Sommaren 1989 #1 – Sommaren med Jennie

Det här är del 1 av 1 i Sommaren 1989

”Juni Juli var redan historia
Augusti var bara ett barn
Jag var inte äldre än att sommarens fingrar
Kunde linda mej i samma garn

Honung var färgen på hennes hår
Guld var den hy som hon bar
Och medan andra drömde bilar och bågar och band
Drömde jag bara en enda sak…

[…]

Hon var ingens och alla var hennes
Hon kunde ta vem hon ville ha
Jag kunde gått genom eld för att vara nära
Hon visste säkert inte ens vem jag var

Och nu går jag på gator där jag vandrat och längtat
Och hon är nå’nstans på vår jord
Och har ingen aning om att hon betydde
Mycket mer än jag kan säga i ord…

Honung och guld – Jag känner ännu
Honung och guld – Ögon mot ett tak. En smak i min mun
Det är samma ojämna lag – Honung och guld”

Honung och guld, Gyllene Tider, Puls (1982)

——

Det hade börjat kännas lite töntigt att dansa runt stången när man var 16 år. Ändå var det så starkt på något vis. Alla glada och vackra människor, dofterna från ängen, alla dem små stånden med lotterier, glass, godis och små tävlingar och lekar av olika slag. Min absoluta favorit bland lekar var en där två satt mitt emot varandra gränsle över en stång och gick lös på varandra med en stor kudde tills någon föll. Visst var det mycket för att imponera på tjejerna som stod i grupper runt om oss och hejade på sin favorit. Just den här midsommaren slogs jag mer frenetiskt än någonsin. Jennie och Marie var tre år äldre än mig och Martin. Det var något speciellt med Jennie som bodde några hus bort längs vägen. Kanske var det bara det att hon pratade med mig och inte ständigt antydde att jag var en liten barnunge och att tjejerna alltid hållit sig lite för sig själva. När Jennie skrek ”Heja John, heja John!” svällde jag av stolthet. Det var nog enda gången jag lyckades få ner min bror i marken och han var nog lika förvånad som jag.

Den här kvällen hade vi helt fria tyglar. Avtalet med mina föräldrar var enkelt. Ingen alkohol eller cigaretter, så fick jag vara ute hela natten om jag ville. Det var inte så svårt att hålla. eftersom det inte var något som lockade mig särskilt mycket ändå. Även om mitt motto från Lustans Lakejers text var ”Livet var en dans, kvinnor och champagne där skuggor svepte fram” så gick det alldeles utmärkt utan champagne.

Före middagen tog jag och Martin våra cyklar och gav oss ut för att se om något var på gång. Vid bryggan skulle det snart bli dans så man höll på att smycka och göra fint. Vid badplatsen fanns några ungdomar som var äldre än oss.
– Kolla där!
Martin pekade ut mot bryggan där småbåtar låg förtöjda i rader. Längst ut satt Jennie och Marie, dinglade med benen och doppade sina bara fötter i vattnet. I söder låg Nynäshamn, havet låg alldeles stilla och vattentemperaturen var ovanligt hög för att vara så tidigt på säsongen.
– De vinkar åt oss, verkar vilja att vi kommer, sa jag lite förvånat och kände små fiskar sprattla i magtrakten.
– Kom igen, vi simmar dit.
Martin drog av sig skor och T-shirt. Våra långa sportshorts kanske inte var optimala att simma i, särskilt inte med kallingar under, vi skulle helt klart behöva byta kläder sedan. Vi vadade ut en bit innan vi dök.

– Heeej, tog ni den vägen? Man kan gå över stranden också, skrattade Jennie när vi kom fram.
– Är det varmt? Frågade Marie.
– Det vore att överdriva. Inte alls så skönt faktiskt. Gå hade varit ett bra alternativ, svarade jag och hivade mig fort upp på bryggan.
Fy satan vad jag frös. Även om solen sken blåste en bris från havet som inte hade uppnått full sommarvärme ännu och gjorde min hud knottrig.
– Här John, låna min handduk så du inte fryser ihjäl.
Jennie hängde ett stort badlakan runt mina axlar. Hennes bara arm nuddade mina skuldror innan jag omsveptes av handdukens värme.
– Här, ta min, sa Marie och gav Martin sin handduk.
– Tack snälla, log jag.
– Så går det när man ska försöka glänsa.
Jennie log varmt emot mig och såg på mig.
– Håll med om att det såg coolt ut först? Skrattade Martin.
Han var inte alls lika frusen som mig och jag var en badkruka jämfört med honom.
– Ja ni var jättesnygga, log Marie.
– Strongt att du spöade brorsan idag, det behövde han.
Jennies varma blick på mig gjorde mig svag och jag kunde inte hindra att det blossade om kinderna.
– Det var bara din förtjänst, annars hade jag legat där som en blöt fläck.
– Jag gillar ändå hans min, den var bra, fyllde Marie i.
– Varför hänger ni själva och inte med dem förresten? Frågade Martin.
Marie och Jennie tittade flyktigt på varandra.
– ”Vi trivs bättre här, där vi kan lukta på våra blommor”.
Marie gjorde sin röst ljusare och härmade tjuren Ferdinand.
– It’s complicated, fortsatte Jennie. Ni hänger väl med och dansar på bryggan ikväll?
Hon petade på mig.
– Man går väl dit och kikar i alla fall, svarade jag. Men styrdans är inte min starkaste gren.
– Om du får dansa med mig? Frågade Jennie och log så varmt att en hel glaciär hade kunnat smälta.
– Jag skulle bara trampa på dina fina tår.
Min fot rörde lätt vid hennes där den dinglade strax över vattenytan. Så himla mjuk och varm trots svalkan.
– Så du säger nej till Jennie? Frågade Marie.
– Inte en chans, svarade jag.
– Än du då Martin, då är du min ikväll?
Marie stänkte lite vatten på honom.
– Yes ma´am.

Vi gick över bryggan i land och tillbaka till våra kläder och cyklar. Jennie bodde ett par hus bort från mig så vi gjorde sällskap hem. Utanför mitt hus stannade vi en kort stund.
– Vi ses nere vid bryggan sen då? Frågade jag.
– Vi går ner och väntar direkt efter maten, svarade Marie.
Lite fnittriga och uppspelta gick vi upp till vårt hus, lite fnittriga och uppspelta fortsatte tjejerna längs vägen.
– Verkar som om vi inte behöver leta blommor ikväll, log Martin.
– Drömma kan man alltid.
– de är i alla fall klart snyggast på den här sidan ön. Men jag antar att vi inte har någon konkurrenssituation här?
– Nej jag antar av dina blickar att Marie gärna får bli din prinsessa ikväll?
Martin flinade.
– Såg ut som om Jennie är lite förtjust i dig.
– Vi får väl se sen.

– De där tjejerna är väl ändå lite för gamla för er?
Min mamma lät inte helt välvillig på rösten vilket förbryllade mig.
– Vi gjorde bara sällskap från badstranden.
– Var med era jämnåriga i stället. Det där är inget för er.
Shit, nu blev det istid tänkte jag och förstod inte alls tonen.
– Det är inget fel på Jennie. Hennes kompis kan vara lite bitchig ibland, sa min storebror lättsamt.
Familjen bytte snabbt samtalsämne och det var jag tacksam för.

Efter maten gav vi oss iväg, ivriga som de småpojkar vi var. Jag ryckte åt mig en av kransarna som någon av mina systrar bundit.
– Har lillebror börjat intressera sig för konsten att binda midsommarkransar eller har han möjligen hittat en prinsessa? Retades Tess. Undrar om hon heter Jennie? Tänk på att jag bundit den där med kärlek.
– Jag vet, det är därför jag valde den. Då måste den ge tur.
Jag pussade min mest älskade syster på håret innan vi tackade för maten och rusade i väg.

Tjejerna satt på staketet utanför Jennies hus när vi passerade.
– Dags att komma nu? Vi har väntat i hundra år, minst!
Jennie hade inte sjötomt som vi men bra utsikt över havet på andra sidan vägen. Inne på hennes tomt stod långbord dukade och det var fullt med gäster. Överallt längs vägen ungefär samma syn. Ljuden av människor, klirrande bestick och glas och lukten av natur, hav och mat var förtrollande. Tjejerna hoppade ner från staketet och lite blygt satte jag kransen över Jennies hår.
– Titta, en midsommarflicka, log jag.
– Åhh tack, vilken vacker! Jag undrade just om jag skulle få bli midsommarfin ikväll.
– Det var du redan, svarade jag.
Jennie såg på mig så där igen och jag rodnade, ville bara drunkna i de där ögonen och leendet. Vi fortsatte vägen ner mot bryggan där dansen skulle ske om någon timme.
– Har ni badat klart för idag? Frågade Marie med en retsam glimt i ögonen.
– Nattbad är obligatoriskt, det kommer ni inte undan, fortsatte Jennie. Och ikväll ska John dansa med mig.
Hon flaxade med armarna och gjorde små glada skutt på vägen och det var omöjligt att inte skratta.
– Allvarligt Jennie, jag suger, jag kan verkligen inte.
– Jag lär dig, vals är enkelt.
– Och så får du hålla om henne, bara en sådan sak, log Marie.
– Inga dumheter på bryggan bara, då blir mamma arg, skrattade Jennie, men det var oklart vems mamma hon syftade på.
Tanken på att få hålla om hennes smala midja påverkade min puls högst märkbart.

– Det här är en vals, den kan vi börja med. Kom, sa Jennie och tog mig i handen.
Vi satt på berget bredvid bryggan och tittade på när funktionärerna smyckade och förberedde, när dragspels-Ralph kom och började packa upp och när folk sedan började strömma till. Först några få, sedan allt fler. Det var en populär händelse och unga som gamla kom för att njuta av traditionen. Dragspels-Ralph hade spelat några klassiska midsommarstycken redan, men nu var det dags och Jennie drog i väg med mig.
– Håll så här, jag visar. Det är inte så himla noga. Kolla, det är supermånga som är skitdåliga och vi är i alla fall snygga.
Det gick inte så himla dåligt trots allt. Långsam vals hade jag dansat på skolbalen i våras när jag slutade nian och det hade vi övat lite inför. Det var bara underbart att vara så här nära henne. Min arm runt hennes smala midja, värmen från hennes kropp, hennes ögon och mun så nära min, lukten från hennes parfym och håret som fladdrade i mitt ansikte ibland, hennes hand i min hand. Allt gjorde att jag glömde stressen över att göra fel. Att hon förde och jag följde var det knappast någon som såg eller brydde sig om en dag som denna. Jag tyckte verkligen hon var vackrast ikväll i sin klänning och krans i håret, helt magisk och det var just mig hon tryckte sig emot. Över Jennies axel såg jag min bror dansa med vår norska kusin Cecilie och han gjorde tummen upp när våra blickar möttes.

