varje kväll när han lade sig kände han hur kroppen ville något annat än sömn. Han ville hem.

En kväll satt han utanför sovsalen och tittade mot vägen som ledde tillbaka. Karim kom och satte sig bredvid honom. De sa ingenting på en stund. Sedan sa mannen:

– Du arbetar hårt. Chefen har lagt märke till det. Om du vill kan du kanske stanna längre. Det finns mer att göra här när hösten kommer. Bättre lön. Mindre folk som tittar. Du skulle kunna få en egen plats här.

Ali skakade på huvudet.

– Jag ska tillbaka.

Karim nickade. Han frågade inte varför. De satt tysta tills det blev mörkt. Ali kände hur längtan satt i bröstet, tung och varm. Han tänkte på Aylas röst när hon hade sagt att hon ville känna honom. På Aminas blick. På hur det hade känts att vara inne i dem båda. Han ville det igen. Inte här. Hemma.

De sista dagarna gick fortare. Arbetet var nästan klart. Ali fick hjälp av en yngre pojke med de sista justeringarna, och han märkte att han själv nu var den som visade hur det skulle göras. Pojken lyssnade. Ali förklarade långsamt, på samma sätt som Yusuf hade förklarat för honom. Chefen kom en sista gång. Han sa till gruppen att arbetet var godkänt. Sedan tittade han på Ali.

– Du kan komma tillbaka nästa år om du vill. Säg till din chef hemma. Du har gjort dig förtjänt av det.

Ali nickade. Det var det närmaste ett erkännande han hade fått. Men när vagnarna lastades den sista morgonen kände han inte stolthet. Han kände bara en tung, låg längtan som hade vuxit för varje dag. Två veckor. De var över. Och nu ville han hem. Till rummet bakom tapeten. Till gluggen. Till fönstret som kanske stod öppet. Till Ayla. Till Amina. Till det som väntade när han klättrade in igen. Han tänkte på hur det skulle kännas att röra henne igen. Att höra henne andas. Att känna hur hon öppnade sig. Att veta att hon hade väntat.

Vagnen rullade ut. Sommarpalatset blev mindre bakom dem. Ali satt tyst. Han räknade inte dagarna längre. Han räknade timmarna tills han var tillbaka innanför murarna. Dammet lade sig på kläderna. Solen var varm. Men allt han såg var vägen hem. Varje mil som försvann bakom dem kändes som ett steg närmare. Närmare fönstret. Närmare dem. Närmare det han ville ha.

Kapitel 2

De två veckorna gick långsamt för Ayla och Amina. Inte för att dagarna var tomma – de sov tillsammans, tvättade tillsammans och åt tillsammans i den gemensamma salen där rösterna blandades med ljudet av fat som ställdes fram. De lagade kläder men sydde också nya av de vackraste tygerna som fanns i palatset: tunna siden i blekt guld och djupt rött, mjukt linne som kändes som vatten mot huden och broderier som tog dagar att få rätt. Ibland fick de prova plaggen själva innan de lämnades vidare. Ayla kunde stå en stund framför den lilla spegeln i rummet med sjalen öppen och känna hur tyget föll över brösten och höfterna medan ljuset från fönstret gjorde färgerna mjukare. Amina gjorde samma sak, långsammare, och de log åt varandra. Oftast var kläderna gjorda för kvinnor med högre status i haremet. Men en av dem – en äldre kvinna med skarpa ögon och stilla röst – hade fått ett gott öga till de två. Hon tog dem under sina vingar. Gav dem bättre uppgifter. Såg till att de fick sitta i skuggan när de andra stod i solen. Det gjorde deras liv lite enklare. Vakterna behandlade dem bättre. Nickade när de passerade. Frågade inte lika ofta var de var på väg. Det blev så naturligt att de andra i förgemaket knappt kommenterade det längre. Bara viskade. Att de kanske var ett par. Det var inte helt tillåtet. Härskaren ville att kvinnorna skulle vara tillgängliga för honom, inte upptagna av varandra. Men så länge de kom när han kallade och så länge de gjorde det han önskade var det ingen som hindrade dem. Det gav dem en sorts frihet. Ingen tyckte det var konstigt när de försvann tillsammans på eftermiddagarna. Ingen höjde på ögonbrynen när låga stön trängde ut från det lilla rummet de använde när någon av dem var opasslig.

