Kläderna gör mannen … OCH kvinnan.
Torsdag klockan tio ringde telefonen. Fortfarande lite sömnig svarade jag utan att se efter vem det var.
–Mmmm, Alex.
–Gomorron, sömntuta!
Det var min vän, Hailey.
–Gomorron. Varför ringer du? Och såhär dags? Är det något problem?
–Njae. Inte något problem. Det är snarare något som måste ordnas. Men först vill jag be om ursäkt att det blev lite stressigt igår. Jackie var inte helt tydlig vid bokningen, så allt det där med smokingen kom lite plötsligt. Men Alicia är en klippa, så det löste sig ju.
–Jaaa. Näää. Men det var väl inga problem. Vad är det som måste lösas?
–Du har en kund på lördag och situationen är inte alls lika formell som tidigare. Har du några snygga fritidskläder, som du skulle kunna ha på … säg en … golfklubb eller liknande?
Mina tankar gick till min omfattande samling T-shirts prydda med diverse band-namn.
–Du vet att jag inte spelar golf. Och nej, jag har nog inget som är tillräckligt snyggt.
–Det ante mig. Du ska möta Alicia klockan tolv på Sturegallerian. Hon stänger butiken i två timmar för att kunna hjälpa dig till rätta. Så sätt fart nu. Låt henne inte vänta.
–Okej.
–Och en sak till.
–Ja?
–Jag tycker att det är på sin plats att du köper henne en present. Okej?
–En present? Vad hade du tänkt dig?
–JAG vet inte. Nånting du tror att hon vill ha.
–Jag vet precis vad hon vill ha … och det vet du också, men jag tror inte … .
–Hehe. Jag är med på vad du menar och jag tror att jag faktiskt har en idé. Försök hitta något när ni i alla fall är ute och handlar så ska jag se vad jag kan göra på mitt håll. Ditt bankkort är laddat med så mycket du kan tänkas behöva. Ha det så trevligt.
En present? Vad skulle jag köpa? En sjal? Ett smycke? Nej. Inget av det kändes rätt. En sjal kändes för tråkigt och ett smycke skulle kunna leda henne att tro att det var något mer mellan oss än vad det faktiskt var. Det måste vara något mer personligt och ändå neutralt, roligt, kanske till och med fräckt.
Det var ju ingen tvekan om att hon var attraherad av mig, kåt om man skulle tala klarspråk, men samtidigt så inbunden. Under den polerade ytan, de snäva kjolarna, de sedesamma knytblusarna, bubblade nånting galet, vilt och hungrigt. Var det dags att locka fram djuret, släppa det fritt?
Idén var definitivt värd att följa upp, så innan jag åkte in till centrum surfade jag lite på nätet i jakt på en butik jag hade hört talas om. Till slut hittade jag den. De specialiserade sig på club-kläder, sexiga utmanande sådana, men hade också en avdelning med sexleksaker, BDSM-prylar och ännu mer kläder, fast i läder, lack och latex. Syndigt och kinky så det räckte till med andra ord. Och bäst av allt, den låg inom bekvämt promenadavstånd från Stureplan.
Efter en knapp timmes shopping, och vi tog oss ut ifrån Sturegallerian, var jag kittad från topp till tå med fritidskläder från Björn Borg och Casall. Jag märkte hur Alicia automatiskt styrde stegen tillbaka till sin butik så jag hejdade henne.
–Nej. Kom, vi går åt det här hållet.
Hon såg först lite förbryllad ut men följde till sist med. I rask takt promenerade vi nerför Drottninggatan.
–Vart ska vi, frågade hon.
–Det tänkte jag skulle bli en överraskning.
–Okej. Men … ?
–Tyst nu. Jag tror att du kommer att gilla det.
Vi fortsatte gå under tystnad i ungefär tio minuter tills vi stod utanför butiken jag hade letat upp. Hon såg skeptiskt på mig.
–Är det här? Är inte namnet lite skumt?
–Lite? Det är väldigt skumt. Men kom, vi går in.
