Pressträffen

Fiktiv novell. Fristående. Elin Brask är ett påhittat alter ego. Likheter med levande människor är enbart yttre inspiration.

Riksdagen luktade golvpolish och kaffe. Elin Brask stod i spegeln utanför den lilla toaletten bakom andrakammarsalen, byxdressen svart och slät, blusen knäppt till näst sista. Pärlorna i öronen. Läpparna målade. Anteckningarna till pressträffen låg vikta i fickan: familjen som samhällets grund, sexköpslagen, kroppen som inte var en vara, de kristna värderingarna som partiet åter skulle lyfta som om de vore nya.

Fem minuter.

Telefonen vibrerade mot höften. Ett meddelande.

Hon visste vem det var innan hon såg.

Hur sitter byxorna idag?

Jaktstugan. Du var som vackrast efteråt. Nyknullad och proper i samma andetag.

Efter jaktstugan är du min. Din pojkvän kan hålla sig till middagarna. Och sin lilla kuk.

Kommer du ihåg hur du såg ut i spegeln där. När jaktlaget väntade utanför. När du fortfarande hade mig i dig.

Viktor. Inte hennes parti. Inte hennes rum. En kollega från ett annat forum, en man som röstade mot henne på dagen och skrev snusk på kvällen. De hade slutat låtsas att det var en fylle-grej efter jaktstugan. Hans hand över hennes mun så att drevet inte skulle höra. Efter att hon sagt ja till mer än honom.

Elin låste skärmen. Stoppade ner telefonen. Andades ut genom näsan.

Det tände henne. Inte med vilje. En värme som sjönk rakt ner, oväntad och precis, som om byxdressen plötsligt satt för nära. Hon var snyggast när hon var nyknullad. Hon visste att han hade rätt. Det var det värsta med det. Hon ville redan bli knullad. Där. Innan någon hann ropa hennes namn i salen.

Hon såg sig om. En vakt längre bort. En tjänsteman med pärm. Ingen som tittade. Toaletten var två steg. Hon tog dem. Låset klickade inte. Dörren var på väg att gå i när en sko kilade in sig.

Han smet in bakom henne. Stängde. Låste. Lång. Doften av hans kavaj, rakvatten, kyla från innergården. Elin blev liten mot spegeln. Inte rädd. Bara mindre. Hans bröst mot hennes rygg. Hans hand över hennes mage och bröst, under kavajen. Ett tryck som inte frågade.

– Fem minuter, viskade hon.

– Fyra, sa han mot hennes nacke.

Hon nickade. Spegeln såg det.

– Du är min. Inte den löjliga pojkvännens. Jag bestämmer. Nästa helg får jaktlaget dig igen. Som sist.

Hans hand i linningen. Elin slöt ögonen. Öppnade dem. Pärlorna. Den svarta byxdressen.

– Hon sade svagt: Jag tänkt på det varje kväll. På hur ni tog mig i stugan. På att jag vill känna mig som en hora. Inte lite, helt genomknullad. Jag vill att du använder mig. Att jag gör allt du säger. Så att du ser att jag är din.

Hon lämnade sig i greppet. Följsam. Huvudet bakåt mot hans axel. Spegeln tog emot allt: pärlorna, den målade munnen, hans haka över hennes tinning, den svarta byxdressen som redan släppte över höften. Hon var blöt. Inte lite. Tyget mellan benen mörkt, klibbigt. Det pulserade. En tomhet som ville fyllas.

Han knäppte upp hennes byxor. Drog dem ner. Blusen upp i ryggen, inte av. Proper klädsel, bara öppnad. Hon såg det i spegeln: partiledaren med byxorna kring skorna, trosorna i hans näve, hans bälte, hans kuk redan ute, grov, mörk i rodnaden, tyngre än minnet, tyngre än allt hon hade hemma. Han var längre än hon.

– Fortsätt, sa han.

– Pojkvännen har en minikuk. Jag känner honom knappt. Jag ligger där och tänker på dig. På jaktlaget. På att jag vill vara knulldockan ni lämnar i sängen när ni går ut och skjuter. Att ni kommer in med stövlarna på och tar mig igen. Jag vill behaga dig och de andra. Bevisa att jag är din slampa. Din hora. Att jag inte har någon gräns.

