Året var 20…? Del 3

Kapitel 10. 20??
***
Jag ser på ormen som är snurrad runt svärdet med draken runt dem. Jag överlevde de tre åren här, efter sex månader så hade de accepterat mig och de kunde släppa legenden om min gammelmorfar, en av de första som tränat med SBS, som skickades till Hawaii och där kom på idéen till Mirage, eller fröet såddes där. Sex månader av den tuffaste träningen som man kunde hitta på i fyra olika klimat. Vanligt, djungel, öken och vinter.
Sen ett år hos Mr. Swift där man förfinade sina stridskunskaper och lärde sig spionsaker, som var minst lika roliga som militära saker. Jag har en mörkblå uniform från flottan på mig, jag ser på de två medaljerna som pryder mitt bröst. Priser för väl utförda aktioner, den ena medaljen delade vårt högsta befäl ut, den andra fick vi av drottningen.
Jag ringde och frågade gammelmorfar hur jag skulle agera, han svarade mig och frågade vilken medalj jag skulle få. När jag svarade honom så gratulerade han mig, han kom med en del tips. Jag frågade hur han mådde, han svarade att det gick.
Jag reser mig och tar min mindre duffelväska, jag förstår varför gammelmorfar sparat sin, de är väldigt praktiska. Jag går av planet som sist, jag går in på flygplatsen och går till där väskorna kommer att komma, de som stressat av planet har inte kommit längre än hit.
Jag ser på blickarna som jag får i min uniform. Som sagt en uniform från flottan, den brittiska flottan. Det ser inte de som sitter här, de ser bara en lång vältränad ung man i en blåuniform med två medaljer på bröstet och en del andra märken.
Bagagebandet börjar röra sig och jag ser på väskorna som kommer upp. Jag ser min större duffelväska komma glidandes på bandet. Jag går fram och tar den, jag hivar upp den på axeln och går ut från flygplatsen. Jag ser gammelmorfar stå där och vänta på mig, jag går fram till honom och vi kramar om varandra.
Han har åldrats rejält sen gammelmormor dog för ett år sedan, vi hade precis kommit hemifrån Kanada och jag låg och sov i min säng när min telefon ringde och gammelmorfar meddelade mig att gammelmormor somnat in stillsamt. De hade gått och lagt sig på kvällen, sen så hade hon inte vaknat.
Jag fick två dagars ledigt för begravningen. Jag reste hem och vi begravde henne, jag stöttade gammelmorfar så gått jag kunde. Vi går utifrån flygplatsen och vi går till hans bil och jag får nycklarna och han sätter sig på passagerarsidan. Jag startar bilen och kör till huset, jag parkerar bilen och jag tar mina väskor och vi går in i huset.
Det ser städat ut, han berättar att städ kvinnan kommer fyra dagar i veckan nu och städar och lagar mat åt honom. Jag nickar och jag går upp med mina väskor till mitt rum och jag lägger dem på sängen. Jag går nerför trapporna och går till och jag lagar kaffe, när det är klart så kallar jag på gammelmorfar och vi sätter oss och dricker kaffe.
Han ställer frågor om Mirage, jag svarar på dem och jag ser honom le. Det känns som om mitt berättande blåser lite liv i honom. Har ser piggare och gladare ut när jag är klar. Kaffet är slut sedan länge, jag har lagat middag åt oss och vi har ätit och druckit kaffe igen. Han säger att han ska gå och lägga sig, han är trött.
Jag tittar på klockan och ser att den är åtta på kvällen, vi kramar varandra och vi delar på oss och jag ser honom gå iväg, lite rakare i ryggen och med lite fastare steg så att säga. Han är över nittio. Klar i knoppen, lika klar som han alltid varit.
Jag läser meddelandet från Ulf igen, han meddelar att han vill träffa mig i morgon. Jag svarade att då får han komma hit, jag skickade svaret och sen stoppade jag undan telefonen och pratade med min gammelmorfar.
Nu läser jag hans svar att han och Viola kommer i morgon förmiddag. Jag går uppför trappan till mina rum, jag klär av mig och hänger upp uniformen, jag packar upp baskern och jag lägger den med de två andra och jag ser på insignierna.
Snöflingan, treudden, ormen, svärdet och draken. Jag går till sängen och lägger mig. Jag tar en av böckerna som ligger där och börjar läsa den. Mina tankar flyter iväg, dels på boken men framförallt på de tre senaste åren.
***
Det ringer på porten, jag går fram till knappen som öppnar porten. Jag torkar håret och hänger upp handduken, jag drar på mig den kortärmade tröjan och jag går fram till ytterdörren och öppnar den, jag ser dem parkera bilen och de går ur den och kommer fram till mig.
– Hej hur är det?
– Det är bra, Michael hur är det själv?
– Det är bra, lite trött men annars så är det bra. Vi firade rätt rejält, det sitter fortfarande i, fast att det var två dagar sedan vi festade.
De tittar på mig, Viola med en lite förebrående blick och Ulf med ett leende.
– Vill ni ha kaffe?
– Ja tack.
Jag går ut i köket och de går efter mig, de sätter sig vid köksbordet och jag lagar kaffet och det tittar på mig och jag på dem.
– Så hur var det, Michael?
– Tufft, galet, fruktansvärt, häftigt, osv. det var så mycket att det är svårt att sammanfatta.
– Utbildningen på SOG börjar om en vecka, så passa på och njut av ledigheten, Michael.
– Tack, jag kommer tillbringa den med gammelmorfar.
– Var är han?
– Ute på sin morgonpromenad, han går i en timme. Sen kommer han hem, äter frukost. Sätter sig vi datorn och leker med aktier en stund, sen så käkar han lunch, går en promenad till. Kommer hem och hittar på något. Han kommer åka till England om ett par dagar och besöka sina vänners gravar, det är bara han kvar nu. De andra är döda, han är över nittio år gammal.
De ser på mig, jag möter deras blickar och slår upp kaffe åt dem.
– Vad händer efter SOG?
– Då har vi ett möte igen och vi talar framtid.
Jag tar en klunk av kaffet.
– Du har fått reda på om mina uppdrag?
– Ja, det har jag.
– Vet någon annan, ja förutom Viola då?
– Nej, de har ingen nytta av att veta.
– Då vet jag det, vad säger SOG om att en kapten från flingorna kommer till dem, Ulf?
– Inte så mycket, de har fått reda på att jag vill ha dig där. De rättar in sig i ledet i god militärisk ordning och gör som jag säger.
– Spännande.
– Visst är det.
Han ser på mig och ler, jag möter hans leende.
***
Veckan med gammelmorfar har gått, vi sitter i bilen som ska ta oss till Stockholm, vi stannade hemma i en dag sen så åkte vi till England, vi åkte till husen och bodde i där. Vi reste runt till olika kyrkogårdar och hälsade på hans vänner. När vi kom till Harry och hans frus gravar så var Steph där, vi kramade varandra.
Mina ögon noterade ringarna på hennes finger, jag såg kulan på magen med. Vi pratade en stund, vi gick iväg en bit så att gammelmorfar inte skulle störas av vårt pratande. När vi körde därifrån så tittade han på mig.
– Så ni två, Michael?
– Ja, gammelmorfar vi två.
Han tittade på mig och nickade.
***
Jag kör om en rad med lastbilar och jag tittar på hastighetsmätaren. Vi har talat en hel del om hans testamente, om hur jag ska hantera släkten och deras utsvävningar. Om hans advokat som kommer bli min advokat, om hans finansielle rådgivare, som kommer bli min om jag vill det.
Min gammelmorfar rekommenderar det om jag planerar att stanna i militären även efter SOG. Vilket jag nog kommer göra i någon form.
Jag får se vad Ulf har att erbjuda, det är rätt lite bilar här. Jag trycker till lite på gaspedalen och vi morfar tittar på mig och ler lite. Jag hade frågat honom hur mycket han och gammelmormor berättat för Ulf och Viola om mig, han hade tittat på mig och sagt som det var, en hel del. Gammelmormor mer än vad han hade planerat, men hon var inte spion eller soldat så. Hon var en idealist som såg det goda i alla människor.
– Till och med släkten Michael, jag har hållit en någorlunda fred med dem på grund av gammelmormor. Men de har fått lära sig det senaste året vad det innebär att reta mig.
Jag hade tittat på honom och lett, jag hade besökt gammelmormorsgrav och haft ett långt samtal med henne. Hon hade varit min mor längre än min egen mor, jag hälsade på dem med, min mor och mormor. Men mitt samtal var med gammelmormor.
Jag tittar på GPS: en och jag följer den, jag parkerar vid fastigheten. Jag tar våra väskor, eller en övernattningsväska åt mig och ett par större väskor åt gammelmorfar. Han ska stanna häruppe ett tag och djävlas med dem som han sa till mig. Jag hade lett igen, frågan är vad släkten säger om det.
Jag öppnar dörren till våningen och vi går in, jag går med hans väskor till hans sovrum. Jag lägger dem på sängen, han tittar på mig och nickar. Jag går ut från rummet och går ut ifrån våningen och går ut från trappan och jag går till min lägenhet här. Jag går uppför trapporna och öppnar dörren och går in.
Jag ser på inredningen, det blev som jag ville. Jag hade kontaktat den inredningsarkitekt som familjen använde och jag berättade för henne hur jag ville ha det. Hon såg på mig och sen på rummen och sa att det kunde hon lösa, jag gav henne nycklarna och sa
– Sätt igång, skicka räkningarna till gammelmormor det är hon som betalar.
Hon hade tittat på mig och lett. Nu tre och ett halvt år senare så får jag se resultatet live så att säga, jag ser på bardisken, matsalsbordet och sofforna och tv:n. Jag går fram till rummet och öppnar skjutdörrarna och ser på träningsrummet, jag ser på spikplattorna, på buren och dockan.
På maskinerna och de fria vikterna. Jag går upp till sov delen och ser på bokhyllorna och den stora sängen. Jag sätter min väska på sängen och jag sätter mig på den och lägger mig och blundar och jag ser Steph innanför mina stängda ögon. Jag ser hennes ringar och hennes lätt putande mage som avslöjar vad som finns därinne.
Steph försvinner och jag ser Tove i stället, jag hade ringt henne på vinst eller förlust. Jag var kåt och hoppas på att hon var singel och lika kåt som jag, det visade sig att hon var hemma, att hon var singel och hon som jag var kåt. Jag frågade om jag fick komma över. Det fick jag, jag åkte till henne och jag hann knappt komma innanför dörren innan hon kastade sig över mig och vi slet av oss kläderna.
Vi rullade på en kondom och knullade som dopade Duracell kaniner, vi knullade hela natten och jag åkte hem vid fyra i morse. Klockan åtta så ville gammelmorfar åka iväg. Jag drack mycket kaffe och sen så körde vi iväg. Jag somnar och vaknar ett par timmar senare av att min telefon ringer.
– Ja?
– Det är middag Michael. Måste jag vara med på den så ska du också vara det.
– Självklart, gammelmorfar, jag kommer direkt. Jag somnade.
Jag lägger på och reser mig ifrån sängen och går till våningen, jag hälsar på de andra när jag kommer in. De tittar på mig, jag sätter mig bredvid gammelmorfar och jag ser på dem att han redan börjat retas med dem. Jag ler lite och börjar äta, middagen blir en intressant tillställning där min gammelmorfars hela palett av förakt visar sig på våra släktingar.
Jag håller på att börja skratta flera gånger. Middagen avslutas och familjen stirrar länge på min gammelmorfar. Jag säger god natt och går till min lägenhet och klär av mig och lägger mig i sängen och somnar.
***
Jag läser på dörren, Dexler och Trulsson. Jag öppnar den och går in, jag ser på kvinnan som står där i sporttrosor och sport bh. Jag ser på hennes vältränade kropp och mitt hej fastnar på läpparna.
– Jag har svårt att tro att det finns fler Dexler här, framförallt av den kvinnliga sidan.
– Nej då, vi ska dela rum. Jag är ensam tjej i år, det finns inga singelrum så vi får dela. De satte dig med mig. Olivia.
– Michael.
– Trevligt.
– Detsamma, Olivia.
– Så inga betänkligheter?
– Nej, Olivia inga betänkligheter.
Jag sätter mina väskor på sängen och tittar på henne.
– Har du hämtat saker i förrådet, Olivia?
– Ja, för en stund sedan.
– Var är det?
Hon berättar och jag lyssnar och nickar. Jag går ut från rummet och går till förrådet, jag säger var jag tillhör och de går iväg och packar ihop mina saker. De kommer tillbaka och de lägger det på disken. De räcker mig tre svarta sopsäckar, jag ser på sakerna och börjar packa ner i sopsäckarna.
När jag är klar så hänger jag mina vapen på mig och tar sopsäckarna och går tillbaka till rummet och börjar packa upp. När jag är klar så klär jag av mig och klär på mig kläderna som jag hämtat. Dörren öppnas och Olivia kommer in.
– Vi ska tydligen samlas utanför i stridsmundering, Michael.
– Kan de aldrig komma på något annat vis att bli av med dödvikten?
– Tydligen inte, var kommer du ifrån förresten?
– Snöflingorna, sen kustjägarna. Sen något annat i tre år.
– Något annat, Michael?
– Ja något annat som jag inte får tala om.
Jag tar på mig jackan och sen ryggsäcken. Jag tar automatkarbinen på mig och hon tar sina saker, sen så går vi ut ifrån rummet och vi går nerför trapporna och går ut framför kasernen och ställer oss. De andra kommer också ut, vi ställer oss i två led och sen så börjar vi springa.
***
Jag andas in, kramar avtryckaren och jag ser träffen. Jag reser mig och går iväg med geväret, jag kommer fram till de andra.
– Dexler.
– Jönsson.
– Så du är tillbaka?
– Som synes, jag hörde på ryktesvägen att du börjat bli för kaxig så jag tänkte att jag skulle plocka ner dig.
Han tittar på mig och ler, de andra ser på oss och ler de med. Domarna kommer gående och de stannar och tittar på oss.
– Vinnare, Kapten Dexler.
– Tack, som sagt Jönsson. Någon får ju plocka ner dig på jorden.
– Käften, Dexler.
– Kapten om jag får be löjtnant.
– Haha.
De som står runt omkring skrattar, jag säger hej då till de andra och jag går till bilen och lägger geväret i bagageluckan. Jag sätter mig bakom ratten och kör i väg, jag funderar på att se om jag får använda gammelmorfars gevär nästa år.
Vi skjuter inte på längre avstånd än att det ska fungera. Det hade varit en kul grej, jag ler och gör en omkörning och saktar in lite och kör vidare.
Jag kommer fram till regementet och jag parkerar bilen och tar mitt gevär och går, jag går till vårt rum och öppnar dörren. Jag går in och lägger geväret på bordet och tar fram sakerna för att rengöra geväret. Jag sätter mig och delar på geväret och försvinner i tankarna på det.
– Hur gick det, Michael?
Jag tittar upp och ser på Olivia, hon står i stridsmundering och tittar på mig.
– Jodå, det gick bra. Jag vann, Olivia.
– Grattis, Michael
– Tack, hur gick det själv?
– Jodå det gick bra, vi tränade på intrång från helikopter. Det var kul att fira sig ner i linor från en helikopter.
– Jo, det är roligt.
Jag sätter ihop vapnet igen och lägger det i sin väska. Hon tittar på mig och jag tittar på henne.
– Vad är det Olivia?
– Så du har firat dig nerifrån helikoptrar?
– Ja, det gjorde vi i flingorna och i kustjägarna Olivia. Vi gjorde en massa spännande saker i flingorna, du förstår det finns ett utbyte där med andra jägarförband. Jag var i Ryssland och USA, där fick vi göra riktigt spännande saker, Olivia.
– Så USA och Ryssland.
– Ja, USA och Ryssland.
Jag sätter in mitt vapen i skåpet och tittar på henne.
– Jag får inte berätta om det andra Olivia, i alla fall inte än. En sak kan jag lova dig.
– Vadå?
– Att du inte kommer kunna luska ut det, jag lär inte försäga mig Olivia.
Hon tittar på mig, jag tittar tillbaka på henne.
– Så byt om så går vi och äter sen, så får du uppdatera mig om dagens övningar, Olivia.
Hon tittar på mig, jag går ut ifrån rummet och stänger dörren. Jag går fram till ett fönster och ställer mig och tittar ut. Jag ser på det gråvädret och tänker på sista gången jag åkte helikopter, de släppte av mig två kilometer från målet. Jag sprang fram och la mig tillrätta, jag satte upp mitt gevär och började söka av omgivningen. Jag såg målen, jag rapporterade och de bad mig avvakta.
– Jag ser dem och kan slå ut dem innan de hinner sticka, för det ser ut som om de håller på att packa ihop därinne. En sak till, varken målen eller objektet har masker. Det kan betyda två saker, ett att hon är med på det, eller två vilket är det troligaste. De kommer döda henne, jag har dem i siktet.
– Avvakta.
– Ja sir, men ni får sno er på för de håller på att packa ihop.
Jag tittar genom siktet.
– Grön hur långt borta är ni?
– Två kilometer.
– Då vet jag det, svart till bas.
– Ja, svart.
Jag ser en av kidnapparna höja sitt vapen, jag trycker av och hans huvud exploderar. Jag vrider på vapnet och trycker av igen, centralträff han kastas genom rummet. Jag ser den tredje höja sitt vapen och skjuta ut igenom fönstret, jag kramar av skottet och träffar honom med centralt.
– Målen nere, jag repeterar målen är nere.
Jag reser mig och springer över gräset och fram till huset, jag sparkar in dörren och jag går långsamt fram till den unga kvinnan. Jag förklarar vem jag är, jag höjer mina händer och jag sätter mig på huk framför henne och får henne att lugna ner sig.
– Objektet är säkrat, jag upprepar objektet är säkrat.
Jag blinkar till och ser på det gråvädret utanför fönstret.
– Ska vi?
– Javisst Olivia.
Vi går till matsalen och sätter oss.
***
Jag tar av mig skydden och sätter mig på bänken, vi hör duschen strila i duschrummet. Jag ser på en i vår grupp, han står i begrepp att ta Olivias kläder.
– Jag skulle inte rekommendera det, Filip. Ta förlusten som en man, träna mer så kanske du spöar henne nästa gång.
Han tittar på mig, jag möter hans blick. De andra i omklädningsrummet ser på oss, de vet vad jag kan i självförsvarsrummet som vi precis varit i. Jag tränar bara med instruktören och jag spöar honom utan att förta mig. Eller det är så det ser ut för dem. Det är kanske inte riktigt sant, men jag spöar honom.
– Fortsätt Filip så sätter jag dit dig för sexuella trakasserier, eller mobbing. Kanske båda, du hade inte gjort så med mina kläder om jag spöat dig. Eller du gjorde det inte när jag spöade dig. Du har inte gjort så med de andra härinne som spöat dig, så antingen mobbing eller sexuella trakasserier. Det är bara att välja Filip.
Jag säger det med lugn röst, han tittar på mig och jag möter hans blick. Han slickar sig om läpparna och jag ser honom resignera. Han går till sin plats, jag tittar på honom. Jag säger inget, det behövs inte. De andra tittar på mig och sen på honom. Han är en rätt usel soldat, hur han kommit in är faktiskt lite märkligt. Att han klarat sig kvar är ännu märkligare, något att titta på kanske? Olivia kommer in i omklädningsrummet och hon tittar på mig och sen på de andra.
– Har någon dött?
– Nej, Olivia. Men någon fick sättas på plats, så det blev lite spänt.
Hon tittar på mig och sen på de andra, hon ser på Filip. Hon ser den röda färgen på hans kinder. Hon ler lite och sätter sig och tar av sig handduken och börjar klä på sig, vi reser oss och går in i duschen.
Jag går i korridoren fram till vårt rum, jag öppnar dörren och jag stirrar på Olivia. Jag ser på vad hon gör, hon slår upp ögonen och stirrar på mig. Jag går snabbt ut ur rummet och mumlar fram en ursäkt, jag stänger dörren och slickar mig om munnen.
– Jisses.
***
Vi sitter i matsalen och vi tittar generat på varandra.
– Jag ber om ursäkt, Olivia.
– Det är jag som ska göra det, men du brukar duscha längre och jag blev sugen.
– Vi får hitta på ett system, en hårsnodd på dörrhandtaget.
Hon tittar på mig, jag möter hennes blick.
– Så en hårsnodd, Michael?
– Ja, varför inte? Jag gör det också, så om vi vill ha lite egen tid så sätter vi en hårsnodd på handtaget.
– Då gör vi det, Michael.
Vi fortsätter äta, synen satt kvar på min näthinna en bra tid efter. Olivias vältränade nakna kropp, med en dildo i slidan och hennes andra hand kramandes hennes bröst. Som sagt den bilden satt kvar länge på min näthinna.
***
Vi har varit ute i tre veckor, vi är trötta, griniga, hungriga och skitiga. Jag tar fram två energibars och jag räcker en till Olivia. Hon tittar på den och sen på mig.
– De är inte klara med oss Olivia, ät och drick. När lastbilen stannar så klistrar dig i ryggen på mig och du släpper mig inte.
– Så de är inte färdiga med oss?
– Nej, Olivia det är de inte. Som sagt klistra dig i ryggen på mig, ät och drick.
Hon tittar på mig och gör som jag säger, vi äter och dricker. De andra sover, jag känner lastbilen stanna. Jag reser mig och Olivia gör detsamma, de jagar på oss. Vi hoppar av och instruktörerna tittar på oss, vi får en karta och vi får reda på vad vi ska göra. Vi börjar springa, vi kommer fram och får lösa en meningslös uppgift. Vi får en ny angivelse, vi springer vidare och kommer fram till nästa station.
I tre dagar jagar de runt oss, i tre dagar så löser vi meningslösa uppgifter. Vid vissa stationer så får man mat om man löser uppgifterna rätt. Vi får vad som ska bli den sista kursangivelsen för oss, vi joggar vidare och vi kommer fram till regementet.
Våra instruktörer står där och tar emot oss, vi går fram till dem och gör honnör och lämnar tillbaka våra saker. De svarar på honnörerna och säger åt oss av klarat utbildningen och att vi är godkända. Vi nickar och säger tack och går iväg, vi kommer fram till vår kasern. Vi går in i duschrummet och vi ställer oss i duscharna och vi sätter på vattnet.
Vi klär av oss våra kläder, tills vi står i våra underkläder och tvättar av oss. När vi är klara så samlar vi ihop våra kläder och går ut ur omklädningsrummet och hänger upp kläderna och vi går tillbaka till rummet och klär på oss, när vi är klara så går vi till matsalen och sätter oss och äter. Jag för gaffeln mekaniskt till munnen, jag tuggar och sväljer.
– Tack, Michael.
– Tack, själv Olivia.
Vi säger inte mer, det behövs inte. Vi reser oss och går tillbaka till vår kasern och vårt rum, vi går in och lägger oss på våra sängar och somnar.
***
Vi får våra märken, våra baskrar och vi gör honnör. Översten svarar på den och vi sänker armen långsamt. När vi är klarar så kastar vi upp baskrarna i luften och fångar dem, jag blev kursetta här också. Vi är fem som klarat oss, vi kramar varandra. Filip är inte en av de som klarat sig, han tappade det på sista övningen. Han tappade det så pass mycket att de fick köra honom till psykakut.
Vi går bredvid varandra, jag och Olivia. Vi har blivit tighta, det är lite som en bror, syster relation. Där jag är storebror och hon lillasyster, jag ger henne en lätt kram med min arm om hennes axel.
– Stannar du Olivia?
– Ja, ska inte du göra det? Michael.
– Nej, jag ska vidare, Olivia.
– Fan, jaja det blir bara utbildning för mig ändå, Michael.
– Förlåt?
– Haha, ja vad trodde du? Jag är kvinna, jag står inte upp när jag pissar som löjtnant Persson sa när jag frågade vilken grupp jag skulle tillhöra.
– Skojar du, Olivia?
– Nej, tyvärr inte, Michael.
– För fan, det är ju förjävligt. Om jag kan fixa något annat till dig, något där vi kommer att arbeta tillsammans. Är du intresserad av det, Olivia?
Hon tittar på mig, jag möter hennes blick.
– Skojar du?
– Nej Olivia, jag skojar inte. Du ska ta mig fan inte ruttna bort här som utbildare, på grund av några insnöade tomtar.
– Du säger så söta saker, Michael.
Jag tittar på henne, hon tittar på mig.
– Nej jag menade inte så Michael, inte för att du inte är attraktiv. Men vi är för olika, det hade aldrig funkat. Jag ser på dig som en storebror. Varken mer eller mindre.
– Bra för jag känner samma sak, Olivia. Du är väldigt attraktiv Olivia, men det hade inte funkat.
– Nej det hade det inte, Michael.
Vi kommer fram till vårt logement och vi går in och tar av oss uniformerna och vi packar ner dem. När vi har bytt om så tittar jag på henne.
– Jag ska på ett möte nu, det varar i en timme eller två. Meddela vart ni sticker så kommer jag dit.
– Javisst, Michael.
– Ha telefonen tillgänglig, Olivia. Det kan vara så att jag hör av mig.
– Javisst.
– Så bra.
Vi lämnar rummet och hon går till de andra och jag går till min bil och kör iväg. Jag kommer fram till där vi bestämt vårt möte och jag parkerar bilen och går ur den. Jag går fram till byggnaden, jag tar fram ett verktyg ur fickan och låser upp dörren och går in i trapphuset, jag går uppför trapporna och går fram till dörren och öppnar den och går in i lägenheten. Jag går till vardagsrummet och de tittar på mig när jag kommer in.
– Kapten Dexler anmäler sig.
– Välkommen, Michael.
– Tack?
– Ulf, vi är inte så noga med formaliteterna. Ja Viola har du träffat innan, det där är Anders, han kommer bli din kontaktman om du väljer att hoppa på vårt förslag. Det är Fredrik, han är baserad i Göteborg och det är Richard han är stationerad i Stockholm.
– Trevligt.
De tittar på mig och nickar.
– Jaha vad hade du tänkt dig, Ulf.
Jag tittar på honom och han börjar prata om sin idé och vad han tänkt sig, jag lyssnar och när han är klar så tittar jag på honom.
– Jag har frågor.
– Javisst.
– Får jag välja vilken utbildning jag vill?
– Ja, det får du, den enda haken är att jag måste få reda på det idag eller senast i morgon.
– Om vi nu ska vara den första eller sista bastionen och vi hamnar i en situation som leder till att vi måste skjuta verkningseld som det så fint heter. Vi kommer kanske inte hinna be om lov först. Jag vill inte bli hängd eller arkebuserad, för att vi överträtt lagar som vi kanske inte kan följa. För om vi ska vara det som du säger, så kommer vi att hamna i sådana situationer där vi passerar det som räknas som vanliga lagar. Tro mig, vi kommer hamna där. Finns det ett skyddsnät för oss där? Som sagt jag är inte intresserad av åka dit för, dråp eller mord för att jag skyddar nationen.
– Vill du ha carte blanche för att utföra mord?
Jag ser på Richard som fällt kommentaren.
– Nej men jag vill inte hamna i en situation där jag kanske tvekar att göra mitt arbete för att byråkrater kan sätta dit mig när jag utför mina order. Så min fråga är egentligen om ni är beredda på att ta de konsekvenser som det kan bli när ni sjösätter detta projekt.
– Ja.
