Det är härligt med lediga dagar speciellt om man är singel och den friheten det innebär. Att själv få äga sin tid och sina planer. Sin ekonomi och sitt liv. Fast jag kan några gånger sakna den goda gamla tiden. Alla vänner som gift sig/blivit sambo och skaffat barn har successivt glidit bort. Alla spontana afterworks och shoppinghelgturer till London, Berlin eller Paris är numera ett minne blott då kidsen är antingen sjuka eller så är det omöjligt att skaffa barnvakt. Och när vi äntligen träffas, pratas det i stortsätt bara om jobbiga ungar med ADHD diagnoser, stigande ränteläge och den ständigt skenande inflationen.
Bläddrar i sakta mak genom dagens e-mails. Inget intressant än så länge men plötsligt plingar det till i datorn. Ett meddelande från Galleriet Erosia.
INVITATION TILL KONSTAUKTION.
Hej Hailey,
du är härmed inviterad till vår konstauktion som vi är säkra på att du vill uppskatta. Bifogat är PDF katalog över alla objekten och som du kan se är det delar av en privat samling av erotiska teckningar, målningar, skulpturer och statyetter i både sten och brons som skall gå under klubban.
Varmt välkommen
Lucien O´Hara
www.erosia.com
*****************
Jag känner mycket väl till galleriet, den ligger mitt i stan och på en rätt så anonym adress. Utan Google maps eller GPS skulle den vara näst intill omöjlig att hitta. Fast – det är ju också det som är poänget, för konsten som galleriet förmedlar är – låt oss säga – rätt speciell. Köparna önskar också till största delen vara anonyma och därför sker också de flesta budgivningar på telefonen. Auktionen är i eftermiddag klockan 16.00 så jag har gott om tid.
Bläddrar genom katalogen och visst – det är några riktigt tilltalande statyetter jag absolut kan tänka mig buda på. Bland annat två vackra bronsstatyetter av ett älskande par signerad av Jean Patoue.
Patoue är en fransk skulptör som levde mellan 1887-1936. Han är känd för sina naturtrogna bronsfigurer i art nouveau-stil. Han har signerat sina verk med J. Patoue eller bara J.P. Några av hans skulpturer har kommit ut på marknaden, till exempel “Dalila – On ne badine pas avec l’amour – Le Bonheur de Paule – Thaïs” som gick för 16 250 USD på Ader Auktionshus i 2012.
De här två pjäserna skulle jag hemskt gärna vilja ha, en i sovrummet och en i vardagsrummet. Så vackra och inte minst = så inspirerande.
Katalogbeskrivningen:
Denna erotiska bronsstatyett är ett blickfång i varje samling av erotiska skulpturer. Den visar ett förälskat par som har sex, ger sig över till kärleksspelet och glömmer allt omkring sig.
Den provocerande kvinnan njuter helt klart av att bli bortskämd så här och har ögonen slutna i extas medan hon stönar av välbehag.
Hon leker med fötterna på mannens ben medan han sensuellt smekar hennes fasta bröst. Den extremt realistiska skildringen av de två unga älskande är bara helt underbar.
Statyetten är gjord av 100 % brons och är signerad av dess skapare J. Patoue.
Här har dom ändrat ställning ….ååååhhh! Vill ha!!!
Salen börjar fyllas på, ryktet om den här speciella auktionen har visst spridit sig. Hoppas bara att statyetterna jag vill ha inte har uppmärksammats av för många. Och fnissar lite för mig själv – det sägs att hoppet är det sista som överger en. Lägger er bokmärke i katalogen, vill helst inte ha den öppen på ”min” sida, man vet aldrig vem som kikar en över axeln.
Auktionen börjar med erotiska målningar och några dyra smycken. Diamanter och ädelstenar gnistrar förföriskt i ljuset. Och så småningom är det äntligen dags för statyetter och större skulpturer. Auktionarius är både duktig och vältalig och en efter en går konstverken snabbt under klubban. Och så äntligen.
