Vem vet om att du skriver erotiska noveller?

Jag kryssade i alternativ ett, ingen känner till mitt skrivande. Det är i princip sant. Bland mina vänner i verkligheten är det max fem personer som vet om att jag skriver noveller. Min närmaste vän sedan ungdomen @Johan som driver den här sidan med mig vet naturligtvis. Det finns en medlem till här som jag känner IRL som vet.

Sedan är det egentligen en kollega tillika nära vän som vet men hon läser inte — vad jag vet.

Annars känner verkligen ingen till det, särskilt inte min fru och givetvis inte mina barn och så ska det förbli för alltid.

Ofta känns det ganska konstigt att inte kunna bolla idéer med någon eller berätta om all fin respons etc och det slår mig att man kan ha hemligheter för varandra trots att de tar upp en så stor del av ens vardag.

Det finns goda skäl till att det är så. Jag skulle inte kunna skriva och särskilt inte mer kontroversiella ämnen så som incest eller sådant som kanske hänt i verkligheten där personer förekommer som en vän eller anhörig skulle kunna identifiera. Varje text skulle behöva vägas på guldvåg och risken vore ändå stor för svartsjuka och frågor som skulle bli svåra att besvara. Jag värderar friheten i skrivandet mycket högre än undanhållandet av sanningen. Jag kan ofta känna en stark ensamhet i att inte kunna dela det jag brinner för med någon samtidigt som jag kan känna en sorts känsla av makt för att jag har hemligheter ingen vet. Ingen kan se på mig i fikarummet vad som rör sig i hjärnan, vilka historier som skapas där. Utåt är jag en tråkig löparnörd som gillar Excel typ. Samtidigt är det en fin känsla att min väninna och kollega vet. För jag tycker om att kunna ge och få förtroenden.

Jag hade kontakt med en vän på Bubblan och vi pratade just om detta. Jag funderade mycket på om jag bara skulle släppa bomben så fick min fru ta det som hon ville. Han hade gjort likadant. Vi hade liknande förhållanden där man inte kan prata om allt, väldigt olika sexuella behov och svårt att prata om svåra saker även i vanliga fall, mycket svartsjuka etc.

Han berättade hur som helst och det var en av dropparna som fick bägaren att rinna över. Till en början läste de tillsammans, upplevde till och med några av berättelserna de läste hemma i sängen och sexlivet blev till en början återupplivat.

Sedan kom svartsjuka, misstankar och ifrågasättande. ”Lisa som du knullade i vedboden ute på landet, är det i själva verket Klara? Har du legat med henne?”

Jag lade ner mina planer. Vi skulle tveklöst hamna där fast utan det inledande återupplivade sexlivet.

Men som sagt, har man de problemen så börjar det inte med skrivandet. Det är bara ett av problemen.