– Bra, då vet jag det och då litar jag på att ni har vår rygg när det behövs. En sak till för att jag ska hoppa på detta, Olivia min rumskamrat från SOG ska erbjudas en tjänst här hon med. Hon är en av de skickligaste operatörerna som jag arbetat med. SOG kommer sätta henne på utbildning, för att hon inte står upp när hon pissar. Deras förlust ska bli vår vinst, så ska jag hoppa på ert projekt så ska hon erbjudas anställning hon med.
– Er relation?
– Vi är vänner, varken mer eller mindre. Vi komplicerar det inte med att ligga med varandra, vi tänder inte på varandra. Vi är för olika, men hon är som jag sa en av de bästa operatörerna jag samarbetat med. Det finns bara fyra andra som varit bättre, eller fem. Men en av dem är döda, hon är inte långt efter mina kamrater i England Ulf. Så mitt önskemål är att Olivia blir anställd av MUST och att hon får åka till Swift i sex månader. Till hans backstuga. En annan fråga, kommer vi att bli flottister?
– Ja, det kommer ni.
– Där ser man, jaja uniformen är snyggare. Men som sagt, erbjud henne en anställning så är jag på.
– Vi kommer erbjuda henne, en anställning.
– Så bra.
– Kursetta igen?
– Ja Ulf, kursetta igen.
– Grattis.
– Tack.
– Vinst i prickskyttetävlingen med?
– Ja, Ulf vinst där också.
– Här förresten.
Han räcker mig ett kuvert, jag öppnar det och ser på mina nya grader.
– Grattis örlogskapten.
– Tack, ska jag inte göra något prov?
– Nej, det behövs inte.
– Där ser man, jaha uniformer och utrustning?
– Skriv ner vad du behöver så ser vi till att du får det.
– Får jag?
Jag pekar på Violas block, hon räcker mig det. Jag börjar skriva och när jag är klar så räcker jag henne blocket. Jag tittar på Ulf.
– De andra två, var har de varit?
– SEAL i två år.
– Då vet jag det, härhemma?
– Stefan i Stockholm kommer från fallskärmsjägarna och Markus i Göteborg kommer från amfibierna och sen så blev han kustjägare.
– Kommunikation?
– Du får en telefon och en dator av oss, där kommer våra nummer ligga inlagda.
– Jag har en förfrågan Ulf.
– Javisst.
– Semester, jag har inte haft en ordentlig semester sen jag ryckte in som nittonåring, det är sju år sedan Ulf.
– Hur lång semester vill du ha, Michael?
– Minst tre veckor, Ulf.
– Beviljas om inget oväntat dyker upp.
– Tack, är vi klara?
– Ja vi är klara, Michael. Som sagt Anders kommer vara din kontakt i Malmö.
– Var finns kontoret?
– Stormgatan 24 översta våningen.
– Då vet jag det, då ses vi om tre veckor om inget oväntat inträffar. Dator och telefon?
Viola reser sig och hämtar en ryggsäck, hon räcker den till mig. Den och en plånbok där mina id handlingar ligger. Jag ser på bilden, ett leende spelar på mina läppar. Min nya grad står på det med, jag hänger ryggsäcken på axeln.
– Jaha då tillhör man marinen då. Jaja gammelmorfar kommer bli glad.
– Haha, ja Michael det kommer han att bli.
– Då meddelar jag Olivia att hon ska kontakta dig Ulf.
– Ja.
– Bra, mina herrar det var trevligt att träffas.
Jag lämnar lägenheten och går till min bil och kör iväg.
***
De tre männen tittar på Ulf, han möter deras blickar.
– Anders.
– Ja, Ulf.
– Han är speciell.
– Ja, det märktes.
Ulfs telefon piper till, han tar fram den och läser på den. Ett leende syns på hans läppar.
– Han väljer civilekonom utbildningen med internationell inriktning. Kontakta Ylva, Viola och be henne lösa det.
– Jadå, Ulf jag vet hur det går till.
– Vad menade han med att hans gammelmorfar kommer att bli glad?
– Han gammelmorfar är den som byggde upp MUST, han är kommendör av första klass i Engelska marinen. Han är en av de högst dekorerade soldaterna som finns i väst i alla fall. Han är också den som sitter på den största privata enskilda förmögenheten i Sverige. Michael är ensam arvinge till den, hans efternamn är Dexler. Men han har ett annat med, Af Reuterskiöld. Bankägarna, ryktet säger att Michaels gammelmorfar räddade dem ekonomiskt. Han lämnade Stockholm för kärleken och flyttade till Malmö, där byggde han upp sin bas. Samtidigt som han byggde upp det som är MUST idag, så Michael har det i blodet. Förutom det så är han en intelligent rackare.
De andra tre tittar på honom.
***
Jag öppnar ögonen, jag tittar åt höger. En naken kvinna ligger där, jag känner inte igen henne, jag tittar åt vänster och där ligger en annan naken kvinna. Jag slickar mig om läpparna och sätter mig upp. Jag ser Olivia ligga naken tvärs över sängen i fotänden. Jag drar handen över mitt ansikte, jag tar mig ur sängen, samlar ihop mina kläder och letar upp toaletten, jag kissar och tvättar av mig.
Jag klär på mig och går in i sovrummet och väcker Olivia, jag sätter min hand över hennes mun och sätter ett finger över min mun. Hon nickar och reser mig mjukt, hon samlar ihop sina kläder. Vi går ut ur rummet, jag stänger dörren och Olivia smiter in på toaletten. Hon kommer ut efter ett par minuter, vi tar på oss våra skor och jag känner igenom mina fickor och alla mina saker finns kvar.
Jag tittar på Olivia och hon nickar, vi går ut ifrån lägenheten och jag tar fram mitt verktyg och låser dörren. Olivia tittar på det innan jag stoppar ner det i fickan och vi går nerför trappan. Vi går ut ur fastigheten, jag känner inte igen mig.
Jag tar fram min telefon och ringer efter en taxi. Jag lägger på och jag tittar på Olivia, hon tittar på mig.
– Vad fan hände igår, Michael?
– Jag har inte en aning, efter tio så är det tomt.
– Samma här, Michael. Vem fan var de tjejerna?
– Som sagt jag har inte en aning, jag vaknade naken i sängen med er tre liggande där. Jag såg använda kondomer i papperskorgen på toaletten.
Vi tittar på varandra, ingen av oss säger något. Taxin kommer och vi sätter oss i den och jag säger vart vi ska, han kör iväg och vi sitter i tystnad tills vi kommer fram. Jag betalar för resan och vi går av bilen, vi går fram till vakten. Vi visar våra id – kort och vi går in.
– Frukost, Olivia?
– Ja, det är väl lika bra, Michael.
Vi går till matsalen och går in, vi tar frukost och sätter oss och börjar äta. Vi säger fortfarande ingenting.
– Vad som hände här, stannar här Olivia. Oavsett om vi minns vad som hänt eller inte.
– Det låter bra, Michael.
– Glöm nu inte att ringa Ulf idag, Olivia.
– Så MUST? Michael.
– Ja, Olivia. Där kommer du att få göra mer än att utbilda.
– Så bra.
– Visst är det.
Vi äter vidare och när vi är klara så går vi tillbaka till logementet, jag tar mina saker som jag packat ner i sopsäckar och går iväg med dem till förrådet. Jag och Olivia lämnar våra saker där, vi går tillbaka till logementet och hämtar våra väskor och går ut från regementet och vi går till våra bilar.
– Ring honom direkt Olivia, så löser han resten. Bara säg att du är på, så som sagt så löser han resten och du slipper utstå skit för att du är kvinna.
– Tack, Michael.
– Självklart Olivia, du kommer att skickas iväg till en väldigt spännande plats i ett antal månader. När du är där, bara sug åt dig vad de lär ut.
– Vad är det för plats, Michael?
– Jag vill inte förstöra överraskningen, men det är en väldigt roligt plats, Olivia.
Vi kramar varandra och vi sätter oss i våra bilar och jag kör iväg, jag ser på klockan och ringer min gammelmorfar.
– Ja?
– Hej det är jag, jag är på väg hem nu.
– Så bra, hur gick det?
– Det gick bra gammelmorfar, som sagt jag är på väg hem nu. Jag har tre veckors semester om inget oförutsett händer, vad säger du ska vi åka till England så att du kan hälsa på de andra?
– Ja varför inte, Michael. Så tre veckors semester?
– Ja, fick en befordran med. Är numera örlogskapten, jag kommer tillhöra flottan.
– Haha, ja jag visste att det skulle bli människa av dig med, Michael.
– Haha, ja kanske det. enligt GPS: en så är jag hemma om fem timmar.
– Då ses vi då, Michael.
– Det gör vi morfar.
Jag lägger på och jag sätter på musik.
***
Jag parkerar bilen framför huset och tar mina väskor från bilen, jag går in i huset och sätter väskorna på golvet och letar upp gammelmorfar. Vi kramar varandra och vi delar på oss.
– Så du är klar nu, Michael?
– Ja, jag är klar nu. Nu så ska jag börja arbeta, eller jag ska studera och arbeta samtidigt. Det är covern, att bli student. Samtidigt som jag gör det andra. Vi är tre stycken specialister, sen så har vi MUST operativa avdelning till vårt förfogande så att säga. Som Ulf sa, vi är den första eller sista bastionen mot inre och yttre hot mot nationen. Storvulet men det är kanske sådana ord han får använda med politikerna.
– Haha, ja kanske det, Michael. Vad ska du studera?
– Jag valde civilekonom med internationellinriktning. Ska jag driva familjeföretaget sen, så får jag ha vissa kunskaper. Eller i alla fall papper på att jag har kunskaper för att driva det vidare.
– Att du har kunskaper betvivlar jag inte Michael.
– Nej inte du, men det finns andra gammelmorfar. Som sagt kan jag vifta med ett utbildningspapper så kan de inte gnälla.
– Sant, jag har bokat biljetter åt oss. Vi reser i morgon och vi reser hem en vecka senare, Michael.
– Det blir bra gammelmorfar, nu ska jag packa upp mina saker.
– Gör så, Michael.
Jag tar min väskor och går uppför trapporna, jag kommer till min våning och går in. Jag går med mina väskor till sovrummet och packar upp dem, jag packar en väska till resan och jag ställer den vid dörren och går ner till köket när jag är klar och börjar med middagen.
När maten är klar så kallar jag på gammelmorfar, vi sätter oss och börjar äta. När vi är klara så diskar jag och lagar kaffe, när det är klart så slår jag upp en whiskey åt oss och serverar honom den och kaffet. Jag sätter mig och han tittar på mig.
– Så hur var det, Michael?
Jag tittar på honom sen berättar jag, när jag är klar så ser han på mig.
– Inga sådana känslor mellan er?
– Nej gammelmorfar, inga sådana känslor. Hon är en förbannat bra vän och soldat, hon ska inte ruttna bort där för deras fördomar.
– Det är rätt, Michael.
– Hur gick halvårskontrollen, gammelmorfar?
Han tittar på mig och säger.
– Den gick bra, Michael. Jag är frisk som en nötkärna tydligen.
– Så bra, hur mycket har du retats med dem däruppe?
– Inte så mycket, Michael. De är så lätta att retas med så att det inte är kul att retas med dem.
Jag tittar på honom och ler, vi småpratar en stund tills han druckit upp kaffet och whiskeyn. Han reser sig och säger god natt, jag säger detsamma och han går iväg. Jag sveper i mig det jag har kvar i glaset. Jag reser mig och går uppför trapporna till mina rum. Jag går till sovrummet, jag klär av mig och lägger mig i sängen, stänger ögonen och somnar.
***
Jag ligger på en solsäng på trädäcket och solar, vi är hemma från England och vår resa dit. Jag märkte att den tog på gammelmorfar, frågan är om det blir för mycket minnen. Vi har inte talat om det men det kanske är dags för det, jag vänder blad i boken och läser vidare.
Jag fick ett mejl från Viola om att min plats var klar, jag kommer att få ett officiellt antagningsbesked när det är dags. Jag svarade och tackade och frågade henne om hon kunde få tag på en kurslitteraturlista. Hon svarade att hon skulle se vad hon kunde göra, jag tackade henne.
Två dagar senare så kom svaret, jag fick listan. Jag beställde böckerna och nu så ligger jag här och läser dem, högen med lästa är större än högen med olästa. Gammelmorfar är i Stockholm och Saltis, han ska fira midsommar med släkten.
Jag vill inte fira med dem, jag vill vara hemma och landa. Gammelmorfar förstår, så han bråkade inte. Fördelen med att vara själv i huset är att jag kan sola naken. Det är väldigt skönt, jag läser vidare i boken och läser klart den. Jag lägger den i läst högen, jag reser mig och går fram till poolkanten och hoppar i.
Jag simmar långsamt fram och tillbaka, jag njuter av vattnet. Jag njuter av rörelserna, efter cirka en halvtimme så sätter jag mig på kanten och njuter av solskenet. Jag har benen kvar i vattnet och jag rör långsamt på dem, det är midsommarafton i morgon och jag har inget bestämt.
Det är rätt skönt, jag pratade med Olivia innan idag. Hon är nu anställd av MUST och hon kommer att få åka iväg till Swift, hon kommer resa efter helgen. Så hon kommer fira midsommarhelgen med nära och kära. Sen så åker hon iväg på måndag. Jag lägger mig ner på rygg och jag sluter ögonen och somnar till en stund.
Jag vaknar och reser mig, jag går till solsängen och samlar ihop mina böcker och går in i huset. Jag lägger dem på matsalsbordet och går upp till mina rum, jag klär på mig och går nerför trapporna, jag går till min bil och sätter mig i den och kör till affären och handlar midsommar mat.
När jag är klar med det så kör jag till systemet och handlar öl och en flaska snaps. Jag kör hem och packar upp och sätter in maten i kylen, jag sätter in ölen med och lägger snapsen i frysen. När jag är klar så går jag ner i källaren och går till kassaskåpet och öppnar det. Jag tar fram min pistol och tar ett par magasin, jag stoppar i ett och siktar och skjuter.
Jag kommer inte träna under semestern, inte mer än skytte om suget blir för stort. Jag måste låta kroppen få lite återhämtning, jag har legat på gränsen i fyra år. Jag är imponerad av att jag inte blivit skadad, ja lite småblessyrer men inget allvarligt. Så dessa tre veckor går i återhämtningens tecken, jag skjuter klart och städar efter mig.
Jag går till kassaskåpet och tar fram gammelmorfarsgevär och tittar på det, det är unikt. Jag lyfter det till axeln och känner på tyngden, det väger ett par kilo mer än de gevär jag skjuter med nu. Jag tar fram min telefon och jag ringer till Ulf.
– Ja.
– Hej Ulf, det är Michael. Jag har en ganska så udda fråga, men jag prövar.
– Javisst, vad är det?
– Känner du någon som bygger vapen, Ulf?
Det blir tyst en minut.
– Varför, Michael?
– Därför att jag står här med min gammelmorfars specialbyggda gevär från andra världskriget och är lätt imponerad av deras uppfinningsrikedom. Du förstår det är ett automatvapen som är ett prickskyttegevär, hans längsta bekräftade träff är nästan 1900 meter. Det skulle inte gå då, men de lyckades. Han gjorde sin egen ammunition med, de skapade fem magasin åt honom. Han fick spara dem när de var tomma för det fanns inga fler. Sen satt han i timmar och gjorde sina egna kulor. Jag skulle vilja göra ett likadant om det är möjligt, fast med modern teknik. Bara för att se om det går, med ett modernt kikarsikte osv. så jag behöver komma i kontakt med en vapeningenjör, jag tänkte att du kanske känner en sådan.
– Jag ska höra mig för, jag återkommer.
– Tack Ulf.
Jag lägger på och sätter in gammelmorfars gevär i skåpet och jag stänger och låser det, jag går upp och tittar på klockan. Det börjar bli dags för middag, men jag orkar inte laga något idag. Jag går upp och tar på mig ett par jeans, jag tar en långärmad tröja och knyter den runt höften och går ner.
Jag går ut från huset och sätter på larmet, jag låser och går iväg. Jag tar min cykel och cyklar iväg till Lilla torg, jag ställer cykeln och låser den. Jag går på gågatan och stannar vid en av restaurangerna och jag ser på menyn. Jag ställer mig och väntar vid en pulpet.
En servitris kommer fram och ber mig följa med henne. Hon visar mig till ett bord och jag sätter mig, hon räcker mig en meny och jag säger att jag redan bestämt mig. Jag beställer och hon skriver upp och går iväg, jag lutar mig tillbaka och tar fram min telefon.
Jag börjar läsa nyheter och efter en stund så kommer servitrisen med min dricka, jag tackar henne och hon går iväg. Min blick dras till hennes rumpa och jag ler lite, jag återvänder till skärmen och fortsätter läsa nyheter.
– Michael?
Jag lyfter blicken och jag ser in i Wilmas ögon, vi ser på varandra och jag reser mig och sträcker fram handen. Hon tittar på den och går fram till mig och kramar mig, jag svarar på den och vi delar på oss efter passande lång stund.
– Så du bor kvar i Malmö, Michael.
– Jadå, det är min hemstad fast att jag rest iväg ett par gånger så är detta hemma. Själv?
– Jodå jag bor här, jag flyttade hem igen när jag studerat klart där borta.
– Simmar du fortfarande, Wilma?
– Nej, eller jag la av med elitsimmandet för två år sedan. Jag fick en skada i axeln som inte fick läka ordentligt, det blev värre och värre till slut så gick det inte längre, jag fick opereras. När det var läkt så kom jag inte tillbaka där jag var innan skadan så jag la ner elitkarriären, nu så simmar jag för att det är kul och jag är simtränare för en talanggrupp i klubben. Du då?
– Nej jag tränar bara självförsvar och Crossfit, jag simmar när andan faller på.
– Där ser man, jag får gå till mitt sällskap. Det var kul att träffa dig.
– Detsamma, Wilma det var jättetrevligt.
– Vad har du för nummer, Michael.
Jag säger det, hon lägger in det på sin telefon. Hon skickar ett meddelande till mig, det burrar till i fickan. Jag tar fram telefonen och ser på meddelandet, jag svarar på det och hon tittar på det och vi kramar varandra igen.
– Vi hörs Michael.
– Det gör vi Wilma.
Hon går iväg och jag sätter mig igen, servitrisen kommer med min mat och jag börjar äta. Maten smakar väldigt bra, när jag är klar så betalar jag och går till min cykel. Jag sätter mig på den och jag börjar cykla, min telefon ringer och jag svarar.
– Ja?
– Det är Ulf, jag har hittat en man som kan hjälpa dig, Michael.
– Tack Ulf, var finns han?
– På en gård utanför Höör, han är lite egen. Men han har gått med på att träffa dig när jag berättade om din gammelmorfars gevär. Kan du köra till honom i morgon förmiddag?
– Jadå, Ulf. Jag har inget direkt planerat inför i morgon, skickar du adressen?
– Ja, men som sagt han är lite egen. Så ha ett öppet sinne.
– Jadå och tack för hjälpen Ulf.
– Ingen fara Michael.
Vi lägger på och jag cyklar hem, jag ställer cykeln och går in huset. Jag går upp till mitt sovrum, jag klär av mig, går och duschar och när jag är klar så tar jag en av kursböckerna och börjar läsa.
***
Jag svänger av landsvägen och kör på en mindre skogsväg, jag kommer in i tätare skog och jag kör i trehundra meter cirka och jag ser ett rött hus och sen röd lada lite längre fram. Jag svänger in framför huset och jag stannar bilen, jag går ur den och jag ser på omgivningen. Jag går till bagageutrymmet och jag tar fram geväret och jag stänger bagageluckan och vänder mig och tittar på ett träd.
– Ulf har skickat mig hit, hade jag velat göra dig illa så hade du inte sett mig komma. Du är skicklig, men jag ser dig.
Jag ser honom röra sig och som sagt han är skicklig, han kommer fram till mig.
– Prickskytt?
– Ja, jag är bland annat prickskytt.
– Är det geväret?
– Ja det är geväret.
– Då går vi.
Vi har inte presenterat oss för varandra, men Ulf sa att han var speciell. Vi går fram till huset och vi går in, det set ut som vilket annat hus som helst. Kan lite mer välstädat än vad jag väntat mig i ett hus i skogen där det vad jag kan se bor en ensamstående man. Han går fram till en dörr och öppnar den.
– Stäng efter dig.
– Javisst.
Han går nerför trappan och jag stänger dörren och sen så går jag efter honom. Han väntar på mig och han börjar gå när jag kommer ner, vi går igenom källaren och han går fram till en panelad vägg. Han flyttar på panelen och går in, han tänder i taket och jag ser på det stora rummet, jag ser på maskinerna och på datorn och de tre skärmarna som står på ett skrivbord. Han går fram till ett bord och tar av sig sina camouflage kläder och lägger dem och sitt gevär på bordet.
– Vill du packa upp det och lägga det på bordet?
– Javisst.
Jag öppnar väskan och tar fram geväret och jag lägger det på bordet, jag ser hans ögon vidgas.
– Oh herregud, det existerar.
– Vad menar du?
– Det geväret är legendariskt, det tvistas en hel del om det faktiskt existerar.
– Jo det existerar, jag litar på din diskretion.
– Självklart, får jag?
Han pekar på geväret, han lyfter upp det och han tittar på det, sätter det mot axeln och ser in i kikarsiktet. Han lägger ner det försiktigt och tar loss magasinet och tar ut en kula och tittar på den.
– Han gjorde sina kulor själv?
– Han gör fortfarande sina kulor själv om det behövs.
– Jisses, vilket gevär. Deras tekniska lösningar är helt otroliga, det geväret var typ fyrtio år före sin tid, till vissa delar så är det fortfarande före sin tid. Det var som att någon uppfunnit en Tesla på den tiden.
– Kan du skapa det fast i ett lättare material, längre avstånd och bättre siktmedel? Men jag vill att designen är den samma och funktionerna, ett automatvapen som du kan pricka mål på 1900 meter eller mer…
Han tittar på mig och sen på geväret, han går till skrivbordet där skärmarna står. Han startar dem och bordet där geväret ligger börjar lysa, jag går till honom och jag ser på bilden på skärmana. Jag ser 3D bilden som skapas på skärmen, han börjar klicka och skriva. Jag ser på det som händer på skärmen, jag lägger alla siffror på minnet, jag ser vad han skriver och det läggs också in i minnesbanken.
Han lutar sig tillbaka i stolen och vi tittar på skärmen, jag ser på geväret som visar sig på skärmen. Det är en modernare version av det gevär som ligger på bordet.
– Kan du bygga det?
– Kan du betala?
– Vad kommer det att kosta?
– Femtiotusen, men det är med allt, byggandet, kikarsikten, lasersikten osv. de bästa materialen, vikten kommer minska med två tredjedelar.
– Då tar jag två, du får hälften nu och hälften när du är klar. Hur lång tid kommer det att ta?
– Två veckor.
– Då vet jag det.
Jag går fram till gammelmorfars gevär och packar ner det i väskan. Han reser sig och han tittar på mig.
– Vad har du för pistol?
– Min favorit är SIG Sauer P 226.
– Kom.
Han går till ett skåp och han låser upp det och jag ser på vapnen som ligger där, han tar fram två pistoler. Han räcker den ena till mig, jag tar den i handen och jag känner på kolven, det känns som den formar sig efter min hand. Jag lyfter den och känner på vikten.
– Får jag testa den?
– Javisst, du får testa båda.
Han går fram till en skjutbana och tänder en lampa och jag ser på tavlan och jag ställer mig i redoposition och jag lyfter pistolen och skjuter. Rekylen är minimal, det överraskar mig, ljudet är också lägre än på andra pistoler. Jag tömmer magasinet snabbt. Femton kulor senare så är magasinet tomt, jag ser på träffarna. Jag lyfter den andra pistolen och jag skjuter med den med, jag lägger ner bredvid den förste.
– Vad kostar den?
– Femtusen.
– Har du två?
– Haha, jadå. Jag har två.
– Bra då tar jag gärna två.
Han tar en trälåda och han lägger ner två pistoler i den och en ljuddämpare. Jag tittar på den, men tanke på hur tyst den var så undrar jag hur tyst den kommer vara med ljuddämpare på. Vi lämnar källaren, jag tar fram min telefon och frågar hur han vill ha betalt. Han säger sitt telefonnummer och jag swishar honom 60 000. När jag är klar så tackar jag honom för hjälpen, jag tar trälådan och geväret och vi går utifrån huset. Vi går till min bil.
– Claes.
– Michael, då ses vi om två veckor.
– Det gör vi, tänk att jag fått hålla i den heliga Graalen.
– Glad midsommar, Claes.
– Tack detsamma Michael.
Jag sätter mig i bilen och kör iväg, jag kommer ut på landsvägen och gasar på. Jag är halvvägs hemma när telefonen ringer, jag svarar.
– Hej det är Wilma.
– Hej, Wilma. Glad midsommar.
– Detsamma, glad midsommar.
– Tack, vad har du på hjärtat, Wilma?
– Jag tänkte fråga vad du ska göra idag, Michael.
– Sitta hemma och äta sill och potatis med tillbehör.
– Själv?
– Ja Wilma, själv.
– Vi är ett gäng från simningen som ska träffas idag, du vill kanske komma?
Jag tänker efter en stund.
– Är du kvar, Michael?
– Jadå, var ska ni vara?
– I en kolonistuga, det finns övernattningsmöjligheter.
– Hur många blir vi?
– Om du kommer så blir vi sex personer, Michael.
– Och jag tränger mig inte på?
– Nejdå, då hade jag inte ringt Michael.
– När ska jag vara där?
– Kom när du vill, eller vi äter vid fyra så du bör vara här innan dess.
– Ja men jag kommer, Wilma.
– Så kul, Michael.
– Ja, Wilma.
Vi avslutar samtalet och jag kör vidare.
***
Jag parkerar min bil på den gemensamma parkeringen, jag tar mina påsar. En med mat och en med dricka. Min mindre duffelväska hänger snett över ryggen. Ombyte och kläder tills i morgon. Jag tittar på kartan över stugorna och hittar rätt nummer, jag kom på mig själv innan att jag inte frågade vem de andra fyra var.
Jaja det får visa sig, jag ringde till gammelmorfar innan och önskade honom en glad midsommar, jag berättade om hans gevär och om vilken legend han och hans gevär är. Jag berättade även att jag ska hit så att han slipper känna ågren för att jag sitter ensam.
Jag går längsmed en gång och jag kommer fram till rätt nummer. Jag öppnar grinden och går in, jag hör musik spelas och jag hör röster prata. Jag går runt kolonistugan och jag ser på de som sitter där, jag känner igen tre av dem förutom Wilma, så är det Camilla, Peter och Joakim. Wilmas före detta kille, eller de kanske är ett par igen. Men den tredje tjejen känner jag inte igen, de reser sig och jag kramar tjejerna och skakar hand med killarna. Tjejen som jag inte känner igen presenterar sig.
– Frida.
– Michael.
– Jo jag vet, jag har sett dig simma en massa gånger.
– Där ser man, jag kan inte för mitt liv minnas dig.
– Ingen fara jag är två år yngre än er, Michael. Du slutade när jag flyttades upp i talanggruppen.
– Ah, där ser man. En kyl?
– Kom så ska jag visa dig, Michael.
Wilma går före mig och jag tittar på hennes kropp bakifrån, hennes rumpa är minst lika sexig nu som den var innan. Den är lite sexigare nu, den är rundare än vad den var innan, fylligare. Vi kommer in i stugan och jag tar av mig mina solglasögon och sätter dem på skärmen. Hon visar mig kylen jag packar upp och sätter in maten.
– Det finns en kyl därute till drickan.
