När masken faller

När masken faller

Stadshotellets nattklubb var full av folk och stundtals var det nästan lite för trångt, speciellt vid baren där det var nästan hopplöst att bli betjänad. Jag armbågade mig fram och lyckades efter en stund få mig en flaska öl.

– Hannes!

Jag vände mig om mot Emil och Viktor. De tecknade åt mig att beställa öl till dom också och mot alla odds så blev jag serverad direkt. Jag sträckte över flaskorna samtidigt som jag betalade.

– Vet du vem som är här ikväll? frågade Viktor.

Viktor var upphetsad och angelägen och jag kunde se på Emil att han var detsamma.

-Nej, sa jag.

– Saga!

Jag genomfors av en liten rysning av nästan krampaktig förväntan. Saga var exceptionell. Kanske inte världens snyggaste men hon hade en utstrålning och stil som inte gick någon av det manliga könet förbi. Samtidigt som hon var åtrådd av den stora majoriteten så var hon en riktig bitch och diva. Saga fanns inte på kartan att lägra men jag var mycket angelägen om att få se hennes uppenbarelse.

– Hon är borta vid dansgolvet, sa Viktor.

Det var en allmän signal för oss alla att bege oss bort mot dansgolvet och där i mitten av allas uppmärksamhet fanns hon. Hon var en lysande stjärna på en kolsvart himmel!

– Den rumpan skulle jag offra en arm för, sa Viktor.

– Dream on, sa jag med ett skratt.

Om det var någon av oss som skulle kunna ha någon som helst chans på Saga så var det Viktor. Det var allmänt vedertaget att han föll tjejerna i smaken och han var dessutom inte dryg eller störig. Emil var lite mer av en player och lägrade vad han kom över och jag visste att Saga skulle vara hans största trofé. Själv så gjorde jag mig inte besvär över huvud taget. Inte för att jag var strykful på något sätt men jag var inte så självsäker och offensiv som mina kamrater utan lite mer tystlåten och introvert. När vi var ute så plockade Viktor och Emil först ut godbitarna och så fick jag nöja mig med det som blev över. Därmed inte sagt att jag spelade i strykklass eller tillhörde bottenskrapet.

– Jag skall fan göra ett försök, sa Viktor.

– Glöm det! Du har inte en sportmössa, sa Emil.

– På Saga har du inte större chans än mig, sa jag.

Viktor och Emil tittade förvånat på mig. Jag brukade inte utmana dem och det gjorde jag inte medvetet den här gången heller men genom att lägga mig på samma nivå som Viktor så hade jag definitivt passerat en mental gräns för både Viktor och Emil.

– Nästa tryckare bjuder vi upp Saga i tur och ordning, sa Viktor.

Han pekade först på mig, sen Emil och till sist sig själv. Ordningen speglade Viktors självförtroende men var även ett utslag för hans känsla av fair play. Han trodde han skulle vinna och ville därför att vi andra först skulle få chansen att göra bort oss som förlorare.

– Glöm det, sa jag.

Jag hade ingen som helst lust att skämma ut mig inför Saga och ville Viktor och Emil göra det så var det fine med mig. Givetvis så blev jag utsatt för hårda påtryckningar från Viktor och Emil och när nästa ballad började att spela så fann jag mig själv på väg fram mot Saga.

– Skall vi dansa?

Saga kastade en kort blick på mig.

– Nej tack!

Hon hade inte varit dryg eller högfärdig men avvisandet var glasklart och förödmjukelsen av nederlaget brände på mina kinder när jag vände mig om. Det som pågick var inte ouppmärksammat och jag mötte Emilys blick. Hon tittade nyfiket och jag styrde stegen mot henne. Emily var fin och egentligen en tjej på min nivå till skillnad från Saga som befann sig på en annan planet. Jag kunde lika gärna ta ett nederlag till så jag fick mer än tillräckligt med argument för att få gå hem och lägga mig.

– Vill du dansa? frågade jag.

Jag var nästan på väg att gå därifrån utan att vänta på svaret när Emily svarade.

– Okej.

