Midnattens bleka ensamhet.

Midnattens bleka ensamhet.

Så vaknar jag upp och allt är mörker.

Mitt kön i skammens tillstånd. Bultande och styvt skriker det efter uppmärksamhet. Känner hur jag är inlindad i ett varm täcke.

Drömmarnas efterhängsna bilder är helt plötsligt så diffusa. Vem var det, vart var vi. Vill fånga känslan och hålla den kvar. Det var en kvinna, tror jag, skedade vi eller var akten i full gång?

Någon höll om mig och jag kunde känna varenda mjuk beröring, varenda veck och rynka i deras skinn. Värme och intimitet, en närhet jag suktar efter.

Allt löses upp och jag ligger där på rygg. Mitt underliv bultar och sakta men säkert krymper det tillbaka till sitt blygsamma mjuka alldagliga tillstånd. Suckar och försöker samla mig.

Inget fel med det. Inget problem i min vardag. Har inget krav på uppskattning om du frågar mig. Jag vet att det inte är något särskilt.

Allt detta intalar jag mig själv i mörkret, det tar bråkdelen av en sekund att försöka skjuta undan allt.

Men i den stunden, i nattens ocensurerade storm av känslor vill jag visa mig, dela mig. Jag trånar så efter bekräftelse. Det måste finnas en plats där jag är fantastisk och åtråvärd.

Se mig nu, säg att även jag förtjänar beröm. Kalla min blinda kåthet besvarad och inte besvärlig. Kalla min svullna kuk och bleka hy vacker. Snälla, kan någon säga att det inte bara är jag som finner tjusningen i situationen.

Ger efter inför behovet, lusten och längtan. Lyder en fix ide och följer den för att kunna sova igen. Greppar mobilen och hittar åt en kukring.

Med van hand fångar jag trycket drömmen byggde, svullen och ådrig. Ringen ger mig tid att fota och jag fascineras av ollonets form. Har sett det i såhär i över 30 år men slutar inte fascineras. Det instängda blodet får det att se nästan läskigt ut men bilden tas och är snart skickad.

Den ser ansträngd ut men jag vet att du uppskattar den så. Vet att du finns där ute och kommer att ge mig en emoji, ett snett leende och berömma mig med din egen längtan.

Det känns bättre nu, inte bra men mycket bättre. Jag kan slappna av igen. Börja om processen för att få några timmars sömn.

Varjatimmen är inte nådig, dåliga beslut fattas så lätt när ensamheten och mörkret tränger sig på. Hoppas att drömmen kommer åter, att vi ses igen och du kan få mig att vakna upp svullen, blek och ådrig.

I drömmens famn är jag alltid trygg, alltid önskad och där kan jag leva ut. God natt käre läsare, jag hoppas jag inte stör när längtan blir för svår.