På morgnarna vaknade de tidigt tillsammans med de andra. Vattnet bars in i stora kar och de tvättade sig långsamt medan de talade om småsaker. En sjal som behövde lagas. Om maten hade varit bättre dagen innan. Ingen nämnde nätterna. Inte här. Senare, när de flesta hade dragit sig tillbaka, satt de en stund för sig själva. Amina borstade ut håret. Ayla tittade på henne och tänkte på Ali. På hur han hade hållit Amina. På hur det hade känts när han fyllde henne själv där bak. Det satt kvar i kroppen som ett mjukt minne. Hon visste att han skulle komma igen snart. Men hon visste också att varje gång blev risken större. Nu visste Amina. Det var skönt och farligt på samma gång.

Amina tränade mer. Hon hade tagit med sig den tjocka zucchinin till det lilla rummet och låste dörren inifrån. Först smorde hon den med olja. Sedan satte hon sig på knä på mattan med ryggen rak och lät den glida in. Det gick längre nu. Mycket längre. Hon andades genom näsan, sträckte ut tungan, svalde när den nådde den trånga punkten och kände hur den gled förbi. Hela vägen. Så långt hon kunde. När hon drog ut den flämtade hon häftigt. Grönsaken var täckt av saliv och slem, blank och hal. Efter första gången gick det lättare. Halsen öppnade sig mer. Hon kunde hålla den där längre och känna hur den fyllde henne och hur andningen blev ytlig.

Varje gång hon övade kom tankarna på Ali. På hur det skulle kännas när det var han. Het. Rörlig. Tung i munnen. Inte den kalla, stela grönsaken. Hur ollonet skulle nudda längre bak. Hur han skulle stöna när hon tog honom så långt. Tankarna gjorde henne blöt. Hon kände hur det pirrade i underlivet och hur det blev fuktigt och halkigt mellan benen. Ibland rann det ner över låren. Hon ville röra sig själv. Fingrarna mot klitoris. Men hon lät bli. Hon sparade det. Till det riktiga. Till honom. Det gjorde att allt kändes mer. Minsta lilla – en blick från Ayla, doften av olja, minnet av hur han hade fyllt henne – gjorde henne kåt. Rejält kåt. Hon gick omkring med en låg, konstant hetta som inte riktigt släppte.

Hon hade inte nämnt träningen för Ayla. Inte med ord. Men hon visste att Ayla visste. När Amina ibland masserade käkarna efteråt, när de satt tillsammans på madrassen, log Ayla och frågade, lågt:

– Har du svalt något stort?

Amina bara log tillbaka. Fnittrade lite försynt. Kinderna blev varma. Hon sa ingenting. Det behövdes inte.

Ayla hade introducerat henne i annat också. Oralsex. Inte bara på Ali. På varandra. De hade provat 69:an en eftermiddag när de var ensamma i det lilla rummet. Amina hade legat över Ayla med ansiktet mellan hennes ben medan Ayla gjorde samma sak under henne. Det hade känts annorlunda och mer intimt. Amina hade slickat långsamt och lärt sig hur Ayla gillade det – mjuka cirklar över klitoris, tungan som gled in och fingrar som fyllde. Ayla hade stönat mot hennes fitta, och vibrationerna hade gått rakt igenom henne. De hade kommit nästan samtidigt. Inte lika hårt som med Ali. Men mjukt och långt. Efteråt hade de legat tätt och andfådda, och Ayla hade kysst henne och sagt att hon smakade gott.

De hade provat andra ställningar också. Amina på rygg med Ayla mellan hennes ben. Ayla på alla fyra med Amina bakom henne med tungan. Båda njöt. Det var lättare när det bara var de två. Ingen risk. Ingen som lyssnade efter steg. Bara varandra.

Men Ayla längtade efter Ali. Det satt i kroppen. Inte bara i fittan. I bröstet. I tankarna. Hon mindes hur han hade tittat på henne den sista natten. Hur han hade lyssnat. Hur han hade tagit henne där bak när hon bad om det. Hur hans säd hade fyllt henne. Hon visste att det skulle bli svårt att vänta ytterligare en vecka efter att han kommit hem. Överenskommelsen med Amina. Att Amina skulle få nästa gång ensam. Ayla tänkte inte bryta den. Det var rättvist. Men vetskapen var outhärdlig. Att han skulle vara så nära. Att fönstret kanske skulle vara öppet. Att hon inte fick gå dit. Inte den första gången.