Jag ryckte till lite förvånat och tittade oförstående på Emily som tog min hand. Hon drog mig med upp på dansgolvet, snurrade runt och la upp armarna om halsen på mig. Jag la upp händerna på hennes höft och innan jag hunnit dra henne intill mig så gled hon tätt intill och la kinden mot min. Över axeln på henne så kunde jag se hur Viktor lommade bort från Saga med slokande axlar. Jag fnissade nästan till för mig själv åt hans nederlag. Det nederlaget skulle ta hårdare på Viktors självförtroende än vad det gjorde på mitt.

– Så jag var andrahandsvalet? sa Emily efter att hon glidit ifrån mig lite.

– Egentligen inte. Viktor och Emil ville förödmjuka mig lite så Saga var inte min grej, sa jag.

Så var det. Någonstans i grunden så handlade det om maktbalansen i vår lilla grupp även om Emil och Viktor aldrig var taskiga eller nedlåtande gentemot mig. Men när det gällde tjejer så spelade jag inte i deras division och den ordningen fick uppenbarligen inte utmanas.

– Vad är grejen med Saga egentligen? frågade Emily.

– Jag vet egentligen inte men hon har en fet utstrålning som får oss killar att tappa förståndet, sa jag.

– Och det har inte jag!

Emily var egentligen ganska lik Saga till utseendet, klassiskt blond och kvinnlig i formerna. Män hade gjort och skulle fortsätta att göra sig till för kvinnor som Emily och Saga, jag själv inkluderad. Jag var helt klart attraherad av blondiner och Emily var inget undantag. Sen så hade inte Emily samma utstrålning som Saga även om hon för den skull inte var oattraktiv.

– Helt krasst nej! sa jag ärligt.

– Har aldrig förstått mig på killar, sa Emily.

– Inte jag heller! sa jag.

Emily skrattade till lite och gled intill mig igen. Jag hade lite dåligt samvete för att jag nervärderat henne i jämförelse med Saga.

– Du är jättefin, tro inget annat, sa jag.

Jag kunde känna hur Emily ökade trycket lite om mig och jag tog tacksamt emot och kramade henne tillbaka. Argumenten för att gå hem uteblev och jag tillbringade resten av kvällen med Emily. Hon var trevlig och lätt att ha att göra med så det var riktigt trevligt. När det blev dags att gå hem så gick vi ändå åt skilda håll för ingen av oss tog initiativ till något annat. Däremot så var jag helt klart attraherad av Emily och vis av erfarenhet så såg jag ingen anledning till att försöka stressa fram något.

*

Emil och Viktor stod bredvid mig när vi speglade oss tillsammans i toalettens stora spegel. Alla var uppklädda och ska jag säga det själv så var det en snygg trojka.

– Fan, det går ju inte se vem som är vem, sa Viktor.

Jag var ganska övertygad om att anledningen till att alla skulle ha mask på sig var att ingen skulle kunna känna igen någon annan. Egentligen så var det en riktigt kul grej att vara inkognito! Vi var inbjudna till en nyårsfest som ett par tjejer som Viktor kände hade ordnat. Det var flera olika sällskap som skulle stråla samman framåt midnatt i en lokal som tjejerna hyrt. Kravet för att få komma var att man skulle vara uppklädd och vara försedd med en mask som täckte större delen av ansiktet. Det var som en gamla tiders maskeradbal.

Vi hade varit på en restaurang innan för att äta en riktigt bra nyårsmiddag eftersom det inte skulle serveras någon mat på nyårsfesten utan endast finnas tillgång till bar. Det var inne på restaurangens toalett vi stod och provade maskerna efter att vi ätit. Jag kunde bara hålla med Viktor, det gick inte att känna igen någon av oss och då visste jag ändå vem som var vem.

– Det är nog det som är tanken, sa jag.

– Då kan du ju köra hårt ikväll då Hannes för ingen känner ju igen dig om du gör bort dig, sa Emil.

