Många är de väsen som lever upp i midsommarnattens magiska timmar. Det händer oförklarliga saker i dimman och högtiden som sedan länge hyllat fruktbarheten är fylld av mystik och känslor. Det sägs att den som rullar sig naken i midsommardaggen på ängen, skall leva ett hälsosamt liv. Det är dock inte utan risk, för det är inte bara ängens fukt som tränger sig på om man inte ser upp.

Geum rivale

”Men det är klart du ska!”, fnittrade Liv.
”Dumheter”, kontrade jag irriterat.

Jag var på dåligt humör. Inte nog med att jag precis var dumpad och fått åka utan sällskap. Liv var lyckligare än någonsin då hennes älskade Karl hade friat. Kontrasten mellan hennes lycka och min egen misär kunde inte vara större. Och midsommar som nysingel i sällskap med lyckliga par tedde sig inte lockande alls. Men ensam var ännu värre, så här satt jag och skrubbade potatis på på en altan ute i ingenstans, mellan björkar och vassdungar.

”Du behöver veta vem du ska träffa! Jag gjorde det förra sommaren och se!”

Hon nickade mot Karls ryggtavla som svettig och muskulös rörde sig i takt med att han gick med gräsklipparen. Inte nog med att hon var lycklig, min vän, hennes kille var löjligt sexig med. Helvete då!

”Men inte fan har det nåt att göra med att du proppar halva skogen under kudden”, muttrade jag.

Liv fnissade och såg på mig samtidigt som hon la huvudet på sned. Som bara hon kunde.

”Klart det inte har, dummer. Det är en kul grej. Sånt man gör.”
”Sju sortera nubbar och bli plakat, DET är sånt man gör på midsommar”, svarade jag och tog en ny potatis.
”Det enda utesluter inte det andra”
”Förvisso”
”Så du hakar på? Vi kan ta ett dopp i tjärnen. Nakna så klart!”

Liv hade alltid haft en romantisk inställning till naturen i allmänhet och midsommar i synnerhet. Tjärnen var omtalad men jag hade aldrig sett den och tvivlade på dess existens. Som om det spelade någon roll.

”Säg inte att tjärnen är magisk nu bara”, sa jag nästan irriterat.
”Men den har faktiskt…” började Liv men tystnade när hon såg min mulna blick.
”Se så. Jag förstår att det är jobbigt, men jag försöker bara liva upp dig!”

Jag log matt. Hon hade rätt. Hon ville bara väl.

”Tack”, sa jag kort och log, om än forcerat och la ned borsten. Vi var klara.

Trifolium medium

”På riktigt?”
”Det funkar jättebra”, sa Liv och flinade.
”Ja just det, om man vill ligga”
”Vill du inte det?”
”Med vem då? Jag är enda singeln i kväll…”
”Äh, detaljer”
”Måste jag?..”
”Du kan inte ha träningskläder, det går bara inte.”

Jag tittade på mig i spegeln. Allt hade blivit så fel innan avresan. Gräl och kaos. Väskan med mina saker stod kvar hos Honom, det aset. Vi skulle ju åkt ihop. Jag hade bara handväskan med det nödvändigaste med mig. Klänningen jag fått låna för kvällen var Livs, men hon var både kortare och smalare, framför allt över bysten. En klassisk sommarklänning men med mina tuttar som tryckte ut den så den nästan tycktes spricka gjorde mig skeptisk. Den var aningen för liten på sina ställen men det var nog mer mitt dåliga humör som spökade. Jag påmindes om varför jag var ensam denna dag av alla. Saknade mina kläder jag hade packat. Honom? Mest arg faktiskt. Han var inte saknad, inte idag, inte nu.

”Kom! Nu går vi!”

Liv, vars glada humör inte verkade gå att rubba, drog med mig ut och vi begav oss. Över den nu nyklippta gräsmattan mot skogen. Jag försökte tänka på annat när Liv hånglade upp sin Karl mot husväggen innan vi fortsatte. Blommor var det alltså. Blommor och bin? Jag slog bort tanken. Blommor. Och bad i en jävla pöl i skogen. Promenaden var rätt lång och jag började knorra när Liv till sist ropade till. I den allt tätare skogen kunde man plötsligt ana en ljusning. En liten kolsvart tjärn låg minsann där och solen lös på den. Det såg faktiskt inbjudande ut, i sommarvärmen. Inte magisk, men inbjudande! Liv hade redan dragit av sig sin klänning. Hon var helt naken under.

