Året var 20..? Del 4

Kapitel 13. Vår, intriger och galningar.
***
Efter ceremonin i Stockholm så åkte jag och gammelmorfar hem på söndagen, när vi kom hem så återvände vi till vardagen. Jag pluggade, åkte till kontoret och jag träffade Jennifer. När vi träffats i en månad så tyckte hon att vi skulle ha ett samtal innan det blev för allvarligt mellan oss.
Vi satte oss ner och började prata med varandra. Jag sa som det var, jag gillade henne, jag uppskattade vårt sex. Men jag var inte kär i henne, inte på det viset. Hon sa ungefär samma sak, så vi kom överens om att vi skulle avsluta vår sexuella relation och vara klasskamrater, varken mer eller mindre.
Januari och februari passerade, ett par dagar in i mars så ringer min telefon.
– Hej, Ulf vad har du på hjärtat?
– Du och Markus ska komma till Stockholm.
– Javisst, gäller det Stefan?
– Ja.
– Han är försvunnen och du är rädd att han är död eller har bytt sida.
– Ja, Michael precis så.
– Jag kommer, ska jag flyga eller ta tåget?
– Du flyger, Viola skickar biljetten.
– Då vet jag det, ska vi komma förbi kontoret först?
– Ja, ni kommer förbi här sen så får ni börja leta.
– Då vet jag det. Jag packar, sen åker jag.
– Gör så, Michael.
Jag packar min duffelväska, jag går ner och letar upp gammelmorfar.
– Jag ska till Stockholm, en av de våra är borta.
– Borta? Michael.
– Ja han har försvunnit, antingen så är han död eller så är det något annat. Ulf lät rätt uppjagad, eller han lät rädd.
Min gammelmorfar tittar på mig.
– Rädd?
– Ja, rädd.
Jag ger honom en kram och lämnar huset, jag ringer en taxi och den kommer och hämtar mig. Det burrar till i telefonen och jag ser på biljetten som Viola skickat. Taxin stannar och jag betalar, jag går ur taxin och går in på flygplatsen och checkar in. Jag visar mitt Id – kort och slipper gå igenom metalldetektorn, jag går till gaten och sätter mig.
Jag tar fram min telefon och läser lite nyheter. De öppnar gaten och jag går på planet. Jag sätter mig på min plats, jag sätter telefonen på flygplansläge och lutar mig tillbaka och stoppar hörlurarna i öronen och sätter på min musik.
***
Jag går ur taxin och går fram till dörren och går in, jag går uppför trappan och går till det rum jag var i här sist. Jag tittar in och jag ser Viola sitta där.
– Hej, Viola. Var är Ulf?
– På sitt kontor, han kommer snart.
– Hej.
Markus kommer in och vi skakar hand, Ulf kommer in i rummet och han sätter sig vid bordet och vi hälsar på varandra.
– Nå vad har hänt, Ulf?
Han tittar på oss och sen börjar han berätta om kriminella gäng med kontakter på olika regementen där de gör affär med militärt material, de köper det och säljer det vidare till andra gäng. De säljer droger på regementen och det går högt upp i leden. Vi tittar på honom, jag säger.
– Var det därför som han inte kunde hjälpa mig i Göteborg?
– Ja.
– Så småkriminella var viktigare än en smutsigbomb, Ulf?
Markus tittar på mig och sen på Ulf.
– De är inte småkriminella.
– I jämförelse så är de det. I alla fall i min värld, så varför kallade du inte på honom?
– Han svarade inte.
– Se så svårt var det inte, du är rädd att han spelat dig? Nu svarar han inte igen och du är orolig för två saker, antingen så har de kommit på honom och dödat honom och då är du rädd för att du kommer förlora din ingång till dem. alternativ två är att han spelat dig, eller oss hela tiden och han planerar något?
– Ja.
– Bra, hans bostad?
Viola säger adressen.
– Kom Markus, vi hör av oss Ulf.
Jag reser mig och tar min väska, Markus ser på mig och tar sin. Vi lämnar lokalen och jag ringer en taxi, Den kommer och vi åker till min lägenhet, Markus tittar på mig och jag säger.
– Släkten äger fastigheten, kom.
Jag går till porten som går till min trappa. Vi går uppför trapporna och jag öppnar dörren till lägenheten och vi går in. Markus tittar på lägenheten.
– Det var min gammelmorfars, när han flyttade till den stora våningen så fick jag hans. Där är ett gästrum därinne, du kan ta det.
– Tack, Michael.
– Ingen fara, Markus. Kniv och pistol med.
– Väst?
– Det är väl bäst, vi vet ju inte vad det är för idioter vi kommer råka utför.
– Nej.
Jag går uppför trappan till mitt sovrum, jag sätter väskan på sängen och jag packar upp mina saker och tar på mig västen. Jag spänner den, jag sätter pistolen på sin plats och knivarna på sina. Jag tar en hoddie på mig och går nerför trappan.
– Är du klar?
– Ja.
– Då går vi.
Vi tar på oss jackorna och vi går ut på trottoaren, jag ringer en taxi och den kommer. Jag säger Stefans adress, taxin kör iväg och vi kommer fram. Den stannar och jag betalar och vi går ut ur taxin och fram till porten. Jag tar fram mitt specialverktyg och öppnar dörren, vi går in i trapphuset och går uppför trapporna till hans våningsplan. Jag tar fram specialverktyget igen och vi öppnar dörren, vi ser på reklamen och posten som ligger innanför dörren, vi ser på varandra och vi går in, jag stänger dörren.
– Alternativ två verkar vara det som gäller?
– Det verkar nästan så Michael.
– Vi letar igenom lägenheten och ser vad vi kan få fram.
– Javisst Michael.
Vi börjar leta, han i vardagsrummet och jag i sovrummet. Det går rätt snabbt, där finns inte så mycket, jag går ut i köket och letar igenom det. Det går också snabbt, jag går in på toaletten och jag letar igen den med. Jag går ut i den lilla tamburen och öppnar skåpen och garderoberna som är där. Jag samlar ihop posten och reklamen. Jag lägger den på köksbordet och Markus kommer ut till mig.
– Inte ett skit, därinne.
– Inte i sovrummet i heller eller i hallen eller köket.
– Badrummet?
– Är tomt, Markus.
Jag börjar sortera posten och reklamen, när jag är klar så tittar vi på posten. Vi öppnar den och tittar på den. Det är mest reklam där med men där är ett vykort från en Maya. Vi läser på det, vi ser på stämpeln det är stämplat i Stockholm. Vi ser på framsidan, ett rött hjärta. Jag tar fram min telefon och ringer.
– Ja?
– Hej, vi är i hans lägenhet. Den är tom, bara en massa reklam och post. Han har inte bott här på ett tag, vi håller på att gå igenom hans post nu. Har ni pingat hans telefon?
– Ja, utan resultat, Michael.
– Vet du något om någon Maya?
– Nej, varför?
– Därför att hon har skickat ett vykort till honom, om hon besvärat sig med att göra det. Till denna adressen, så vet hon kanske inte om hans dubbelliv. Har han varit på semester på sistone?
– Nej, inte sen i somras.
– Var, var han då?
– Kroatien.
– Be teknikerna kolla om där var någon Maya med Y men på den resan.
– Ja, vad ska ni göra?
– Jag ska ha ett samtal med en av mina nästkusiner.
– Om vadå?
– Vilka klubbar det är som gäller numera, vi ska gå ut och klubba jag och Markus. Förhoppningsvis så hänger någon från det gänget som han beblandar sig med där på de klubbarna. Men sätt en av teknikerna att vakta på hans telefon, leta efter en Maya med Y. Så ska jag tala med en av nästkusinerna. Inte för att jag vill det, men jag får göra det.
Vi säger hej och jag lägger på, vi tittar på högen med reklam och går igenom den med. Vi hittar inget som står ut där i heller. Jag tar vykortet och stoppar det i jackfickan. Vi går utifrån lägenheten, jag stänger dörren och låser den. Jag tar fram min telefon och ringer.
– Helen.
– Hej det är Michael, Helen hur är det?
– Jodå det är bara bra, hur är det med dig?
– Det är bara bra, har du Louise nummer?
– Ja, men vad ska du med det till, Michael.
– Hon är väl fortfarande festdrottningen i släkten?
– Haha, ja.
– Jag behöver få reda på vilka klubbar som är inne, om det är några speciella fester på gång osv.
– Ska du festa?
– Haha, ska jag bli förnärmad nu, Helen? Jag festar, inte häruppe men jag festar.
Vi har kommit ut på trottoaren, vi pratar i ett par minuter till sen lägger vi på. Hon skickar Louise telefonnummer, jag ringer en taxi innan jag ringer Louise.
– Hej, vem är det?
– Michael, din nästkusin. Kan vi träffas?
– Michael? Erh jaha, jo det ska väl gå bra.
– Så bra, var är du, Louise?
– Ute på Djursholm, jag har ett hus härute.
– Där ser man, så du bor inte i fastigheten?
– Jodå, men jag har ett litet hus härute när jag vill vara själv.
– Adressen?
Hon säger den, taxin kommer och vi sätter oss i den. Jag säger adressen till chauffören och han kör iväg.
– Vi kommer nu Louise, så du får stiga upp.
– Nu! Michael.
– Ja nu Louise.
Hon säger hej och lägger på, Markus tittar på mig.
– Inte nu, Markus. Jag berättar senare.
– Okej.
Jag tar fram vykortet och tittar på det igen, jag snurrar det mellan mina fingrar. Vem skickar vykort numera? Markus tittar på mig och sen på vykortet.
– Vem skickar vykort numera?
– Har inte en aning, eller min fru gör det ibland när hon vill vara lite romantisk.
Jag tittar på honom.
– Vad heter din fru?
– Linnea.
– Så hon skickar vykort till dig?
– Ja på alla hjärtans dag osv. Michael, ibland bara för att så att säga.
– Där ser man, så det här är inget konstigt?
– Nej, eller det beror nog på tjejen.
– Har du skickat till din fru, Markus?
– Nej, eller jo två gånger så har jag gjort det.
– Där ser man.
Vi kommer fram till Louise hus, jag betalar och vi går ur taxin. Jag ser på hennes ”lilla” hus. Frågan är hur hon haft råd med huset, vi går fram till ytterdörren och jag ringer på. Vi hör klackar som smäller mot golvet, jag tittar på Markus och han tittar på mig.
Dörren öppnas och min nästkusin Louise står där, hon kramar mig och pussar mig på kinderna, hon sträcker fram handen till Markus och de hälsar på varandra.
– Kom in, kan jag bjuda på något?
– Har du kaffe, så tar jag gärna en kopp Louise.
– Jag med tack.
– Det är klart att jag har kaffe, jag har en kaffemaskin.
Hon går före oss och hon går till kaffemaskinen.
– Vad vill ni ha?
– Kaffe med mjölk blir bra Louise.
– Detsamma till mig.
Hon sätter en mugg i maskinen och trycker på en knapp och den lagar kaffet, hon räcker mig muggen och sen gör hon en mugg till åt Markus och sen en till sig själv. Vi sätter oss och hon tittar på mig.
– Jaha, Michael vad vill du mig?
– Du är släktens okrönta festdrottning, jag och Markus vill ha reda på vilka ställen det är som är inne just?
Hon tittar på mig och tar en klunk av kaffet.
– Det beror på, Michael.
– På vadå då? Louise.
– Vad du är ute efter, mingla med eliten, dansa, Rave, bara dricka och lyssna på musik. Osv.
Jag tittar på Markus, han tittar på mig och rycker på axlarna.
– Varför vill du ha reda på det?
– Vi letar efter en person som försvunnit, han har blandat sig med fel personer om man säger så. Något säger mig att de festar, de har pengar. De är välklädda och de är gangstrar.
Hon tittar på mig, hon tar en klunk av kaffet.
– Det beror på där också, Michael.
– Jaha?
– Vilken sorts gangstrar vi pratar om, Michael.
– Ja inte de som man läser om i tidningen, utan de lite mer sofistikerade.
Hon tittar på mig.
– Två ställen, Mayas och Olgas.
– Sa du Mayas?
– Ja, vadå då?
Jag tar fram vykortet och Louise tittar på det, hon läser på det och räcker det tillbaka till mig.
– Er vän har speciella vänner, det är inte alla som får ett vykort dit. Det är som ett VIP kort.
– Var finns Mayas, Louise?
– På tre platser i stan.
Hon säger platserna och jag nickar.
– Så man visar bara vykortet i dörrarna?
– Ja, visa bara det så släpper de in dig, Michael. Så du har vänner som hänger med sådana människor Michael. Du som alltid varit så präktig.
Jag tittar på henne, jag tar en klunk av kaffet.
– Nej jag umgås inte med sådana människor Louise, gör min vän det så får vi lösa det. Men nej jag umgås inte med sådana människor Louise, nog för att jag inte skryter med vårt efternamn, inget av dem. Men jag vet var jag kommer ifrån Louise.
Hon tittar på mig, hon ser min blick och hon möter den.
– Förlåt, Michael. Men det känns konstigt att prata om sådant här med dig. Du har alltid varit så präktig.
– Ja kanske det Louise, man blir kanske det när ens släkt kallar en för bastarden. Eller horungen.
Hon tystnar och tittar på mig, Markus ser på henne och sen på mig.
– Ni har aldrig velat lära känna mig, eller den enda som gjort det är Helen. Ni andra har inte varit intresserade, eller det har väl varit en brist på intresse och att era föräldrar och de äldre nästkusinerna Fredrik och Jessika pressade er, eller alla utom Helen och Lovisa. Men ni andra Louise, ni kunde inte låta bli att retas. Ni fortsatte tills jag satte er på plats, då blev ni lite rädda. Jag tackar för hjälpen, men jag skulle aldrig beblanda mig med sådana människor Louise. Som sagt, vi letar efter en person. Varken mer eller mindre, så du ska inte lyfta på luren och börja skvallra Louise. Då kanske jag får för mig att börja sprida var du tillbringar dina helger ibland, du vet den där klubben som du tillhör.
Hon tittar på mig och slickar sig om läpparna.
– Tack för kaffet Louise, vi ska vidare.
– Hej då, Michael.
Vi reser oss och går ut från köket och går ut ur huset, jag tar fram min telefon och ringer efter en taxi. Markus tittar på mig.
– Inte här och inte nu, Markus vi tar det sen.
– Javisst.
– Är du hungrig?
– Ja, lite.
– Då åker vi till fastigheten och käkar, har du kläder så att du kan gå ut?
– Ja, det tror jag i alla fall.
– Bra för vi ska ut ikväll och vi ska gå till de där klubbarna och se vad vi kan få reda på, Markus.
– Javisst, Michael.
Taxi kommer och vi sätter oss i den, jag säger adressen till fastigheten.
***
Vi sitter i baren, det är fjärde kvällen vi är ute. Vi har varit på de tre Maya i stan och letat efter Stefan, vi har diskuterat om vi ska dela upp oss. Men vi har valt att hålla ihop, vi stannar på de olika klubbarna i ett par timmar innan vi går vidare. Vi hör av oss till Ulf emellanåt, han blir alltmer stressad av att vi inte hittar Stefan.
Jag tar en klunk av ölen, jag tittar på Louise min nästkusin. Jag nickar och hon svarar på den, jag ser att de hon är här med tittar på mig och Markus. Jag ser att de frågar Louise något. Hon svarar och jag ser mig omkring i lokalen, Markus tittar sig omkring han med.
– Där är han, Michael.
– Var?
Markus säger var han sitter, jag tittar på honom och på dem han sitter med. Jag ser vad som står på bordet och jag sveper med blicken, jag ser Louise. Jag går fram till henne, Markus går bakom mig.
– Hej kusin, kan du fixa upp mig på VIP – hyllan?
Hon tittar på mig.
– Ja, Michael.
– Tack kusin.
Hennes kompisar tittar på oss, det är både tjejer och killar. Hon reser sig och vi går efter henne, hon går fram till mannen som står vid trappan som leder upp till VIP – hyllan. Hon pratar med honom och han tittar på mig och Markus och släpper upp oss, jag vänder mig och ger Louise en puss på kinden och viskar.
– Tack för hjälpen Louise, den uppskattas.
– Ingen fara kusin, de är farliga svin. Så se upp Michael.
– Jadå, Louise jag kommer att se upp. Vi hörs.
– Det gör vi, vill du ha sällskap ikväll. Så säg bara till, mina väninnor blev väldigt imponerade av dig. Av er båda.
– Jag är gift så jag klarar mig.
Louise ser på Markus och ler.
– Vi får se Louise, hur kvällen utvecklar sig.
Hon går iväg och vi går uppför trappan, Markus tittar på mig.
– Nej jag kommer inte ta hem någon av dem, känner han igen dig?
– Nej, det tror jag inte.
Vi sätter oss och jag tar fram min telefon och textar Ulf att vi hittat honom. Jag stoppar ner telefonen, en servitris frågar vad vi vill ha, vi beställer varsin alkoholfri öl. Hon nickar och går iväg, vi tittar mot bordet där de sitter.
– Vad säger du, Markus? Vi avvaktar och ser vart han tar vägen när han lämnar.
– Det låter bra, vi måste få reda på var han bor.
Vi får vår öl och vi skålar med varandra och dricker, vi tittar mot bordet där Stefan och de andra sitter. Vi ser dem festa på rätt rejält, vi ser Stefan dra i sig kokain. Vi tittar på varandra. Timmarna går och efter fyra timmar som vi suttit på VIP – hyllan så bryter de upp, Stefan går förbi oss.
Han har armen runt midjan på en av kvinnorna, jag ser tatueringarna på männen som han går med. De som syns på deras händer och halsar. Jag tömmer min öl och Markus tittar på mig och vi reser oss. Vi går nerför trappan och jag ser Louise, vi går fram till henne och jag ger henne en kram och en puss på kinden, jag ser Stefan och de andra gå mot garderoben. Jag säger hej till Louise och säger att vi ska arbeta så att jag får be hennes väninnor om ursäkt för att vi inte kan träffas ikväll.
– De kommer säkert åka hem till Goran.
Jag tittar på Louise.
– Var bor han?
– Två fastigheter från oss, de har en våning där. Vi har varit där ett par gånger, men det är för mycket droger för min smak.
Hon säger adressen och jag nickar, vi går iväg vi med och ser dem sätta sig i ett par taxibilar. Vi går fram till en taxi och jag säger den adress som vi fått av Louise. Taxin kör i väg och vi åker ett par gator, den stannar och jag betalar.
Vi går ur taxin och vi ser dem gå in i fastigheten. Vi tittar på varandra och vi ser på porten och vi går och ställer oss på andra sidan trottoaren och tittar på den. Vi tittar upp mot fastigheten, vi ser i vilka fönster det tänds i.
– Hur gör vi nu, Michael?
– Som sagt vi måste få reda på var han bor. Så vi får väl vänta här tills han kommer ut.
– Ja vi får väl göra det Michael.
Jag tar fram mitt verktyg och jag öppnar porten och vi går in i trapphuset. Vi ställer oss där och tittar på den andra fastigheten.
Jag rör vid Markus axel, han har somnat sittandes mot väggen.
– Det är dags.
Han öppnar och ögonen och reser sig, jag tittar på klockan den är fem på morgonen. Markus tittar ut genom dörren, vi ser Stefan gå med armen om midjan på samma kvinna som han gick ut med från Mayas, vi går ut och vi ser dem gå i väg.
Vi går efter dem och vi följer efter dem i tjugo minuter ungefär innan Stefan och kvinnan stannar vid en fastighet, kvinnan tar fram nycklar och öppnar porten.
Vi ser på adressen och vi ser dem gå in, vi tittar på fastigheten och vi väntar på att se var det tänds. Vi ser det tändas på tredjevåningen, vi öppnar porten och går in vi tittar på skylten som sitter på väggen. Vi ser de tre efternamnen som står på skylten, jag zoomar in dem och tar en bild på dem. Jag skickar bilden till Viola och ber om att få reda på vem de är.
– Vad gör vi nu?
– Nu går vi hem till min lägenhet och sover vi med, nu vet vi var han håller till. Så vi kontaktar Ulf när vi sovit och frågar honom om vad vi ska göra.
– Det låter bra, med sömn.
Vi går ut från trapphuset och jag tar fram telefonen och ringer en taxi. Den kommer och vi åker till min lägenhet, vi går in och vi går och lägger oss.
***
Vi sitter i lokalen och Ulf tittar på oss.
– Han har hoppat av Ulf, frågan är hur djupt involverad han är med dem. Vi såg honom ta droger.
– Ni är säkra?
– Ja Ulf vi är väldigt säkra, det vi kunde höra är att de har något på gång. Frågan är om vi ska avvakta och se vad som händer, eller om vi ska plocka in honom direkt? De han umgås med är med i den serbiska maffian, deras tatueringar avslöjar dem. De är inte vem som helst Ulf.
Han tittar på oss, han öppnar munnen sen säger han vad vi ska göra.
***
Jag tar fram telefonen, jag ringer Ulf.
– Pinga min telefon, det slutade i kaos Ulf. Jag och Markus är hela och rena, det är inte Stefan och hans vänner. De har handlat med ryska maffian, det är plutonium här. Som sagt Ulf det är kaos.
– För helvete.
– Ja det är väl det minsta man kan säga, Ulf.
Vi lägger på, vi ser på väskan som står på bordet och vi ser på klistermärkena som syns på väskan. Vi ser på resten av vapnen som ligger i det stora rummet och vi ser på de sex döda kropparna som ligger på golvet. Vi går ut från huset i skogen och går fram till ett par större stenar och sätter oss på dem. Vi tittar på varandra och vi skakar lite på huvudet.
– Förbannade idioter.
– Ja, verkligen. Hur fan tänkte han?
– Har inte en aning, men man ska inte bli förvånad med tanke på hur mycket droger det finns därinne.
– Nej, kanske inte.
– Fy fan vad jag är trött, Michael.
– Jag med Markus, jag kommer att sova i en vecka minst.
– Jag har tenta i nästa vecka så jag ska hem och plugga så att ögonen blöder.
– Vad pluggar du Markus?
– Jag läser till läkare.
– Tuff utbildning.
– Ja, men jag har alltid velat bli det. Du då?
– Jag läser till civilekonom, jag ska ta över efter gammelmorfar en dag.
Han tittar på mig och nickar.
***
Vi hör en helikopter närma sig, vi ser den landa och vi reser oss. Vi hör även sirener närma sig, vi går fram till ängen där helikoptern landat. Ulf kommer gående mot oss.
– Rapportera.
Jag tittar på honom och rapporterar.
– Vi gjorde som du sa och avvaktade, vi följde efter dem och sen så hände det en massa saker samtidigt. De lämnade helt plötsligt och körde iväg, vi följde efter dem och de körde hit, vi såg dem lasta av tre stora väskor. Det visade sig sen att de väskorna var fulla med pengar. Vi avvaktade och satte oss och väntade, efter en timme så kom det fyra bilar, de stannade och de gick ur bilarna och gick in i huset. Det var nog rätt trångt därinne, en timme senare så lämnade ryssarna. För de var ryssar, men i alla fall. Vi avgjorde att vi inte skulle blanda oss i det de höll på med, vi var två de var många. Men i alla fall ryssarna lämnade, de därinne började festa. Vi gick in och presenterade oss, sen utbröt det en eldstrid, en eldstrid som vi gick segrande ur jag och Markus. De var som tur var, höga och fulla, där Stefan var högast och fullast av dem alla.
Vi är framme vid huset, experterna kommer ut från huset och de går med väskan med plutoniumet till en bil och sätter den i en större låda. De nickar mot Ulf han nickar tillbaka, de sätter sig i bilen och kör i väg. Ulf tittar på oss och vi tittar på honom.
– Någon annan får städa upp denna röra, ni kör tillbaka. Gå och lägg er och sen åker ni hem.
– Tack, Ulf.
– Ingen fara, en förbannad röra.
– Ja Ulf, skicka det ni hittar här till mig så ska jag gå igenom det och se vad jag kan komma fram till. Skicka hans saker till mig med.
Han tittar på mig och nickar, vi går till vår bil och vi sätter oss i den. Vi kör tillbaka till Stockholm och vi kör till min lägenhet, vi går och lägger oss och sover.
***
Jag sitter på en föreläsning, de andra antecknar och jag sitter och läser det som Ulf skickat till mig angående Stefan och de som han umgicks med. De hittade hans dator och det visade sig att han varit med i det gänget sedan han var ung, han valde militären för att kunna erbjuda sina vänner spetskompetens.
De dansade nog extra mycket, eller i alla fall Stefan dansade extra mycket när han fick chansen att åka till USA. De har förgreningar till både Göteborg och Malmö, den som är ledare för dem bor i Malmö.
Frågan är vad de skulle med plutoniumet, vem de skulle sälja det vidare till. För de är inga terrorister, de är gangstrar som vill tjäna pengar. Varken mer eller mindre, de vill bara tjäna pengar.
Stefans anteckningar avslöjar inte vem de skulle sälja till. Jag lyssnar på föreläsningen samtidigt som jag läser, jag hör släktens namn nämnas och jag tittar upp jag ser på den vita duken därframme. Jag läser vad där står och jag ser att de andra tittar på mig. Jag läser om släktens historia, från starten till idag.
Ett leende spelar på mina läppar. Jag fortsätter läsa på min skärm och jag lyssnar samtidigt, han har lämnat släkten nu. Jag skriver en sammanfattning av det jag läst, jag skickar den till Ulf och tittar upp igen och lyssnar vidare.
***
Jag ser på honom som är ledare för de som köpt plutoniumet, han står och röker och pratar med två äldre män. Han tar en klunk av kaffet och jag ser på de andra två, min kamera smattrar. De kastar iväg cigaretterna och går in i byggnaden.