– Då vet jag det, sov möjligheterna?
– Kom.
Vi lämnar köket och går till ett uterum där det står en luftmadrass och det ligger en sovsäck och en kudde där. Jag ser på den och ler.
– Flashback på den.
– Haha, ja det kan jag tänka mig, Michael. Men det är okej?
– Jadå Wilma, tack för att du hörde av dig.
– Ingen fara, det är trist att sitta själv på helgdagar.
– Ja, det är det. Vem är tillsammans med vem, Wilma?
Hon tittar på mig ler.
– Camilla och Peter, Frida och Joakim.
– Du och jag som är singlarna.
– Ja, Michael, du och jag är singlarna.
– Jag trodde att du Joakim kanske hittat tillbaka till varandra.
– Nej, han gick vidare när vi gjorde slut precis som jag. Men vi är vänner, som sagt han är med Frida. Jag och Camilla var bästa kompisar, Peter och Joakim var det. Frida är hans tjej och jag är kompisen. Femtehjulet kanske?
Jag tittar på henne, våra blickar möts. Jag kan välja att kommentera det, men jag gör inte det.
– Då slipper du vara det idag, Wilma.
– Så bra, Michael.
– Vems är stugan, förresten?
– Peters, han köpte den av dödsboet efter sin mormor och morfar. Det blev en del bråk om den så de fick den värderad, han betalade vad de värderade den till.
Jag sätter ner min väska på luftmadrassen och vi går ut igen, det är riktigt varmt ute, det är något så ovanligt som en varm midsommar. Jag sätter på mig solglasögonen igen och Wilma visar mig kylen där jag kan sätta min dricka. Jag sätter in ölen och tar en flaska och vi sätter oss med de andra.
De ställer frågor om mig, eftersom jag var den som först försvann från simningen och sen försvann från stan med. Så får jag uppdatera dem, de ställer en massa frågor om mitt karriärsval. Jag svarar på dem och de lyssnar och ser lite klentroget på mig ibland. Jag blir räddad av Wilma som säger att det är dags att börja med maten, vi reser oss och vi delar upp arbetsuppgifterna.
Jag och Peter blir satta på att duka bordet. Vi gör som vi blir tillsagda, han visar mig var bordet står och vi sätter det på gräsmattan. Vi sätter ut stolar, vi hämtar en pappersduk och lägger den på bordet. Vi får tejpa den för att den inte ska blåsa bort, vi dukar vidare och när vi är klara så börja de andra bära ut maten.
När den står på bordet så slår vi upp snapsen och sätter oss, vi börjar äta och vi sjunger och dricker snaps. Vi äter länge och vi skrattar mycket, de berättar om sina arbeten och studier.
Hur de alla utom Frida slutat med simningen, men Wilma är kvar som tränare. Jocke är med i teamet runt Frida som tydligen är väldigt duktig, hon ska vara med i OS senare i sommar. Hon dricker ingen alkohol och äter inte överdrivet mycket, inte av maten i alla fall. Hon dricker kosttillskott och en smoothie.
Camilla är simskoleledare, Peter är den ende av dem som inte har några band kvar till simningen, han gjorde som jag året efter mig. Han bara slutade, i hans fall handlade det om att det fanns tränare, både i klubben och kring landslaget som vikthetsade en hel del. Peter ville inte vara en del av den hetsen.
Men vi talar en hel del om deras arbeten och skola. Frida pluggar på halvfart för att kunna satsa fullt ut på simningen, Jocke arbetar med marknadsföring, Peter är snickare, Camilla är sjuksköterska och Wilma pluggar. Hon läser till fysioterapeut, när vi ätit färdigt både maten och jordgubbarna så har det gått fyra timmar. Det är fortfarande rejält varmt, vi sitter i shorts och kortärmade tröjor.
– Ska vi gå till dansbanan senare och dansa lite?
Det är Camilla som frågar, de andra tittar på henne och de säger javisst. Vi fortsätter prata och efter en stund så tittar Camilla på klockan och säger.
– Nu har dansen börjat.
Vi reser oss, jag går till uterummet och tar en collegetröja från min väska. Jag drar den över huvudet och sätter på mig kepsen och solglasögonen, vi går iväg och vi kommer fram till dansbanan. Där står en Dj och spelar musik och jag ser på de som dansar. Här är korvgrillning, lotteriförsäljning, chokladhjul och prickskytte. Camilla drar upp Peter på dansbanan och Frida försöker dra upp Joakim men han vägrar. Jag ser på Wilma.
– Får jag lov?
– Gärna, Michael.
Vi går upp på dansgolvet och vi börjar dansa till musiken, vi dansar till två låtar och ner de är slut så går vi av dansbanan. Peter går till chokladhjulet och spelar, på andra försöket så vinner han ett choklad. Han räcker det till Camilla och hon ler och tackar honom, jag ser på gevärs skyttet. Jag går fram till det och jag tar fram pengar och betalar.
– Vad gäller?
– Åtta träffar innanför tian så får du en vinst. Alla tio innanför så vinner du första pris.
– Jaha, det var ju kort och koncist.
Jag lyfter gevären och siktar med dem, jag lyfter det fjärde geväret av fem och ler lite. Jag sätter kolven till axeln och trycker av, tio skott senare så är mitten sönderskjuten. Mannen tittar på mig och sen på tavlan.
– Vilken vill du ha Wilma?
– Tigern.
– Du hörde damen.
Han tittar på mig och tar en stor tiger till Wilma, hon ler ett brett leende. En liten flicka ser Wilmas tiger och hon ber sin pappa skaffa en sådan, han går fram och betalar och skjuter, han är inte nära att vinna. Flickan gråter floder nu, jag tar fram pengar och betalar. Jag tar samma gevär sen skjuter jag, tio skott senare så slutar flickan gråta när jag ger henne tigern. Mannen stirrar på mig.
– Jag fuskade bättre än er, jag är prickskytt i militären. Era pipor är sneda, den pipan var minst sned.
Han tittar på mig och slickar sig om läpparna, de andra hör vad jag säger. De tittar på mannen och han öppnar munnen, jag ser på honom. Han ser en väldigt vältränad ung man stå framför honom, mannen slickar sig om läpparna och han säger inte. Vi går iväg och Wilma kramar sin nalle.
Camilla och Peter går upp och dansar igen, Joakim vägrar fortfarande att dansa, Wilma räcker Frida tigern och tar mig i handen och vi går upp på dansgolvet. Vi börjar dansa och vi dansar närmre nu.
– Tack för tigern, Michael.
– Det var så lite så, det var kul att skjuta.
– Har du på riktigt?
– Ja, Wilma det har jag. Jag var nitton år första gången och jag höll på att pinka på mig, men vi klarade oss och blev en erfarenhet rikare. Sen så har jag skjutit fler gånger där vi var då och efter det.
– Har du dödat andra, Michael?
Jag snurrar runt henne och jag ser henne i ögonen, jag säger inget på en stund.
– Förlåt, Michael.
– Ingen fara, Wilma. Men ja, jag har besvarat eld från andra som skjutit på mig med dödlig utgång, jag var nitton år första gången, Första gången jag besvarade eld så dödade jag två personer. De två jag dödade sköt mot de flyktingar som vi beskyddade, de var ett tiotal rebeller, de kallar sig frihetskämpar. Mitt namn på de är svin som skor sig på andra människor, de började skjuta mot kvinnor och barn. Vi skyddade dem med att besvara de männens eldgivning. Vi dödade ett antal av dem, vi kallade på hjälp från det läger som vi var på väg mot. De skickade två stridshelikoptrar som gjorde processen kort med dem. När vi kom tillbaka så fick vi tala med en präst, när vi talat med honom så kändes det bättre. När vi fick reda på mer vad de svinen gjorde så var det inte lika jobbigt längre.
Hon tittar på mig, vi dansar vidare och hon trycker sig nära mig. Jag smeker hennes rygg mjukt och hon kramar mig. Musiken tystnar och Dj:n meddelar att det är paus, vi går av dansgolvet hand i hand. Wilma får sin tiger från Frida.
Hon håller kvar min hand och jag släpper den inte, den känns varm och behaglig. Peter går fram till korvgrillningen och köper en korv, jag och Wilma gör detsamma. Vi får korvarna och vi sätter oss på en bänk och börjar äta. Camilla tittar på mig.
– Har du varit strid, Michael?
De andra tystnar och tittar på mig.
– Ja, det har jag, mer än en gång.
– Var?
– Det är hemligstämplat, men det jag kan säga är att det inte var i Sverige i alla fall.
Jag tar en bit av korven och tuggar på den, jag väntar på den ofrånkomliga frågan.
– Har du dödat någon?
Och där kom den.
– Jag kommer bli lite militärisk nu och använda sådana termer. Jag har besvarat fiende eld, med dödligutgång för den som sköt mot mig. Återigen mer än så kan jag inte säga, med hänvisning till hemligstämpling.
– Hur kändes det?
Jag tittar på Frida som ställt frågan.
– När man är mitt uppe i det och kulorna viner runt öronen på dig och adrenalinet pumpar, så tänker man inte så mycket på det. Men efteråt så kommer tankarna och drömmarna.
Jag tystnar, jag ser på korven. Jag reser mig och kastar den i en papperskorg, aptiten försvann, jag sätter mig igen. De tittar på mig.
– Förlåt, Michael.
– Ingen fara, jag förstår att ni har frågor. Det hade jag med haft, det är inte lätt att ta en annan människas liv. Oavsett hur mycket han förtjänar det.
– Men får svenska soldater strida?
Jag tittar på Frida.
– Ja, vi får strida. Vi är ett neutralt land med allt vad det innebär men vi strider. Det finns svenska FN – Bataljoner bland annat, det finns specialförband som ägnar sig åt samma uppgifter som dem, de skyddar flyktingar osv. Det var det jag gjorde när jag besvarade eld från illasinnade rebeller som ville mörda barn och kvinnor. Mer än så kan jag inte säga.
– Det pratas aldrig om det, Michael.
– Nej, Frida. Det är det hemligstämplarna är till för, skulle du springa till en journalist med det jag berättat nu så hade han eller hon kanske kontaktat mig. Jag hade lagt på efter att jag svarat att han eller hon frågade om hemligstämplad information. Sen hade jag ringt min chef, så hade han tagit över alla andra vidare kontakter med media. Hemligstämplingarna finns där av en anledning, de där rebellerna är hämndlystna. De skulle inte dra sig för att åka hit och göra processen kort med mig, så jag skulle uppskatta om ni inte talade om detta.
– Nej, Michael vi kommer inte tala om detta, givetvis inte.
Det är Wilma som säger det, hon tittar på de andra och de ser hennes blick. De nickar instämmande, musiken har satt igång igen Wilma drar upp mig och jag ler och följer med henne upp på dansgolvet. Vi dansar och hon dansar nära, jag kramar henne mjukt. Hon kramar mig, hon tittar på mig och viskar.
– Vill du kyssa mig, Michael?
– Ja, Wilma det vill jag gärna.
Våra läppar möts och vi särar på dem och våra tungor dansar runt med varandra. De hälsar på varandra igenkännande, mjukt, smekande möts de. Vi delar på oss och jag ser glittret i hennes ögon, frågan är om mina ögon också glittrar. Hon smeker min kind, jag smeker hennes och jag kysser henne igen.
***
Vi går hand i hand tillbaka till stugan, hon bär sin tiger under armen och vi småpratar med de andra, dansen är slut och vi går här och ser på ett rapsfält. Vi kommer fram till stugan och vi går in på tomten, vi går till stugan och jag går till min väska.
Jag tar tandborste och tandkräm, jag laddar tandborsten och går till toaletten och blöter tandborsten och går ut på gräsmattan och börjar borsta mina tänder, de andra gör sig också klara för kvällen.
Våra röster är låga, vi vill inte störa grannarna om de ligger och sover, vi hör röster från fester på andra platser på området. Vi hör musik som spelas och skratt, jag spottar ut tandkräm i en av rabatterna.
Jag går in och sköljer munnen, när jag är klar så säger jag god natt till de andra och går till uterummet och jag öppnar sovsäcken och jag lägger mig i den, det kommer bli varmt.
Jag väljer att inte använda den, jag lägger mig med ett lakan över mig bara. Jag sluter ögonen och jag ler lite när jag tänker på Wilmas och mitt kyssande. Hon är bra på att kyssas, väldigt bra. Jag tänker på saker som vi gjorde när vi var tillsammans, när vi var ett par. När jag tänker på det så börjar jag tänka på ödet, om det finns, om det var det som förde oss samman igen och av vilken anledning?
– Michael?
Hennes röst är en viskning, jag öppnar ögonen och tittar på henne. Hon har en lång T – shirt på sig.
– Ja?
– Är du vaken?
Håller på att säga nu är jag, men det gör jag inte.
– Ja, Wilma.
– Får jag ligga hos dig?
– Mm, gärna.
Jag lyfter på lakanet och hon tar av sig tröjan och hon är naken under den, hennes kropp är på så vacker som jag minns den, den är vackrare. Mer mogen, hon lägger sig bredvid mig. Jag lägger lakanet på oss och vi ser på varandra och hon viskar.
– Ska du inte ta av dig kalsongerna?
– Jo.
Jag drar av dem och min penis studsar ut och hon ser på mig och ler. Vi lägger oss under lakanet igen, vi kysser varandra mjukt och våra tungor dansar runt med varandra. Våra händer går på upptäcktsfärd på varandras kroppar, mina händer smeker och kramar på hennes bröst. De smeker och kramar hennes rumpa, min tunga slickar på hennes hals och bröst.
Mina fingrar smeker hennes slida och klitoris. Hon smeker min kropp, de är överallt känns det som. Helt plötsligt så ligger hon på mig med min penis djupt begravd i henne, alla tankar på kondom är som bortblåsta. Hon börjar rida mig och jag möter hennes rörelser, vi biter oss i läpparna för att vi inte ska låta för mycket. Hon böjer sig fram och vi kysser varandra.
Vi delar på oss och jag ser på hennes leende, jag svarar på det och jag känner hennes inre krama mig. Hennes inre masserar mig, klämmer mig och gör saker med min penis som är magiska. Jag smeker hennes kropp, jag leker med hennes bröst, hennes rumpa och jag sätter händerna på höfterna.
Jag tar över rörelserna och hennes ögon spärras upp när jag tar henne med kraftfulla rörelser hon lägger sig på mig och våra svettiga kroppar möts och jag tar henne snabbare. Hon kysser mig hetsigt och hon kommer med ett stönande och skrikande i min mun.
Jag tar henne genom orgasmen, jag fortsätter ta henne och hon stirrar på mig och kysser mig igen när hon kommer en andra gång, hon kommer två gånger till tätt inpå de andra. Jag sänker takten i mina rörelser och vi kysser varandra mjukt, våra tungor smeker varandra.
Hon ser på mig och jag ser på henne, på hennes leende. Jag sätter ett finger på hennes läppar när hon är på väg att säga tack. Jag kysser henne mjukt och vi rullar runt, jag ligger överst. Jag reser mig på armarna och jag börjar röra mig, jag tar henne med långa tag och jag lutar mig fram och kysser henne. Jag känner ilningarna komma snabbt, de sprider sig i hela min kropp, jag ökar takten och jag ser på henne.
– Var?
– Jag vill att du kommer i min mun, Michael.
Jag ser på henne och nickar, jag drar mig ur henne, jag lägger mig snabbt på rygg och hon reser sig och tar min penis i munnen. Jag känner hennes tunga på min penis och jag kommer, jag känner hur säden exploderar ur mig och in i hennes mun. Jag känner hur den pumpar ur mig och in i hennes mun, sprut efter sprut kommer.
Orgasmen klingar av och jag öppnar ögonen och ser på henne, hon ser på mig och ler. Jag ler tillbaka och hennes hand rör sig mjukt jag ser hur det kommer lite säd till från min penis. Hon sträcker ut sin tunga och slickar den i sig.
Jag drar upp henne försiktigt och kysser henne mjukt, jag känner smaken av mig själv på hennes tunga, men jag bryr mig inte så mycket. Eller jag bryr mig inte alls, vi delar på oss och hon lägger sig bredvid mig.
– Kommer du alltid lika mycket, Michael?
– Har inte en aning, jag har alltid kondom på annars när jag kommer så jag vet inte. Ingen annan har påtalat att jag kommer mycket, förvisso så har jag aldrig kommit i någons mun förut.
– Inte?
– Nej, Wilma. Det har aldrig hänt innan.
– Där ser man, hur var det tycker du?
– Det var magiskt Wilma, allt var magiskt.
– Säkert?
– Ja Wilma det är säkert.
Hon kysser mig och vi kysser varandra länge.
– Kanske en något sen fråga, Michael, men du är singel?
– Ja, Wilma jag är singel. Du?
– Ja, jag är singel. Jag lämnade ett kaos förhållande för sexmånader sedan, jag vill inte tala om det mer nu, men det var kaos Michael.
– Så trist, Wilma. Nej vi ska inte prata om tråkigheter i natt, de tar vi en annan dag.
Hon ser på mig och ler, hon kysser mig igen. Vi reser oss och jag tar på mig kalsongerna och hon sin tröja, jag tittar på henne.
– Vill du stanna?
– Gärna Michael.
– Så bra, Wilma.
Vi lägger oss och hon lägger sig på sidan och med sitt huvud på mitt bröst, jag smeker hennes rygg och jag stänger mina ögon. Vi somnar.
Jag vaknar av ljudet från en hand som träffar en annan människa, jag hör ett kort skrik och sen tårar. Jag öppnar ögonen och jag försöker lokalisera ljudet, Wilma ligger kvar på mitt bröst och hon andas lugnt, jag känner att det trycker i blåsan.
Jag reser mig försiktigt för att inte väcka Wilma, jag går in i stugan. Det är tyst härinne, jag går till toaletten och går in. Jag kissar och spolar, jag tvättar mina händer och jag går ut ifrån toaletten igen. Jag hör ljud från ett av rummen som påminner om det som jag och Wilma gjorde därute i uterummet.
Jag ler och går ut till Wilma och jag lägger mig, det där ljudet som jag hörde ligger kvar i mitt medvetande. Hade jag drömt det? nej jag tror inte det i alla fall. Jag somnar om.
– God morgon, Michael.
– Detsamma, Wilma.
Hon pussar mig, och jag henne.
– Kissa.
– Okej.
Hon kliver över mig och jag passar på att smeka hennes kropp och hon tittar på mig och ler. Hon går in på toaletten och jag ligger kvar i sängen, jag blundar och minns det vi gjorde igår. Men det där ljudet pockar på, jag hör Wilma komma tillbaka, jag öppnar ögonen och ser på henne, hennes vackra blonda hår, de lika vackra blåaögonen, hennes väldigt vackra kropp. Där hennes välformade rumpa är kronan på verket. Hon tittar på mig.
– Vad ler du åt?
– Hur vacker du är Wilma.
Hon tittar på mig och jag ser hennes kinder färgas röda. Hon sätter sig grensle över mig och hon lutar sig fram och kysser mig.
– Du är också vacker, Michael. Innan vi kastar oss vidare i något så vill jag att du ska veta att jag inte är redo för ett förhållande än. Jag träffas gärna och umgås, jag älskar gärna med dig, Michael. Men vi kastar oss inte ut i något som vi kanske ångrar sen, jag har en del sår som måste läka. Jag kommer berätta men kan vi ta det i morgon, kan vi bara njuta av helgen och varandra?
– Ja, det kan vi Wilma, jag lyssnar gärna när du är redo. Jag njuter gärna av helgen och av dig.
Hon lutar sig fram och kysser mig igen, hennes slida trycker mot min penis. Jag stönar till och hon tittar på mig, jag känner henne dra ner mina kalsonger och jag känner mitt ollon mot hennes slida. Vi tittar på varandra och hon sjunker ner över min penis och vi stönar tyst båda två och hon börjar rida mig. Hon rider mig snabbt och hon lägger sig på mig.
– Ta över, knulla mig tills det går för oss. Kom i mig Michael, jag äter piller så jag är skyddad.
Jag tar över rörelserna och tar henne som jag gjorde i natt, jag kysser henne och hon kysser mig. Jag känner henne stelna till och jag kommer jag med, jag känner min säd lämna mig och fylla hennes inre. Vi kommer länge och när orgasmerna ebbat ut så tittar vi på varandra och ler. Jag smeker hennes rumpa, jag känner hur min penis fortfarande pulserar i henne.
– Jag får ta hand om detta, Michael.
– Javisst.
Hon kliver av mig och hon går till toaletten, jag blundar igen och jag känner mig väldigt tillfreds. Jag tar på mig ett par nya kalsonger och jag lägger de gamla i väskan, jag tar på mig ett par shorts och jag går fram till uterumsdörren och jag öppnar den.
Wilma kommer fram till mig och hon kramar mig bakifrån. Jag blundar och njuter av hennes närhet, hon smeker mitt bröst och min mage. Jag vänder mig och kramar henne, jag kysser henne och vi delar på oss och hon smeker min kind.
– Vad är det, Michael?
– Nej jag vet inte, men jag vaknade i natt eller tidigt i morse. Jag vaknade av att någon lappade till någon annan, sen så hörde jag någon gråta. Jag gick upp, men det var tyst därinne. Jag gick på toaletten, när jag kom ut så hördes det ljud från Peter och Camillas rum. Ljud som påminde om det vi gjorde, sen gick jag och la mig igen. Men jag kan inte släppa det där ljudet, det lät så nära. Men jag kanske bara drömde det.
Hon tittar på mig.
– Jag hörde inget, Michael.
– Nej, Wilma du sov så sött på mitt bröst. Det var väldigt mysigt.
– Så mysigt, Michael?
– Ja, Wilma. Mysigt, det var länge sedan jag upplevde mysigt.
– Mm, jag med Michael.
Jag lutar mig fram och pussar henne, som snart blir en kyss. Vi delar på oss och hon tittar på mig.
– Jag får klä på mig innan de andra vaknar.
– Mm, jag med Wilma.
Hon pussar mig och går in i stugan, jag går till min väska och tar en tröja och drar den över huvudet. Jag går in på toaletten och jag kissar och tvättar av mig när jag är klar. Jag går ut och jag möter Frida i dörren.
– God morgon, Frida.
– Detsamma, Michael.
Hon går in på toaletten och stänger dörren, jag går ut i köket och Wilma kommer ut hon med. Vi lagar kaffe och dukar fram på en bricka, jag bär ut den till bordet som vi satt vid igår, jag dukar av brickan och går in igen och vi fyller brickan en andra gång. Vi går ut och sätter brickan på bordet och vi dukar av den.
Vi sätter oss och börjar äta frukost, Frida kommer ut och sätter sig. Hon säger god morgon och vi svarar henne, jag tittar på henne och jag ser något i hennes blick. Något känns fel? Vi pratar om allt möjligt, Camilla och Peter kommer också ut. Vi säger god morgon till varandra och jag ser Camillas blick på Wilma, jag ser Wilmas kinder färgas röda.
Hon tittar på mig och jag möter hennes blick och ler, hon ler tillbaka och vi äter vidare på frukosten. Joakim kommer också ut, han sätter sig bredvid Frida och han ger henne en puss på kinden. Jag ser den lilla ryckningen, jag visar inte att jag sett den. Den säger mig att allt inte står rätt till mellan dem.
Vi äter färdigt och vi hjälps åt med att duka av, ja alla utom Joakim. Han sitter med sin telefon och läser nyheter, de andra kommenterar det inte så det verkar vara ett normalt beteende från hans sida. Vi blir klara och vi går ut och sätter oss, jag tittar på min klocka och jag tar min telefon från bordet och reser mig och går iväg en bit och ringer min gammelmorfar.
– Hur är det?
– Det är bra, Michael. Hur är det själv?
– Det är bara bra, har släkten retat gallfeber på dig än?
– Haha, nej. Det är nog mer tvärtom faktiskt, Michael.
– Haha, det är rätt. När kommer du hem?
– Jag vet inte, det är väldigt fint väder häruppe. Jag trivs här så jag stannar nog en vecka, kanske två. Varför?
– Nej jag bara undrade, vi pratade aldrig om det innan du åkte.
– Du vill väl ändå inte hänga med en gammal gubbe som jag.
– Jo och det vet du.
– Nu kallar de här, jag får gå iväg. Vi hörs Michael.
– Det gör vi.
Jag lägger på och ler lite, jag går tillbaka till de andra.
– Min gammelmorfar, han är hos släkten i Stockholm.
– Gammelmorfar?
Frida tittar på mig, jag berättar om mina kanske något udda uppväxtförhållande. När jag är klar så tittar Wilma på mig.
– Jag beklagar Michael.
– Tack, Wilma.
– Hon var alltid så snäll, Michael.
– Ja, hon hade humör när hon satte den sidan till men jag slapp hennes ovett i alla fall.
– Så din släkt kommer ifrån Stockholm?
– Ja, på bådas sida så att säga. Men gammelmormor flyttade ner hit och fick ett arbete som läkare här, kvinnliga läkare på fyrtiotalet var inte så vanliga. Jag vet inte om det var därför som hon valde att bli barnläkare, för att det kanske var mer accepterat. Eftersom hon var kvinna så…
– Så var det mer passande.
– Ja.
Vi säger inte mer, Camilla säger.
– Ska vi packa väskorna och köra till sjön och bada?
– Javisst.
Vi reser oss och vi går in i huset, jag tar upp ett par shorts och tar en handduk i handen och går ut. De andra kommer ut och vi går till parkeringsplatsen, Wilma går med mig till min bil. Jag låser upp den.
– Lägg handduken på sätet, skinnet blir varmt som satan. Gammelmorfar tycker att det är snyggt, inte så praktiskt. Varmt på sommaren och kallt på vintern.
Hon tittar på mig och ler, vi lägger handdukarna på sätet och vi kör iväg. Jag kör efter de andra.
– Hur länge har Frida och Joakim varit tillsammans, Wilma?
– Sen hon flyttades upp i vår grupp, varför?
– Nej jag bara undrade, de verkar så olika bara.
Wilma tittar på mig, hon öppnar munnen och stänger den igen. Hon öppnar den igen och säger.
– Du har träffat dem i ett par timmar och du ser det självklara direkt, Michael. Ja de är väldigt olika, jag har pratat med Frida. Mer än en gång, hon hävdar att allt är bra.
– Men?
– Men jag tror att det inte är så bra, Michael.
– Det jag hörde i natt Wilma, jag misstänker att det var från deras rum det kom. När han pussade henne vid frukosten så ryckte hon till lite, det känns inte så normalt.
Wilma tittar på mig, jag tittar på henne och ser på hennes ansikte.
– Jag har levt i mitt eget kaos så jag har inte sett andras, men jag la också märke till småsaker när jag började landa efter mitt eget lilla helvete.
– Vi tar det i morgon Wilma, idag så njuter vi.
– Ja, vi tar det en annan dag. Michael.
– Men en sak ska du veta Wilma, går han över gränsen så kommer jag att markera.
– Jag med Michael, jag med. Han är speciell, jag vet. Vi har varit tillsammans som du minns.
– Jadå, det minns jag, Wilma.
Vi kommer fram till sjön och vi går ur bilen och jag virar handduken runt höfterna och byter om. När vi är klara så går vi ner till sjön och vi går ut på bryggan, man ser inte botten så att dyka är uteslutet. Vi hoppar i på fötterna och jag sjunker ner en bit och jag simmar under ytan och bryter den långsamt.
Jag lägger mig på rygg och stänger ögonen och flyter. Wilma dyker upp bredvid mig, jag öppnar ögonen och tittar på henne. Hon kommer nära mig och slår sina ben runt mina höfter, hon lägger sina armar runt min nacke och jag kramar henne.
