Nattfjärilen

Det svaga, lite ljusa ljudet av regn mot paraplyet skapade ett sövande brus inne i huvudet, samtidigt som det dova klick-klackandet från skornas klackar mot den våta asfalten höll henne ankrad vid nuet. Runt hennes ben böljande skira lager av tyg i ljust vårgrönt, sommarhimmelsblått och lavendellila.

Längre fram i ridån av regn, under en ensam gatlyktas dämpade orangea sken invid en busstolpe, stod en gestalt under ett eget paraply i en silvergrå skimrande nyans. Helt klart mer diskret än hennes som var ett helt landskap av alla tänkbara färger, litegrann som hon tänkte sig att det borde vara att ta LSD, pastelligt och neon och prickar och mönster.

Klick-klackandet på röda sulor hade fört henne närmre silverparaplyet, och när hon tog några steg åt sidan så att regnskydden inte skulle fastna i varandra, sträckte gestalten ut en hand och grep helt lätt om hennes handled.

”Du ser ut som en sommarfjäril, jag visste inte att ni flyger omkring såhär i mörkret.”

En regnvåt tumme smekte över henne handled, gnuggade in värme i huden. Hon vinklade sitt paraply bakåt och uppåt, och regnet strilade ner över hår, ansikte, skapade våta strimmor över klänningens redan tunna tyg. Mannen med silverparaplyet log, lutade sig fram och kysste bort en regndroppe vid hennes tinning.

”Ska vi gå en bit till?” undrade han och erbjöd henne sin arm.

”Gärna.”

De gick i regnet, runt hörnet av en byggnad, svängde av från asfalten in på grusvägen i parken. Hans arm värme hennes trots det ihärdiga regnfallet och hon kände hur han då och då såg på henne kropp genom den halvt genomskinliga klänningens färgtäcke.

”Du får kalla mig Orion,” upplyste han henne efter en stund när de tagit sig in till den del av parken som mest bara var en väldigt liten skog med träd och gräs och inget grus.

”Annabelle.”

”Jag vet, jag har exakt all kunskap om dig som jag behöver.” Hans leende blev ett munter varggrin, och sedan såg han på hennes fötter, tillade fundersamt:
”Jag vet inte hurdant du hanterar dina skor, men om du inte vill riskera brutna klackar, ta av dem och ställ dem här vid bänken. Du ska ju trots allt springa runt en del.”

Fem minuter senare, när hon flämtande snodde runt ett träd, såg hon i ögonvrån den bruna bänken och sina röda skor upplysta av den ensamma lampan. Hon hoppade över en hög med något slags snår, rev upp en bit av klänningens tyg, hörde honom skratta någonstans i regnet och mörkret. Och sedan var han plötsligt där, grep om hennes midja, rev ner klänningen över brösten så att regnet föll direkt på hennes hud.

”Du är så vacker. Himla snällt att han där hemma lånar ut dig,” mumlade han mot hennes nacke innan han bet i huden mellan hennes vänstra öra och axel.

Hon lät handen famla bakom sig, kände hans ena lår och smekte sig fram tills hon nådde gylfen, kände hur hård hans kuk var innanför jeansen.

”Gulligt att du tror att jag lånas ut,” sa hon muntert, snodde runt och gled ner på knä i det våra gräset, fick upp hans gylf och drog ner jeansen. Hans lite förvånade skratt blev ett litet kvidande när hon långsamt sög in hans kuk mellan läpparna och lät tungan leka sig fram.

”Gör du inte det då? Lånar ut dig till andra som en riktig nattfjäril?”

Hon tog hans kuk djup ner i svalget i en mjuk långsam rörelse, hörde honom svära, kände en hand i sitt drypande våta hår, registrerade hur kuken pulserade men utan att han sprutade. Långsamt, försiktigt, släppte hon greppet, lät hans stånd glida ur munnen.

”Nej, du betalar inte för att knulla mig. Men ja, jo, visst kan vi väl säga att jag lånat ut mig då och då, men det är jag som gör det.”

”Heh, ja okej då. Karl sa att du är lite bitsk.”

”Mhm. Jag vill inte vara så jättebitsk nu. Tänker du göra det vi bestämt eller måste jag göra allt grovjobb?” log hon och slickade det glansiga ollonet.

”Som du önskar, madame.”

Han drog upp henne på fötter, vände henne bryskt om och tryckte henne mot närmsta träd, föste upp klänningen över hennes höfter, gav hennes ena skinka en hård smäll med handen.

”Sära benen mer för mig, Annabelle, jag vill se vilken fitta jag ska knulla.”

”Jag trodde du skulle jaga mig mera, är du inte en mästerjägare, Orion?”

”Vi sa inte hur länge, och jag har redan både jagat och fångat ett väldigt lovligt byte.”

Hans läppar mot hennes axel, hans hand mellan hennes ben när han föste isär dem ännu mer. Varma fingrar som gled över hennes klitoris, in i den varma vätan och lätt töjde ut hennes fitta. Hon bet i sin egen arm, höll tillbaka ett alldeles för högt stön när han utan andra åthävor fyllde upp henne med hård, grov kuk samtidigt som hans händer gled mellan henne och trädet och kramade hennes bröst.

”Just så, var riktigt tyst, här, sug,” mumlade han i hennes öra och tryckte in två fingrar i hennes mun, körde kuken så djupt i henne att hon pressades hårdare mot trädet, barken skavde mot huden, hans fingrar var varma mot hennes tunga, hans händer som gled runt på hennes kropp och lämnade en rad märken kändes som glödande kol. Trädet höll henne uppe när han fortsatte att knulla henne hårt, fort, djupt medan han då och då viskade att hon var en duktigt slyna som tog kuk såhär rakt utomhus.