Jag tittar på bilderna och stoppar undan kameran, jag tittar ut genom fönstret och tittar på den öppna platsen därnere. Jag väntar på att de ska köra hem så att jag kan göra mitt inbrott. Jag vill verkligen ta reda på vem de skulle sälja plutoniumet till, jag tar en tugga av energibaren som jag har i min hand. Jag tuggar på den och sväljer, jag äter upp den och tömmer vattenflaskan.
Jag ser bilarna lämna byggnaden på andra sidan vägen, jag går nerför trappan i den byggnad jag stått i. Jag går ner och tittar ut på gatan, jag öppnar dörren och går ut på trottoaren. Jag går över gatan och går runt byggnaden och jag ser på väggen framför mig och jag klättrar uppför väggen och tar mig upp på taket.
Jag går fram till ett takfönster och tar fram mitt verktyg. Jag bryter upp fönstret och klättrar in genom det, jag släpper taget och landar på golvet. Jag går igenom lokalen och kommer fram till ett kontor och går in, jag sätter mig vid skrivbordet och rör vid musen till datorn.
Jag tar fram ett USB och jag sätter det i datorn, jag forcerar lösenordet på datorn. Jag tar fram en bärbar hårddisk och pluggar in den i datorn. Jag lägger över mapparna som finns på datorn och det som ligger på skrivbordet, på hårddisken. När den är klar så öppnar jag USB: et och lägger över ett virus på datorn, det kommer ställa till det för honom.
Jag stänger ner datorn och reser mig och går tillbaka till fönstret och tar mig ut på taket. Jag går över det och hoppar ner på baksidan, jag går iväg och går till min bil och sätter mig i den och kör iväg.
Jag sitter vid datorn och läser på skärmen, jag ser på det jag laddat över på den bärbara hårddisken. Allt som berör militära saker skickar jag till Ulf, jag läser vidare och när jag är klar så tittar jag på skärmen och reser mig och går till min säng och lägger mig och somnar.
***
– Har du läst igenom det jag skickade, Ulf?
– Ja, Michael jag har läst igenom det.
– Jag har fortfarande inte lyckats klura ut vem de skulle sälja plutoniumet till, Ulf. Men de affärer de gör med diverse idioter på regementena är ganska klart, så där kan vi slå till. Eller ni, hur du nu väljer att göra.
– Ja, men som sagt vi har inte tagit reda på vem de skulle sälja till.
– Nej, det står inget om det i hans dator. Där är en hel del annat men inget om den affären.
– Vi tar hand om de lösa trådarna häruppe, så får du försöka ta reda på vem de skulle sälja till Michael.
– Javisst.
– Bra vi hörs.
– Det gör vi Ulf.
Vi lägger på och jag reser mig och går ut i köket och börjar laga mat. När jag är klar så kallar jag på gammelmorfar, vi sätter oss och börjar äta.
– Vad gjorde du i Stockholm, Michael?
Jag berättar och han lyssnar, när jag är klar så tittar han på mig.
– Så plutonium?
– Ja, gammelmorfar.
– Herregud, vem skulle köpa den?
– Jag vet inte, jag har inte lyckats klurat ut vem som de skulle sälja det till, men eftersom de gjorde affären här i Sverige så misstänker jag att det var svenskar som skulle köpa det. Med tanke på vad det kostar så är det inte vem som helst som har råd med det.
– Nej, vad tänker du på?
– Att det är någon med pengar gammelmorfar, då pratar jag inte om det vanliga buset. Utan om människor från din sfär, eller vår sfär kanske jag ska säga. Har du blivit tillfrågad om något?
– Nej, Michael.
– Har du kontakter som du kan fråga lite diskret om de blivit tillfrågade?
– Ja, Michael. Jag kan höra mig för, vad misstänker du?
– De där galningarna har reda en gång försökt sig på något som liknande en statskupp, det skulle inte förvåna mig om det inte lagt de planerna på is.
Han ser på mig och nickar lite. Vi äter upp och jag tar hand om disken, han går till sitt sovrum och går och lägger sig.
***
Jag läser meddelandet från Jennifer och ler lite, jag svarar på det och går nerför trappan. Jag letar upp gammelmorfar och säger åt honom att jag ska träffa en klasskompis. Jag går till garaget och tar en av bilarna och kör iväg. Jag parkerar utanför Jennifer och går fram till hennes port och öppnar den.
Jag går in i trapphuset och går uppför trappan till hennes dörr och ringer på, hon öppnar och släpper in mig. Vi säger hej och sen kysser vi varandra, vi drar i varandras kläder och hjälper varandra av med dem. Vi besinnar oss lite när det inte går så bra, vi klär av oss varför sig och när vi är nakna som kysser vi varandra igen och jag lyfter upp henne och hon slår benen runt mina höfter och vi går in i hennes sovrum.
Jag lägger henne på rygg och vi kysser varandra länge, jag drar mig tillbaka och slickar mig nerför hennes kropp. Jag leker med hennes bröst och smeker hennes slida. Jag slickar mig vidare nerför hennes kropp och kommer fram till hennes slida och jag börjar slicka henne, min tunga leker med hennes läppar och inre.
Hon stönar högt och jag börjar slicka på hennes klitoris, jag smeker henne med mitt finger samtidigt och stönar ännu högre. Jag för in ett finger till i henne smeker hennes snabbare och snabbare. Hennes kropp spänns när orgasmen träffar henne, hennes rumpa lämnar sängen och jag slickar henne genom orgasmen.
Jag drar ur mina fingrar och min tunga tar deras plats. Jag slickar henne tills hon ber mig sluta. Jag reser mig och lägger mig bredvid henne, hon andas snabbt och skakar i kroppen. Min hand smeker hennes mage och jag ser på henne när hon landar. Hon tittar på mig och ler, jag ler tillbaka och vi kysser varandra mjukt.
Vi tittar på varandra, hon ger mig en lätt knuff och jag lägger mig på rygg. Hon kysser sig nerför min kropp och hennes hand smeker min penis som reser sig, hon smeker min mig med långa rörelser och skruvar på handen samtidigt.
Hon slickar sig ner till min penis och när hon når fram så står min penis hård och redo, hon sträcker ut sin tunga och slickar kanten på mitt ollon. Hon tar mig djupt i nästa rörelse jag stönar högt när hon suger mig. Jag sluter ögonen och njuter av hennes behandling av min penis, jag känner de första ilningarna komma och öppnar ögonen och tittar på henne.
– Kondom?
– I lådan Michael.
Jag öppnar hennes sängbord och tar fram en kondom och hon öppnar den och hon rullar på den på min penis. Vi rullar runt och jag lägger mig mellan hennes ben och sätter ollonet mot hennes slida och jag trycker till. Jag glider långsamt in i henne och jag når botten, vi börjar röra oss och jag tar henne med långa tag.
Jag tittar henne i ögonen och hon möter min blick. Vi andas nästan i takt när vi älskar, jag ökar takten i mina rörelser successivt. Jag tar henne snabbare och snabbare, hon kommer helt plötsligt. Jag är inte beredd när hennes skrik kommer så jag stannar upp och hon säger högt.
– Nej!! Stanna inte.
Jag finner mig snabbt och tar henne igen och jag tar henne genom orgasmen, hon kommer och jag drar ner på tempot och lutar mig fram och kysser henne. Vi delar på oss och jag tittar på henne och vi ler mot varandra.
– Bakifrån, Jennifer?
– Gärna, Michael.
Jag drar mig ur henne och hon vänder sig och ställer sig på alla fyra framför mig och svankar, jag tar min penis i handen och sätter den mot hennes slida och trycker till och glider in i henne, jag tar tag om hennes höfter och börjar ta henne.
Jag ser min penis glida in och ut ur henne, jag ser på min glansiga penis göra sin resa i hennes innersta, hon börjar smeka sim klitoris och hon kommer med ett skrikande igen. Jag ökar takten och jag kommer med henne och jag vrålar som svar på hennes skrik.
Vi kommer länge båda två och när vi kommit färdigt så lägger vi oss i skedställning, jag är kvar i henne och våra kön bultar i takt med varandra. Jag kysser henne mjukt i nacken och smeker hennes mage och bröst.
– Jisses, Michael.
– Mm, Jennifer.
***
Jag kysser henne och går ut ifrån hennes lägenhet, jag går nerför trappan och går till min bil. Jag sätter mig bakom ratten och kör hem med ett leende på mina läppar. Jag kommer hem och parkerar i garaget och går in i huset, jag tittar på mobilen och svarar på meddelandet från Jennifer. Jag går upp till min våning och går till mitt sovrum och klär av mig och lägger mig i sängen. Jag stänger mina ögon och somnar.
***
Jag ser på mannen och kvinnan som sitter vid ett par bord från mitt, jag rör hörsnäckan och lyssnar på vad de talar om. Jag äter vidare och deras samtal kommer in på plutoniumet.
– Vad fan hände Dragan?
Mannen tittar på kvinnan, han är inte van vid att bli tilltalad så av en kvinna.
– Någon, snodde det från oss. De dödade mina män och snodde det. Sex av mina bästa män dödades, de tog kropparna och allt annat med sig. Så det var inte några simpla gangsters, antingen så var det polisen som visste om köpet eller ryssarna som blåste er. Med tanke på att de inte attackerade så länge ryssarna var där så är min gissning att det är de som gjorde det. Det skulle inte vara första gången som gjorde så.
Kvinnan tittar på honom, han tar en klunk av vinet och sväljer.
– Vi kontaktade dem och de säger att det inte var de, Dragan.
– För att de är så trovärdiga? Om det de inte var de, så kan det ha varit en rivaliserande bratva familj.
– Kan du fixa mer, Dragan?
– Nej, det var ett engångserbjudande, ett som inte kommer tillbaka. För om jag har fel i mina spekulationer så är polisen inblandade eller till och med militären. Är det så, så ska jag inte göra fler sådana affärer och är det en annan Bratva familj så kommer jag inte vilja stöta mig med dem i heller.
– Om mina arbetsgivare dubblar din ersättning, Dragan?
Han tittar på henne, han slickar sig om läpparna jag ser honom överväga hennes erbjudande.
– Nej, risken att åka fast är inte värt pengarna. För oavsett vem det är som låg bakom försvinnandet av ert plutonium så riskerar jag att få en kula i mig och det är jag inte intresserad av.
Kvinnan ser på honom, jag kan riktigt se kommentarerna som hon har på tungan men hon besinnar sig och sväljer dem. De äter vidare under tystnad.
– Så du kommer inte hjälpa oss, Dragan?
– Nej, inte denna gång.
***
Jag följer efter henne, hon går på gågatan mot lilla torg, hon passerar det och kommer in i gamla väster. Hon stannar vid en liten restaurang, hon ser in i lokalen. Det ser ut som om hon letar efter någon och hon tar fram sin telefon, hon ringer och får svar. Samtalet varar inte så länge, hon lägger på och stoppar ner telefonen.
Hon står kvar utanför restaurangen, efter ett par minuter så kommer en man i trettioårs åldern och han stannar vid kvinnan. De inleder en snabb diskussion, mannen tittar på kvinnan. Något i hans blick utstrålar rädsla, jag ser förändringen i hennes ansikte. Hon är en farlig kvinna, det kittlar lite extra.
Jag ler lite och förebrår mig själv. Hon är som sagt en farlig kvinna, diskussionen fortsätter. Frågan är vem jag ska följa efter när de är klara, kvinnan fräser till och mannen nickar undergivet. Han går iväg och kvinnan går åt ett annat håll, jag väljer att följa efter henne.
Vad mannen ska göra är sekundärt just nu, hon går i smågatorna vid gamla väster och vi kommer fram till slottsparken. Hon går till casinot och går in, jag efter henne. Jag ser henne hänga in sina kläder, jag väntar ett par minuter sen går jag in. Jag går fram till garderoben och hänger in min jacka, jag får registrera mig innan jag kan gå in.
Jag kommer in i lokalen och jag sveper med blicken och ser kvinnan, hon sitter vid ett black jackbord och spelar. Jag går fram till bordet och jag ber om att få marker. Jag tar fram mitt kort och betalar, om inte kvinnan är blind så ser hon vad det är för kort.
Vi får kort och jag ser på mina och jag stannar, hon vill ha ett kort till och förlorar. Dealern vänder på sina kort, hon förlorar. Jag låter min vinst stå kvar, vi får våra kort och jag ser på mina och jag stannar. Kvinnan ser på sina och stannar hon med, dealern vänder på sina kort och hon drar två till innan hon förlorar.
Jag låter vinsten stå kvar en tredje gång, vi får våra kort, jag ser på mina, jag ber om ett till. Dealern vänder på det och jag tittar på det och stannar, kvinnan ser på sina och nickar och får ett till och hon förlorar. Jag ser en irriterad rynka på hennes panna, dealern, vänder sitt kort och drar ett till och hon förlorar.
Jag samlar in min vinst och satsar en ny, kvinnan ser på mig. Jag möter hennes blick och nickar lite, hon svarar på den och vi får våra kort.
Vi har spelat i tre timmar nu, hon har förlorat betydligt mer än hon vunnit. Vi har inlett en försiktig konversation under de timmar vi suttit här, jag vinner en hand till. Jag reser mig och samlar ihop mina marker och skickar en av dem till dealern.
– Tack för ett bra jobb.
– Tack herrn.
– Ska du gå redan?
– Ja, jag gillar och sluta när jag ligger på plus.
Jag ligger rejält på plus, jag har tredubblat det jag satsat. Hon tittar på mig och jag möter hennes blick.
– Får jag bjuda på en drink?
Hon tittar på mig, samlar ihop sina marker. Hon ger ingen dricks, vi går till kassan och jag växlar in mina marker, hon gör detsamma och vi går till baren och sätter oss. Jag beställer en whiskey och en öl, hon beställer ett glas vin. Vi skålar när vi fått vår dricka, jag tar en sipp av whiskeyn och vi sätter våra glas på bardisken.
– Vad heter du?
– Beatrice, du?
– Michael, vad sysslar du med när du inte sitter här och spelar blackjack?
Hon tittar på mig.
– Hm, jag löser problem åt människor som har behov av att få problem lösta. De männen och kvinnorna till ett viss skikt av samhälle som styr. Eller kanske inte styr men de har en massa att säga till om. Det är deras ord som är lag.
– Jaha, där ser man. Vad får man göra då?
– Det kan vara allt möjligt, oftast så handlar det om att agera som mellanhand mellan två parter som har affärer med varandra. Du då vad gör du?
– Jag studerar till civilekonom, jag ska ta över efter min gammelmorfar när den dagen kommer.
Jag tar en klunk av ölen, hon tittar på mig och jag ser nyfikenheten i hennes ögon. Hon såg mitt kort, så hon vet att jag inte luras. Det kortet kan man inte fejka, jag sätter ner flaskan. Jag säger inte mer.
– Så du pluggar alltså?
– Ja, jag pluggar på dagarna.
– Och på kvällarna, Michael?
– Så gör jag annat, Beatrice.
Hon tittar på mig igen och den där nyfikenheten är ännu starkare nu.
– Vad krävs det för utbildning att bli det du är, Beatrice?
– Haha, det går inte att läsa på universitetet. Jag har läst där, beteendevetenskap. Men det jag är kan man inte läsa sig till, det jobbet får man genom kontakter. Varken mer eller mindre.
Vi dricker ur våra glas och jag tittar på henne och hon tittar på mig.
– Kan vi detta Beatrice?
– Det känns så va, Michael.
Vi reser oss och lämnar casinot, vi sätter oss i en taxi och hon säger en adress och taxin kör iväg. Den kör till Ribersborg och stannar, jag betalar och vi går ur taxin. Vi går fram till en port och hon öppnar porten och vi går in, hon trycker på knappen till hissen.
Den kommer ner och jag öppnar dörren och hon går in i hissen. Hon trycker på en knapp och jag går in, dörren stängs och jag går närmre henne och ser på henne, hon slickar sig lite om läpparna. Jag känner henne darra till. Jag tar ett av hennes bröst i min hand och kramar det mjukt, hon stönar till.
Jag lutar mig fram och kysser henne mjukt, vi särar på läpparna och min hand masserar hennes välformade bröst. Hissen stannar och vi delar på oss och jag tar ett steg tillbaka och öppnar hissdörren och är lite rödflammig på kinderna och halsen.
Hon tar fram sina nycklar och öppnar dörren, hon öppnar den och vi går in. Jag hjälper henne av mid sin kappa, jag tar av min jacka och vi hänger upp dem.
– Vill du ha något att dricka, Michael?
– Nej tack, jag vill ha dig.
Jag tar ett snabbt steg nära henne jag trycker upp henne milt men bestämt mot väggen. Hon piper till lite, av överraskning och förväntan. Jag smeker hennes kropp utanpå hennes kläder, jag låser fast hennes händer mot väggen. Hon ser på mig, jag ser hur hon dansar mellan förväntan och lite rädsla.
– Rädd?
Hon tittar på mig hon slickar sig om läpparna och viskar.
– Nej.
– Säkert, vem vet jag är kanske en galen våldtäktsman. En som dina kontakter inte kan skydda dig emot, en som har mer makt än dem.
Min fria hand smeker hennes kropp samtidigt som jag viskar i hennes öra. Jag drar upp hennes kjol och min hand smeker hennes slida utanpå hennes sidentrosor. Jag känner vätan från henne mot mina fingrar, hon stirrar på mig och jag möter hennes blick, mina fingrar letar sig in under hennes trosor och de känner vätan från hennes slida, de känner värmen från den. Jag börjar smeka henne och jag viskar vidare.
– Vem vet jag kanske bara vänder på dig och låser fast dina armar och tar fram min penis och tar dig här mot väggen utan skydd.
Jag hör henne stöna djupt, mina fingrar leker med henne. De smeker hennes klitoris, jag känner darrningarna i hennes ben. Jag sänker takten i smekandet och jag ser på henne. Hon slickar sig om läpparna, när darrningarna avtar så börjar jag smeka henne igen.
– Eller om jag böjer dig fram över matsalsbordet därinne och låser fast dina armar på ryggen, och tar dig. Jag gör vad jag vill med dig och du har inget att säga till om.
Darrningarna kommer igen, jag slutar smeka henne och hon gnyr till lite besviket. Jag tittar på henne och ler lite, hon ser mitt leende och jag ser irritationen i hennes ögon. Jag svarar på den med en blick som säger.
– Ska jag sluta?
Hennes blick svarar mig.
– Nej! Förlåt.
Jag lutar mig ännu närmare henne, jag börjar smeka henne igen.
– Jag tar dig över bordet därinne, med dina händer fastlåsta på din rygg och jag tar dig i din anal.
Hon stirrar på mig, jag stannar i mitt smekande och jag ser desperationen i hennes ögon.
– Be mig, Beatrice, be mig om din orgasm.
– Snälla, snälla får jag komma?
– Snälla vadå?
Hon slickar sig desperat om läpparna.
– Mästare.
– Vad är du beredd att göra för mig om du får komma?
– Vad du vill, precis vad du vill, Michael.
– Förlåt?
– Mästaren! Förlåt, mästaren.
Jag smeker hennes klitoris igen och hon stirrar på mig och precis när hon ska komma så slutar jag smeka henne. Hon stirrar på mig och skriker till av vanmakt.
– Det blir konsekvenser när du glömmer dig, Beatrice.
Hon slickar sig om läpparna och jag ser henne ge upp, jag ler inombords. Jag smeker henne igen. Jag ser hennes desperata blick.
– Snälla, snälla, mästaren låt mig få komma.
Jag ser henne i ögonen och hon slår ner dem undergivet och jag ler och viskar.
– Kom.
Hon skriker till och jag får hålla henne upp med min hand som håller i hennes armar. Hon kommer så att benen viker sig, hon kommer länge och hon kommer hårt. Jag smeker henne igenom orgasmen, när de ebbar ut så drar jag upp min hand och sätter mina fingrar mot hennes läppar och hon slickar av dem.
Jag drar ut dem och jag tittar på henne och hon slår ner blicken igen. Jag tar henne i handen och vi går in i vardagsrummet. Jag stannar och tittar på henne, jag dra ut en stol och sätter mig på den.
– Klä av dig.
Hon tittar på mig och sen börjar hon klä av sig. Jag ser på hennes kropp, hon tränar en del. Jag ser musklerna avteckna sig på hennes kropp, hon tar av sig bh:n och jag ser på dem. Det är silikonbröst, hon drar ner trosorna och jag ser på hennes vaxade kön. Som sagt hon tar hand om sig själv, jag tittar på henne.
– Snurra ett varv.
Hon gör som jag säger och jag ser på hennes rumpa. Hon snurrar färdigt och jag reser mig och ställer mig framför henne.
– Klä av mig.
Hon tittar på mig och tar av mig mina kläder, hon viker dem fint och när jag står naken framför henne så tittar hon på mig, på min kropp. Jag ser henne slicka sig om läpparna och jag ler lite, jag smeker hennes kind och hon tittar på mig.
– Sätt dig på knä.
Hon gör som jag säger, jag tar min penis i handen och börjar smeka mig själv. Jag ser hennes blick på mig och min penis, jag ser hennes blick vidgas när hon ser den växa. När den når fullt stånd så stirrar hon på den.
– Be om den, Beatrice.
Hon tittar på mig, jag ser henne slicka sig om läpparna och hon öppnar munnen.
– Snälla, snälla mästare får jag smaka på din penis.
Jag tittar på henne, hon ser på mig och slår ner med blicken. Jag ler lite och tar henne mjukt och hakan, mjukt men bestämt. Hon möter min blick och slickar sig om läpparna.
– Öppna munnen.
Hon gör som jag säger och jag stoppar in min penis i hennes mun och tittar på henne, jag rör mig långsamt framåt och jag stannar precis när det börjar bli jobbigt för henne. Jag spänner till penisen som den expanderar lite och hon stirrar på mig.
– Sug mig, inga händer bara tunga och mun. Smek dig själv samtidigt, två fingrar djupt begravda i dig själv. Du kommer inte förrän jag ger dig tillåtelse, nicka om du förstått?
Hon nickar snabbt, jag ler lite och tittar på henne.
– Börja.
Hon gör som jag säger och börjar, hon suger och slickar på min penis och hon vet vad hon gör. Jag ser henne smeka sig själv och jag ser fingrarna spela runt i hennes inre. Jag ser darrningarna komma och jag ser hennes blick bli allt mer desperat. Jag skakar på huvudet och hon stirrar på mig.
– Kommer du så blir det konsekvenser, vill du att det ska bli konsekvenser. Jag kanske lämnar? Vem vet?
Hon spärrar upp ögonen och suger mig igen, jag ser på henne blöta fingrar, jag hör ljudet av hennes fingrar som smeker hennes inre. Jag hör hur det plaskar om fingrarna, jag ser på hennes alltmer desperata blick, frågan är hur länge till jag ska driva henne.
– Kom.
Hon kommer med ett skrik, eller det hade varit ett skrik om hon inte haft munnen full med min penis. Hon kommer länge och faller bakåt och hennes mun lämnar min penis och hon ligger på rygg och jag ser hennes fingrar röra sig desperat snabbt i hennes inre.
Hon kommer länge och hon kommer hårt, jag lyfter upp henne och lägger henne på rygg på matsalsbordet och jag särar på hennes ben och jag låser fast hennes armar och böjer mig fram och börjar slicka henne. Min tunga leker hårt med hennes slida och klitoris, jag låter tungan nudda vid hennes bakrehål och hon rister till min tunga leker med henne. Jag hör hennes desperata vädjan om att få komma.
– Inte än.
Jag slickar vidare och hon skakar i hela kroppen nu, jag lämnar hennes slida och jag slickar hennes bakre hål och hon skakar ännu mer. jag slickar mig upp till hennes klitoris och jag för in ett finger hennes slida och jag smeker hennes inre. Jag drar upp fingret och sätter det mot hennes bakre hål och jag trycker till och det glider in i henne.
– Kom.
Jag slickar henne och rör mitt finger samtidigt och hon kommer med ett skrik som övergår allt annat jag någonsin hört innan. Hennes kropp skakar och det knakar i bordet, det sprutar ur henne när hon kommer i en fontänorgasm. Jag slickar i mig hennes safter och jag hör henne börja snyfta när orgasmen tar över henne fullständigt.
Hon kommer länge och när orgasmen till slut ebbar ut så reser jag mig och ser på henne, hon är utslagen och jag lutar mig fram och kysser henne. Hon svarar på min kyss, jag smeker hennes kropp. Jag reser mig, jag tar min penis i handen och sätter den mot hennes slida. Jag tittar på henne och hon tittar på mig, Jag trycker till och jag glider in i henne, hennes inre är tight.
Jag ser på henne och hon stirrar på mig när hon känner min penis glida försiktigt och sakta in i henne, jag stannar och tittar på henne. Hon tittar på mig och jag ser kåtheten som dansar runt i hennes ögon. Jag låter henne landa lite innan jag rör mig framåt igen, jag rör mig väldigt långsamt och jag ser på hennes desperata blick att hon är på gång igen. Jag stannar och tittar på henne.
– Om du kommer innan jag gett dig tillåtelse så kommer jag att klä på mig och lämna dig här på bordet och du kommer aldrig att träffa mig igen. Gör som jag säger så kommer jag att ta dig igen. Förstår du?
Hon slickar sig om läpparna och viskar.
– Ja, mästare.
Jag ler mot henne och jag når botten och jag stannar där, jag rör lite på höfterna och jag tittar på henne och våra blickar möts. Jag börjar röra mig och jag tar henne med långa tag, hon andas snabbare och snabbare. Jag ökar takten och jag ser på hennes blick att hon är nära. Jag stannar och smeker hennes bröst och hon slickar sig om läpparna.
– Är du nära?
– Ja mästare.
– Så bra.