Hon tänkte på det när de låg tillsammans på kvällarna. Amina somnade först med lugn andning. Ayla låg vaken och kände hur kroppen ville. Inte bara Amina. Ali. Hur det skulle kännas att ha honom inne i henne igen. Djupt. Hur han skulle stöta. Hur hon skulle komma runt honom. Hon rörde sig lite mot Amina, kände värmen från hennes rygg och lät det räcka. För nu.

En eftermiddag, när de låg nakna i det lilla rummet efter att ha slickat varandra, sa Amina lågt:

– Jag vill att det ska vara bra för honom. När det är min tur.

Ayla strök henne över håret.

– Det kommer det att vara. Du har övat. Och han lyssnar.

Amina nickade. Hon sa inte mer. Men Ayla såg hur hon rörde käkarna lite, som om hon fortfarande kände efter. Som om hon redan föreställde sig hur det skulle kännas att ta honom hela vägen.

De visste båda att det aldrig kunde bli permanent. Inte här. Inte med hur palatset fungerade. Men de tog det de fick. Och när de två veckorna närmade sig sitt slut blev längtan skarpare. Ayla räknade dagarna. Amina också. Efter Aminas gång skulle de ses alla tre. Om inget oförutsett hände. Om fönstret stod öppet. Om ingen märkte något. Det var tillräckligt för att hålla dem varma. Tillräckligt för att göra nätterna långa.

Den sista kvällen innan Ali skulle komma tillbaka låg de tätt. Amina hade huvudet mot Aylas bröst. Ayla strök henne över ryggen, långsamt.

– Snart, viskade hon.

Amina nickade mot huden.

– Snart.

Utanför fortsatte palatset sitt liv. Vakterna bytte pass. Klockorna klämtade. Och i det lilla rummet väntade de två kvinnorna, var och en med sina tankar, och lät kroppen minnas det som hade varit och det som skulle komma.

Kapitel 3

Dagen Ali skulle gå till rummet började med hårt arbete. En trappa uppe i ett av tornen höll på att sätta sig och några av stegen satt löst så att de inte längre kändes trygga under fötterna. Om ingen gjorde något skulle den inte hålla många veckor till. Ali och Karim fick uppgiften. De delade på arbetet, men när det kom till de tunga lyften och klättrandet gjorde Ali det utan att fråga. Han bar upp de nya stockarna, klättrade där stegen svajade i vinden och höll dem på plats medan Karim mätte och sågade. De arbetade bra tillsammans. Tysta och effektiva. Redan sent på eftermiddagen var de klara. Trappan satt stadigt. Karim kände efter med handen längs en av de nya stegen och nickade.

– Bra. Det håller.

Ali torkade svetten ur ansiktet.

– Är det okej om jag går lite tidigare? Jag vill hinna till badhuset.

Karim tittade på solen. Den stod lågt.

– Vi är klara för dagen. Gå du.

Ali nickade och gick. Han tvättade av sig ordentligt i badhuset och lät det varma vattnet ta bort dammet och tröttheten från kroppen. Efteråt åt han lite mat – bröd och en skål med soppa – och gick sedan till sitt lilla krypin. Han låg där en stund och tittade in genom gluggen. Kvinnorna rörde sig i förgemaket. Graciöst. På lätta fötter. Sjalerna föll mjukt över kropparna när de gick. En av dem böjde sig ner för att plocka upp något, och tyget gled isär en sekund. Det pirrade i honom. Förväntan. Natten. Han visste inte säkert om fönstret skulle vara öppet, men han hoppades.

Han låg kvar en stund till och lyssnade på ljuden från den andra sidan. Röster som blandades. Steg som närmade sig och sedan försvann. Det var samma ljud som alltid men nu kändes de annorlunda. Som om något väntade. Han tänkte på Amina. På hur hon hade sett på honom förra gången. På hur Ayla hade sagt att det var hennes tur. Han visste inte exakt vad som skulle hända, men han visste att han skulle gå dit om fönstret stod öppet.

Lagom till klockringningen började han gå tillbaka mot sitt sovkvarter. Han ville inte bli sen. I korridoren blev han stoppad av en vakt han kände. En av de yngre, som hade nickat åt honom flera gånger.