Vi kysser varandra och vi kysser varandra länge, vi delar på oss och ler mot varandra. Vi släpper varandra och simmar till de andra, jag går upp ifrån vattnet och sätter mig på bryggan och känner solen värma mig. De andra badar en stund till, sen kommer de också upp på bryggan.
Jag ser på Frida, på hennes agerande mot Joakim. Det sker subtilt från de båda, hans markeringar och hennes tillbakadragande. Wilma tittar på dem hon med och jag ser en bekymrad rynka framträda på hennes panna. Peter och Camilla pussar varandra och de pratar på, vi svarar dem och vi skrattar åt något som Peter säger.
Jag lägger mig på rygg och tittar upp på den blå himlen, Wilma lutar sig fram och pussar mig. Jag svarar på den, hon sätter sig upp och jag tittar på henne. Hon ler mot mig och jag ler tillbaka.
– Ska vi köra tillbaka och käka lunch?
Camilla tittar på oss, vi säger ja allihop och vi reser oss och går till bilarna. Vi byter om och sätter oss i bilarna och kör tillbaka, vi parkerar och går till deras stuga. Joakim går in i duschen och börjar duscha, jag hänger upp min handduk och mina badshorts.
Jag går till deras utomhusdusch som är kopplad till en vattenslang, jag sätter på den och duschar av mig, det vatten som stått i slangen är varmt. Sen träffar det kalla vattnet mig, jag biter ihop och duschar av mig, jag stänger av vattnet och torkar mig. Peter tittar på mig och skakar på huvudet.
– Galning.
– Haha, ja kanske det. Du vet vi jägarsoldater är lite extra dristiga, du förstår. Vi låg i fält i två veckor i sträck i smäll kalla vintern, det fanns inte så många möjligheter till att duscha så man fick rulla sig i snön.
– Fy fan.
– Haha, ja det kan man säga. Man lär sig tänja på sina gränser, Peter.
– Innan de andra också kommer och säger sitt, så vill jag bara säga. Var försiktig med henne, Michael. Hade det inte varit för att hon ler och skrattar så mycket som hon gör och att det är hon som tar initiativen så hade jag bett dig lägga ner. Det är inte min uppgift att berätta vad hon gått igenom, men var försiktig med henne, Michael.
– Jadå Peter, som du säger alla initiativ kommer från henne. Det var hon som kysste mig igår, det var hon som kom till mig i natt. Vi har lovat varandra att inte bygga förhoppningar, vi njuter av varandra och är nöjda med det Peter. Hon gjorde väldigt tydligt att hon inte är intresserad av ett förhållande. Det är nog inte jag i heller, inte av samma anledningar som hon. I mitt fall så handlar det om andra saker, men hon är en väldigt vacker och intelligent kvinna. Jag trivs i hennes sällskap, det har jag alltid gjort. Så vi njuter av varandra, har någon synpunkter på det så bryr jag mig faktiskt inte. Det tror jag inte Wilma gör i heller.
– Bra, som sagt. Det var ett bra tag sedan jag såg henne le som hon gör nu, Michael.
Jag tittar på honom och nickar, jag ser Camilla komma ut. Hon ser på mig och sen på Peter, hon ser något i våra ögon. Hon kommer fram till oss.
– Så du har pratat med honom, Peter?
– Ja, Camilla.
– Bra, då ska inte jag också tjata.
Frida och Wilma kommer också ut, de tittar på oss.
– Har du duschat där, Michael?
– Ja, det var varmt för sen blev det lite svalare.
– Galning.
– Ja, kanske det. Jag är jägarsoldat, vi är lite galna. Som jag sa till Peter, när vi låg i bivack på vintern så fick vi rulla oss nakna i snön för att bli av med den värsta skiten, så att duscha kallt här är en barnlek i jämförelse. Ska vi fixa lunch?
De tittar på mig och ler, vi går in och fixar till lunchen. Vi går ut och sätter oss.
– Var är Joakim?
Det är Peter som frågar, Frida tittar på honom och svarar.
– Han vilar, han blev trött efter badandet.
Vi säger inte mer om det, vi äter och pratar. När vi är klara så dukar vi av och plockar undan, när vi är klara så lägger vi oss i solstolarna eller på en filt på gräsmattan. Där ligger jag med en kudde under nacken och blundar, Wilma ligger som hon låg i natt med huvudet på mitt bröst.
Jag smeker hennes rygg försiktigt, lite frånvarande som om jag inte är medveten om vad jag gör. Jag njuter av hennes närhet, hennes varma kropp mot min. Jag hör smällen, den är högre än i natt. Wilma hör den också, Peter med men inte Camilla.
– Vad fan var det?
Varken Frida eller Joakim är här ute.
– Någon som slog till någon annan.
De tittar på mig, Peter reser sig snabbt och går mot stugan. Wilma går efter honom och jag går sist, vi hör ljudet igen lite lägre denna gång och Peter snabbare på stegen och drar upp dörren till deras rum. Det blir liv, Joakim frågar vad fan Peter sysslar med, Wilma drar ut Frida som gråter. Camilla kommer gående och frågar vad som händer.
– Joakim lappade till Frida, mer än en gång. Din sambo är på väg att bli våldsam med Joakim.
Hon går förbi mig, jag följer med Wilma och Frida ut. Frida gråter och Wilma kramar henne, jag tittar på dem.
– Har du koll på henne, Wilma?
– Jadå, Michael.
Vi tittar mot stugan.
– Ni ska kanske gå en runda Wilma?
– Du har nog rätt, Michael.
Wilma tar Frida i armen och de går iväg, Frida kämpar inte emot och de kommer ut på grusvägen och de går iväg. Jag hör de höga rösterna i stugan, det blir lite tumult och jag går mot stugan. Joakim tränger sig förbi Camilla, Peter kommer bakom honom.
– Flytta dig, Michael.
– Nej, Joakim.
Han tittar på mig och gör ett utfall, jag möter det. Jag snurrar runt och han hamnar på rygg på gräset, luften slåss ur hans lungor och han stönar till. Peter och Camilla tittar på mig och sen på Joakim, de såg honom kasta sig mot mig, tre sekunder senare så ligger han på gräset med mig sittandes på huk tittande på Joakim. De hör min lugna röst.
– Ta ett par djupa andetag så får du snart tillbaka luften, jag hörde dig slå henne i natt med Joakim. Det ljudet väckte mig, jag visste inte om jag hört rätt. Jag pratade med Wilma om det och hon trodde inte det om dig, hon sa att du var lite speciell. Det har väl jag också alltid tyckt, men att du skulle slå på kvinnor. Det trodde jag inte om dig Joakim, jag är väldigt sugen på att ringa polisen och anmäla dig.
– Det kommer jag göra, Michael.
Joakim stirrar på Peter. Peter går in i stugan och tar sin telefon och ringer polisen, Joakim reser sig och rusar in i stugan. Han tar sina saker och springer iväg, Peter meddelar polisen att Joakim smiter. Efter en stund så lägger han på och kommer ut till oss.
– De kommer hit och tar upp vår anmälan.
– Så bra, du sa att du hörde något i natt, Michael?
– Ja, samma ljud som vi hörde nu. Eftersom jag sov så var jag inte säker på att jag hört rätt, jag gick på toa och när jag kom ut så hördes det från ert rum och jag trodde att det kanske var det jag hörde när jag vaknade. Men jag var samtidigt inte säker. Så jag la mig igen och somnade, sen talade jag med Wilma i morse. Hon trodde inte att Joakim slog henne, men som hon sa. Han är speciell.
– Vi trodde väl inte det i heller, han kommenterade henne nedlåtande ibland. Men hon har alltid svarat igen på det, vi andra har också sagt till honom. Men inte fan trodde jag att han skulle slå henne.
Vi tittar på Peter, han är upprörd. Det är vi alla tre men han mer upprörd än oss andra två. Camilla hämtar sin telefon och ringer Wilma, hon berättar vad som hänt och att Joakim inte är kvar. Jag ser på Peter.
– Vad är det, Peter?
– Va? Nej jag blir så förbannad bara. Man gör inte så, Michael.
– Nej, men har du upplevt det innan?
Han tittar på mig och öppnar sin mun och stänger den, han öppnar den igen.
– Ja, min pappa lappade till min mor rätt ofta. En dag så slog han tills hon inte rörde sig, vi ringde ambulans. Hon åkte till sjukhuset och det blev ett förbannat liv. Jag önskar att någon ringt tidigare så att min mor sluppit ligga på sjukhus, hon hade tur. Hon klarade sig utan men, det blev rättegång och skit. Han åkte dit för det, de skilde sig och ja som sagt det blev en jävla soppa.
– Förlåt det var inte meningen att rota i det, Peter.
– Ingen fara, jag har inga problem att prata om det, Michael.
– Så bra.
Camilla kommer tillbaka och tittar på oss.
– De är på väg tillbaka.
– Frågan är vad hon säger när han inte är här och vi ringt polisen, utan hennes vittnesmål så har vi egentligen ingenting att komma med.
De tittar på mig, jag möter deras blickar och jag ser på dem att de inser samma sak.
– Jag lagar kaffe, vi kommer behöva kaffe.
Jag tittar på Camilla och ler.
– Ja Camilla vi behöver kaffe.
– Jag hjälper dig.
De går in, jag stannar kvar härute. De behöver landa lite, jag tittar mot grinden och jag ser Wilma och Frida komma in i trädgården. De tittar på mig och jag ser på dem.
– Hur är det, Frida?
– Skit, det är skit, Michael.
– Jag förstår det, Frida.
– Så han drog?
– Ja, Peter meddelade att han skulle ringa polisen. Då rusade han in och tog sina saker och stack iväg. Camilla och Peter lagar kaffe, vi behöver kaffe tyckte Camilla.
De tittar på mig, jag ser ett leende på Wilmas läppar. Vi sätter oss vid bordet och jag tittar på Frida.
– Slog han på dig i natt med, Frida?
– Ja, hur visste du det?
– Jag hörde något som liknade det i natt, Frida. Varför slår han på dig?
– Alla möjliga anledningar, saken är den att han aldrig slår hur ska jag säga hårt. Det är lavetter, den ni hörde som Wilma sa att ni hörde. Det är nog det hårdaste han slagit mig. Men han slår mig ofta, tio, femton, tjugo gånger om dagen. Det tänder honom, han blir upphetsad av det.
Peter och Camilla har kommit ut, de hör vad hon säger.
– Han körde hela taktiken första gången det hände, sen fortsatte han tills han ägde mig. Eller äger mig, jag vet att det han gör är fel. Samtidigt som jag intalar mig att jag får skylla mig själv, som sagt det är lätt kaos.
– Ett första steg att komma ur kaoset är att du vågar anmäla honom när polisen kommer. Det är ett första steg, Frida. Han behöver också hjälp, den kan han bara få om du vågar anmäla Frida.
Hon tittar på mig, hon tittar på de andra och de nickar. Peter berättar om sin mamma. Vi pratar mer med henne, så när polisen kommer så vågar hon anmäla och berätta. De lyssnar på henne och när hon är klar så, nickar de och går iväg.
Vi börjar med middagen, vi äter och dricker. Kvällen kommer och går, vi packar ihop och förbereder oss för att sova. Wilma följer med Frida in i hennes säng. Hon vill inte ligga själv. Jag lägger mig på luftmadrassen och jag stänger ögonen och somnar. Jag vaknar av att Wilma tar av mig kalsongerna, jag ler mot henne och hon ler tillbaka.
Hon smeker mig snabbt och riktar min hårda penis mot sin slida och sjunker ner, hon rider mig så snabbt luftmadrassen tillåter henne, jag tar över och rör mig snabbare än vad hon gjorde. Jag tar henne snabbt och på gränsen till hårt, hon kommer och hon kommer hårt. Jag tar henne genom orgasmen och hon kommer igen på den första.
Jag rullar runt oss och jag tar henne snabbt, jag känner ilningarna komma och jag ser på henne och lutar mig fram och jag kommer i henne samtidigt som jag kysser henne och stönar i hennes mun. Vi landar båda två och vi ler mot varandra, vi kysser varandra länge.
Hon reser sig och går på toaletten, hon kommer tillbaka till luftmadrassen och lägger sig hos mig. Vi lägger oss i skedställning, med mig bakom henne. Jag kysser henne mjukt i nacken och hon stönar tyst.
***
Jag kramar om dem och tackar för helgen och för att jag fått komma, de säger att det var trevligt att träffa mig och att vi får träffas fler gånger. Wilma går med mig till bilen och vi kysser varandra mjukt när vi kommer fram till den.
– Vad säger du, Michael, ska vi landa?
– Vi får väl göra det, Wilma. Du har mitt nummer, jag har ditt. Jag bor på samma ställe som innan.
Hon tittar på mig, hon kysser mig.
– Jag får gå tillbaka, Michael och fortsätta sopa upp resterna av henne. De fanns där för mig när jag behövde sopas upp Michael.
– Jag förstår Wilma, som sagt inga löften. Vi har kul och njuter av varandra och med varandra.
Jag kysser henne en sista gång och sätter mig i bilen och jag kör iväg. Jag vinkar till henne, hon vinkar tillbaka. Jag kör hem till huset.
***
Jag avslutar mitt träningspass, jag går till duschen och duschar av mig. När jag är klar så går jag till huset och går upp till min våning, jag går in och går till garderoben och väljer kläder. Jag klär på mig och går ner till köket och lagar frukost. Jag kom hem i söndags, idag så är det tisdag.
Vi har skrivit ett par sms tillvarandra, men inget mer. Mest tack för helgen och hur är det? detsamma och bra. Lite sådana meddelanden fram och tillbaka, intetsägande, tassande, prövande. Ingen av oss vill ställa frågan, säkert av olika anledningar. Men faktum kvarstår, ingen av oss vågar fråga.
Jag sätter mig vid köksbordet och börjar äta, jag öppnar telefonen och läser nyheter. Jag klickar bort dem och skriver till henne.
– Sugen på en fika?
Jag skickar och öppnar nyheterna igen, jag tar en klunk av kaffet och läser vidare. Det är lugnt bland nyheterna, inget världsomvälvande. Jag äter färdigt och dukar av, jag öppnar altandörren. Det regnar, första regnet på ett par veckor.
Det behövs för att rensa luften, det är jägarväder. Jag ler lite och tar en klunk av kaffet i muggen, min telefon låter. Jag tar den och svarar.
– Hej, såg ditt meddelande nu. Jag sitter i bilen, så jag kunde inte svara.
– Ingen fara, Wilma.
– Bra, men jag fikar gärna. Var när och hur? Michael.
– Lilla kaffestugan, om en timme?
– Det bli bra, då hinner jag hem om och byta om. Träning i morse, de andra tränarna får ta eftermiddags och kvällspassen.
– Då ses vi där om en timme.
– Det gör vi, Michael, puss.
– Puss tillbaka.
Vi lägger på och jag dricker upp kaffe och går med muggen till köket och sköljer av den. Jag sätter in den i diskmaskinen, jag går ner i källaren och går till skytterummet och öppnar kassaskåpet och tar fram min pistol. Jag ställer mig och börjar skjuta.
***
Det har slutat regna, så jag kunde cykla hit. Vi träffades utanför och vi pussade varandra som snabbt blev till en kyss, vi delade på oss och gick in och köpte kaffe. Nu sitter vi här och dricker kaffe och pratar.
– Har du hört av Frida?
– Ja, hon ringde igår. Det är lite kaos men det ska nog bli bra, hon reste iväg med landslaget idag. Där kommer han inte in i den bubblan.
– Så bra, gjorde han något liknande när ni var tillsammans?
– Nej, eller han försökte spela tuff men det funkade inte på mig.
– Nej det kan jag tänka mig, det fanns ingen som vågade sätta sig på dig då Wilma. Inte i vår bubbla i alla fall.
– Haha, nej kanske inte. Men jisses vad jag blev nedplockad på jorden.
– Vad hände?
– Vad som hände Michael? Jag träffade ett monster som på ett par år fick mig att göra saker som du drömmer mardrömmar om. Jag kom hem från USA full av självförtroende, jag levererade min bästa simning någonsin. Vi fick en ny tränare, Steve. Denne Steve charmade baddräkten av mig, han bröt ner mig snabbt och brutalt både fysiskt och psykiskt. Han slog mig, han våldtog mig, han lånade ut mig till sina vänner. Han förnedrade mig på de mest vulgära vis du kan tänka dig och jag vågade inte göra ett skit. Fram till en dag när jag satt med en kniv mot min handled och var beredd på att skära. Precis när jag ska göra det så ringer min telefon, det är från polisen som meddelar att han är arresterad och om jag vill lämna vittnesmål. Det var som att skruva på en kran, allt bara rann ur mig. De kom hem och hämtade mig, de körde mig till polishuset och jag lämnade mitt vittnesmål. Fler tjejer vågade stiga fram, jag var inte ensam. Tjejer som han förgripit sig på i USA innan han flydde hit steg fram, det blev en jävla soppa. Med rättegång, han blev dömd till ett långt fängelsestraff med utvisning när han avtjänat straffet här. Han kommer säkert bli gripen när han kommer hem och dömd där också. I fyra år så lekte han med mig, med mig och andra. Han är ett monster som är väldigt skicklig på att manipulera och leka med människor.
– Fy fan, Wilma. Hur mår du nu?
– Bättre, mycket bättre. När vi älskade så var det första gången sen allt med honom hände som jag ens vågat närma mig en kille, jag vet inte. Men när jag såg dig på restaurangen så kände jag mig trygg, mina vänner som var med mig satt på helspänn och väntade på att jag skulle tappa det. Men när jag inte gjorde det så blev de förvånade, jag tittade på dem och sa. Men det är Michael. Eftersom de inte känner dig så förstod de inte riktigt så jag fick förklara. Mitt livs första misstag, när jag dumpade dig Michael.
– Vi gjorde väl slut båda två, du för att du blev besviken på mig för att jag slutade med simningen och jag för att du valde USA före mig. Småttigt jag vet, men jag kände mig försmådd? Eller jag vet inte, men det var inte bara ditt fel att det tog slut Wilma.
– Varför slutade du?
– Jag såg inte tjusningen med det längre, det var väldigt mycket detta är det viktigaste i livet. Det var inte det för mig, det var en hobby, en kul hobby. Men dock bara en hobby. Sen att den hobbyn hade fördelen att jag träffade dig är jag väldigt glad för, men jag brann inte alls för det på samma vis som ni andra gjorde. Inte som du gjorde Wilma, jag slutade med fäktningen med ett tag senare. Det var samma där, det var en kul hobby men inte mer.
– De fem elementen?
– Tränar jag fortfarande, det har aldrig varit en hobby. Den träningen är en del av mig, från det att gammelmorfar gav mig boken. Det är en livsstil, en livsfilosofi. Den hjälpte mig att hantera sorgen av min mors död.
– Jag förstår nu vad du menar, det finns så mycket annat i livet. Jag försöker göra mitt bästa för att intala mina adepter det, simningen är inte allt. Det finns annat i livet med.
– Så han är inlåst?
– Ja, Michael han är inlåst. Han kommer vara inlåst länge och som sagt de kommer utvisa honom när han blir frisläppt.
– Så bra, men hur mår du nu? Wilma.
– Jag mår bättre, mycket bättre. Men det går i vågor, vissa dagar så är det jättebra, sen så kan det komma dagar då det inte är lika bra. När de inträffade innan så kom jag inte upp ur sängen, nu gör jag det. Jag mår kanske inte hundra men jag kommer ur sängen. Jag kan fungera, jag träffar en terapeut en gång i veckan och har samtal med henne.
– Medicinerar du?
– I början gjorde jag, mot den värsta ångesten. Men inte nu längre, jag har tabletter om det skulle behövas. Men jag har inte behövt dem på ett par månader nu.
– Skönt.
– Ja verkligen, Michael.
Vi dricker upp kaffet, jag frågar om hon vill ha mer. Hon tackar nej, hon tittar på mig.
– Du springer inte iväg, Michael?
– Nej, Wilma det gör jag inte. Jag förstår varför du inte vill inleda något, som jag sa. Jag vet inte riktigt vart jag står, det är väldigt mycket hemligheter runt mig. En massa hysch, hysch som jag inte får prata om. Det kommer bli ohållbart för den jag är tillsammans med.
– Vad menar du, Michael?
Jag tittar på henne.
– Ja vad menar jag, haha jag vet inte ens vad jag får svara på den frågan. Men vi säger såhär. Hypotetiskt, vi ligger hemma i min eller din säng. Vi för varandra till sjunde himlen. Min telefon ringer, det är min chef som säger kom in. Då får jag avsluta direkt, klä på mig och dra. Utan att kunna säga till dig att det är min chef som ringer, jag kan inte berätta vart jag åker och vad jag gör på de resorna. Bisarrt men sant, så jag vet inte om jag skulle vilja utsätta dig för något sådant Wilma. Så att vi är vänner och om du vill med fördelar, så skulle jag bli glad. Ja även utan fördelarna, din vänskap betyder mer för mig än vad fördelarna gör. Du blev min bästa vän när vi var tillsammans Wilma. Jag har saknat min vän, min nära vän.
– Vad är det för yrke?
– Militär, officiellt så tillhör jag den bästa specialstyrkan i landet SOG, den är så speciell att jag har skyddad identitet osv. Men jag tillhör inte dem, jag tillhör något annat. Vad får jag inte säga, det är hemligstämplat.
– Så om vi älskar med varandra och de ringer.
– Så måste jag avbryta, Wilma.
– Jisses.
– Så är det.
– Jag har också saknat min vän, Michael. Du blev också min bäste vän, jag fortsätter gärna med fördelarna. Det jag vill att du ska vara beredd på är att när jag har mina episoder så kanske jag säger saker som kommer såra dig. Jag menar sällan vad jag säger då.
– Då vet jag det, Wilma.
– För det mesta så får jag förvarningar innan en episod kommer, då brukar jag dra mig undan. Låt mig vara då, om jag inte säger något annat.
– Då vet jag det med, Wilma.
– Du tar detta väldigt bra, Michael.
– Som jag sa, jag har saknat min vän, mer än jag velat erkänna för mig själv.
Hon tittar på mig och ler, jag ler tillbaka.
– Jag är ensam hemma Wilma.
Hon tittar på mig och skrattar till.
– Så FF?
– Haha, ja.
– Jisses då får vi passa på.
– Mm, det tycker jag Wilma.
Vi reser oss och går ut från kafét, vi går till våra cyklar och vi sätter oss på dem och cyklar iväg. Vi kommer hem till huset och vi går in och tar av oss skorna och våra tunna jackor, vi går uppför trappan till min våning. Vi går till mitt sovrum och vi tar av oss snabbt och vi kysser varandra intensivt och lägger oss i min säng och vi älskar.
Vi älskar hela dagen, hela kvällen och vi somnar sent på natten, vi har bara avbrott för mat och vätska. Vi vaknar på morgonen och vi kysser varandra mjukt sen så slutar det med att vi älskar i duschen. När vi är klara så tittar hon på klockan och inser att hennes sim klass snart börjar. Hon sätter sig på sin cykel och cyklar iväg. Jag ser på henne, jag har saknat henne, som sagt mer än vad jag vill erkänna för mig själv.
Min telefon ringer.
– Ja?
– Det är Anders, kom in.
Jag slickar mig om läpparna.
– Jag visst.
Jag lägger på, jag textar till Wilma.
– Kontoret hörde av sig, jag hör av mig när jag kan.
Jag skickar meddelandet.
***

Kapitel 11. 20?? Första uppdraget.
***
Jag slår in koden och öppnar dörren, jag ser på den stora lokalen och på glasrummet i ena änden, jag ser Anders sitta där. Jag går fram till den och knackar på. Han vinkar och jag går in.
– Hur ska jag hälsa? Honnör och givakt?
– Nej, hej Anders räcker.
– Då vet jag det, hej Anders, hur är det?
– Hej, Michael, jo det är bra, hur är det själv?
– Det är bara bra, så vad händer?
– Ulf, ringde och bad mig ringa dig för att ge dig denna och när du läst den så ska du resa till Eilat i Israel.
Jag tittar på honom och sen så öppnar jag mappen och läser igenom den snabbt, jag tar biljetten och tittar på den. Planet går om två timmar, jag reser mig och säger hej och går iväg. Jag sätter mig på cykeln och cyklar hem.
***
Jag ligger på en solsäng och solar, jag kom hit igår kväll. Jag checkade in och åt middag, sen gick jag och la mig. Nu ligger jag här och solar i väntan på att klockan ska bli 17 och jag ska besöka en toalett på en restaurang. Jag ser på de andra som ligger runt poolen, det är mest medelålders män och kvinnor. Jag och en kvinna sänker väl medelåldern här runt poolen med tjugo år kanske.
Jag reser mig och går fram till poolen och hoppar i, jag bryter vattenytan och börjar simma. Jag simmar fram och tillbaka, det blir en hel del vändningar. Jag stannar vid ena kanten och hivar mig upp och sätter mig på kanten. Jag drar handen genom håret och reser mig och går tillbaka till solsängen. Kvinnan är borta, jag ler lite och lägger mig på solsängen igen.
***
Jag går in på restaurangen och besöker toaletten, där finns ingen telefon på den plats som de sagt den ska ligga på. Jag går ut från restaurangen och börjar gå, jag ser och känner dem. Jag slappnar av och jag ser minibussen närma sig och den stannar framför mig i korsningen, de knuffar in mig milt och räcker mig en huva utan ögon.
Jag drar den över mitt huvud och det blir svart, jag lutar mig tillbaka och sluter ögonen. Minibussen stannar och jag känner hur de drar av mig huvan. Jag blinkar till och drar handen genom håret, jag går av minibussen och en av männen visar med handen att jag ska gå med honom. Jag ser på de andras beväpning, på automatvapnen.
Deras pistoler och granater, mannen visar med handen att jag ska gå in i det gröna tältet. Jag går in och jag ser en äldre man och en kvinna sitta vid ett bord, jag går fram till en stol och sätter mig. Kvinnan är den kvinna som låg vid poolen.
– Välkommen, Örlogskapten, Dexler.
– Tack, överste Jiddah.
– Bra uttal.
– Tack, bra engelska.
– Tack.
– Så vad är det ni vill, Överste?
Hon tittar på mig och räcker mig en mapp, jag tar emot den och öppnar den. Jag börjar läsa den, jag läser snabbt och när jag är klar så tittar jag på henne.
– Detta är inte allt överste, vad är det du inte visar mig? om jag kan se hålen så kan du vara övertygad om att min chef kommer se dem. Så ska du visa mig allt eller ska jag resa mig och gå?
Hon tittar på mig, jag möter hennes blick.
– Den man som vi är övertygade om ska ligga bakom attacken är en f.d. palestinsk agent som vi tappade kontrollen över. När vi skulle rätta till misstaget så dödade han tre av de våra, nu så säljer han sina tjänster till diverse terror organisationer och andra verksamheter. Han är hyrd av ett politiskt parti hos er som vill skapa kaos och skylla på oss.
Jag tittar på henne, hon tittar på mig.
– Du skrattar inte, örlogskapten.
– Ni skulle inte bjuda hit mig överste om ni inte hade bevis, frågan är varför ni inte lämnar detta direkt till regeringen. Vi har Pro Palestinsk regering just nu.
Jag tystnar och ser på henne.
– Ni misstänker läckor hos säkerhetspolisen, har du bevis. Jag tror på dig men när du talar om politiska partier och säkerhetspolisen så måste jag komma med mer än ditt ord på att det är så.