Jag tar henne igen och nu låser jag fast hennes armar och tar henne hårt och snabbt. Jag hör henne be mig desperat om att få komma. Jag stannar och ser på henne och hon skakar i hela kroppen, hon gnyr. Jag släpper hennes händer och drar mig ur henne, hon stirrar på mig.
– Vänd dig.
Hon gör som jag säger och ställer sig på golvet och jag ser på hennes rumpa. Den är väldigt vacker, jag tar min penis i handen och drar ollonet över hennes läppar och slidan. Hon gnyr lite, jag ler och sätter penisen mot hennes slida och trycker till lätt och jag glider in i henne.
Jag rör mig långsamt och jag når botten av henne, jag tar tag om hennes höfter och börjar röra mig. Jag tar henne med långa kraftfulla rörelser och jag driver henne mot kanten, jag håller henne där länge och jag smeker hennes bakre hål med min tumme.
Jag låser fast hennes armar på hennes rygg, när jag drivit henne mot målet ett flertal gånger och jag är ganska säker på att hon inte kommer att kunna kontrollera sig så drar jag ut penisen och jag sätter ollonet mot det bakre hålet. Jag trycker till och min uppvärmning av det gör att jag glider in i henne utan att det gör ont på henne.
Jag rör mig långsamt, framåt och hon stönar högt och gnyr till när våra kroppar möts. Jag börjar ta henne och jag tar henne med långa tag, jag tar henne skoningslöst. Nu stannar jag inte när hon börjar skaka i kroppen. Hon ber om att få komma, jag säger nej. Jag fortsätter ta henne, jag driver henne mot kanten och håller henne där.
Jag ser på min penis som penetrerar hennes bakre hål och jag ökar takten och hon är bortom sans och vett nu. Hon ber mig med en desperat röst att få komma, jag säger nej och hon skriker ut sin desperation och hon kommer.
Hon kan inte hålla emot längre, hela hennes kropp skakar, hon kommer i en fontänorgasm igen och hon är så borta att hon skriker och mumlar om vartannat. Jag står stilla och låter min egen orgasm som var väldigt nära gå tillbaka.
Jag drar mig ur henne när hon är tillräckligt med för att förstå vad som händer. Jag tar av mig kondomen och lägger den bredvid henne på bordet. Jag tar mina kläder och börjar klä på mig, hon stirrar desperat på mig.
– Jag varnade dig, om du kom utan tillåtelse så skulle jag gå. Du kom och jag går.
Jag går in på toaletten och tvättar av mig, när jag är klar så torkar jag mig och går ut från toaletten. Hon ligger kvar på bordet och jag ser henne gråta, jag lämnar lägenheten och går snabbt nerför trapporna och går snabbt hem till vårt hus.
Jag går in och går upp till min våning och jag går in i duschen och sätter på vattnet och jag tar min penis i handen och smeker mig snabbt. Jag känner hur säden lämnar mig och jag stönar högt när jag kommer. Innanför mina stängda ögon så ser jag min penis ta henne i hennes bakrehål.
**
Jag ser henne lämna fastigheten, jag går fram till porten och tar fram mitt verktyg och låser upp. Jag går in och går uppför trappan till hennes dörr, jag går låser upp den och går in och stänger dörren. Jag går in och jag börjar leta.
Jag sitter vid hennes dator och jag tittar på mapparna, jag ser dem kopieras över till min hårddisk. Den piper till när den är klar, jag drar ut sladden och reser mig. Jag lämnar lägenheten och jag går till min cykel och sätter mig på den och cyklar till kontoret. Jag går till Anders kontor och han tittar på mig.
– Hej.
– Hej, vet du var Ulf är för han svarar inte.
– Nej, vadå då?
– Det med militären är större än vad vi trodde, det är fyra rätt högt uppsatta officerare inblandade i den härvan. De försökte köpa plutonium av ryska maffian. Jag och Markus kraschade det partyt, men i alla fall. De säljer vapen till gangstrar, som sen antingen säljer dem vidare eller använder dem själv. Saken är den att det inte bara handlar om pistoler och automatvapen, det är tyngre vapen än så med. De fyra officerarna ligger bakom drogförsäljning på vissa regementen med. Det var så Stefan blev utvald, han sålde till dem. De rekommenderade honom åt Ulf för att få in en spion i Ulfs verksamhet så att de kunde hålla koll på honom. De är rätt förbannade för att jag och Markus stoppade, de är förbannade och börjar bli desperata.
– Hur vet du allt detta, Michael?
– De har en mellanhand som sköter kontakterna med de olika grupperingarna, en medlare kan vi väl kalla henne.
– Henne?
– Ja henne. Hon är en väldigt intelligent och driftig kvinna, jag förförde henne och fick reda på var hon bor. Jag gjorde inbrott i hennes lägenhet innan idag och fick fram informationen. De fyra måste stoppas innan de skapar med massa kaos. Men Ulf svarar inte när jag ringer, så därför så undrar jag om du vet var han är?
– Nej, men jag kan pröva att ringa jag med. Har du prövat att få tag på Viola?
– Nej.
– Gör det, om någon vet var Ulf är så är det Viola.
Jag tar fram telefonen och ringer Viola, inget svar. Jag lämnar ett meddelande på hennes telefon. Jag reser mig och tittar på Anders.
– Kom.
Vi går ut från hans kontor, jag går fram till en av de som sitter vid en skärm.
– Jag vill att du pingar, Ulfs och Violas telefoner.
Han tittar på mig och sen på Anders.
– Gör som han säger.
Mannens fingrar dansar över tangentbordet och vi ser var pricken är. Jag tar fram min telefon och ringer Olivia.
– Hej, Michael.
– Olivia, Viola och Ulf är försvunna. Deras telefoner ligger på denna adress, kör dit och hämta dem.
– Ja, så de är borta?
– Vi misstänker det ja, ring när du är där. Du tar bara order från mig nu, förstår du?
– Ja, jag förstår.
– Bra, om så ÖB ger dig en order så säger du nej.
– Ja, Michael.
– Bra, hör av dig när du kommer fram.
– Ja, Michael.
Vi lägger på, jag tittar på Anders.
– Har du bil?
– Ja.
– Bra, du. Pinga detta nummer.
Jag säger Beatrice nummer, han gör som jag säger och säger adressen hon är på sitt kontor. Vi lämnar lokalen och åker ner, vi sätter oss i hans bil och jag känner på vaden och rättar till pistolen i ryggslutet.
– När vi kommer dit så säger du inget, du lägger dig inte i det som händer Anders.
– Nej, Michael. Tror du att hon är inblandad?
– Inte direkt men hon har vetskap om vad som händer. Det är jag rätt övertygad om. Hon vet eller kan ta reda på var de är.
Vi kommer fram till den fastighet där hennes kontor finns, vi går in i den och vi går fram till hissen.
– Är hon kvar?
– Hennes telefon är i alla fall.
– Bra.
Jag lägger på och hissen stannar, vi går ur den och vi går fram till hennes kontor. Vi går in och hon lyfter blicken när hon ser mig komma in, ett leende börjar spela på hennes läppar. Det fryser när hon ser Anders uniform, det fryser ännu mer när hon känner pipan av min pistol mot pannan.
– Du får en chans, vem av dem och var är de?
– Vem fan tror du att du är?
Jag flyttar pipan och sätter den mot axeln, jag trycker av och hon skriker till.
– Din värsta mardröm, vad var det jag sa till dig om konsekvenser? Var och vem, du har en axel till, två knä leder, ögon osv. Var och vem?
Hon stirrar på mig med skräck i ögonen, hon vet att jag delar ut konsekvenser. Hon slickar sig om munnen och jag flyttar på pistolen.
– De är med på det alla fyra, de har tagit dem till en bunker. De kommer att kräva att regeringen lämnar tillbaka deras plutonium. Annars så dödar de dem.
– Var är bunkern?
– I Stockholm.
– Tack.
Jag slår till henne, jag tar hennes telefon och ringer efter en ambulans.
– Skaffa mig transport till Stockholm så fort som möjligt Anders.
– Ja, Michael.
– Bra, kör mig hem så att jag kan hämta min väska.
– Ja, Michael.
Jag tar fram telefonen.
– Olivia.
Jag uppdaterar henne och hon svär, jag säger åt henne att leta upp bunkern och sätta sig på pass tills jag kommer. Jag och Markus. Vi lägger på och jag ringer Markus och uppdaterar honom, han svär minst lika mycket som Olivia gjorde. Porten öppnas och vi kör in, jag går in i huset och går ner i källaren. Gammelmorfar tittar på mig när jag kommer upp, jag uppdaterar honom snabbt.
– Förrädare.
– Värre, penningkåta män, som inte har några som helst skrupler, gammelmorfar.
– Ja det är nästan värre.
Vi kramar varandra, vi går ut och jag sätter mig i bilen och Anders kör iväg. Han kör ut på motorvägen och vi kommer fram till Sturup, ett jaktplan står där och väntar på mig, jag klättar ombord och det lättar. Jag svär lite när jag känner kraften i planet.
***
– Du är död.
– Far åt helvete, satan vad du skräms.
– Så ja Olivia, nå hur ser det ut?
Hon ger mig en uppdatering, jag lyssnar och när hon är klar så tänker jag. Jag tar fram min telefon och ringer Anders.
– Ja?
– Vi behöver en ritning över bunkern så att vi inte ger oss in där i blindo. Har de hört av sig?
– Nej inte än.
– Kontakta, statsministern. Säg åt honom att vi har koll på läget och att när de kontaktar honom så ska han förhala så länge det bara är möjligt.
– Javisst.
– Tack Anders.
– Ingen fara, Michael.
Vi lägger på och jag tittar på Olivia.
– Markus kommer snart, han är min motsvarighet i Göteborg.
– Där ser man, så han kan sina saker?
– Ja, Olivia han kan sina saker. Förresten han är gift.
– Där ser man.
***
Vi tittar på ritningen, Markus och Olivia lyssnar på mig när jag går igenom hur vi ska göra. När jag är klar så tittar de på mig, jag tar fram telefonen och ringer Anders.
– Vi slår till om en timme.
– Då vet jag det, jag meddelar regeringen.
– Tack, Anders. Skulle det skita sig så har det varit en ära.
Det blir tyst på andra sidan och Markus och Olivia tittar på mig. Jag möter deras blick och Anders säger.
– Detsamma Michael.
Jag lägger på och vi gör oss redo sen rör vi oss. Vi kommer inte vänta en timme, men om de därinne har folk på insidan så ska vi inte ge dem en möjlighet att förbereda sig mer än vad som behövs. Jag stannar och sätter mig på ett knä, jag siktar och skjuter tre kulor. Tre vakter faller ihop, vi reser oss och rör oss framåt.
Jag stannar igen och siktar och skjuter två gånger. Yttre skyddet är nedkämpat, vi kommer fram till kropparna. Vi tar ett av korten från männen på marken och Olivia sätter det mot dosan och dörren öppnas. Jag skjuter snabbt och fyra vakter dör, jag byter magasin och vi går in i bunkern. Jag gör tecken med handen och de andra två nickar och vi rör oss framåt.
***
De fyra männen i sina uniformer stirrar på oss tre, jag räcker min pistol till Ulf. Han tittar på mig och sen på pistolen. Han skjuter dem alla fyra och när han är klar så räcker han mig pistolen.
– Kan ni gå?
– Ja, Michael.
– Så bra, då lämnar vi. När vi kommer ut så ringer vi Anders så får han meddela att ni är fria.
– Ja.
Vi börjar gå och vi tar oss ur bunkern, Vi lyfter in kropparna i korridoren och stänger dörren. Jag räcker kortet till Ulf.
– Markus hämtar du bilen?
– Ja, Michael.
Han springer iväg och Olivia tittar på mig och sen på Ulf och Viola.
– Säkert att ni är okej?
– Jadå, de uppförde sig som officerare.
– Det var ju bra, Ulf.
– Ja Olivia, förbannade förrädarsvin. Men ja de hade en viss heder.
– De var inga förrädare, Ulf. De var maktgalna och penningkåta, det hade inget med ideologi att göra.
Han tittar på mig.
– Förvisso.
Jag tar fram telefon och ringer Anders.
– Paketen är säkra, väntar på transport.
– Upprepa.
– Paketen är säkrade, vi väntar på transport sen åker vi till kontoret.
Det blir tyst på andra sidan och jag väntar.
– Kom hit med dem.
– Javisst.
Jag lägger på och jag tittar på Olivia och de andra två.
– Vi ska till Rosenbad.
– Skojar du?
– Nej Olivia, jag skojar inte.
Hon öppnar munnen och ska säga något men Markus kommer med bilen och stannar, vi går fram till bilen.
– Hittar du till Rosenbad?
– Nej.
– Då kör jag.
Han går ut och jag sätter mig bakom ratten och vi kör iväg. Markus tittar på mig.
– Sa du Rosenbad?
– Ja, statsministerns order.
– Så vi ska gå in såhär i Rosenbad?
– Ja, jag sa att vi skulle åka till kontoret men det fick vi inte.
Jag kör vidare.
Vi kommer fram och jag parkerar bilen på trottoaren, vi går ur bilen och tar våra väskor och vi går uppför trappan till Rosenbad, vakterna som står där stirrar på oss när vi kommer gående i våra uniformer och våra målade ansikten och våra vapen. Mitt privata, Olivias AK5 och Markus M4 tactical.
– Du ska kanske lösa detta Ulf?
Han tittar på mig, bara för att förvirra vakterna ännu mer så säger jag det på amerikanska. Markus tittar snabbt på mig och jag ler lite och blinkar snabbt. Olivia himlar lite med ögonen.
– Jag ser dig löjtnant, inte håna din överordnade.
Hon säger inget, de släpper in oss när Ulf fått dem att ringa statsministern och hans sekreterare kommer ner och släpper in oss. Vi går igenom metalldetektorn och det tjuter till när vi går igenom dem.
Vi går uppför en trappa och sekreteraren går före oss. Hon tittar på oss tre och hon slickar sig om läpparna, Vi kommer fram till statsministerns kontor. Vi går in och vi stannar och jag säger.
– Ordern är utförd, två paket levererade enligt order. Ett femtontal skurkar nedkämpade och fyra officerare är döda. Hotet är undanröjt för denna gång herr statsminister.
Jag ställer mig i enskild ställning och de andra två gör likadant. Han tittar på oss och slickar sig om läpparna, de andra i rummet ser chockade ut de med.
– Erh jaha tack kommendörkapten, så de är döda?
– Ja herr statsminister.
Han tittar på mig och jag säger.
– Amiralen kan sammanfatta läget bättre än vi, vi skulle vilja duscha, äta och byta om herr statsminister. Vi parkerade rätt olagligt därnere på gatan frågan är om polisen snart kommer. Det är inte min bil, det är en ingift släktings och han vet inte att jag lånat den. Min släkt har en viss förmåga att bli kinkiga när det kommer till mig.
– Va, javisst.
– Så bra.
Jag gör honnör och Markus och Olivia gör också honnör. Vi sänker våra armar och lämnar rummet. Vi går i korridoren, vi går förbi ett kontor och jag tittar in och en kvinna som sitter där möter min blick. De ögonen får mig att stanna till och hon ser på mig.
– Är det krig?
– Förlåt?
– Ja?
Hon tittar på mig.
– Aha, nej vi har bara lämnat ett paket till statsministern.
– I fullstridsmundering.
– Ja, vi tar vår arbete på allvar frun.
– Fröken, Tyra.
– Angenämt, Michael.
– Von Dexler?
– Densamme, känner vi varandra?
– Nej, men du räddade utrikesministern.
– Inte ensam.
– Kanske inte.
– Kommendörkapten, kan vi gå vidare?
– Ja löjtnant.
– Det var trevligt att träffas.
– Detsamma kommendörkapten.
Hon ler mot mig och jag svarar på det, det är ett vackert leende. Vi går iväg och vi går nerför trappan och vi går ut från Rosenbad och vi går fram till bilen. Polisen har inte kommit än. Jag sätter mig i den och vi kör iväg. Jag parkerar bilen i garaget och jag ser på de andra två.
– Ska vi duscha innan vi äter?
– Ja, gärna, Michael.
– Då gör vi det.
Vi går upp till min lägenhet, vi klär av oss och tvättar av ansiktsmålningen. Oliva och Markus går in i duschen och duschar av sig. När Markus är klar så är det min tur, jag duschar av mig snabbt och tvättar av mig. Jag klär på mig civila kläder och när vi är klara alla tre så går vi till stora våningen och jag ber personalen om mat. Vi sätter oss och börjar äta, min telefon ringer.
– Ja?
– Det är Ulf.
– Hej.
– Vad gör ni?
– Äter.
– Har ni precis börjat?
– Ja, kom förbi det finns till er med. Det är bara vi är, de andra är tydligen på något bröllop till någon av de ingifta. Jag har dålig koll på släkten, jag var inte inbjuden i alla fall.
– Vi kommer.
– Då säger jag till om två tallrikar till.
– Gör så.
Vi lägger på och jag ber om två tallrikar till, personalen nickar och går iväg. Markus och Olivia tittar på mig.
– De tjänar snuskigt bra, så det är inte slavarbete. De har arbetat på slottet allihop tydligen, men gammelmorfar betalar bättre. Sen förväntas det av oss, vi är de vi är. Af Reuterskiöld. Det namnet förpliktigar, så som sagt det förväntas av oss. Gammelmorfar gjorde skandal när han var yngre, han gifte sig av kärlek. Det var konstigt, men det värsta var att han gifte sig med en nyrik och hon hade en utbildning och arbetade. Det blev nästan skandal, eller det blev skandal. De gifte sig i Malmö, bara den närmsta släkten kom. Ingen från kungafamiljen kom som annars var skick och fason när någon i vår släkt gifter sig. De blev nöjda när han valde att använda sin fars efternamn, Von Dexler, österrikisk adel. Väldigt fin adel, men vi har droppat Von: et. Eller inte droppat det men vi presenterar oss inte med det, om det inte behövs. Så personal som serverar oss förväntas av oss, vi har ingen hemma. De hade innan, men i takt med att tiderna förändrades så förändrades de med. Men inte här eller ute på Saltis, där har vi personal. Sen har gammelmorfar personal i England, han har hus där. Eller inte hus, det är svårt att förklara.
– Hur gammal är han?
Jag tittar på Olivia.
– Över nittio, jag har bett honom skriva sina memoarer. Jag vet inte om han börjat, han har träffat och umgåtts med en hel del kändisar.
De tittar på mig, en i personalen visar in Ulf och Viola. De sätter sig och de blir serverade mat, de tackar och personalen går iväg. Olivia frågar.
– Vilka kändisar?
– Churchill, Patton, han var med på alla konferenserna och träffade Stalin, Roosevelt, han satte Per – Albin Hansson på plats. Han och hans två kamrater sprängde malmbanan, sen åkte de tåg till Stockholm. Gammelmorfar hade ett möte med honom där han mer eller mindre meddelade att han räddat Sverige från en kommunistisk invasion. Han hävdar att det är sanningen och jag tror på honom, ryssarna var förbannade på att vi hjälpte nazisterna under kriget. Engelsmännen och amerikanerna insåg vad som skulle hända om ryssarna fick kontrollen över Norden. Så de bad honom tala förstånd med Per – Albin. Han har fler sådana historier, en hel massa sådana. Han och hans två kumpaner. En kanadensare och en australier som lämnade sina länder för kärleken och gifte sig och slog sig ner i England. De skötte gammelmorfars affärer i England. Han var en av de högst dekorerade soldaterna när kriget var slut, hans rang var kommendör av första klass. Jag är rätt skicklig med ett prickskyttegevär, min gammelmorfar var bättre.
Olivia tittar på mig, Ulf och Markus tittar på varandra och sen på mig.
– Det är dagens sanning, han satt i en lite jolle och sköt fyra tyska officerare på sexhundrameter. På natten med månen som enda ljus, de fyra skotten skapade legenden om honom och hans vän. Sen fick de det ena galna uppdraget efter det andra. Han gjorde fler sådana saker, han hade Rommel i siktet men fick inte trycka av, av Montgomery för att han ville ha sitt slag. Som sagt jag har sagt åt honom att skriva ner sina memoarer. Sen får vi se om han gör det.
– Han skapade vår arbetsplats.
Olivia och Markus tittar på Ulf och sen på mig.
– När Per – Albin dog 46 och världen var vad den var så bad Tage Erlander min gammelmorfar att skapa det som är MUST idag. Det hette något annat då.
– OP5 kort och gott, han propagerade hårt för signalspaningen. Han fick som han ville och resultatet av det ser vi idag.
Vi tittar på Ulf och nickar.
– Hade du kunnat skjuta dem från båten, Michael?
– Jag har inte en aning Ulf, min gammelmorfar hävdar att det var tur. Ett skott hade varit tur men inte fyra. Sen var det som han säger perfekta förhållanden, spegelblankt vatten, ingen vind och månen lös upp fartyget tillsammans med de lampor så var tända på fartyget och att de stod uppradade och inte flyttade på sig när deras vänner dog. De drabbades av chock allihop, hans prickskytte hjälpte amerikanerna på Sicilien, så att de kom före britterna till målet. Montgomery gillade inte min gammelmorfar innan det, han gillade honom ännu mindre efter det. Ryktet säger att min gammelmorfar ska ha satt en kula bredvid Montgomerys huvud efter fiaskot med Marketgarden. Han bekräftar inte det, men han förnekar det inte i heller. Han var på Pattons begravning, på Churchills, han fick en speciell inbjudan till den. Som sagt, han var med om en hel del under kriget. Efter kriget med, men det pratar han inte lika mycket om. Han ska ha gjort en del spektakulära saker efter kriget med. Sen blev han pappa och lämnade det livet och satsade på affärer i stället. Han blev väldigt framgångsrik inom det gebitet med och är det fortfarande.
De tittar på mig och jag möter deras blickar.
– Vad sa statsministern?
– Han frågade vad det handlade om, jag berättade. Han lyssnade och sen så fick jag en skopa ovett för att jag inte informerat honom om plutoniumet, sen fick jag en skopa ovett för att Viola utsattes för fara. Sen så ville han ge dig en skopa ovett för de fyra officerarna, han ville ställa dem inför rätta. När jag berättade att det var jag som sköt så fick jag ännu mer ovett. Så jag har fått mina fiskar varma idag.
– Där ser man och efterverkningarna av detta, Ulf?
– Vi vet inte, vi ska samla ihop all information och sätta oss ner och gå igenom den. Som sagt vem skulle de sälja plutoniumet till? Ni kommer få en medalj till, ni kommer få besked på när den kommer delas ut.
– Där ser man.
Olivia och Markus tittar på Ulf.
– Var blir det?
– Vi vet inte än.
Vi reser oss, Markus tar sina saker och vi kramar varandra och han lämnar våningen och åker hem. Ulf och Viola går till sin våning, jag, Anders och Olivia går till min lägenhet och vi tar våra saker.
– Michael.
– Ja, Olivia?
– Har du känningar i fastighetsbranschen här i Stockholm?
– Det vet jag inte, varför?
– Därför att jag hyr i typ tredje hand och jag står snart utan bostad.
– Du kan bo här, jag är aldrig och när jag är det så är det typ över natten. Som sagt du kan bo här, det är gratis och de enda kraven är att du inte har fester och att du inte skvallrar till släkten om mig. Frågar de så säg att du är en avlägsen nästkusin till den österrikiska sidan av släkten.
Jag tar fram mina nycklar och tar loss ett par och räcker henne, hon tittar på mig och sen på nycklarna.
– De gånger jag är häruppe så får vi dela på lägenheten, som sagt inga vilda fester och inget skvaller till släkten.
– Tack, Michael.
– Ingen fara, jag meddelar gammelmorfar så meddelar han de som behöver veta.
Hon sätter ner sin väska igen och tittar på lägenheten och hon kramar mig och jag svarar på kramen. Vi delar på oss och vi lämnar lägenheten jag och Anders. Jag ringer en taxi och vi går ner och ut i vårsolen. Jag tittar på Anders.
– Tyra, politiker, vad är hennes titel vet du det?
Han tittar på mig, jag ser ett leende på hans läppar.
– Hon är socialminister, varför?
– Nej hon började tala med oss där på Rosenbad när vi var på väg ut. Hon verkar vara en trevlig kvinna.
Taxin kommer och vi sätter oss i den, jag lutar mig tillbaka i sätet och sluter ögonen. Jag ser hennes gröna ögon det gnistrade om dem när jag såg dem. Hennes mörkt röda hår, sådär tjockt och burrigt. Vad jag kunde se en snygg kropp, hennes vackra ansikte.
På tonen i Anders röst så är det en hel del som trånar efter henne. Vi kommer fram till flygplatsen, vi köper en biljett och vi checkar in. Jag visar mitt Id – kort som släpper igenom mig i säkerhetskontrollen. Anders har inte ett sådant kort så han får gå igenom den. När han är klar så går vi till gaten.
– Praktiskt.
– Ja, det är vi som ska skydda nationen mot inte och yttre fiender som har sådana kort. Just nu så är vi två, jag och Markus. Det funkar bara på inrikesflyget, eller det funkar bara i Sverige. Jag skulle i teorin kunna köra för fort alltid, jag får göra det i tjänsten enligt det där kortet. Jag skulle kunna skylla på tjänsten hela tiden. Jag skulle i teorin kunna bete mig hur fan som helst, men jag gör inte det. Inte Markus i heller, frågan är hur Stefan utnyttjade det kortet. Jag hörde att han fick en hjältes begravning.
Anders tittar på mig och nickar.
– Ja, det var för att de inte skulle ana ugglor i mossen, Michael.
– Där ser man.
Vi reser oss och går på planet.
***

Kapitel 14, Sommar, Semester, flytt och tatueringar.