Både Emil och Viktor garvade lite men de hade egentligen helt rätt! Jag var som sagt lite tystlåten och invänd mycket beroende på att jag inte kände mig bekväm i sällskap med okända samtidigt som jag var rädd för att göra bort mig. I små och mer intima sällskap där jag kände de flesta var jag mer trygg och kunde ta större plats. Eftersom ingen, och då menar jag ingen eftersom inte ens Emil och Viktor, skulle känna igen mig så fanns det ingen som helst anledning till att vara rädd för att göra bort sig. Ju mer jag tänkte på det desto mer gillade jag tanken. Jag misstänkte att inte bara masken spelade in utan även att det goda vinet vi druckit till maten gjorde sitt till. Det var redan hög stämning när vi anlände till lokalen där nyårsfesten skulle gå av stapeln. Vi var inte de första som taxin kört dit och chauffören försökte pumpa oss på information. Emma och Viktoria, två av Viktors tjejkompisar, tog emot oss och hälsade oss välkomna. Vi fick en välkomstdrink och de prickade av oss på en lista de hade och jag hann se att vi skulle vara ett drygt hundratal gäster. Vi kom ifrån varandra direkt när vi hängt av oss ytterkläderna i garderoben och jag tittade mig lite omkring efter Emil och Viktor. När jag inte hittade dem så styrde jag stegen mot baren istället.
De flesta killarna hade kavaj eller kostym och framstod som en enda stor homogen massa. Tjejerna varierade lite mer i klädseln men majoriteten hade klänningar av kortare eller längre modell och någon enstaka körde med kostymbyxor. När jag nästan var framme vid baren så stötte jag ihop med en tjej som stod med ryggen mot mig.

– Förlåt! sa jag och tog tag om axlarna på henne.

Hon hade hoppat tillbaka lite för att inte bli nerstänkt av vinet hon hade i glaset hon höll i. Som tur var så var det vitvin och inte rödvin. Lite irriterat så försökte hon skaka av vinet från handen och jag kunde se att hon blängde på mig under masken. Snabbt så fiskade jag upp näsduken ur fickan och sträckte fram den.

– Den är oanvänd, sa jag.

– Tack.

Jag kunde ana en lite irriterade underton i hennes röst när hon tog emot näsduken och började att torka av sig. Jag skulle själv bli irriterad om jag fick vin över mina festkläder men jag hade faktiskt bett om ursäkt och erbjudit min hjälp istället för att bara gå vidare och strunta i allt.

– Jag kan ta glaset, sa jag.

Nu fick jag ett litet leende till svar.

– Jag skall ordna ett nytt glas till dig, sa jag.

Jag tog mig fram till baren och beställde två glas vitt och hade mer eller mindre förväntat mig att hon inte skulle finnas kvar när jag kom tillbaka. Till min stora glädje stod hon kvar och väntade på mig. Jag sträckte över glaset med vin och fick ett bländande leende till svar.

– Tack!

Hon sträckte över näsduken som jag lånat ut.

– Tack för lånet.

– Det var så lite. Jag var ju orsaken till missödet, sa jag.

Masken hon bar gav ingen ledtråd om vem hon var men hon var blondin och påminde om Emily i kroppen. Jag hade på omvägar hört att Emily skulle komma och efter vår dans på Stadshotellet så hade jag som sagt helt ärligt blivit lite intresserad av henne. Jag närde en förhoppning om att jag skulle lyckas charma henne och att det skulle kunna utveckla sig till något trevligt. Innan jag var helt säker på att det var Emily framför mig så tänkte jag kalla henne för Blondie mest för att inte av misstag tilltala henne med Emily och därmed riskera att göra bort mig.

– Vi skall ju inte presentera oss men kan jag kalla dig för ”Blondie”, frågade jag.

Blondinen fnissade till och kastade lite demonstrativt med det blonda håret.

– Jag är nog inte den enda blondinen här ikväll men helt okej med mig. Men då måste jag få kalla dig för ”Erik”, sa hon.

– ”Erik”?

– Din mask påminner lite om Eriks i Fantomen på operan.

– Ah! Förstår. Helt okej, sa jag.

Blondie hade helt rätt i att min mask påminde lite om den klassisk Fantomen på operan masken eftersom jag medvetet valt en lite asymmetrisk mask som dessutom var ganska enkel i sitt utförande. Dessutom blev jag lite imponerad av att hon kunde namnet på fantomen för det hade inte jag koll på. Blondies mask var lite mer av klassiskt venetiansk modell i silver som kontrasterade fint till den silvergrå cocktailklänningen som hon smakfullt bar.