Två danser fick vi, innan lugn vals ersattes med något mycket snabbare. Jag hade velat vara så här nära Jennie resten av natten.
– Du är ju jätteduktig!
Jennie log och gav mig en puss på kinden och det hettade så skönt. Vi gick hand i hand tillbaka till vår plats på berget där Martin och Marie satt. Vi fick en spontan applåd när vi kom tillbaka.
– Oh shit, det hetaste paret på bryggan ikväll, log Marie. Kom nu raring, nu är det vår tur.
Hon drog i väg med Martin in i folkhavet. Vi satte oss nära varandra på berget. Jag upptäckte att Jennie inte släppt min hand. Hennes fingrar strök över handryggen och vi såg på varandra. Jag tyckte hennes gröna ögon var så förtrollande vackra tillsammans med hennes mörkbruna långa hår. Särskilt nu när hon log. Vi satt så nära varandra. Jag kunde känna värmen från hennes ben mot mitt och hennes arm mot min. Hennes svaga parfym blev starkare ibland när vinden fläktade.
– Mm, sa hon bara och tryckte hårt min hand.
Jag hade inte sagt något. Om det var åt mina ögons fråga om jag fick kyssa henne visste jag inte, men det var det jag tänkte så det värkte.

Magin mellan oss avbröts av Martin och Marie som var på väg tillbaka över klipporna.
– Kolla på dem, fnissade Jennie. Fina va?
– Ja väldigt, men du är ändå vackrast, log jag och rodnade.
Hon såg på mig igen, våra händer trycktes hårt. Hon pussade mig på armen och lutade sitt huvud mot min axel ett kort ögonblick. Hon luktade sommar, parfym och blommor.
– Jag vill dansa igen, sa hon tyst och drog i väg med mig.
Min hand på hennes midja och värmen genom klänningens tyg. Det mjuka där under kändes så tydligt. Mitt i Kostervalsen kysste hon mig. Jag glömde totalt vart vi befann oss och alla människor runt omkring. Allt jag såg var hennes ögon och allt jag kände var hennes mun. Jag kunde känna hennes andetag från näsborrarna. Hon kysstes så otroligt mjukt och sensuellt, min hand smekte hennes rygg och midja. Jag brydde mig inte om någon såg oss, ville att hela världen skulle se. Efteråt gick vi tillbaka igen hand i hand, tysta och lite förlägna.

– Ska vi kolla om Högberget är ledigt? Frågade Marie när vi kom tillbaka. Högberget eller Vattenskidviken?
Vi reste oss och lämnade bryggan.
– Vi tar mopparna väl? Det är så jädra långt att gå., sa Jennie när vi passerade hennes hus.
Hon och Marie rullade fram sina mopeder och jag hoppade upp bakom Jennie. Det var fantastiskt att få lägga armarna runt hennes midja och andas in dofterna av hennes utsläppta hår. Hon kickade igång mopeden och efter ett kort stopp hemma hos mig för att plocka upp badkläder for vi iväg längs grusvägarna. När vi stannade för att korsa landsvägen lutade hon sitt huvud bakåt, hennes varma mjuka kind mot min och munnen så nära.

Högberget var upptaget. Det var den roligaste och farligaste badklippan i området. Berget stupade lodrätt ner och det var 5–6 meter djupt direkt invid klippan. Uppe sluttade berget uppåt så att man kunde dyka från allt mellan tre och tio meters höjd. Men vattenskidviken var ledig. Den var inte lika populär eftersom den var grundare och hade lerig botten och mycket vass. Men det fanns en liten plätt som kunde tjäna som badstrand och vattnet var mycket varmare vilket jag uppskattade mycket.
– John, håller du upp handduken medan jag byter om, sa Jennie lågt.
Jag blev generad och förvånad över att hon bad mig och inte sin kompis. Givetvis stirrade jag inte, men det var omöjligt att inte se och det verkade inte störa henne. Hon drog av sig sin midsommarklänning och BH och bytte mot bikinitopp. Sedan bytte hon trosor mot underdelen.
– I vilka kläder är jag vackrast?
– Där nere på bryggan och tills alldeles nyss var du vackrast i klänning och krans i håret.
– Och nu då?
– Nu är du vacker så där.
– När är jag inte vacker då?
– Den stunden finns nog inte.
Hon fnissade och jag verkade ha lyckats göra henne lite generad, men jag menade det verkligen.
– Du är söt du, byt om nu. Först i får en puss.
Jennie höll upp badlakanet bara när jag bytte underkläder mot badbyxor och hon tittade inte bort. Jag försökte se lika avslappnad ut som hon gjort, men det lyckades nog inte helt perfekt.
– Var inte blyg, det är bara jag, viskade hon och drog sin hand över min kind.

Hon tjuvstartade alldeles uppenbart och kastade sig ut från den lilla klippan, simmade några tag ut och snurrade runt och la sig på rygg och såg när jag gjorde ett flackt dyk för att inte slå i botten. Jag bröt vattenytan alldeles bredvid henne.
– Titta, en sjöjungfru.
– Jag vann, log hon triumferande.
Jag såg in i hennes ögon igen, så där som på bryggan när hon smekte min hand och sa ”mm”. Hon nickade svagt och log uppmuntrande. Min mun mötte hennes, blygt och försiktigt till en början. Vi slog armarna om varandra när hon öppnade munnen och våra tungor möttes. Jag föll bakåt med henne över mig, ner under vattnet. Jag försökte hålla andan så länge det bara gick för att inte behöva sluta kyssas.
– Det där var inget dåligt pris till en segrarinna, skrattade hon. Först i land också?
Vi simmade mot land. När jag kastade mig ner på rygg på hennes stora badlakan uppe på stranden tyckte jag kanske att jag vann lite väl lättvindigt. Blöt och lite kall tryckte hon milt ner mig och la hela sin kropp mot min och täckte min mun med sin. Mitt stånd bultade mellan hennes ben som en reaktion på hennes putande bröst mot mitt och hennes hud som fort nog började ge värme. Som i ett töcken hörde jag Martin och Marie skrika, bada och plaska. Vi låg där och kysste varandra, först stilla och försiktigt, sedan alltmer hetsigt. Det kändes så kraftfullt och naturligt med hennes våta hår som droppade ner över mig och vinden som smekte våra kroppar.

– De verkar vara lika tokiga i att bada båda två, sa Jennie.
Hon låg på min arm med sitt huvud och våta hår på min bröstkorg och såg bort mot vattnet. Jag smekte henne över ryggen.
– Martin kan bada tills imorgon. Jag är lite mer frusen av mig.
– Doppa sig räcker ofta, jag kan värma dig.
Hennes mun igen, mina händer över hennes rygg och rumpa, vi tryckte oss mot varandra.

Vi blev avbrutna när Marie och Martin till slut kom upp ur vattnet, blåa om läpparna och skakande av köld. Vi satte oss upp och Jennie satte sig mellan mina ben lutad med ryggen mot mig och mina armar runt henne. Jag var tacksam för det. Förutom att det var otroligt mysigt dolde det mitt stånd för de andra. Samtidigt var jag generad över hur tydligt hon kände att jag var så påverkad.
– Vill ni hänga med ut och segla imorgon? Frågade jag när vi pratat om allt och ingenting en stund.
– Segla? Frågade Jennie.
– Ja vi brukar segla till Sandskär och övernatta, bada, grilla och sola typ.
– Det vore väl super, eller hur Marie?
Marie och Martin hade hamnat på badlakanet igen vilt kyssande.
– Det blir toppen, svarade hon. Får vi plats alla att sova då?
– Nja, man kan sova fyra i båten men enklast är kanske att slå upp tältet så kan två sova i land, svarade Martin.
Jag kunde på goda grunder anta vad han hoppades på. Antagligen ganska likt det jag själv hoppades och ville.
– Nä, vad säger ni, börjar bli svalt. Ska vi gå hem till mig och värma oss? Frågade Jennie.
Vi bytte om igen och åter var Jennie klädd i sin fina midsommarklänning och jag satte tillbaka kransen över håret och pussade henne på munnen. Tjejerna kickade igång sina mopeder och vi hoppade på. Lukten från skogen strömmade in i mina näsborrar blandade med Jennies parfym. Insekter och gruset från vägen stänkte över våra ben. Mina armar runt hennes smala midja och min mun så nära hennes nacke och håret som fladdrade i fartvinden och kittlade mig i ansiktet.

Hemma hos Jennie var midsommarfesten i full gång med många gäster. Jennies mamma mötte oss på terassen.
– Åhh min fina flicka, med krans i håret och allt! Har vi fått nya gäster minsann? Utbrast hon och slog ihop händerna.
– Mamma, det här är John och Martin. Vi går in till oss.
– Välkomna, ja dig John känner jag igen förstås. Vad roligt! Vill ni ha mat så finns det inne i köket.
Jag och Martin fick en varm kram.
– Tack mamma.
Jennie hade, som många av oss andra ute på ön en egen Friggebod på tomten, mysigt inredd med en säng, soffa och ett litet bord. Golvet var täckt med mattor som var till god hjälp för att behålla värmen och skydda mot kylan från golvet.
– Här bor jag, stig på. Vi kan gå husesyn sen. Man får se upp så man inte går vilse bara.

Kvällen blev inte så lång. Marie låg i Martins knä i soffan, jag satt i Jennies säng med henne lutad mot mig mellan mina ben och mina armar lindade om henne. Det fanns som en otålighet i luften.
– Nä hör ni, god natt och tack för ikväll. Jag kör hem Martin på vägen, sa Marie.
– Tack själva. Då ses vi klockan ett imorgon efter lunch så plockar vi upp er vid småbåtshamnen.

Plötsligt var vi helt ensamma, en stund jag ärligt talat längtat rätt innerligt efter de senaste timmarna. Vi hörde hur mopeden startade och for i väg, sedan blev allt tyst.
– Tror du de kommer åka raka vägen hem och sova?
– Kanske inte helt troligt.
– Det var trevligt men nu är det äntligen bara vi. Kan du stanna en stund?
Jag kramade henne hårt.
– Jag kanske ska vakna i min säng, annars är det ingen brådska.
Allt blev plötsligt stilla en stund. Hon satt kvar mellan mina ben med sin rygg lutad mot mitt bröst och vi höll varandras händer.
– Fryser du fortfarande? Viskade jag i hennes öra.
Hon skakade på huvudet.
– inte längre.
Mina läppar låg stilla mot hennes hud under örat. Med hennes händer ovanpå mina började vi långsamt stryka hennes mage, ner över höfterna och låren som täcktes så fint av hennes klänning. Värmen från hennes hud kändes genom tyget. Dem vände uppåt igen, över hennes mage, upp över brösten. De var ganska små och fina, perfekta till den späda kroppen. Nu var dem instängda i klänningens tighta tyg. Marie var mulligare och hade större bröst. Jag visste att Martin uppskattade det. Men Jennie var fantastiskt vacker och minst lika mycket kom inifrån. Rösten när hon talade till mig, dem där ögonen som kunde få mina knän att vika sig och hennes otroligt mjuka händer. Kyssarna som kunde vara så ömma och stilla eller så krävande heta. Hon utstrålade både styrka, ömhet och sårbarhet på ett märkligt sätt.