Jag öppnade dörren och höll upp den för Alicia. I samma ögonblick hon steg in hörde jag hur hon drog häftigt efter andan.
–Vad ÄR det här för ställe, väste hon.
Jag svarade inte, men till viss del höll jag med. Mängden plagg, accessoarer och prylar var bedövande. Där fanns allt, från ljuvligt söta kreationer, snygga aftonklänningar, utmanande korta och tighta klänningar, till direkt kinky plagg i latex och läder.
–Vad gör vi här?
–Du har varit till så stor hjälp sista tiden, så Hailey tyckte att vi skulle ge dig en present. Och innan du säger något mer så är idén att gå till den här butiken min.
–Men varför?
–Alicia. Du är inte oskuld, eller hur?
–Nej.
–Men du verkar ändå på något sätt … oförlöst. Jag tänkte att jag skulle ge dig en puff i rätt riktning. Se dig om nu. Försök hitta något du vill ha. Vad som helst. Jag betalar.
–Följer inte du med?
–Nej. Det är meningen att DU ska hitta något. Då ska inte jag vara där och påverka.
Hon såg lite besviken ut men sa ändå …
–Okej.
–Och du … de har leksaker också … lite längre in … bara så du vet.
–Mmmm … okej.
Hon strosade iväg, jag gick åt mitt håll, och en halvtimme senare ropade hon på mig.
–Alex!
–Ja!
–Jag är klar.
Jag letade mig, inte helt utan besvär, fram till kassan. Bakom disken stod en kvinna, som jag kände igen från butikens hemsida, och på disken mellan dem stod det två stora kassar.
–Sååå. Du hittade något i alla fall. Vad kul.
–Du skulle betala … eller hur?
–Givetvis.
–Oavsett vad det kostar?
–Ja? Hur mycket blir det?
–Tvåtusen femhundra kronor, svarade kvinnan bakom disken.
Jag log varmt mot Alicia och gav kvinnan mitt kort.
–Vad roligt att du hittade så mycket. Får man se?
–Inte nu. Senare kanske.
–Det är okej. Det är dina grejer. Det är du som bestämmer. Hittade du några leksaker?
–Åååhhh. Det fanns jättemycket. Men Hailey sa att hon hade det täckt.
–Så du pratade med henne?
–Ja. Jag ville ha lite goda råd om vad jag skulle köpa. Men hon bad mig vänta.
–Sååå. Det gjorde hon?
I mitt stilla sinne undrade jag var min vän nu hade hittat på, men jag hann inte tänka färdigt innan Alicia sa …
–Kom. Vi måste skynda oss. Jag ska öppna igen om femton minuter.
… så när jag fick tillbaka mitt kort tog vi kassarna och hastade iväg mot hennes butik. Väl där stannade hon till vid dörren.
–Tack för allt, Alex.
–Hmmm. Du får det att låta som det är sista gången.
–Det hoppas jag verkligen inte. Du vet att du alltid är välkommen hit. Jag ville bara inte ha det osagt.
Jag böjde mig fram och gav henne en kyss på kinden.
–Det är jag som ska tacka. Din hjälp har varit ovärderlig. Men du. När får jag se vad du har köpt?
–Snart, Alex. Snart. Jag måste gå in nu. Vi ses.
Hon log lite blygt och försvann in genom dörren. Jag tog mina kassar, gick hem och ägnade sedan resten av torsdagen åt lite hemmafix. Fredagen förflöt på ungefär samma sätt, bortsett från ett besök på gymmet och sedan en putsning hos Farid, barberaren, utan att jag hörde av någon.
Livet kändes mer och mer som lite av en bubbla, med andra ord ganska ensamt. Visst, jag hade alltid Hailey om jag ville prata om något. Hon var sedan länge min bästa och kanske enda vän, men samtidigt hade hon, i sin roll som min agent, blivit en del av jobbet och det kändes lite trist.
Och visst var det härligt med en massa sex, det gjorde ju heller inte ont att få betalt för det, men jag kände ändå att nånting fattades. Det hade varit skönt med lite kontakt med någon som inte hade lagt en beställning och förväntade sig valuta för sina surt förvärvade pengar.
