Explicita beskrivningar eller mer psykologiskt och antytt?

Jag kan villigt erkänna att det beror helt på storyn för min del. Ibland kan det vara väldigt visuellt beskrivet, men samma här. Mer och mer ”antydningar”.

Dessvärre är det kanske inte alltid så gångbart hos den breda massan med ”antydningar”. Så frågan är egentligen vem man skriver för.

Jag skriver för mig själv och vad jag skulle vilja läsa om. Plus att det blir tröttsamt att läsa ”kuk, fitta, spermafloder etc” i varje mening.

//Plutten

Håller helt med, både att det beror väldigt mycket på historien och att det beror på vem man skriver för. Jag har alltid varit lagd åt det mer sensuella hållet, mer miljö och inte sällan åt det mer subtila hållet. För mig är kuk, fitta och röv ord som inte har någon särskild positiv klang alls. Jag har i enstaka fall ”tvingat” mig själv att använda de orden för att det känts mer passande just där och då. Annars tycker jag att karaktärernas känslor inför det som händer, lukter, smaker, tankar är viktigare men gärna blandat med explicita detaljer.

För mig avgör språket och storyn allt. Jag har ingen särskild erfarenhet eller ens dragning åt hårdare tag men här finns författare som kan få mig att läsa det med glädje och faktiskt njutning.

Vi har ändå ett språk som är väldigt ordrikt.