Hon reste sig upp till sittande på sängen.
– Hjälp mig knäppa upp.
Jag drog ner klänningens dragkedja över ryggen och knäppte upp hennes BH. En kort stund la jag bara min kind mot hennes otroligt mjuka rygg. Hon drog av sig klänningen och hängde den över en stol. Sedan var hon nära mig igen och drog av min tröja. Hon var naken före mig, ryckte upp täcket från sängen och la sig. När jag klädde av mig det sista var jag kanske lite generad när hon låg där och såg rakt på mig, över hur enormt påverkad jag var och hur väl det syntes på mig. Sedan var jag hos henne. Våra armar om varandra, hennes heta mun hårt mot min igen och våra underliv hårt sammanpressade. Äntligen fick mina händer utforska hela henne utan hindrande kläder. Visst hade jag tyckt mycket om att känna formen av hennes rygg och värmen genom det tunna tyget och röra mina händer över hennes mjuka rumpa under hennes bikini tidigare ikväll. Eller smeka hennes lår täckta av klänningens tyg. Men allt jag egentligen längtat efter hade varit just det här, att få känna hennes nakna och mjuka hud. Mina fingertoppar gled ner över hennes rygg och stjärt, upp igen längs ena sidan mot ena bröstet. Hon vred sig över på rygg, fingrarna gled ner igen över magen mot hennes sköte. Hennes tunga var vild och andetagen snabba. Mina fingrar hittade hennes klitoris. Hon gnydde och särade mer på benen när jag smekte henne försiktigt. Vi slutade kyssas, mina läppar pussade sig ner över hennes hals till ena bröstet. Min tunga cirklade runt bröstvårtan som styvnat.
– Åh sluta inte, jag kommer snart., snart. Åh, åh, jaaa!
Hennes höfter rörde sig upp och ner i snabba rörelser, jag kunde känna och höra hur orgasmen tog henne.
– Kom.
Hon viskade med läpparna mot mitt öra, drog mig över sig. Med ens låg jag över henne. Hennes hand styrde mig in i sig. Vi älskade långsamt och stilla, vi pussade och kysste varandra överallt i ansiktet, munnen, ögonen, kinderna, pannan. Det var så sensuellt att kyssas så här mycket samtidigt som jag kände hennes våta värme omsluta min lem. Mina händer under hennes huvud, fingrarna som trasslade in sig i hennes hår. Det gick för mig när hon kramade och knådade mig med sina inre muskler och hon fick tårar i ögonen.

En lång stund låg vi tätt slingrade samman på sidan. Jag brydde mig inte om att det rann kärlek mellan våra ben. Det var på något sätt lika fint som allt det andra. Jag undrade varför hon grät så där stilla, men jag hade varit med om det förr och ibland blir jag likadan.
– Är du ledsen?
Hon skakade på huvudet.
– Absolut inte. Jag är så glad att du är här. Du är så bra för mig.
Hon log, vi kramade varandra så hårt så det nästan blev svårt att andas en stund. Jag pussade bort tårar från kinderna och tänkte att allt kunde vara så konstigt. Idag på förmiddagen var hon nästan bara en tjej en bit ner på vägen och nu låg jag naken nära henne med min säd och hennes safter över mina ben. I förmiddags hade jag bara drömmar om en romantisk kväll men utan några egentliga förhoppningar. Nu slog mitt hjärta för henne, hennes värme värmde mitt blod, mina små befruktningsfiskar simmade i henne, lukten som fyllde mina näsborrar och våra läppar som rörde vid varandra om och om igen och skickade känslor som blixtar fram och tillbaka.
– Förlåt, jag borde ha frågat om skydd, sa jag.
– Tänk inte på det, jag har.
Det är inget man bör fråga en tjej om efteråt och det var oansvarigt. Men kanske någonstans djupt där inom mig närde jag en mycket stark längtan efter familj, barn och sådant som egentligen hör till en avlägsen framtid. Jag insåg att det egentligen främst handlade om att höra ihop med någon, bli älskad, betyda något för någon. Bara det att få ligga så här, få somna och vakna tillsammans. Det var naturligtvis fånigt. Vi hade vetat om och sett varandra ett helt liv men pratat med varandra på riktigt, rört vid, kysst och älskat med varandra för första gången bara de senaste timmarna. Det skulle bara vara en sådan som jag för att ligga och planera en framtid i ett sådant läge.

Martin kom till mig vid tiotiden och väckte mig. Jag kände mig i det närmaste död efter alldeles för få timmars sömn. Jag hade gått hem från Jennie vid halv fem på morgonen, högst motvilligt men med vetskapen av att vi snart skulle ses igen och snart få sova tillsammans en hel natt. Men det hade varit otroligt svårt att lämna värmen hos henne, särskilt när hon sträckte sig efter mig i sömnen. Men att min säng skulle vara tom hemma när mina föräldrar vaknade var en dålig idé. Fåglarna hade kvittrat som galna och lukten utomhus kunde göra mig tårögd.

– Nå, hur blev det sen igår? Frågade jag när jag gick upp och klädde mig och drack en enormt stark kopp kaffe till frukost.
– Ja du, vad ska jag säga? Man kan väl säga att det var en sådan där natt som inte inträffar allt för ofta. I mitt långa liv har jag aldrig varit med om något liknande. Det är tur att man är en riktigt brunstig hanne. Och själv då?
Han strålade som ett lyckligt barn på julafton och bankade sig för bröstet och såg oförskämt stolt ut.
– Du är störd, skrattade jag. Ungefär samma. Den här midsommaraftonen går till historien som den finaste och roligaste.
– Den är inte slut än, tänk på det.
– Visst är det konstigt, vi har bott grannar alltid, sett varandra, sagt hej då och då och så plötsligt det här.
– Jo absolut, det är konstigt. Men kom inte och påstå att du inte spanat in henne förut. Jag minns en kille, har för mig att han kan ha hetat John, som förra sommaren gick runt och trånade. Det var något om ett långt hår och en vacker mun.
– Jo men hon är ju flera år äldre och jag kunde aldrig tänka mig det här.

Vi skrattade och pratade på om gamla minnen medan vi åt frukost ute på altanen. Jag och Martin hade skapat en egen midsommartradition förra året. På midsommardagen lastade vi min Stortriss med sovsäckar, spritkök och mat för att övernatta på en ö. Jag hade tjatat länge och först förra året hade mina föräldrar tyckt vi var stora nog för sådana äventyr, även om vi inte fick ge oss av särskilt långt. Vi hade en perfekt liten ö som det tog mellan en och en halv till två timmar att segla till, beroende på vind. Det tog inte lång tid för motorbåt att nå oss om det skulle behövas och där fanns flata klippor och sandstrand i en liten vik, perfekt i lä för den vanligaste sydostliga sommarvinden. Det gnagde i mig att jag nu inte var riktigt ärlig mot mina föräldrar, även om jag inte tyckte undanhållandet av sanningen var särskilt allvarlig i det här fallet. På vägen ut skulle vi stanna till vid småbåtshamnen och plocka upp tjejerna. Om en halvtimme skulle de vänta på oss. Jag var så nervös och spänd. Det kändes som om det syntes på mig lång väg. Vi koncentrerade oss hårt för att bara vara som vanligt.
– Gör en radiokoll innan ni åker så allt fungerar, uppmanade pappa.
Jag hade tagit marint VHF-certifikat direkt när jag fyllde 15 år och fått en radio och antenn i present. Nu satt antennen monterad i toppen på masten och radion inne i ruffen. Det var precis hur mäktigt som helst. Jag älskade min Stortriss som jag fått förra våren när jag började växa ur min Trissjolle. Det här var en riktig segelbåt med övernattningsmöjligheter men i miniatyrformat, bara dryga fem meter lång.

efter alla vanliga förmaningar och instruktioner som vi tvingade oss att lyssna på utan att se otåliga ut, la vi ut från bryggan. Vi tryckte upp bommen mot vinden så båten drev snett bakåt och när vi släppte bommen och la om rodret vände hon förstäven ut mot Mysingens vatten. Varför använda snurran när man har vinden? I den här stunden var jag lycklig. Bryggan bakom och havet och romansen framför. Ingen kunde se oss när vi slog och girade in i viken där tjejerna stod med sina sov- och ryggsäckar och väntade på oss. Ilastningen tog en minut och sedan var vi på väg.

Martin satt vid rodret och jag satte mig uppe på relingen på ena sidan med ansvar för fockskotet. Jennie satte sig nedanför mellan mina ben. Hennes värme spred sig i min kropp och jag drog fingrarna genom hennes hår. Jag tänkte att jag var en annan kille idag, hon en annan tjej. Vi hörde ihop nu. Inne i henne simmade små delar av mig och blev som band mellan oss, precis som slingorna av hennes hår runt mina fingrar. Båten lutade behagligt i den stadiga sommarvinden och ibland kom små duschar av saltvatten som stänkte från vågorna som slog mot skrovet. Dem skapade små rysningar på huden. En lycka som inte gick att sätta ord på rann i mitt blod. Hon var min och jag var ohjälpligt hennes.

– Vad säger du John, ska vi plocka fram drickat äntligen? Frågade Martin med ett busigt leende.
Martin avbröt mina tankar. Jennie såg märkligt, kanske oroligt på mig.
– I facket där Jennie, är du snäll?
Hon log lättad när hon plockade fram fyra iskalla Coca Cola.
– Vi kommer få färg idag, sa Martin, drog av sig tröjan och sträckte på sig.
Solen sken och vi kryssade mot den sydöstliga sommarvinden.
– Klart för slag, roder i lä!
Vi slog och Martin girade in mot ön. Vår lilla vik var tom när vi ankrade vid klippan och lastade ur sådant som skulle i land.

– Det är så vackert så det gör ont. Jag tröttnar aldrig på det här, sa Jennie tyst.
En stund senare stod vi på klippan och såg ut över havet. Jag ställde mig tätt bakom med armarna om hennes midja, hennes mjuka händer som svarade med att smeka mina underarmar. Det fick mig att rysa av välbehag.
– Hör, det låter skärgård och sommar, viskade jag.
Vågornas lugna skvalp mot stranden, sjöfåglarna, Ejder, Fiskmås och Tärnor, motorbåtars surr långt bort och vindens svaga sus från träden i skogen bakom oss.
– Det luktar magiskt, svarade hon.
– Får jag kyssa dig igen Jennie? Viskade jag.
– Det är fint att du frågar John, men det är klart du får. Du var så fin med mig igår, så väldigt olik andra. Det är så många som bara tar, bli aldrig sådan, lova det.
Hon lutade huvudet bakåt och vi kysstes där på berget med havet som kuliss. Jag blev så klart smickrad av att en flicka tyckte jag var fin, även om jag inte riktigt förstod. Jag var ju bara jag.
– Du luktar magiskt, viskade jag nära hennes öra.
– Vänta, stå kvar så där!
Martin ropade och rusade mot båten. Han kom tillbaka med sin kameraväska.
– Helvete i havet, det där är bara för snyggt! Titta inte hit, kolla ut mot havet i stället! Perfekt! Kyss henne John, precis, jag dör!
Kameran smattrade och vi skrattade åt honom och hans entusiasm. Vi märkte på varandras reaktioner att det var lite speciellt att ta på och kyssa varandra framför kameran.
– Du delar med dig av bilderna sen? Frågade jag.
Jag kände mig så lycklig inombords, både för stunden och att den nu fanns på bild. Jag förstod att det här kanske inte skulle vara för evigt, men just nu var det verkligen vi.