”Nu kommer vi till dagens nästa objekt, ett par vackra bronsstatyetter från 1800-talet av Jean Patoue. De föreställer ett förälskat par som har ljuvlig sex. Statyetterna kommer från en privat samling och villkoren är att de skall förbli tillsammans. Statyetterna är i mycket fint skick och har en höjd på 25 centimeter. Vi börjar budgivningen på 50 000 kronor. Finns det någon som vill bjuda 50 000 kronor för detta unika par? Ja tack, jag ser ett bud där borta, 55 000 kronor.
Någon som vi bjuda mer? 60 000 kronor på telefonen, tack. 60 000 kronor har vi, någon som vill bjuda 70 000 kronor? 70 000 kronor har vi. Någon som vill bjuda 80 000 kronor? 80 000 kronor på telefonen, tack.
Någon som vill bjuda 90 000 kronor? 90 000 kronor, tack. 90 000 kronor har vi. Någon som vill bjuda 100 000 kronor? 100 000 kronor har vi. Någon som vill bjuda mer?”
Jag vill så hemskt gärna ha dessa här otroligt fina statyetter och den välklädda, snygga mannen som hela tiden bjuder emot börjar verkligen irritera mig. Nu får det brista eller bära! Räcker upp handen och säger:
”200 000 kronor!”
”200 000 kronor, tack. 200 000 kronor har vi. Någon som vill bjuda mer?”
Mannen ger sig verkligen inte och bjuder 300 000 kronor.
Jag suckar besviket och skakar på huvudet.
”300 000 kronor en gång. 300 000 kronor 2 gånger. 300 000 kronor tre gånger. Sålda! Grattis till köparen av dessa vackra bronsstatyetter för 300 000 kronor.”
Jag svär tyst för mig själv. OK, det var det. Och som jag brukar säga: om det är meningen att något händer så gör det det och är det inte meningen så gör det det inte.
”Du ville visst också gärna ha dessa Jean Patoue statyetterna och jag förstår dig, de är helt underbart vackra. Och inte minst – inspirerande, eller hur.”
Jag vänder mig om och där står mannen som bjöd emot mig och slutligen fick köpa det älskande par. Han står och betraktar mig med ett nästan road ansiktsuttryck. Han är verkligen snygg, riktigt snygg. Och han fortsätter:
”Mitt namn är Werner di Treyvi. Du tyckte säkert att jag var för aggressiv i min budgivning, men låt mig förklara. Dessa två bronsstatyetter är nämligen de sista två som fattades för att komplettera min samling.”
”Har du nu verkligen allihopa? Det är rätt många?”
”Ja, det stämmer. Men min samling innehåller inte bara Jean Patoue, jag har en erotiksamling med både målningar, teckningar, statyetter och skulpturer” säger han med en aning stolthet i rösten.
”En bokstavligen Edens lustgård med andra ord” svarar jag lite syrligt. ”Det skulle jag faktiskt hemskt gärna se, erbjuder du någonsin en privat visning?”
”Ja, det händer fast inte så ofta. Och det finns vissa villkor som många vill finna lite – tja: udda så att säga.”
”Mmmm… intressant. Jag har precis avslutat fyra veckors nonstop med arbete och nu behöver jag verkligen semester. Ja, du förstår kanske vad jag menar = vin, nerdragna persienner och vild, ohämmad, riktigt häftig sex. Så nu tänker jag att ta några dagars ledigt och flyga till Rivieran.”
”Låter ju trevligt – men är det inte lite av ett slöseri att gå över bäcken för att hämta vatten? Såvitt jag kan bedöma när jag tittar på dig verkar du vara en av dessa lyckligt lottade singlar som kan välja och vraka?”
”Nja, saken är lixom bara den att i den åldersgrupp jag finner intressant och attraktiv är det bästa redan upptaget. Det man sen har att välja på är antingen sexuellt utsvultna äkta män som efter att kidsen skaffades antingen sällan eller aldrig får släppa till hemma. Efter två-tre nätter med mig får de plötsligt för sig att dom är störtförälskade och klara att lämna både fru och ungar. Sen så finns det rätt så oattraktiva män (incels) som aldrig någonsin får till en bra dejt och är ljusår från en viril och potent älskare som jag vill ha. I klartext: de förstnämnda är bara urjobbiga och de sistnämnda är inget att ha.