– Kul grej med maskerna, sa jag.

– Håller med. Jag känner verkligen inte igen någon alls och då känner jag ganska många som är här ikväll, sa Blondie.

– Ganska skönt att kunna umgås helt förutsättningslöst, sa jag.

– Verkligen. Det känns egentligen som att jag har fått kasta masken istället för att bära den.

– Hur menar du nu? frågade jag.

– I vanliga fall när alla vet vem jag är så blir det ett så jobbigt spel eftersom det förväntas.

– Du menar att vi redan finns i ett fack och att det inte går att ta sig ur det, sa jag.

– Precis så! Jag vet inte vem du är och du vet inte vem jag är. Hade vi träffats på Statt så hade vi kanske inte pratat med varandra eller inte ens tittat på varandra.

Vi stod en lång stund och pratade och Blondie var nästan lite djup i sitt resonemang men det var en helt korrekt analys i alla fall från min synvinkel sett. Jag skulle inte ha pratat så ledigt och lätt med en så helt uppenbart vacker kvinna under vanliga omständigheter. Samtidigt så började jag undra om det verkligen var Emily. Det lilla jag hade pratat med Emily pekade i en helt annan riktning än kvinnan jag hade framför mig. Oavsett så var det ett mycket trevligt samtal som kom att löpa kors och tvärs och när våra vinglas sedan länge var urdruckna så föreslog Blondie att vi skulle cirkulera lite i lokalen. Hon krokade fast mig i en armkrok och vi gick runt och tittade på och kommenterade folk. En del var uppenbara vem de var. Petra kunde oavsett mask inte dölja sin kropps omfång på samma sätt som Jenny inte kunde dölja sin längd. En del av alfahanarna gick att urskilja de med mest beroende på alkoholnivån.

– Det här är nog en av de trevligaste festerna jag varit på. Bara få vara här med dig och ha det här samtalet utan att behöva spela något spel, sa Blondie

– Jag håller fullständigt med, sa jag.

Vi passerade dansgolvet när jag fångade tillfället i flykten.

– Skall vi dansa?

Frågan satt långt inne eftersom jag som sagt vanligtvis blev avvisad.

– Trodde aldrig att du skulle fråga!

Blondie log stort åt mig och vi svängde ut på dansgolvet. Klubb och dansmusik var kanske inte min grej men den mjukt svängande kvinnan framför mig fick mig snabbt på andra tankar. Hon var spontan och gav mig små tjuvnyp när jag inte var beredd och när jag gjorde något tillbaka så belönades jag med ett klingande glatt skratt. Någonstans innerst inne så började jag ändå bli ganska säker på att det var Emily och det gjorde mig varm i hela kroppen.

När tryckaren kom så gled Blondie intill mig och slog armarna om min hals utan att vare sig jag eller hon frågat. Det kändes helt spontant och rätt och tacksamt slöt jag henne i min famn. Blondie rörde sig mjukt i min famn och jag kunde känna hennes kroppsvärme mot min kropp. Hon gled ifrån mig och tittade lite frågande på mig bakom sin mask.

– Varför har jag aldrig träffat på dig tidigare?

– Är du helt säker på det? frågade jag.

– Du har en poäng där men någon så genomtrevlig och attraktiv person hade jag kommit ihåg.

– Tack för komplimangen och jag kan utan att skämmas säga detsamma, sa jag.

Det glittrade till lite i Blondies ögon och långt innan det hände så förstad jag vad som skulle hända. Kyssen var inledningsvis lite trevande från bådas sida men ganska snart så utvecklade det sig till något mer. Jag hade egentligen aldrig kysst någon kvinna så ömt någon gång och det märktes att Blondie var tagen hon med. Dansandet hade i princip upphört och vi stod och kramade om varandra och kysstes på dansgolvet. Det kändes lite surrealistiskt men det liksom bubblade av förälskelse i min kropp över en kvinna som jag inte hade en aning om vem hon var även om jag anade vem hon var.

– Kom, sa hon.