Martin var en grym naturmänniska. Hans första åtgärd sådana här tillfällen var alltid att fixa med lägereld inför kvällen. Han samlade ved i rikliga mängder eftersom vi båda älskade lägereld och han valde ut en lämplig plats i sanden för att inte förstöra klipporna.
– Ska vi fiska? Frågade Jennie.
– Då måste vi sluta med det här, svarade jag och kramade henne ännu hårdare.
– Vi kramas mer sen, jag lovar.
Vi gick i väg längs stranden med kastspön och lämnade Martin och Marie med sina sysslor. En och en halvtimme senare kom vi tillbaka med tre gäddor.
– Oj, här kommer krubbet, sa Martin klart imponerad. Fick du någon John?
– En, den minsta, skrattade jag.
Jennie hade snabbt och vant slagit ihjäl gäddorna och satt nu en bit bort vid vattenbrynet och rensade fisken. Vi hade alltid skämtat om att jag inte var någon riktig skärgårdsbo. Trots att jag var uppvuxen här ute hade jag otroligt svårt för att ta i fisk. Än mindre bryta nacken av dem och rensa. Jag tyckte det var kletigt och äckligt. Värst var när vi fångade ål. Dessa varelser var odjur från helvetet. Innan jag befattat mig med dem i verkligheten tyckte jag ål på hårdbröd var väldigt gott, men numera klarade jag inte ens av att äta det utan att få tillbaka minnena av deras slemmiga, starka kroppar som luktade vidrigt och rörde sig i mina händer på ett så primitivt och uråldrigt sätt. och jag hade blivit så väldigt äcklad.

Martin och Marie hade slagit upp tältet en bit upp i skogsbrynet och höll på att bädda i ordning där inne.
– Vi sover lite middag så lagar vi mat sedan! Hur låter det? Ropade han.
– Blir bra! Ropade jag tillbaka.
– Sova, jo hejsan, fnissade Jennie. Ska vi också gå och ”sova” en stund? Jag ska bara tvätta av mig.
– Jag går och fixar så länge.
Jag smekte henne över ryggen, hon var varm och svettig. Jag gick bort mot båten, mycket pirrig inombords. När Jennie äntligen kom hade jag städat kaoset vi lämnat efter oss i båten och bäddat i ruffen. Jag knäppte ihop två sovtäcken till en enda stor sovsäck.
– Åhh du luktar skärgårdsflicka, viskade jag, sniffade på henne och pussade henne på kinden när hon kom intill mig.
– Jag trodde du skulle säga att jag luktade tjej.
Hon syftade på fisklukten och den urdåliga grejen vi killar körde med ibland som jag tyckte var så förnedrande.
– Nej, den är så dum. Du luktar salt, skog, friskt.
– Lukten från händerna är ta mig fan helt omöjlig att få bort. Vill du älska med mig ändå, så där som igår?
–Knasiga du, om jag vill.
Hon kröp ihop i min famn så där igen som hon gjort igår, som om hon var en mycket liten och sårbar tjej trots att det var jag som var yngre. Vi kysstes, klädde av varandra shorts, T-shirts och underkläder och kröp in i sovtäcket. Hon la sig över mig.
– Håll om mig, värm mig, älska mig. Känner du, vi passar så bra ihop, viskade hon så nära mitt öra.
Det sände rysningar genom hela kroppen. Hennes andning var häftig när hon sakta höjde och sänkte sig ner över mitt hårda stånd. Hennes starka händer om mina axlar höll mig hårt nedtryckt och naglarna som trängde in i huden. Det kändes som om hon älskade med ett kontrollerat raseri. Det var ingen tvekan om vem som förde och vem som följde i den här dansen heller och jag tyckte mycket om det.
– Smek mig, jag kommer snart, flämtade hon.
Mina fingrar fann hennes klitoris, min andra hand hennes högra bröst. Hon sög in min tunga i sin mun, det rann lite saliv ur hennes ena mungipa. När det gick för henne skrek hon. Hon kastade huvudet bakåt och red mig som besatt. Vagt i min egen orgasm kände jag hennes naglar som klöste mig. När hon föll ner över mig blev allt bara ljuvlig dimma.

Sakta kom alla ljud tillbaka, vågornas kluckande mot skrovet, det svaga knirrandet från förtöjningarna när båten rörde sig i den lätta vinden. Jennie låg bredvid mig på min arm.
– Men shit, förlåt, viskade hon och drog sina fingrar försiktigt över klösmärkena på min ena axel. Det var inte meningen.
– Det är okej, jag kände ingenting.
Långa röda strimmor efter hennes naglar på mina axlar sved lite av beröringen och saltet på min hud.
– Men du ska inte behöva se ut som om du blivit våldtagen av en drake.
Vi skrattade så tårarna rann, höll om varandra hårt.
– Du är mycket för mig. Först prinsessa i vacker midsommarklänning och krans i håret, sedan sjöjungfru som kysser mig i havet och nyss drake. Fast nu ser du mer ut som en trollunge.
– Jag kan vara vad du vill, precis vad du vill.
Hon kröp intill så nära. Hysterin blev till ömhet. Dem hårda händerna och krävande läpparna blev mjuka och varsamma. Heta snabba andetag blev lugna.

När vi vaknade ur vår slummer 45 minuter senare hördes det stilla regnet mot båtens däck och ihoprullade segel.
– Är du vaken trollunge? Hör du, det regnar?
– Det var ovanligt, regn på midsommardagen. Har du hört talas om det någon gång?
Hon gäspade och sträckte på sig. Sovsäcken och våra ben var fortfarande kladdiga efter vår kärlek.
– Jag går bara och sköljer av mig lite.
Utan att klä på sig hukade hon sig och gick ut ur ruffen. Båten gungade till följt av ett plask och ett kort skrik när hon landade i vattnet.
Hon kom snabbt tillbaka in i sovtäcket. Hon la sig över mig med sin blöta hud och våta hår och njöt alldeles uppenbart av att jag tyckte det var obehagligt kallt.
– Fy, det var kallt. Värm mig! Skulle inte vi älska?
Det tog en sekund innan jag förstod att hon skämtade om att låtsas ha glömt att vi redan gjort det. Men då hade min kropp redan börjat svara på hennes mun som kysste sig ner över min hals och bröstkorg. Hennes blöta hår mot min hud skapade en så stark kontrast mot dem heta läpparna och händerna och jag tänkte osökt på Emma som brukade kyssa min kropp med isbitar i munnen.
– Draken är snäll nu igen, viskade hon med lekfull röst.
Det bubblade inuti av skratt och ömhet. Hon kröp upp igen, vi kysstes så där intensivt igen.
– Vill du slicka mig John?
Hennes viskning i mitt öra där hon stod på knä över mig. Jag började röra mig nedåt, pussa henne på munnen, ner över halsen och brösten som hängde ner. När jag öppnade munnen rörde hon överkroppen för att styra in bröstvårtorna en och en mellan mina läppar.
– Åhh det är så stört skönt. Jag längtar, viskade hon och försökte röra sig uppåt för att fortare få mig dit hon ville.
Min mun pussade sig ner över hennes mage, insidan av båda låren, närmare och närmare hennes sköte. Hon rörde sitt underliv i otåliga cirklar för att hitta min mun. Hon luktade så gott, smakade så fantastiskt och jag älskade hennes röst när hon gnydde högt ner i kudden. Mina naglar gled lätt över hennes rygg ner mot stjärten. Jag låtsades börja klösa henne hårt men övergick till att smeka stjärten med ena handen. Min andra gled upp längs hennes ena sida och kupades runt hennes bröst.
Jag tänkte att det inte spelade någon roll, jag älskade henne hur hon än kom. Stillsam och tyst som igår eller hennes skrik rakt ner i kudden som nu när hon tryckte sitt sköte ner över min mun och tunga. Jag kröp upp igen och förde in min lem i henne. Det tog inte lång tid för mig att komma med mina händer på hennes höfter och hennes tunga i min mun.
– Tack.
– Tack för vad? Log jag och pussade henne på näsan där hon låg på min arm igen.
– Det där är det skönaste jag vet och du gör det så väldigt bra. Tycker du om det?
– Väldigt mycket.
– Så du kan tänka dig att göra det igen?
– Hur ofta och länge du vill.
– Det blir så extremt starkt. Men du, det är verkligen inte särskilt gott om utrymme för sådana akrobatiska övningar här inne, fnissade hon.
– Din mjuka säng är bättre.

Regnet upphörde framåt kvällen. Klipporna torkade fort och man kunde nästan känna och höra hur naturen sög åt sig av det livgivande vattnet. Martin tände brasan och grillade fisken. Vi dukade upp av vår medhavda midsommarmat. Marie och Jennie sjöng varsin snapsvisa och vi skålade med Coca Cola i plastmuggar.
– Jag blir så melankolisk när jag dricker.
Martin låtsades hicka och hans imitation av en kraftigt påverkad person var alltid en succé. Efter maten satt vi i sanden runt elden, lutade mot klipporna. Det var som en gryta med klippor runt om som gav skydd från den svaga vinden och fick värmen från elden och berget att stanna kvar. Jennie halvlåg i mitt knä, jag matade henne med chips. Först stoppade jag bitar i hennes mun från mina händer, sedan från min mun. Det var sensuellt, mitt stånd bultade mot hennes rygg. Hon tog emot en stor bit som jag höll mellan mina läppar, tuggade och drog mig ner mot hennes mun igen med händerna runt min nacke. Hennes tunga förde tillbaka en smet som jag girigt slickade i mig och genast gav henne mer chips.
– Nu är jag en hungrig fågelunge. Mata mig! Viskade hon tätt intill mitt öra.
Jag brast i skratt och tryckte henne hårt intill mig, ville aldrig släppa.

Dagen efter vaknade vi tidigt. Lika mycket på grund av ljuset och den mycket morgonpigga naturens alla ljud utanför som av den lite obekväma bädden. Det var konstruerat för att ligga på varsin sida och inte som nu, i sked med ihoptrasslade armar och ben. Det kändes av i ryggen, men det var värt precis allt.
– God morgon. Förlåt, stinker jag? Frågade Jennie när vi kysste varandra.
– Ja du stinker underbart.
Jag anföll henne och luktade på henne överallt, runt munnen, i håret, armhålan och mellan brösten.
– Oj, titta en bröstvårta!
Hon flämtade till av mina varma läppar.
– Det här är hur mysigt som helst, men om jag inte får gå upp och kissa nu så blir det vått, fnissade hon.
Jag retade henne genom att trycka lätt på magen under naveln.
– Vi kan gå en liten morgonpromenad samtidigt om du vill?
Jennie drog ett nattlinne över sin nakna kropp och jag satte på mig ett par shorts.

Ute var det vackert väder igen men fortfarande svalt. Solen sken men hade inte lyckats börja värma upp luften och klipporna ännu. Jennie satte sig vid sidan av stigen och försökte kissa.
– Fan, jag som hade sådan panik nyss. Måste du titta på mig så där? Sjung något åtminstone.
Jag killade henne i nacken och sjöng
”Imse vimse spindel, klättrar upp på ryggen. Nu kommer kisset, spolar spindeln bort.”
Jag drog med naglarna lätt ner över hennes rygg.
– Tack, det funkade, skrattade hon. Du är rätt knasig.
Vi gick vidare längs stigen på väg mot andra sidan av ön. Kottar och barr stack under våra bara fötter. Den var inte särskilt stor. På mitten kunde man höra havet både i söder och öster där vågorna slog in som mest och surret från en motorbåt långt bort i väster. När vi kom fram till andra sidan var det nästan vindstilla. Förmiddagsbrisen hade inte börjat blåsa ännu.