Hon tar fram en USB sticka.
– Som du kommer se på stickan så har du fyra dagar på dig att möta hotet, örlogskapten. Eller jag ska säga, Ronin.
– Säg du bara, örlogskapten. Jag sa att jag litade på dig när det kom till dina bevis om förrädarna. En sak till, jag förlåter dig för denna gång överste. Använd det namnet en gång till så blir det konsekvenser, om jag bara har fyra dagar på mig så behöver jag åka hem direkt.
Hennes män spänner sig, jag tittar på dem och ler lite. Hon höjer handen och de slappnar av.
– Javisst, de kör dig tillbaka.
– Till nästa gång överste.
Jag sätter mig i bilen och drar huvan över ansiktet.
***
Jag sitter på taket och tittar ner parken därnere, jag gör en mental anteckning. Jag reser mig och går nerifrån taket och jag joggar nerför trappan och går ut på trottoaren. Jag går fram till parken och jag ser på den, jag göra fler mentala anteckningar.
Jag lämnar parken och jag kör iväg, jag parkerar bilen i släktens garage och jag går upp och går till den fastighet som Ulf och Viola bor i. Jag öppnar porten och går uppför trappan och går fram till deras dörr. Jag ringer på och dörren öppnas.
– Michael.
– Viola.
– De sitter i en av salongerna.
– Du får visa mig Viola.
Hon ler och går iväg, jag går efter henne. Vi kommer in i en av salongerna.
– Nå?
– Planen är smart i all sin enkelhet, tre bomber. De smäller de drar iväg med henne, när hon sätter sig i bilen så trycker han på knappen och bilen sprängs. Hans hantlangare dör, de ser arabiska ut, det där politiska partiet som betalt honom kommer att skrika om araber och Palestinier, de kommer säga att de har bevis, bevis som de fått av förrädare på SÄPO, som i sin tur fått dem av Mossad, som fått dem av CIA. Regeringen förstod nog inte riktigt när de inte smekte Israel och indirekt USA medhårs i mellanöstern. Du ser lite chockad ut Anders, det är klassiskt amerikansk taktik för att skapa kaos. De kommer förneka hela skiten, så vi får stoppa dem på hemmaplan. Jag tar hand om terroristerna, ni sköter politiken. En sak till, är det någon av som springer runt och använder kodnamn på mig?
– Förlåt?
– Översten där använde Ronin, jag gjorde väldigt klart för henne vad jag tycker om det Ulf.
– Det är ingen av oss.
– Då stämmer mina misstankar om att det finns läckor hos oss med, det smeknamnet är det inte många som känner till. Det finns säkert i en eller annan fil här.
– Vi tittar på det med, men vi är tvingade att lämna kopior på allt till SÄPO, Michael.
– Där ser man, detta är vad jag behöver Ulf.
Jag börjar berätta, när jag är klar så tittar han på mig.
– Du kan inte få Stefan.
– Varför?
– Därför han är upptagen med annat.
– Som är viktigare än detta?
– Ja, Michael. Det är viktigare än detta.
– Jaja då får jag låna in Jönsson i stället.
– Behöver du två stycken?
– Ja, jag behöver två stycken. Kan vi ha genomgången här? annars så får jag låna släktens fastighet. Men risken för att det blir liv är stor.
– Varför inte i våra lokaler?
– Som sagt innan ni kollat upp eventuella läckor så nej.
De tittar på mig, jag möter deras blickar.
***
– Då är vi på tårna, ser ni målen?
– Ja.
– Bra då verkställer ni på min order, alla redo.
Jag ser på de tre männen, jag står nära den fjärde.
– Verkställ.
Jag ser de tre männen ramla ihop, de bli bortförda. Deras vagnar med, jag ser på den fjärde mannen och han ser vad som händer han med, han slickar sig om läpparna och börjar gå. Jag följer efter honom och han kommer fram till sin bil och han tittar på telefonen, sen blir det svart.
En minibuss stannar och jag kastar in honom i den och den kör iväg. Jag tittar i baksätet på bilen, jag låser upp den och sätter mig i den och svänger ut från trottoaren. Jag kör iväg och jag kommer fram till återsamlingsplatsen.
– Bombskyddet får säkra bilen, den är full av bomber. Bra jobbat allihop, alla mål säkrade och omhändertagna inga förluster för oss. Ett perfekt uppdrag vill säga. Så tack mina herrar och damer.
De nickar och går iväg, jag får nycklarna till minibussen.
– Bra, jobbat Marcus och Jönsson väldigt bra skytte.
– Tack.
– Jag ska bara lämna honom så ses vi sen.
– Vem ska du lämna honom till?
– De som skapat honom, de vill väldigt gärna ha ett samtal med honom. Vi ses sen.
Jag kör iväg och jag ringer upp Ulf.
– Kör.
– Ja.
Vi lägger på och jag ringer ett annat nummer.
– Kom till mötesplatsen så kommer ni att få en present, som utlovat.
Jag lägger på och kör vidare. Jag kommer fram till mötesplatsen, jag stannar minibussen och går ur den. Jag öppnar dörren och drar ut mannen från sätet och kastar honom på marken, han stönar och han försöker spela mer skadad än vad han är.
Jag ignorerar honom och väntar på att hon som jag ringde ska komma, jag ser lamporna på en bil närma sig. Jag sätter handen på min pistol och väntar, bilen stannar och hon och två män kommer fram till oss.
– Varsågod, ta ni hand om honom denna gång. Se det som en betalning för informationen.
– Det var så lite så, det var en klinisk operation, örlogskapten.
– Ja, överste.
Vi för konversationen på palestinska, om hon blir överraskad så visar hon det inte. De lyfter upp mannen, han stönar till.
– Han bara fejkar så ni behöver inte vara försiktiga med honom.
De två männen tittar på mig, de nickar och går iväg. Jag ser dem bära bort honom, hon tittar på mig. Jag möter hennes blick.
– Tack för gott samarbete örlogskapten.
– Detsamma överste, en sak. Säg aldrig Ronin till mig igen, händer det så blir det konsekvenser.
Hon tittar på mig, hon ser något i min blick.
– Det var sagt med respekt örlogskapten.
– Jag vet överste, det var därför det inte blev konsekvenser. Ge honom vad han förtjänar överste, han är en ful fisk.
– Ja örlogskapten.
– Till nästa gång Saina.
– Detsamma, Michael.
Jag går runt och sätter mig i minibussen, jag kör iväg och kommer fram till Ulfs lägenhet. Jag parkerar på gatan framför fastigheten, jag låser den och går in i trappan och går upp till hans lägenhet. Jag går in och jag går till det rum vi haft genomgångarna i.
– Mina herrar och damer, bra jobbat. Verkligen bra jobbat, jag har inte mer än så att säga faktiskt. Återgå till ert för det ska jag göra, det som händer nu är politik. Den lägger jag mig inte i.
De tittar på mig och nickar, de säger hej och går i väg. Markus stannar kvar när de andra gått.
– Tankar? Markus.
– Nej, inte direkt faktiskt. De utgjorde ett hot mot oss, vi svarade på det hotet. Själv?
– Nej som sagt, de utgjorde ett hot mot oss. Vi svarade på det hotet, Markus.
– Inte för att jag har med det att göra, men varför var inte Stefan med och varför kallade de inte honom för att åka dit.
– Han kan kanske inte Palestinska, Markus.
– Och det kan du, Michael?
– Ja, Markus det kan jag. Det och ett tiotal språk till.
– Det var som fan!
– Haha, ja kanske det. Jag berättar gärna den historien för dig en dag, men inte idag. Åk tillbaka till Göteborg så hörs vi.
– Det gör vi Michael, perfekt planerad plan förresten.
– Tack.
Han lämnar lägenheten, jag andas ut och jag sätter mig och jag ser på mina händer som skakar nu när adrenalinet lägger sig. Jag reser mig snabbt och går till toaletten och sätter mig på knä och kräks.
***
Ulf och Anders sitter i en stor sal på Rosenbad, alla partiledare är inbjudna till Ulfs genomgång, en del tittar på hans uniform som han dagen till ära har på sig. Anders sitter till vänster om honom och RÅ (riksåklagaren) sitter till höger om honom.
Statsministern höjer rösten lite och på sin lugna norrländska så samlar han de andra. De sätter sig och tittar på honom, han berättar varför de är där. För att landets militära underrättelsetjänst, tillsammans med riksåklagaren har kallat till detta möte.
– Så jag lämnar ordet till Amiral Wachtmeister.
– Tack herr statsminister, idag 14.10 så stoppade den operativa avdelningen på MUST en planerad attack mot vår utrikesminister. Som sagt attacken stoppades, ingen kom till skada.
– Terrorister!
– Araber!
Ulf tittar på de som avbrutit honom.
– Nej lönnmördare, hyrda av bland annat dig och ert parti. Det är därför som RÅ är med här idag, men innan du börjar skrika om bevis osv. så har vi bevis. Både om er inblandning i attentatet, om SÄPOs spionerier och förräderi. De män som försökte utföra attentatet, eller lönnmordet är omhändertagna.
– Nationaliteter?
Ulf ser på Kd:s partiledare.
– En tyskmedborgare, två belgiska medborgare och en svensk medborgare frun.
Hon tittar på Ulf, han möter hennes blick.
– Fler frågor?
Alla i rummet ser chockade ut, alla utom utrikesministern. Hon ser heligt förbannad ut.
– Då lämnar jag över till fru Helgesson.
– Tack Ulf, vi har gått igenom materialet som Amiralen lämnat till oss. Det vi hunnit gå igenom påvisar att ni begått brott, inte bara ett utan många. När jag säger ni så i detta rum så gäller det er två.
Hon tittar på partiledaren för Folkets väl som de kallar sig, som gammelmorfar kallar nazistiska förbannade svin. Ett par i släkten stöttade dem ekonomiskt, tills gammelmorfar fick reda på det. Det slutade illa för de släktingarna, den andre hon tittar på är SÄPOs chef. Dörren öppnas och sex poliser kommer in i salen och de griper de två männen. De leder dem ut från salen.
– Jag tackar för tiden, jag får ta hand om dem.
– Har det gjorts fler arresteringar?
Hon tittar på M:s partiledare.
– Ja, än så länge ett tjugotal. Det är inte bara det partiet som är inblandade, det är fler.
– Vem?
– Vem vadå?
– Ja vilka partier och vem är det?
– Det lär du märka, av spaningstekniska skäl så kommer jag inte avslöja några namn än.
– Litar du inte på mig!
– Nej, inte efter det jag läst. Så nej jag litar inte på er politiker. Jag ska försöka få detta prövat som en attack mot landet Sverige. Så nej jag kommer inte avslöja namn eller parti tillhörighet, men man behöver inte vara någon Einstein för att räkna ut var landsförrädarna finns med tanke på vilket parti som ligger bakom detta eller hur?
– Hur fan gör vi med pressen?
RÅ tittar på partiledaren för ett av de partier som hon avsåg i sin pik.
– Det har gått ut en press release från mitt kansli, de är informerade om vad som händer.
De stirrar på henne.
– Som sagt, mitt förtroende för er är lätt naggat i kanten.
Hon lämnar salen och de stirrar på hennes rygg och sen vänder sig alla mot statsministern, han tittar på de som sitter där.
– Vi ska kanske bryta här så att ni kan försöka rädda vad som räddas kan för er del?
Han ser på de som sitter runt bordet, alla reser sig. De lämnar salen fort, Centerns partiledare går fram till utrikesministern och ger henne en kram. De umgås utanför arbetet, de andra partiledarna noterar gesten. Frågan är om de läser in mer i den än bara en kram från en vän till en annan. Ulf och Anders reser sig också och de samlar ihop sina papper.
– Ulf.
– Ja herr statsminister.
– Jag vill tala med dig på mitt kontor.
– Javisst herr statsminister.
– Jag kommer vara med på det samtalet.
– Javisst, Rita.
Alla har respekt för henne, hon är inte en kvinna som man säger nej till. Anders tittar på Ulf.
– Du följer med Anders.
– Ja, sir.
– Hut.
Anders ler mot honom. De går ut från salen och de går till statsministerns kontor, de blir insläppta och de går till hans rum. De sätter sig och utrikesministern tittar på Ulf.
– Varför i hela helvete blev jag inte informerad?
– Av två anledningar, frun
– Inget jävla överklass skit, jag heter Rita. Nå?
Ulf tittar på henne, Anders sväljer lite och han hoppas på att det inte syns.
– Som sagt av två anledningar, 1. På grund av de läckor som finns hos SÄPO de är rejäla, vi ville verkligen sätta dit dem, den som planerade och sen förde befäl för operationen. Bedömde det som så att du inte var i fara, därför så informerades inte du.
– Den andra anledningen?
– Att samma befäl gjorde bedömningen att du kanske inte hållit talet, Rita.
– Jag hade inte backat.
– Nej, det sa han med. Men han gjorde bedömningen att statsministern hade gjort det. Men den viktigaste orsaken var säkerhetsläckorna.
– Hur fan kom ni över informationen, Ulf.
– Genom ett samarbete med PLOs underrättelsetjänst.
– Och de som skulle utföra attacken?
– Tre av dem ligger på sjukhus med skottskador, den fjärde är paketerad och bortförd. Priset för informationen kan man kanske säga.
Det var det inte, men jag hade gjort bedömningen att de som inte gillar invandrare skulle få vatten på sin kvarn om de fick reda på att en palestinier låg bakom detta. Han är tyskmedborgare, falska papper men väldigt välgjorda sådana.
– Hur tackar vi honom, Ulf?
– Förlåt?
– Ja, hur tackar vi honom som planerade och utförde operationen?
– Han var inte själv herr statsminister.
– Som Rita sa, skippa överklass attityden. Den kanske imponerar på de som kommer ta över efter valet, men jag är en fabriksarbetare från Norrland.
– Okej, Olof. han var inte själv.
– Nej men han var ledaren.
De tittar på varandra, sen så lägger Ulf fram ett förslag.
***
Jag tar fram min telefon, jag är i min lägenhet i släktens fastighet. Jag tittar ut genom fönstret, jag ser på vattnet som glittrar i sommarsolen. Jag bestämmer mig och går nerför trappan, jag går ut på gatan och vinkar på en taxi. Den kör i väg och jag lutar mig tillbaka, detta kan slå mot släkten.
Ett par virrpannor är inblandade i det som kommer träffa fläkten snart om det inte redan gjort det. Jag förbannar alla virrpannor, de är inte med i det partiet. Man får vara glad för det lilla, men de är med i ”föreningen” som de säger. – som ska verka för Sveriges väl och ve.
Som sagt förvirrade idioter, gammelmorfar kommer plocka fram geväret och jaga dem till skogs. Det är mest det jag är rädd för, att han ska jaga upp sig. De kommer att bli arresterade, de förtjänar att bli det. Men för gammelmorfars hälsa så måste jag varna honom.
Vi kommer fram till släktens sommarhus, jag betalar och går ur taxin. Jag går in i sommarhuset och jag nickar åt de släktingar jag ser. Jag kommer ut på baksidan, jag ser gammelmorfar sitta under ett parasoll. Jag går fram till honom, han ser på mig och ler. Tills han ser på mina ögon, då försvinner leendet.
– Vad fan har hänt?
– Jag har stoppat en attack mot utrikesministern, en attack som var betald och sponsrad av högerfolk. En del släktingar var med på detta genom en Loge som de tillhör, med fler sådana förvirrade människor. De kommer bli arresterade gammelmorfar, jag ville bara förvarna dig så att du inte får ett slaganfall.
– Vem?
– Johan och Fredrik, de blev värvade på den där fantastiska internatskolan som jag aldrig gick på. Det finns en massa sådan skit där, jag kan inte säga om de delar deras ideologier eller om de bara är klassiskt höger. Slippa betala skatt osv. inte för att de gjort ett ärligt handtag i hela sina liv. Men de betalar för mycket skatt ändå.
– När, Michael.
– Om de inte redan är arresterade så kommer det ske inom den närmsta timmen, min chef informerar regeringen och riksdagspartierna just nu. Jag lägger mig inte i politiken gammelmorfar.
– Klokt, Michael. Berätta.
Jag sätter mig och börjar berätta.
***
Ulf och Anders går nerför trapporna och de kommer ut på trottoaren och de går fram till bilen som väntar på dem. De sätter sig i baksätet och bilen kör iväg.
– En bra eftermiddag.
– Ja, sir.
– Hut.
Anders ler och Ulf ser på honom.
– Jag håller med, Michael förresten.
– Vadå då, Anders?
– Jag lämnar politiken åt andra, det är ett grisigt spel.
– Ja, Anders det är det.
***
Gammelmorfar ser på mig och ler.
– Så du hotade en överste i PLO?
– Ja morfar, hon testade mig. Jag synade henne och hon blev både förvånad och spak.
– Bra, Michael.
Han tittar på mig och ler, jag ler tillbaka. Jag ser på släktingarna som tittar på oss.
– Ska vi berätta för Johan och Fredriks föräldrar?
– Nej, det ska vi inte, Michael. De ska stå där med sina tvättade halsar, satans brunskjortor hela högen.
– Hur länge till stannar du här gammelmorfar?
– Veckan ut i alla fall, varför?
– Därför att om en vecka så har jag en överraskning åt dig.
– Vad för något, Michael?
– Berättar jag det så är det väl ingen överraskning?
– Förvisso.
Jag ser Fredriks far svara i telefonen, jag ser hans ansikte förändras.
– Nu träffar skiten fläkten gammelmorfar.
– Ja jag ser det, Michael. Tack för förvarningen.
– Ingen fara, frågan är vad min chef sagt om det. Men jag bryr mig faktiskt inte, jag varnade inte dem, jag förvarnade dig. De får vad de förtjänar, vilket på sin höjd kommer bli dagsböter misstänker jag.
– Ja kanske det, Michael.
– Jag åker tillbaka till stan, det känns som de kommer att gnälla till dig. Nu vet du vad som hänt och kan bemöta deras gnällande.
– Haha, ja. Förresten, vi måste åka till slottet i Österrike en dag i sommar.
– Jaha, varför?
– Vi ska skriva på något kontrakt om uthyrningen av det. Eftersom du är Von Dexler så ska du skriva på denna gång, det är ditt arv Michael.
– Javisst, bara säg till när så åker vi.
– Bra, Michael. Släkten därnere var förvirrade, men min far var det inte Michael.
– Nej, Gammelmorfar.
Vi ger varandra en kram, jag går in och går igenom huset. Jag tar fram min telefon och ska ringa.
– Var ska du, Michael?
Jag vrider på huvudet och ser på en av mina nästkusiner, Helen.
– Till fastigheten, Helen.
– Vill du ha skjuts?
– Ja tack, gärna.
Hon går mot garaget och hon öppnar det, jag ser på bilarna som står där och gör ett snabbt och säkert väldigt fel överslag på vad värdet är på de bilarna som står där och summorna svindlar. Hon sätter sig i en av sportbilarna och backar ut, jag stänger garaget och öppnar dörren till bilen och sätter mig i den.
Hon kör iväg och jag tittar på henne, hon ser bra ut. Inte så att jag föreställer mig att de som inte är släkt med henne som jag vrider på huvudena när de ser henne på stan. Men om man väljer att ta sig tid att studera henne så upptäcker man att hon ser bra ut.
Hon är en av dem som inte behandlat mig som en bastard, hon har inte varit direkt vänlig i heller. Man kan väl säga att hon varit neutral, ja det är väl ett bra ord för det.
– Vad gör du häruppe, Michael?
– Jag har semester, jag fick ett ryck och åkte upp. Det var ett tag sedan jag var här, jag har bott i lägenheten och städat den.
– Vi har personal som sköter det, Michael.
– Ja om man bor här permanent ja, en begränsning av gammelmorfar. Han gillar inte slavarbete.
– Nej, jag håller med honom.
Jag vrider lite på huvudet och tittar på henne, precis så poängterade hon att det finns personal som sköter städningen, sen så vänder hon på det och säger att hon håller med gammelmorfar.
– Varför gillar du inte oss, Michael?
– Mer än för att ni kallar mig för horungen eller bastarden, att ni kallar min mor för hora? Förutom det för att ni alltid sett på mig med förakt Helen, eller inte alla. Inte du och ett par till, jag förstår också att ni inte vågade gå emot ledarna. Jessika och Fredrik, de blev så pumpade av sina föräldrar att det inte fanns någon hejd på det. Men förutom allt det och lite till så är det för att det känns som vi kommer från helt olika planeter, hela er bubbla häruppe. Jag förstår mig inte på den, helt ärligt. Frågan är om jag någonsin kommer göra det, Helen. Min mor och gammelmormor och gammelmorfar har gett mig en helt annan uppfostran och uppväxt än er andra. Ingen av dem delar era värderingar eller ert sätt att leva på, Helen. Ja min mor gjorde ett ”misstag” det var inte att hon hade sex med en man, där kondomen sprack och jag blev till. Nej ”misstaget” hon gjorde var att hon behöll ”misstaget” bastarden. I släktens ögon så var det ”misstaget”. För de vet inte om min far har rätt ”blod” i sig, det finns till och med bland de riktigt förvirrade i släkten som är rädda för att jag har invandrarblod i mig. Vilket jag redan har, gammelmorfar med. Då vår släkt på hans fars sida kommer ifrån Österrike. Så förutom det Helen så har ingen av er velat lära känna mig, när frågade om jag fick vara med och leka när jag var yngre och ni ganska brutalt berättade för mig vad ni tyckte om det, så slutade jag fråga. Ni var inte intresserade av mig, varför skulle jag då visa intresse för er, Helen?
Jag tystnar, det var inte meningen att hon skulle få all skit. Men hon frågade och en massa år av återhållen ilska fick sitt utlopp. Hon säger ingenting, inte jag i heller. Det finns inte mer för mig att säga, jag ser ut genom framrutan.
– Förlåt, Michael.
– Tack, Helen. Detsamma, du har varit en av de bättre. Det var inte meningen att du skulle få hela den skopan ovett som du fick, men du frågade.
– Haha, ja jag gjorde ju det, Michael. Det stämmer det du säger angående Fredrik och Jessika, vad vissa av föräldrarna sa. Mina föräldrar sa inget sådant så att vi barn hörde det. Vad de sa när vi inte var där har jag inte en aning om. Men jag och Lovisa fick aldrig höra de orden från dem. Vad de andra fick höra vet jag inte, jag minns att jag frågade min mor en gång vad bastard var. Hon frågade varför jag ville veta så förklarade jag, hon blev arg och sa att jag aldrig fick säga så till dig. Varken jag eller Lovisa, så vi gjorde inte det.
– Som sagt, du har varit en av de bättre. Lovisa är ett par år äldre än oss så hon hängde inte riktigt med oss andra. Vad gör hon nu för tiden?
– Hon är lärare på internatskolan.
Jag vrider på huvudet.
– Där ser man, men varför där?
– Har inte en aning, men det är en bra studiemiljö kan jag tänka mig. Bra betalt med.
– Du då, vad gör du Helen?
– Jag läser juridik, sen får vi se vad det blir när jag är klar men det lutar åt affärs sidan av juridiken.
– Så jurist?
– Ja, jurist är det så konstigt?
– Nej då, absolut inte Helen.
– Vad gör du?
– Jag är militär, jag ska dock börja studera till hösten. Jag ska försöka kombinera mitt arbete med studier.
– Vad ska du läsa?
– Ekonomi, jag är ju gammelmorfars arvtagare så jag får ju veta vad jag ger mig inpå.
– Och militär?
– Ja, militär Helen.
– Varför, Michael?
– Jag skyller på gammelmorfar, han romantiserade sin tid i militären under och efter kriget.
Jag ler när jag tittar på henne.
– Jag vet inte så mycket om det, mina föräldrar talar inte så mycket om honom överhuvudtaget.
– Han räddade släkten från undergång, så mycket kan jag säga i alla fall. Han startade eget i Malmö, han släppte banken häruppe. De andra tvås barn och barnbarn fick ta över den. Vi kan väl säga att de klantade sig rätt rejält, de vände sig till gammelmorfar, eller han hade kvar sina aktier som han ärvt av sin morfar och mor. Alltså sin morfar, på den tiden så skulle inte kvinnor blanda sig i affärerna. Så min gammelmorfar fick dem, han räddade banken på sextiotalet. Utan honom så hade släkten levt ett helt annat liv, tro mig. Han har fortfarande inte så mycket med banken att göra, mer än att han håller de andra i öronen. Vilket kommer bli min uppgift när han inte finns med oss längre. För han kommer inte finnas med oss en dag, han är över nittio.
– Men han var militär under kriget?
– Ja, Helen det var han, till släktens stora förtret så valde han de allierades sida. Han hatade nazisterna med passion Helen, då ska du veta att hans fars släkt i Österrike var uttalade nazister, vår släkt umgicks med den nazistiska eliten på trettio och fyrtiotalet Helen. Fram tills kriget var slut, efter det så fortsatte man att vara med i skuggorna. Tills gammelmorfar kom hem och började städa upp i skiten. Men släkten har alltid varit höger i någon utsträckning. Det finns de som fortfarande har vissa fascistiska vurmar om man kan säga så.
Hon kör ner i garaget under fastigheten, hon parkerar och tittar på mig.
– Så du menar att vår släkt, var nazisympatisörer?
– Ja, Helen. Det var de absolut inte ensamma om, en hel del av de finare familjerna hade sådana böjelser. För att inte säga alla i mer eller mindre omfattning där tyvärr Af Reuterskiöld och Von Dexler var extra mycket involverade. Ja förutom rebellen då gammelmorfar.
Vi går uppför trapporna till den stora våningen, vi går in och vi tar av oss skorna. Hon tittar på mig.
– Kaffe?
– Ja tack.
Hon säger till om kaffe till personalen, vi går till en av salongerna. Vi sätter oss och hon tittar på mig. Hennes telefon börjar plinga till och hon tar fram den och börjar läsa, jag tar fram min telefon och ett leende spelar på mina läppar. Skiten har träffat fläkten. Det är kaos på förstasidorna.
***
Jag tvättar av gammelmorfars motorcykel, jag var ute och körde med den innan. Med hjälm på huvudet, förvisso inget skinnställ men jag kör inte så fort med den. Inte som med min egen, då har jag skinnställ på mig. Min egen som är en Kawasaki Ninja, den står i garaget tillsammans med gammelmorfars bilar och hans motorcykel som han bad mig köra.
Han är kvar i Stockholm, det blev lite kaos efter min operation. Inte bara för Joakim och Fredrik, de hade blandat in banken i vissa transaktioner som gammelmorfar tillsammans med bankenspersonal får reda ut. Jag tittar på mobilen, jag ser meddelandet från Wilma.
– Fika?
– Gärna, var?
Jag skickar meddelandet, jag stänger av vattnet och rullar in hans motorcykel. Jag drar i slangen och den dras in, jag tar fram mobilen och läser på den.
– Samma ställe som sist, om en timme?
– Gärna, Wilma.
– Då ses vi där.
– Det gör vi.
Jag stänger dörrarna till garaget, jag funderar på om jag ska köpa något inne i stan om jag nu ska bli student och få lite närmre till jobb. Sen så kanske det är dags att lämna nästet. Jag ler lite, fast det är klart. Frågan är om jag kan lämna gammelmorfar ensam. Jag går till mitt rum och går in i badrummet, jag klär av mig och duschar av mig.
***
Jag ser Wilma komma gående, vi kramar varandra och vi ger varandra en kyss. Vi går in och köper kaffe, vi tar dem med oss och sätter oss därute. Jag tar av mig solglasögonen och tittar på henne.