***
Våren kom och gick, i början på maj månad så fick vi våra medaljer. De delades ut av statsministern, ÖB, Ulf och Viola var där. Jag, Markus och Olivia stod framför honom i våra finuniformer och vi fick medaljerna och Markus fick en befordran till örlogskapten och Olivia till kapten. Vi firade jag och Olivia med en helkväll i Stockholm, Markus åkte hem till sin fru. Jag flög hem dagen efter med århundradets baksmälla.
***
Skolan rullade på och två tentor klarades av och jag blev godkänd på dem båda. Jag och Jennifer har träffats två gånger till nu i vår, vi knullade skallen i bitar och gick var och en till sitt så att säga när vi gjort det. Sommarlovet har börjat och jag har inte ett skit att göra, jag tränar två till tre gånger om dagen, annars så gör jag ingenting och det kliar lätt i kroppen.
Gammelmorfar är lika pigg som vanligt, han går på sina läkarkontroller och han är frisk som en nötkärna. Jag tjatar lite på honom angående memoarerna men han säger att han inte har tid. Det blir inget England i år, saknaden är för stor. Han berättade om den en regnig dag i våras, jag hittade honom sitta och dricka vodka i ett av rummen. Han frågade om jag ville ha och jag såg på klockan och sa att det var lite för tidigt för mig, hans svar var.
– Mes.
– Förlåt?
– Mes.
– För att jag inte vill dricka vodka klockan tolv på förmiddagen?
– Ja.
– Där ser man.
Han skar till en citronklyfta han gned insidan av glaset med den och sen slog han i vodkan och kramade i klyftan i vodkan. Han tittade på mig och sa.
– Den vackra Tatjana Fjodorova lärde mig att dricka vodka såhär, vi drack vodka, lyssnade på våra ledares kohandel och när den var klar så älskade vi. När vi inte drack vodka med citron.
Jag tittar på honom när han sveper halva glaset och sätter det på bardisken.
– Vad handlar det om, gammelmorfar?
– Jag saknar dem Michael, gammelmormor och de andra. Det är bara jag kvar, jag undrar om det är ett straff för mina synder. Att alla runt mig dör och jag är ensam kvar.
– Du är inte ensam gammelmorfar, du har mig och jag har dig.
– Förvisso men du är en mes, Michael.
– Haha, ja kanske det gammelmorfar. Så Tatjana?
– Haha, ja Tatjana. Hon reste med NKVD, det som senare blev KGB. Jag hjälpte henne att hoppa av 1953, hon bodde i USA sen.
– Förlåt? Du hjälpte henne att hoppa av?
– Ja, vi hade affärer i Berlin. Jag tjänade vagnslaster med pengar på uppbyggnaden av Tyskland, ja väst då. Men jag hade affärer i alla sektorer i Berlin efter kriget, jag gjorde affärer med dem alla. Ryssar, amerikaner, tyskar, fransmän och britter. Men i alla fall så 1953 så träffade jag Tatjana i Berlin. Hon ville inte vara kvar i Sovjet längre, hon såg var det barkade hän. Så jag hjälpte henne att fly, hon berättade för mig om muren innan den började byggas. Så jag gjorde snabba affärer med ryssarna och jag sålde betongen och armeringsjärnen till muren, sen minorna och taggtråden. Som sagt snabba affärer, men det var mina kontakter med dem som gjorde så att jag kunde hjälpa henne att fly och få ett nytt liv i USA. Hon gifte sig med en senator sen och blev fullblods kapitalist. Vi träffades tio år senare och jag kände knappt igen henne. Hon är också död, de är alla döda Michael.
Jag tittar på honom och tar ett glas och gör en vodka till oss båda och jag skålar med honom och jag sveper min vodka. Han berättade om fler äventyr efter kriget, men i samtalet så kom vi fram till att vi inte ska åka till England i år.
Gammelmorfar har åkt till Saltis, han kommer stanna där i sommar och låta släkten ta hand om honom. Ja så länge han står ut med dem, jag såg på honom och log.
Som jag sa sommarlovet har börjat, mina andra vapendragare i skolan ska semestra och arbeta. Markus ska också arbeta och Olivia arbetar med sitt i Stockholm. Så jag ligger här och har tråkigt i solen, jag reser mig och går in i huset och hämtar min dator.
Jag öppnar den och börjar söka på lägenheter i Malmö, jag skriver i mina sökkriterier och jag får tre träffar. Jag går in på annonserna och tittar på bilderna, den ene skrotar jag från kandidaterna. Den var inget för mig. Kvar finns två, jag ringer till mäklaren på den ena lägenheten. Vi bestämmer tid för en visning.
Om tre timmar, vi lägger på och jag ringer till den andra mäklaren och får reda på att ägaren till lägenheten ändrat sig. Jag beklagar och vi lägger på. Jag läser lite nyheter, jag tittar på klockan och det har gått en halvtimme.
Det är två och en halv kvar, jag reser mig och går ner till källaren och går till skytterummet och tar fram min pistol och börjar skjuta. Jag skjuter i en timme cirka, sen lägger jag tillbaka pistolen och går upp till min våning och går till mitt sovrum, jag går in i garderoben och tar andra kläder och byter om.
När jag är klar så går jag ner och går ut ifrån huset och tar min cykel, jag sätter mig på den och cyklar iväg.
Jag kommer fram till adressen, jag ser på klockan och ser att jag är lite tidig. Jag ser på gatan och ser på tingsrätten mittemot. Jag ser på Petrikyrkan och går fram tio meter och ser på Stortorget. Jag går tillbaka och väntar utanför.
– Är det Michael?
Jag vrider på huvudet och ser på ansiktet som rösten tillhör.
– Ja.
– Jonna, välkommen.
– Tack och tack för att du kunde visa den idag.
– Självklart, kommer din sambo eller fru med?
– Nej, jag är singel.
Hon tittar på mig och jag möter hennes blick och hon blir lite röd om kinderna.
– Förlåt, jag bara förutsatte att ni skulle vara två. Det är en stor lägenhet, eller vad man ska kalla den.
– Ingen fara, Jonna.
– Ska vi? Javisst.
Vi går in i trappan och hon visar mig cykelförrådet och nedgången till källaren där man har ett förråd. Vi går fram till hissen och hon trycker på knappen och hissen rör sig, den stannar och jag öppnar dörren för henne och den stängs och hon trycker på knappen och hissen börjar röra sig.
Den stannar och vi går ur den, hon låser upp dörren och vi går in. Det är en hall som går ut till det stora rummet som är en öppen planlösning. Jag ser på köket, på det stora vardagsrummet och på de två dörrarna på högra väggen.
Jag går fram till dem och öppnar dem, det ena ser ut som ett kontor och det andra som ett gästrum. Eller ser ut som, det är min fantasi som får fritt spelrum.
Jag ser på den svarta trappan och jag går fram till den, jag tittar upp och ner. Jag går nerför trappan och ser på det stora rummet. Jag undrar vad han haft detta till, jag vet vad jag kommer använda det till. Men som sagt frågan är vad han använt det till. Jag går till badrummet och tittar på det, det är stort och påkostat.
Jag går tillbaka till trappan och går uppför den, jag går upp till nästa våningsplan och ser ner på mellanplan, jag ser på sov ytan och den är på minst fyrtiokvadrat. Jag öppnar toalettdörren och ser in i en mindre toalett med dusch. Jag går ut och öppnar den andra dörren och en garderob som är minst lika stor som min i huset visar sig.
Jag stänger dörren och öppnar balkongdörren och går ut på uteplatsen och tittar på stan. Det är insynsskyddat mot grannarna, jag går in igen och stänger dörren. Jag går nerför trappan och mäklaren tittar på mig. Hon frågar vad jag tycker.
– Det är en fantastisk lägenhet på alla sätt och vis.
– Men?
– Va? Nej inga men, mer än kanske priset. Var det du som satte det?
– Nej, faktiskt inte. Det var en annan mäklare, tycker du att det är för högt?
– Ja, lite. Med tanke på att det är en bostadsrätt så ja då tycker jag att det är lite högt. Nu är förvisso avgiften överkomlig, men den finns där.
– Vad kan du tänka dig i pris?
– Går han ner två miljoner så tar jag lägenheten idag, han får in pengarna på kontot så fort som det tar för min bank att flytta dem till hans bank om han inte är kund på den bank som jag utnyttjar.
– Har du lånelöfte?
– Behövs inte, jag betalar kontant.
Hon tittar på mig.
– Har du anställning?
– Ja, frågan är bara vad jag ska säga. Ett ögonblick.
Jag tar fram min telefon och ringer Viola, jag lägger fram mitt dilemma och mäklaren tittar på mig och jag ser henne slicka sig lite om läpparna.
– Räck henne luren Michael.
– Javisst.
Jag räcker mäklaren luren och hon tar emot den och lyssnar på Viola. Hon räcker tillbaka telefonen och jag tar den i handen.
– Tack Viola.
– Ingen fara, Michael. Så du ska köpa en lägenhet?
– Ja, det är väl dags för det.
– Haha, ja kanske det. Michael.
– Hälsa Ulf.
– Det ska jag göra, Michael.
Vi lägger på, jag tittar på mäklaren och hon tar fram sin telefon och ringer till kunden och hon går iväg. Jag går fram till ett fönster och tittar ut på gården därnere. Efter tio minuter så kommer mäklaren fram till mig.
– Han kan tänka sig att gå ner en miljon.
Jag tittar på henne och sen på lägenheten.
– Ska vi skriva papper?
– Javisst.
***
Pappersarbetet och det ekonomiska löste sig ganska snabbt, när allt var klart få fick jag en mapp med papper och nycklarna till lägenheten. Jag satte mig på cykeln och cyklade till lägenheten och sätter min cykel i cykelförrådet och noterar att där bara stod två cyklar till i förrådet.
Jag tittar på klockan och konstaterar att folk fortfarande arbetar, jag går uppför trapporna och öppnar dörren. Jag ser på den tomma lägenheten och ler lite och skakar på huvudet, nu vet jag vad jag kommer göra i sommar i alla fall. Jag tar fram min telefon och sen så börjar jag leta på nätet och ringa. Det blev en hel del samtal.
***
När jag kom hem till huset så satte jag mig ner och gjorde en lista, jag skrev ner allt jag gjort och vad jag trodde att jag skulle behöva. Jag har beställt internet, jag har ringt en larmfirma, en byggfirma. När det var klart så insåg jag att jag behövde min dator för att kunna fortsätta. Så jag lämnade min lägenhet och satte mig på cykeln och cyklade hem.
Nu sitter jag här och funderar på vad man kan behöva i en lägenhet och kommer fram till att jag har en aning och jag skriver ner det jag kommer på. Jag inser att det måste finnas människor som arbetar med sådant här. Jag börjar söka på nätet och en tanke slår mig, jag tittar på min telefon och ser på tiden. Jag ringer mäklaren och ser om hon svarar.
– Jonna.
– Hej det är Michael Dexler, mannen som du sålde en lägenhet till idag.
– Hej, har du ångrat dig?
– Haha, nej men jag har en fråga.
– Javisst, shoot.
– Har du eller er firma en bra inredningsarkitekt, jag inser att inreda lägenheten från grunden är ett större projekt än vad jag trodde. Jag har ingenting, eller det har jag men inget som jag kommer flytta med mig. Jonna.
Jag tystnar och jag hör henne andas lite, jag föreställer mig att hon har ett leende på sina läppar och skakar lite lätt på huvudet.
– Jo, faktiskt så har vi kontakt med en firma som hjälper oss och våra kunder ibland. Ett ögonblick så ska du få hennes nummer.
– Tack, Jonna.
– Ingen fara, Michael.
Det blir tyst i trettiosekunder kanske innan hon återvänder.
– Är du kvar, Michael?
– Jadå, Jonna.
– Då kommer numret här.
Hon säger det och jag upprepar det, när hon är klar så bara hoppar frågan ur min mun.
– Skulle du vilja äta middag med mig, Jonna? Som tack för hjälpen?
Det blir tyst på andra sidan, jag blundar lite och skakar på huvudet och undrar var fan det kom ifrån.
– Förlåt, det var kanske lite påfluget.
– Nej, Michael ingen fara. Jag äter gärna middag med dig.
– Så trevligt, vågar du komma hem till mig?
– Haha, jadå det vågar jag. Vilken är din adress?
Jag säger den och hon säger att hon uppfattat den, vi lägger på och jag skakar lite lätt på huvudet när jag inser vad jag gjort. Jag går till köket och kylen och ser efter vad jag har hemma. Jag stänger kylen och inser att jag snabbt får köra och handla. Jag går igenom huset, går till garaget och tar en av bilarna och kör iväg.
***
Det ringer på porten och jag öppnar den och ytterdörren, jag ser henne komma gående i en vitklänning med en handväska hängande på axeln. Hon har ett par röda skor på fötterna som matchar den röda handväskan. Hennes solglasögon är också röda.
Hon kommer fram till dörren och vi hälsar på varandra, en snabb kram och en kyss på kinden. Jag bjuder in henne och hon går in, jag stänger dörren och jag visar med handen att hon ska följa med mig. Vi går in och vi går till matsalen, hon tittar på mig och jag frågar henne.
– Vad vill du ha att dricka, Jonna?
– Vad ska du ha?
– Jag tar en öl, men jag har vin och cider med.
– Om du ska ha öl så tar jag det med, Michael.
Vi går ut i köket och hon tittar på det och sen på mig.
– Min gammelmormor och gammelmorfar hade en kocka anställd när de flyttade hit, hon inredde köket och de som anställdes efter henne fortsatte. Sen så har gammelmormor uppdaterat efterhand när den siste kocken slutade hos oss. Min gammelmorfar köpte huset 1946 och han har bott är sedan dess, han och gammelmormor. Hon gick bort för ett par år sedan.
– Men han lever?
– Ja, han är över nittio år.
Jag räcker henne en öl och vi skålar och jag tar en klunk av ölen och hon gör detsamma. Jag tittar på henne och börjar laga maten och berättar en sammanfattning om mitt liv. När jag tystnar så tittar hon på mig och sen berättar hon lite om sig själv, hon är inflyttad från en mindre stad ett par mil från Malmö, hon tröttnade på småstadslivet när hon var i tonåren.
Hon satsade på skolan och sökte till universitetet direkt från gymnasiet, läste till mäklare och när hon blev klar så började hon arbeta och hon har arbetat sig upp till den positionen som hon har nu. Det har varit ett par tuffa år, att lära sig branschen och vässa armbågarna.
Nu är hon på den firman som var hennes mål när hon började arbeta som mäklare. Den säljer de exklusiva husen och lägenheterna, hetsen är inte lika stor på att sälja som på de andra firmorna med tanke på de objekt som de säljer.
Vi har ätit upp huvudrätten när hon kommit dit i sitt berättande, jag reser mig och tar våra tallrikar och går till diskmaskinen.
– Det var väldigt gott Michael.
– Tack, Jonna. Jag har lärt mig allt om matlagning av vår kock i England.
– Så ni har boende i England med?
– Ja, det har vi. Sen så har vi släktensfastighet på Östermalm och sommarresidenset på Saltis, sen så har de andra släktingarna boende lite är och var.
– Varför köpte du lägenheten?
Jag tittar på henne, jag säger halva sanningen.
– Det var väl dags att flytta hemifrån, detta är väldigt stort när jag själv.
– Så du kommer bo i lägenheten när du är själv och här när din gammelmorfar är hemma?
– Ja, det blir nog lösningen.
Diskmaskinen är fylld och kaffet rinner ner, jag tar fram kaffeglas och frågar om hon vill ha socker eller mjölk. Hon ber om mjölk, kaffet blir klart och jag slår upp åt oss och tar fram desserten, varsin vaniljpannacotta med färska bär. Vi sätter oss vid köksbordet igen, vi börjar äta och vi pratar vidare.
– Så militärkarriär och nu så är du tjänstledig, för att studera?
– Ja, tanken är att jag ska ta över efter gammelmorfar en dag. Då är det rätt bra om jag vet vad jag sysslar med.
– Jo det är ju sant, men kommer du att återgå till att vara militär när du är klar med studierna?
– Ja det tror jag, jag trivs väldigt bra där, Jonna.
Hon tar en sked av pannacottan och stoppar in skeden i munnen och sväljer. Jag tar lite bär till och tar en sked jag med av pannacottan.
– Du då? Ska du stanna där du är eller du vill vidare, Jonna?
– Just nu så är jag nöjd, men jag var jag är om fem år har jag inte en aning om. Jag är kanske gift och har ett barn och ett på väg, eller så är jag i New York och säljer lägenheter.
– Är det en dröm, Jonna?
– Kanske, jag vet inte. Det var det innan, när jag började i branschen. Men nu så vet jag inte, det är rätt mycket avundsjuka och vassa armbågar här. Hur är det då inte där?
Vi är klara och jag tar skålarna och går till vasken och sköljer av dem. Jag sätter in dem i maskinen och jag laddar den och sätter igång den. Vi lämnar köket och vi går till en av salongerna, jag frågar om hon vill ha något. Hon ber om en whiskey och jag slår upp två åt oss, jag räcker henne glaset och vi sätter oss.
– Så inga vassa armbågar?
– Jodå en del, men inte hur ska jag säga, medvetet? Jag kan kriga lika mycket som andra för en försäljning eller landa ett objekt, som detta hade jag kunnat kriga en hel del för. Men det finns vissa gränser som jag inte passerar som andra inte har några att passera.
– Som?
– Snacka skit om andras firmor eller personer som arbetar på andra firmor med potentiella kunder, jag skulle inte ha sex för att få ett objekt. Då vänder jag och går.
– Har det hänt, Jonna.
– Oja, mer än en gång. Det finns de som tar sig vissa friheter.
Jag ser på henne, jag hör bitterheten i hennes röst.
– Men det finns de som går med på det, Jonna?
– Oja, det finns det. Det är en ganska så cynisk bransch, Michael.
Jag tar en sipp av whiskeyn, hon gör detsamma.
– Men jag älskar mitt yrke, det positiva uppväger det negativa. Som affären idag, två nöjda kunder.
Jag ser på henne och ler, hon ler också och det är ett vackert leende.
***
Jag för ner axelbanden på hennes klänning och kysser hennes hals, hon stönar lågt och hennes fingrar knäpper upp knapparna på min skjorta och hon tar den av mig, jag smeker hennes bara rygg och mina händer glider ner till hennes rumpa och jag smeker den.
Hennes händer öppnar skärpet och knäpper upp knappen på byxorna och de faller ner på golvet och jag trampar dem av mig. Jag leder henne till min säng och vi lägger oss i den, min tunga går på upptäcktsfärd på hennes kropp. Jag slickar på hennes bröst, hennes mage och jag når till hennes slida och jag öppnar munnen och börjar slicka hennes läppar.
Jag känner smaken av henne mot min tunga och jag leker med hennes läppar och hennes innersta. Min tunga leker med hennes klitoris, jag varvar mellan att slicka på klitorisen och hennes inre, för att till slut bara fokusera på hennes klitoris. Hon kommer med ett litet skrik och ett högt stönande, när den ebbat ut så byter vi plats och hon suger mig till fullresning, hon leker med min penis och jag njuter av hennes lek.
Hennes tunga och mun tillfredsställer mig väldigt mycket, jag drar upp henne och vi kysser varandra och rullar runt. Jag rullar på en kondom och sätter mitt ollon mot hennes slida och trycker till. Jag glider långsamt in i henne och jag fyller henne, hon är trång. Hennes inre kramar mig mjukt och skönt, jag når botten och vi ser på varandra. Vi andas ljudligt och jag slickar mig om läpparna.
Hennes innersta är magiskt skönt, jag börjar röra mig och jag ser hur min penis gör sin resa i hennes innersta och slickar mig om läpparna och tar henne snabbare och snabbare. Vi andas snabbt båda två och stönar av känslan som våra kön gör med oss.
Jag tar hennes snabbt nu, ilningarna attackerar mig och jag kan inte hålla emot längre. Jag vill inte hålla emot, jag ser hennes fingrar dansa över hennes klitoris. Det blir för mycket för mig jag kommer med ett vrål och jag spänner min kropp.
Hon möter mitt vrål med ett skrikande som ekar mellan väggarna. Vi kommer hårt båda två, vi kommer länge och vi ser på varandra när vi landat. Ett leende spelar på våra läppar. Jag lutar mig fram och kysser henne mjukt, hon svarar på kyssen och jag lägger mig försiktigt på henne. Vi lägger oss på sidan, jag är fortfarande kvar i henne. Hon har lagt sitt ben på mitt, jag pussar henne mjukt.
***
Jag stänger taxidörren och taxin kör iväg och jag vinkar till henne. Hon vänder sig och ser på mig genom bakrutan och svarar på vinkningen. Jag går in och går upp till mitt rum och jag lägger mig i sängen med ett leende på mina läppar.
***
Jag går bredvid mannen från byggfirman, vi är i det som kommer bli mitt träningsrum. Det stora rummet som är första våningen, mannen tittar på det och sen på mig.
– Det var så när jag köpte det, jag har inte en aning om vad han haft härnere. Jag ska ha träningsrum här, så jag vill ljudisolera så att jag inte stör grannarna. Sen så vill jag en stålskiva på den väggen, från golv till tak. Två meter bred.
Han tittar på mig och går till andra sidan.
– Hur tjock?
– Tre till fem centimeter.
Han gör en anteckning i sitt block, han mäter och skriver. När han är klar så går vi uppför trappan och ställer oss vid bardisken och han tittar på sina papper och sen på mig.
– Jag kommer sätta mig och räkna på detta, jag räknar med att vara klar i morgon någon gång.
– Javisst, när kan ni sätta igång?
– Precis när som helst.
– Hur lång tid kommer renoveringen att ta?
– Allt mellan två till tre veckor.
– Tack då vet jag det.
Vi skakar hand och han lovar att återkomma så fort han är klar med beräkningarna. Han lämnar lägenheten, jag tar fram min telefon och ringer till inredningsarkitekten.
– Martina.
– Hej mitt namn är Michael, jag fick ditt nummer av Jonna mäklaren som sålde en lägenhet till mig.
– Där ser man, vad kan jag hjälpa dig med, Michael?
– Inreda en lägenhet, en etagelägenhet i tre våningar, Martina. Med allt från dessertskedar till handdukar osv.
Det blir tyst på andra sidan och jag hör henne andas.
– Var är lägenheten?
Jag säger adressen.
– När kan jag komma?
– När det passar dig, jag är ledig så jag har all tid i världen.
– Jag har ett hål nu.
– Jag är i lägenheten så det är bara att komma hit.
Vi lägger på och jag går uppför trappan till sovrummet och öppnar balkongdörren och går ut på den. Solen värmer skönt och jag blundar lite och njuter av den lätta varma brisen och solen. Jag hör porttelefonen ringa, jag går nerför trappan och trycker på knappen.
Jag öppnar ytterdörren och jag hör hissen stanna och en kvinna i fyrtioårsåldern går ur den och går fram till mig och sträcker fram sin hand. Vi hälsar på varandra och vi går in i lägenheten och jag visar henne den, när hon fotat rummen från alla möjliga vinklar så står vi vid bardisken och hon tittar på mig.
– Så du behöver allt?
– Ja, förutom kläder. Det har jag, men allt annat behöver jag. Som jag sa, från dessertskedar till möbler.
Hon tittar på mig och frågar om färger på väggar osv. jag säger att jag och snickaren kommit överens om att måla allt vitt. Vill jag sen ha en fondvägg så kan jag måla den själv. Hon blir väldigt nöjd med vita väggar för då kan hon leka med färger som hon vill. Hon säger att hon ska lägga in bilderna på sin dator sen så ska hon börja skapa och när hon är klar så skickar hon resultatet till mig.
Vi skakar hand med varandra och hon lämnar lägenheten. Jag går upp och stänger balkongdörren och går ner igen och lämnar lägenheten och går nerför trapporna. Jag tar mig cykel och cyklar till kontoret, jag går in och går till glasburen och knackar på hans dörr och han vinkar att jag ska komma in. Jag öppnar dörren och går in. Jag sätter mig i en av stolarna.
– Hej, Michael. Hur är det?
– Det är bara bra, jag köpte lägenhet igår. Idag så har jag haft snickare där, en inredningsarkitekt och jag kommer att få larm installerat senare i veckan.
– Där ser man så du ska flytta hemifrån?
– Både och. Jag kommer bo där när gammelmorfar inte är hemma, huset är väldigt stort så det blir väldigt ensamt. När han är hemma så kommer jag att bo där, han är över nittio. Som han själv säger, han lever på övertid. Jag vill tillbringa så mycket jag kan av den tiden med honom. Jag ska inte säga att han vill dö, men han är ensam. Alla hans vänner är döda, gammelmormor är död. Han har mig kvar, mig och släkten i Stockholm. Annars så har han ingen, vi åkte inte till England denna sommar på grund av det.
Anders tittar på mig och nickar.
– Sen så passar det inte riktigt att ta hem mål till huset, då är lägenheten bättre. Den kvinna som jag sköt, hon som är fixaren. Vi åkte hem till henne, det kan komma andra mål som inte har lägenhet som hon hade. Då kan det vara bra att bjuda hem dem till min lägenhet.
– Där ser man.
– Händer det något, Anders?
– Nej, Michael. De sista resterna av vad de fyra höll på med rensas ut just nu.
– Där ser man.
– Vad ska du göra på midsommar, Michael?
– Har inte en aning faktiskt, Anders. Jag har faktiskt inte tänkt på det, jag kanske åker till Saltis över helgen. Retas lite med släkten.
Han tittar på mig och ler.
– Fira midsommar med gammelmorfar, som sagt vi vet inte hur många år han har kvar.
– Klokt Michael.
– Hur går det för din dotter på gymnasiet?
– Jodå det går bra, tror jag i alla fall. Hon indikerar inte något annat, hon är arton och har ett år kvar. Hon är väldigt mogen, tror hon.
Jag tittar på honom och ler, han svarar på leendet.
– Vad ska ni göra i sommar?