På en av klipporna där vi dragit upp en gädda igår, satte vi oss med min arm om hennes midja och våra händer i hennes knä. Hon lutade sig bakåt och la sig ner på den varma berghällen. Hennes hand på min började röra sig över hennes mage, ner mot skötet.
– Kom, jag vill, viskade hon.
Och visst kände jag att hon ville. Brösten var bara under det långa nattlinnet och hon var utan trosor under nattlinnet. Min mun skapade våta fläckar på tyget runt bröstvårtorna. Det var något med bara bröst under tunt tyg som fick mitt blod att sjuda. När jag gled ner med läpparna ner över magen, drog hon upp nattlinnet och blottade sitt sköte.
– Åh, stönade hon när min tunga äntligen nådde henne.
Jag tyckte så fruktansvärt mycket om det här, den naturliga och rena smaken och doften. Vi hade inte duschat på nästan ett dygn, älskat många gånger nu, hon hade badat i havet och kissat utan att ha haft en möjlighet att torka sig och allt smakade och luktade bara hon. Jag var så lycklig när jag fick ge henne två orgasmer. Efter den första låg jag helt stilla med min tunga för att det inte skulle bli för mycket precis efteråt. Jag ville ändå inte ta bort min mun från hennes sköte. När jag försiktigt började röra tungan igen svarade hon allt mer.
– Guuud, ja, igen!
När jag låg över henne och var i henne, vispade hennes tunga i och runt min mun. Armarna värkte lite av det hårda berget under oss men det kunde, som det andra, inte bli mer naturligt än så. Efteråt hade jag velat skriva hur fantastiskt det kändes när min sperma rann ur henne. Inte ner på ett lakan och skapade blöta fläckar, utan rakt ner på klippan under oss. Det var så sjukt romantiskt på något sätt.

Vi gick tillbaka och klädde oss mer anständigt innan vi började göra frukost. Den var väldigt enkel, bestående av pulverkaffe och ägg som vi kokat hemma innan avfärd igår. Martin och Marie sov länge medan vi satt på en klippa och njöt av morgonen som grydde.

Att ha äventyret bakom sig var inte alls lika roligt, det märktes tydligt på stämningen mellan oss. Jag blev nog lite lågmäld för att det här underbara var slut och framtiden lite oviss. Hur skulle allt bli nu när vi kom tillbaka och den här magiska helgen var över? Det var också något mellan Jennie och Marie som inte var bra. De pratade väldigt lite med varandra.
– Ses vi sen? Viskade Jennie när vi släppte av dem vid småbåtshamnen igen.
– Ska jag komma till dig så fort jag fixat i ordning och varit lagom social med min familj?
Vi kysste varandra där på bryggan innan tjejerna gick iland bort mot sina mopeder.

Det tog oss en dryg timme att segla tillbaka, förtöja och packa ur båten. Pedantiskt vek vi ihop segel och lindade skoten till rullar. Hemma var allt som vanligt. Jag blev ensam med min syster i köket när vi plockade i diskmaskinen. Vi höll om varandra lutade mot diskbänken. Tess höll ett vakande öga ut genom fönstren mot altanen.
– Är du kär? Frågade hon och log.
Jag nickade och såg antagligen fånigt lycklig ut.
– Jag ser det, skrattade hon och pussade mig på näsan. Du är väldigt söt när du är kär. Jennie är också väldigt söt och ni var sjukt vackra i förrgår på bryggan.
– Ja, hon är verkligen fin.
Jag höll hårt om min älskade syster som jag hade en så speciell relation med och så speciella känslor för. Det var svårt att förstå.
– Lite opassande kanske, men jag längtar efter dig, viskade jag i hennes hår.
– Ja lite kanske, men vi är lite opassande du och jag. Vet du, jag längtar också och det blir tid för det också. Men just nu synnerligen olämpligt.
Vi kysstes snabbt och skrattade häftigt åt våra kraftiga underdrifter. Men vi hade vår egen värld och den var på något sätt bortom allt annat.
– Du kan väl säga till dem andra att jag är hos Jennie? Frågade jag.
– Visst, ska du äta middag? Vi ska grilla lax.
– You bet!
– Ta med dig henne, det vore trevligt.

Jennie var hemma och stod i köket när jag knackade på. Martin och Marie hade åkt hem var och en till sitt, antagligen för att duscha, byta kläder och visa sig för familjerna.
– Är du hungrig? Frågade hon.
– Ja faktiskt.
– Det finns rester från igår, vill du ha det?
Jag nickade och vi hjälptes åt att plocka fram midsommarmat. Efter idag skulle jag tröttna på det för att inte bli sugen igen förrän framåt jul när det var dags för en del av rätterna igen.

Ute i hennes friggebod halvlåg jag på sängen och såg på när hon bytte om. Min kropp reagerade av att bara se på henne.
– Kom, jag vill ha dig, viskade jag och sträckte mig efter henne där hon stod naken mitt på golvet.
– Åhh tyvärr, jag känner mig sjuk.
Plötsligt föll hon ner på sängen bredvid mig.
– John, jag har ett problem?
Jag blev förbryllad men såg att hon log.
– Vad min prinsessa?
– Jag vill gärna älska igen men det går inte.
– Varför?
Min hand strök över hennes mage och upp över ena bröstet.
– En ond indianhövding har förgiftat mig, jag är helt förlamad, kan knappt prata och inte röra en muskel. Det finns bara ett botemedel. Snälla rädda mig!
– Vad för botemedel? Jag gör vad som helst!
– Det sägs att endast en orgasm kan få förlamningen att släppa. Annars kommer jag vara förlamad för alltid.
– Finns det inget annat som hjälper? andades jag i hennes öra.
Mina läppar kysste från örat ner över halsen.
– Åh, nej, ingenting, andades hon.
Hon var redan påverkad. När jag nådde hennes mun var den halvöppen och tungan hängde ut lite som om hon verkligen var helt förlamad. Min tungspets gled längs hennes tunga och in i hennes mun. Min ena hand knådade mjukt hennes bröst, den andra smekte mellan hennes ben.
– Är det inte så att det helst ska vara en orgasm skapad av en mun och en tunga? Andades jag mellan hennes särade läppar.
– Jo, jo!
– Tur att du inte hunnit duscha än.
Jag hade redan börjat kyssa mig ner över hennes kropp.
– Kom igen, ta mig, slicka mig! Jag blir galen!
Hon kved och underlivet rörde sig allt mer och snart hade vi båda glömt förlamningen.

Efteråt försökte jag med min dimmiga hjärna räkna hur många gånger vi älskat sedan i förrgår kväll, men jag gick hela tiden vilse i minnet.
– Vill du sova hos mig i natt? Sluddrade hon.
– Alla nätter. Jag pussade henne i nacken. Men jag har lovat att äta middag hemma. Du kan väl följa med?
– Får jag det då?
– Självklart. Vi ska grilla lax.
Jag lånade Jennies trådlösa telefon som låg på nattduksbordet och ringde hem för att annonsera en ytterligare middagsgäst.

Pappa stod vid grillen när vi kom. Väldiga laxstycken grillades på den enorma gasolgrillen och färskpotatis kokade i en stor kastrull på gaslågan vid sidan av grillbordet. I köket stod mamma, skar grönsaker och blandade romsås. Det här var sommar för mig. Alla dofterna av havet och maten, alla människorna och ljuden. Jag gick runt och presenterade Jennie för min stora och mycket bullriga familj. Den här helgen var vi alltid extra många med mina syskons pojk- och flickvänner, två kusiner från Norge och nu även andra middagsgäster. Idag skulle vi bli totalt 17 personer runt det enorma bordet utomhus.
– Ungdomar, kan ni duka? Frågade mamma.
– Självklart.
Jag och Jennie dukade ute på altanen. När alla satt till bords blev det tydligt vilken enorm samling vi var. Men det hade alltid varit så här och det var då mina föräldrar trivdes som allra bäst. Den varma stämningen hade gjort att vårt hem alltid varit en samlingspunkt dit våra kompisar gärna kom.
– Kära, kära familj!
Pappa klingade ljudligt i en stor karaff innehållande vatten med små isbitar i. Klinga i glas hade knappast hörts i allt pladder.
– Vi har en ny bekantskap med oss som jag bara vill hälsa varmt välkommen. Det är fint att ha dig här Jennie.
– Tack, det är trevligt att vara här.
Jennie stammade och rodnade av att alla tittade på henne. Jag smekte henne över benet för att visa mitt stöd. Jag visste att min familj skulle ta emot henne med stor värme och kärlek. Jag var så enormt stolt över att ha henne vid min sida. Det var faktiskt min första flickvän som presenterats så här officiellt.

På kvällen somnade vi tätt tillsammans i hennes säng. Det öppna fönstret släppte in ljuden man bara kan höra en sommarnatt ute i skärgården.

Midsommarhelgen var förbi och trots att sommaren inte ens passerat halvtid kändes ändå det lite dystert när den var över. Martin hade åkt in till stan några veckor för att sommarjobba och Marie började hänga mer med oss. Stämningen mellan tjejerna var fortfarande sval men det tog en stund för mig att förstå.
– Märker du att hon är intresserad av dig? Frågade Jennie en förmiddag när vi som vanligt låg på bryggan och solade.
Först då förstod jag. Marie som alltid höll sig runt oss, satt bredvid mig även om det fanns en plats bredvid Jennie. Hennes snäsiga ton mot sin kompis och silkeslena röst när hon pratade med mig. Jag var så ointresserad, hade bara ögon och öron för Jennie, så jag hade inte märkt något. Inte ens en morgon när Marie kom hem till mig innan Jennie kommit kändes det konstigt. Hon bad mig skjutsa henne upp till lanthandeln. Efteråt förbannade jag mig själv. Hon hade en egen moped, varför skulle jag skjutsa henne på fyrhjulingen?

Jag väntade på henne utanför affären. När hon kom hade hon köpt glass och bjöd på. När hon med en stor tugga glass i munnen kom nära för att kyssa mig ringde äntligen larmklockorna.
– Du är jättefin Marie, men vi ska inte göra så, sa jag tyst.
Hennes läppar hade nuddat mina innan jag hann reagera och backa undan. Jag kämpade emot reflexen att torka mig om munnen. Hon blev såklart stött och hoppade upp bak på motorcykeln.
– Jag har i alla fall inte en pojkvän inne i stan. För det har hon väl berättat?
Hon log skadeglatt när hon såg min reaktion.
– Ska vi åka då, så hon inte undrar vart vi tog vägen?
Hennes röst dröp av sarkasm.
Faan! Jordskorpan gungade under mina fötter. Jag måste hem, måste bara få veta. Marie satt långt bak på motorcykeln och höll i ramen bakom ryggen i stället för runt min midja och jag fick koncentrera mig hårt för att köra mjukt och normalt.