– Ali. Hur var det vid sommarpalatset? Fint där uppe?

Ali stannade. Han ville inte verka stressad.

– Ja. Vackert. Arbetet gick bra. Vi blev klara med det vi skulle.

Vakten lutade sig lite mot väggen.

– Och chefen? Nöjd?

– Jag tror det. Han sa att jag kunde komma tillbaka nästa år om jag ville.

De pratade en stund till. Om vägen. Om luften. Om hur det var att sova i den långa salen. Ali kände hur tiden gick. Han gäspade, lite överdrivet.

– Det har varit en lång dag. Jag tror jag går och lägger mig. Vi får prata mer en annan gång.

Vakten nickade.

– God natt.

– God natt.

Ali gick in i sovsalen. Han satte sig på sängen och väntade. Lyssnade. Några av de andra låg redan. Någon snarkade. Ingen rörde sig. Efter en stund, när det kändes säkert, reste han sig. Han klättrade ut genom fönstret, tyst. Natten var stilla. Ingen vind. Han smög längs den rutt som nu var så bekant – längs muren, förbi det mörka hörnet och upp mot det lilla fönstret. Han var noggrann. Stannade och lyssnade flera gånger. Ingen kom. Ingen ropade.

Till slut var han framme. Det lilla fönstret stod öppet. Han andades ut. Sedan klättrade han in, tyst, och stängde det efter sig.

Kapitel 4

Kapitel 4

Rummet var mörkt. Bara det svaga ljuset från en liten lampa på golvet. Ali stod stilla en sekund efter att han stängt fönstret. Det luktade olja och hud och något sött. Amina satt på madrassen med kläderna redan av och en tunn sjal över axlarna. Hon hade hört stegen. Nu tittade hon upp. Hjärtat slog hårdare. Han var här. På riktigt. Äntligen. Inte bara i tankarna längre.

– Du kom, viskade hon.

– Fönstret var öppet.

Hon reste sig. Sjalen gled ner. Hon var naken under. Brösten fulla, bröstvårtorna redan styva i den svala luften. Ali kände hur kroppen reagerade. Inte genast hård, men tung. Hon har väntat på riktigt, det syns på henne. Han började klä av sig. Tröjan. Byxorna. När han stod naken framför henne hade kuken redan börjat styvna och hängde tjock och halvstyv mot låret. Amina tittade. Hon hade tänkt på den här stunden varje dag. Nu var den här. Större än jag mindes, och varmare mot handen än jag föreställt mig.

Hon kom närmare. Hon rörde inte vid honom genast. Bara tittade. Sedan lade hon handen på hans bröst, långsamt, och lät den glida ner över magen. Kände hur musklerna spelade under handflatan.

– Jag har väntat, sa hon. Hela veckan.

– Jag också.

Hon sjönk ner på knä. Inte bråttom. Hon tog honom i handen först, kände hur han växte mot handflatan och hur han blev tyngre. Sedan böjde hon sig fram. Tungan gled över ollonet, blött och varmt, en långsam slickning som fick honom att dra efter andan. Smaken var salt. Levande. Hon tog in mer och längre än förra gången, och Ali kände hur hon svalde när han nådde den trånga punkten och hur halsen öppnade sig runt honom så att han stönade till vid känslan när han gled djupare in. Hon klarar mer än förra gången, det känns direkt. Hon höll honom där en sekund, andades genom näsan och drog ut honom helt. Saliv hängde som trådar. Hjärtat slog i halsen. Det här var det hon hade tränat för. Och det kändes bättre än hon hade föreställt sig.

Hon gjorde det en gång till. Djupare. Ali lade sin hand på hennes huvud, inte hårt, bara för att styra takten. När hon nådde så djupt hon kunde lade hon sin hand över hans och tryckte till, visade honom att hon ville att han skulle hjälpa henne ta den sista biten. Han gjorde det. Sakta gled han in ännu djupare tills hennes läppar stötte mot hans kropp. Hon svalde flera gånger, halsen kramade honom och han stönade vibrerande av den nya känslan. Hon vill det på riktigt, det hörs i hur hon rör sig. Höfterna rörde sig av sig själva. Ljudet gick rakt igenom henne. Hon kände hur det drog i underlivet. Blygdläpparna fylldes. Klitoris blev hård. Hela könet svällde, varmt och tungt. Hon blev blöt. Så blöt att det började rinna, en tunn strimma längs insidan av låret. Hon märkte det. Det gjorde henne ännu kåtare. Bara av att ha honom så här djupt.