Blondie tog min hand och vi gick av dansgolvet mot en lite mer undanskymd del av lokalen där vi kunde fortsätta kyssa varandra lite mer ifred. För det var det vi gjorde, kysste varandra. Inget hånglande utan kyssandes ömt på ett sätt som jag fantiserat om att jag skulle kyssa en förhoppningsvis framtida hustru.

– Jag har aldrig kysst någon så här förut, sa Blondie.

– Inte jag heller, sa jag.

Leendet jag fick överträffades nog bara av mitt eget. Innan vi hann fortsätta så tystnade musiken och en mikrofonröst förkunnade att det inom några minuter var tolvslaget. Vi hade ägnat oss åt varandra så att vi tappat tidsuppfattningen helt och insikten fick oss båda att skratta till. Efter tolvslaget så skulle det bli demaskering förkunnade mikrofonrösten och jag greps nästan av panik. Bubblan var på väg att spricka och även om jag var ganska säker på att det var Emily så var jag inte helt säker på hennes reaktion. Hon kanske trodde att jag var någon annan.

– Oavsett vem vi är när vi tar av oss maskerna så kommer jag vara den tjej du umgåtts med hela kvällen. Eventuella förutfattade meningar känns helt ovidkommande för jag vill vara tillsammans med den underbara man jag tillbringat hela kvällen, sa Blondie.

Jag fylldes av en lättnadens värme men trots det så fanns det en svag känsla av panik bubblande under ytan. Utan mask var jag en helt annan människa än med mask och det bekymrade mig mer än att kvinnan framför mig skulle bjuda på några överraskningar.

– Jag är rädd för att du skall bli besviken, sa jag.

– Överraskad ja! Men besviken finns inte på kartan. Du är den jag sökt hela mitt liv.

– Jag kunde inte sagt det bättre själv, sa jag.

Plötsligt exploderade en konfettibomb och hela lokalen fylldes av konfetti när det nya året gjorde entré. Blondie och jag hade helt missat nerräkningen och vi skrattade förvånat till av överraskning. Jag kysste Blondie passionerat en sista gång bakom min mask och önskade henne gott nytt år!
Vi stod och höll varandra i händerna. Båda två var nog lika nervösa för att avslöja våra rätta jag för varandra. Eller egentligen så hade vi visat våra rätta jag redan utan det var våra orätta jag vi skulle visa. Mitt i allt så fick jag syn på Emily en bit bort. Jag flämtade till lite förvånat när jag insåg att kvinnan framför mig inte var den jag intalat mig att hon var.

– Skall vi?

Jag var snustorr i munnen så jag nickade bara och som spegelbilder av varandra så tog vi av oss våra masker. Chocken var total och jag genomfors av en iskyla när jag insåg att den mest underbara kvinna jag någonsin umgåtts med var bitchen och divan Saga!

– Den var oväntad, sa Saga.

Hon sa det med ett uppenbart leende på läpparna men osäkerheten brände ändå som ett gift i min kropp. Jag stönade till förvånat när Saga fångade in mig i en kyss. Den var lika öm som de jag fått tidigare men jag kände att tvivlet fortfarande fanns kvar.

– Jag menade vad jag sa förut. Du är den jag sökt Hannes, sa Saga.

Jag tittade förvånat på Saga oförmögen att kunna säga någonting över chocken av att Saga visste vem jag var.

– Se inte så förvånad ut bara för att jag vet vad du heter. Du hänger med Emil och Viktor så jag har full koll på vem du är.

Runt omkring oss började det att bli lite stökigt. När maskerna hade tagits av så hade det skapat oväntade situationer för fler än Saga och mig. Sen så var det faktum att jag stod med Saga i min famn något som i sig väckte uppståndelse. Allt som rörde Saga väckte uppståndelse och jag var definitivt inte den kändis som hon var. Skvallret var redan igång och skulle spridas långt utanför lokalens väggar det visste jag. Några blixtar blixtrade till och sekunder senare så låg bilderna av oss ute på sociala medier.

Jag kunde se Emil och Viktor stå en bit bort och deras förvånade och avundsjuka blickar fick mig att le. Jag skickade en liten vinkning som hälsning och Viktor sken upp i ett stort leende och gjorde tummen upp. Viktor var storsint och jag viste att han skulle glädjas med mig. Emil däremot såg bara besviken ut och han skulle aldrig förlåta att jag men inte han vunnit framgång hos Saga.