– Du ser sliten ut Wilma.
– Jag har haft en downperiod, men det har vänt nu.
– Det låter inte bra, Wilma. Du kunde hört av dig.
– Nej, när jag är därnere så ska jag inte umgås med andra, Michael. Men jag är på väg upp igen. Eller jag är uppe men som du säger, jag blir sliten av det. Så vad har du gjort den senaste tiden? Sen sist?
– Hm, till stora delar så blir svaret. Ingen kommentar, men annars så har jag umgåtts lite med min gammelmorfar. Varit hemma och tränat och läst böcker.
– Med ingen kommentar så menar du att du arbetat?
– Som sagt ingen kommentar, men ja jag har arbetat.
– Med det som hände i Stockholm?
– Ingen kommentar.
– Där ser man, det är rätt galet det som hände.
– Det kan man säga, makt korrumperar.
– Ja.
Vi dricker av kaffet och jag ser på henne, hon ser trött ut. Jag lutar mig fram och smeker hennes kind.
– Vill du följa med hem till mig och vila lite? Ligga på en solsäng och bara slappa?
– De låter skönt, Michael.
– Då gör vi det.
***
Vi ligger på varsin solsäng och låter solen värma oss, vi ligger där nakna och solar. Vi håller varandra handen och jag smeker hennes hand med min tumme. Hon vrider på sitt huvud och tittar på mig.
– Du hade rätt, Michael, det är väldigt skönt detta.
– Ja, det är det Wilma.
Hon säger inte mer, jag blundar igen. Jag svävar bort i mina tankar, jag vet inte om jag somnat eller bara domnat av. Men jag ”vaknar” av att jag känner Wilmas varma mun och läppar om min penis som står väldigt hård och redo. Jag tittar på henne och hon smeker mig med handen och frågar.
– Du tar inte illa upp?
– Nej Wilma verkligen inte, du ska kanske vända dig hit så att jag kan slicka dig samtidigt?
– Du det var en väldigt bra idé.
Hon ler mot mig och vänder sig och sänker sin slida över min mun, min tunga möter hennes läppar och inre. Jag börjar slicka henne och hon suger mig, vi tillfredsställer varandra med tunga, fingrar och munnar. Jag hör henne frusta till och hennes kropp stelnar och spänns, hon slutar suga mig och ett skrik lämnar hennes läppar och hon kommer över mitt ansikte, jag slickar hennes intensivt och jag njuter av hennes safter.
Hon flyttar sig fram och tar tag om min penis och hon börjar rida mig med ryggen mot mig och jag ser på hennes rumpa och jag stönar av synen framför mig. Jag tar tag om hennes höfter och hjälper henne med takten och vi jobbar oss båda upp mot våra orgasmer.
Jag känner ilningarna träffa mig och jag stönar till och jag skjuter upp min höft när jag kommer och hon skriker till lite och kommer hon med. Jag känner säden pumpa ur mig och fylla henne, hennes inre kramar och masserar mig genom hennes orgasm. Vi andas tungt båda två när orgasmerna ebbar ut.
***
Vi ligger i min säng, vi ligger skedställning. När vi älskat så hade vi duschat av oss i utomhus duschen, sen badade vi nakna i poolen. Vi solade i ett par timmar till, sen lagade vi mat och åt. Vi satt ute till långt ut på kvällen, hon drack vin och jag öl. Inga mängder, hon drack två halvfulla glas och jag två öl.
Jag frågade om hon ville stanna över natten, hon sa ja. Vi gick in och upp till min våning, vi klädde av oss och älskade. Vi älskade länge, mjukt, sensuellt, kärleksfullt. När vi var klara så gick vi in i badrummet och duschade tillsammans, sen la vi oss i sängen.
Nu ligger vi här, jag bakom henne och jag kramar henne mjukt. Hon sover och jag sluter mina ögon och försöker somna jag med. Det tar ett litet tag men det går.
***
Ulf sitter på saluhallen och dricker av sitt kaffe, han ser henne komma gående. Hon sätter sig och han tittar på henne, hennes klädsel och frisyr avslöjar inte vad hon är. Verkligen inte, den säger inte att hon är överste i PLO.
– Ulf.
– Saina, hur är det?
– Det är bra, med er hjälp så fick vi tag i en förrädare som varit väldigt skadlig för oss. Vi skulle vilja tacka din adept Ulf.
– Han är inte min adept, men hur menar du, Saina?
– Palestina är väldigt tacksamma för hans insatser, han skötte hela affären väldigt bra. Mina överordnades ord, inte mina. Jag håller med om dem, men det var de som sa det.
– Så ni vill ge honom en medalj?
– Ja, Ulf. Palestina vill ge honom en medalj.
– Där ser man, jaha då får vi se till så att det blir av. Men diskret.
– Givetvis, Ulf så kommer det att ske diskret.
– Bra, då har jag ett förslag, Saina.
Hon tittar på honom när han lägger fram sitt förslag, när han är klar så tittar hon på honom.
– Så gör vi, Ulf.
– En sak till Saina, om inte han sagt till dig. Säg inte Ronin till honom igen, han uppskattar verkligen inte det smeknamnet.
– Han gjorde det väldigt klart för mig, hans varning var väldigt tydlig. Det var första gången sen jag gick med i PLO som jag blev rädd för någon. Mitt första befäl hade nästan samma blick som Michael gav mig, Michaels var värre dock. Vet du varför han inte gillar det namnet?
Ulf tittar på henne.
– Han vet inte vem hans far är, det befälet som gav honom det namnet gjorde för att håna honom som bastard, en Ronin är en herrelös krigare. I detta fallet så skall det tolkas som att han är en bastard utan far. Michael tog illa upp, väldigt illa.
– Vad gjorde han?
– Han blev bäst där, fick två medaljer varav den ena den finaste medaljen man kan få där. Sen så såg han till så att det befälet hamnade i onåd och fick sparken. Ingen använde det smeknamnet igen, han har ett annat som han uppskattar betydligt mer om du tänkt använda sådana.
– Iceman?
– Precis, det fick han här i Sverige. Efter en övning i snö, ryssarna har ett annat smeknamn på honom.
– Jaså? Vilket är det?
– Vita döden, eller Belya Smert.
Hon tittar på honom.
***
– Ja?
– Hej det är Ulf.
– Hej, vad har du på hjärtat?
– Vad gör du?
– Solar i min trädgård, eller gammelmorfars trädgård. Vaddå?
– Du ska komma till min stuga på Österlen i morgon, fin uniformen på.
– Marinens?
– Ja, jag sa fin uniformen, Michael.
– Förvisso, den svenska eller engelska?
– Den svenska givetvis.
– Där ser man, jaha när ska jag vara där och var finns din stuga?
Han säger adressen och jag säger att jag hört den, vi avslutar samtalet och jag lägger mig ner igen. Wilma körde till träningen i morse efter att jag tränat och vi ätit frukost. Jag lägger mig ner igen och sluter ögonen och somnar om. Älskandet och tränandet tar på krafterna, vi hade älskat efter min träning i morse, sen åt vi frukost och hon körde iväg till träningen.
***
Jag parkerar bilen och jag ser på de andra två bilarna, jag går fram till dörren och knackar på. Viola öppnar och jag hälsar på henne.
– Hej, Viola.
– Hej, Michael.
Hon har sin uniform på sig hon med, jag gör honnör och hon tittar på mig och ler. Hon svarar på den och jag sänker handen.
– Vad är det som händer?
– Kom in.
Vi går in och vi kommer till ett kombinerat vardagsrum och kök, den öppna planlösningen känns lite fel i ett så pass gammalt hus. Men ändå inte, jag ser på de som är i rummet. Två av dem känner jag igen, de andra två vet jag inte vem de är. Saina reser sig och de andra två soldaterna gör det samma.
Vi gör honnör och hon förklarar snabbt varför de är här, hon ber om ursäkt för stressen men något har dykt upp. Hon sätter på mig medaljen, hon gör honnör och jag svarar på den. De andra två officerarna gör också honnör, hon räcker mig ett kuvert och säger att det innehåller mitt hederssmedborgarskap i landet Palestina, det är en del av medaljen.
Jag tackar så mycket, Ulf öppnar en flaska champagne, vi skålar och tar varsin klunk av den och hon ber om ursäkt igen för att de är tvungna att lämna. Jag svarar att det är vad det är, de åker iväg och jag tittar på Ulf och Viola.
– Vad säger våra chefer om det här, Ulf?
– Ingenting, inte efter det du gjorde för dem. På tal om det, det kommer bli en liknande ceremoni i Stockholm för dig.
– Förlåt?
– Statsministern och då regeringen vill ge dig en medalj de med.
– Där ser man, jaha. Men jag var inte ensam, Ulf. Långt därifrån.
– De kommer att få sina medaljer vid en mindre ceremoni.
– Jaha, så när ska jag vara där då?
– På fredag, de har egentligen semester men de stoppar den för att ge dig en medalj.
– Jaha, där ser man. Då kanske jag inte ska avslöja att två av mina släktingar använt släktens bank förvissa av de transaktionerna?
– Kanske inte det nej.
– De använder Af Reuterskiöld, jag använder Dexler. Utan Von, gammelmorfars idé. Att inte synas och märkas, det är hans motto. Men två av nästkusinerna har vissa böjelser som är osmakliga, när gammelmorfar fick reda på dem så är det tur för dem att han inte hade sitt gevär med sig. De är illa på det, ja inte lagligt. Det kommer väl att bli som mest dagsböter och en smäll på fingrarna, nej värre för dem är att de är på gammelmorfars svarta lista. De kommer inse att de kommer få skaffa sig en ny bostad och börja arbeta för pengarna. Det är de inte vana vid, deras platser i bankstyrelsen är vakanta. Som sagt gammelmorfar är arg.
– Var står du politiskt, Michael?
Jag tittar på Viola som frågat mig.
– Tja, idealistisksocialist kanske?
– Det var en spännande ism.
– Visst är det.
Jag ser på henne och ler.
– Jag är påverkad av min gammelmormor, ja även av gammelmorfar som är socialdemokrat. Ja inte som de är nu. Hobby nyliberaler. Nej men som de var när han kom hem från kriget och sen levde med, fram tills nyliberalismen tog fart. Att den gynnade honom väldigt mycket ekonomiskt spelar ingen roll. Han gillar inte Stureplansmaffian som han kallar dem, de gillar nog inte honom i heller. Han vägrar konsekvent att stödja dem, det blev lite kaos härförleden när C, KD och M:s partiledare försökte övertala honom att stödja dem. De kommer inte komma tillbaka, det var inga vackra ord han ska ha använt till dem. Till släktens förtret. Men som sagt två av mina nästkusiner är inblandade i härvan, ja inte djupt men de förekommer i utredningen.
– Och de är på Michaels svarta lista?
– Ja, det är de och där kommer de få stanna. Även när han är borta, de gillar inte mig och jag är inte överdrivet förtjust i dem jag i heller så det är jämt skägg så att säga. Men när på fredag ska jag vara där? Och vart ska jag förresten?
– Rosenbad, statsministerns kontor. Det blir han, Rita, du och jag.
– Rita?
– Utrikesministern, hon heter det och hon blir förbannad om man säger fru eller fröken till henne. Hon är gift så det är frun. Men det är överklass fasoner så man säger Rita.
– Då vet jag det, men fredag och finuniform på?
– Ja precis.
– Då vet jag det, förresten jag måste åka till Österrike i nästa vecka Ulf. En släkt sak, vi ska skriva på arrendet för vårt släktslott. Den Österrikiska staten hyr det av oss med tillhörande mark, gammelmorfar har förhandlat fram avtalet som jag ska vara med och skriva på. Jag är den yngste ättlingen, tydligen den ende kvarvarande tillsammans med gammelmorfar. Det är en tragisk historia om ond bråd död. Men den kan jag berätta om en annan gång, så fredag?
– Ja fredag.
– Då ses vi då, om det inte var mer så kör jag hem och förbättrar brännan och tar det lugnt.
– Gör så, när semestern är slut så ska du inställa dig på kontoret.
– Jo jag vet, vi ses.
Jag lämnar stugan och sätter mig i bilen och kör iväg. Jag tyckte att det var lika bra att berätta om de förvirrade släktingarna, de hade fått reda på det för eller senare, berättar jag själv så kommer de i alla fall inte tro att jag försöker skydda dem.
***
Jag slickar hennes bakifrån, min tunga smakar på hennes safter. Den leker med henne tillsammans med mina fingrar som smeker hennes klitoris. Hon kommer med ett skrikande som dämpas av kudden som hon gömmer huvudet i. Hon viftar med handen och jag tar det som ett tecken på att jag ska sluta slicka henne.
Jag reser mig och tar min penis i handen och smeker mig själv och sätter ollonet mot hennes slida och trycker till försiktigt, hon stönar högt och jag svarar på det. Jag rör mig långsamt framåt, hon är väldigt trång efter slickandet. Jag känner hur jag fyller henne och hur hennes inre smeker mig och masserar mig samtidigt.
Jag tar tag om hennes höfter och jag tar henne med långa tag, jag ser min penis göra sin resa i henne. Jag ser på hennes rygg och hur musklerna spelar där, jag ökar takten och tar henne snabbare och snabbare. Hon skriker till igen och gömmer ansiktet i kudden och jag känner ilningarna attackera mig och jag känner hur orgasmen kommer och säden lämna mig och fylla hennes inre.
Vi ligger i skedställning, jag ligger bakom henne, jag kysser hennes nacke mjukt. Vi har duschat och pratat lite, jag berättade att jag ska till Stockholm över dagen i morgon och att jag ska till Österrike i nästa vecka. Hon berättar att hon ska åka med Peter och Camilla på en veckas husbilssemester, de ska bila i Sverige. Så vi kommer inte träffas på en vecka.
***
Jag står framför statsministern och han ser på mina andra medaljer, han vet inte vad de betyder, han är inombords mest undrande över varför jag har dem på mig när han ska sätta på mig deras medalj. Jag gör honnör och han tittar på mig och svarar på den. Jag sänker min hand och ställer mig i lediga, han ser lite vilsen ut så Ulf hjälper honom.
– Lediga, örlogskapten.
– Ja amiral.
Vi dricker ett glas cider och talar lite grann med dem. Jag tycker att de verkar trevliga båda två, framförallt Rita. Vi stannar en liten stund och sen lämnar vi Rosenbad och jag åker till min lägenhet och byter om. Jag kör till Saltis och hämtar gammelmorfar och vi kör hem. Vi går in i huset och han går och lägger sig.
Kapitel 12. Skola, Tragedi, Sorg och beröm.
***
Jag reser mig och grinar lite illa, jag har fortfarande ont i benet. Jag öppnar psalmboken och sjunger med i psalmen. Jag lyfter på huvudet och ser på kistan som står därframme, jag tänker på henne som ligger i den. Demonerna blev för starka en dag och hon tog sitt liv, frågan är hur mycket planering och tanke det låg bakom hennes beslut att dränka sig i bassängen där hon tillbringat så mycket tid.
Hon band fast vikter om midjan, tog piller och hoppade i vattnet och drunknade. Som sagt demonerna blev för starka, vi går fram till kistan och lägger en blomma på den och går tillbaka till våra platser. Jag ser blickarna jag får av de som är i kyrkan, de flesta vet vem jag är.
De vet dock inte om mitt yrke, jag har min uniform på mig. Ceremonin tar slut, jag säger ett par ord till hennes föräldrar. Jag kommer inte gå på kaffet efter, jag haltar lätt fram till min bil. Jag är fortfarande sjukskriven, jag har varit sjukskriven i en vecka nu och jag kommer få vara det i ett par veckor till minst.
Fyra skadade revben, en rejäl lårkaka och ett par andra mindre blessyrer. Det kunde gått värre, mycket värre. Allt på grund av mesiga, villrådiga politiker. Men jag börjar i slutet av slutet på sommaren, hösten och början på vintern. Där vi är nu, en vecka innan Lucia. Men som sagt, jag får börja från början.
***
Vi kom hem ifrån Österrike och arrendet på slottet skrevs under, de betalar oss en summa pengar mot att de får använda det och markerna runt slottet till turistnäringen. Vi har inga som helst planer på att bosätta oss där så det passar oss utmärkt, gammelmorfar vill inte sälja det så det är en väldigt bra lösning för oss.
Wilma var fortfarande på semester med Peter och Camilla, så jag tränade och slappade. När jag gjort det i ett par dagar så hörde vapensmeden av sig, han var klar med våra gevär. Jag la på och letade upp gammelmorfar.
– Vi ska på utflykt, gammelmorfar.
– Jaha, var ska vi, Michael?
– Det är en överraskning, men jag tror att du kommer bli glatt överraskad.
– Jaha, där ser man. Jaja då åker vi då.
Vi satte oss i bilen och jag körde iväg, efter drygt en timme så var vi framme. Vi gick ur bilen och Claes kom gående och tittade på oss. Han såg på min gammelmorfar och jag såg hur han svalde och slickade sig om läpparna.
Han var väldigt imponerad, min gammelmorfar tittade på honom och sen på mig. Jag log lite och frågade om gevären. Han gick före oss in i huset, vi gick nerför trappan till hans verkstad. Vi gick in och han stängde dörren, han gick fram till bordet och drog undan duken som legat över gevären.
Vi tittade på dem, de var exakt likadana. Jag tog upp det ena och min gammelmorfar tog upp det andra, jag såg glittret i hans ögon. Jag log och satte det mot min axel.
– Du har lyckats Claes, jisses. Det väger nästan inget, vad är vikten?
– 2100 gram, en tredjedel av ett Psg gevär.
Jag tittar på honom.
– Det är ett hybridgevär, med automat så har du en garanterad träff inom 9 – 1100 meter. På prickskyttedelen så talar vi om 2800 meter om matten stämmer och den brukar stämma.
Min gammelmorfar tittar på honom.
– 2800?
– Kanske längre om de yttre förhållandena är perfekta.
– Samma ammunition, Claes?
– Ja, 7.65 mm.
Han visar oss hur geväret fungerar, hur ljuddämparen fungerar. Vi får test skjuta vapnen och vi är som två små barn på julafton. Jag gör överföringen till hans konto. Vi packar ner gevären och kör hem igen, jag ställer in bilen i garaget och vi tar gevären. Vi går ner i källaren och gammelmorfar tittar på geväret sen tittar han på mig.
– Tack, Michael.
– Varsågod, gammelmorfar.
Gevären är exakta kopior av hans gevär till utseendet, i övrigt så är de inte så lika originalet. Vi sätter in dem i kassaskåpet, jag stänger det och vi går upp. Jag går till köket och tar fram mat och börjar laga den.
***
Wilma kom hem ifrån semestern, vi träffades och vi stannade i hennes lägenhet i två dagar och älskade och åt. Det var vad vi gjorde i två dagar, när de två dagarna gått så var min semester slut. Hon hade sina simträningar, jag inställde mig hos Anders och vi talades vid.
– Hur är detta tänkt att gå till? Ska jag sitta och titta på en skärm med dem därute vilket jag inte kommer kunna göra när jag börjar skolan.
– Nej, du kommer in en eller två gånger i veckan och viftar med flaggan så att säga. Resten av tiden så har du jour. Händer det något så ringer vi in dig.
– Jaha, så telefonen på dygnet runt?
– Ja precis, Michael.
– Då vet jag det.
***
Det är lösningen, jag viftar på flaggan en två gånger i veckan. När det inte händer något. Om det händer något så är det annorlunda, men det hände inte så mycket under hösten. Det hände faktiskt ingenting.
Veckorna gick, jag och Wilma träffades när det passade och vi var sugna så att säga. Det var fortfarande ingen press, vi trivs i vår lilla bubbla. Utan press eller tvång. Skolan börjar och jag sitter i en sal och det är upprop, jag svarar ja när mitt namn ropas upp. Lärarna för de första kurserna presenterar sig, elevkåren presenterar sig. De berättar om att det kommer bli en del jippo första veckan. Givetvis om man vill, dagen avslutas och jag cyklar hem.
***
Veckorna rullar på, jag hittar en rutin på skola, träning och jobb. Jag tränar på morgonen sen åker jag till skolan och är där hela dagen om vi har föreläsningar hela dagen, annars så åker jag hem och tillbringar tid med gammelmorfar. Eller med Wilma. Jag åker in till min arbetsplats minst en gång i veckan, ibland två.
Jag träffar Anders och vi pratar om skvallret i etern som han kallar det som de som sitter vid skärmarna håller på med. De lyssnar på skvallret i etern, det är inte så mycket eter. Det är mest att följa spår på nätet, det är en del avlyssning med.
Veckorna och månaderna går, vi är framme i slutet av november. Jag ligger i min säng när telefonen ringer.
– Ja?
– Packa väskan, det är skarpt läge.
– Vart ska jag?
– Sturup för vidare transport till Göteborg.
– Är inte Markus på plats?
– Nej, han är på bröllopsresa.
– Förlåt, bröllopsresa?
– Ja.
– Där ser man, men jag ska packa väskan och åka till Sturup och sen till Göteborg?
– Ja precis.
– Då vet jag det.
Jag lägger på, reser mig. Jag går ner i källaren och tar fram mitt gevär och mina pistoler. Jag stoppar ner dem och min stridsuniform och sele i väskan, tillsammans med mina kängor och ammunition.
Jag hivar upp väskan på axeln, jag går upp och går ut, jag går till garaget och låser upp och öppnar bagageluckan på bilen och lägger i väskan. Jag sätter mig bakom ratten och kör till Sturup. Jag parkerar bilen och tar väskan och går mot terminalen.
– Örlogskapten Dexler?
– Ja.
– Kom med mig.
Vi går in och han visar mig till en hangar, det står en helikopter och väntar på mig där. Jag går ombord på den och den lättar och flyger iväg, jag lutar mig bak och stänger ögonen och somnar.
Helikoptern landar och jag går av den, jag ser på soldaterna som står här och tittar på mig. När jag kommer gående, jag går in och de visar mig till en sal och jag sätter min väska på golvet. Jag ser Anders motsvarighet här i Göteborg, jag hälsar på honom och han briefar mig
– Klockan 23.00 så fick regering ett meddelande. En grupp som kallar sig Ryssland fria hjältar kräver den svenska staten på hundra miljoner för att inte spränga en smutsig bomb här i Göteborg.
– Vad är regeringens svar?
– De har sammankallat alla riksdagspartier och sagt åt oss att sitta på händerna.
Jag tittar på honom, jag tar fram min telefon. Jag trycker på ett nummer, det går fram signaler.
– Den som väcker mig ska en jävligt bra anledning.
– Rysslands fria hjältar Mr. Swift.
– Michael?
– Ja, det är jag, Ryssland fria hjältar Mr. Swift allt ni har om dem så fort som möjligt. Gärna igår typ.
– Det kommer.
– Tack.
Jag lägger på, jag ringer ett annat nummer.
– Iceman, kodord Delta, upprepar kodord Delta.
– Vad gäller det?
– En smutsig bomb i Göteborg, jag vill ha deras adress där. Om de har en smutsig bomb så lär ni kunna upptäcka det.
– Vi hör av oss.
– Tack.
Jag lägger på, jag går till min väska och sätter den på ett bord. Jag packar upp den och lägger vapnen på bordet, jag klär av mig och tar på mig min stridsuniform.
***
Dagarna går, det börjar närma sig deadline. Det är mindre än tolv timmar kvar och politikerna käbblar fortfarande, jag har begärt att få hjälp om jag ska göra ett intrång. Stefan är upptagen med annat och Markus är på bröllopsresa, Olivia är kvar hos Swift. Jag har skickat all information jag fått till Ulf som sitter med och lyssnar på käbblet, hotet är reellt men de vågar inte fatta beslut.
De tror inte på mina informationer för att de inte kommer ifrån svensk underrättelsetjänst. Min telefon burrar till, jag läser meddelandet. Jag svarar på det och skickar, jag går fram till Anders som kommit upp.
– De får fyra timmar på sig att bestämma sig, sen gör jag ett försök. Jag går och lägger mig och vilar. Fixa transport åt mig dit och hem, dit med bil och hem med helikopter.
– Okej, du skiter i dem.
– Ingen har sagt åt mig att sitta på händerna, du lär inte göra det du i heller. Eller du gör inte det, väck mig om fyra timmar.
– Ja.
***
Jag drar min kniv, jag rör mig långsamt och ljudlöst över gräset. Jag sätter kniven i halsen på honom och vrider om. Mannen skakar till, och jag lägger honom ner på marken. Jag sitter på ett knä och väntar, jag ser mig omkring och sätter tillbaka kniven. Jag drar min pistol och rör mig framåt, dörren öppnas och jag ställer mig upp.
– Ivan, vad gör du?
– Runkar, vad fan tror du?
– Svin.
– Detsamma.
Mannen går in igen, jag rör mig snabbt runt huset och ser på de två vakterna, jag skjuter och träffar. Jag ser träffarna, de ramlar ihop. Jag rör mig snabbt och klättrar uppför väggen, jag ser den öppna fönstret. Tacksamma ryssar som öppnar fönster mitt i vintern, jag öppnar fönstret. Och går in, jag ser på de tre sovande kropparna.
Jag skjuter och de dör ljudlöst. Sex nere, fem kvar. Jag öppnar dörren och tittar ut och jag ser mannen, han ser mig. Jag lyfter mitt automatvapen och jag skjuter. Han skjuter, jag känner träffen i armen. Jag skjuter igen och jag ser träffen i pannan, han trillar bakåt. Jag går ut och jag ser på granaten som kommer flygande, jag springer mot ett fönster och kastar mig ut och jag landar på en trädrot.
Jag känner smärtan i låret, jag rör mig igen. Jag kommer fram till dörren, den öppnas och jag skjuter snabbt. Jag ser på träffarna, jag rör mig framåt. Jag kommer in och sjunker ner, jag snurrar runt och skjuter jag ser träffarna och reser mig och rör mig framåt, jag ser mannen som kastade granaten jag lyfter vapnet och skjuter, två träffar i huvudet.
Han ramlar ihop, jag rör mig mot en dörr som leder ner i en källare. Jag kommer ner och ser på mannen som sitter på huk och jag skjuter. Jag går fram och tittar på bomben, den ser hel ut. Jag hör skotten och känner träffarna i ryggen, jag vänder mig och ser på personen som springer uppför trappan.
Jag springer efter personen och jag känner smärtan i låret, jag ignorerar den och kommer upp och ser personen springa utifrån huset, jag springer efter och kommer ut, jag ser personen springa mot skogen, jag sätter mig ner på ett knä och tar sikte. Jag trycker av och jag ser träffen, jag hör skriket och det låter som en kvinna.
Jag reser mig och springer fram till henne, jag skjuter två gånger och jag tar upp telefonen och tittar på den. Det saknas ett sänd sen så hade bomben sprängts. Jag lägger telefonen på marken och skjuter i sönder den. Jag tar ut riktningen och börjar springa, jag kommer fram till den plats där de ska hämta upp mig, jag trycker på transpondern.
Jag sätter mig och ser upp mot himlen, minuterna segar sig fram. Jag hör helikoptern närma sig, den landar och jag springer fram till den och ger dem tummen upp, jag sätter på mig hörlurarna.
– Iceman till bas, målen är nere, bomben är reell jag upprepar bomben är reell.
Jag andas in och säger.
– Jag är skadad, jag behöver läkarvård.
– Upprepa, Iceman.
– Jag är skakad, jag behöver läkarvård.