Hon höll honom där så länge hon kunde. Svalde igen. Kände pulsen dunka i ådrorna längs skaftet, mot tungan och mot halsen. Han stönade till igen. Höfterna tryckte fram. Hon gillade det. Att han reagerade. Att hon kunde få honom att låta så. Sen var hon tvungen att dra sig tillbaka och andas. Med den andra handen grep hon tag i pungen. Masserade den mjukt. Drog lätt nedåt. Han drog efter andan. Stönade igen. Hon sög in honom igen och upprepade allt. Hennes bröstvårtor var hårda som stenkulor och så extremt känsliga. Varje gång han stönade kände hon hur det kändes hela vägen från brösten via magen ner mellan benen.

Efter en stund lät hon honom styra. Handen i hennes hår. Han satte takten. Inte hårt. Bara stadigt. In och ut. Djupare när han ville. Hon svalde varje gång han tryckte. Kände hur han blev hårdare. Hur han pulserade. Hon var så blöt nu att det rann. Hon tänkte inte på det. Bara på honom. På hur han smakade. På hur han lät. På känslan av att få göra det skönt för honom. Hon är så blöt redan, bara av det här.

Till slut drog hon sig ur. Flämtade djupt och länge. Kuken blank av saliv, tung och rak. Hon tittade upp. Hon hade inte trott att det skulle påverka henne så mycket mentalt. Men känslan av att ha honom så djupt, att höra honom och att känna hur han reagerade hade gjort henne otroligt upphetsad. Mer än jag väntade, mycket mer.

– Är det skönt?

Ali böjde sig ner på huk. Tog tag i hennes ansikte med båda händerna och kysste henne djupt. Smakade sig själv på hennes tunga.

– Det var underbart, sa han mot hennes mun. Lägg dig ner så jag får återgälda det.

Hon lade sig på madrassen. Särade på benen. Ali kröp upp mellan dem. Han började mjukt, lät händerna smeka ömt och överöste henne med små kyssar hela vägen från örsnibbarna ner längs halsen, över nyckelbenen och till brösten där han stannade och lät tummarna cirkla runt bröstvårtorna utan att riktigt röra dem. Sedan nöp han försiktigt. Skruvade lite för att sedan suga in det ena styva lilla hallonet. Hon drog efter andan. Han tar tid, han skyndar inte. Han placerade händerna på hennes fasta kullar och kramade mjukt medan munnen kysste sig vidare ner över magen. Han lät tungan glida längs den mjuka huden, ner mot venusberget. Medvetet lät han klitoris vara. Istället sög han på blygdläpparna, lät tungan utforska området mellan läpparna, kramade dem mjukt med läpparna, lät tungan fladdra och lapade det som samlats i öppningen. Hon var blöt och det var ordentligt halkigt. Han närmade sig pärlan långsamt, slickade bredvid den, över den en gång och gick vidare. Amina suckade frustrerat. Han vet vad han gör, och han drar ut på det med flit.

Amina kände hur känslan gradvis byggdes upp mot orgasmens kant när blodet flödade ner och den redan hårda klitoris blev ännu hårdare, större och känsligare så att allt svällde och värmen spred sig. Hon hade varit kåt förut, men inte så här, inte så långsamt och inte så nära utan att han riktigt rörde det hon ville.

Han släppte ett bröst. Handen gled ner under hennes stjärt. Tummen som pressade mot hennes lilla anus. Mjuka cirklar. Det var så blött att när hon slappnade av gled fingertoppen in en liten bit. Han fortsatte massera. Inte hårdare. Bara stadigt. Samtidigt arbetade munnen nu direkt över klitoris. Tungan fladdrade. Sög lätt. Hon stönade. Höfterna rörde sig. Han kände hur hon reagerade. Hur hon blev ännu blötare. Hur musklerna drog ihop sig. Det gjorde honom hårdare. Hårdare än han trodde han varit förut. Hon är nära redan, och ändå vill hon vänta. Kuken värkte mot madrassen. Tung. Pulserande.