Fast mitt största problem är egentligen att jag finner norska män ganska ointressanta. Norska män är fåordiga, snabba ”in action” och om dom alls någon gång visar en gnutta av sensuellt passion kan dom i nästa veva fråga ”Vad blir det för mat”. Så tack – men nej tack.
Sen är det också så här: jag är absolut inte intresserad i något tråkigt förhållande, jag vill slippa tjatet. Att slippa lyssna på en massa ointressant pladder. Slippa svartsjuka och kontrollerande beteenden.
Visst, jag är fullständigt klar över att dom attraktiva unga ”hingstarna” på Rivieran är gigolos – men dom ställer inga krav, frågar inte dumma frågor – och vet precis hur man tänder en kvinna. För mig betyder ”one night stand” just det. Att man har sex bara en eller två gånger och sedan slipper ses igen.”
Werner lyssnar uppmärksamt, jag börjar faktiskt skämmas för mitt utbrott och känner att jag är både varm och blossande röd. Och suckar.
”Alltså – ursäkta så hemskt mycket sir, det var inte meningen att vräka ur mig en massa dravel, jag är nog ganska enkelt för trött.”
”Tro mig, det gör inte det aller minsta,” svarar han, ”det var faktiskt rätt intressant att höra hur du resonerar. Det är inte ofta man träffar intressanta människor – och det är ju också så att ingen har sina preferenser klistrade i pannan. Och – jag uppfattade inte ditt namn?”
”Hailey. Hailey Adams, författare, konstnär och arkeolog. De första två är seriöst, det senaste är mer på hobbybasis.”
”Författare? Vad skriver du om, vilket genre?”
”Fantasyberättelser, erotik och science fiction.”
”Och dessa bronsstatyetterna skulle vara inspiration till dina framtida noveller, är det så?”
”Ja, både ja och nej. Jag målar och tecknar själv men skulptering har jag aldrig försökt mig på.”
Fasen vad snygg och attraktiv han är tänker jag i mitt stilla när jag betraktar honom lite närmare. Han verkar vara en ”äkta vara”, det vill säga både kultiverad och välutbildad, det är lixom sättet han för sig och uttrycker sig på. Hans duvgrå Armanikostym sitter som gjuten på honom, håret är vackert, tjockt och lockigt med distinkta grå slingor och det ljusare skägget är vältrimmat. Precis min typ med andra ord.
”Hailey, jag är verkligen ledsen för att du gick miste om statyetterna och jag skulle väldigt gärna gottgöra dig på något sätt, får jag bjuda på en kopp kaffe och en bit mat? Vad tycker du bäst om: italiensk, fransk eller grekiskt?”
”Italiensk mat är jättegott och en favorit så ja, det skulle vara trevligt.”
En svart Bentley med tonade rutor står precis utanför ingången. Chauffören måste ha kört fram precis innan. Den stora bilen glider tyst genom storstadens gator och Werner säger något till chauffören på ett språk jag inte känner igen. I en bråkdels sekund blir jag gripen av panik; visst backar jag sällan från en utmaning men är det verkligen smart att sätta sig i en bil med en vilt främmande man och åka med honom till en okänt destination?
Det verkar som om Werner kan läsa mina tankar och säger lugnande:
”Var inte rädd, jag tänker verkligen inte varken kidnappa dig eller göra dig illa. Som jag lovade – vi skall till Ruffino Ristorante Italiano, det är en liten, mysig restaurang med en rustik atmosfär. På menyn finns ett brett urval av hemlagade pastarätter, skaldjurs- och kötträtter samt dessert favoriter som fondant, tiramisu och gelato. Den genuina atmosfären förstärks också av att både ägaren, servitörer och kockar är italienare.”
När bilen stannar utanför restaurangen som ligger uppe på en liten höjd kan jag se Storkyrkan och utsikten över staden är hisnande vacker. Den intima och mysiga atmosfären inne är en perfekt miljö för en romantisk dejt.
”Brukar du komma hit ofta? Att jag frågar är för att hovmästaren hälsade på dig som på en gammal stamgäst och att du inte behövde boka bord i förväg.”