Jennie väntade på mig på sin altan när jag kom tillbaka.
– Vart tog du vägen?
– Jag skjutsade Marie till affären. Hon sa att du har pojkvän?
Min kropp skrek av motstridiga känslor. Svartsjuka, sorg, ilska, men allra mest älskade jag henne så fruktansvärt mycket. Jag hade ingen rätt att känna som jag kände. Ändå var det det enda jag kände. Hon fångade in mig, drog mig nära. En kort sekund stretade jag emot och vägrade se henne i ögonen. Sedan gick det inte att kämpa emot längre.
– Du borde låta mig berätta i stället. Jag vet inte vad hon hade för avsikt med det. Det är klart att jag tänkt berätta, men kanske inte mitt i det fina vi har.
– Hon försökte kyssa mig. Så du har pojkvän?
– Jävla bitch. Ja på sätt och vis, eller hade. Hur det är nu vet jag faktiskt inte. Jag har i alla fall inga förpliktelser mot någon och därför var det inte viktigt. Det viktiga är vi, nu och här.
– Hur blir det nu då?
– Vi har haft en underbar midsommar, tycker du inte det? Sommaren är lång än. Jag blir glad av att vara med dig, tycker så mycket om när vi är med varandra. Kan vi inte bara leva nu och här och njuta av det den tid vi har? Sedan åker jag till Lund och studerar i minst fyra år.
Jag bet ihop så käkarna knakade för att trycka tillbaka tårarna som ville tränga fram bakom ögonen. Hon tryckte sig nära, pussade ögonlocken ner mot munnen.
– Förlåt om jag gjort dig ledsen, fått dig att hoppas på mer än vad jag kan lova.
– Du har inte lovat något och jag är inte ledsen på dig.
– Vill du vara ifred från mig?
– Nej, absolut inte. Jag vill också ha den tid vi får.
– Tänk på att sommaren är lång och ingen kan ändå veta vad som händer sen. Vill du älska med mig?
– Igen och igen, viskade jag.
Smärtan i bröstet som varit så outhärdlig gav vika för värmen när hon tog mig i handen och gick mot sin Friggebod. Vi stängde dörren om vår lilla värld.

I början av juli åkte Jennie in till stan ett par dagar för att tvätta och handla. När hon åkt sköljde ensamheten och melankolin över mig. Jag satt i en klippskreva och såg ut över havet. Här brukade jag sitta när jag ville vara ifred. Det var en plats som gav skydd av berget som sluttade brant bakom och med skydd från båda hållen. Jag stödde hakan i händerna och bara lät tårarna rinna så där stilla. Egentligen visste jag inte varför jag grät. Det var som isflak som drev runt inuti. Men som Jennie sagt, sommaren var lång och det var bara en romans som börjat på en brygga vid en badstrand. Men jag hade en förmåga att kära ner mig lite mer än vad som kanske var hälsosamt ibland. Det var liksom allt eller inget varje gång.

Jag kände igen hennes steg, varma steg tänkte jag alltid. Jag hörde hur hon satte sig på rumpan på berget bakom mig och hasade ner och landade bakom min rygg med ett ben på varje sida. Hennes armar omfamnade mig och jag lutade huvudet bakåt och andades in hennes lukt som jag kände igen så väl.
– Jag visste väl att jag skulle hitta dig här. Gråter du lillebror, viskade Tess i mitt öra.
– Lite kanske.
– Bara lite? Är det Jennie, har hon gjort slut?
Jag skakade på huvudet.
– Nähä, hon har inte gjort slut och därför gråter du? Var är hon förresten.
Tess varma kropp och röst kunde alltid få mig att skratta och dem där isflaken att smälta undan.
– Hon är i stan, kommer tillbaka imorgon. Nej men sen, hon ska plugga i Lund i höst och då är det garanterat slut.
– Ja men dumma dig, det är ju minst hundra år dit.
Hennes hår i mitt ansikte och läppar mot mitt öra kunde knyta upp vilka knutar som helst i bröstet.
– Ja men jag blir alltid så galet förälskad och så händer alltid något som gör att det skiter sig. Jag hatar att vara ensam.
– Du måste leva mer i stunden och inte låta en eventuell framtid grumla det som händer nu och här. Jag vet att du hatar att höra det, men du är ung och det kommer bli så här igen och igen tills du hittar den rätta någon gång i framtiden och den dagen kommer du garanterat sakna den här tiden. Men hon är jättefin, hon tycker mycket om dig och ni var gudomliga där på bryggan i midsomras. Lev i det och ta resten sen. Och du är inte ensam. Jag är här.
– Dessutom har hon en pojkvän. Hon säger att de har tagit någon sorts paus.
– Då måste du tro på det hon säger och hon vill ju vara med dig. Den man älskar måste man släppa fri. Och du har ju faktiskt Emma som du träffar ibland.
Tess var den enda som kände till Emma som jag träffat på Heta Linjen för snart ett år sedan och fortfarande träffade regelbundet. Det var förstås samma sak men jag kunde inte hjälpa att det sved inombords av tankarna på Jennie hos någon annan. Men märkligt nog sa Tess samma sak som Emma brukade säga, ”den man älskar måste man släppa fri”. Det brukade hon säga när hon sa att jag fick träffa andra, bara jag inte glömde henne. Det kom från två av dem kvinnor jag dyrkade och beundrade mest i världen.

Tess la handen mot min kind och vred mig mot sig och våra läppar möttes. Det var ett tag sedan men kändes som alldeles nyss och hela jag fylldes av en annan värme som trängde undan det kalla inuti. Hennes halvöppna läppar mot mina och hennes tunga som letade sig in i min mun.
– Det är tur att ingen ser oss, fnissade hon. Kom så går vi upp till dem andra, det är jordgubbar och glass där uppe.
– Bara en gång till. Jag älskar dig Tess.
Hon såg sig snabbt om och ut över vattnet innan vi kysstes länge igen. Det pirrade i hela kroppen.
– Det är helt galet. Jag älskar dig med, det vet du. Du smakar tårar. Kom nu.
Hon log och drog mig upp på fötter.
– Faan, mitt ben sover, klagade jag när vi klättrade upp för branten.
– Jävla mes, skrattade hon och drog mig upp i handen.

Uppe vid huset luktade det kaffe och nybakade kanelbullar och det var som alltid fullt med folk. Mina föräldrar, Tess och min andra systers pojkvänner, min bror och två av våra norska kusiner Cecilie och Tine.
– Har du tagit din allergimedicin, frågade mamma och syftade säkert på mina röda ögon.
– Nej jag ska göra det nu.
Jag försvann in i badrummet för att tvätta ansiktet med kallt vatten.

Jag hade lovat att hämta Jennie vid bussen uppe på landsvägen med fyrhjulingen för att hon skulle slippa gå dem två kilometrarna hem. Jag blev förvånad när jag såg henne stiga av och komma mot mig, det var som en annan människa. Jag hade inte tänkt på det, antagligen såg jag likadan ut när jag kom från stan. Hon hade vanliga kläder på sig, välborstat hår i hästsvans och sminkad, så olik den skärgårdsflicka i bylsiga slitna kläder, rufsigt hår och osminkad som jag tyckte var så vacker. Hon var vacker nu också, fast på ett annat sätt. Men jag tyckte bättre om min trollunge. Det tog en stund innan jag förstod riktigt varför. Men den Jennie som klev av bussen var som en påminnelse om en annan värld där jag antagligen inte riktigt ingick. Världen med den där eventuella andra pojkvännen och dem framtida studierna i Lund och det kändes skrämmande och gav en tung klump i magen. Jag undrade om hon tänkte på mig, längtade och kom ihåg allt underbart när hon hade dem där kläderna på sig och gick runt hemma i stan? Jag längtade efter henne i shorts och T-shirt, när hon luktade svagt av fiskrens, hav och parfym och huden som smakade svagt av saltstänk från havet. Jag tyckte mycket, mycket om henne men påminnelsen om världen utanför skrämde skiten ur mig.

Min hissfärd ner i helvetet avbröts, jag blev lycklig när hon sprang emot mig och slängde sig i min famn. Vi rasade omkull över varandra under hetsiga kyssar där i gräset i vägrenen bredvid motorcykeln. En bil som körde förbi på landsvägen tutade glatt. Jag trodde henne verkligen när hon sa att hon längtat så himla mycket mellan kyssarna, dem var äkta. Isflaken inom mig drev bort.
– Jag har saknat dig så vansinnigt mycket, viskade jag i hennes hår.
– Och jag dig, jag är äntligen tillbaka.
Jag hatade dem där jävla tårarna som alltid kom. Ett sjok av is passerade inom mig igen när jag undrade om hon hånade dem där hemma, men mitt förnuft tryckte bort tankarna. Hon var ju faktiskt här hos mig alldeles frivilligt och alldeles nära och det gjorde mig så lycklig.

Tiden efter midsommar var ganska skön och lugn. Mina föräldrar hade återvänt till stan för att jobba några veckor fram till semestern och kom bara ut på helgerna. Mina syskon kom och gick i olika omgångar några dagar i taget. Men jag stannade oftast här hela sommaren. Det fanns egentligen ingen anledning att vara i stan. Här hade jag mina segelbåtar, Stortrissen och den snabba lilla katamaranen som var så rolig att segla när det blåste kuling och vattenskidbåten som jag kunde avreagera mig med ute på vågorna. Det funkade lika bra att köra skiten ur själva livet oavsett om jag var glad och kär, ledsen eller arg.

Hemma hos Jennie var det också tomt när hon lämnade av sin väska och bytte om. Långsamt förvandlades hon till skärgårdsflicka igen. När hon stod nästan naken framför mig måste jag bara krama henne. Vi kysstes när jag löste upp håret ur hästsvansen. Hon blundade och stod alldeles stilla när jag pussade hennes slutna ögonlock, kinderna, näsan och munnen. Jag ledde henne varsamt baklänges mot sängen, försiktigt för att hon inte skulle snubbla. Jag höll i henne när hon handlöst långsamt lät sig falla baklänges ner på sängen.
– Nu blev det så där igen, viskade hon.
Hon låg helt avslappnad och utslagen på sängen med slutna ögon, armarna efter sidorna och benen halvt isär med fötterna på golvet. Jag förstod att hon lekte vår lek igen, att hon var förlamad av en indianhövdings förgiftade pil och det enda botemedlet som fanns var minst en orgasm. Första gången vi lekte den leken under midsommarhelgen trodde jag det var bara just det, en erotisk lek. Men jag förstod snart att det var något mer, en stark önskan att bara ta emot, tas om hand och känna sig åtrådd. Gudarna skulle veta att det var mitt absolut minsta problem i världen, att ge henne precis hur mycket som helst av det hon ville ha allra helst. Jag älskade när hon red mig som besatt eller låg på rygg och slog benen om mig och tryckte mig in i sig med all sin kraft, skrek och klöste mig hårt över ryggen när det gick för henne. Men känslan nu var enormt stark på sitt sätt när hon bara öppnade sig, naken och sårbar, blundade och fullständigt litade på mig och lät mig göra precis vad jag ville med henne. Då såg hon så lugn och fridfull ut och hon visste att jag aldrig skulle göra henne illa eller besviken. Men hon skulle bli plågad ändå och det njöt hon av.