– Vi ska åka till min frus familj i Portugal, de bor vid Algarve kusten. Vi ska vara där i tio dagar, det brukar vara så länge som mor och dotter klarar av att tillbringa tid tillsammans.
– Där ser man, vad arbetar din fru med?
– Hon är åklagare, en duktig sådan. Specialiserad på eko – brott.
– Tufft yrke.
– Ja, ibland så är det, det. Vi har fått en del hot genom åren, vi har skyddad identitet och adress. Det har ju jag ändå genom detta, men det gäller även vår dotter. När hon fyllde arton så fick vi sätta oss med henne och förklara varför det är klokt att hon fortsätter med den. Som tur är så är hon en klok tjej, ja när hon inte agerar som den förvirrade tonåring som hon är.
Jag ser på honom och ler, han ler tillbaka.
– Förresten när ska du ha semester, Michael?
– Har inte en aning, eller jag har kanske det nu. Men nej jag vet inte.
– Du kommer att få täcka för mig när jag har semester, eller när jag och Jönsson därute har semester.
– Okej, då ska jag komma hit varje dag och vara chef?
– Ja precis.
– Där ser man, jaja meddela när det är dags för det.
– Jadå, Michael det gör jag.
***
Jag ser släkten sommarhus närma sig, jag svänger in framför det och kör motorcykeln till garaget och stannar motorcykeln och kliver av den. Jag öppnar det och rullar in den i garaget och låser den och går ut från garaget och går över singelstenen till ytterdörren och jag öppnar den och går in. Det är full rulle i huset, jag ser släkten susa förbi inomhus och utomhus.
De hälsar på mig i farten, jag ser på dem och går uppför trapporna med min väska på ryggen. Jag öppnar dörren till mitt rum, jag går in och tar av mig väskan och lägger den på sängen. Jag tar av mig min jacka och lägger den på en av stolarna.
Jag tar av mig kängorna och knäpper upp byxorna och drar ner dem och när jag står där med byxorna vid anklarna så knackar någon på min dörr, innan jag hinner säga vänta så öppnas dörren och en kvinna står där och hon tittar på mig.
Jag tittar på henne, hon har en bikini på sig, en röd bikini som knappt håller inne hennes bröst som ser ut att vara av silikon sorten, jag ser på hennes solbrända kropp och hon tittar på min.
– Är inte detta Martins rum?
– Nej, det är det bredvid.
– Då ber jag om ursäkt.
– Ingen fara, fröken.
– Marie.
– Michael.
– Angenämt, Michael.
– Detsamma Marie.
– Då ska jag inte störa mer, Michael.
– Tack, Marie.
Hon stänger dörren och jag hör henne knacka på den andra dörren som leder till Martins rum. Hon öppnar dörren och går in, jag tar av mig byxorna och tar på mig en kortärmadtröja och ett par badshorts, keps, solglasögon och mina flip – flops och lämnar rummet och går nerför trappan och går ut i trädgården och ser på släkten.
Det verkar som om de flesta är här, sen så kan det ju vara fler nere vid badet. Jag sveper med blicken och ser gammelmorfar sitta under ett parasoll, jag går fram till honom och sätter mig.
– Michael, så du är framme nu.
– Ja gammelmorfar, är hela släkten här i år?
– Ja det verkar nästan så och de flesta av ungdomarna har sällskap så det blir ännu fler. Vi kommer nog bli närmare fyrtio till bords i morgon.
– Ja ett av sällskapen stövlade in på mitt rum när jag stod i bara kalsongerna.
– Haha, jaså vem var det?
– Martins sällskap, en Marie. Röd bikini och tror jag i alla fall silikonbröst och en tatuering på insidan av låret, nästan vid ljumsken och en i ryggslutet. Hon såg faktiskt inte ut som jag tänkt mig att Martins kommande ska se ut.
– Nähä och hur skulle hon se ut?
Han ser på mig med ett leende.
– Tja med tanke på hans böjelser så blond med blåaögon och flätor, Gammelmorfar.
– Haha, ja kanske det, Michael.
Jag tittar på honom och skrattar till jag med, jag reser mig och tar av mig min kortärmade tröja, jag tar av mig kepsen och solglasögonen. Jag går fram till poolen och hoppar i och börjar simma. Den är så pass stor att en del av poolen är ”avstängd” för de som vill simma.
Man får busa så mycket man vill i resten av poolen men inte där man simmar. Jag simmar långsamt och jag njuter av rörelserna, av att glida genom vattnet till andra sidan. Gör min vändning och simmar vidare. Tjugo vändningar senare så ställer jag mig på botten och hivar mig upp på kanten och lutar mig tillbaka och sluter ögonen och njuter av värmen.
– Michael.
Jag öppnar ögonen och jag skuggar med handen.
– Helen, hur är det?
– Bara, bra, hur är det själv, Michael?
– Jodå det är bara bra, Helen.
Hon har en tunntröja på sig och under den bikini bh. Hon har en kortkjol på sig och hon sätter sig bredvid mig och doppar sina fötter i vattnet. Jag tittar på henne och jag ser att hon vill säga något.
– Vad är det Helen?
– Jag är snart klar med min utbildning, Michael.
– Grattis, Helen.
– Tack, Michael. Jag kommer att satsa på affärs sidan och din gammelmorfar har erbjudit mig en praktikplats hos honom. Eller hos hans advokat, en äldre man som snart ska gå pension tydligen. Din gammelmorfar vill att jag en dag ska ta över efter denne äldre herre, eftersom du är hans arvinge så vill jag höra vad du tycker, Michael.
– Hade det varit någon av de andra Helen så hade jag varit mer tveksam, men jag litar på gammelmorfar. Så för mig så är det inte problem, om det inte är det för dig?
– Nej då, det som just nu är problemet, eller vad man ska kalla det är att jag måste flytta till Malmö.
– Vad är problemet?
– Jag har bott här i hela mitt liv, det är inte så lätt att bara dra iväg, Michael.
– Nej kanske inte, var ska du bo. Helen?
– Vet inte, jag har inte hunnit kolla än.
– Du kan bo i huset hos oss, vi har väldigt gott om plats. Jag tror inte att gammelmorfar skulle ha något emot det, Helen.
– Du då?
– Nej Helen, som sagt hade det varit någon av de andra så. Ja inte din syster eller Louise, men de andra…
– Du gillar inte dem.
– Om vi säger såhär, det är du och gammelmorfar som hälsat på mig. Ingen annan, Helen.
Hon tittar på mig och sen sveper hon med blicken.
– Förvisso så sa jag vad jag tyckte när jag var sexton år, det är tolv år sedan. Att folk är långsinta kan jag köpa, men tolv år Helen.
– Det är därför mor och far inte firar här. Det är som de säger för mycket intriger.
– Klokt, jag gör det bara för gammelmorfar, inget annat. Lite för dig med Helen.
Hon ler mot mig och jag svarar på hennes leende.
– Var är din midsommar dejt Helen?
– Jag har ingen sådan, Michael.
– Singel?
– Ja, jag är singel.
Hon tystnar och ser sig omkring.
– Jag är bi – sexuell Michael, jag har levt med en kvinna i ett par år. Det är inget som resten av släkten vet något om.
– Tack för förtroendet, så singel.
– Ja singel, du då?
– Singel här också, jag hade ett kompisar med förmåner förhållande med en kvinna. Vi var tillsammans i två år när vi var yngre, sen ville vi olika saker i livet. Jag slutade med simningen och hon levde för den, hon fick stipendium till college. Vi gjorde slut hon åkte iväg och vi hörde inte av varandra på ett antal år. Vatten rann under broarna och vi träffades igen, vi älskade med varandra. Men hon hade demoner som hon inte klarade av, hon tog sitt liv.
Helen tittar på mig, jag tittar på henne.
– Jag beklagar, Michael.
– Tack, Helen.
– Älskade du henne?
– Ja, det gjorde jag nog. Vi älskade nog varandra, men hon hade sina demoner och jag mitt och mina kanske inte demoner men andra saker som jag är och var tvungen att ta om hand.
– Hon som bor i din lägenhet?
– Nej, vi är vänner. Väldigt bra vänner, hon är som en lillasyster för mig. Jag är som en bror för henne.
– Var träffades ni?
– På vår utbildning i SOG.
– SOG?
– Det finaste elitförbandet i Sverige, Helen.
Hon tittar på mig, jag berättar en snabb sammanfattning om min utbildning i militären. När jag är klar så tittar hon på mig igen, jag ser Marie komma gående över gräsmattan. Hon går fram till poolen, hon tittar på mig och Helen och hon hälsar och vi hälsar tillbaka och hon hoppar i och börjar simma. Hon simmar framför oss och min blick ser på hennes kropp när den passerar oss.
– Vem tror du hon stöter på Helen?
– Haha, det är på dig Michael. Hon skickar inte ut några som helst signaler om att vara intresserad av mig.
– Frågan är vad Martin tycker om detta.
– Vadå då, Michael?
– Ja är hon inte här med honom?
– Nej, hon är här med Erika. De är klasskompisar, de läser ekonomi i Uppsala. Har du träffat henne?
– Hon knackade på innan när jag bytte om och hon stövlade in, jag stod i bara kalsongerna och hon bad om ursäkt och sa att hon sökte Martin. Det var därför som jag trodde att de var ett par.
– Nej han är tillsammans med Greta.
Helen sveper med blicken och sen pekar hon på en lång blond tjej. Det enda som saknas är flätorna i håret. Jag ler lite och Helen tittar på mig, jag berättar vad jag sagt till gammelmorfar och hon ser på mig och ler. Jag ser Marie gå upp ur vattnet och jag ser på hennes kropp och framförallt hennes rumpa. Den är väldigt fin.
– Vet dina föräldrar och din syster Helen?
– Om min bisexualitet?
– Ja.
– Jadå, de vet, Michael.
– Vad bra och hur tog de det?
– De tog det bra, eller som min syster sa.
– Vadå?
– Att jag är en gottegris, jag kan njuta av båda sorterna.
– Haha, ja så kan man ju se det, Helen.
– Det ser ut på dig som om du skulle kunna tänka dig att njuta av henne, Michael.
– Haha, ja det skulle jag, Helen.
Hon ser på mig och ler, vi reser oss och vi går till gammelmorfar och vi sätter oss med honom. Jag tittar på dem och frågar om de vill ha dricka, de säger ja och jag reser mig och går till en kyl som står vid baren på uteplatsen.
Jag öppnar den och tar tre alkoholfria öl och går tillbaka till dem, jag räcker dem varsin flaska och vi skålar med varandra. Jag sätter mig och min blick vandrar till Marie igen.
***
Jag springer och jag är ganska ensam ute och springer, jag är ganska ensam överhuvudtaget. Det är en eller annan fiskare som drar upp nät, jag satt och pratade med gammelmorfar och Helen tills det var dags för att göra sig redo för middagen.
Jag gick upp på mitt rum och tog en handduk och gick till badrummet och gick in och duschade, när jag var klar så gick tillbaka till mitt rum och bytte om och gick nerför trapporna.
Jag tog en tallrik och la upp mat på den och satte mig vid ett av borden, en del av släktingarna hälsade på mig. Jag hälsade tillbaka, gammelmorfar satte sig hos mig. Vi åt och pratade om ingenting, när vi ätit färdigt så gick jag upp på mitt rum och tog en bok och satte mig i en av fåtöljerna och började läsa.
Min telefon ringde och jag svarade, det var Olivia. Vi pratade i en timme innan vi önskade varandra en glad midsommar och la på. Hon har åkt hem till sin hemstad och ska fira midsommar med släkten. Precis som jag, jag fortsatte läsa och efter ett par timmar så la jag ifrån mig boken och somnade.
Jag springer mitt tredje varv på slingan, jag kommer fram till en liten stig och svänger av slingan. Jag springer på stigen och kommer fram till en liten naturvik, jag stannar och tar av mig ryggsäcken och lägger den på marken. Jag tar fram en handduk och lägger den på väskan. Jag klär av mig alla mina kläder och står naken, jag går ut i vattnet och simmar ut. Jag stannar och lägger mig på rygg och flyter, jag simmar tillbaka till stranden och går upp.
Jag tar handduken och lägger den på marken och jag lägger mig på den och stänger mig ögon. Jag njuter av tystnaden och av att ligga här naken.
Känna morgonsolen värma mig, det är skyddat mot vinden här så det blir lite som en gryta. Jag hittade viken här när jag var tretton tror jag, jag tog mig hit varje gång vi var för att få vara själv och slippa de andra. De andra och deras kommentarer, deras blickar. Jag ler lite när jag tänker på de tillfällen som jag onanerat här, spänningen av att kunna bli påkommen.
Jag hör hur kvistar bryts och jag öppnar ögonen och sätter mig upp och jag ser Marie komma gående. Hon ser på mig och jag på henne, jag reser mig och virar handduken runt mig och Erika kommer fram till Marie. Hon tittar på mig.
– Michael.
– Erika, Marie.
– Vad gör du här, Michael?
– Solar och badar, vad jag vet så är det allmän plats. Jag har badat och solat här sen jag var tretton och hittade stigen däruppe. Jag var ute och sprang innan och sen sprang jag ner hit för att avsluta med ett bad och lite solande, här är plats till oss alla tre Erika.
Hon tittar på mig och sen på Marie, hon öppnar munnen men Marie förekommer henne.
– Ja, det finns plats till oss alla tre.
Erika ser på henne och sen på mig, hon suckar lite och tar av sig sin ryggsäck. Jag tar mina badshorts och tar på mig dem och tar loss handduken och lägger den på marken igen. Jag lägger mig och tar fram min telefon från väskan, jag sätter på mig mina hörlurar och sätter på min musik. Jag sluter ögonen och jag låter musiken skölja över mig.
Jag öppnar ögonen och tar av mig hörlurarna, jag ser på Erika. Hon skakade min axel.
– Ja?
– Det kommer börja regna, det har mulnat på rejält.
– Tack Erika.
– Ingen fara Michael.
Jag sätter mig upp och tittar på molnen, det känns inte som om det blivit kallare. Tvärtom så är nog ett par grader varmare, jag går fram till vattenkanten och ser upp på himlen.
– Vi ska nog komma ut härifrån, det känns som om det kommer börja åska när som helst.
De ser på mig och jag går till min väska och packar ner mina saker. Jag drar på mig skorna och det mullrar och de tittar på himlen mellan trädkronorna. Jag börjar gå och de går efter mig, det mullrar till igen och jag ökar steglängden lite. Vi kommer ut från träden, vi går på cykel och gångbanan. Det smäller till och Erika skriker till lite, blixten slog ner en bit ut i vattnet och knallen kom väldigt tätt på blixten.
De går fortare och de första regndropparna kommer och snart så öser det ner. De började springa och jag såg på dem och log, jag stannade och lät regnet träffa mig. Jag ler och skrattar till och tänker. – jägarväder. De smäller igen och en ny blixt slår ner i vattnet och det fräser till.
Knallen kommer och den är kraftig, jag börjar gå igen och snart så små joggar jag till huset. Jag går in och tar av mig skorna och tar fram min handduk och torkar av mig, jag går upp till mitt rum och tar rena kläder och en ren handduk och går till badrummet. Dörren öppnas och den blonda kvinnan som Helen pekade ut som Martins flickvän kommer ut med en handduk runt håret och en virad runt kroppen.
– Greta.
– Michael.
– Angenämt.
– Detsamma.
Vi går förbi varandra och jag går in i duschen och sätter på vattnet och duschar av mig. När jag är klar så torkar jag mig och tar på mig mina kläder, jag går ut från badrummet och stöter på Martin.
– Michael.
– Martin.
Vi säger inte mer till varandra, det behövs inte. Jag går in på mitt rum och Marie står där och tittar på mina böcker, hon vänder på sig när hon hör mig komma in i rummet. Jag stänger dörren, Martin behöver inte se henne härinne. Hon tittar på mig och på den stängda dörren.
– Vad kan jag göra för dig, Marie?
– Inget mer än att jag gärna vill lära känna dig, vi läser samma utbildning tydligen. Det förvånade Erika att du läser, hon trodde att du var militär.
– Hon har inte helt fel, jag är militär. Men jag är tjänstledig, jag pluggar ekonomi. Jag ska ta över efter min gammelmorfar en dag, då är det rätt bra om jag har lite koll på vad jag gör. Hur länge har ni läst?
– Två terminer.
– Som jag då, hur har tentorna gått?
– De har gått bra, själv?
– De har gått väldigt bra, fick precis besked på innan jag kom upp att jag klarade sista tentan med.
– Så ni har fått besked om den, Michael.
– Ja, i förrgår, Marie.
Jag tittar på henne och hon tittar på mig, jag rör mig mot henne och jag kysser henne. Hon svarar på kyssen och snart så hånglar vi aggressivt med varandra. Mina händer smeker hennes kropp under hennes tröja som hon har på sig. Jag smeker hennes bröst och till min förvåning så känns de äkta.
Hon stönar och tungt i min mun och jag svarar på den. Vi delar på oss och jag släpper henne och går fram till dörren och låser den. Jag vänder mig mot henne och hon drar tröjan över huvudet, hon har ingen bh på sig som jag kände innan. Jag drar av min tröja, jag öppnar shortsen och de faller den och trampar mig ur dem.
Hon drar ner sina shorts och hon drar ner trosorna med och jag sen vätan som avtecknas på hennes läppar. Jag drar ner mina kalsonger och min penis studsar ut och försatsen blöter ner min mage lite och jag går fram till henne och vi kysser varandra länge.
Min tunga leker med hennes kropp, den leker länge med hennes bröst. Hon ställer sig på alla fyra och ber mig slicka henne bakifrån, jag gör hennes tillags och min tunga slickar henne från klitorisen till hennes bakre hål som jag nuddar med min tungspets och hon rister till. Jag slickar mig framåt och leker med hennes läppar och hennes slida.
Jag öppnar munnen och för in min tunga i hennes och slickar hennes inre. Jag leker med hennes klitoris och jag smakar på hennes safter. Jag kramar hennes skinkor samtidigt som jag slickar henne. Mina tumme smeker hennes klitta samtidigt som min tunga leker med henne.
Jag känner darrningarna i insidan på hennes lår och hon kommer och hon kommer kraftigt. Det flödar om hennes sköte och jag slickar i mig allt jag kan. Hon har begravt sitt ansikte i min kudde, det dämpar ljudet från hennes skrik effektivt.
Hon lägger sig på mage och jag följer efter hennes rörelse och slickar mig uppför hennes rygg och jag lägger mig bredvid henne och smeker hennes rygg. Hon snurrar runt och tittar på mig. Hon kysser mig, jag svarar på kyssen. Den varar länge, jag känner hennes hand greppa tag om min penis och hon smeker den och hon lämnar min mun och sätter sig upp och böjer sig fram och tar min penis i munnen och börjar suga mig.
Jag sluter mina ögon och stönar tungt när jag känner hennes lekande med mig. Hon varvar mellan att tag mig djupt med att bara slicka mitt ollon samtidigt som hon smeker mig med handen. För att i nästa sekund och ta mig djupt jag känner hennes tunga slicka mig.
Jag stönar rätt högt och får bita mig i läppen för att inte stöna så högt så att det hörs intill Martin, jag känner de första ilningarna komma och öppnar ögonen och drar upp henne. Hon grenslar mig och jag frågar om kondom.
– Har du, Michael?
– Ja i väskan.
Hon reser sig och jag reser mig också och tar en kondom. Jag öppnar förpackningen och rullar på den och hon lägger sig på rygg och jag lägger mig mellan hennes ben och sätter ollonet mot hennes slida och jag trycker till och glider in i henne. Jag börjar ta henne med långa tag.
Hennes inre kramar mig och jag stönar, hon svarar på stönandet och jag ökar takten och jag tar henne snabbare och snabbare. Vi andas snabbt båda två med och jag känner ilningarna komma och de tar över mig fullständigt och jag ser på henne och hon ser på mig.
– Jag kan inte hålla mig längre Marie.
– Inte jag i heller.
Vi behöver inte säga mer, vi kommer båda två, vi får bita oss rätt hårt i läppen båda två när vi kommer för att inte låta för mycket. Jag känner säden lämna mig och fylla kondomen, jag ser på henne när hon kommer. Hon skakar i kroppen och den spänns och slappnar av hela tiden, jag känner hur sträng efter sträng av säd lämnar mig.
Vi landar båda två när våra orgasmer ebbar ut och jag lutar mig fram och kysser henne mjukt. Hon svarar på den och jag glider ur henne och jag lägger mig bredvid henne och hon lägger sig på sidan och lutar sitt huvud på sin hand och tittar på mig.
– Det var väldigt skönt Michael.
– Ja, verkligen Marie.
– Sugen på mer, Michael.
– Ja, får jag bara hämta andan lite så.
– Haha, jag menade inte nu direkt men senare ikväll och i natt kanske.
– Som sagt väldigt gärna Marie.
– Detsamma, Michael.
Hon lutar sig fram och kysser mig mjukt, jag svarar på den.
***
Vi sjunger snapsvisor vid borden, vi är så pass många att vi fått duka fem bord med åtta vid varje. Jag sitter med Helen, gammelmorfar, Marie, Erika och tre andra från släkten. Vi skålar och vissa sveper snapsen och andra biter den, jag tog en innan. Det blir inte fler, jag dricker alkoholfri öl till sillen, potatisen och gräddfilen.
Vi äter vidare och vi pratar, sjunger och har trevligt. Det är nog än så länge den trevligaste midsommaraftonen som jag firar här. Men jag väntar med att sammanfatta den innan kvällen är slut, vis av erfarenheten när det kommer till släkten.
Middagen är slut, vi har ätit jordgubbarna med. Någon spelar musik och det dansas på gräsmattan och Helen bjuder upp gammelmorfar och han ler och reser sig. Han tar henne i handen och börjar dansa med henne, de dansar på gräsmattan och jag ser på dem och ler.
Jag reser mig och bjuder upp Marie, vi dansar på gräsmattan vi med. När vi dansat färdigt så dansar jag med Helen och sen Erika. När låten tar slut så sätter vi oss och jag tar en klunk av ölen. Helen tittar på mig och sen på Marie och sen tillbaka på mig. Jag ler mot henne och hon svarar på leendet.
***
Jag gasar på och kör förbi två personbilar och en lastbil, jag sänker hastigheten och närmar mig nästan laglig hastighet. Men bara nästan, jag är på väg hem efter midsommar firandet. Det blev bättre än jag förväntat mig, det var en väldigt trevlig helg toppat med älskande med Marie. Vi älskade nästan hela lördagen, vädret var rätt uselt på midsommardag.
Vi tillbringade det mesta av den dagen i sängen, jag kom fyra gånger och somnade med ett leende på läpparna och vaknade med ett. Vädret var mycket bättre på söndagen, så pass mycket bättre så att vi kunde gå till viken. Vi badade och solade där, Erika tittade på oss när vi kysste varandra mjukt jag och Marie.
– Så du är inte homosexuell, Michael.
– Förlåt?
– Ja, Martin har sagt att du är homosexuell.
– Där ser man och vad hade det gjort om jag nu var det?
– Inget för mig, jag bryr mig inte om läggning. Men jag är lite förvånad.
– Över?
– Ja att han hade fel. Han brukar inte ha fel, Michael.
– I detta fall så har han det, han har väldigt fel.
– Oja det kan jag intyga.
Erika ser på Marie som möter hennes blick, de ser på varandra och de ler båda två. Jag gjorde en mental anteckning att fråga Martin en dag vad han har emot homosexuella. När vi älskade den kvällen och natten, så höll vi inte igen på vårt låtande varken jag eller Marie. Martin såg på oss vid frukosten och jag mötte hans blick. Han såg trött och irriterad ut, det gjorde Greta med. Men de sa inget, de satte sig och åt sin frukost.
Jag sänker hastigheten lite till och kör förbi fartkameran, jag gasar igen och kör nästan lagligt.
***
Jag ser på renoveringen i lägenheten, jag går nerför trappan och jag ser på kartongerna som kommit. Jag börjar packa upp dem och jag tänker på samtalet med gammelmorfar om lägenheten. Jag sa mina argument och han nickade och sa att han förstod. Sen var det inte mer med det.
Jag packar upp kartongerna och börjar bygga min träningslokal. Jag ser på stålskivan som sitter på väggen, jag är sugen på att testa att skjuta lite men det får vänta tills byggarna däruppe gått hem. Jag ser på buren som jag byggt, jag packar upp nästa sak, sen nästa.
Jag ser på träningsrummet, det är klart. Jag ser på maskinerna, på vikterna och på De fem elementens träningsredskap. Jag går fram till spikplattorna och böjer mig fram och börjar träna.
Jag läser meddelandet från Jennifer, jag svarar på det. Jag gratulerar henne till att ha hittat en kille som hon vill satsa på, jag kommer sakna våra stunder tillsammans. Det skriver jag inte, men jag kommer göra det. Jag tar fram mat från kylen och börjar laga den, när den är klar så sätter jag mig och börjar äta. Byggarna är klara och i morgon så sätter inredningsarkitekten igång med sitt.
***
Jag lyssnar på musiken som spelar i mina öron, jag känner en skön bris från havet smeka min nakna kropp. Jag ligger på ett nakenbad utanför staden, i Habo Ljung, jag njuter av frihetskänslan som nakenbadandet skänker mig. Min telefon ringer och jag svarar.
– Ja?
– Det är Anders, jag skulle bara säga att jag går på semester på måndag. Så örlogskapten Jönsson styr skutan, i två veckor. Sen går han på semester så får du ta över i en vecka innan jag kommer tillbaka.
– Då vet jag det, jag får önska dig en skön semester, Anders.
– Tack, vad gör du, Michael?
– Jag är på ett nakenbad i Habo Ljung och solar och badar naken.
Det blir tyst på andra sidan.
– Är du kvar, Anders.
