För ett halvår sedan flyttade min syster Felicia hemifrån och lämnade mig ensam med mamma och pappa. Hon ville ha sin efterlängtade frihet, som hon förklarat för mamma. Till mig sa hon inget alls. Smöbröder förstår väl inte sånt, hade hon väl tänkt. Eller så brydde hon sig helt enkelt inte om vad jag tyckte om saken. Kanske var jag också en del av problemet – den efterhängsna lillebrorsan som inskränkte min systers frihet.

Felicia hade också börjat plugga ekonomi på universitetet och det gick tydligen helt okej. Mycket på grund av mig, ville jag mig tro. Det var därför jag stod utanför dörren till hennes tvårumslägenhet, och om det brydde hon sig.

”Kom in.” Min syster viftade in mig. Hon hade sitt blonda hår uppsatt i en knut och var klädd i svarta tights och en bylsig luvtröja stor nog att rymma två personer. ”Uppgiften ligger på skrivbordet. Du har väl med dator?”

”Mmh”, mumlade jag.

Felicia sänkte hakan och gav mig sitt soligaste leende. Jag visste mycket väl vad leendet betydde – min syster ville ha allt och ge inget tillbaka. Som vanligt.

”Det är sista gången”, muttrade jag.

”Sa du förra gången också.”

”Fast den här gången menar jag det. Jag tänker inte göra dina uppgifter i fyra år till. Du kommer bli världens sämsta ekonom och dessutom har jag viktigare saker för mig.”

”Som vadå?”

Felicia fällde höften och försökte se extra snygg ut vilket hon också lyckades med. Hon behövde inte ens anstränga sig för att vara snygg. Det var hon och det visste hon också om och skaffade sig alla möjliga fördelar av.

”Syskon hjälps åt”, sa min syster med tillgjort gullig röst, ett trick som hon kört med sedan hedenhös och troligtvis vilselett fler än mig. ”Tycker du inte om att hjälpa din mig?”

”Tycker inte om att fuska. Dessutom lär du dig som sagt ingenting.”

”Sen när blev du så lillgammal, lillebror?” sa Felicia och klippte med ögonlocken.

”Sista gången”, sa jag torrt.