Han smällde henne först. Handflatan mot den bara rumpan, torr och hård. Smärtan kom som en ljus fläck. Sen värmen. Den spred sig inåt, ner mellan skinkorna, rakt i klykan, som om slaget hade en väg. Elin andades ut. Höften sökte sig bakåt mot nästa.

– Igen. Jag vill att du ser hur blöt jag blir av att du bestämmer.

Han tog i. Andra sidan. Ljudet klickade mot kaklet. Hon kände hur huden stramade, hur det sved. Fittan drog ihop sig kring ingenting.

– Ta mig. Visa att jag är din. Jag gör vad du vill.

När han böjde knäna och tryckte in sig tog det hela vägen. Elin lyfte. Tårna sökte golvet. Ett ljud fastnade bakom tänderna. Den grova kuken fyllde, sträckte, slog i botten. Varje stöt gick genom magen. Hon såg sig ta den. Munnen öppen. Pärlorna i rörelse.

Han höll henne om höfterna och knullade. Inte vänligt. Inte långsamt. Spegeln skakade. Hans pung slog mot henne. Hans hand i hennes hår, inte tillräckligt för att förstöra uppsättningen, tillräckligt för att böja nacken.

– Jag har fantiserat om det här rummet, stönar hon mot glaset. – Jag vill att du är nöjd med mig. Jag vill att du ser att jag tar allt. Hon piper av både smärta och njutning.

Han smällde henne över rumpan i takt. Värmen lade sig lager på lager. Först stick. Sen en djup, röd pulsering som gjorde henne mjukare kring kuken, blötare, hungrigare. Hon stönade in i spegeln. Höjde rumpan mot slagen. Handavtrycken brände. Varje smisk knöt slidan hårt om honom, släppte, knöt igen. Hon älskade detta.

Han tog i. Handflatan mot redan röd hud. Stötarna djupare. Smärtan var ren. Njutningen kom direkt efter, tjock, skamlös. Hon kom så, med byxorna vid golvet, med ett stötvis läckage som rann längs insidan av låren och droppade mot klinkern. Hon såg det. Genomskinligt. Mycket. Orgasmen gick i vågor mot den hand som fortfarande låg varm mot rumpan. Hans kuk blank när han drog sig ur och lät det rinna.

Han tryckte den mot analen. Tjock. Varm. Elin öppnade. Följsam. Fortfarande sved slagen.

– Nej, sa hon. Sen, tystare, mot spegeln: – Jo, jag är en analslampa. Gör det. Jag vill behaga dig.

Han spottade. Tryckte. Huvudet gick in. Elin såg sig själv ta det i spegeln, ögonen blanka, munnen ett streck. Det sträckte. Brände. Sen gav det efter. Han gled djupare. Hans längd tog rummet inne i henne som inte fanns. Hon lyfte igen. Hans hand över munnen nu, inte hårt, bara så att folk utanför inte skulle reagera..

Han knullade henne i rumpan. Smiskade i takt. Varje slag gick genom analen, genom kuken, ut i låren. Hon njöt av det öppet. Av svedan. Av att bli hållen. Av att stå i byxdress och pärlor och ta honom fem minuter före kamerorna.

När han släppte munnen lite sa hon det färdigt, andfått, mot hans handflata:

– Nästa helg tar dem i tur och ordning. Jag säger tack. Jag är din knulldocka och ägodel. Jag vill att du är stolt över vilken slampa jag kan vara för dig.

Hon kom igen, torrare i ljudet, våtare i kroppen. Rumpan brände. Insidan av henne höll kvar honom.

Han drog sig ur. Kuken blank, mörk, med henne på. Elin vände sig. Gick ner. Knäna mot klinkern, byxorna fortfarande kring skorna, pärlorna i öronen. Spegeln tog henne uppifrån: partiledaren på knä.

Hon slickade honom ren. Först längs undersidan, platt tunga, smaken av anal och av henne själv, besk, varm. Sen runt huvudet. In i munnen. Sög. Lät läppstiftet smeka skaftet tills det blänkte rent. Hans hand i hennes uppsättning, lätt, bara så att hon stannade där hon var.

Hon slickade pungen. Sög en gång till, djupt, tills hon kände pulsen mot gommen. Släppte. Tungan längs ådern. Allt borta utom saliven.