– Ja, så du badar naken?
– Ja, vadå då?
– Nej inget egentligen,
– Du ska testa det, tycker jag.
– Så det tycker du.
– Vem vet, din fru hade kanske uppskattat äventyret.
Han fnyser till lite.
– Kanske det, men som sagt. Försök att inte riva för mycket när jag är borta.
– Nej då. Anders, ha en trevlig semester.
– Detsamma.
Vi lägger på och min musik sätter igång igen, jag lägger mig på mage och musiken spelar vidare och jag ligger med stängda ögon och tänker på mitt och Maries älskande.
***
Jag går i lägenheten med inredningsarkitekten och jag ser på möblerna, tavlorna, blommorna. Fondväggarna, attiraljerna, jag ser på gästrummet och på kontoret. Vi går uppför trappan och jag ser på sängen och på inredningen.
Jag öppnar dörren som går ut på balkongen och jag ser på de två solsängarna. På kafébordet och stolarna. Vi går in igen och vi går nerför trapporna och hon visar mig köket, när hon är klar så tackar jag för hjälpen och hon går iväg. Jag tar fram min telefon och ringer Jonna.
– Ja?
– Hej, det är Michael Dexler.
– Hej hur är det?
– Det är bara bra, jag ber om ursäkt att jag inte hört av mig innan. Men jag har varit i Stockholm och sen så har det varit mycket med renoveringen. Jag tänkte fråga om du ville komma och se hur det blivit, Jonna.
Det blir tyst på andra sidan.
– Det passar sig nog inte, jag träffade en kille på midsommar och det blev den där blixten som alla talar om. Vi är sådär tok kära.
– Grattis, Jonna. Verkligen grattis, jag förstår att det kan vara lite opassande.
– Tack, Michael.
– Ingen fara, Jonna.
Vi avslutar samtalet och jag stoppar undan telefonen och tar dörrnycklarna och går ut ifrån lägenheten. Jag går till en mataffär och handlar mat, jag går hem igen och åker upp. Jag sätter in matvarorna i kylen och sen så går jag uppför trappan och klär och mig naken och går ut på balkongen och lägger mig på en av solsängarna och börjar sola.
***
Tatueraren ser på mina fyra märken och på den femte tatueringen som jag vill ha gjord.
– Var vill du ha dem?
– Två på varje arm, ordningen spelar ingen roll, den vill jag ha under hjärtat.
– Då vet jag det, ska vi börja?
– Gärna.
Han började med tatuering för De fem elementen, när den var klar så gjorde han de fyra andra. Två på varje överarm, när han var klar så betalade jag och lämnade studion. Jag tänkte på gammelmorfars tatuering en dag och bestämde mig för jag också skulle skaffa mig en. Som blev fem, jag får inte sola på en vecka. Så jag hoppas på att det blir regn. Jag sätter mig i bilen och kör iväg, jag känner mig lite lätt i kroppen, tatueraren sa att det kan bli så.
Jag parkerar bilen i garaget och går ur den och går till ytterdörren, jag låser upp och går in. Jag har förberett andra våningen i huset till Helen, jag har uppdaterat tv:n och möblerna. Jag tog hem en städfirma som städade ur rummen ordentligt.
Gammelmorfar och Helen kommer hem i morgon. Jag ser på rummen och jag känner mig nöjd. Jag går upp en våning till min, jag går in och går till min garderob och tar fram min uniform och min vita skjorta och tar den och går ner till tvättstugan och stryker den. När jag är klar så går jag upp med den igen, jag ska chefa i morgon.
***
– Tack, Michael.
– Ingen fara Helen, det var så lite så.
Hon har satt sina väskor i sovrummet och hon har tittat på rummen och möblerna. Gammelmorfar tittar också på dem och nickar gillande han med.
– Jag går ner och börjar med maten så ska du få packar upp ifred, Helen.
– Tack, Michael.
– Ingen fara.
Gammelmorfar går med mig ner till köket och jag öppnar kylen och plockar fram mat. Jag börjar laga den, gammelmorfar dukar och sätter fram på bordet. När maten är klar så kallar vi på Helen, hon kommer ner och sätter sig vid bordet och vi börjar äta.
När vi är klara så dricker vi kaffe och pratar lite, när vi är klara med kaffet så går Helen upp igen och fortsätter med sin uppackning. Gammelmorfar ser på mig och säger god natt. Jag säger detsamma och han går till sin del av huset. Jag går uppför trappan och knackar på dörren till Helens våning, hon kommer och öppnar.
– Du behöver inte knacka, Michael.
– Jag gjorde inte det en gång och jag kom in i rummet och störde en vän mitt i sin egen tid. Så jo jag knackar.
– Så du såg när han onanerade?
– Nej jag såg när hon onanerade med en dildo.
– Förlåt hon?
– Ja vi delade rum i SOG, i vi fick införa ett system med hårsnodd på dörrhandtaget.
– Haha, där ser man, vi får kanske göra det här också Michael.
– Kanske det Helen, jag ska inte störa så länge. Jag ska bara säga att jag arbetar på kontoret denna vecka, så du kommer se mig springa runt här i uniform.
– Men pluggar inte du?
– Jo, men jag är som sagt bara tjänstledig. Jag går in och arbetar på somrarna, så jag kommer som sagt att arbeta och springa runt här i uniform.
– Då vet jag det.
– Kommer du tillrätta?
– Jadå, Michael. Jag är snart klar med uppackningen.
– Så bra, säg bara till om du behöver något så löser vi det.
– Jadå, Michael.
Hon tittar på mig och hon frågar mig.
– Vad är det, Michael?
– Vadå?
– Ja du verkar lite nere, eller lite nedstämd är kanske ett bättre ord för det, Michael.
– Nja, lite vad ska man säga? Varför träffar alla andra kärleken men inte jag?
– Haha, så ni killar kan också känna så?
– Jadå, det är jag övertygad om att vi kan. Eller jag kan i alla fall, sen så är det en kluven känsla för mig, jag vet inte om jag vill träffa någon just nu.
– Varför dessa tankar, Michael?
Jag ser på henne och berättar om Jonna och Jennifer. När jag är klar så ser hon på mig och ler lite.
– Du var inte kär i dem, men du blir lite avundsjuk på dem för att de blivit det?
– Haha, ja Helen. Lite så.
– Det värsta är att jag är likadan, jag har träffat både en tjej och en kille efter att det tog slut med min flickvän. Samma som du, skönt sex men inte mer. Sen så går de och blir kära och jag känner avundsjuka mot dem.
– Haha, jisses hur patetiska är vi, Helen?
– Haha, ja du det kan man undra, Michael.
– Sov gott, Helen och som jag sa, säg bara till om du behöver något så löser vi det.
– Ja, jag lovar.
– Bra.
Jag går upp till min våning och går in, jag går till fönstret på kortsidan och ser ut mot Öresund. Det är skönt att ha Helen här, då kommer det inte bli så ensamt och jag behöver inte känna skuldkänslor när jag behöver lämna gammelmorfar ensam.
***
Jag sitter med mina fötter på skrivbordet, de som sitter vid sina skärmar därute tittar in på mig emellanåt. Frågan är hur mycket de kommer skvallra på mig? Ulf hör av sig med jämna mellanrum för att uppdatera mig om hur det går i städningen av de fyra.
Jag tar ner fötterna från skrivbordet och jag ser på huset på bilden, eller husen. Eller husen och ladan, jag klickar på bilderna och jag ser på poolen, vattentunnan, sjön med bryggan och bastun som står bredvid bryggan.
Jag ser på boningshuset, den öppna planlösningen på första plan med utsikten mot sjön, det moderna köket, den öppna spisen, de tre sov rummen på andra våningen med de två mindre och det större. Badrummen och den stora garderoben.
Gäststugan med sin öppna planlösning och de två sovrummen. Ladan som blivit perfekt som träningssal. En plats att dra sig undan men ändå när stan och jobb. Jag ser på priset och jag ser hur länge det legat ute. Jag tar fram telefonen och ringer, mäklaren svarar och vi pratas vid en stund.
Vi bestämmer att träffas där efter jag slutat jobb. Jag ser på klockan när jag lagt på, jag tittar igenom bilderna igen. Jag lutar mig tillbaka i stolen igen och lägger upp fötterna på skrivbordet. Jag läser nyheter resten av eftermiddagen.
***
Jag ser på sjön, jag har gett mäklaren ett bud. Han talar med ägaren på telefon nu, jag är vill ha det men inte till det pris som han begär. Det är värt en slant, men inte det han begär. Jag har lagt ett bud som är tjugofem procent under, det kommer han inte gå med på. Det är värt femtonprocent mindre än vad han begär, frågan är om det är han som satt priset.
Jag ser mäklaren lyssna och sen komma med motargument. Han vill få det sålt, jag tror att han förbannar den dag han tog emot det. Frågan är om Jonnas firma varit med i spelet och backat när han bråkade för mycket. Mäklaren lägger på och han kommer fram till mig.
– Han kan tänka sig att gå ner till sexton procent under.
– Jag gissade på femton, så jag gissade inte så illa.
– Nej verkligen inte, Michael.
Jag ser på byggnaderna och sjön.
– Ska vi skriva papper?
– Javisst, Michael.
– Då gör vi det.
Vi åker till hans kontor och vi skriver på papperna och jag betalar. Det visar sig att han är kund i vår bank så det löser sig snabbt och smidigt. Mäklaren slickar sig om läpparna när jag betalar kontant och jag får papperna och nycklarna till huset.
Jag sätter mig i bilen och kör hem, jag letar upp gammelmorfar och Helen. Jag ber dem följa med mig. De ser på mig, jag ser att Helen ser på min uniform. Hon har inte sett mig med uniformen på innan. Jag har bytt om de andra dagarna innan hon kommit hem från gammelmorfars advokat.
– Var ska vi, Michael?
– En överraskning, gammelmorfar. Jag tror att du kommer uppskatta den.
– Jaså, där ser man.
Vi sätter oss i bilen och jag kör till sommarhuset. Jag parkerar och gammelmorfar ser på mig, vi går ur bilen och vi går in i huset. Jag går fram till balkongdörrarna och öppnar dem och går ut.
– Jisses Michael.
– Jag sa ju det, att du skulle gilla det.
– Ja, verkligen.
Helen ser på mig och ett leende spelar på hennes läppar med.
– Det är vackert, Michael.
– Ja verkligen Helen.
De går husesyn båda två och när de är klara så bestäms det att vi ska bo här resten av sommaren. Sagt och gjort.
***
Jag kontaktade ett företag för att kolla upp möjligheterna att gräva in fiber. Han sa att han skulle kolla upp det, han ringde ett par timmar senare och sa att det inte skulle vara några problem, de grävde inte långt ifrån sommarhuset. Så jag kunde hoppa på om jag ville. Det ville jag, jag löste betalning osv. Samtidigt som jag skaffade ett mobilt bredband så länge.
Gammelmorfar satt från morgon till kväll i en stol på bryggan och fiskade och drack alkoholfri öl hela dagarna. Jag och Helen arbetade, fick han napp så kastade han tillbaka fisken och kastade ut igen och drack sin pilsner och filosoferade över livet som han sa.
Jag inredde ladan som jag ville ha den med träningssakerna, Helen såg på mig när jag tränade en dag och hon virrade på huvudet och gick iväg. Veckorna gick och Anders kom hem, han tog över chefandet och jag lämnade över med varm hand åt honom.
Jag återgick till mina vanliga rutiner. Jag tränade två till tre gånger om dagen, åkte till kontoret en eller två gånger i veckan. Ibland faktiskt tre, jag snackade skit med Anders och drack kaffe.
Jag låg i min säng när telefonen ringde.
***

Kapitel 15. Höst.
***
– Ja?
– Packa väskan och kom in på kontoret.
– Javisst Ulf, jag kommer.
Jag reser mig och klär på mig och går nerför trappan. Gammelmorfar sitter och dricker kaffe. Han tittar på mig och jag möter hans blick.
– Är det jobb?
– Jag ska packa väskan och åka in i alla fall så får vi se vad det gäller.
– Var försiktig, Michael.
– Det är jag alltid gammelmorfar.
Han tittar på mig och nickar.
Jag gå ut huset och går till min bil och sätter mig i den. Startar den och kör iväg.
***
Jag ser på mappen och öppnar den, jag börjar läsa och när jag läst klart så tittar jag på Ulf.
– Så du vill att jag ska försöka sno honom framför ögonen på amerikanerna?
– Ja, eller inte bara dem. Där kommer vara fler från de andra föreningarna, Michael.
– Jo jag förstår det, men amerikanerna är väl de som kan bråka mest.
– Ja, kanske det.
– Och om jag inte kan sno honom. Vad är mina order då?
– Går det inte så går det inte.
– Okej, har Viola köpt en biljett åt mig?
– Ja, du ska ha fått den i din mejlkorg.
Jag tar fram telefonen och letar igenom mejlkorgen.
– Nej, jag har inte fått något.
Han tar fram sin telefon och ringer till Viola, de pratar och det plingar till i min telefon. Jag öppnar den och ser biljetten. Jag gör tummen upp och reser mig och går ut från lokalen. Jag kör till Hyllie och parkerar bilen i ett parkeringshus.
***
Jag går på en gata Palermo, det är varmt. Riktigt obehagligt varmt, jag går fram till ett kafé och sätter mig. Jag ser ner mot hamnen och mannens Yacht som ligger därnere, rättelse det är inte hans båt. Det är hans väns båt, den saudiske prinsen som håller sin vakande hand över honom.
Jag har varit härnere i tre dagar och detta är det närmsta jag kommer honom. Detta är det närmsta någon kommer honom. Jag ser på de andra som är här, det är minst fem underrättelsetjänster som är här. CIA, Mossad, iranierna, SIS och MI6. Kafé ägarna här på strandpromenaden gör nog rätt så bra pengar på oss som sitter här.
– Kommendörkapten.
Jag tittar åt vänster och ler lite.
– Överste.
– Är du här för honom?
– Chefen skickade mig hit för att se om det går, enligt min ringa erfarenhet så har jag meddelat att med tanke på den konvention som här är och att han inte lämnar Yachten därnere vilket är väldigt klokt av honom, så anser jag att möjligheterna för mig är ganska små att få tag på honom.
– Vi har gjort samma analys, men visst är det rätt fascinerande att se de andra spelarna?
– Haha, ja överste det är det faktiskt. Man kan nästan ta på hatet mellan vissa av organisationerna här. Det är en annan anledning till att jag inte kommer göra något.
– Vad menar du, Kommendörkapten?
– Det är för mycket hat här, det kommer smälla och då vill inte lilla jag hamna i mitten.
– Så det tror du, kommendörkapten?
– Ja, Saina det tror jag. Vad är dina order?
– Samma som dina.
– Och din slutsats Saina?
– Samma som din, men det finns en öppning, Michael.
– Som är, Saina?
– Han ska på en bjudning ikväll tillsammans med den saudiske prinsen.
Jag tar en klunk av vattnet i PET flaskan.
– Där ser man, var är denna bjudning?
– En större villa ett par mil utanför Palermo.
– Jag misstänker att den kommer vara rätt välbevakad, Saina?
– Ja, Michael det kommer den att vara, jag sa inte att det kommer bli lätt.
– Vad i livet är det, Saina.
– Precis, Michael.
– Jag får gå nu, Mossad tittar lite snett på oss.
Jag ser åt höger och ler lite, ja de ser snett på henne. Jag lutar mig fram emot henne och ger henne en mjuk kyss på kinden.
– Ta hand om dig Saina.
– Du med, Michael.
Hon reser sig och går iväg, jag ser blickarna som israelerna ger mig. Jag ger dem fingret när de fotograferar mig, De får gärna ta kort på mig, jag har keps och solglasögon på mig.
Jag reser mig och går ner till hamnen, jag går där i ett par timmar och ser på omgivningen. Jag går tillbaka till mitt hotell och jag lägger mig på sängen efter att jag skickat ett meddelande till Ulf.
– Jag slår till ikväll.
Jag lägger ner telefonen och stänger ögonen.
***
Jag bryter vattenytan, jag hör musiken som spelar på båten. När katten är borta… jag klättrar ombord på båten och rör mig ljudlöst, inte för att jag hade behövt det med tanke på livet som är på båten. Jag stannar och lyssnar, jag gömmer mig i skuggorna och en man och en kvinna passerar mig.
Jag rör mig när de passerar mig, jag kommer fram till en dörr. Jag öppnar den och går in, jag går fram till skrivbordet. Jag tar av mig ryggsäcken öppnar den och lägger ner datorn och strömsladden i väskan, jag letar igenom skrivbordet och lägger ner mer saker i ryggsäcken.
Jag stänger väskan och går in i mannens sovrum, jag letar igenom det med och stoppar ner mer saker i väskan. Jag placerar ut buggarna härinne med, precis som jag gjorde därute. Jag tar mig ut från rummet och fram till relingen och jag hoppar i vattnet, jag dyker och simmar under ytan.
Jag kommer fram till där jag satte mitt aggregat och tar på mig det och simmar iväg. Jag kommer fram till den strand som ligger vid mitt hotell. Jag tar av mig aggregatet och sätter det med de som hotellet lånar ut. Jag går över stranden och fram till hotellet, jag går in och åker upp till mitt rum.
Jag går in på rummet, stänger dörren och låser. Jag sätter väskan på golvet och tar av mig våtdräkten. Jag tar väskan och går in på toaletten, jag öppnar den och tar fram min pistol mina knivar.
Jag stänger väskan och sätter den på golvet och tar av mig badbyxorna och går in i duschen och duschar av mig. När jag är klar så torkar jag av mig och går ut från badrummet. Jag tar fram telefonen.
– Ulf.
– Hej, Ulf. Jag har sakerna och buggarna är utplacerade, kan du skicka någon som hämtar väskan. Kanske någon med diplomatisk immunitet så att de inte kan öppna den?
– Jag löser det, buggarna funkar förresten. Det verkar vara hålligång där?
– Ja, när katten är borta…
– Så är det ju, Michael. Klokt beslut att inte ge dig på honom.
– Nej det kommer sluta i kaos, förresten Mossad tog bilder på mig. Jag gav dem fingret, lite omoget kanske men jag gjorde det. Så skulle de komma med klagomål så får de väl göra det.
– Varför?
– Därför att de tog illa upp när jag talade med Saina, det var hon som berättade om att han skulle iväg.
– Jaja, jag tar hand om det. Jag löser hämtningen av väskan.
– Tack Ulf, meddela mig när han eller hon åker.
– Ja.
– Sov gott.
– Detsamma, Michael.
Vi lägger på och jag går till sängen och lägger mig.
***
Jag sitter på samma kafé som igår. Jag kom hit lite senare idag, de andra var redan här nar jag satte mig och beställde en kopp kaffe. Anledningen till att jag kom senare var för att jag dels sov länge idag och för att jag lämnade ifrån mig väskan till en kollega.
Han kom och hämtade väskan och åkte hem igen, jag åt lunch och nu så sitter jag här och dricker mitt kaffe och tittar på de andra som bevakar båten.
– Får jag?
Jag vrider på huvudet och tittar på kvinnan.
– Det är ett fritt land.
– Tack.
Hon sätter sig och jag tar en klunk av kaffet och sväljer.
– Jaha vad vill Mossad mig?
– Fråga vad du har för affärer med Palestinierna?
– Ursäkta mitt något burdusa sätt, men det har ni inte med att göra. Men så mycket kan jag säga att jag litar mer på henne än vad jag litar på er. Med tanke på att ni var inblandade i ett attentat mot mitt lands utrikesminister, vilket hon hjälpte oss att stoppa. Ni blev lite purkna på vår utrikesminister för att hon inte blev rädd för er, så ni och de där borta fick för er att hon skulle tystas. Vi kan väl säga att den operationen exploderade i ert ansikte. Innan du börjar hota mig.
Jag tar fram min telefon, jag letar bland kontakterna och trycker på en av dem.
– Ja?
– Iceman här, skulle du vilja kontakta Mossad och berätta för dem vad jag tycker om att bli hotad min vän.
– Är de i närheten?
– En hantlangare sitter här och försöker charma mig, jag misstänker att hennes överordnade är i närheten.
– Räck henne telefonen.
– Javisst.
Jag räcker kvinnan telefonen, hon tittar på den och sen på mig. Hon tar den och säger ja. Sen lyssnar hon och när hon är klar så räcker hon telefonen till mig. Jag tar emot den och hon tittar på mig. Jag möter hennes blick.
– En sak till som du kan hälsa dina chefer. Jag faller inte för vem som helst.
– Far åt helvete.
– Detsamma.
Hon reser sig och lämnar mitt bord, jag tittar efter henne och hon lämnar platsen. Intressant att hon inte gick till Mossads bord. Jag sitter kvar i ett par timmar innan jag reser mig, jag går tillbaka till hotellet. Innan jag kommer fram så ser jag två män stiga ut framför mig, en bil stannar och dörren till baksätet öppnas.
– Snälla stig in kommendörkapten.
Jag böjer på mig lite och tittar in i bilen och jag ser på den medelåldersmannen som sitter i baksätet. Jag ser på mannen som sitter i framsätet.
– Om jag inte gör det?
– Vi kan väl säga att jag inte är lika vänlig då.
– Så ni litar inte på Mr. Swift?
– Jodå, det är därför som vi gör såhär. Kommendörkapten.
Jag tittar på honom och rycker på axlarna, jag sätter mig i baksätet och stänger dörren. Bilen lämnar trottoarkanten och kör iväg.
– Mitt namn är Avram, jag är överste i Mossad och jag är nyfiken på vad du gör här?
– Samma som alla ni andra, försöka få tag på honom. Men jag har rapporterat hem att det inte kommer gå, inte utan en internationell incident som mitt land inte behöver. Han är ett svin som vi inte kommer åt, ibland så är det så. Vissa svin kommer man inte åt.
– Sant, hur hamnade du hos Mr. Swift.
– Fråga honom, jag får inte svara på det. Gör jag det så blir vissa personer i England irriterade. Personer som jag inte vill göra irriterade. Mr. Swift bland annat.
Han tittar på mig, jag möter hans blick.
– Jag gjorde det och han svarade med att det skulle jag skita i.
– Då tycker jag att du ska göra det, som jag sa. Ibland så får man släppa saker.
– Översten, vilka affärer har du med henne?
– Vi är älskande, vi träffades i Eilat för ett par år sedan. Vi blev blixtkära och vi älskar så fort vi kommer åt det. Bland annat i natt när alla ni andra var på festen, så älskade vi.
Han tittar på mig, mannen i framsätet vrider på huvudet och tittar på mig.
– Ni frågade, det är ingen hemlighet. Som sagt vi träffas när vi kan.
– Så ni är älskande?
– Ja, överste vi är älskande. Varför verkar det så otroligt för dig, hon är en vacker kvinna. Jag är en man, vi har fattat tycke för varandra.
– Vad säger din chef om det?
– Vad ska han säga? Vi sköter det snyggt hon och jag, inget affärsprat när vi träffas. Våra länder är vänner och vi hjälper varandra när vi kan. Så när hon kom fram till mig igår så var det för att meddela att han skulle på festen, både hon och jag kom fram till att ni alla skulle vara där. Så vi tog tillfället i akt och tillbringade en kväll och en natt tillsammans.
Han ser på mig, jag möter hans blick.
– Så om det inte var mer så skulle jag uppskatta om ni körde mig tillbaka till hotellet, jag är trött och hungrig.
Han säger åt chauffören att köra till mitt hotell, bilen svänger och jag tittar på honom.
– Du verkar inte direkt rädd, kommendörkapten.
– Nej varför skulle jag vara det, överste?
– Du åker bil med Mossad, ingen vet var du är.
– Säger vem?
– Vadå?
– Vem säger att ingen vet var jag är? Min backup är två bilar bakom oss, skulle ni försöka något så kommer ni att få ta konsekvenserna av det. Jag trodde att ni talat med Mr. Swift.
Chauffören tittar i backspegeln, mannen framför mig gör detsamma.
– Du förstår, vi är faktiskt inte så stora amatörer som alla tycks tro, överste. Tvärtom faktiskt, så är vi väldigt bra på det vi gör. Jag satte mig i bilen av en anledning.
– Som är kommendörkapten?
– Backa, sluta försöka spänna med musklerna. Det funkade kanske innan, men det funkar inte längre. Ett annat råd, lyssna på Mr. Swift.
Bilen stannar framför hotellet, jag öppnar dörren och går ur bilen.
– Det var intressant att träffa dig kommendörkapten. Eller jag ska säga Ronin.
Jag tittar på honom.
– Fråga Mr. Swift vad jag tycker om att bli kallad för det, eftersom du är okunnig så förbiser jag ditt övertramp för denna gång. Men inte nästa, som sagt. Du ska nog tala med Mr. Swift igen.
Jag stänger dörren innan han hinner svara. Jag går inpå hotellet och går upp till mitt rum. Jag tar fram telefonen och ringer Ulf och rapporterar, han lyssnar och när jag är klar så svär han.
Vi pratar en stund och sen lägger jag på, jag ringer Mr. Swift. Jag berättar för honom med om samtalet och om överstens övertramp. Han lyssnar och när jag är klar så säger han att han ska tala med dem.
***
Avram lyssnar på sina agenter, när de är klara så reser han sig och säger god natt. De lämnar rummet och han gör sig redo för natten, han tänker på de samtal som han fått idag, bland annat från sina chef. Det hade varit en tillrättavisning, en klar tillrättavisning. Han gillade inte det, han går ut från toaletten och går till sängen. Han viker undan täcket och lägger sig i sängen.
***
Avram hör fiskmåsarna skria, han öppnar ögonen och undrar varför han hör fiskmåsar skria. Han blinkar till och spärrar upp ögonen, han försöker röra sig men det går inte. Han ser på människorna som går förbi honom och de skrattar åt honom. Han sitter naken, fastspänd i en stol mitt på ett torg. Han har en skylt runt halsen där det står.