”Toppen.” Min syster slängde upp sin gymväska över axeln. ”Jag är tillbaka om två timmar.”

~~~

Fyra dagar senare var jag tillbaka utanför min systers dörr. Sista gången, jag måste säga ifrån, som jag intalade sig själv. När Felicia öppnade bar hon en kort, åtsittande puderrosa klänning och hade lockat sitt hår.

”Välkommen in, brorsan.”

Rådvillt försökte jag hitta något lämpligt att vila ögonen på som inte var min syster. ”Du har glömt diska.”

”Det kanske du också vill hjälpa mig med?”

Jag suckade. ”Ligger uppgiften på skrivbordet?”

Min syster nickade. Hennes bröst tryckte onödigt hårt mot klänningens insida.

”Svarta eller matchande skor?”

Klackarna på hennes svarta pumps gjorde henne längre än mig.

”Dom du har på dig blir bra”, kraxade jag.

”Du har inte ens sett de andra”, svarade Felicia och höjde på ett ögonbryn. ”Du är väl inte lika slarvig när du gör mina uppgifter?”

”Hinner inte”, svarade jag med en suck. ”Förra uppgiften tog två timmar och tro det eller är har jag lördagsplaner.”

”Dataspel?”

”Har inte du med att göra. Vem ska du träffa?”

”Nyfiken i en strut”, flinade min storasyster. ”Jag ska ut med kompisar. Fast man vet ju inte vad det kan leda till…”

Jag suckade igen. ”Vill inte höra mer.”

”Varför frågar du då?” Felicia såg ut att ha fastnat i en tankeloop.

Jag var halvvägs till skrivbordet när min syster sa: ”Har tänkt på en sak. Det kanske vore lämpligt att ge en gentjänst för hjälpen?”

”Som vadå? Pengar?”

”Jag är inte gjord av pengar. Tänkte mer på en avsugning.”

Mitt blodtryck sjönk genom golvet och det for upp igen genom taket. ”Varför jävlas du med mig? Jag lägger en massa tid på sådant du själv borde göra!”

Felicia såg obrydd ut. Rak i ryggen med glittrande hasselnötsbruna ögon inramade av ett jämt lager mascara. Hon var onödigt snygg.

”Varför tror du jag jävlas med dig?” sa min syster mjukt.

”För att… du är orimlig”, muttrade jag.

”Tycker jag inte.”

Jag blängde på Felicia med samma blick jag brukade ge fransklärarinnan Karin när hon gav dubbla läxor.

”Tror du inte jag vågar?” sa min syster.

”Det vore konstigt. Och dessutom vet jag att du jävlas med mig.”

”Vill du inte?”

Mitt blodtryck åkte berg-och-dalbana igen. ”Jo, ja. Jag menar nej.”

”Hur ska du ha det?”

Jag funderade en stund. Klart hon jävlades med mig. Det hade hon alltid gjort, men den här gången skulle hon inte vinna. Dessutom var det sista gången jag tänkte göra hennes ekonomiuppgifter.

”Okej”, sa jag kort. Hon skulle inte vinna detta. ”Sug av mig.”

”Som du vill”, sa Felicia som det vore den självklaraste saken i världen.

Hon tog av sig en sko i taget och sjönk ner på knä framför mig. Mitt huvud snurrade och magen vände gjorde konstiga krumbukter.

Felicia kikade upp mot mig. ”Du svettas.”

”Jag sprang hit”, sa jag och insåg hur korkat det lät.

”Gulligt av dig”, sa Felicia glatt. ”Du har inte ångrat dig?”

”Har du?”

Min syster började fingra med mina jeans. Några fingrar gled innanför linningen. Fingrade sedan på knappen. Titt som tätt kastade hon en kort, uttryckslös blick upp mot mig. När hon kom till dragkedjan insåg jag att jag var stenhårt. Mitt tillstånd var lika synligt som kinesiska muren från rymden. Hon måste sett. Ändå fortsatte hon.

Mina jeans gled nerför låren. Jag kände doften av kön och Felicia måste känt detsamma. Det här händer inte, tänkte jag.

”Jag… jag kanske ska börja med… uppgiften…” mumlade jag osammanhängande.

”Som du vill”, sa Felicia och släppte taget om mina boxershorts. ”Tack för hjälpen och lycka till.”

Sedan lämnade hon lägenheten.

~~~

Felicia hörde inte av sig på två veckor. Det kändes som två månader. Två månader med hjärnan på högvarv. Och det var säkert också hennes intention. Som sagt, jävlas. Som hon alltid gjort.

Dagen min syster flyttade från villan blev luften klarare och huset större. Plötsligt kunde jag röra mig fritt och jag kände mig som Pinocchio den dagen han började leva. Men för att inte sakna Felicia slog min mage ett ovanligt stort skutt när mobilen plingade till.

Felicia: Behöver hjälp med uppgift.

Ludvig: Ok.

Felicia: Ok? Kom över.

Ludvig: Ok.

Under bussresan gick jag igenom mina repliker som jag var på väg till premiär på Dramaten med mig i huvudrollen, och när jag klev av kände jag mig ovanligt nöjd med min plan över att återställa världsordningen.

Felicia öppnade dörren iklädd tights och en tight topp med håret uppsatt i en hästsvans. Konturerna av hennes bröst var större än jag mindes och rampfebern var ett faktum.

”Tack för senast”, kraxade jag helt bortom planen.

Min syster såg ut som ett frågetecken.

”Jag menar… Ska du iväg och träna?”

Felicia log med hela ansiktet. ”Hur många dagar tog det för ståndet att lägga sig?”

”Lia!”

Felicia slog igen dörren bakom mig. ”Erbjudandet kvarstår.”

Om jag var den som öppnat fönstret kastade Felicia ut min plan genom det.

”Du är jätteolämplig, Lia. Vet du om det?”

Min syster ryckte på axlarna. ”Tjänster och gengäster. Ingen lunch är gratis, som jag fått lära mig i plugget.”

”Du är min syster!” röt jag.

”Huset är ganska lyhört.”

”Vi är syskon”, viskade jag. ”Syskon gör inte sånt.”

”Teknisk sett gör inte du någonting, du bara står där. Jag däremot…”

”Systrar suger inte av bröder”, väste jag.

”Du får väl se mig som en vanlig tjej och så vitt jag vet ger tjejer till och från killar avsugningar”, sa Felicia som hon förklarade hur en växellåda fungerar.