Jag lägger mig på golvet och jag får kramp i hela kroppen vilket gör att smärtan från ryggen, benet, armen och huvudet blir värre. Piloterna får order om att flyga till Sahlgrenska, de tittar på varandra och sen på mig. De ser mig ligga på golvet och skaka.
***
– Michael klarade det men han är skakad, han är på väg till sjukhuset nu.
– Upprepa?
– Michael klarade det, bomben är reell. Elva fi nere, han är skadad och han är på väg mot Sahlgrenska. Jag är på väg dit jag med för att möta honom.
– Jag kommer så fort jag kan.
Ulf lägger på och tittar på de som käbblar runt bordet.
– Personal från MUST har stoppat hotet, elva terrorister är döda. Vår ensamme man på plats är sårad så jag kommer åka till honom i Göteborg, bomben tas i detta nu omhand och de kommer uppdatera er om att det var en smutsig bomb som om den briserat kunnat döda hela Göteborg med omnejd.
Alla stirrar på Ulf när han talat, han lämnar salen och går ut från byggnaden. Han ringer Viola.
– Michael klarade det, men han är skakad vi ska till Göteborg så fort det går.
– Så han klarade det?
– Ja, han klarade det. Bomben är Reell, det är en smutsig bomb. Bombskyddet är ditskickade, politikerna är informerade. Så vi ska så snabbt som möjligt åka till Göteborg, vi ska även informera Michaels gammelmorfar, Viola.
– Jag löser transporten så ringer du hans gammelmorfar.
– Ja.
***
Helikoptern landar på taket, jag känner händer på min kropp.
– Hur är det?
– Jag har ont.
– Vad har hänt?
– Jag har ont i öronen, ont i armen och ont i rygg och bröst.
– Vad fan har hänt?
– Hemligstämplat, precis som mitt namn och mitt personnummer. Jag är inte här, förstår du?
– Kan du resa dig?
– Ja, jag tror det.
Jag lyckas ta mig upp till sittande, han tittar på mitt målade ansikte, på mina vapen och mina andra saker. Jag rör mig mot den öppna dörren och tar mig ut, jag lägger mig på båren utanför. De kör iväg med mig till en hiss, vi åker ner och jag ser att de tittar på mig. De ställer frågor om mitt namn och jag svarar dem inte, hissen stannar och de kör mig till ett rum.
– Kan du ta av dig ryggsäcken?
– Jag kan försöka.
Jag sätter mig upp och försöker ta av den.
– Kan ni hjälpa mig?
Jag räcker en sköterska mitt vapen, hon tar emot det och jag säger åt henne att sätta det mot väggen.
– Det är säkrat, så det är okej.
De hjälper mig av med ryggsäcken och jag andas lite lättare.
– Dina andra vapen.
Jag tittar på läkaren och tar loss pistolen och kniven, jag räcker dem till samma sköterska.
– Bara lägg dem där, är du snäll.
Hon tittar på mig och lägger vapnen på en stol, dörren öppnas och Anders kommer in. Sköterska står bakom honom.
– Vem är du?
– Hans chef, vad har du sagt?
– Ingenting.
– Bra då fortsätter du med det, har ni problem med det så kontaktar jag regeringen så kommer de att ge er de order som behövs.
– Chefen, skräm dem inte, de gör bara sitt jobb. Varken mer eller mindre, gör lite nytta chefen och hjälp mig med kläderna.
– Javisst, vad hände?
– Andra sidan, jag hör dåligt på det örat. Jag tror att trumhinnan är kass, handgranaten briserade rätt nära. Förbannade galna ryss.
Sjukhuspersonalen tittar på mig.
– Ni har tystnadsplikt va?
– Ja så länge du inte begått något brott.
– Nej, jag har skyddat nationen mot yttrehot.
– Nej, han har inte begått något brott.
– Jag kom fram till platsen, intrånget gick bra.
Jag ställer mig på golvet och stönar tungt, jag öppnar jackan och får hjälp att ta av den. Anders hjälper mig med skyddsvästen, de tittar på kulorna som sitter där. Fyra i ryggen och två på framsidan, sjukhuspersonalen tittar på kulorna och sen på mig.
– Jisses det var skönt.
– Kan du ta av dig byxorna med?
– Javisst, hjälper du mig med kängorna kommendörkapten?
Han tittar på mig och hjälper mig av med kängorna, jag tittar på mitt ben och mitt lår uppvisar en massa spännande färger. När byxorna är av så försöker vi ta av mig min tröja men det gör för ont lyfta på armarna. Så de får klippa av den, jag känner hur någon trycker på min rygg.
Jag stönar av smärtan, personen som tryckt mig på ryggen går runt och trycker mig på bröstet och jag stönar igen. En sköterska försöker torka bort blodet från mitt ansikte och hon tittar på mig när jag rycker till.
– Jag ber om ursäkt frun, men det är han som trycker på mig.
– Såret på armen?
– En kula från en AK- 74. Den som tur var bara nuddade mig, örat är efter en granat. Låret är när jag kastade mig ur från ett fönster och landade på en trädrot. Kulorna är också från en AK – 74.
– Du kommer få salva för öronen nu, sen så kommer någon att lägga en kompress på din arm. Stelkrampsspruta?
– I skolan sist tror jag.
– Då får du en sådan med, vi beställer en tid för röntgen.
– Javisst.
De sätter igång och tvättar mina öron, tittar i dem och konstaterar att båda trumhinnorna är spräckta, de ger mig öron droppar och en stelkrampsspruta. De sätter mig i en rullstol och kör iväg med mig.
– Ta hand om mina saker chefen. Något säger mig att vår gemensamma chef är på väg han med. Men ta hand om dem är du snäll.
– Ja, jag tar hand om dem.
– Vill du kontakta min gammelmorfar?
– Vi löser det.
De kör iväg med mig och jag försöker hitta en ställning som fungerar att sitta i. Vi kommer fram till röntgen och de ber mig lägga mig på en brits och jag åker in i en tunnel och de ber mig ligga still. Jag nickar och sluter ögonen, maskinen sätter igång och jag spelar upp händelsen innanför mina ögon.
Jag hinner spela upp den en massa gånger, när de är klara så får jag sätta mig i rullstolen igen. De kör mig tillbaka till akuten, de kör in mig på samma rum och Anders sitter där och han tittar på mig när jag kommer in.
– Får jag dricka?
– Vi får fråga.
– Tack, snälla jag har inte druckit på ett bra tag och jag gjorde av med en massa energi och andra saker. Jag mår inte så bra just nu och jag tror att det beror på vätskebrist bland annat.
Jag lägger mig på sängen och blundar.
– Jag tror att jag har en hjärnskakning med, så snälla fråga snabbt om dricka eller dropp eller något.
Sköterskan tittar på mig och lämnar rummet snabbt.
– Hur är det?
– Åt helvetet, det gör ont i hela kroppen, det snurrar och jag är hungrig och törstig. Men jag får inte dricka om de ska operera, fast om de var oroliga för det så hade de säkert redan rullat in mig. Fy fan vad det var nära Anders.
– Vad menar du?
– Hon skulle bara trycka på sänd Anders, hon skulle bara trycka på sänd.
Han tittar på mig och slickar sig om läpparna. Dörren öppnas och en läkare kommer in, han lyser mig i ögonen och undersöker mig.
– Ja du har förmodligen en lätt hjärnskakning med, förutom fyra brutna revben, en rejäl lårkaka inget brutet dock och det med öronen och armen. Vi kommer lägga in dig. Men för att göra det så måste vi ha ett namn och personnummer.
– Ett ögonblick.
Anders tar fram sin telefon och ringer, han förklarar sitt dilemma. Han lyssnar och tittar på läkaren, han säger ett namn och ett personnummer. Sköterskan antecknar och när hon är klar så nickar hon.
– Du kommer få dropp, smärtstillande medan vi förbereder din inläggning Gustav.
– Tack.
– Ingen fara, vi gör bara vårt arbete.
– Ungefär som jag då.
Han tittar på mig och ler, han går ut från rummet och sköterskan sätter igång med det som doktorn bett henne om, hon sätter droppet och lägger om såret på armen och räcker mig ett par tabletter. Jag tar dem och efter ett par minuter så ler jag.
– Det var bra grejer, vi ses på andra sidan.
Sen somnar jag.
***
Viola och Ulf sitter i en helikopter som är ungefär halvvägs mellan Stockholm och Göteborg, innan de åkte så fick Viola ett samtal av Anders. Hon gav honom ett fejk namn och personnummer, det namnet och personnumret existerar. Men det finns ingen person med det namnet eller personnumret.
De steg på helikoptern och den lättade, Ulf ser rakt fram och han känner sig maktlös. Han hatar att känna sig maktlös, Viola hade fått tag på Michaels gammelmorfar och hon hade meddelat att det skulle komma en bil och hämta honom och köra honom till Sahlgrenska.
Han hade givetvis haft frågor, väldigt intelligenta frågor. Inget gällande uppdrag utan om skador. Hon hade svarat så gott hon kunnat, han hade avslutat samtalet. Sen så hade han klätt på sig och gått ut och väntat på bilen, den kom och körde iväg. Michael lever, det är det viktigaste.
Ulf känner helikoptern sänka sig, den landar och de hoppar av helikoptern och de går snabbt fram till en bil och sätter sig den. Bilen kör iväg och de kommer fram till sjukhuset efter en halvtimme, de går in och de ringer Anders.
Han svarar och går ner till dem och hämtar dem, de åker upp till Michaels rum. De kommer in i rummet och ser honom ligga där i sängen, de ser på mitt fridfulla ansikte. Ulf går fram till sängen och tittar på mig.
– Förbannade politiker.
– Såja, han är okej det är det viktigaste, Ulf.
Ulf tittar på Viola och hon tar fram sin telefon, hon ringer och talar med Michaels gammelmorfar. Hon lägger på när hon berättat var jag ligger.
– Han är snart här.
– Jag möter honom.
Anders reser sig och går mot dörren.
– Bomben var reell, kvinnan som skulle detonera den skulle bara trycka på sänd när Michael sköt henne, det var en kvinna. Enligt Michael så var det elva där.
– Ja det var äkta vara, den var väldigt smutsig och den hade gjort förbannat mycket skada. Bombskyddet blev rätt nervösa kan jag säga. Politikerna är väldigt upprörda och chockade. Det är kaos igen där, men denna gång så får de reda ut sin egen röra.
Anders tittar på Ulf, det tror han inte på. Ulf är upprörd, när den lagt sig så kommer han att börja lägga sig i politiken igen. Han går iväg och åker ner, han ställer sig och väntar på min gammelmorfar. Han får vänta i tjugo minuter sen så stannar bilen och min gammelmorfar hoppar ur bilen och går fram till Anders. Han tittar på min gammelmorfar och han sträcker fram sin hand.
– Anders.
– Michael, så hur är det med honom?
– Hjärnskakning, trumhinnorna är skadade, ett sår på armen, fyra skadade revben och en rejäl lårkaka.
– Så bra inget livshotande?
– Nej, inget livshotande.
– Så bra, vad gjorde han då?
– Stoppade elva terrorister, väldigt vältränade terrorister. Ryska f.d. specialtrupps soldater.
– Där ser man, varför var han själv, Anders?
– Politik, Michael.
– Så, politik?
– Ja politik.
De går in i hissen och han tar fram sin telefon och ringer, Anders hör samtalet och han tittar på min gammelmorfar. Han lägger på innan de kommer fram till rummet.
– Jag skulle uppskatta om du glömde det samtalet.
– Jag kommer inte ljuga om någon frågar mig, Michael.
Min gammelmorfar tittar på honom.
– Acceptabelt.
Han öppnar dörren och går in, Ulf och Viola tittar på honom.
– Du kommer snart få ett samtal, du ska bara säga exakt vad som hände, varken mer eller mindre. förstår du?
– Vem kommer ringa?
– Din chef.
Min gammelmorfar sätter sig, han tittar på mig och på mitt leende.
– Jag skulle uppskatta om någon av er stannade här med mig, jag måste berätta något tragiskt för honom när han vaknar.
– Vadå?
– Hans flickvän tog livet av sig igår, hon hade inre demoner som hon brottades med.
– Har han en flickvän?
– De har ett sådant där modernt förhållande, vänner med fördelar.
Anders tittar på honom och ler, de andra två tittar på min gammelmorfar. Anders förklarar.
– Jag har en dotter som är tonåring, då lär man sig sådant.
– Och hon är död?
– Ja, Ulf. Hon tog livet av sig igår.
– Hur kommer han att ta det tror du, Michael?
– Helt ärligt så vet jag inte, förhoppningsvis som alla vi andra när någon närstående till oss går bort. Han sörjer, minns och går vidare. Nu har han förlorat tre kvinnor som stått honom nära, vilka spår det sätter…
– Kan man inte veta.
– Nej, Viola det kan man inte.
De tittar på honom och han lutar sig fram och tar min hand.
***
Jag ser ut genom framrutan på bilen, vi är på väg hem. Jag vaknade tolv timmar senare och tittade på de som var i rummet.
– Hej.
– Hej, Michael hur är det?
– Åt helvete, jag har ta mig fan ont överallt gammelmorfar.
– Ska jag ringa på dem?
– Det får du nog göra, om inget annat så måste jag ha öron droppar. Det gör rejält ont i öronen.
– Jag ordnar det.
Han trycker på knappen, jag ser på hans ansikte.
– Vad har hänt gammelmorfar?
Han tittar på mig.
– Wilma, hon förlorade kampen Michael.
Jag tittar på honom, dörren öppnas och en sköterska kommer in. Jag nollställer ansiktet, jag tittar på henne. Svarar på hennes frågor, hon ger mig droppar och två tabletter. Jag tittar på dem, hon tittar på mig och jag säger.
– Jag kommer ta tabletterna, jag ska bara fråga min gammelmorfar en sak först. För är det samma sorts tabletter som jag fick igår så kommer jag att somna. Just nu så vill jag inte somna, just nu så vill jag tala med honom.
Hon tittar på mig, jag möter hennes blick och hon nickar och går ut ifrån rummet.
– Hur gick det till?
– Jag vet inte detaljerna, men hon ska ha dränkt sig, Michael.
– Det är tur att jag ligger här, annars så hade jag gjort ett intrång på ett fängelse och begått mord. Vem ringde dig?
– En av era vänner kom hem till oss, Camilla heter hon de hade försökt få tag på dig.
– Det ringde som fan där när vi väntade på deras velande, jag ignorerade deras samtal. Jag hade fokus på uppgiften, hon ringde mig och jag klickade bort henne. Viola?
– Ja, Michael?
– Skulle du vilja hitta på en bra nödlögn till min skola?
– Jadå, Michael.
– Tack, någon som vet var min telefon är?
De tittar på mig.
– Den ligger i min väska.
– Den är kvar där vi hade bas.
– Skulle du vilja hämta mina saker Anders?
– Givetvis Michael.
– Tack.
Jag tar tabletterna och sköljer ner dem med vatten, jag sluter ögonen och somnar. Mina drömmar domineras av minnen av Wilma.
***
Bilen svänger in framför vårt hus, jag öppnar dörren och krånglar mig ur bilen. Jag stönar av smärtan och min gammelmorfar ser på mig när jag försöker räta på mig. Vår chaufför hjälper min gammelmorfar in med mina saker, chauffören en fänrik tittar på mig och gör honnör. Jag svarar på den och han kör iväg. Vi tittar på varandra.
– Vill du ge mig droppar morfar?
– Javisst.
– Tack.
Jag sätter mig på en stol och han droppar i mina öron.
– Tack.
– Håll det inte inom dig Michael.
– Nej, jag vet gammelmorfar. Men det gör för ont att gråta, jag prövade det på sjukhuset. Det gjorde ont i hela kroppen att gråta.
– Älskade du henne, Michael?
– Jag vet inte gammelmorfar, jag vet helt enkelt inte. Men jag höll av henne väldigt mycket, hon var en viktig person i mitt liv. Jag tror och hoppas på att jag var en viktig person i hennes liv.
– Det var du säkert, Michael.
– Jisses vad jag vill ta reda på vilken anstalt det svinet sitter och gömmer sig på.
Min gammelmorfar tittar på mig, jag tittar på honom.
– Tro mig jag förstår dig, men den vägen leder dig bara ut på farligare vägar Michael. Hämnd är ingen bra väg att vandra på, han kommer få betala en dag. Tro mig han kommer få betala.
– Vi får äta, sen så får jag gå och lägga mig. Kör du mig till tentan i morgon?
– Jadå vi löser det Michael.
– Tack, gammelmorfar.
Jag kramar honom mjukt och vi delar på oss och går ut i köket och börjar laga mat.
***
Jag skrev tentan och när jag var klar så lämnade jag in den och gick ut från salen. Jag såg inte de andras blickar på mig, jag lämnade in väldigt tidigt och de såg att jag haltade betänkligt. Jag gick ut och min gammelmorfar reste sig och vi gick till bilen och satte oss.
– Jag orkade inte sitta kvar.
Han tittar på mig och han kör iväg.
***
Vi körde hem, jag tog reda på när begravningen skulle vara och var. Jag köpte en krans och meddelade var den skulle skickas, media hade inte fått nys om det som hänt. Hur fan de lyckats lägga locket på imponerar på mig, att ingen av partierna skvallrat eller någon av de andra. Som sagt det imponerar.
Statsministern, Ulf och ÖB blev kallade till kungen och han bad om att bli informerad, sen frågade han varför han inte blivit informerad från början, han frågade även varför jag varit själv och varför han i egenskap som statsöverhuvud fick informationen efter att operationen var slut och av en civilist? De tre männen hade tittat på varandra, till slut så föll det på statsministern att berätta. När han var klar så tittar kungen på dem.
– Så han stoppade elva terrorister och en som ni kallar det smutsigbomb, som kunnat döda väldigt många människor?
– Ja, precis så är det.
– Ensam?
– Ja ensam.
– Varför var han ensam?
– Politik ers majestät.
Det är Ulf som svarar.
– Det finns även de som hävdar att han ska arresteras för ordervägran.
Kungen tittar på Ulf, sen på statsministern.
– Det kommer inte hända ers majestät.
– Vem är det som hävdar det?
– Två miljöpartister och en kristdemokrat.
– Bröt han mot order?
– Nej, ers majestät, han fick inga order.
– Hur kunde det gå till?
– Han svarade inte i sin telefon när jag ringde, ers majestät. Ingen av de som tillhörde MUST på plats svarade i telefon, så han mottog inga order.
– Klokt.
– Ja ers majestät.
– Säg, Carl.
Ulf nickar och statsministern tittar på dem.
– Så hur belönar vi honom?
De tre männen tittar på honom, Ulf öppnar munnen och säger vad han tycker. När han är klar så tittar de andra på honom.
– Det låter som en bra plan, när?
– Vi ska först ta hand om de som vill anmäla honom.
– Har ni inte gjort det än?
Statsministern tittar på kungen och deras blickar möts.
***
Jag kommer hem efter begravningen, jag går haltandes uppför trappan och går till min våning och jag går in och jag klär av mig uniformen och hänger upp den på sin hängare. Jag lägger hatten på hyllan, jag går ut och går till badrummet och ställer mig i duschen och duschar av mig.
Jag duschar länge, jag gråter och tänker på Wilma. Jag stänger av vattnet och jag torkar mig och går in i garderoben. Jag tar kläder och klär på mig, när jag är påklädd så går jag nerför trappan och går till köket. Jag gör ett par smörgåsar och tar ett glas mjölk och jag sätter mig vid köksbordet.
Jag ser ut genom fönstret, det börjar mörkna på. Jag tittar på klockan och ser att den bara är halvfyra. Jag undrar var gammelmorfar är, jag skickar ett meddelande till honom. Jag tar en tugga av smörgåsen, jag sluter ögonen och tänker på Wilma igen. Jag tar en klunk av mjölken och sväljer.
***
Veckorna går och min kropp läker, vi firar jul och nyår jag och gammelmorfar. Han stannar hos mig i år, släkten får klara sig utan oss. Jag träffade en läkare som skickade mig till en fysioterapeut, Hon gav mig rehab övningar som jag gör tre till fyra gånger om dagen. Det går framåt varje dag, lårkakan är borta.
Jag går obehindrat nu, jag kan nästan röra mig obehindrat i resten av kroppen. Mina öron är läkta och hjärnskakningen är borta. En vecka eller max två, sen så kan jag börja träna som vanligt igen. Jag simmar en hel del, fysion tycker att det är en bra träning.
Jobbig men skonsam, det var jobbigt första gången jag skulle hoppa i bassängen. Det var i den bassängen som Wilma valde att sluta sitt liv. Jag simmade där den gången, nästa gång så åkte jag till ett annat bad.
Olivia kom hem och det firade vi, vi firade så pass hårt att vi inte riktigt mindes hur vi kom hem. Vi vaknade i alla fall i huset i varsin säng utan sällskap av någon annan.
Hon stannade i tre dagar, vi pratade en hel del om Mr. Swift och hans backstuga som den kallas. Det är ett slott med tillhörande byggnader i de skotska högländerna, när de tre dagarna gått så åkte hon till Ulf och Viola i Stockholm och hon fick börja sin anställning. Så nu arbetar hon som operativ agent på MUST.
Skolan började igen, andra terminen. Jag klarade tentan som jag skrev innan jul, jag åker dit, är med på föreläsningarna. Gör mina uppgifter och sköter mig, jag blandar mig inte med de andra i klassen.
Jag lever inte studentlivet, inte som de gör. Jag är äldre än de flesta av dem, en hel del av dem har gått direkt från gymnasiet och hit. Det märks om man säger så, jag är inte tio år äldre än dem.
Men ibland så känns som att det skiljer väldigt massa mer år mellan oss än vad man kan tro. Vi är ett par stycken som är i samma ålder, vi håller oss på vår kant. Vi käkar lunch tillsammans ibland, är det grupparbete så väljer vi ur vår lilla klick, klicken är på fem personer, tre tjejer och två killar.
Killarna är jag och Max, tjejerna är. Alice, Tova och Jennifer. Två blondiner och en brunett, de ser bra ut alla tre. Vi lyssnar på föreläsaren och jag antecknar lite och jag ser på de andra att de gör detsamma. Föreläsaren fortsätter, jag ser på de andra som jag kallar dem.
Det är resten av klassen, det är inte så mycket antecknande i den gruppen. De verkar mest taggade av att det är fredag och utgång, tydligen så har CSN kommit. Sådant har inte jag koll på, jag får lön av staten samtidigt som jag sitter här och pluggar. Föreläsaren avslutar lektionen, det blir en del liv på de andra.
De tar sina saker och lämnar föreläsningssalen. Max tittar på dem och sen på mig, jag rycker på axlarna och ler. Han ler tillbaka och tjejerna tittar på oss och sen på de andra. De ler lite de med.
– Max och Michael, ska ni med ut och ta en öl ikväll. Din tjej är välkommen hon med Max.
– Tack, jag kan höra med henne, var ska vi gå?
– Tänkte något av ställena på Möllan.
– Nära hem, Tova?
– Haha, ja Max. Vad säger du, Michael, kommer du? Om du har flickvän så är hon också välkommen.
– Nej, jag har ingen flickvän. Men visst jag kan komma, var, när och höll på att säga hur?
– Haha, ska vi säga klockan 20?
– Det blir bra.
– Då ses vi på Möllan vid statyn klockan 20.
Vi går ut från föreläsningssalen och vi säger hej då till varandra. Jag går till min bil och sätter mig i den och kör iväg. Jag kör till kontoret som jag kallar det, jag parkerar bilen i garaget och åker upp till lokalen och går in. Jag går till Anders glaskontor och knackar på dörren, han vinkar och jag går in och sätter mig.
– Händer det något, Anders?
– Nej inte vad jag vet, Michael, varför?
– Nej, jag vet inte. Jag är friskförklarad och det kliar i kroppen, jag vill ha något att göra.
– Så pass.
– Ja, så pass. Förresten, det är inte aktuellt nu men jag måste studera utomlands i minst sexmånader. Jag trodde att det skulle gå att komma runt det, men det gör det tydligen inte. Så ni får slå era kloka huvuden ihop och lösa det, nu är det inte förrän sista terminen men bara så ni vet. Ska jag få min examen så måste jag göra det.
– Spelar det någon roll var, Michael?
– Har faktiskt inte en aning, men jag har svårt att se att de skulle acceptera Köpenhamn tillexempel, osvuret är bäst. Men som sagt jag tror att det är osannolikt, de flesta i klassen talar om Paris.
– Inte du, Michael.
– Jag planerar inte så långt fram, det därför jag låter er oroa er för det. Jag kan dö på nästa uppdrag, så enkelt är det faktiskt. Så jag planerar inte flera år framåt, Anders.
Han tittar på mig, jag ser insikten träffa honom med. Jag kan faktiskt dö på nästa uppdrag, framförallt om det blir som det förra uppdraget.
– Så har du inget åt mig Anders så ska jag åka hem och laga middag åt mig och gammelmorfar. Sen så ska jag gå på krogen ikväll och dricka öl med ett par klasskamrater, vi som är äldst. Vi håller ihop, de andra som jag kallar dem är de flesta av dem elever som precis lämnat gymnasiet. De har inte blivit träffade av livet på riktigt än, förhoppningsvis så blir det snart.
– Nej jag har inget, Michael.
– Då vet jag det, men meddelar du Viola och Ulf?
– Jadå jag löser det, Michael.
– Ha en trevlig helg, Anders.
– Detsamma, Michael.
Jag lämnar kontoret och åker ner till garaget, jag sätter mig i bilen startar den och kör hem. Jag parkerar bilen i garaget och går in, jag hälsar på gammelmorfar och går ut i köket och börjar med middagen.
***
Anders tittar på min rygg när jag lämnar hans kontor, han tar sin telefon och ringer Viola.
– Ja, Anders.
– Hej, Viola, Michael var precis här och meddelade mig att han måste läsa utomlands i sex månader för att få sin examen. Han frågade hur vi skulle lösa det, jag sa som det var att jag inte har en aning.
– När är det?
– Sista terminen så där är ett tag till, men som han sa. Jag kan dö på mitt nästa uppdrag så jag planerar inte så långt fram. Det låter jag er andra göra. Det var en markering om vad han tyckte om det senaste uppdraget och att han tyckte att Ulf prioriterade fel, Viola. Jag är böjd att hålla med honom, Ulf skulle ha kallat tillbaka Stefan. Det han är inblandad i kan inte ha varit viktigare än en smutsig bomb i Göteborg.
– Jag säger inte emot dig, Anders. Jag ska framföra dina synpunkter.
– Nej det behövs inte, det har jag redan gjort. Jag fick inget vettigt svar men jag har framfört mina synpunkter själv. Men nu vet ni, så vi får väl slå våra kloka huvuden ihop och hitta på något.
– Hur mår han, Anders?
– Han mår bra, han ska ut och dricka öl med ett par klasskamrater idag. Vi har talat en del om Wilmas val, han förebrår inte sig själv. Inte vad jag kan höra eller se hos honom. Men han är väldigt svår att läsa Viola, men jag tror att han mår bättre. Eller han mår bättre, sen om han är fullt återställd mentalt, det kan jag inte bedöma men min professionella uppfattning är att han är det.
– Då vet jag det, jag meddelar Ulf om hans skola. Så får vi som sagt, se hur vi löser det, Anders. Ha en trevlig helg.
– Detsamma och hälsa Ulf, Viola.
– Det ska jag göra.
De lägger på och Ulf ser på Viola, han har hört samtalet.
– Jag förebrår mig själv så att det räcker, men det Stefan gör är viktigt.
– Vad är det han gör?
– Vi tar inte den diskussionen igen, hur gör vi med hans skola?