”Jävla porris”, flinade jag och drog tveksamt av min lånade klänning.
”Karl älskar när…” började hon men min blick fick henne att tystna.

Klev ur min sport-BH och omatchande trosor. Kände mig inte alls så sexig och fin som Liv var. Hon klättrade upp på klippan bredvid oss och jag skulle just be henne att inte dyka men hann inte innan hon for ned i det svarta vattnet med huvud före. Jag la ifrån mig mina tre plagg omsorgsfullt på mina gympaskor och såg hur Livs huvud dök upp ur vattnet. Hon flämtade.

”Iskallt!”
”Vet inte om jag vill längre”
”Kruka! Kom nu!”

Jag ville inte dyka utan vadade sakta ned på grusstranden bredvid klippan. Det var verkligen iskallt och huden knottrade sig och kroppen reagerade på alla tydliga sätt över kylan. Jag tvekade. Hur kunde hon dyka när jag kunde vada ned precis bredvid? Mer hann jag inte fundera innan botten på sjön försvann under mina fötter. Erbjöd ett omedelart och oönskat svar på min outtalade fråga. Jag var inte beredd på det och tappade balansen. Fördelen var att jag inte behövde fundera på om jag skulle bada eller inte. Beslutet togs åt mig. När jag väl dök upp flämtade jag som Liv.

”Åfysatan vad jävla kallt!”
”Mes” fnissade Liv och stänkte vatten på mig där hon simmade framför mig.

Det var faktiskt rätt skönt, när kroppen hade vant sig. Och den lilla tjärnen, omgiven av skogen var en rätt märklig men fin plats. Förstod att man kunde tro den var magisk. Vi stojade runt lite i vattnet och jag kom vid flera tillfällen åt Liv. Slogs av hur nakna vi var. Det var annars lätt att glömma då vattnet var i det närmaste svart. Ett pirr hade börjat gro i magen. Kunde inte riktigt placera det. Vi hade inte busat så här på evigheter och definitivt inte nakna. Våra skratt blandades med plask och studsade runt i gläntan. Tillslut började vi bli trötta. Vi var mitt i tjärnen och trampade vatten. Försökte inte tänka på hur djup den var, det var något jag var rätt nojig med.

”Det sägs att den är bottenlös”, sa Liv som om hon läst mina tankar.

Nåt hände. Det började snurra i skallen. Magen frös till is och det snurrade till. Paniken var nära helt plötsligt. Som från ingen stans kom den och tjärnen kändes just precis bottenlös. Skulle precis säga något, då jag kände något! Nåt som rörde vid min fot och jag skrek till. Det kändes som om jag skulle dras ned och för ett ögonblick var jag under vattnet. Vad som än hände fick jag panik och började sprattla. Jag var tvungen att ta mig ur vattnet! NU! Allt gick så snabbt! Jag skulle precis börja simma i panik omt stranden då det svartnade.

Silene dioica

Det var oklart hur det gått till eller vad som hänt. En stund senare låg jag flämtande på stenstranden. Liv satt på huk bredvid mig och såg orolig ut. Hon flämtade. Eftersom hon satt på huk och vi nyss badat nakna, var det första jag såg knän och i mellan dom hennes sköte. Det var i sig inget märkligt, det hade jag gjort så många gånger förr. Men inte i den här ställningen. Det var också nåt annat. Jag kunde inte slita blicken från hennes springa. Trots det som precis hänt. Nåt fick mig att inte släppa hennes heligaste med blicken. Det snurrade i skallen och det enda som stod still var där jag hade blicken. Rakt in. In i Livs sköte.

”Hur är det? Vad hände?”

Livs röst var orolig och jag slet blicken från hennes underliv och mötte hennes blick. Hon såg rädd ut.

”Se inte på mig sådär! Säg vad som hände!”
”Jag…” började jag och försökte förstå själv vad som hänt.
”Jag drogs ned. Det blev svart.”
”Jag VET, jag fick dra upp dig!” sa Liv och förde undan en blöt hårtest ur mitt ansikte.
”Jag måste fått kramp eller nåt” sa jag men kände mig osäker på det.
”Skräms inte så!” sa Liv och satte sig bredvid mig och strök mig ömt över huvudet.

Helt plötsligt kom alla känslor. Jag började gråta. Inte länge, men desto mer intensivt. Liv drog upp mig och höll om mig. Jag vet inte vad som hände men hennes nakna och blöta kropp mot min egen kändes som en stor tröst. Vi tröstade varandra. Ofta. Jag lät allt komma ur mig. Lät mig bli tröstad. Liv strök mig, kramade mig. Plötsligt kände jag hennes bröst som trycktes mot min axel. Blev varse om hennes nakna kropp. Såg ned och kunde skönja det sköte som nyss och alldeles oväntat förtrollat mig.