”Varför jävlas du mig? Jag är inte längre fem år.”

”Du tror alltså inte jag menar allvar?”

”Okej”, fräste jag och korsade armarna. ”Sug av mig.”

”Som du vill”, sa min syster och sjönk ner på knä.

Min systers fingrar var mjukare än för två veckor sedan. Tog sin tid. Linningen, knappen, dragkedjan. Jag rös medan jeansen gled nerför mina ben och frös till när Felicia drog i boxershortsen. Av någon anledning kom jag att tänka på ett citat av Winston Churchill, ge aldrig upp – ge aldrig, aldrig, aldrig, aldrig upp, oavsett om det gäller små eller stora, mer eller mindre betydelsefulla saker. Jag stod kvar.

Mitt stånd flög fram som skjutet ur en kanon. Min syster gav ifrån sig ett lustigt ljud. Sedan kände jag Felicias varma mun om mig. Det här händer inte!

Med ens vände sig mage.

Felicia var mjuk, blöt och varm.

Benen kändes som spagetti.

Hon tog mig längre in i sin mun.

Mitt huvud spann snabbare än en flygplanspropeller.

Jag var tvungen att stödja mig på hennes axlar för att inte tappa balansen medan min systers blonda lockar guppade fram och tillbaka. Kände mig skyldig som jag nyss rånat en bank på fattigpensionärers sista besparingar, men allra mest kände jag mig som jag satt på första parkett i himmelriket. Sedan kom jag.

Felicia satt tålmodigt kvar medan jag fyllde hennes mun. Hann till och med tycka en smula synd om henne, för även om jag försökte sluta spruta, kom jag som aldrig förr.

”Schå däj ja”, sa min syster när jag till sist slutat rycka. ”Nu äj vi jämscht.”

Sedan svalde hon några gånger innan hon gav mig ett soligt leende. ”Uppgiften ligger på skrivbordet. Lägg nyckeln i brevlådan om jag inte är hemma till du är klart.”

Jag förstod ingenting.

~~~

Kommande vecka kände jag mig sämre än nittonhundratalets samtliga diktatorer kombinerat. Jag kunde varken se mamma eller pappa i ögonen och jag gjorde mitt bästa för att undvika de flesta jag kände. Hade också för vana att kika ut genom fönstret, förväntade mig att polisen skulle knacka på i vilken stund som helst. Spöstraff och fängelse var inte mer än rätt. Men mest av allt undrade jag varför Felicia inte hörde av sig.

”Något på tok?” frågade mamma några dagar senare under middagen. ”Du verkar så frånvarande.”

”Ludvig är tonåring”, svarade pappa åt mig. ”Men en droppe i havet jämfört med Lia när hon var arton.”

Jag tackade för maten och gick upp till mitt rum. Låg i sängen och försökte tänka på ingenting särskilt men tänkte mest på Felicia. Jag kunde fortfarande känna hennes läppar om mig, de hade jag känt hela vecka. Vad gjorde Felicia nu? Jag hade precis släckt lampan när mobilen plingade.

Felicia: Film på fredag?

Ludvig: Du och jag?

Felicia: Du får gärna ta med din flickvän.

Ludvig: Kul…

Felicia: Visst är jag rolig.

Ludvig: Tror inte det är en bra idé.

Felicia: Typiskt killar att sticka när de fått vad de vill ha.

~~~

Felicia hade på sig grå mjukisbyxor och linne och håret uppsatt i en lös knut. Mysklädd för filmkväll som hon förklarade, ”till skillnad från dig.”

Jag kände mig dum i skjorta och chinos. Vad hade jag tänkt?

Min syster rörde med något i köket medan jag försökte välja en av femtioelvatusen filmer på Netflix. Vid närmare eftertanke hade jag ingen aning vad min syster gillade för filmer. En stund senare dök Felicia upp med popcorn, ostbågar, chips och tre slarvigt hoprörda dippsåser. Hur överlevde hon när hon ende ens kunde blanda dippsås?

”Kom inte ihåg vad du gillar så jag köpte allt”, sa Felicia och satte sig ner bredvid mig i soffan. ”Hittat någon bra film än?”

Hon doftade gott av schampoo och sig själv.

”Gladiator?”

”Okej”, sa Felicia.

Jag hade förväntat mig en lång diskussion.

”Vi kan så klart välja en annan film.”