Han lyfte henne. Vände henne mot spegeln. Tryckte in i fittan, sliden redan öppen, och kom där. Tätt. Djupt. Varmt. Hon kände hur det fyllde. Hur det redan sökte sig ut kring honom.

Han andades mot hennes hår.

Han knäppte byxorna. Pussade henne inte. Såg henne i spegeln, fortfarande med byxorna nere.

Sen var han ute. Dörren stängd. Steg bort mot korridoren som om han skulle till ett annat möte.

Elin drog upp trosorna. Byxorna. Knäppte. Rättade blusen i ryggen, linningen, pärlorna. Tvättade händerna. Inte låren. Inte munnen förrän hon såg läppstiftet: utsmetat, mörkt mot hakan. Hon torkade. Tog fram hylsan. Målade om. Tjockare än innan. Munnen proper igen.

Uppsättningen höll. Hon såg sig i spegeln. Kinderna för röda. Läpparna nylagda. Gick ut. Varje steg påminde. Svedan. Det blöta. Smaken. Fantasin hon hade sagt högt. Att hon velat bli tagen och blivit det.

Pressträffen var redan fullsatt. Kameror. Partisekreterarens blick från sidan. Elin ställde sig för att börja tala. Anteckningarna vecklades upp. Rösten stark och med pondus..

Hon talade om anständighet. Rösten bar. Den offentliga.

Familjen var samhällets viktigaste gemenskap, sa hon. Där lärde man sig att hålla. Där lärde man sig att den egna lusten inte gick före den andre. Ett samhälle utan det kittet ramlade. Vanliga familjer skulle vara vinnare. Barn förtjänade vuxna som inte bröt det de lovat.

Hon höjde blicken mot första raden.

Kroppen var inte en vara. Sex var inte en tjänst man köpte sig till. Sverige hade varit först med att säga det högt, och partiet skulle fortsätta säga det: den som använde en annan människa för sin egen njutning bar ansvaret. Prostitution var utsatthet, inte frihet. Pornografin lärde unga att den andre var ett objekt. Det skulle mötas med etik, inte med en axelryckning. Frihet under ansvar. Kristen etik som etiskt modersmål, inte som prydnad i ett tal.

Mellan benen var hon fylld. Hans sperma varm, sen svalare, sen ett tunt drag längs låret inne i byxbenet. Trosorna genomblöta. Rumpan varm mot sömmen. Varje skifte på klacken tryckte ut mer. Hon kände det rinna medan hon sa att kroppen inte var en vara. Hon hörde sin egen röst tala om självbehärskning. Om att inte utnyttja. Om att visa respekt för sina bröder och systrar..

Hon stod stilla så att det inte skulle synas. Det syntes inte. Det kändes.Knulldockan bakom i rampljuset, som just hade bett om att bli använd. Och under anförandet, medan hon sa att lusten inte gick före: att hon hade velat behaga. Att hon fortfarande ville.

När hon var klar nickade hon mot rummet. Tackade. Gick.

I korridoren vibrerade telefonen.

Bra hållning där framme.

Kroppen är inte en vara. Snyggt sagt.

Du såg nyknullad ut 😉

Hur mycket rinner. Stå stilla i hissen så det inte syns i byxbenet.

Dina ord på toaletten. Nästa helg får du visa att det inte bara var prat.

Jaktstugan. Jaktlaget är redan tillfrågat.

Ingen byxdress den här gången. Jaktkläder utanpå. Under: en horas kläder. Något tunt. Något som går av med en hand. Inget som heter trosor. Lätt att ta av när vi kommer in med stövlarna. Lätt att lämna på golvet när vi går ut igen.

Du klär dig hemma. Dörren öppen. Pojkvännen ska se.

Låt simpen titta. Låt honom se din nakna kropp under jackan. Låt honom förstå att du inte är hans. Att du blir knullad i bitar av män som inte ber honom om lov.

När vi är klara åker du hem i samma kläder. Inte duschad. Inte proper. Han ska se vad vi lämnat efter oss i dig. Han ska veta.

Svara bara ja.

Elin läste det i korridoren med pärlorna i öronen och läppstiftet nylagt. Tummen över skärmen. Hon skrev ja.