Amina kände hur vätan trängde ut. Rann ner mellan skinkorna. Över hans tumme. Över hans hand. Det hade aldrig känts så här intensivt. Inte ens när hon sprutade förra gången. Det var en annan känsla. Djupare. Som om hela kroppen förberedde sig och höll andan. Hon var precis på gränsen. Skakade. Andningen flämtande. Hon visste att om han fortsatte en sekund till skulle hon komma. Och hon ville inte det. Inte riktigt än. Inte utan att ha honom i mig.

Hon pressade bort hans huvud med handen. Rösten var hes.

– Jag vill ha dig i mig när jag kommer.

Ali lyfte huvudet. Tittade på henne. Hon var rosig. Ögonen mörka och glansiga. Hon menar det, det syns i blicken. Han satte sig upp. Kuken stod rak, mörk och blank av hennes saliv från tidigare. Han gjorde som med Ayla sist. Lät ollonet glida fram och tillbaka i springan, långsamt, tills det var täckt. Sedan placerade han det mot hennes öppning och tryckte till lätt. Han gled först in en liten bit. Hon andades ut. Sedan pressade han på och fyllde henne, lät henne känna hur kuken sakta utvidgade henne ända tills höfterna möttes. Helt, äntligen.

Samtidigt som han gled in lyfte han upp hennes fötter på sina axlar. Det tillät honom att kunna stöta djupare. Ollonet gned mot den känsliga framväggen varje gång han tryckte in. Han rörde sig sakta. In och ut. Kände hur hon drog ihop sig runt honom. Med ena handen kramade han hennes bröst, ganska hårt, med tummen över den hårda bröstvårtan. Med den andra lät han tummen gnugga klitoris. Små, stadiga cirklar. Han lyssnade hela tiden. Andningen. Stönen. Hur höfterna mötte hans. Hon svarar på allt jag gör.

Amina var inte långt ifrån. Hon kände hur det var nära nu och att explosionen inom henne skulle komma väldigt snart. Inte som tidigare. Djupare. Varje stöt träffade rätt. Tummen på klitoris gjorde det värre. Bättre. Hon bet ihop. Ville inte låta för mycket. Men det gick inte att hålla inne. Jag kan inte hålla det längre.

Han hittade sjalen. Räckte den till henne. Hon stoppade in den djupt i munnen i desperation och bet ihop. Då stötte han hårdare. Djupare. Pressade hennes ben längre bakåt så hon låg nästan dubbelvikt. Han kom in ända till botten. Hon exploderade i en mycket kraftig orgasm. Han både hörde och kände det. Ett långt, dämpat stön genom sjalen. Musklerna som kramade honom hårt. Vågor som gick genom henne. Hon började låta så högt att han lade en hand över hennes mun och höll den där medan han kände hur hon skakade under honom. Hon behöver handen där, det märks. Efter en liten stund avtog de högsta ljuden. Han tog bort handen. Hon stönade och flåsade. Andades tungt. Han rörde sig fortfarande. Mjukt. Stilla. Inne i henne.

När skakningarna lagt sig släppte han ner benen försiktigt. Gled ur. Hon andades ut. Han lade henne på sidan, sig själv bakom. Tog tag i hennes ben och lyfte upp det på sitt eget. Drog henne mot sig. Trängde in bakifrån. Hon reagerade direkt. Ett djupt stön. Han fyllde henne igen, fast med en annan vinkel. Lika djupt men på ett annat sätt. Annorlunda, men bra. Han låg stilla en stund. Gungade bara sakta. Kände hur hon slappnade av runt honom. Hur andningen blev lugnare.

Sedan tog han tag i hennes höft. Pressade henne emot sig. Gled hela vägen in till botten. Ännu ett stön hördes. Lågt. Han hoppades innerligt att väggarna var tillräckligt tjocka för att dämpa ljuden så det inte hördes för mycket på utsidan. Han stannade där. Höll henne tätt. Kände hur hon pulserade runt honom. Han rörde sig inte på en liten stund. Bara låg kvar. Andades mot hennes nacke. Väntade på hennes signaler att hon var redo igen. Hon är mjuk nu, inte spänd längre.