”Ja, det stämmer, jag brukar komma hit ofta för maten här är makalöst god”, svarar Werner. Nu skall vi se vad vi har att välja på:”
Lunchmeny:
⦁ Omelett med färskost och örter
⦁ Avokadosmörgås med pocherat ägg
⦁ Pannkakor med lönnsirap och bär
Dessert:
⦁ Fondant chokladkaka med vispad grädde
⦁ Tiramisu, en klassisk italiensk efterrätt
⦁ Gelato, den italienska motsvarigheten till glass
”Mmmm….allt det där ser jättegott ut och det är svårt att välja” säger Werner. ”Men omeletten verkar vara en vinnare. Och Pinot Noir 2009 från Nya Zealand passar perfekt till smaken. Och sen Tiramisu eller Gelato till efterrätt?”
Medan vi äter studerar jag honom lite i smyg. Och nu är jag helt säker på att han är genuint äkta. Det är många små detaljer som bekräftar det. Det finns nämligen något som heter överklassens hemliga koder. Och hur definierar man överklass? Det är människor som besitter störst kunskap om hur man bäst beter sig och får andra att känna sig bekväma i deras sällskap. Jag uppfattar nästan direkt om en person har lagt sig till ett sätt att prata för att låta överklass, de nyrika gör alltid det. Och inte minst: deras bordsmanér och klädstil avslöjar det på två röda.
”Nå, vad tycker du – passerar jag nålsögat? Tro inte att jag inte har märkt hur du granskar mig.”
Jag studsar till när Werners röst bringer mig tillbaka till verkligheten.
”Åh, ursäkta så hemskt mycket, jag var bara lite borte i tankarna.”
”Jaha – och hur var det nu, när skulle du börja din semester och ta flyget till Rivieran? Alltså – jag menar fortfarande att du går över ån för att hämta vatten.”
”Så – det gör du. Kan du lixom utveckla det lite?”
”Nja, du har som du sa behov för minst en natt med en potent och viril älskare, är det inte så? Och därför har du svårt för att slappna av. Dina mikrouttryck berättar att du verkligen längtar efter en rejäl omgång sex, att bokstavligen bli knullat härifrån till evigheten, du kniper ihop dina ben och försöker så gott du kan dämpa lusten som sprider sig som eld i ditt underliv.”
”Det är ingen idé att neka så ja, du har fullständigt rätt.”
”Mmmm…” Werner iakttar mig med ett road ansiktsuttryck och säger: ”Jag vill ha dina stringtrosor. Nu.”
Och jag flämtar till: ”menar du för allvar att jag skall ta av mina trosor här som vi sitter? Och förresten – hur vet du att jag bär string?”
”Det såg jag allerede i Galleriet” svarar Werner med ett roat leende.
”Jasså, herren har alltså snuskig fantasi,” replierar jag kvickt.
”Mmm… alltid när jag ser en så snygg och attraktiv kvinna. Ja – seså, ge mig dina trosor. Nu”, säger Werner med låg, befallande röst.
Jag suckar uppgivet och försöker så gott jag kan utan att väcka uppmärksamhet från andra gäster åla mig långt fram på sätet och dra upp kjolen såpass att jag kan få fatt på troskanten. Som tur är så är bordsduken tillräckligt lång och efter lite tålmodigt pillande så klarar jag det, knycklar ihop dom i handen och räcker dom till Werner.
”Mmm… som jag så riktigt misstänkte, dom är ju rejält våta. Och javisst – doftar helt ljuvligt. I Galleriet uttryckte du önskan om att få se min privata erotiska samling. Och nu har du chansen, jag visar dig gärna om du vill. Fast – som du säkert kommer ihåg berättade jag att privatvisning av min samling sker på speciella villkor.”
Jag måste medge att det är väldigt länge sen jag fann en man så här attraktiv och som fick mig känna den där förrädiska, nästan djuriska lusten.
”Ja, det kommer jag visst ihåg att du sa och jag är i sanningens namn lite nyfiken, mest på vad det är för villkor för visningen.”
”Det kan variera allt eftersom.”
”Jaha – och i mitt tillfälle?”
”OK, vad säger du om att istället för att ta flyget till Rivieran tillbringar du hela helgen tillsammans med mig?”
*********************************
Lämna ett svar
Du måste vara inloggad för att publicera en kommentar.