– Jag är Mossad, kontakta israeliska ambassaden.
Han hör sirener som närmar sig, han hör däck som skriker till när de bilarna stannar. Ett par poliser kommer fram till honom, de läser på skylten och en av poliserna tar fram en telefon och han talar i den. Avram stirrar på dem, han fattar ingenting.
***
Jag dricker mitt kaffe och jag vrider på huvudet.
– Saina.
– Michael, var det du?
– Var det jag vadå?
– Som satte Avram mitt på torget?
– Förlåt?
Hon tittar på mig, jag tar av mig solglasögonen och tittar på henne.
– Någon tog Avram från hans rum i natt, spände fast honom med buntband i en stol mitt på ett torg. Han var naken och hade en skylt om halsen. Jag är Mossad kontakta israeliska ambassaden.
– Haha, jisses. Där ser man, han spände med musklerna igår. Jag blev inte imponerad, förresten jag sa att vi är älskande. Det var mitt sätt att förklara varför vi talas vid och varför vi inte var på den där festen.
– Trodde han på dig?
– Ja, varför skulle han inte göra det? du är en vacker kvinna Saina.
– Och muslim.
– Jaha?
– Du är kristen.
– Nej, jag är agnostiker. Jag har inga fördomar mot någon religion, men i alla fall. Jag ville att du skulle höra det av mig Saina.
– Så det var inte du, Michael?
– Jag blir generad över din tilltro till mina kunskaper, nog för att jag är en ung hetsporre Saina. Men jag vet vad som är möjligt och inte möjligt. Att ta sig in i hans hotellrum, sen få ut honom utan att någon upptäcker dig. Det är omöjligt. Eller det hade varit omöjligt för mig, jag är själv här. De ska nog titta på andra som är betydligt fler här än vad vi är.
Jag tittar mot ett av borden, Saina följer min blick och hon ser var jag tittar. Det bord som CIA sitter vid.
– Varför?
– Har inte en aning, men i samtalet med honom igår så fick jag en känsla av att han har en förmåga att reta människor med sin blotta närvaro, Saina.
– Haha, ja det har du rätt i, Michael. Så CIA?
– Ja, det tror jag i alla fall. Så någon satte honom naken mitt på torget?
– Haha, ja det gjorde någon, Michael.
– Det var som fan, det är nästan så att man skulle bjuda dem på en kopp kaffe.
Jag vinkar på servitören, jag berättar för honom vad jag vill göra. Han lyssnar och går till deras bord. Han talar med dem och de svarar honom och tittar på mig och Saina. Jag lyfter mig kopp och skålar med dem, servitören går iväg och de svarar på min skål. Jag tar en klunk av kaffet och sätter ner koppen.
– Jag lämnar innan de kommer hit, Michael.
– Det kanske är bäst, till nästa gång Saina. Jag åker hem idag, chefen kallar.
– Till nästa gång, Michael.
Jag reser mig och vi säger hej, vi kysser varandras kinder och hon går iväg.
***
Jag sitter på planet, jag fäller sätet och stänger ögonen. De kom fram och frågade varför, jag svarade och de varken dementerade eller bekräftade vad som hänt och om det var de som var inblandade. De tackade för kaffet och jag reste mig och gick tillbaka till mitt hotell, jag åt lunch sen packade jag min väska och åkte till flygplatsen och köpte en biljett hem till Sverige, via Kastrup. Nu sitter jag på planet och sover.
***
Jag parkerar bilen framför huset och går in, Helen och gammelmorfar tittar på mig när jag kommer in.
– Hur gick det?
– Jodå, det gick bra. Jag ska bara packa upp så kommer jag sen.
Jag går till tvättstugan och packar upp, jag lägger in kläderna i tvättmaskinen och startar den. Jag går tillbaka till de andra två och jag tar en tallrik, bestick och glas. Jag sätter mig vid bordet och lägger upp mat på tallriken. Helen tittar på mig, jag möter hennes blick.
– Jag är inte bara student Helen, det är en täckmantel för mitt riktiga arbete.
– Som är?
– Vad är det min chef säger? Vi är den första och sista bastionen mot yttre och inre fiender.
Hon tittar på mig, min gammelmorfar tittar på mig och ler.
– Var det du som myntade det uttrycket gammelmorfar?
– Haha, nej Michael. Det var det inte.
Helen tittar på oss och jag säger.
– Gammelmorfar byggde upp den svenskamilitära underrättelsetjänsten.
– Som du arbetar för?
– Ja, som jag arbetar för. Jag skulle uppskatta om du inte berätta om det för någon, jag kommer förneka å det bestämdaste om du gör det.
– Nej då, Michael. Jag kommer inte säga något.
– Tack, Helen. Jag kände att det var lika bra att berätta för dig nu när du bor hos oss. Jag har inte tagit tjänstledig, jag är anställd av MUST som det kallas. Min cover är att jag är studerande som tagit tjänstledigt från min ordinarietjänst i militären.
– Och du var i Italien nu för deras räkning?
– Ja precis, en känd terrorist var där. Jag fick åka dit för att se om det var möjligt att ta in honom. Jag kom fram till ganska snabbt att det inte skulle gå, så jag gjorde en annan plan. Den föll väl ut, jag blev lite hotad av Mossad som spände med musklerna. För att jag talade med en överste från PLO. Eller deras underrättelsetjänst, vi har träffats förr. Men i alla fall Mossad spände med musklerna, jag satte dem på plats.
– Vad var din andra plan, Michael?
– Jag stal hans dator och en del andra saker. Men datorn var viktigast, vi har den och de har hackat sig in i den och tömt den. De analyserar informationen just nu. De andra var så fokuserade på att ta in honom, så jag kunde stjäla datorn och det andra i lugn och ro.
– Vad stal du mer?
– Värdesaker, papper ja lite av varje för att det skulle se ut som ett vanligt inbrott utfört av en eller annan småskurk i Palermo. Förhoppningsvis så ger de maffian skulden för det och han inte oroar sig.
– Och om han oroar sig, Michael.
– Så får andra ta hand om det, gammelmorfar. Som sagt alla de andra var på festen, han visste nog inte ens om att jag var där. De har aldrig planerat något i Sverige, så varför skulle vi vara där?
De tittar på mig, jag äter vidare och de gör detsamma. När vi är klara så sköljer vi av tallrikarna, besticken och det andra och laddar diskmaskinen. Vi tar våra kaffemuggar och går ner till bryggan och sätter oss.
– Vi får väl flytta hem på söndag?
– Ja, det får vi göra, Michael.
– Ja vi får väl det. Men vi åker hit på helgerna.
– Gärna gammelmorfar.
Vi dricker upp kaffet och går upp till huset. Vi går in och går till våra sovrum, jag klär av mig och lägger mig i sängen och somnar.
***
Efterspelet till placeringen av översten på torget blev att samarbetet mellan CIA och Mossad blev naggat i kanten, översten var bränd och fick återvända till Israel efter en reprimand av den italienska regeringen. CIA svarade bara ingen kommentar när de fick frågan om de låg bakom det, både officiellt och inofficiellt. De andra underrättelsetjänsterna som var där skrattade mjugg, ingen gillar den överlägsne översten.
Mr. Swift läser rapporten från Mi6 agenterna och ett leende spelar på hans läppar. Han vet precis vem som satt översten på torget där, han vet det för att översten retade mig med sin kommentar angående Ronin. Den man som gav, Michael det smeknamnet lever i ständigt skräck för att han ska komma och hälsa på honom en dag. Vilket Michael lovat honom att han ska göra.
***
Jag lyssnar på föreläsaren och jag gör en och annan anteckning. Om inget annat för att ge sken av att jag är aktiv. Jag behöver det inte, men som sagt jag får hålla ett visst sken av aktivitet uppe. De andra antecknar också, en positiv sak med att det gått ett år är att de yngre i klassen mognat ett år, den del av dem fick sig en väckarklocka när de insåg att de måste plugga för att klara sig och att det på universitetet inte fungerar att be mamma ringa till lärarna och gnälla. Vilket hänt, när deras barn inte klarade tentan.
Läraren hade leende delat med sig av den informationen till klassen, vi hade skrattat högt och en del av de yngre tittade på oss. Vi skakade på huvudet och kom med en del kommentarer.
Det har gått två månader av terminen och det är snart dags för terminens första tenta. Föreläsaren avslutar lektionen och vi reser oss och sträcker på oss, jag packar ner mina saker i väskan och ser på de andra.
– Lunch?
– Javisst.
Tjejerna ser på oss och sen på varandra.
– Jag har mat med mig.
– Jag med.
– Jag med.
– Då blir det du och jag, Max.
– Det verkar nästan så.
Vi tar våra väskor och går utifrån skolan och vi går till en lunchrestaurang, vi tar ett bord och hänger våra saker på varsin stol. Vi tar varsin bricka och tar dricka. Vi går fram till kassan och betalar för buffén. Vi går till den och tar en tallrik och lägger upp mat på tallriken. Vi sätter oss och börjar äta.
– Hur känns det inför tentan, Michael?
– Det känns okej, själv?
– Jodå det känns faktiskt okej denna gång.
– Så bra, Max.
Vi äter under tystnad en stund, sen säger Max.
– Vi ska bli föräldrar jag och Petra.
Jag ser på honom och ler, han ler tillbaka och jag säger.
– Grattis Max.
– Tack, Michael.
– Jisses så föräldrar. Hur känns det?
– Spännande och nervöst, en tenta är liksom inte så stor grej i jämförelse.
– Haha, nej det förstår jag att du inte tycker att det är.
– När ska ni föda, Max?
– I februari.
– Som sagt stort grattis, du får hälsa Petra.
– Tack det ska jag göra.
Vi äter vidare och han säger att ingen annan i klassen vet. Jag lovar att inte säga något. Vi äter färdigt och går tillbaka till skolan och vi går in och sätter oss i föreläsningssalen. De andra kommer in och de sätter sig med oss, vi pratar lite om allt möjligt.
– Ursäkta.
Vi tystnar och ser på den blonda tjejen som påkallat vår uppmärksamhet. Hon tittar på oss och rodnar lite, jag ler mot henne och hon rodnar lite till.
– Ja?
Hon tittar på mig och slickar sig om läpparna.
– Jo, vi andra undrade om ni skulle vilja följa med oss på efter tenta firande. Efter tentan i nästa vecka på fredag.
– Vart ska ni, Sabina?
De andra ser på mig och sen på henne.
– Hallandsnation.
– Tack för frågan, vi får se hur vi gör.
– Ingen fara, Michael.
Hon går iväg och de andra ser på henne och sen på mig.
– Så du jagar lammkött, Michael?
Jag ser på Tove och hon ser min blick och hon rodnar också. Alice som också skulle kommentera sväljer sin kommentar när hon ser min blick.
– Nej, men jag är alltid artig. De frågade, jag svarade.
De tittar på mig, de har försökt med mig ett par gånger och jag har nobbat dem frågan är hur mycket det stör dem. Säkert en hel del, med tanke på att jag och Jennifer legat med varandra. De ser väl Sabina som ett intrång i deras revir. Föreläsaren kommer in och vi fokuserar på honom.
***
Jag reser mig och lämnar in min tenta, jag packar ihop mina saker och går ut från salen. Jag går till min bil och kör till kontoret, jag åker hissen upp till översta våningen och går in. Jag går till Anders kontor och öppnar dörren och går in, jag sätter mig på en stol och han ser på mig.
– Hur gick det, Michael.
– Det gick bra, jag kommer klara denna tenta med, Anders.
– Där ser man, Michael.
– Ja, hur går det med informationen som de fick fram på hans dator?
– Jodå, Ulf lämnade den vidare till berörda parter och det har kunnat slå till mot hans terrorcell.
– Men effekten att han försvunnit och de inte vet var han är och vad han planerar, Anders. Inte vi i heller för han har lämnat Yachten, de ligger i hamn och ingen använder den. Frågan är om någon kommer använda den, prinsen som är äger den har större och dyrare Yachter som han leker med.
– Är du orolig, Michael?
– Ja, jag är orolig. Han är intelligent, han har studerat på Oxford och MIT. Han gick ut med Summa Cum Laude i tre ämnen. Matematik, biomekanik och fysik. Det gör honom väldigt farlig, en bomb slog ner och dödade hans familj. Han kontaktade sin vän prinsen och inkasserade ett par tjänster för att han hjälpt honom när de studerade tillsammans i Oxford, prinsen hade inte fått sina betyg om han inte fått hjälp av honom. Han blev den terrorist som de nu fruktar, han utför sina dåd i det tysta. Han ser inte ut som de andra terroristerna med helskägg osv. han ser ut som en ung rik man i kostymer köpta på Savile Row och han har vackra kvinnor hängande på sina armar. Som sagt, det är oroande att han försvunnit Anders. Ingen hittar honom, inte ens NSA. Det gör många fler än mig på allvar riktigt nervösa, något säger mig att de som jagade honom på Sicilien kommer att få höra av honom. På ett eller annat vis.
– Vi?
– Nej, inte vi. Vi jagade honom inte, jag snodde hans saker. Men jag jagade honom inte, han vet att de jagade honom. Han vet inte att jag snodde hans saker.
– Så jag kan hälsa Ulf att vi inte ska vara oroliga?
– Inte mer än vanligt, andra bör vara oroliga. Men inte vi inte mer än vanligt.
– Då vet jag det, vad händer i helgen, Michael?
– Jag ska på efter tentafest idag. Eller fest, vi ska träffas på en av nationerna och dricka öl.
– Där ser man, så dricka öl?
– Ja idag i alla fall. Vad som händer resten av helgen har jag inte en aning om.
Han ser på mig och ler, jag möter hans blick och ler tillbaka.
***
Jag ser Sabinas huvud röra sig upp och ner, jag känner hennes mun och tunga massera och smeka mig. Jag smeker hennes hår och hennes nakna axlar.
***
Jag åkte hemifrån kontoret och tränade ett pass när jag var klar så duschade jag och torkade mig. Jag gick ner till köket och lagade middag, gammelmorfar och Helen kom hem samtidigt och de kom ut i köket till mig och sa båda att maten luktade gott och att de snart skulle komma och hjälpa mig.
Jag fortsatte med matlagningen och Helen kom ut i köket efter en stund och hon dukade fram tallrikar, bestick och glas. Hon frågade vad jag ville ha att dricka, jag sa en öl och hon satte fram den på bordet. Maten blev klar och vi satte oss och åt. Vi pratade en stund efter maten, sen reste jag mig och sa att jag skulle iväg.
Jag kom fram till nationen och gick in, jag köpte en öl och gick till mina klasskompisar. Ingen av de andra i vår grupp hade kommit, det skulle visa sig att ingen av dem kom. Att inte Jennifer och kanske framförallt Max inte kom överraskade mig inte. Men att Alice och Tova inte kom överraskade mig.
Jag satt med dem och vi hade trevligt, jag drack ett par öl och Sabina ett par glas vin, hon satt helt plötsligt bredvid mig. Efter en stund så kände jag hennes hand på mitt lår och jag kände henne smeka mig. Jag tittade på henne och hon på mig, vi reste oss efter ytterligare en stund och lämnade nationen.
Vi satte oss i en taxi och jag sa min adress till lägenheten. Vi åkte dit, jag betalade taxin och vi gick in i trapphuset. Vi åkte hissen upp till lägenheten, vi kysste varandra och vi kysste varandra rätt aggressivt. Jag lyfte upp henne, hon är inte lång. Hon är max 160 cm, med mina nästan två meter så är hon liten. Det skiljer säkert en fyrtio kilo i vikt minst.
Jag sätter ner henne och vi går ut ifrån hissen och jag låser upp dörren och vi går in. Vi tar av oss våra skor och våra jackor, jag ser på henne och lyfter upp henne igen. Hon slår benen runt mina höfter och vi kysser varandra igen.
Jag bär henne till soffan och sätter mig med henne i knät, vi tar av oss på överkroppen och jag smeker hennes små och fasta bröst. Jag böjer mig fram och kysser dem. Hon stönar högt och jag börjar slicka på dem och bröstvårtorna stelnar.
Vi reser oss och klär av oss nakna, hon stirrar på mig kropp och på min snopp. Den står hård, ollonet är stort och utspänt. Jag har inte haft sex på ett par månader. Jag kysser henne och jag börjar smeka henne med mina fingrar och hon stönar i min mun. Hennes ena hand greppar min penis och hon börjar röra på handen och nu så är det min tur att stöna i hennes mun.
Vi kysser varandra intensivt och lite aggressivt. Jag lämnar hennes mun och jag säger åt henne att sätta sig på soffan. Hon gör som jag säger, jag sätter mig på knä mellan hennes ben och jag böjer mig fram och börjar slicka henne. Min tunga dansar på hennes läppar och på hennes klitoris.
Jag för in ett finger i henne och det är trångt, väldigt trångt. Hon stönar och gnyr högre och högre. Hennes kropp stelnar till hon skriker ut sin orgasm, jag slickar henne genom den och när hon kommit färdig så lämnar jag hennes slida och kysser henne. Hon svarar halvhjärtat på kyssen, hon är fortfarande utslagen av orgasmen. Jag reser mig och går snabbt till toaletten och hämtar en kondom.
Jag tar den med mig till soffan och jag sätter mig bredvid henne, hon har landat nu och hon tittar på mig. Vi kysser varandra mjukt och hennes hand greppar min penis och hon börjar röra handen. Penis växer i takt med att hon blir lite självsäkrare och rör handen snabbare.
Hon släpper penisen och tar kondomen och öppnar den och rullar på den på penisen. Hon ställer sig i soffan och sjunker sakta neråt. Ollonet möter hennes slida, hon flyttar på läpparna och hon sänker sig. Det tar stopp, hon pressar på och jag känner min penis böja sig. Jag greppar den och håller i den, hon försöker igen men det går inte.
Vi byter ställning så att jag är överst, det funkar inte det i heller. Det blir ett antiklimax, vi pratar lite om det. Hon frågar om hon får suga av mig, jag säger ja tack gärna. Hon sätter sig på knä på golvet och tar mig i munnen, hon börjar suga mig och hennes mun och tunga leker med mig.
Jag smeker hennes hår och axlar, jag lutar mig bakåt och slappnar av. Hon är väldigt duktig på det hon gör, hennes mun, tunga och händer driver mig nära det oundvikliga, jag förvarnar henna om att jag snart kommer.
Hon ser på mig och suger mig ännu mer målmedvetet, jag känner ilningarna ta över mig fullständigt och jag kommer med ett vrål, jag känner hur jag exploderar och hur säden skjuts ur mig och in i hennes mun.
Jag känner hur sprut efter sprut av min säd lämnar mig och fyller hennes mun. Hon hinner inte svälja innan nästa sprut kommer så hon drar tillbaka huvudet och smeker mig med handen. Hon sväljer och öppnar munnen och det sista kraftiga sprutet träffar hennes öppnar mun.
Jag landar och öppnar ögonen, jag ser henne slicka i sig den säd som rinner ur mig när hennes hand mjölkar ur mig de sista dropparna. Vi tittar på varandra och vi ler båda två. Vi går in i badrummet och vi duschar tillsammans. Vi klär på oss och jag ringer en taxi, vi går ner och sätter oss i den och hon säger sin adress.
Taxin kör iväg och vi kommer hem till henne, vi säger hej då och hon lämnar taxin. Hon går in och jag säger adressen till huset. Taxin kör iväg och vi kommer fram. Jag betalar och sen så går jag in i huset. Jag går upp till mitt sovrum och klär av mig och går och lägger mig.
***
Jag betalar för kaffet och tar min bricka och går mot ett av borden. Jag sätter brickan på den och sätter mig, en av tjejerna i klassen kommer fram till bordet och sätter sig. Hon tittar på mig och jag på henne. Jag ser att de andra i vårt gäng kommer fram till bordet och de ser på tjejen, Jasmine som hon heter, de sätter sig. Jasmine öppnar munnen och säger.
– Vad hände mellan dig och Sabina?
– Vad har du med det att göra, Jasmine?
Hon ser på mig och jag på henne.
– Vad säger hon?
– Ingenting, vilket är ovanligt. Hon brukar låta munnen glappa en hel del annars.
– Då kan jag hälsa dig att inget hände, Jasmine så det finns inget att tala om. Sen som sagt så har du faktiskt inte med att göra vad vi gjorde eller inte gjorde. Jag gjorde henne inte illa i alla fall om det är det du är orolig för, tvärtom faktiskt.
Jennifer tittar på mig, hon stannar med muggen halvvägs till munnen och ler lite. Hon vet hur stor min penis är, hon förstår vad jag menar. Jasmine ser på mig och reser sig.
– Så du gjorde henne inte illa?
– Nej Jasmine jag gjorde henne inte illa, som jag sa. Tvärtom faktiskt.
Hon går iväg och sätter sig med de andra. De som sitter vid mitt bord tittar på mig, jag ser på dem.
– Hon följde med mig hem, vi älskade inte. Hon åkte hem, en sammanfattning. Men jag gjorde inte henne illa.
De tittar på mig, Tova öppnar munnen men hon stänger den igen när hon ser aktiviteten på borden runt oss. Det sprider sig som löpeld, alla tar fram sina mobiler och tittar på dem. Fem terrorangrepp på samma gång, i USA, England, Israel, Iran och Pakistan. Jag läser om attackerna, om förödelsen.
Jag dricker upp mitt kaffe snabbt och reser mig, jag tar min väska och tar på mig jackan. Jag hänger väskan på axlarna och lämnar skolan. Jag sätter mig på cykeln och cyklar de par hundra meter som det är från min skola till kontoret.
Jag går in i trapphuset och går in i hissen och åker upp. Jag öppnar dörren och går in, jag ser på aktiviteten som är i rummet. Jag ser Anders stå vid den ena av skärmarna och han tittar på mig. Jag möter hans blick och går fram till honom.
– Det blev som jag sa.
– Ja, Michael. Ulf varnade dem men de lyssnade inte.
– Ingen av dem?
– Nej, ingen av dem, Michael.
Jag ser på nyhetsbilderna som avlöser varandra, det är kaos. Totalt kaos, barn, kvinnor och män har dödats. Utan urskillning, civila mål. Alla religionstillhörigheter, kristna, muslimer och judar. Han drog alla över en kam, de jagade honom. Han svarade på attacken, på attackerna från de andra. Det är kaos i underrättelsevärlden. Jag tar fram telefonen, jag ringer Mr. Swift.
– Ja, Michael.
– Har ni någon aning om var han kan befinna sig?
– Nej, vi tackar för varningen. Nästa gång så kanske de lyssnar med.
– Ja kanske det, Mr. Swift. Säg till om du hör något.
– Ja.
Vi lägger på och jag går till en dator och sätter mig, jag öppnar de mappar som fanns på hans dator. Jag börjar läsa, Anders ser på mig, han ser min koncentrerade blick. Han ser mina ögon röra sig snabbare och snabbare. Jag tar fram min telefon.
– Viola.
– Ja, Michael.
– Vill du boka en flygbiljett åt mig till Österrike?
– Var i Österrike?
– Flygplatsen som är närmst Innsbruck.
– Det blir München, sen hyrbil därifrån. Varför?
– För att han är där.
– Är du säker, Michael?
– Ja, jag är säker. Boka en biljett till mig så ska jag bara åka hem och packa. Hälsa Ulf att jag vet var han är och att jag kommer att ta in honom om det går.
– Javisst.
– Tack Viola.
***
Jag ser på gammelmorfars slott, jag kör förbi det och till det hotell som gammelmorfar rekommenderat. Jag parkerar bilen och går in, jag går till receptionen och presenterar mig. Kvinnan hör mitt namn och öppnar mitt pass och ser namnet där också. Jag får en svit väldigt snabbt, jag åker upp till rummet och går in.
Jag ställer mina väskor på sängen och packar upp, jag går till balkongfönsterna och undrar varför han valt just här av alla platser i världen. Tills jag rotade lite till i hans historia. Hans föräldrar var här på sin bröllopsresa. Nio månader senare så föddes han. Han kanske känner något skumt band med denna plats.
***
Jag ser genom siktet på mitt vapen, det har tagit mig tre dagar att ta mig hit. Han är kvar, jag rör geväret väldigt långsamt och jag ser på vakterna. Jag har fyra minuter på mig att döda dem. Springa femhundra meter, gömma mig och sen dödade de andra. Jag ser dem lämna, jag skjuter och jag ser träffarna.
Jag kommer fram och gömmer mig. Vakterna kommer tillbaka, jag rör mig och skjuter dem med min pistol. Jag byter magasin i mina vapen. Jag tar fram min telefon.
– Mr. Swift.
– Meddela amerikanerna att de kan hämta honom på min position om en halvtimme.
– Är du säker?
– För jag brukar säga saker som jag inte menar?
– Förlåt. Trettiominuter?
– Ja, trettiominuter, det är fönstret. Tar det trettioen så måste jag döda honom innan hans drönare jämnar denna plats med marken. Något säger mig att de vill tala med honom.
– Trettiominuter.
– Ja.
Jag lägger telefonen på marken och andas in. Jag gör mig redo och sen sätter jag igång.
***
Mannen stirrar på mig, han ligger på golvet i helikoptern. Den är på väg till en flygbas i Tyskland, där kommer att vara en välkomst kommitté. Jag tar min vattenflaska och tar en klunk, jag skruvar på korken och lutar huvudet mot väggen och sluter ögonen. Jag går igenom attacken i huvudet, det var sex män därinne förutom han. Jag tog mig in i huset och rörde mig framåt, jag sköt och träffade två.
De tvekade i en halv sekund. Det gjorde inte jag, tvekan dödar. Jag rörde mig vidare och dödade två till, jag tog mig uppför trappan och fram till den stängda dörren. Den öppnades och jag sköt två snabba skott, de föll ihop och jag sköt igen och skriken tystnade.