– Jag tycker att vi kan lämna festen. Här finns bara avundsjuka och småaktighet, sa Saga.

Hon tog min hand på ett nästan demonstrativt sätt och började att gå mot garderoben. På vägen blev vi hejdade av vänner och bekanta som önskade lycka till och gott nytt år. Vi lämnade festen som några av de första och jag sög in det nya årets friska uteluft i mina lungor.

– Vem bor närmast? frågade Saga.

Efter en liten diskussion så visade det sig att det var enklast att ta sig hem till mig och efter en uppfriskande promenad där vi emellanåt stannat upp för att kyssas och kramas så anlände vi till min lägenhet. Efter att vi hängt av oss ytterkläderna så tog Saga en liten sväng runt och såg sig om. Jag var nöjd över min lägenhet och tyckte själv att jag fått till en mysig stil. Den var inte grabbig med bara en massa teknik utan helt klart lite mjukare och mer ombonad även om tekniken fanns där.

– Du har fint, sa hon.

– Tack, svarade jag.

Ganska snart så stod vi och höll om varandra igen i mitt sovrum. Saga snurrade runt i min famn och jag passade på att pussa henne i nacken vilket belönades med en uppskattande suck.

– Dra ner dragkedjan, uppmanade hon mig.

Jag fumlade lite innan jag lyckades att dra ner dragkedjan i Sagas cocktailklänning. Den gled elegant av hennes kropp och hon fångade upp den och la den på en stol jag hade. Hon hade mycket smakfullt matchande underkläder på sig även om trosan var mycket låg och behån snarare framhävde än dolde. Hon var otroligt fin och sexig och det var först nu som jag egentligen blev upphetsad. Fram till dess så hade chocken över att det var Saga jag haft så trevligt med hela kvällen inte lagt sig.
Jag stod fortfarande bakom Saga och hon drog mig intill sig så att jag omfamnade henne bakifrån. Hennes hud var het och varm under mina händer och hennes rumpa puta hårt mot min allt mer svällande lem. Saga förde upp mina händer så att de omslöt hennes bröst och hon stönade till lågt och tryckte ut rumpan mot min erektion när jag girigt men mjukt kramade de åtråvärda kullarna. Jag kysste henne på halsen samtidigt som jag pressade underlivet hårt mot hennes rumpa.
Saga lyckades på något sätt få upp låset till behån och helt plötsligt så stod jag med hennes bara bröst i mina händer. Bröstvårtorna var hårda i mina handflator och Saga kved lågt och rörde oroligt på sig när jag mjukt smekte dem. Hon gled upp med en hand om min nacke och fångade in mig i en het kyss. Frustrerat snurrade hon runt fortfarande kyssandes mig utan att jag för den skull släppte tagen om hennes underbara bröst. Saga försökte nästan frustrerat få av mig min skjorta och till slut så fick jag motvilligt släppa taget om hennes bröst och hjälpa henne.
Sagas händer var heta mot min hud och utan att jag riktigt förstått hur det gått till så låg vi nakna i min säng. Jag hade egentligen alltid varit lite generad över min erektion när jag var med tjejer eftersom den så tydligt visade på min kropps primitiva reaktioner. Med Saga så var det första gången som jag inte skämdes över min kropps reaktioner. Saga drog frustrerat i mig när jag cirklade med tungspetsen runt en av hennes bröstvårtor.
Jag flämtade till lite förvånat när jag omslöts av Sagas våta kön. Hon hade guidat mig rätt med en hand och hon lyfte nästan höften mot mig för att jag inte trängde in i henne tillräckligt fort. Hon manade på mig med händerna på min höft och hon gled upp med benen om midjan på mig. Saga var hetare och skönare än någon annan kvinna jag älskat med och hon manade på mig att ta henne snabbare och hårdare.
Hon krökte rygg och kved ut sin orgasm samtidigt som hon pressade mig så långt in i sig som hon kunde. Min lem bultade av upphetsning inne i Saga och jag bara längtade efter att få tömma mig i henne. Det riktigt lös om Saga när hon tillfredsställd tittade upp på mig efter att hon ridit ut sin orgasm. Mjukt satte hon händerna mot bröstet på mig.