Han rullade över på rygg. Drog henne med sig så hon låg på rygg på hans bröst med kuken fortfarande djupt begravd i henne. Han höll om henne. Ena handen kramade hennes ena bröst och den andra låg på venusberget. Han stötte försiktigt till att börja med och sedan mer kraftfullt underifrån. Korta rörelser. Hon särade på benen. Hans hand gled längre ner, fann springan med den svullna och hyperkänsliga knoppen. Han började smeka igen. Samtidigt gled kuken in och ut. Inte djupt. Bara tillräckligt. För mycket och för lite på samma gång.

Amina kände hur det byggdes upp fort. För fort. Kroppen var redan överkänslig. Varje rörelse träffade. Tummen på klitoris. Kuken som fyllde henne helt. Hon stönade lågt. Höfterna rörde sig mot hans hand. Det behövdes inte många fler stötar. Hon kom en andra gång. Hårdare. Skakade så att han fick hålla fast henne. Hela kroppen spände sig. Andningen stockade sig. Hon kände hur det rann ur henne. Hur hon drog ihop sig runt honom när fittan mjölkade honom i kramper. Det var nästan för mycket. Nästan. Jag kan inte sluta skaka.

När bådas andning lugnat sig rullade de över på sidan, hon gled av honom, vände sig och tog tag i hans kladdiga stav som var blank av henne och varm innan hon lät den begravas djupt i sin mun. Smakade sig själv. Salt och sött. Hon sög. Slickade. Masserade pungen. Tog honom hela vägen ner. Svalde. Höll honom där. Kände hur han stelnade. Hur han stönade. Hon vill att jag kommer nu, det känns i hur hon tar mig.

Hon ville det. Ville känna honom komma. Ville höra det. Känna det. Hon fortsatte. Djupare. Snabbare. Han viskade att hon måste släppa. Att han kommer snart. Hon svarade inte. Bara sög hårdare. Tog honom djupare. Kände pulsen. Kände hur han skakade. När det kom fyllde det först strupen innan hon drog sig uppåt och han fyllde hennes mun också. Varmt. Mycket. Hon svalde. Höll honom kvar tills det slutat pulsera. Sedan lät hon honom glida ur. Andades. Smaken av honom satt fortfarande kvar. Hon lade huvudet mot hans mage. Kände hur hjärtat slog under huden. Hon var trött. Mätt. Och fortfarande lite skakig. Han kom för mig, det känns fortfarande.

De låg stilla en stund. Hans arm under hennes huvud. Hennes ben över hans. Svetten hade börjat torka. Lukten av dem båda låg tung i rummet. Ali strök henne långsamt över ryggen. Kände hur hon andades. Hur kroppen fortfarande var varm.

Hon är mjuk nu, tänkte han. Inte spänd. Inte hungrig. Bara här.

– Var allt skönt? frågade han lågt. Eller var det något som inte var som du ville?

Amina låg tyst en sekund. Kände efter.

– Det var skönt, sa hon. Mer än skönt. När du tog mig djupt… och när du höll handen över munnen. Det gjorde att jag kunde släppa taget. Jag visste inte att jag ville det. Att någon skulle hålla mig så. Men det kändes rätt. Tryggt. Och skönt.

Hon lyfte huvudet lite. Tittade på honom.

– Hur var det för dig? Var du nöjd?

Ali nickade. Kände hur kuken fortfarande var halvstyv mot hennes lår. Trött men inte tom.

– Ja. När du tog mig så där djupt. När du svalde. Och när du kom. Båda gångerna. Jag kände det. Jag har aldrig varit så hård. Aldrig känt någon vilja det så mycket.

De låg tysta igen. Utanför hördes en vakt passera. Steg som försvann. Amina strök med fingret över hans bröst. Följde en muskel.

– Det har varit långa veckor, sa hon. Ayla och jag har varit tillsammans nästan hela tiden. Sovit. Sytt. Ätit. Det viskas. Att vi är ett par. Ingen stoppar oss. En av de äldre har tagit oss under sina vingar. Det gör det lite lättare.

Ali lyssnade. Kände hur hon slappnade av mer när hon pratade.

– Jag har övat, fortsatte hon. På att ta dig djupare. Jag ville att det skulle vara bra.

Ali var tyst en sekund. Han hade känt det. Hur långt hon tog honom. Hur hon svalde. Hur halsen kramade. Det hade varit bättre än han väntat sig. Mycket bättre. Han hade inte förstått hur.