”Gladiator blir bra.”

Felicia tittade på filmen som ingenting hänt. Stoppade då och då in ett popcorn i munnen. Dippsåserna rörde hon inte. Själv kunde jag lika gärna tittat på myrornas krig eller befunnit mig på en annan planet. Så långt borta vara mina tankar.

En timme in i filmen höll jag på att explodera. ”Lia…”

”Släpp det”, sa Felicia med blicken fäst på teven. ”Nu blir det spännande!”

”Grejen är den att jag…”

”Nu missar du vad han säger.”

”Varför vill du inte prata om… det?”

”Prata om vad?”

Jag suckade.

”Vill du ha en till avsugningen får du det”, sa min syster med blicken fäst på teven. ”Står fortfarande i skuld till dig.”

”Lia! Vi behöver prata om saken.”

Nu suckade Felicia. ”Jaja. Vad har du på hjärtat, brorsan?”

”Hur kan du vara så oberörd?”

”Jag sög av dig. So what? Ingen big deal.”

”Det är det visst. För du är min storasyster!”

Min storasyster ryckte på axlarna. ”Desto större anledning att hålla det som hände för dig själv.”

”Lia!”

”Var det inte skönt?”

”Nej, jag menar jo. Det var skönt, men…”

”Kul att höra”, sa Felicia lika oberört som innan.

”Bryr du dig inte?”

Min syster tog ett djupt andetag och pausade filmen. Vände sig mot mig och sög fast mina ögon i hennes trots mina försök att smita undan med blicken.

”Vad får dig att tro att jag inte bryr mig?”

Det kunde jag inte svara på.

”Menade du det du sa?” sa jag istället.

”Att filmen är spännande? Det är den.”

”Lia!”

Min storasyster sträckte på sig. ”Vill du att jag suger av dig gör jag det.”

Ett ögonblick svävade Felicias huvud ovanför mina nakna höfter. Till skillnad för en vecka sedan tog hon sig tid. Smekte omsorgsfullt varenda millimeter av mitt stånd. Kysste och slickade mig som jag vore en isglass.

När jag sträckte mig efter hennes bröst fick jag en smäll. Sedan tog hon mig djupt in i munnen.

Felicia protesterade inte när jag begravde fingrarna i hennes hår. Inte heller medan jag försiktigt stötte mot hennes gom. Eller hals. Och när hon svalde hela mig kom jag.

För andra gången fyllde jag min syster medan hon tålmodigt väntade till jag utmattad och uttömd sjönk ihop i soffan. Felicia gav mig ett kort leende innan hon svalde och sa: ”Ska vi se klart filmen nu?”

Innan jag gick hem sög Felicia av mig igen och fem gånger till de kommande två veckorna. Alltid efter samma rutin – jag kom, hon svalde, sedan pratade vi inte mer om saken. Det var så klart märkligt med tanke på att Felicia var min syster, men på något sätt började jag vänja mig vid tanken. Dessutom var det skönt. För vem säger nej till en avsugning? Jag var trots allt kille.