– Vad fin du är när du är upphetsad, sa hon.

Jag hade bara ett mål när jag började att ta henne igen och det var att få min egen utlösning. Saga manade på mig och jag förvånades över i min egen upphetsning att jag inte fått min egen orgasm. Nästan samtidigt som jag helt irrationellt tänkt tanken så kom jag och jag kom hårt. Under nästan krampaktiga sammandragningar tömde jag min säd i Saga. Tillfredsställd och helt utmattad sjönk jag ihop över Saga flämtandes mot hennes hals samtidigt som hon smekte mig i nacken och viskade underbara ord i mitt öra. Tungt rullade jag av Saga och efter lite bökande med täcket så kurade Saga ihop sig liggande på min arm och med en hand på mitt bröst. Jag drog henne intill mig och hon placerade en puss på mina läppar med ett leende som jag besvarade med ett lika stort leende.

– Det var skönt, sa Saga.

– Detsamma, sa jag.

Saga strök undan en slinga hår som fallit ner i pannan på mig.

– Du är så fin, sa hon.

– Du vet om att du nobbade mig när jag bjöd upp dig på Statt förra helgen va, sa jag.

– Det gör jag med alla, det blir enklast så.

– Varför det? frågade jag.

– Det är alltid sån uppmärksamhet och avundsjuka runt mig. De flesta ser mig bara som en trofé och då är det enklast att bara säga nej, sa Saga.

– Är det därför så bitchig och divig? Frågade jag.

– Det är ett sätt att slippa spelet.

– Kan förstå det men du har nog skapat några dåliga självförtroenden med det, sa jag.

– Kanske det. Men det är kanske vad alla förväntade sig med, sa Saga.

– Ligger något i det, sa jag.

– Men det var därför det var så skönt att ha mask på sig. Det fanns inga förutfattade meningar och jag kunde vara någon annan som jag hellre ville vara. Någon som inte alla bara ser som en erövring.

Saga såg nästan lite sorgsen ut. Sen så sken hon upp.

– Jag är glad att vi hade maskerna för annars så hade jag aldrig träffat dig, sa Saga.

Innan jag hann svara så gav Saga mig en kyss och hon fnittrade till lite när jag drog henne tätare intill mig och klämde lite på henne. Hon fick en liten busig blick och jag skickade en tacksam tanke till arrangörerna av nyårsfesten för att de valt att ha gästerna maskerade. Bakom maskerna kunde vi vara oss själva utan att behöva bry oss om våra fördomar och tillkortakommanden. Det vad det som behövdes för att jag skulle finna Saga.

SLUT

31

Kommentarer

8 svar till ”När masken faller”

  1. Profilbild för Go200
    Go200

    Kul att se dig här.

  2. Profilbild för Belar
    Belar

    Kul att se dig här!

  3. Profilbild för SirVäs
    SirVäs

    Så fin; varm och inkännande! Hög litterär kvalitet! ❤️

    1. Profilbild för Inbyggd
      Inbyggd

      Sedan många år en favoritnovell av en favoritförfattare.

  4. Profilbild för Skogshuggaren
    Skogshuggaren

    Tack
    Uppskattar din noveller, där det känns som att du fångar oss människor som vi är. Ser fram emot att få läsa fler av dina noveller igen här och gärna någon ny.

  5. Profilbild för Mäster Kram
    Mäster Kram

    Min kopp med te. På alla sätt. Snyggt!

  6. Profilbild för Master Lars
    Master Lars

    Så härligt och finstämt. En äkta Hannes

  7. Profilbild för John
    John

    Riktigt bra Hannes, välskrivet och sensuellt och något som jag är svag för, lyckliga slut.

    Välkommen hit!

Lämna ett svar


Sök novell


Kategorier


Kommenterat


  1. Ja, det tycker Olivia också. Jag hoppas hon tar det där samtalet med sin kille.

  2. Väldigt bra, men det var nästan lättare när det var indelat i delar, men det är så klart en smaksak.…