– Jag kontaktar vår kontakt så får vi se vad hon säger, Ulf. Men bara så du vet, jag gillar Michael en hel del. Sätter du honom i en sådan situation igen så kommer jag att ha huvudvärk i resten av mitt liv, förstår du Ulf?
– Ja, jag förstår.
– Bra.
***
Jag står vid statyn och väntar, Max och hans sambo kommer fram. Vi hälsar på varandra.
– Michael.
– Petra.
– Trevligt.
– Detsamma.
Vi pratar om väder och vind i ett par minuter innan de andra kommer, vi går till en av pubarna och vi går in. Vi hittar ett bord och sätter oss, en servitris kommer fram och vi beställer. De tittar på mig när jag gör min beställning, whiskey och öl tillhör tydligen inte vanligheterna.
– Är min beställning konstig?
– Nej, inte beställningen men whiskeyn. Den är inte billig.
– Jaså? Då var det tur att jag bara beställde en fyra då.
De tittar på mig och kommenterar inte beställningen mer, samtalen handlar om den senaste tidens föreläsningar i stället och den kommande tentan och vad vi tror kommer att komma på den. Servitrisen kommer med vår dricka, hon frågar hur vi vill betala.
– Jag kan betala denna runda.
Jag tar fram mitt kort och hon tar emot det, mina blivande ekonom vänner tittar på kortet och sen på mig. Jag slår in summan och sen min kod. Jag betalar och får tillbaka kortet. Jag stoppar ner det och de tittar på mig.
Jag ser på dem och säger skål och höjer mitt glas och dricker av whiskeyn, jag sköljer ner den med ölen. De skålar med mig. Jag ser att de fortfarande tittar på mig, inte som de brukar tittar på mig utan mer frågande.
– Vad är det?
– Det kortet, är det ett sådant som jag tror att det är, Michael?
– Ja, det är det Max, vadå då?
– Det finns inte så många sådana, Michael.
– Nej, hundra för att vara exakt, Max.
– Hur har du fått det?
– Genom min gammelmorfar och släkten.
– Släkten?
– Ja, släkten. De äger Svenska banken, eller gammelmorfar äger den men släkten sköter om den, ja i alla fall utåt.
– Så du är Reuterskiöld.
– Bland annat, jag delar min gammelmorfars namn. Von Dexler, eller här i Sverige så är vi Dexler.
– Så du är släkt med Michael Dexler?
– Ja Tova, han är min gammelmorfar och namne.
– Det var som fan, så du läser ekonomi för att ta över efter honom?
– Inte bara Tova, jag läser ekonomi för att det intresserar mig. Sen så är det en fördel när jag en dag kommer få ta över, för det kommer jag få göra. Jag är ensam arvinge till hans lilla sfär.
– Då förstår jag valet av whiskey.
Jag tittar på Jennifer och ler, hon är den tysta, tillbakadragna tjejen i deras lilla triangel. Alice är den mest drivande, tätt följd av Tova. Jennifer, är som sagt tillbakadragen. Eller inte tillbakadragen, men hon tar inte plats. Hon avvaktar och pratar när det är tvunget så att säga, av de tre så är det hon som har huvudet mest på skaft.
Jag ser på hennes svarta hår och hennes blåaögon, den kombinationen får mig att undra om hennes hår är färgat, det ser inte så ut men man vet aldrig. Håret är platt och kammat i en frisyr där hon har en långsidobena, så att hennes ena halva av ansiktet är lite dolt av håret, jag ser på hennes ansikte och jag gillar det jag ser, fylliga röda läppar, en rak näsa och de där blåaögonen.
Jag ser på hennes hals, den är precis lagom lång. Min blick fortsätter sitt undersökande, jag ser på bysten och det är svårt att avgöra hur stor den är. Tillskillnad från Tova och Alice som visar ganska tydligt hur stora deras byster är.
Vi pratar om andra saker igen, om de tentor vi gjort. Vi pratar en hel del om de andra som vi kallar dem. Jag pratar lite med Petra och frågar vad hon gör, hon berättar att hon arbetar på förskola som förskolelärare. Jag frågar om inte det är jobbigt, hon säger att ibland så är det, det.
Timmarna rullar på, Max tittar på sin klocka och han och Petra reser sig och säger hej. Vi kramar Petra och skakar hand med Max, vi sätter oss igen. Jag har öl kvar i min flaska, efter första whiskeyn så dricker jag bara öl.
Vilket inte blivit så många, tjejerna pratar med varandra och jag sveper med min blick och jag ser på lokalen. Jag tittar på de andra människorna som är här och jag ser att det är väldigt blandat klientel.
– Ska du med, Michael?
– Va? Förlåt jag tänkte på annat så jag lyssnade inte så noga. Ska jag med på vadå?
– Vi tänkte gå och dansa.
– Jo jag kan hänga på.
– Så roligt, ska vi?
Tova ser på oss, jag tömmer det sista i min flaska och reser mig. Vi går ut från puben och går på Bergsgatan och kommer fram till ett dansställe. Vi betalar och går in, vi hänger in våra jackor och vi går in.
Musiken slår emot mig och jag samlar mig och vi går in, Tova och Alice rusar upp på dansgolvet och börjar dansa, Jennifer tittar på mig och sen på baren, jag nickar och vi går igenom lokalen och fram till baren, musiken är lite lägre här.
Inte mycket men lite, jag frågar vad hon vill ha, hon säger en päron cider, jag beställer en öl och en cider. Jag betalar och vi skålar med varandra, jag tar en klunk av ölen och hon av sin cider.
– Kommer du ifrån Malmö Jennifer?
– Ja, jag har bott här i hela mitt liv. Jag bodde hela min uppväxt i Oxie, gick ekonomi på Borgar och sen så arbetade jag ett par år med lite olika jobb, innan jag bestämde mig för att börja läsa till civilekonom. Mamma arbetar på Ica Maxi och pappa är rörmokare, har ett syskon. En två år yngre syster, hon är sambo och har ett barn på gång. Hon arbetar på samma Ica Maxi som min mamma gör, hon och hennes sambo bor i ett radhus i Oxie. Jag bor i lägenhet här i stan vid Nobeltorget. Du då?
– Jag är också född och uppvuxen i Malmö, min mor dog när jag var sex år, jag vet inte vem min far är, eller var. Min mamma och han träffades på en midsommarfest i släktens sommarhus i Saltis, de låg med varandra. Kondomen sprack och jag blev resultatet, min mormor dog när jag var ett eller två år, ett par år senare så dog min mor. Så min gammelmormor och gammelmorfar fick ta hand om mig, vilket de gjort väldigt bra. Jag gick i privatskola på högstadiet och Strandbergs på gymnasiet där jag läste natur. Till släktens stora förtret så valde jag inte privatskolan som släkten alltid valt. Lundbergs, risken är att jag blivit relegerad. Det förekommer en hel del mobbning och pennalism där. När jag var klar med gymnasiet så chockade jag släkten ännu mer, jag valde en bana som de verkligen inte väntat sig. Jag blev militär.
– Militär?
– Ja, jag är fortfarande militär. Jag är tjänstledig bara, jag är major eller örlogskapten beroende på vem man frågar.
– Så du är tjänstledig?
– Ja, Jennifer. Det är ett yrke som alla andra, jag ville studera så jag sökte och kom in. Jag la in om tjänstledigt för studier och jag fick det, när jag är klar så kommer jag att återgå till min tjänst. Sen får vi se var de placerar mig, men ja, jag är militär.
– Som?
– Hm, jag är med i det bästa elitförbandet som Sverige har. SOG, men det får jag egentligen inte tala om, eller det får jag kanske eftersom jag är tjänstledig.
– Har du flickvän?
– Nej, Jennifer. Har du någon?
– Nej, varken flickvän eller pojkvän.
– Vill du älska med mig, Michael?
Jag stannar med flaskan på väg till munnen, jag tittar på henne och hon möter min blick.
– Gärna, Jennifer.
– Ska vi gå hem till mig, Michael?
– Ja, det blir bra.
Vi ställer vår dricka på bardisken, vi letar upp Tova och Alice och säger hej då. Vi tar våra jackor och vi börjar gå, jag ser en taxi och vinkar på den. Vi sätter oss i den och hon säger sin adress, taxin kör iväg. Hon tar min hand lite försiktigt, jag känner hennes mjuka fingrar mot mina.
Jag smeker hennes hand, vi tittar på varandra och vi ler lite. Vi kommer fram till hennes adress och jag betalar, vi går ut ifrån taxin och hon går fram till en port och hon slår in koden och jag noterar den. Det surrar till i dörren och vi går in, vi går ut på en bakgård och hon går fram till en annan dörr och öppnar den med.
Jag noterar att det är samma kod som det var till den andra dörren, vi går in i trappan och vi går uppför trapporna. Jag går bakom henne och jag studerar hennes ända, jag gillar det jag ser. Vi kommer upp till hennes våning, hon låser upp och vi går in. Det är en avlång hall, direkt till vänster så är det ett kök. Ett helt okej till storlek, jag hänger upp jackan.
– Vill du ha något, Michael?
– Mineralvatten om du har.
– Ja visst.
Hon går ut i köket.
– Gå husesyn, Michael.
– Ja visst.
Jag går vidare in i lägenheten, jag öppnar en dörr och ser in i ett badrum. Jag stänger dörren och öppnar nästa och ser in i hennes sovrum, jag ser på hennes bäddade säng, byrån och sängbordet. Jag ser kläder som ligger på en stol, jag ser ett par trosor och det känns lite jobbigt. Jag vet inte varför egentligen, men det känns lite jobbigt.
Jag stänger dörren och går in i vardagsrummet som är större än vad jag förväntat mig. Jag ser på möblerna, en soffa med divan. Ett bord, en tv och en bokhylla. På väggarna så är det olika akvarell målningar, jag går fram och tittar på dem. Jag går till bokhyllan och tittar på böckerna det är en blandning mellan olika genrer. Jag går fram till balkongdörren och tittar ut.
– Det är inte mycket men den är min.
– Det är en fin lägenhet, Jennifer.
– Tack, Michael. Jag köpte den till ett helt okej pris, sen så har min pappa hjälpt mig att renovera det som behövdes. Här.
– Tack.
Jag tar emot glaset och våra fingrar möts och vi tittar på varandra, jag tar en klunk av vattnet och jag sväljer. Jag tittar på henne och hon tittar på mig, vi vet båda vad vi sa vid baren. Men där var vi inte ensamma som vi är nu. Vi är kanske inte lika tuffa längre, frågan är vem av oss som ska första steget.
Jag bestämmer mig, jag tar ett steg mot henne och lutar mig fram och jag kysser henne mjukt, försiktigt och lite frågande. Hon svarar på den och särar på sina läppar och våra tungor möts, vi kysser varandra länge och vi delar långsamt på oss. Jag tar en snabb klunk av vattnet, hon gör detsamma.
Sen sätter vi glasen på bordet och jag kysser henne igen, lite aggressivare nu. Lite hårdare, våra tungor spelar med varandra. Jag drar i hennes tröja och hon sträcker på armarna och jag drar av henne tröjan. Jag tittar på hennes bröst och de ser precis lagom stora ut, hon drar av min pullover och öppnar knapparna på skjortan och hon tar av den.
Hon drar av mig T – Shirten och kastar tröjorna och skjortan på divanen. Hon tittar på mitt bröst, hon smeker det och jag känner värmen från hennes händer mot min hud. Jag smeker hennes armar, hon släpper mitt bröst och tar mig i handen och leder mig in i hennes sovrum.
Hon knäpper upp sina byxor och jag gör detsamma, vi tar av dem och jag ser på hennes kropp. Hon öppnar sin bh och tar den av sig och jag ser på hennes bröst, de är sammandragna och hennes bröstvårtor står rakt ut. Både de och brösten är precis lagom stora, jag drar av mig strumporna och tar tag i kalsonglinningen och drar ner dem.
Min penis kommer ut i frihet och den står halvhård, jag ser på hennes blick när hon ser på den. Jag ser hennes ögon vidgas, jag går fram till henne och jag kysser henne och smeker hennes kropp. Hon stönar och jag stönar med henne när jag känner hennes händer på mig kropp.
Hon backar och lägger sig på rygg på sängen, jag följer med henne och vi ligger i hennes säng och vi fortsätter kyssa och smeka varandra. Efter en stund så lämnar jag hennes mun och slickar mig nerför hennes kropp, jag slickar och leker med hennes bröst samtidigt som jag smeker hennes kön.
Jag känner hur blött det är, jag känner vätan mot mina fingrar. Hon har trimmat håret därnere, jag för in ett finger i henne och jag smeker hennes innersta och slickar och suger på hennes bröst samtidigt. Jag hör henne gny till lite och hon stönar rätt ljudligt, jag slickar hennes bröst lite snabbare och hårdare, jag nafsar i dem med.
Jag smeker henne snabbare och snabbare och hon kommer med ett skrik, jag smeker den skrovliga ytan i hennes inre och jag känner hennes inre krama mitt finger. Hon drar upp mitt huvud och kysser mig, jag svarar på kyssen och vi delar på oss. Jag drar ut fingret och tittar på henne, hon tittar på mig.
Hon sträcker ut sin hand och tar min penis i handen och greppar mig. Hon börjar röra handen och jag känner hur jag växer, jag lutar mig fram och kysser henne. Hon svarar på den och jag smeker hennes bröst med min hand, jag glider neröver hennes mage och mina fingrar finner hennes klitoris och jag smeker den. Hon stönar i min mun och jag svarar på den, jag drar mig tillbaka lite.
– Har du kondom, Jennifer?
– Ja, ett ögonblick.
Hon släpper min penis och går ur sängen och in på toaletten. Hon kommer tillbaka med ett paket och tar fram en kondom, hon rullar på den min penis. Hon lägger sig på rygg på sängen, jag lägger mig mellan hennes ben och jag tar min penis i handen och sätter ollonet mot hennes slida. Hon tittar på mig och säger.
– Var försiktig, jag har aldrig varit med en större penis, Michael.
– Jag lovar Jennifer.
– Tack.
Jag trycker till försiktigt och jag känner hur jag glider långsamt in i henne. Jag tittar på henne, jag lutar mig fram och kysser. Jag fortsätter glida längre in i henne och jag når botten av henne och jag stannar, jag reser mig och tittar på henne. Hon tittar på mig och jag ser ett leende på hennes läppar.
– Jisses vad du fyller mig, Michael.
– Så bra.
– Ja.
Jag börjar rör mig, jag rör mig långsamt och låter henne vänja sig vid mig. Efter en stund så ber hon mig att öka takten jag gör som hon ber mig. Jag tar henne lite hårdare och lite snabbare, hennes innersta smeker mig och kramar mig. Vi andas snabbare båda två och jag börjar känna kittlingarna komma och de ökar hela tiden.
Jag hör hennes andning förändras och hon små gnyr. Jag andas snabbare och snabbare, jag lutar mig fram slickar på hennes bröst och hon kvider till och sen kommer hon med ett skrik, jag tar henne snabbare och kittlingarna tar över mig och jag kommer. Jag känner säden lämna mig jag kommer med kraftiga sprut och jag biter mig i läppen för att inte skrika för högt.
Jag känner hennes inre krama och massera mig, min penis svarar på det med att expandera när jag kommer. Jag lutar mig fram och kysser henne. Vi kommer färdigt båda två och jag lutar mig fram och kysser henne mjukt. Vi lägger oss på sidan och tittar på varandra.
– Det var väldigt skönt, Michael.
– Ja, verkligen. Jennifer.
– Vill du sova över, Michael?
– Gärna, Jennifer.
***
Jag kliver ur taxin och går fram till porten och öppnar den och går in jag stänger porten och går fram till vår ytterdörr. Jag öppnar den och går in, min gammelmorfar kommer gående.
– Sen kväll, Michael?
– Ja och natt, som sen blev tidig morgon.
– Ack den som vore ung igen.
Han skrockar och går iväg, jag ser på honom och går uppför trappan till min våning. Jag går in och går till sovrummet och klär av mig naken och tar nya kläder. Jag går ner igen och går till köket och blandar en Smoothie som jag dricker ur. Jag tar fram min telefon och läser meddelandet från Jennifer och svarar på det.
Jag ler när jag tänker på resten av natten, vi tog hand om kondomen och jag gick på toaletten och tvättade av mig. Jag gick in i sängen igen och la mig bredvid henne, vi låg där och pratade med varandra och smekte varandras kroppar mjukt.
Hon tog min penis i handen och leker med den, jag känner hur penisen blod fylls och den står snart i sin fulla längd. Jag ser att Jennifer tittar på den och hon rör hand mjukt och med långa rörelser.
– Har du mätt den, Michael?
– Nej, det har jag inte Jennifer.
– Får jag?
– Mäta min penis?
– Ja.
Jag tittar på henne.
– Javisst, om du vill så är det helt okej.
Hon släpper penisen och går ut ur rummet, jag hör henne stöka runt och komma tillbaka. Min penis har slaknat och hon sätter sig mellan mina ben och börjar smeka mig igen, hennes andra hand smeker mina testiklar.
Reaktionen låter inte vänta på sig, hon tar måttbandet och mäter mig på längden och hon ser på resultatet. Hon smeker mig igen och smeker mina testiklar. Hon tar måttbandet och mäter tjockleken hon lägger undan måttbandet och smeker mig igen hon tar en kondom öppnar den och rullar på den på penisen.
Hon reser sig och sätter sig grensle på mig, hon drar ollonet över läpparna hon stannar och sänker sig över penisen och sjunker ner. Vi stönar båda två, hon lutar sig fram och sätter sina händer på mitt bröst.
– Vill du veta resultatet?
– Gärna, Jennifer.
– 21,5 centimeter lång och 15 centimeter i omkrets.
– Där ser man.
Hon red mig länge, vi var rejält svettiga båda två innan vi kom. När vi gjort det så gick vi in och duschade, sen gick vi och la oss. Vi vaknade för en timme sedan av att hennes telefon ringde och hennes mamma undrade var hon var.
Hon tittade på klockan och insåg att hon skulle träffat sin mamma för tio minuter sedan. Hon fick lätt panik och vi klädde på oss snabbt, vi gick ut från hennes lägenhet och nerför trapporna, hon gav mig en snabb puss och sen så satte hon sig i sin mammas bil och de åkte iväg. Jag tog fram min telefon och ringde efter en taxi.
***
Jag skjuter ifrån och landar på fötterna, träningsvarvet är avklarat. Jag går in i huset och går upp till min våning, jag klär av mig och går in i duschen och duschar av mig. Helgen gick och vi textade till varandra under helgen jag och Jennifer.
Vi träffades på måndagen i skolan och vi hälsade på varandra och pratade med varandra. Tova och Alice tittade på mig och log lite, jag svarade på deras leenden. Jennifer har nog pratat med dem. Max tittar på oss och han ser att något hänt men han vet inte vad.
Veckan gick och jag åkte till kontoret ett par gånger och pratade med Anders, jag hade föreläsningar varje och vi satt tillsammans och lyssnade på föreläsningarna, vi käkade lunch tillsammans och Max passar på att fråga mig vad som hänt. Jag berättade och han tittar på mig.
– Jag trodde att det skulle bli Tove eller Alice som blev först.
– Först?
– Haha, ja de har spanat på dig alla tre, Michael.
– Är du säker, Max?
– Ja, Michael jag är säker.
– Där ser man.
Jag stänger av vattnet och tar en handduk och torkar av mig. Jag går ut från badrummet och klär på mig, jag tar min telefon och ser att Ulf har ringt. Jag ringer tillbaka.
– Det är Ulf.
– Du hade ringt.
– Ja, ska bara säga åt dig att inte boka in något nästa lördag.
– Nähä, vad händer då?
– Du ska till slottet och få lite uppskattning för din insats i Göteborg.
– Där ser man, så jag ska till slottet?
– Ja, Michael du ska till slottet.
– Får gammelmorfar följa med?
– Ja, det får han.
– Så bra, när ska vi vara där?
– Ni kommer hem till mig så åker vi därifrån. Ni ska vara hemma hos oss senast 17.30.
– Då vet jag det, jag får säga åt gammelmorfar att ta fram uniformen.
– Haha, ja det får du göra.
– Risken är att vi får ta på oss solglasögon så att vi inte blir bländade av hans grannlåt.
– Haha, kanske det, Michael.
Vi avslutar samtalet och jag lägger på, jag stoppar ner telefonen och går nerför trappan och kallar på gammelmorfar.
– Ja?
– Var är du?
– I biblioteket, Michael.
Jag går igenom huset och går till biblioteket. Jag ser honom sitta i en fåtölj och läsa Churchills memoarer. Jag tittar på honom.
– Vi ska till Stockholm nästa helg gammelmorfar.
– Där ser man varför?
– Vi ska till slottet och jag ska få en klapp på huvudet för det i Göteborg.
– Nåja, det kanske blir mer än en klapp på huvudet, Michael.
– Du får plocka fram uniformen och medaljerna gammelmorfar.
– Vi får se, Michael. Jaha vad händer i helgen då?
– Jag ska ut och dricka ett par öl med ett par klasskamrater.
– Där ser man, ha så trevligt.
– Tack, jag ska inte åka än och jag ska laga middag åt oss först, gammelmorfar.
– Jaha vad blir det idag, då?
– Pytt i panna med ägg och rödbetor.
– Gott.
***
Jag går av taxin och går in på puben, jag hänger in min jacka. Jag letar av lokalen med min blick och jag hittar de andra, jag går fram till bordet och sätter mig. De andra har beställt, jag reser mig och går till baren och köper en öl. Jag går tillbaka till bordet och sätter mig med de andra, jag lyssnar på vad de pratar om.
Jag sitter bredvid Jennifer och Tova. Max och Petra sitter mitt emot mig och Alice sitter på ena kortsidan, vi pratar om veckan i skolan. Kvällen går och vi gör oss klara att bryta upp, vi går ut från puben och vi säger hejdå jag går iväg och ser om jag ser en taxi. Jennifer kommer upp bredvid mig.
– Vill du följa med hem?
– Gärna, Jennifer.
– Ska vi promenera?
– Varför inte, du fryser inte?
– Nej, det är lugnt Michael.
– Så bra.
Vi börjar gå och jag känner på mig att hon har något att säga.
– Vad har Max sagt?
– Angående?
– Det han råkade höra i skolan en dag.
– Om att ni tre ville ligga med mig?
– Mm.
– Nej han sa bara att ni alla tre skulle kunna tänka er att ligga med mig och han blev lite förvånad att du var först. Det blev inte jag vill jag poängtera, för även om ni tre ville ligga med mig så ska ju jag vilja ligga med er, eller hur?
– Jo, vad menar du, att du inte vill ligga med dem?
– Nej det vill jag inte, Jennifer.
– Men du ville med mig?
– Ja, du är vad jag letar i en kvinna. Förstå mig rätt, jag menar inte att vi ska bli ett par osv. men jag ligger inte med kvinnor bara för att så att säga. Jag tänder inte på dem, men jag tänder på dig Jennifer.
Hon tittar på mig och ler, jag ler tillbaka och vi kommer fram till hennes port. Vi går in och går uppför trapporna. Hon öppnar dörren och vi går in, vi tar av oss jackorna och sen så går vi in i hennes sovrum. Vi klär av oss och vi lägger oss i hennes säng och vi älskar med varandra.
***
Jag rättar till uniformen och ser på mig själv i spegeln, jag går nerför trappan och tar på mig rocken. Gammelmorfar kommer ut från mittenporten, han går fram till mig och ser på mig, han rättar till min slips lite. Han har inte sin uniform på sig, han ansåg att det inte var passande.
Bilen kommer och vi går fram till den och sätter oss. Den kör i väg och kör oss de två kvarteren till Ulf och Violas lägenhet, den stannar och de kommer ut. De går fram till bilen och sätter sig i den, det blev lite ändringar i logistiken under veckan.
Det var slottet som låg bakom den ändringen. De sätter sig i bilen och den kör i väg, vi kommer fram till slottet och bilen stannar på borggården. Vi går ur den och en kvinna väntar på oss, hon ser på oss och går fram till oss.
– Örlogskapten Von Dexler?
– Ja, frun.
– Välkommen, om ni kommer med mig.
Hon börjar gå och vi följer efter henne, vi kommer in på slottet, hon går före oss och hon stannar fram en dörr.
– Om örlogskaptenen går in där.
– Tack.
Jag öppnar dörren och går in i ett litet förrum, jag sätter mig på en stol och hon stänger dörren. Jag känner lite fjärilar i magen, det är inte som när jag skulle stå inför drottningen i England, men inte långt ifrån. Jag snurrar min hatt i handen, jag är nyklippt så jag rör inte frisyren.
En dörr öppnas och jag ser på kvinnan som tog emot oss därute, jag reser mig och sätter på mig hatten. Hon tittar på mig och jag går förbi henne, jag går ut i salen och jag går fram till kungen som står där med sina medaljer på sin uniform.
Han tittar på mitt bröst, han ser på mina brittiska, min svenska och den Palestinska. Han börjar tala, han talar om mod och om sätta plikten till sitt land före allt. När han har talat klart så tar han medaljen och sätter den på mitt bröst, när han gjort det så gör jag honnör.
– Jag är inte riktigt klar än, du kommer även att bli befordrad till kommendörkapten.
Jag gör honnör och han svarar på den.
– Nu vill politikerna också tacka dig, kommendörkapten.
– Tack ers majestät.
Jag gör honnör och han svarar på den, Jag vänder mig mot statsministern som har rest sig och kommit fram till oss, han talar oss om mod och plikten mot en nation. Han överräcker en glasfigur och ytterligare en medalj, en lite finare än den jag fick sist. Han sätter den bredvid den andre.
Jag gör honnör och han svarar på den, lite bättre än sist. Jag går ut i det andra rummet igen, jag tittar på medaljerna och på glasfiguren. Jag ser inte vad den föreställer, jag öppnar kuvertet med mina nya gradbeteckningar. Jag tar ut kragmärkena och sätter i de nya, dörren öppnas och jag reser mig och ser på kvinnan som står där.
– Om du kommer med mig kommendörkapten Von Dexler.
– Det räcker med Dexler, jag använder inte Von.
– Jag har mina order precis som jag kan tänka mig att du har dina, Kommendörkapten.
Jag tittar på henne och nickar, jag kommer in i salen igen och jag möts av en applåd, jag stannar och nickar lite generat. Jag känner att mina kinder blir lite varma, applåden dör ut och jag får ett glas champagne och jag smakar på champagnen och de andra gör detsamma. Jag går fram till min gammelmorfar och Ulf och Viola.
– Grattis, Michael.
– Tack gammelmorfar.
– Du är snart ikapp mig, Michael.
– Nja jag har en bit kvar, gammelmorfar.
Kungen kommer fram till oss, jag bugar mig lite, de andra gör likadant.
– Hur fick du den?
Han pekar på den finaste engelska medaljen.
– Det är hemligstämplat, men du kan kanske fråga din nästkusin. Hon kanske berättar, jag får inte ers majestät.
– Om jag förstod det rätt så var det andra gången du räddade rumpan på våra kära politiker?
– Jag gjorde bara min plikt, ers majestät.
– Säg, Carl. Det gör din gammelmorfar.
Jag tittar på honom, han tittar på mig. Jag nickar och han nickar till mig och tittar på min gammelmorfar och nickar åt honom, han svarar på den och han går iväg. Vi stannar tills han lämnar, då lämnar vi med. Vi blir körda till vår fastighet och jag går till min lägenhet. Jag klär av mig och packar ner medaljerna.
***