”Krama mig hårt”, flämtade jag.

Liv som fortfarande tröstade mig insåg inte att jag flämtade av upphetsning. Det var knappt så jag förstod det själv. Men det var precis vad det var. En blixt framför mina ögon och ett sug i underlivet. Hennes tröstande omfamning blev plötsligt den mest erotiska jag fått. Jag kunde inte hejda mig utan la en hand på hennes fasta bröst.

”Vad gör du?…” började Liv
”Dina är så fasta” sa jag ärligt och fortsatte klämma mjukt. Smeka dom.

Liv tycktes komma av sig. Rodnade gjorde hon nog med, när det kom till kritan. Hon skrattade till. Plötsligt var vi tillbaka i verkligheten igen.

”Dummer! Vad du skräms! Men du har också fina bröst! Så stora och fylliga!”

Utan att det verkade konstigt tog hon mitt ena bröst i handen och lät fingrarna spela över det. Vägde det i handen. Lät det fylla ut den. Hennes hand såg plötsligt liten ut. En våg av vällust for genom kroppen. Jag hörde mig själv stöna. Vi hade aldrig sett på varandra på annat vis än som vänner. Men för ett kort ögonblick var luften fylld av åtrå. Lika hastigt som Liv hade dykt i vattnet studsade hon upp. Sån var hon. Impulsiv. Jag kunde fortfarande känna hennes mjuka, fuktiga hud över bröstet i mina fingertoppar. Underlivet bultade märkbart.

”Nu måste vi hitta blommorna!”, fnittrade hon.

Jag suckade. Slog bort det som precis hänt och sträckte mig efter kläderna.

Lotus corniculatus

”Hur i helvete kan de bara försvinna?”
”Jag vet inte!” fnissade Liv och fortsatte ”Men nu är du lika troslös som jag! Tur att inte klänningen var borta med! Säg inget till Karl bara! Då kommer han inte kunna sluta stirra på dig! Han går ig…” hon tystnade.
”Men i skogen! Jag la dom ju där på stranden!” klagade jag högljutt.
”Inte vet jag! Sa ju att tjärnen var magisk!”

Knuffade till henne. Jag störde mig på att vara tros och BH-lös men fick släppa det, hur märkligt det än var. Vi var tillbaka till huset. Där var det kaos. Gästerna hade kommit och allt stök inför kvällen med dom. Blommorna jag plockat hamnade under den där jävla kudden och var snart bortglömda. Mina borttappade underkläder likaså. Förberedelser övergick i festande och snart var det sång runt det uppdukade bordet. Jag fick stålsätta mig för att inte supa mig redlös för att få bort allt tvivel och ilska i mig. Lät mig ryckas med i glädjen istället. Det var nåt med vad som hänt vid tjärnen som hela tiden gjorde sig påmind. Fick mig på gott humör. Höll mig lagom berusad, på fler än ett sätt.

Känslan av Livs mjuka bröst, synen av hennes sköte framför mitt ansikte. Jag behövde bara titta på Liv och hennes lyckliga ansikte så infann sig ett lugn. Då behövde jag vare sig sprit eller annan tröst. Då och då under middagen tittade jag på henne och en behaglig känsla spreds i kroppen. Förstod inte vad som hände men bejakade det. Sällskapet i övrigt var trevliga, goda vänner. Det var lätt, när allt kom omkring.

”Daaaans!” vrålade någon.
”Jaaaa”, skrek någon annan.

Kort därpå studsade vi ut mot ängen bakom huset. En liten midsommarstång hade Karl och Liv hunnit förbereda. Nu reste vi den. Jag och Liv hjälptes åt i ena änden, Karl och en kille till i andra änden.

”En fruktbarhetssymbol”, flinade Liv med rödlätta kinder.
”Mmmm. En grov stake. Ned i hålet med den” sa jag och fnittrade.
”Åh, ja. Precis så”, fnittrade Liv.

Det var nåt med att hon bet sig i läppen. Jag blev direkt så het i kroppen att jag inte visste var jag skulle ta vägen. Känslan från tjärnen återvände. Vi släppte och backade. Perfekt! Jag rodnade och vände mig om. Karl lyfte upp Liv som tjöt till och förtrollningen bröts. Dansen skulle börja. Nog för att vi var bara vuxna, men med en god middag och en massa gott att dricka i kropparna behövde vi få ur oss energi och leka av oss. Det var helt tydligt. Jag kom på mig själv med att ha kul, även när jag dansade. Jag som annars hatade just de fåniga lekarna kring stången.