Felicia kom över en torsdag. Mamma hade bjudit in till middag och när hon berättade att min syster var på väg vände sig min mage ut och in. Felicia verkade däremot trivas som en fisk i öppet hav. Pratade och skrattade. Plugget gick bra, särskilt inlämningsuppgifterna fick höga betyg. Hon tittade inte ens på mig när hon nämnde saken, vilket var tur, för jag höll på att trilla av stolen. Sedan berättade min syster om nya vänner och vagt om en kille hon nyligen träffat vilket gav ordet illamående en helt ny innebörd. När Felicia lämnat huset gick jag in på toaletten och kräktes.

~~~

Jag hörde inte av Felicia på några veckor. Inga meddelanden, inga uppgifter hon behövde hjälp med, inga avsugningar. Istället messade jag mer med Evelina. Evelina gick i parallellklassen och var både snygg och ouppnåelig men av någon anledningen svarade hon på mina meddelanden och visade sig väldigt pratglad. Dessutom tackade hon ja till middag.

Vad tidigt de kommer, tänkte jag innan jag öppnade dörren.

Felicia bar samma puderrosa spetsklänning och pumps som hon gjort några månader tidigare och måste dessutom lagt en hel del tid på frisyren.

”Hur ser du ut?” var det första min syster sa och såg på mig som jag kom från yttre rymden.

”Jag får snart besök”, sa jag kort.

”Inte om du ser ut sådär. Är inte mamma hemma?”

Jag förklarade att mamma och pappa åkt till Rom och ville gärna få en förklaring från min syster.

”Ser ut som skjortan legat hoprullad i ett hörn i tio år. Jag kan stryka den åt dig.”

”Jag har strykt skjortan”, protesterade jag.

”Hade varit bättre om du låtit bli”, sa Felicia med ett leende. ”Kom med.”

Jag följde efter min syster ner till tvättstugan och såg på när hon satte upp strykbrädan som jag inte hittat.

”Skjortan, tack. Eller ska du ha den på dig när jag stryker?”

Felicia strök som en gudinna. Gick noggrant över skjortan och slätade över veck efter veck. Om hon blandat dippsåser med samma noggrannhet hade hon troligtvis fått en Michelinstjärna för besväret.

”Vilka kommer?” frågade Felicia medan hon redde ut en ärm.

”Rikard och Gurra och några tjejer.”

Min syster kastade en blick över axeln. ”Där ser man.”

”Vad har du för planer ikväll? Träffa den där killen?”

”Kanske det.”

”Hoppas i alla fall han är snäll mot dig.”

”Vem vet. Eller sätter han på mig till jag svimmar. Räck mig byxorna är du snäll, de ser ut som du hittat dem på soptippen.”

Mållös med huvudet fullt av bilder började jag krångla av mig byxorna.

Källaren var kall. Särskilt i bara boxershortsen. Jag glodde en stund på tvättmaskinen, sedan på ett blekt fotografi på väggen föreställande Felicia och mig på Gotland när Felicia var sju år och jag fem. Min syster hade retat gallfeber på mig hela resan. Vid ett tillfälle hade jag tydligen svimmat av ilska och åkt med mamma till akuten medan pappa, enligt vad jag fått berättat för mig, skällt ut Felicia så rejält att solen vägrat gå upp följande dag.

Nu stod hon med ryggen vänd mot mig med sina ljusa lockar fallande över axlarna, smal i midjan och lite bredare över höfterna och i klackar som gjorde hennes långa ben ännu längre. Gott doftade hon också. Jag andades in henne.

”Ludvig?” flämtade min syster.

Jag begravde näsan i hennes mjuka hår.

”Jag betalar bara tillbaka för hjälpen.”

”Det funkar inte så!” Felicia försökte slingra sig ur mitt grepp.

”Gör det visst.”

Min systers hjärta bultade genom mitt bröst medan jag föste upp klänningsfållen och drog henne tätt intill mig.

”Är snart färdig med byxorna…” pep Felicia.

Försiktigt letade jag mig innanför hennes trosor. Hon var redan blöt och andades snabbare än en skrämd kanin.

”Ludvig!” fräste min syster. Sedan gnydde hon. Jag ritade mönster över Felicias venusberg. Gled utan motstånd in mellan hennes blygdläppar. Snart kramade min storasysters inre om mina fingrar lika hårt som hon höll om strykbrädan.

Felicia stönade mer än andades. Kastade bak huvudet innan det föll fram igen. Jag gnuggade mitt stånd lika mycket mot hennes rumpa som hon gned sig mot mig.

Hon kom först. Slängde med håret. Fyllde tvättstugan med ett högt stön. Klämde hårt om mina fingrar. Sedan kom jag. Jag sköt upp tjocka strålar innanför min systers klänning till mina ben gav vika.

Sedan ringde det på dörren.

~~~

”Nej, nej”, stanna du insisterade Rikard.

”Finns käk så det räcker och blir över”, sa Gurra.

Felicia gjorde sitt bästa för att rätta till sig själv. ”Måste hem och tvätta.”

”Det blir nog bäst”, insisterade jag.

”Oförskämt att köra iväg sin egen syster”, sa Rikard innan kan knuffade in Felicia i köket. ”Nu blir det bubbel!”

Evelina, Sanna och Sophie hade plockat ihop en hel måltid från Icas delikatessdisk medan Gurra på något sätt fått fatt i både bubbel och rött vin. Humöret var på topp och fyllde köket med glada röster förutom Felicias som var slående frånvarande. Dessutom undvek hon allt som kännetecknade ögonkontakt.