”Shit, du är så skön… helvete, vänta, du sa inget sprut i fittan, eller?” stönade han i hennes, sög på hennes örsnibb och stannade upp med kuken retsamt vid henne öppning.

”Mm,” bekräftade ho och grep om hans stånd, runkade långsamt, snodde runt, slirade ner i gräset och tog honom djupt ner i halsen igen, sög hungrigt, såg upp på honom genom en ridå av mjuk duggregn. Han log lätt häpet ner mot henne.

”Har du ingen reflex?”

Hon tog honom lite djupare i en sväljande böljande rörelse, han svor till. Grep om hennes bakhuvud.

”Helvete. Sitt still sådär Annabelle, jag måste få knulla din mun lite till.”

Hon blundade när han långsamt lät kuken fylles henne, kände ryckningarna när den gled över hennes tunga, kände hans fingrar hårt mot skalpen. Att passivt sitta och ta emot gav en alldeles särskild krydda åt sexet, och hon lät känslan strömma runt i kroppen, gnällde till runt hans kuk när hon kom, och hörde honom skratta, nästan morra.

”Så sjukt vacker. Sitt still precis sådär, och se på mig.”

Hans var som en skugga i regnet där han stod över henne, och medan han runkade sig själv långsamt med en handen vinklade han hennes ansikte med den andra, log snett och sa åt henne att gapa som en duktig liten slampa. Varm sperma över kinden, lite i munnen, en rejäl droppande mängd ner över brösten och klänningstyget. Världen skälvde till, hamnade lite ur fokus.

Händer mot kroppen, värme. Hon kisade. Orion såg lätt oroad på henne, hon satt lutade mot honom, och det var mycket ljusare. De satt på bänken vid den ensamma lampan.

”Är du okej? Vad hände?”

”Gräsgrön,” mumlade hon och borrade ansikte in mot hans hals, drog in doften av tallbarr och något annat som mest kändes varmt.

”Brukar du komma sådär, eller ja, brukar du typ tuppa av?”

”Nej.”

”Men du är okej?”

”Mhm.”

”Okej. Bra. Shit. Ska vi sitta här en stund? Eller behöver du komma hem? Jag kan gå med dig?”

”Håll om mig en stund. Sen ska vi gå, men du ska inte gå med mig. Anonymt sex ju.”

”Okej, om det är vad du vill. Men, alltså, jag kan släpa den delen,” sa han, och tonen av underliggande oro på gränsen till panik i hans röst fick henne att samla sig lite till.

”Jag mår bra. Grön. Kan du snäll andas lugnare? Antingen med mig, eller själv?”

”Hur, va?”

Hon la sin hand mot hans bröst, spred ut fingrarna, tryckte hela handen lätt mot en och samma punkt. Tog hans andra hand, kysste hans knogar, la fingrarna mot pulsådern.”

”In. Ut. Långsamt. Matcha min andning, in och ut,” instruerade hon och låste fast sin blick i hans. Långsamt såg och kände hon hur hans kropp slappnade av, såg ögonen blir klarare. Han log försiktigt mot henne.

”Uh, tack. Det var, alltså jag har inte sett någon tuppa av sådär förut.”

”Fattar. Är du okej nu?”

”Jag tror det, eller ja. Lite nojig, men om du är okej, så ja.”

Hon kysste hans läppar, länge och mjukt, utan att göra så mycket mer.

När de stod vid den tomma busshållplatsen kysste han henne med mycket tunga och föste in en hand mellan hennes ben, cirklade fingrarna över hennes klitta tills hon flämtande hängde mot honom.

”Vill du ha lite mer?” log han och tog hennes hand, tryckte den mot kuken genom jeansen. Så hård.

”Det här är inte skog,” muttrade hon, gjorde ett snabbt överslag, nickade. Hans leende var så charmigt. Han tryckte henne mot stolpen, föste upp hennes ena ben en aning och lät kuken långsamt glida in i hennes fitta, fyllde upp henne till botten och knullade henne långsamt mitt på gatan i regnet.

”Kom i mig nu.”

”Det blir kladdigt.”

”Jag är redan kladdig. Ge mig. Snälla.”

Han kysste henne, gned tummen över hennes klitta, tryckte henne över kanten med kuken så djupt inne i henne att det gjorde sådär bra ont, och hon kom runt honom , kramade åt hårt och kände hur han sprutade henne full.

Promenaden hem i regnet. Skorna som klick-klackade. Sperman som klibbade över brösten och kinden, sperman som rann ner för låren i små omgångar. Regnet som droppade på paraplyet. Runt hennes kropp skimrade klänningen som fjärilsvingar. Men hon kände sig allt annat än som en spröd insekt.

Hemma. En tekopp med socker och tepåse på bordet bredvid en laddad vattenkokare. En lapp med hoppas du blivit riktigt jävla påsatt, älskar dig skrivet i slängig stil.

När hon kröp ner i sängen efter en dusch, vände Karl sig mot henne och log sömnigt.

”Haft det bra?”

”Mhm.”

”Det är bra, hjärtat. Lite yngre kuk på gamla dar,” gäspade han och blinkade åt henne. Hon drämde en kudde i hans ansikte.

”Tönt! Tack.”

”Mhm.”

Han drog henne till sig, kysste hennes tinning, lät sin rynkiga hand glida helt lätt över hennes kropp, smekte över hennes höfter, drog lätt i magens hull, viskade att hon var lika vacker som för tjugo år sedan.