– Det märktes, sa han. Det var… fantastiskt. Hur har du övat?

Amina log mot hans hud. Kinderna blev varma. Hon svarade inte genast. Hon visste att han skulle fråga. Hon hade hoppats på det. Och varit lite rädd för det.

Ali lät handen glida ner över hennes rygg, långsamt, tills den vilade på hennes höft. Sedan längre. Mellan dem. Han kände hur blöt hon fortfarande var. Hur varm. Han rörde inte mer än så. Bara vilade handen där.

– Om du inte berättar, sa han lågt, så kanske jag får fortsätta där jag slutade. Smeka dig tills du kommer igen. Och då kanske du pratar. Eller inte. Det spelar ingen roll. Jag kan ligga här länge.

Hon drog efter andan. Fnittrade till och särade en aning på benen. Kroppen svarade redan. Trots tröttheten. Trots att hon just kommit. Två gånger. Han slutar inte, och jag vill inte att han ska.

– Du är elak.

– Nyfiken, rättade han. Och du är fortfarande blöt. Jag känner det.

Han lät fingret glida lätt över klitoris. Bara en gång. Hon ryckte till. Ett litet stön. Han log mot hennes hår.

– Säg det.

Hon låg tyst en stund. Kände hans hand. Kände hur det pirrade. Hon visste att han inte skulle sluta om hon bad honom. Och hon visste att hon inte ville att han skulle sluta. Inte riktigt.

– Inte på dig, sa hon till slut. På annat. Grönsaker. Jag ville vara redo. Jag har tänkt på dig varje dag. På hur du skulle kännas i min mun och jag ville att det skulle kännas speciellt.

Ali nickade mot hennes hår. Han förstod. Hon hade förberett sig. För honom. Inte bara kroppen. Tanken. Viljan. Hon har gjort det för mig, det märks.

– Det var värt det, sa han. För dig också?

Hon nickade.

– Ja. När jag kände dig. På riktigt. Då visste jag att det varit värt allt jobb. Och när du stönade… då blev det ännu bättre, det gjorde mig ordentligt upphetsad att känna ditt gensvar.

Han drog henne närmare. Handen stannade där den var. Varm. Inte krävande. Bara där.

– Jag har tänkt på er båda. På förra gången. På hur det kändes. Och på att jag ville hem. Inte bara till rummet. Till er.

Amina log mot hans hud.

– Nästa vecka, sa hon. Om det går. Ska vi ses alla tre. Ayla har väntat. Hon ville inte bryta vår överenskommelse och det är jag glad för, nu är jag redo att dela dig med henne igen. Och hon längtar. Jag också. Inte bara efter dig. Efter att se henne med dig igen. Att känna allt tillsammans.

Ali andades ut. Kände hur tröttheten kom. Men också något annat. En låg värme.

– Om fönstret är öppet, sa han. Kommer jag.

De låg kvar. Ingen av dem rörde sig för att klä på sig. Inte än. Natten var fortfarande tyst. Och de hade tid. Inte mycket. Men tillräckligt för att ligga så här. Tätt. Och låta kroppen minnas.

Det var dags. De visste det båda. Ali reste sig först. De städade tyst tillsammans. Torkade av madrassen. Samlade ihop kläderna. Sjalen som hon hade bitit i. När allt var undan stoppade han på sig det sista. Sedan kysste han henne. Djupt. Långsamt. Hon smälte mot honom en sista gång. Inte än, men snart.

Han lyfte upp henne. Lade henne på madrassen. Höll fast henne lätt med ena handen över magen. Med den andra särade han på benen. Böjde sig ner. Kysste hennes klitoris. Den var fortfarande svullen. Stack ut. Varm mot läpparna. Hon ryste till. Ett litet ljud. Sedan slog hon till honom mjukt på armen.

– Så du inte glömmer bort mig, sa han.

Hon fnissade tyst. Kinderna blossande. Som om jag skulle kunna glömma.

Hon reste sig. Öppnade fönstret lite. Lyssnade. Natten var stilla. Inga steg. Ingen röst. Hon nickade. Ali öppnade mer och klättrade ut. Tyst. Samma väg som han kommit. Hon stängde fönstret efter honom. Stod kvar en sekund. Kände fortfarande efter honom mellan benen. Sedan blåste hon ut lampan.