Gabriel såg på sitt armbandsur.
Klockan var redan 19:45, men månadsbokslutet var försenat. Till stor del på grund av att deras Controller Tore släpat fötterna efter sig.
Alla visste att Tore både hade problem med spånken och bara inväntade sin pension. Själv utgick han ifrån att han stod först i kön för jobbet, men ville inte ta ut något i förskott.
Gabriel suckade och vred lite på sin Longines Hydroconquest han fått av sin fru, Valentina, när han fyllt 30 förrförra år.
De hade det OK finansiellt, han var vice controller och Valentina Naprapat som drev eget, men det hade känts överdrivet att hon lagt så mycket pengar på en klocka.
Han gillade den. Den var snygg, inte helt i hans stil, men gav en lite sportigare look till hans i övrigt ganska konservativa jobbutstyrsel.
Utanför jobbet gillade han allt med vatten. Surf, kite, wingfoil, simma. Det spelade ingen roll så länge vatten var involverat.
Det var så han och Valentina träffats. Båda var medlemmar i den lokala klubben, och han hade fallit som en fura när han sett henne första gången. Henne skulle han ha.
Det hade tagit ett år av vänskap och två år av dejting, men för fyra år sedan hade de gift sig.
Varje gång han såg sin kurviga, yppiga fru blev han kär igen. Hon var så otroligt vacker, och han visste att folk tyckte att han lyckats få någon i en helt annan klass än sig själv, och kanske hade de rätt.
Han såg ju bra ut, Lång, blond, blåögd, men Valentina fick blickar på sig konstant med sitt långa, mörkt bruna hår och intensiva bruna ögon.
Nåja, månadsbokslutet måste bli klart.
Han hade hittat några detaljer i sin del han var tvungen att diskutera med Tore och reste sig upp.
Kroppen var stel och han sträckte lite på sig innan han tog utskrifterna ur printern och lämnade sitt rum.
Dörren till Tores rum var stängd, men genom glasväggen såg han Controllern sitta i sin sittgrupp med deras VD, Noel, och deras nye revisor, Carl.
Den senare hade börjat för ett år sedan. Han var trevlig och sprungen ur samma priviligerade miljö som Noel och Tore.
De tre skrattade, Gabriel kunde inte höra, men såg, innan Tore höll upp ett finger och mimade “en minut”.
Han väntade på sin tur, och på vägen ut boxade deras VD honom på axeln.
– Ge mig en kvart imorgon när du kommer in.
Gabriel nickade och gick in på Tores kontor.
…
Noels kontor var sparsmakat och ändå exklusivt.
Skrivbord, besöksstolar och sittgrupp med soffa, bord och fåtöljer Gabriel visste var alldeles för dyr. Han hade själv konterat inköpet förra året.
– Ja du, Gabbe, årsbokslutet om fyra månader verkar bli Tores sista.
– Jaha, har han bestämt sig nu?
– Japp, han berättade det igår innan ni avslutade.
– Jaha, så hur går ni vidare nu?
– Det har vi inte bestämt. Det finns några kandidater.
– Några?
– Jag kan inte säga för mycket, du förstår? Oavsett så utgår vi från att du fortsätter ditt utmärkta arbete.
– Självklart.
Hans VD roterade lätt axeln och grimascherade.
– Är det något problem?
– Den här axeln driver mig till vansinne, den hämmar både golfswingen och tennisen.
– Har du inte talat med en läkare?
– Ja, jo, jag har en remiss till en naprapat, men man ska ha tid att gå också.
– Du, Noel, min fru är Naprapat, en riktigt bra också, och hon hanterar flera idrottsstjärnors rehab utöver vanliga vardagsskador. Jag kan höra efter om hon kan klämma in dig. Det går kanske att lösa utanför kontorstid om du har ett tajt schema.
Noel nickade eftertänksamt innan han sken upp och log.
– Gabbe, det vore otroligt uppskattat, men be henne inte om detta som en tjänst, hör med henne om hon har tider de närmaste veckorna så försöker vi få ihop något.
…
Valentina hade gjort arepas som de åt sittandes vid köksön.
De åt det ofta när det skulle gå undan, och inte honom emot, han gillade dem.
– Så, jag skulle behöva lite hjälp…
– Mhm, med vad?
– Noel, vår VD, skulle behöva din hjälp, han har problem med axeln.
– Jag vet inte älskling, jag har ganska fullspäckat schema, och…
– Jag skulle inte be om det, om inte jag behövde. Du vet hur Tore snart går i pension?
– Ja, jo, men vad…
– Om jag kan fixa tid hos dig, om du kan hjälpa Noel… Jag menar, det skulle inte missgynna mig när de utser nästa Controller…
– Jag förstår.
– … och vi skulle få betydligt mer pengar i kassan! Carl verkar vilja ha jobbet, och de tillhör ju samma golfklubb allihop, så jag tror jag behöver någon fördel.
Valentina såg på honom och nickade medan hon tog ett bett på en arepa. Hon tuggade klart och svalde.