Så mindes jag visitkortet som Sofie hade gett mig. Var hade jag lagt det nånstans? Efter en stunds letande hittade jag det på köksbordet, slog numret och väntade. Inget svar. Försökte igen, men med samma resultat, att samtalet gick direkt till röstbrevlåda.
På lördagens morgon, precis när jag hade satt mig ute på balkongen med mitt morgonkafe, kom ett sms. Jag kände inte igen numret men i notifieringen stod “Hej Alex. Det är Alicia” så jag öppnade det. Där stod …
“Hej Alex. Det är Alicia.
Jag lovade dig ju att du skulle få se mina inköp från i torsdags, och jag hade först tänkt göra det idag när du i alla fall skulle byta om här i butiken. Men så kom jag på att du ju inte alls behöver min hjälp idag, varken med byxor eller pikétröja. Däremot kanske du behöver lite hjälp att komma i stämning 😇. Hoppas de här bilderna kan hjälpa dig 😊.”
Sedan följde fyra bilder som var och en visade ett plagg, ett par lårhöga stövlar, en glittrande klänning i ett material som liknade ett nät, en liten korsett i läder sam var besatt med nitar och till sist ett par minimala stringtrosor, också de i ett glittrande silvrigt material. Jag sparade bilderna i min telefon och skrev sedan tillbaka.
“Ser ju snyggt ut. Men finns det någon möjlighet att få se dem på?”
Jag såg på skärmen att hon redan skrev något.
“Såklart att du får. Vänta lite bara.”
Så skrev hon något mer.
“Vad sägs om det här? Läckert, eller hur 🫦?”
Ytterligare tre bilder landade i min inkorg. Den första var tagen i helfigur snett bakifrån, och bekräftade min misstanke om att klänningen var i stort sett helt genomskinlig, för hennes skinkor syntes tydligt genom det minst sagt luftiga plagget. Det långa blonda håret var uppsatt i en stram hästsvans och hon såg sig förföriskt över axeln.
Andra bilden var tagen rakt framifrån. De lårhöga stövlarna, som hade snörning hela vägen från vristen upp till låret, syntes tydligt trots att de gick upp ett par decimeter innanför klänningen. Lika tydligt syntes den lilla trosan och det faktum att den var öppen i grenen. Korsetten, som hon hade spänt utanpå klänningen, markerade efektivt hennes midja samtidigt som den, i och med att den slutade precis under brösten, fick bysten att svälla utöver kanten.
Den tredje bilden var mera av en porträtt-selfie, tagen snett uppifrån. Hennes djärvt målade ögon såg på mig genom kameran, den mörkt röda munnen log och nedanför hennes ansikte såg man rakt ner mellan de stora mjuka brösten. Herre gud! Var det här verkligen samma människa som jag hade träffat så många gånger inne i butiken. Jag log för mig själv när jag insåg att jag hade haft rätt. Hon var förlöst.
Efter att ha smält det jag just sett skrev jag …
“Riktigt läckert 😍. Köpte du något mer?”
Det tog en liten stund, sedan svarade hon.
“Bara en liten klänning. Men den tänker jag att jag ska visa dig en annan gång.”
Jag var på väg att svara henne när jag såg att hon fortfarande skrev …
“Men jag är inte klar. Hailey kom förbi min butik igår och förklarade ett par saker. Saker jag egentligen redan har förstått. Och så gav hon mig den här.”
… och så kom två bilder till. På den första höll hon en dildo i handen, en mycket naturtrogen, med pung och allt. Den hade till och med en sugkopp för att kunna fästas på en vägg.
Den andra bilden visade hennes underliv. Man kunde skymta ett naket lår i nederkant, lite av den den glittriga nätklänningen i vänsterkanten, det andra låret med den lårhöga stöveln i bakgrunden och i mitten den lilla öppna trosan … med dildon inkörd så långt det gick. Så skrev hon igen.
“Det är nästan som om du var här med mig. Men bara nästan 🫦”
Jag vet inte hur många slag mitt hjärta hoppade över innan jag lyckades samla ihop mig och svarade.