Dock blev jag påmind om min något lättsamma klädsel. Det var nåt med Karls blick som fick mig att reagera. Kort efter att vi hoppat små grodor. Han höll mig i handen när vi sjöng en av visorna. Men blicken. Jag hade sett den förr, men inte av honom och inte mot mig. Det tog en stund innan poletten trillade ner. Det där var en blick han inte skulle ge MIG. Jag såg mig om, bara så inte Liv stod på andra sidan. Nej. Varför? Varför mig?

Det var först när dansen var klar jag insåg vad som hänt. Jag hade nog i glädjen över att ha kul i dansen, glömt den lilla detaljen att jag saknade trosor under den något för korta sommarkjolen. En klädsel som inte riktigt lämpar sig för hopp och lek. Inte utan att man tänker på det. Insikten fick mig att först få panik och ångest, men sen kom Karls blick tillbaka och ångesten övergick till samma sug jag tidigare känt när jag sett på Liv. Inte Karl nu också! Vad fan hände med mig?! Jag var tvungen att hitta Liv, som försvunnit under dansen! Det här gick inte!

Leucanthemum vulgare

Jag hittade henne. Tillslut. Men jag förmådde mig inte prata med henne. Anledningen var enkel. Hon stod bakom boden. Med händerna mot dess vägg. Klänningen var uppkavlad runt midjan. Min blick hade fastnat på punkten där Karls kuk plöjde in i Liv. Han stod med sina byxor runt fötterna och knullade henne så hon lyfte vid varje stöt. Hennes bröst hängde ut över klänningen och gungade i takt med stötarna. Det var ett hetsigt, rått knull. Liv flämtade och Karl tycktes mumla saker. Jag hade hejdat mig i sista sekund och stod bakom ett träd i dunklet. Synen var förhäxande. De två jag nyss haft så märkliga känslor till, stod nu och levde ut all kättja de hade. Min egen tilltog lavinartat vid åsynen. Allt snurrade.

Hans lem tycktes ha outsinliga krafter. Liv kom i orgasm efter orgasm men han bara fortsatte. Det var nästan så jag började undra hur länge hon skulle orka, när det hände. Det som inte fick hända. Jag tappade balansen. I en klumpig rörelse för att återfå balansen, klev jag på en kvist. Den bröts. Liv som var inne i en av sina orgasmer märkte inget men Karl såg åt sidan, åt hållet ljudet kommit ifrån. Våra blickar möttes.

Jag trodde jag skulle dö. Allt stannade. Utan att kunna hejda mig, stirrade jag tillbaka. Karl fortsatte titta på mig men instället för att sluta ökade han tempot. Vad hände?! Utan att vika undan min blick stötte han hårdare och snabbare. Hans blick brann. Sen morrade han och tömde sig i sin fästmö. Han formligen lyfte henne mot väggen och jag kunde nästan förnimma hans pulserande stake i mitt eget underliv. Han såg på mig genom hela sin orgasm och först när de sjönk ihop mot husväggen insåg jag att jag stod med min egen hand så långt in i mitt eget plaskvåta sköte det bara gick. Förtrollningen bröts och jag for med panik bort från dom, så tyst jag mäktade med. Jag flydde.

Campanula patula

Det var dunkelt. Hade jag somnat? Var? Ängsgräset smekte min nakna hud. Ängen? Min klänning låg bredvid mig. Eller? Naken var jag likväl. Mina händer vandrade från mina bröst ner över magen och över venusberget. Ned längs våta, mjuka linjer. In. Det var skönt. Underbart skönt. Sommarnatten smekte mina bröst i takt med att mina fingrar smekte mitt sköte. Var jag befann mig, spelade inte så stor roll. Sommarnatten var skön. Jag var ensam. Eller? Var jag det?

Det var för många händer, insåg jag. Jag hade bara två. Ena runt mitt vänstra bröst, andra i mitt heta, våta. Var jag inte ensam? Dimman runt om gjorde mig osäker. Men handen som särade mina ben var inte min. Helt klart. Vad hände? Drack jag för mycket ändå? En hand till, som milt bände isär mina ben. Nej! Eller… ja?! Jag försökte hålla emot. Tror jag. Vad gör du? Mellan benen såg jag så ett ansikte som var alltför bekant. Med samma eldiga blick som förut. Karls blick, fylld av åtrå. Hans muskulösa kropp tornade upp sig mellan mina ben. Jag kunde förnimma hans hårda stake mellan oss. Den var allt. Den skulle in. I mig. Jag visste det.