Jag såg mannen trycka på en knapp, jag rörde mig snabbt fram till honom och slog till honom. Jag tog detonatorn och sköt sönder den. Jag drog honom med mig utifrån huset. Jag drog honom i kragen ut ifrån rummet och ut ifrån huset. Jag stannade vid en öppning bland träden, jag släppte ner honom på marken och han tittar på mig.
– Du är död.
– Möjligt, du är ett fegt svin som dödar oskyldiga. Inte för religiösa skäl, nej för ekonomiska. Vad betalade de dig för attacken? Dina vänner i Saudi Arabien? Femtio, hundra, hundrafemtio miljoner dollar?
Han slickar sig om läpparna.
– Nästan rätt, tvåhundramiljoner.
– Där ser man, så de betalade dig tvåhundra miljoner för att du skulle spränga de där bomberna? Vem var det, prinsen eller hans far?
– Du är välinformerad.
– Ja, du har en förrädare i dina led som har sjungit som en kanariefågel. En som är väldigt nära dig. Han sjöng om attackerna med, jag varnade dem men de lyssnade inte. De underskattade dig, det misstaget lär de inte göra om. Så vem var det som betalade dig. Prinsen eller hans far?
– Hans far.
Jag slår till honom och han tuppar av, jag hör ljudet av en helikopter.
– Hörde ni?
– Ja.
– Bra, vart flyger de mig?
– Till Tyskland, till en flygbas där.
– Mina saker i Österrike?
– Vi löser det, tack för hjälpen. Båda två.
– Ingen fara, vi får bara hoppas på att de lyssnar nästa gång.
– Ja.
Jag lägger på och han skakar på huvudet, han stirrar på mig och jag tar en klunk av mitt vatten.
***
Helikoptern landar och jag tar honom i kragen på hans skjorta och kavaj, jag drar honom av planet och jag ser på soldaterna som väntar på oss. De har sina automatvapen höjda, tre män och en kvinna kommer fram till mig. De ser på mig och sen på mannen.
– En present åt er, ta väl hand om honom.
– Tack, ja vi kommer ta väldigt väl hand om honom sir.
Mannen pekar på honom, soldaterna sänker sina vapen och går iväg med honom. Jag slappnar av lite.
– Kommendörkapten?
– Ja, jag är kommendörkapten i en vänligt sinnad nation.
– Du vill inte säga mer än så?
– Inte just nu i alla fall, ni har inte presenterat er ni i heller.
– Ska vi gå in därinne?
– Varför inte.
De börjar gå och jag går efter dem, vi kommer in i en byggnad och vi går till ett rum. Jag går in efter dem och jag sätter mig på en stol, jag ser att de tittar på mitt automatvapen.
– Det finns bara två av detta vapen, det ena är detta det andra är min gammelmorfars. Han stred för de allierade under andravärldskriget. Han kände Patton bland annat.
De tittar på mig.
– Jaha, en presentation. Mitt namn är Michael Dexler, eller egentligen Von Dexler. Jag är kommendörkapten i den svenska flottan. Jag är anställd hos MUST, det var min chef som varnade era chefer om attackerna som de inte lyssnade på. Han gjorde det på mina analyser.
– Förlåt, svenska flottan?
– Svenska militära underrättelsetjänsten. Ja, vem är ni? ja han och hon är CIA det ser man lång väg även om de har uniformer på sig. Men vem är ni två?
De tittar på mig alla fyra.
– Vi är SEAL.
Jag tittar på deras uniformer igen, inga insignier.
– Där ser man, så samarbetet mellan SEAL och CIA fungerar även efter ni dödade Bin Ladin? Det var en del meningsskiljaktigheter mellan er har jag hört rykten om.
De tittar på mig.
– Ja det fungerar.
– Där ser man.
– Hur visste du om attackerna?
– Jag snodde hans dator i Palermo, sen buggade jag Yachten och vi lyssnade på honom. Vi gick igenom materialet på datorn och delade med oss av informationen. Han blev förbannad på att ni och de andra stoppade hans aktioner. Jag räknade med att han skulle bli förbannad, så min analys var att han skulle slå till mot en av er, eller alla fem. Det blev det sistnämnda för att ni inte lyssnade.
De ser på mig, jag ser på dem.
– Så nu har jag presenterat mig, då kanske ni ska göra detsamma.
De presenterar sig och vi skakar händer med varandra, när vi är klara så informerar jag dem om mitt samtal med honom och vem som ligger bakom attentatet. De ser på mig, jag ser tvivlet i deras ögon. De kommer inte lyssna denna gång i heller, jag bryr mig inte. Han är infångad det räcker för mig.
***
Jag ser på mina väskor, jag klär av mig uniformen och tar fram civila kläder. Jag går till duschen och duschar av mig. När jag är klar så går jag tillbaka till rummet och packar upp alla mina saker och går igenom dem minutiöst. Jag hittar inget misstänkt. Jag klär på mig och packar ner min uniform och de andra sakerna i väskorna. Jag går ut från rummet och kvinnan väntar på mig.
– Jag ska visa dig till planet, kommendörkapten.
– Tack, frun.
– Tess.
– Förlåt, Tess.
Vi går utifrån byggnaden.
– Är han borta, Tess?
– Ja, han är borta. Michael, han kommer att försvinna och aldrig synas igen. Ett råd.
– Ja?
– Släpp Saudi spåret, det kommer bara skada dig, kommendörkapten.
– Tack för rådet, Tess.
Vi går in i en hangar och ett plan står där, jag går fram till trappan och säger hej till henne och går ombord på planet. Jag sätter mig och lutar mig tillbaka i sätet. Planet taxar ut och det får start tillstånd och det lättar. Det planar ut och jag ler lite. Vi har spänt med musklerna och visat att vi är att räkna med. Vi löste något som de inte var nära att lösa.
***
– Kan du hämta mig på Sturup, Helen?
– Givetvis, när är du där?
– Om en timme drygt, planet här lyfter om fem minuter.
– Jag, eller vi kommer och hämtar dig.
– Tack Helen.
– Ingen fara, Michael.
Jag lägger på och sätter i hörlurarna och börjar lyssna på musiken.
***
Vi går ut från flygplatsen och jag tittar på Helen. Vi går fram till bilen och jag lägger mina väskor i bagageutrymmet och vi sätter oss i bilen. Helen startar bilen och vi åker iväg.
– Var har du varit?
– Österrike, Tyskland och sen Stockholm.
– Vad har du gjort?
– Skyddat landet mot inre och yttre fiender, Helen.
– I Österrike och Tyskland?
– Ja, en person som var ett hot mot landet gömde sig i Österrike, jag hittade honom och arresterade honom kan man väl säga. Jag lämnade över honom till en vänligt sinnad allierad som tog hand om honom.
Hon tittar på mig och jag möter hennes blick, hon säger inte mer på hela resan hem. Hon parkerar bilen i garaget och vi går in i huset.
– Så du arresterade honom?
– Ja, Helen jag arresterade honom. Han var den som låg bakom de fem terrordåden som du läst om i tidningen, sett om på nyheterna på tv.
Hon tittar på mig och jag möter hennes blick.
– Jisses, så han gömde sig i Österrike?
– Ja, ett par kilometer från släktens slott.
Jag går ner i källaren och packar upp min väska, när jag är klar så går jag upp på mitt rum och klär av mig och lägger mig i sängen. Jag lägger mig på sidan och stänger ögonen och somnar.
***
Ulf ser ut genom fönstret och ett leende spelar på hans läppar, han har precis haft en genomgång med statsministern om Michael senaste bravader. Han lyfter glaset med Calvadosen och smuttar på den, Viola kommer upp bakom honom och kramar honom.
– Vad sa han?
– Han blev givetvis imponerad, han frågade vad det kommer innebära. Jag sa som det var att jag inte har en aning.
– Och det andra, Ulf?
– Han sa att han skulle ta upp det på nästa budgetmöte.
– Så bra, då får vi hoppas på att de lyssnar på honom, Ulf.
– Ja Viola.
Hon knäpper upp hans kavaj och öppnar knapparna i skjortan. Han vänder sig och lutar sig mot henne och de kysser varandra.
***
Jag joggar fram på gatorna, det är jägarväder, ett par plusgrader, vind och lättregn. Jag ökar farten lite grann och jag ser mig om över axeln och korsar vägen och kommer över på andra sidan och fortsätter framåt. Jag ökar lite till och svänger vänster ner på vår gata, jag kommer fram till porten och stannar.
Den öppnar sig och jag går joggar fram till ytterdörren. Jag öppnar den och går in, jag tar av mig skorna och går uppför trappan. Jag går till badrummet, klär av mig och duschar. Jag klär på mig och går nerför trapporna till köket.
– God morgon gammelmorfar.
– Detsamma, Michael.
– Hur är det idag?
– Det är bra Michael, hur är det själv?
– Det är bara bra, gammelmorfar.
Jag sätter mig och börjar äta min frukost, jag ser på nyheterna på första sidan i tidningen som han läser. Jag tar fram min telefon och öppnar den och börjar läsa nyheter jag med. Helen kommer ut i köket, hon säger god morgon och sätter sig. Hon tar termosen och slår upp kaffe i en mugg, vi sitter tysta alla tre och äter vår frukost och dricker vårt kaffe. Jag tittar på klockan och reser mig och dukar av min frukost.
– Vi ses senare.
– Det gör vi Michael.
Jag går utifrån köket och går till hallen och tar på mig ytterkläder och skor. Jag tar min väska och öppnar dörren.
– Det blir bil idag.
Nog för att det är jägarväder men jag är inte intresserad av att sitta blöt en hel dag i skolan. Jag går till garaget och sätter mig i bilen och startar den, jag backar ut och kör iväg.
***
Jag lyssnar på föreläsaren, det är sista för idag. För hela veckan, det är fredag och sen så är det helg. Föreläsaren som står där framme inser att det är fredag och att det är sista föreläsningen för veckan. En tung vecka, vi hade en stor tenta i onsdags. Det är nog en hel del i klassen som är nervösa för den, jag lyssnar och antecknar.
– Ska du med ut ikväll?
Jag tittar på Max och nickar.
– Ja det ska jag, du?
– Vi får se, Petra har mått illa som satan den senaste tiden. Jag har inte mage och lämna henne hemma själv.
– Det förstår jag.
Jag gör en anteckning på något som föreläsaren sa, en boktitel. Föreläsningen som är bra går mot sitt slut och hon ser på klockan och tackar för sig och vår lärare tackar henne för föreläsningen. Som sagt den var intressant, vi reser oss och går ut från föreläsningssalen.
Jag går ut från skolan och går till min bil, jag sätter mig i den och kör till kontoret. Jag kör ner i garaget och parkerar, jag åker upp till kontoret och går igenom det till Anders kontor, jag knackar på dörren och öppnar den och går in.
– Anders.
– Michael.
– Allt väl?
– Jadå, själv?
– Det är bra, Anders.
– Så bra, Michael.
Jag sätter mig och ser på honom.
– Vad är på gång, Anders?
– Det är inte min sak att berätta men ett tips är att inte boka in något nästa helg.
– För att?
– Som jag sa, berättar jag så kommer Ulf att kölhala mig minst.
– Där ser man, när kommer han att höra av sig då?
– Troligtvis i helgen, Michael.
– Jaha, inget annat på gång?
– Nej, det är väldigt lugnt. Nästan för lugnt, jag undrar lite vad buset planerar, Michael.
Jag ser på honom.
– Så du är orolig att buset planerar något, Anders?
– Ja, faktiskt. Det är alltid mer eller mindre brus därute, nu är det som om allt slutat fungera samtidigt. Det är tyst, knäpptyst.
– Det låter inte bra, Anders.
– Nej.
– Har du pratat med Ulf om det?
– Ja och han håller med, vi har alla tentakler ute som vi bara kan men som sagt det är knäpptyst.
Jag tittar på honom och jag ser på honom att han är orolig. Det gör att jag blir på tårna, vi pratar en stund till om annat och när vi inte har så mycket mer att tala om så reser jag mig och säger hej. Jag går ut från lokalerna och åker ner till garaget och kör upp och hem.
Jag parkerar bilen och går in, jag klär av mig ytterkläderna och går ut i köket och börjar laga middag. Helen kommer uti köket och börjar duka, när maten är klar så kallar vi på gammelmorfar. Vi sätter oss och börjar äta.
– Jag ska på dejt idag.
Jag ser på Helen och ler, vi börjar prata om den. Gammelmorfar tittar på oss ler när vi pratar om hennes dejt. Mina tips om var de ska gå efter drinken som de ska träffas på. Helen tackar för tipsen och vi äter färdigt och dukar av och diskar.
När vi är klara så går vi och byter om både jag och Helen. Jag säger hej då till gammelmorfar, jag önskar Helen lycka till på sin dejt. Jag går ut från huset och går ut på trottoaren och väntar på taxin.
***
Jag tar en klunk av ölen och sväljer, jag ser på dansgolvet och på kropparna som rör sig. Jag möter hennes blick och hon möter min, ett leende spelar på hennes läppar och jag ler tillbaka. Jag ser på henne, långt rakt svart hår, en klänning som sitter tajt på hennes kropp.
Hon är lång, även utan klackarna på hennes stövlar som går upp till knäet. En ganska så generös byst syns, ett vackert ansikte. Persiska drag, jag tar en klunk till.
Hon rör sig genom folkmassan och kommer fram till mig, hon tar min öl och sätter den på ett bord och tar mig i handen och drar upp mig på dansgolvet och vi börjar dansa.
Hennes kropp rör sig och jag ser som hypnotiserad på den, hon sätter händerna på mitt bröst och beröringen bryter förtrollningen. Jag ser in i hennes bruna ögon och samlar mig, hon kan vara en vanlig student. Hon kan även vara en agent från någon underrättelsetjänst, hon kanske är terrorist.
Jag tittar på henne, nej inte terrorist. Hennes ögon är för varma för det, eller jag önskar det i alla fall. Vi rör oss till musiken och hon tar tag om min nacke och kysser mig. Är hon agent så använder hon en speciell teknik för att få mig dit hon vill. Jag svarar på kyssen och vi stönar båda två, vi delar på oss och jag ser på henne, hon tittar på mig.
Hon tar mig i handen och vi lämnar dansgolvet. Vi kommer fram till garderoben och vi tar på våra ytterkläder och går ut i kvällen. VI säger inget, hon tar mig i handen och vi går iväg. Vi stoppar en taxi och hon säger en adress och taxin kör iväg. Den stannar utanför en tre våningsbyggnad, vi går ur taxin och går fram till byggnaden.
Hon öppnar och vi går in, vi går uppför trappan med kyss pauser mellan våningarna. Vi kommer fram till en dörr i korridoren. Hon låser upp och vi går in, om hon är agent så har de lagt ner väldigt mycket tid på att få det att se äkta ut.
– Isabella.
– Michael.
Hon säger det på klingande skånska, ett leende spelar på mina läppar. Som sagt om hon är agent så har de lagt ner mycket tid på förberedelser.
Vi kysser varandra och vi är snart nakna och vi ligger i hennes säng. Mina händer smeker hennes kropp, hon stönar och jag svarar på dem när hennes händer smeker min kropp. Vi kysser varandra och vi känner värmen från våra nakna kroppar, jag slickar mig nerför hennes kropp.
Jag tar hennes bröst i min mun och slickar på hennes bröstvårtor som stelnar av min tungas lek. Jag lämnar brösten och slickar mig nerför hennes mage och lämnar ett blött spår efter mig. Jag känner doften av hennes kön när jag närmar mig hennes slida. Jag når fram och slickar insidan på hennes lår och retas med henne, hon tar tag om mitt huvud och riktar mig rätt, jag ser på henne och mina ögon ler.
Hennes ögon är mer bestämda, jag slickar på hennes läppar, jag sugen in dem mjukt och slickar på dem i min mun. Jag slickar hennes innersta och smakar på hennes safter, hon är blött, väldigt blöt. Jag slickar mig mot hennes klitoris och jag rör tungan på den och lyssnar på hennes reaktion.
Jag hör henne svara på mitt slickande, jag ökar trycket med tungan på klitoris och hon kommer med ett skrikande som ekar mellan väggarna i det lilla rummet. Hennes rumpa lämnar madrassen och jag följer med i hennes rörelse, jag lämnar klitorisen med tungan och slickar hennes inre. Smakerna berusar mig och jag vill inte sluta slicka henne, jag känner en hand på mitt huvud och hon viskar.
– Kom.
Jag lämnar hennes slida och rör mig upp mot henne och jag lägger mig bredvid henne. Vi ser på varandra och vi kysser varandra mjukt, hon bryr sig inte om att jag är blöt i halva ansikte av hennes safter. Kyssen blir lång och intensiteten i kyssen stegras hela tiden.
Hon knuffar mig mjukt i bröstet och jag lägger mig på rygg. Hon tittar på mig och ler, hon smeker mitt bröst och min mage. Hennes hand glider ner till min penis och hon tar penisen i handen och smeker mig. Hennes hand rör sig upp och ner, hennes blick är fastgjuten på min penis.
Handen rör sig lite snabbare, jag smeker hennes rygg samtidigt som hon smeker min penis, försatsen rinner ur penisen och hennes smekande kladdar ut det på ollonet och gör det glansigt.
Hon lutar sig fram och tar mig i munnen och slickar på ollonet. Hon leker med sin tunga över min penis, hon tar ollonet i munnen och låter tungan spelar på undersidan av ollonet. Jag känner de första ilningarna.
– Har du kondom, Isabella?
– Ja, ett ögonblick.
Hon lämnar sängen och går in på toaletten och kommer tillbaka, hon öppnar förpackningen och rullar på kondomen. Hon grenslar mig och sjunker ner på min penis och jag ser hur den försvinner in i henne. Hennes innersta smeker och masserar mig. Vi når botten och hon tittar på mig med stora ögon, hon lutar sig fram och kysser mig.
– Satan vad skön din penis är, Michael. Jag har aldrig upplevt något liknande.
– Din slida är precis lika underbar, Isabella.
Hon ser på mig och ler, hon börjar rida mig. Först långsamt så att min penis anpassar sig, sen ökar hon takten och efter en stund så rider hon mig snabbt. Jag håller i hennes höfter och hon har sina händer på mitt bröst. Hon flyttar dem så att de är bredvid mitt huvud på madrassen.
Jag ser på henne och hennes ansikte, jag ser orgasmen träffa henne. Jag känner hennes kropp spännas, hon tittar på mig och jag på henne. Jag tar över rörelserna och jag tar henne hårt och snabbt. Hon spärrar upp ögonen och skriker till igen och igen. Hon kommer flera gånger ovanpå varandra, jag har aldrig upplevt något liknande, det är som om orgasmerna avlöser varandra utan stopp.
Hon tappar kontrollen och ramlar framåt och hennes kropp möter min. Jag fortsätter ta henne, hon andas häftigt och jag hör henne viska.
– Snälla, sakta ner. Jag orkar inte mer, måste få hämta andan.
Jag stannar och vi ligger stilla, jag börjar röra mig sakta och hon stönar lågt.
– Jag har aldrig upplevt något liknande.
– Inte jag i heller Isabella.
Hon reser sig lite och tittar på mig, hon kysser mig och markerar att vi ska rulla runt. Vi gör det och jag ligger över henne, jag ser henne i ögonen och reser mig på raka armar och börjar ta henne. Jag rör mig med långa rörelser, jag glider nästan ut ur henne. Sen rör jag mig sakta framåt och når botten av henne och sen upprepar jag rörelsen.
Vi ser på varandra och jag lutar mig fram och kysser henne. Jag ökar takten i mina rörelser och jag tar henne snabbare och snabbare, ilningarna ökar i min kropp, jag kommer närmare och närmare min orgasm. Jag tittar på henne och jag förlorar mig i hennes bruna ögon, jag känner orgasmen träffa mig och jag kommer med ett högt stönande och jag känner säden lämna mig med kraftiga sprut. Jag spänner kroppen och rör mig med kraftiga rörelser och kommer länge.
***
Jag lutar mig fram och kysser henne, hon möter mina läppar och hon smeker min kind.
– Vi kanske träffas igen, Michael.
– Kanske det Isabella.
Jag lämnar hennes rum i korridoren, frågan är vad hennes grannar kommer säga till henne i morgon. Vi har älskat hela natten, vi älskade i hennes trånga dusch. Sen älskade vi i hennes säng igen senare, jag tog henne hårt och snabbt bakifrån.
Jag går nerför trapporna och ser på klockan 05.30. Det lär inte bli någon träning idag. Fast med tanke på nattens eskapader så behövs det inte, jag sätter mig i taxin och säger min adress. Chauffören kör iväg och ett leende spelar på mina läppar.
***
Ulf hade fått ett samtal för ett par veckor sedan, han hade svarat och på andra sidan så var det Mr. Swift. Ulf lyssnade på vad han sa och när Mr. Swift tystnade så frågade Ulf om han var seriös. Mr. Swift. Sa att han var det.
– Så de vill tacka honom alla fem nationerna?
– Ja, Ulf.
– Jaha och hur har de planerat att genomföra det och kan amerikanerna och iranierna vara i samma rum, Mr. Swift? Och Israelerna? Det lär bli rörigt.
– Haha ja Ulf men alla har lovat att uppföra sig efter bästa förmåga.
– Där ser man och du litar på dem?
– Ja faktiskt, de är väldigt tacksamma för vad ni gjorde.
– Vi gjorde inte så mycket Mr. Swift. Det var Michael som gjorde det mesta av arbetet.
– Ja, men det skulle han aldrig erkänna. Det är han för ödmjuk för.
– Kanske det, vi ser inte ödmjukhet som en brist Mr. Swift.
– I vår bransch Ulf så kan det vara en belastning.
– Kanske det, var och när ska denna ceremoni gå av stapeln?
– Om två veckor här i England, vi har lånat ett slott för tilldragelsen. Ni kommer hit och vi delar ut medaljerna och dricker lite champagne, äter en middag och sen så åker ni hem igen.
– Där ser man, får han ta med sig någon?
– Vem?
– Jag kan tänka mig att han vill ta med sin gammelmorfar och sin nästkusin. Du vet vem hans gammelmorfar är va?
– Ja, jag vet vem han är. Men det ska gå bra, Ulf.
– Tack Mr. Swift. Vad blir det för medaljer vet du det?
Mr. Swift räknar upp dem och Ulf lyssnar och ler lite när han är klar.
– Där ser man.
– Ja de slår på stora trumman allihop.
– Det får jag säga Mr. Swift. Då ses vi om två veckor.
– Det gör vi.
***
Jag lyssnar på vad Ulf säger i telefonen, jag drar handen över ansiktet och samlar mig. Jag var hemma sex i morse och klockan är tio på morgonen nu. Jag är inte riktigt vaken.
– Så vi ska till England nästa helg?
– Ja, Michael.
– För att jag ska få medalj?
– Plural Michael. Medaljer.
– Där ser man, jaha när åker vi och när kommer vi hem?
– Vi åker på fredagen och åker hem på söndag morgon.
– Där ser man, vart ska vi?
– Jag vet faktiskt inte, Michael.
– Kan du ta reda på det? för vi skulle kunna bo i våra hus där. Så slipper Viola böka med hotell osv. sen så tjänar vi in en slant på boendet.
– Det låter som en bra ide, Michael.
– Tack, Ulf. Som sagt ta reda på var vi ska så förbereder jag personalen på att vi kanske kommer. Gammelmorfar och Helen kommer att följa med, det är inte förhandlingsbart Ulf.
– Nej jag vet, jag meddelade Mr. Swift det.
– Bra.
Vi avslutar samtalet och jag lägger mig ner och somnar om.
***
Det känns lite surrealistiskt, jag står framför fem män. Fem män i kostymer eller uniformer, de har alla hållit tal på engelska om min insats när jag såg till så att terroristen omhändertogs. Att jag gett länderna en chans att läka när gärningsmannen är gripen.
De talar om det som man alltid talar om vi sådana här tillfällen, mod och plikt. Gästerna sitter bredvid mig på stolar, uppklädda till tänderna. De kommer fram en och en och antingen, hänger en medalj runt halsen på mig eller fäster den på mitt bröst. Jag ser israelens blick på palmen som hänger på mitt bröst, han fäster deras bredvid den.
Frågan är vad symboliken i den handlingen är. Amerikanen fäster sin medalj sist, jag har gjort honnör hela tiden och när han fäst den så sänker jag armen. Jag vänder mig mot den man som håller de papper och andra gåvor jag fått. Som sagt, det är en surrealistisk känsla. De klappar och jag gör höger, vänster om och lämnar salen.
Jag ger gammelmorfar en hastig blick och han himlar lite med ögonen. Jag ler snabbt, jag går ut ifrån salen och dörren stängs bakom mig. Andas in sen ut, jag ser på lådorna och papperna. Jag får öppna dem när jag kommer in i salen och tacka de som skänkt mig sakerna.
Dörren öppnas och en löjtnant gör honnör och ber mig följa med honom. Jag går efter honom och vi kommer fram till en matsal, jag går in och gästerna ger mig en applåd. Jag stannar och bugar mig lite, en man kommer fram och erbjuder sig att ta hand om gåvorna. Jag räcker dem till honom och sätter mig.
Middagen börjar och vi blir serverade en förrätt, jag konverserar med de som sitter bredvid mig. Middagen fortskrider och går mot sitt slut, när efterrätten är uppäten så begär jag ordet och reser mig och tackar för medaljerna och presenterna. När jag talat färdigt så sätter jag mig och middagen avslutas. Vi sätter oss i bilarna och de kör iväg med oss. Jag sitter i samma bil som gammelmorfar och Helen. Vi tittar på varandra och jag skakar lite lätt på huvudet.
– Jisses.
– Haha, ja det kan man säga.
***