Vi satt kvar länge efter maten, pratade vidare, skrattade och flirtade med blickar och små beröringar. Hennes hand låg på bordet, fingrarna nära mina, som om hon ville men inte riktigt vågade ta steget. Hon lutade sig närmare när hon pratade, hennes andedräkt varm mot min kind. Det var som om den gamla elden tändes igen, långsamt och utan brådska. Luften mellan oss blev tätare, laddad. Jag kände hur pulsen ökade när hennes knä tryckte mot mitt under bordet, hur hennes blick dröjde kvar lite för länge när hon log.
Till slut reste vi oss. Det kändes som om vi båda visste att det inte slutade här, men ingen av oss sa något. Vi gick mot utgången, hennes axel snuddade vid min när vi trängde oss förbi ett bord. Utanför restaurangen snöade det fortfarande, stora flingor som landade i hennes hår och smälte mot hennes kinder. Hon tittade upp på mig och log det där leendet som alltid fick mig att känna mig sedd.
”Kan du skjutsa mig hem?” frågade hon lågt. ”Bilen står kvar hemma, jag tog bussen hit.”
”Självklart.”
Vi gick till min bil, snön knastrade under skorna. Jag öppnade passagerardörren åt henne och hon steg in. Doften av henne fyllde kupén direkt. Jag satte mig bakom ratten och startade motorn. Värmen började sakta sprida sig och fönstren immade i kanterna.
Innan jag hann köra ut från parkeringen lutade hon sig över mittkonsolen. Hennes läppar mötte mina, precis som förr. Kyssen började mjukt men blev snabbt hungrigare, tungorna som sökte varandra. Hennes hand gled ner över min bröstkorg, vidare ner och klämde om mig genom byxorna. Jag hårdnade direkt, pulserande mot hennes hand. Jag stönade mot hennes mun, grep tag i hennes nacke och drog henne närmare.
”Jag vill knulla dig”, viskade jag mot hennes läppar.
Hon log bara, den där glimten i ögonen, och klämde till lite hårdare.
”Kör.”
Jag backade ut och svängde ut på vägen. Hennes hand låg kvar och masserade mig långsamt genom tyget medan vi körde genom villaområdet. Snön föll tätare nu, strålkastarna skar gula tunnlar genom mörkret. Hennes fingrar öppnade min gylf, gled in och tog tag i mig direkt. Huden var het mot hennes hand. Hon runkade mig långsamt, tummen cirklade runt ollonet medan jag försökte hålla blicken på vägen.
Fem minuter kvar ringde hennes telefon. Hon tog upp den och svarade utan att släppa taget om mig.
”Ja, jag är på väg hem nu”, sa hon lugnt. ”Ja, han skjutsar. Jag är hemma om fem minuter. Håller du utkik? Bra. Jag älskar dig, det vet du. Puss. Vi syns snart.”
Hon lade på och tittade på mig med ett litet leende. Jag blev förbryllad. Pratade hon med sin man? Om mig? Vad var det hon inte berättade? Jag öppnade munnen för att fråga, men hon tryckte fingrarna mot mina läppar och skakade på huvudet.
”Inte nu”, sa hon lågt. ”Det är okej. Kör bara.”
Hennes hand fortsatte röra sig, långsammare nu, som om hon ville hålla mig precis på gränsen. Jag kände hur det byggde upp igen, hur jag bultade i hennes grepp. Hon lutade sig över, kysste min hals och bet lätt i huden. Hennes andetag var heta mot mig. Jag stönade och försökte fokusera på vägen, på de vita ljusen som kom emot oss i snöfallet.
Vi svängde in på deras gata. Husen var likadana, tidigt sextiotal, mexitegel och platta tak, snön låg hög på uppfarterna. Hon pekade på ett av husen, ett ganska anonymt men välskött hus med ljus i fönstren på nedervåningen.
”Där”, sa hon.
Jag stannade utanför. Motorn gick på tomgång, snön föll mot rutan. Hon satt kvar, handen fortfarande runt mig, masserade långsamt.
Genom snöfallet såg jag ytterdörren öppnas. Hennes man kom ut, steg ner på trappan och vinkade mot oss. Han log, ett litet, märkligt medvetet leende. Hon vinkade tillbaka, handflatan mot rutan.
Vi väntade.
Lämna ett svar
Du måste vara inloggad för att publicera en kommentar.