En assistents minnen #5 – Gabriellas ofrivilliga oskuld

Det här är del 5 av 7 i En assistents minnen

FÖRORD

I novellen används moderna ordval. Numera säger man inte ”handikappad” eftersom det upplevs som nedvärderande och kränkande. Istället används ord som funktionsnedsättning, funktionsvariation eller funktionshinder. En person som sitter i rullstol är ”rullstolsburen” inte ”rullstolsbunden”. I novellen används de mer tidsenliga begreppen sparsamt.

——

– Hej John. Välkommen. Är allt bra med dig?
– Tack bara fint. Det är äntligen sommar ute.
– Du gillar värmen? Jag också. Framför allt ljuset. Hur går det med sportandet? Var det löpning du höll på med?
– Det går bara bra. Ja det är löpning. Det är min lösning på alla problem och svaren på alla frågor.
Linn skrattade och erbjöd mig att sitta ner vid det lilla fikabordet. Hon hämtade en mapp från sitt skrivbord och serverade oss kaffe.
– Svart som synden om jag minns rätt?
Jag nickade och log.

Assistansbolagets kontor var modernt och trevligt inrett. Det märktes att det var privat och inte kommunalt. Linn var VD och vi kände varandra sedan tidigare genom mina uppdrag.
– Okej John, som du förstår har jag inte bett dig komma för att ge mig dåligt samvete för att jag borde springa oftare. Jag har fått en förfrågan från en brukare. Förfrågan vi fått är lite ovanlig. Brukaren har fått tips av en väninna som du har jobbat hos där man tydligen fått hjälp med — vad ska vi säga, lite mer privata saker.
Jag rodnade och min puls steg. Ett kort ögonblick fick jag panik och tänkte att jag blivit anmäld för att ha betett mig opassande mot mina klienter. Men hjärnan hann ikapp hennes ord men med viss fördröjning. En brukare skulle knappast ha blivit tipsad om mig och önskat mig som assistent då. Förutsatt detta hade jag inte gjort något olagligt eller yrkesmässigt fel. Jag riskerade ändå att få sparken beroende på fortsättningen.
– Jaha okej?
Jag ville inte säga mer, låta henne fortsätta för att inte medge något i onödan.
– Som du förstår var jag tvungen att ringa upp båda brukarna för att utreda så att inga oegentligheter inträffat. Det fanns inga klagomål alls, tvärt om. Du har redan mycket goda referenser.
– Tack, det var snällt sagt.
– Det som sagts mellan raderna gör att jag förstår på ett ungefär vad det handlar om. Juridiskt finns inget problem, inget i socialtjänstlagen förbjuder assistans av mer intimt slag och det är efter det jag rättar mig. Det är inget vi kräver eller ens ber våra anställda om. Vi värnar lika mycket om er integritet som om våra brukares. Men inte heller vi som vårdgivare har något skrivet om att vi motsätter oss sådant förutom det som står i vår uppförandekod. Hur ser du själv på det?
– Jag… Jag anser helt enkelt att det är en mänsklig rättighet.
Jag harklade mig och stammade lite, osäker på vad jag skulle säga och jag var inte alls förberedd även om jag hade min inställning mycket klar för mig.
– Anser du att det är en skyldighet att assistenter ska bistå med sådant?
– Jag önskar att det vore så men med tanke på vad vi pratar om tycker jag ändå det måste få vara vars och ens eget val. Det finns nog ingen bra lösning och att kräva att det ingick i arbetsuppgifterna skulle nog inte heller bli bra. Hellre någon sorts frivillighet.
– Menar du som en sexpol?
Hennes raka fråga gjorde mig generad. Hittills hade vi bara pratat som katten runt het gröt.
– Ja men jag har svårt att se hur det skulle gå till. Det skulle bli fel det också och risken för fel personer på fel jobb vore överhängande. Så så länge lagen ser ut som den gör, så länge brukaren inte kan kräva den sortens assistans så får det fungera lite som det gör nu tänker jag.
– Upp till dig och din brukare, precis. Och jag vet inget och behöver inget veta. Tråkigt nog för jag tror nog behovet finns men inte alla brukare får tillgång till det.
– Det tror jag med.