“Alicia! Tack! Du har gjort min morgon 💋😍💋😍💋. Jag tror jag måste prata med Hailey nu.”
Hon svarade med en 😘 och sedan kom det inget mer.
Nästan lite darrhänt slog jag numret till min vän. Det gick fram några signaler innan hon svarade.
–Hailey.
–Hej. Det är jag.
–Alex! Är allt bra?
–Jadå. Jag har precis skrivit lite med Alicia.
–Ja?
–Hon visade vad hon hade köpt och …
–Hmhmm. Visst var det snyggt. Snyggt och hett på samma gång. Det var en lysande idé att ta med henne till den där butiken. Det är nästan så att jag funderar på att gå dit själv någondag.
–Så du har sett … ?
–Självklart. Jag tittade förbi hennes butik i samma ärende som du, för att ge henne en present, och då bad hon mig om idéer hur hon skulle kunna visa dem för dig, så hon bytte om efter stängning, och så hjälpte jag henne med bilderna.
–Bilderna? Allihop?
–Nääää … selfien har hon tagit själv.
–Men de andra? Jag menar ALLA de andra?
–Hehe. Jooo. Man kan väl säga att vår kära Alicia inte ALLS är lika blyg och försynt när hon får på sig rätt kläder.
–Så ni … ?
–Jag hör din fråga och svaret är nej. Det ligger inte för mig. Men jag blev väldigt nyfiken när hon sa att hon ville prova min present så jag stannade och hjälpte till med de bilderna också.
–Apropå presenten. Det kändes som Alicia antydde att den skulle vara lik min … .
–Alex. Det ÄR din.
–Men hur … ?
Hailey blev tyst för ett ögonblick.
–Bli inte arg nu.
–Varför skulle jag bli det?
–Du minns att jag sa att du aldrig skulle kunna bli ersatt av AI.
–Ja.
–Det visade sig att det inte var helt sant.
–Hur menar du då?
–Du vet … bilderna du skickade till mig?
–Ja.
–Jag använde AI.
Jag visste mer än väl vad AI kunde göra och vad den kunde användas till. Ändå frågade jag.
–Hur?
–Jag lät AI utgå från dem för att göra en 3D-modell. Den använde jag för att skriva ut en plastmodell av dig i en 3D-printer, som jag sedan tog för att göra en gjutform, ungefär som en “Clone-a-Willy”. Det blev rätt bra. Tycker du inte? När jag såg resultatet så gjorde jag en till mig själv också. Går kanske till och med att sälja.
–Sälja!?!
–Haha! Ja! Alla artister måste ha lite merchandise.
–Du är inte klok.
–HA! Inte nånstans. Men nog om det …
Hennes röst blev plötsligt allvarlig.
… det är en sak vi måste tala om.
–Okej?
–Ja. Nu … ikväll …
–Ja?
–Till att börja med är det extra bra betalt. Hela trettio tusen faktiskt.
–Okej?
–Ja. Och det beror på att det är bokat för två personer. Men jag har bara fått personuppgifter på en av dem. Skulle du tycka, när som helst under kvällen, att nånting är lite ”off” så har du tillåtelse att avbryta. Är du med på det, eller ska jag blåsa av redan nu?
Jag kände efter. Min hjärna sa att det kanske var bäst att låta bli, men min magkänsla sa att det inte var någon fara. Jag var dessutom nyfiken på vad det faktiskt kunde röra sig om, och som Hailey hade sagt, jag kunde avbryta precis när som helst.
–Vad händer om jag väljer att avbryta?
–Då får du behålla trettiotre procent, runt tio tusen kronor.
–Vi kör. Pengarna är bra. Och vad kan egentligen gå fel?
–Precis vad jag tänkte. Jag skickar över de uppgifter jag har om en timme eller så. Hej med dig och lycka till.
–Tack. Vi hörs.
–Det gör vi.
Mitt liv som manlig eskort
Lämna ett svar
Du måste vara inloggad för att publicera en kommentar.