”Nej.. Karl.. du kan inte…”
”Schhh”

Jag ville slå ihop benen, skjuta honom ifrån mig. Min kropp gjorde precis tvärt om. Benen föll isär, mitt sköte lockade på honom. Hela min kropp förrådde mig. Välkomnade honon och hans stora, hårda, heta. Jag kunde känna hans topp mötte mitt våta. Nej! Det går inte! Liv! Liv!!

”Såja.” hördes Karls lugna röst. Lugna men grötiga.

Istället för att skjuta honom ifrån mig slog jag benen runt hans nakna rumpa. Till min förvåning, nej skräck. Tryckte honom mot mig.

”Neeej” stönar jag när han trängde in.

Det var underbart. Hett. Ljuvligt. Min kropp förådde mig. Sög in honom, varje millimeter av honom. Jag stönade. Kved. Ålade mig liderligt under honom. Lät mig betäckas, bli tagen. Plötsligt drog han sig ur hela vägen och jag hörde mig ropa ”Nej”. Inte för att han just tagit min kropp i besittning, utan för att han lämnade den. Jag tryckte mina ben mot honom i ett försök att få honom i mig igen. Tomrummet i mig skrek.

”Nej” mumlade jag när han ånyo trängde in. Denna gång med tanke på Liv. Min krop däremot, den skrek av lycka.
”Liv…”, kved jag. Ny stöt.
”Schhh” svarar han. En stöt till.
”Liv”, kvider jag med nästa stöt. Den är djup. Hård. Djurisk.

Tårar rinner ned för mina kinder. Jag är osäker på om de är av lycka eller sorg.

”Liv..”
”Schh” säger en röst.

Men det är inte Karl. Han har lyft mina ben på sina axlar. Han stöter. Djupt. Långsamt. Fyller mig med alla underbara känslor som finns i världen. En stöt i taget.
Nej. Rösten komm bakom mig. Det är Liv. Det är Liv!! Paniken kom, precis som där i tjärnen. Den jävla tjärnen. En kall hand kramade om mitt hjärta. I stark kontrast till den heta staken som fyllde mig taktfast.

”Såja vännen”, säger Liv lugnande.

Hennes gestalt tornade upp bakom mig där jag låg på ängen. Med underlivet i Karls milda men bestämda våld. Innan jag hann säga nåt ser jag synen från tjärnen. Livs underliv. Livs nakna underliv, hennes fina, heta sköte. Denna gång precis ovanför mitt ansikte.

”Jag…” börjar jag, men meningen avslutades inte så någon hörde det.

Den åtråvärda synen jag förut hade, sänktes sakta men obevekligt över mitt ansikte. Situationen gick från overklig till absurd. Syn blev känsel. Hennes dofter och smaker fyllde hela mitt sinne, precis som hans kött fyllde mitt underliv. Jag tog för mig av henne, han tog för sig av mig. Det är som om en osynlig trumma slår takten, och takten ökar tempot obevekligt. Hårdare, djupare, hungrigare tar vi för oss. Världen snurrar. Tempot ökar. Mer. Mer intensivt. Mer av allt. Alla känslor stormar till en punkt. Rinner över. Exploderar. Tystnad. Svart.

Melampyrum nemorosum

Det är tomt i rummet. Jag är naken. Täcket ligger i en korv bredvid mig. Kudden på golvet. Det som en gång var sju blommor ligger söndersmulat runt mitt huvud. Min hand for ned till mitt sköte. Det var blött och kladdigt och en aning ömt. På det där bra sättet. Men varför? Minnesbilder av en äng. Blickar. Bröst. En stor kuk. Eller var det fler? Känslor. En fitta. Nej två. Minst.

Om sju sorters blommor hjälper en att drömma om sin nästa, vad innebär då detta? Drömde jag, verkligen? Men varför så… frågorna staplas. Tröttheten kommer tillbaka. Somnar om. Oviss. Tillfredsställd.

__________

Känner du igen novellen? Kul! Jag publicerade den 2018-06-21 på Bubblan.nu. Nu lägger jag istället upp den här på Erotopia. I samma skick som den var i när den ursprungligen publicerades.

(Novellen är inte den första jag skrev eller publicerade som Blåögd men jag kände att den passade bäst att börja med här och nu. Av flera skäl, inte minst för att det var midsommar rätt nyligen.  Till skillnad från jul, som var temat på den första.)

/J