Linn serverade oss mer kaffe och sträckte sig efter mappen på bordet.
– Med det sagt så har jag alltså fått ett önskemål från en brukare som vill ha dig som assistent på extrapass. Hon har redan ordinarie assistenter som är inarbetade och ska vara kvar. Men ingen av dem kan eller vill assistera med det här.
– Med vad? Frågade jag och ångrade mig i samma ögonblick.
Linn log bara tillbaka.
– Hon heter Gabriella och är 26 år. Hon har en CP-skada och är i stort sett orörlig och kommunicerar enbart med ögonen, ansiktsmuskulatur och vissa huvudrörelser. Hon har kommunikationshjälpmedel i form av en dator med ögonstyrning, en Tobii. Känner du till sådana?
– Jodå absolut. Jag har provat och vet hur det fungerar.
– Bra. Du får hänga med någon av de ordinarie assistenterna så att du får träffa Gabriella. Jag har faktiskt inte en susning om hur det kan gå till. Jag vill bara poängtera att jag ändå känner visst ansvar nu plötsligt när jag blev inblandad på ett sätt som nog normalt inte sker. Jag förutsätter att allt sker på brukarens villkor.
– Det kan du vara förvissad om.
– Någon gång kanske jag vågar fråga hur det fungerar och i så fall får du välja om du vill berätta eller inte.
– Jag ska överväga det om det händer, sa jag och log.
– Jag ska ändå försöka söka information från andra länder, exempelvis Danmark som kommit en bit längre som det verkar på det här området. Jag hoppas att socialtjänstlagen kan uppdateras men som du säger, det skulle få konsekvenser man behöver fundera över också.
– Kärlek är en sak, det är inget man kan vara säker på att man får uppleva, handikappad eller ej. Men njutning, jag tror inte sådana som du och jag kan föreställa oss hur det skulle vara att inte kunna ens själv. Du och jag som inte har någon funktionsnedsättning är inte heller garanterade att hitta en partner ens för en kväll. Ändå vet vi ju båda hur enormt mycket svårare det är om man har en funktionsnedsättning, både praktiskt att träffa en massa människor tills man hittar ”den rätta” men kanske ännu värre, alla fördomar som finns som ingen egentligen vågar prata om eller erkänner att man har. Alla har fördomar av något slag.
– Jag tror vi förstår varandra och är eniga på många punkter. Jag måste säga att ämnet är nytt för mig och jag blev lite tagen på sängen. Ehrm, förlåt jag menar…
Vi brast i skratt åt hennes oavsiktliga ordval i sammanhanget som ändå blev ganska roligt.
– Ta hand om dig och jag hoppas att det blir bra för brukaren. Känns konstigt att säga så när jag på ett ungefär kan ana vad det betyder, men det är mitt problem och som du säger, mina fördomar. Jag vet inte om jag egentligen vill veta, men hur är det för dig? Uppskattar du det själv för egen del?
– Vad ska jag svara på det? Hade jag hatat löpning hade jag inte haft löpträning med ungdomar. En konstig jämförelse. Jag skulle kunna utveckla det ytterligare, men det får bli mitt svar tills vidare.
– Bra, sköt om dig så ses vi.
Vi tog i hand och jag lämnade lokalerna med en tunn mapp i handen innehållande information om min nya brukare.

Hemma hos Gabriella nästkommande måndag ringde jag på dörren med en stor nervös klump i magen. De som öppnade dörren om en kort stund skulle veta varför jag var där och det kändes genant. Jag undrade om någon av dem skulle närvara också. Det skulle i så fall bli jobbigt.