Hon visste aldrig var första beröringen skulle ske. Men jag ville ha hela henne på sängen först. Jag lyfte upp hennes ena ben och lät min tungspets glida ner från hennes lår, över knät och ner över smalbenet. Plötsligt nuddade min tunga under hennes fot och hon ryckte ofrivilligt till.
– Du är värdelös som förlamad, vet du det?
– Det där gills inte, protesterade hon.
– Okej, objection sustained.
Ändå kunde jag inte låta bli att göra likadant med hennes andra ben innan leken fortsatte. En lång stund rörde jag mig över henne utan att nudda henne, bara blåste varm luft på olika ställen. Jag visste att öronen och bröstvårtorna var känsligast och att det var där hon helst ville känna det. Hon låg med halvöppen mun som om hon somnat på rygg. Därför kunde jag andas min varma andedräkt in i hennes mun och sedan ena örat. Halsen, brösten och magen, insidan av hennes ena lår, väldigt högt upp. Där nuddade min tunga hennes hud första gången. Små beröringar på olika ställen, magen, ena knät, håret och så plötsligt min mun som omslöt hennes ena, följt av den andra bröstvårtan. När min tunga utan förvarning slickade mellan hennes ben flämtade hon. När min tunga direkt efter gled in i hennes mun svarade hennes tunga, som om förlamningen börjat släppa lokalt liksom i hennes ben som var mer särade nästa gång. Men än så länge kunde hon behärska sig. Jag la hennes lealösa armar över hennes huvud och lät min tunga vandra hela vägen upp från hennes höfter, sidor, armhålor, armarna till fingrarna som jag tog i munnen ett i taget för att sedan kyssa mig ner igen över håret, pannan, näsan, munnen, brösten och skötet. Jag lyfte hennes båda ben, snällare mot fötterna den här gången, slickade från baksidan av hennes knä upp över lårets baksida till stjärten där min tunga lekte och cirklade sig upp till hennes klitoris.

Nu var det snart kört, det visste och hörde jag. Hon gnydde och rörde höfterna, hon ville inte bli retad mera. Jag gjorde min mun så våt jag kunde av hennes sköte, kröp upp och kysste henne djupt. Nu svarade hennes mun helt.
– Nu får du komma när du vill min prinsessa, viskade jag med tänderna lätt i hennes örsnibb.
Sedan var min tunga och fingrar i henne. Mitt lillfinger låg mellan hennes skinkor mot hennes stjärt.
– Faan ta dig, åh jaaa nuuu!
Muskeln i hennes stjärt krampade samtidigt som hennes slida kramade mina fingrar. Min andra hand knådade mjukt hennes bröst och bröstvårta. Hon lyfte sitt underliv upp mot mig om och om igen, fingrarna klöste och drog i mitt hår.

Hon låg kvar med sina händer i mitt hår och flämtade . Jag kysste mig upp längs hennes mage och bröst till den öppna munnen samtidigt som min lem nådde hennes öppna sköte och jag kom in i henne. I den här stunden älskade vi långsamt och kysstes djupt och länge. När jag snart skulle komma höjde jag min överkropp stödd på armarna. Hon böjde upp sitt huvud och tog min ena bröstvårta i munnen och virvlade med tungan. Då gick det för mig långt in i henne.

Efteråt låg vi länge tätt sammanslingrade i halvslummer. Jag drog fingrarna genom hennes hår om och om igen.
– Mår du bra? Viskade jag.
– Mmm, jag mår väldigt bra. Vi älskar så bra, känner du det?
Jo, nog kände jag det alltid, med hela mitt väsen, varenda por i min hud älskade att andas henne.
– Kan du känna när jag kommer i dig? Hur känns det?
– Hmm, jo men svårt att förklara. Svårt att riktigt veta vad jag ser och märker på dig och vad som känns inuti liksom. Men jo, det blir liksom lite varmt och våtare. Även om det är vått innan känner jag att det blir mer än innan. Sen är vetskapen helt fantastisk.
Hon skrattade till och pussade mig på näsan.
– Ska vi gå över till dig och bada av oss och sola lite? Frågade hon.

Hemma hos mig var det öde. Vi gick ner på bryggan och plockade fram dynor till solstolarna ur segelboden.
– Vad då, två stolar? Frågade hon låtsat sårad.
Jag blev så klart glad, lade genast tillbaka ena dynan. Hon ville dela solstol och jag skulle få fortsätta ha henne nära. Vi låg där länge, pratade och lyssnade på ljudet av vågornas kluck mot båtarna som lojt rörde sig i sina förtöjningar i den svaga vinden. Ljuden från ejder och fiskmås var så otroligt rogivande. Långt bort hördes ett dån från ett stort fartyg. Det kunde vara färjorna till Gotland eller Polen, eller någon militärbåt av typen Stridsbåt 90 ute i farleden. Allt detta tillsammans med lukterna från havet och nu Jennies solvarma, svettiga kropp som luktade sololja bredvid mig var sommar i skärgården och det var hittills min bästa sommar.

– Sist i är en pisspotta!
Jennie reste sig så häftigt ur solstolen att jag ramlade ner på bryggan. Hon flög redan i luften när jag kom på fötter och satte i väg efter henne. Jag använde en av båtarnas pollare som avstamp och dök ner under henne och upp på andra sidan.
– Du förlorade!
– Du tjuvstartade!
Vi skrek och stänkte vatten på varandra, kysstes och kramades.
– Djupt andetag, uppmanade hon.
Sedan var hon över mig med sin mun mot min och våra armar om varandra. Sakta sjönk vi mot botten med våra tungor virvlande i varandra. Det blev kallare, tryckte mer mot öronen. Min rygg och rumpa nuddade sanden och jag höll på att storkna och min kropp började skrika efter luft. Fortfarande med armarna om varandra rätade vi upp oss, satte ner fötterna i botten och tryckte ifrån. Frisk luft strömmade in i våra lungor och hon log lyckligt.
– Min fina knasiga sjöjungfru.

Jag kände det i hennes händer, såg det i hennes gröna ögon, kände detsamma mellan mina ben, åtrån. Vi simmade tysta mot stegen. Jag klättrade upp bakom henne och vi gick hand i hand bort till vår solstol. Pappa hade byggt ett plank på sidan mot vår granne. Deras brygga låg förvisso en bra bit bort. Jag sneglade ändå ditåt och det såg öde och stängt ut. Det var så många som hade dyra hus här ute men aldrig tycktes nyttja dem.
Jennie tryckte milt ner mig på rygg i solstolen och kysste mina ben samtidigt som hon drog av mina badshorts. När hon tog mig i munnen var sensationen magisk. Hennes svala hud och händer, hennes långa hår som droppade vatten ner över min mage som nu kändes iskallt mot min hud. Allt i så tydlig kontrast mot hennes varma hungriga mun som tog in så mycket av mig. Jag bara blundade och njöt. Hon gjorde det så himla skönt. Egentligen tyckte jag inte det var så lätt att komma av att bli avsugen så här. Antingen gjordes det för hårt eller för mjukt, för lite tunga och läppar, för liten bit in i munnen eller för djupt. Men Jennie kunde få mig att komma när hon ville. Hennes mun kändes som hennes sköte, så mjuk, våt och omslutande, lagom sugande. Lite skamset tänkte jag att det nog egentligen bara var Emma som fick det att kännas lika underbart. Jennie tyckte om det, blev själv upphetsad av det. Hon var inte ständigt rädd för att få säden i munnen, beredd att ständigt avbryta vid minsta tecken på orgasm. Hon älskade det verkligen och det kändes i mitt kön, genom låren, upp i magen och som varma strömmar i hjärtat, som om solens strålar nådde ända dit in.

Hennes mun lämnade min lem, kysste sig upp för min mage. Jag kände hennes särade ben vid mina knän, över låren och plötsligt över mitt kön. När hon förde in mig i sig sög hon min bröstvårta innan hon fortsatte upp mot min mun. När vi såg varandra i ögonen och jag kände hennes tunga i mig, log jag. Hon var så där vild igen, på gränsen till okontrollerbar och så in i helvete vacker!
Hon red mig långsamt först, långsamt med långa, djupa rörelser med händerna om mina axlar. Jag smekte hennes bröst, mage och ner mot skötet med ena handen och lätta naglar över hennes rygg med den andra. Mina fingrar smekte henne mjukt och stilla först, snabbare när hon spände sig och andades alt häftigare. När hon kom spände jag mig omedvetet inför det jag anade skulle komma. Hennes flämtande andetag, ljudet när hon kved av njutning och naglarna som skar in i huden i mina skulderblad, smärtan och lyckan fick mig att komma i henne. Hennes sköte rann över av våra vätskor där hon gled upp och ner över mig i långa rörelser som sakta avtog.

– Får jag se. Men shit, inte nu igen! Förlåt, du får sätta vantar på mig nästa gång. Jag märker det inte ens.
Visst, det var väl inte superkul att ha tre – fyra långa klösmärken med blodiga strimmor över skuldrorna så här års när jag nästan alltid brukade gå med bar överkropp och det var inte smärta jag gick i gång på. Det var kraften i det vi gjorde, som jag tyckte så mycket om. Hur hon ena stunden kunde älska som en orkan, omöjlig att tygla och i nästa stund lika lugn och smekande som sommarvinden som rörde lätt vid havet där ute. Men märkena efter henne över min kropp gjorde mig varm. Det var som ett bevis på att allt var högst verkligt.

Dagen efter vaknade vi till strålande solsken och nästan ingen vind.
– Tråkigt, det hade varit lite roligt att segla, mumlade Jennie mot mitt öra när vi låg och kelade efter en underbar stund tillsammans.
– Vi kan ta båten ner till Nynäshamn, äta lunch och fika?
– Jo men först kanske du ska byta flickvän till någon som inte misshandlar dig.
Hon vände över mig på mage och inspekterade rivmärkena från igår. Jag rös av välbehag när hon killade över hela min solbrända rygg med sina fingertoppar.
– Jag är alldeles nöjd med den flickvän jag har och har ingen som helst önskan att byta. Vem skulle ändå kunna tävla med henne?
– Det finns säkert fler med ännu längre naglar. Men jag tycker det är bra att du inte vill byta.
Hon körde hakan i ryggen där det kittlar som mest och bet mig lekfullt i nacken.
– Jag kan bitas också om du vill, fnissade hon.
– Tack det räcker så bra med drakens klor.

När vi ätit frukost ringde jag pappa för att tala om att jag tänkte ta stora båten idag. Jag hade börjat få köra den själv i år vid några tillfällen och jag hoppades att han inte skulle säga nej idag. Lite stolt skulle jag ändå vara av att få ta med Jennie ensam ut.
– Pappa, jag och Jennie tänkte åka till Nynäs och äta. Undrar om det är okej att vi tar Windyn?
– Ja om du är försiktig. Du vet vad jag sagt om höga farter. Du behöver nog tanka också. Kortet ligger i byrån i hallen och du ska tanka 98 oktan. Glöm inte att pumpa först med gasreglaget innan du startar. Blir hon sur kan det vara väldigt svårt att få i gång henne. Ring i så fall.
– Jag fixar det, tack så mycket.