Efter middagen erbjöd sig Felicia själv ta disken. ”Ni vill säkert vidare.”

Fläckarna på hennes rygg var större än Vänern och Vättern med förhoppningsvis inte lika självlysande för de andra som de var för mig.

”Du också”, sa Felicia torrt till mig. ”Ut och roa dig.”

~~~

När jag kom hem stod dörren till Felicias gamla rum på glänt. Rummet var släckt men jag såg ändå konturerna av min syster i hennes säng. Jag dröjde mig kvar en stund och lyssnade på min systers nätta andetag. En del av mig ville stå kvar hela natten, det kändes av någon anledning rätt att vaka över min syster, men till sist vann tröttheten.

Jag hade nästan somnat när Felicia tassade in i rummet. Hon smög försiktigt som golvet var fullt och krossat glas och lika försiktigt lirkade hon ner sig under mitt täcke. Felicia lekte en stund med mitt hår innan hon lade sig tillrätta tätt intill mig. Min systers kropp var lika mjuk som hennes doft, särskilt hennes bröst som retsamt kittlade mig innanför hennes t-shirt.

”Förlåt att jag gick”, sa jag efter en lång stund. ”Det var inte schysst.”

Felicia smekte min kind.

”Bra att du åtminstone har lite självinsikt. Hånglade du med Evelina?”

”Nej.”

”Hon gillar dig, det förstår du väl?”

”Jag gillar någon annan. Dig, för att tala klarspråk.”

Min syster log i mörkret. ”Det var ju bra, för jag är ovanligt förtjust i dig.”

”Inte den där andra killen?”

Felicia suckade. ”För att vara smart är du ganska dum. Den killen är du, Ludvig.”

Jag kände mig dummare än dum. Men också stött.

”Varför sa du inget?”

”För det är komplicerat.”

”Är det inte komplicerat att suga av mig?”

”Nej. Inte i jämförelse.”

”Jag förstår inte.”

”Du förstår väl att övningarna jag ville ha hjälp med bara var ett sätt att träffa dig?”

Med ens bubblade ilskan upp inom mig.

”Du kunde bara sagt att du vill träffa mig! Du har ju komplicerat saker i onödan!”

Felicia spännande blicken i mig. ”Och vad hade du tänkt om jag utan vidare sagt att jag älskar dig?”

Hon hade en poäng. En ganska stor poäng, det fick jag medge.

”Så du älskar mig?”

”Det gör jag och kommer alltid göra. Nu är det sagt.”

”Sedan när?”

”Jag insåg hur mycket jag saknade dig några veckor efter att jag flyttade hemifrån. Och sedan dess har jag funderat på hur jag ska berätta det för dig. Och om jag skulle berätta något alls. För det är komplicerat.”

Det var komplicerat. Syster och bror. Det insåg jag.

”Vill du att jag lämnar rummet gör jag det. Jag har i varje fall sagt det jag ville säga.”

”Nej”, sa jag. ”Det vill jag inte. För jag älskar dig, Felicia.”

Min syster tog mina händer i sina. Förde dem innanför t-shirten och lade dem tillrätta över hennes mjuka bröst. Kysste mig sedan med ännu mjukare läppar.

Felicia rullade över på rygg med mig över henne. Hennes inre var som skapt för mig, hon öppnade upp sig för mig som jag hörde hemma i henna och slöt sig om min form.

”Ändå in…” mumlade min syster. ”Ikväll vill jag känna dig.”

Jag tryckte till det tog stopp och min syster gnydde.

”Längre in…”

Felicia flämtade till igen.

”Kommer inte längre in…” mumlade jag.

”Stilla här…”

Jag kunde inte lämna om jag ens ville. Mina höfter var djupt inkilade mellan hennes ben, hennes armar höll hårt om mig och mina läppar fastlåsta av hennes.

Jag kom där jag låg.

Hårt och länge.

Felicia släppte mig inte med blicken förrän långt efter jag slutat rycka. Såg ut som jag föreställde mig hur världens lyckligaste syster ser ut.

”Förlåt… kunde inte hålla mig.”

Min syster översköljde mig med kyssar innan hon sa: ”Lillebror, jag har resten av livet att komma tillsammans med dig.”

Vi älskade till solen gick upp och älskar fortfarande varandra, min storasyster Felicia och jag. Även om det är komplicerat. Men det är en helt annan historia.