– Vi gör så här… Jag stänger ju 17 vanligtvis, men om han kan komma 17:15 på nästa torsdag, och eventuellt kommande torsdagar, så löser vi det.
– Du är bäst älskling!
Hans fru förde ännu en arepa till munnen, men hejdade sig.
– Han förväntar sig inte att det är gratis?
– Nej, nej, självklart inte.
– Då så, torsdag 17:15.
…
Noel var oerhört tacksam att Gabriel hjälpt honom med tiden hos sin fru.
Han hade kollat upp henne, och hon var oerhört väl rekommenderad. En av Sveriges främsta på idrottsskador.
Kvinnan i receptionen, kanske 25 år, hade visat honom till omklädningsrummet och instruerat honom. Hon skulle själv gå hem, men Valentina gjorde i ordning behandlingssalen efter tidigare klienten och borde vara redo om 5-10 minuter.
Han klädde av sig, väntade och knackade på.
En otroligt vacker kvinna med håret i stram hästsvans öppnade.
Pikétröjan smet över de stora brösten, och öppnade en glipa mellan den nedersta knappen och sömmen, medan byxorna satt löst överallt utom runt den putande baken.
– Hej, Noel… Bergstadius…
– Välkommen in herr Bergstadius.
– Noel går bra.
– Noel. Slå dig ned på behandlingsbänken.
Han kände sig naken framför den här vackra kvinnan, och än värre… Han kände det välkända pulserandet i underlivet.
…
Valentina såg på den långe, lätt gråhårige mannen.
Han var stilig, distingerad och hade ett leende som lekte i mungipan konstant. Hon kunde tänka sig att han varit en riktig fruntimmerskarl när han varit yngre.
– Jag kan inte förstå hur vi aldrig har träffats, Gabbe har ju jobbat för oss i fem år?
– Gabbe? Valentina log lite. Det är inte så underligt egentligen. Gabriel gillar att hålla privatliv och jobb separat.
– Så varifrån kommer du?
– Falkenberg!
– Haha, jag menar ursprungligen?
– Falkenberg, men mina föräldrar är från Colombia.
– Ah, OK. Gabbe är en lyckans ost.
– Lyckans ost?
– Nu lät jag äldre än mina 55 år. Du är mycket vacker. Han har tur som hittat dig.
– Tur? Jag vet inte om det var tur.
Noel stod framför henne i bara kalsonger. Hon slängde en diskret blick och var inte säker på om bulan berodde på att den äldre mannen var stor, eller om han var småstyv.
– OK, hoppa upp här så börjar vi med baksida axel. Något annat att tänka på?
– Tja, vänster knä, lår och ljumske samt ryggslutet.
– Lite smått och gott med andra ord?
– Precis så.
– Men du tränar?
– Tennis, golf, gym, löpning… Det är väl det.
– Får jag gissa att du aldrig stretchat?
Hon bearbetade den högra axeln. Det var inte enbart eventuella skador, Valentina kunde känna att det var fullt med muskelknutar i övre ryggen.
– Hmmm, näää. Det vore fel att påstå.
– OK. Vi börjar med att gå igenom axelns problem, sen får jag se om jag hinner göra en kort analys på det övriga.
Det var uppenbart, redan efter en kvart, att detta var en man som visserligen var vältränad för sin ålder, och såg mycket bra ut, men som aldrig stretchat, gått på massage eller gjort någon som helst eftervård efter träning.
– Vet du…
– Noel.
– Noel! Vi kommer behöva ta flera sessioner enbart för din axel, så vi kollar övrigt redan.
Ryggslutet var stelt, men det skulle hon kunna lösa snabbt, så hon kommenderade över 55-åringen på rygg och utvärderade läget. Knäts muskler, stabilitet, låret…
-Dra knät emot dig.
Valentina började med det övre lårmuskelfästet, och stannade upp.
– Jag behöver känna på insidan och upp mot ljumsken. Är du OK med det?
– Visst, visst…
Hon tryckte lätt mot ljumsken. En grimasch av smärta flög över den äldre mannens ansikte.
– Gör det ont där?
– Mmm, det mal konstant, men när du trycker… Aj, aj…
Hon förde handen mjukare längs låret och ljumsken, oxh från kalsongen följde en lätt puff mot översidan på hennes vänsterhand. Sen en till.
– Ahrrmm, jag tror vi är klara för idag.
Noel vek unden med blicken lite och svepte en handduk kring midjan.
– Så?
– Ryggen fixar vi lätt! Axeln och vänster ben kommer ta lite tid, så ta en dusch så bokar vi in några tider när du är klar.
…
De kom överens om samma tid varje torsdag, så Valentina låste klinikens dörr efter Noel och gick för att städa upp omklädningsrummet.
I vanliga fall gjorde städerskan detta, men idag var det utanför arbetstiderna.
Det var inte mycket att göra. Några handdukar och att göra rent duschen där det såg ut som schampo eller tvål fastnat på blandaren. Hon drog med gummihandsken och såg strängen följa med.
Det var definitivt inte schampo eller tvål.
Lämna ett svar
Du måste vara inloggad för att publicera en kommentar.