Vår familjebåt var en 22 fots Windy daycruiser med en fet V8 på 275hk och dubbla propellrar. Det var ett riktigt monster som under goda förhållanden kom upp i 44 knop. Jag kände mig väldigt stolt även om jag gjorde allt för att verka manligt cool när V8:an mullrade i gång och vi la ut och styrde ut mot öppet vatten. Jennie var lika mycket skärgårdsbo som jag och navigerade och seglade lika bra som någon annan här ute och vi hittade i våra farvatten utan sjökort. Därför var det inte det minsta konstigt att jag flyttade mig när hon bad att få köra. Pappa kanske inte skulle sagt ja till just det även om det inte hade något med kunskaperna i navigering att göra. Han tänkte mer på ansvar, fart, kraften och ungdomars omdöme. Samtidigt lärde han mig allt och litade på mig, annars hade jag inte gjort det vi nu gjorde. Det var en så stor lycka i min uppväxt som nog inte var alla förunnat. Det hindrade dock inte att vi kunde pressa monstret lite över fritt och lugnt vatten för att få känna farten och höra dånet. Höghastighetsnavigering mellan skären var givetvis också något vi övade på men jag hade ingen lust att riskera något.

Med van hand och blick styrde Jennie ut och ökade farten. Trimplan och powertrim var hon inte van vid så mina fingrar vilade på reglagen när båten började plana och accelerera. Hon gav mig en hårsnodd från sin handled och jag ställde mig bakom henne och satte upp håret. Annars skulle det vara väldigt trassligt om en liten stund. Sedan stod jag bakom henne med armarna runt hennes midja och bara njöt av hennes lukt, av saltstänket från vågorna som sprutade från förstäven och lukten av hav och avgaser. När vi bara hade Mysingen mellan oss och Nynäshamn tryckte jag bara med mina armar om henne som svar på hennes fråga. Långsamt förde hon reglaget i botten. En kort stund kippade motorn efter luft och bränsle innan den gav full effekt.
– 43 knop, inte illa, log hon när vi saktade in inför inloppet och hastighetsbegränsningen.

Jag förberedde akterlina med bojkrok och sprang för över och förberedde förtamp.
– Vill du lägga till? Frågade hon.
– Kör du, jag tar både för och akter.
– Jag har aldrig lagt till med en sådan här någon gång, sa hon lite nervöst.
– Skulle det vara en utmaning för skärgårdens klokaste och vackraste flicka?
Hon log bara till svar. Jag njöt obeskrivligt av gubbarna som stod inne på bryggan. Det var en annan typ av skärgårdsbor som hellre står och glor och väntar på något misstag hellre än att hjälpa till. Antagligen var de ägare till någon svindyr segelbåt. En ung mörkhårig tjej i en mullrande sportbåt som lägger till så perfekt som om det vore det enda hon gjorde hela dagarna med en ung kille som matros. Enligt deras föreställning borde det antagligen vara tvärt om.
– Tjejer kan också, så det så, viskade hon när vi var klara.
– Minst lika bra eller bättre skulle jag vilja påstå, svarade jag och kysste henne ömt och inte så lite stolt.

Vi åt lunch på rökeriet i hamnen, åt glass, drack kaffe och gick en promenad i en av Sveriges vackraste sommarstäder. Det var så fint att gå där längs kajerna med armen om hennes axlar och hennes arm runt min midja och jag njöt av alla blickar. på oss.

När vi kom tillbaka till båten satt vi på soffan i båtens akter och tog in sommarens alla ljud och lukter från havet och staden. Både skärgårdsbåtar och fritidsbåtar lade till och ut i en jämn ström.
– Du har glass runt munnen.
Min tunga gled runt hennes läppar och mungipor. Kanske fanns det lite glass där, men mest retade och åtrådde jag henne.
– Jasså du, fnissade hon och reste sig.

Ruffen var verkligen inte stor, bara två kojplatser som kunde bli en sorts dubbelsäng med en skiva i mitten. När vi stängt dörren om oss kunde vi nätt och jämt stå på knä när vi klädde av varandra.
– Det är bra med sommar, inte så mycket kläder, viskade hon när vi kröp intill varandra.
Jag hade lagt ut ett lakan över dynorna. Våra underkläder, shorts, linnen och hennes BH låg i en hög i ett hörn. Våra kyssar övergick till att slicka varandra. Hennes bröstvårta i min mun, min bröstvårta i hennes. Våra läppar och tungor sökte sig ner över mage och höfter. Hennes kropp smakade salt och luktade sololja. Hon låg över mig, tog mig girigt i munnen, tryckte sitt sköte mot min mun, särade på benen så mycket hon kunde. Min tunga slickade hela hennes underliv, cirklade runt klitoris, mot hennes slida och in i hennes våta öppning, vidare mot stjärten. Hon stönade när jag särade hennes skinkor och cirklade med tungan runt hennes stjärt, tryckte mig in i henne. Min tunga gled tillbaka till hennes kärleksknopp, mina händer smekte hennes rygg, sidorna, kupades runt hennes båda bröst. När hennes ben skakade och hon tryckte sitt underliv hårt ner mot mig och gned sig fram och tillbaka i våldsamma spasmer och hennes kvidande med sin mun fylld av hela mig, gick det för mig. Stråle efter stråle kom ur mig, hennes tunga vispade och sög i sig. Hon vände sig om och förde genast in min lem i sig som inte hunnit slakna än. Hon böjde sig fram och placerade sina läppar mot mina och öppnade munnen. En blandning av hennes saliv och min sperma rann över i min mun, hennes tunga virvlade och hon red mig långsamt i våra efterdyningar.

Hon låg avslappnad över mig och våra andetag hade lugnat ner sig, vi kysstes stilla.
– Älskar du mig? Viskade hon.
– Mer än du anar.
– Jag känner kärlek för dig, svarade hon.

När vi gjort loss och backade ut såg jag hur människorna i båten bredvid tittade konstigt efter oss.
– Kolla, de stirrar, viskade jag. Tror du de hörde oss?
– Fuck it, vem bryr sig? Fnissade hon och räckte ut tungan.
Jag skrattade och pussade henne på kinden. När vi tankat monstret fullt vid macken styrde vi tillbaka ut mot Mysingens vatten och när vi passerat området med hastighetsbegränsningen tiltade jag ner drevet i nedersta läget och tryckte reglaget i botten och styrde hemåt.

Sommarveckorna flöt på i ett behagligt tempo. Vi lämnade sällan varandra många meter som för att suga ut allt den tid vi hade. Vi kunde inte låta bli att ständigt ta och pussa på varandra och till slut hade det gjort Martin, men framför allt Marie irriterade. Skillnaden var dock att Martin inte skulle försvinna. Vi spenderade alla dagar i solen på bryggan eller ute på havet. När det regnade låg vi i hennes friggebod och njöt av ljudet och varandra.

Tiden har sin gång, helt opåverkad av händelser och känslor. När det var midsommar kändes det som om vi hade all tid i världen och att sommaren var oändligt lång. Men juli hade bara flugit förbi och nu när det var augusti hade nedräkningen obönhörligt börjat. Jag hade gjort mitt bästa för att inte tänka på framtiden och det hade gått ganska bra. När vi var ute och seglade en eftermiddag hade vi ändå vågat prata om det som skulle komma, att vi snart skulle skiljas. Jag vet att jag alltid varit en obotlig romantiker och ganska naiv ibland, men när det gällde vår framtid gjorde jag mig inga illusioner. Det skulle inte fungera och jag skulle inte ens vilja ha ett förhållande på distans och via telefon. Och mer jordnära, vi hade båda alldeles för stora fysiska behov för att kunna avstå. Hon skulle få mängder av nya spännande människor omkring sig och leva universitetsliv och jag skulle gå upp i gymnasiet och träffa nya människor även jag. Ändå kunde jag inte låta bli att känna den där förlamande sorgen som slet och rev i hela kroppen.

Stora centralhallen på T-centralen luktade en blandning av parfymer, kaffe och smutsiga golv. Ute på perrongen luktade det av bränd metall och bromsolja, tjära från järnvägen och varma elmotorer i lok. Det var avskedets dofter och ljudintryck. Min panikångest låg och bubblade under ytan som en kräka man försökte svälja undan.
– Hur är det?
Jennie kramade mig hårt och länge. Det var tio minuter till hennes tåg skulle gå.
– Jag är glad för din skull, sa jag för att flytta fokus från hur jag mådde.
Men det fungerade dåligt. Tårarna trängde ändå fram hur mycket jag än försökte förhindra det.
– Vill du ses igen, när jag kommer hem? Garanterat till jul, men helt säkert flera gånger under hösten.
– Jaaa, det är klart jag vill.
Jag nickade våldsamt och satte allt mitt hopp till det och struntade i att det kanske inte skulle bli så. Det kändes bättre att tro på det.
– Du är nog den finaste jag träffat. Jag tycker så mycket om dig, viskade hon.
– Och du är den allra finaste jag mött. Jag känner kärlek för dig. Förlåt, jag snorar i ditt hår.

Tåget rullade in på perrongen och bromsarna gnisslade så det skar i öronen liksom knivarna som högg och vred sig i bröstet. Våra två sista minuter bestod endast av kyssar och tårar.
– Hej då älskade vän, vi ses. Jag ringer dig, jag lovar.
Även Jennie grät. Till slut var hon tvungen att gå ombord. När dörren stängdes stod hon kvar i fönstret och vi följde varandra med blicken så långt det gick. Jag tog några stapplande steg efter tåget när det började rulla, men vek mig dubbel av magknip.

Benen var tunga som bly när jag började gå tillbaka mot centralstationen. Jag kände mig säker på att vi aldrig skulle ses igen. Hennes hus och friggebod, mamma och pappa skulle finnas kvar där ute i skärgårdsidyllen, men Jennie hade nog flugit ut i världen för gott och jag skulle vandra bland alla våra underbara sommarminnen ensam.

Från en av telefonautomaterna i centralhallen ringde jag Emma.
– Kan du ses?
– Ja absolut. Min älskade pojke, du låter ledsen? Frågade hon oroligt.
– Jag behöver dig, sa jag tyst med en röst som inte bar.


Sommaren 1989
  • Sommaren 1989 #1 – Sommaren med Jennie
10

Kommentarer

7 svar till ”Sommaren 1989 #1 – Sommaren med Jennie”

  1. Profilbild för George
    George

    En underbar sommarskildring läst på självaste midsommarafton i min ensamhet. Det välskrivna och verklighetstrogna skeendet tog andan ur mig och fick mina ögon att tåras. Livet är ändå underbart och man ska ta vara på nuet, så sant som det sas.

  2. Profilbild för Calcifer
    Calcifer

    Underbar läsning! Välskrivet och känslan fanns där.
    ”Det är så vackert att det gör ont”.

  3. Profilbild för Go200
    Go200

    Så vackert skrivit. Jag kunde verkligen leva mig in i berättelsen

  4. Profilbild för John
    John

    Tack så mycket! Så glad att kunna förmedla känslan som fortfarande är lika stark och bitterljuv trots att den skrivits över 30 år senare. Vissa minnen sitter liksom kvar i porerna.

    /J

  5. Profilbild för Master Lars
    Master Lars

    Underbart skrivet, fantastisk sommarskildring

  6. Profilbild för Mäster Kram
    Mäster Kram

    Fantastiskt fin berättelse! Den känns genuin och berörde på flera plan. Perfekt mix av romantik, sex och den där speciella känslan kring både midsommar och sommar. Vackert förpackad och berättad.

    1. Profilbild för John
      John

      Tack så mycket. Den här novellen var helt klart en av novellerna som skrevs under stark känslomässig påverkan.

Lämna ett svar


Sök novell


Kategorier