::
Jag har lite svårt att läsa mina egna noveller när de är nyskrivna. Jag kommer antingen att störa mig på misstag och diverse detaljer som jag missat, eller komma på nya, bättre idéer som det är för sent att lägga in.
Men det händer att jag råkar läsa en äldre novell, minst något år eller så efter publicering. Och då är det inte ovanligt att jag fastnar och läser med stort nöje (och lust). Det är rentav lätt att man blir lite mallig och stolt över hur bra man lyckats skriva, och jag tror det är en anledning till att jag gör det så sällan. Jag behöver inte söka den självbekräftelsen, känner jag, men det är trevligt när man råkar stöta på den.
Tack! Ja, jag tror de inre dialogerna är något jag lägger mycket tid på när en novell-idé tar form i…