Dörren öppnades och en ung tjej presenterade sig som Myrna och Gabriellas assistent. Bakom henne i hallen satt en tjej i som såg ut att vara i 25-årsåldern med långt mörkt hår. Från min lilla mapp visste jag att hon var 26. Hon satt i sin elektriska rullstol och såg glad ut.

Jag klädde av mig skor och jacka och gick raka vägen fram till henne och tog i hand och presenterade mig. Den låg stilla i hennes knä och jag rös till av välbehag när jag tog den och samtidigt kom åt hennes ben under dem tunna byxorna.
– Hej Gabriella, det är jag som är John. Vi har tydligen gemensamma bekanta.
Jag höll kvar hennes hand medan hon fokuserade blicken på datorn som satt monterad på ett stativ på rullstolen. Längst ner på skärmen fanns listen med sensorer för ögonen. Efter en lång stund läste den kvinnliga syntetiska rösten upp svaret.
– Välkommen. Ja jag fick ditt namn av Jasmine som jag känner. Vill du ha något, kaffe, te?
– Kaffe gärna, om någon mer vill ha. Annars behövs det inte.

För mig var det inte det minsta konstigt att höra datorn tala hennes svar, men det tog alltid en liten stund för henne att med ögonen generera svaret med hjälp av färdiga fraser och bokstavering.
– Har du kört elrullstol förut, eller behöver Myrna visa dig? Fortsatte Gabriella.
– Nej då jag vet hur man gör.
Jag skickade varma tankar av tacksamhet till en vän som jobbat på Handikappinstitutet som var en riktig nörd när det gällde hjälpmedel och han hade lärt mig allt om kommunikationshjälpmedel och vi hade övningskört både manuell rullstol och elrullstol nere i kulvertarna i deras lokaler där i Vällingby.

Vi gick en kort husesyn i hennes trea. Jag kände igen det mesta av hjälpmedlen så som taklift, mobillift och duschvagn. Sängen var höj- och sänkbar med skyddsgaller som kunde sänkas ner och försvinna helt.
– Det är lite annorlunda med lyft när jag inte har någon rörlighet alls, men tanken är kanske inte i första hand att du ska behöva göra det. Myrna eller Alina kommer alltid finnas här när vi behöver det.
– Det blir bra. Vill du så lär jag mig gärna ändå.
– Det är helt okej för mig, kan alltid vara bra att kunna.

Till kaffet fick jag presentera mig och berätta lite om mig själv. Gabriella delade mitt musikintresse och blev glad när jag berättade att jag spelade gitarr.
– Kan du inte ta med den och spela någon gång?
– Det gör jag gärna.
Det var ett gott tecken att hon ville att jag skulle ta med gitarren någon gång. Det betydde förmodligen att jag skulle få komma tillbaka.

Myrna fyllde på mera kaffe och assisterade Gabriella med att dricka och det blev tyst en lång stund. Jag smuttade på den varma drycken och försökte att inte visa min nervositet eller om det var stress. Plötsligt såg hon och assistenten på varandra och sedan fokuserade hon blicken på datorskärmen igen. Det var en kort sekvens så jag gissade att det hon nu skulle säga var inlagt i förväg för att kunna förmedlas snabbare.
– Okej, du undrar säkert varför du är här?
Jag nickade och log svagt.
– Jag har en grav CP-skada som du vet. Jag kan inte röra armar och ben, inte prata. Jag har lite rörlighet i huvudet, men insidan är det inget fel på.
– Det tvivlar jag inte på en sekund, svarade jag i det korta avbrottet.
Hon fokuserade kort blicken igen.
– Jag är 26 år och har en bra utbildning med universitetspoäng, men kommer kanske aldrig att kunna få ett normalt jobb på grund av att jag alltid måste ha assistans med allting och alla fördomar. Jag har ändå ett bra liv. Jag lever, har intressen, har fina och underbara vänner och med mina fantastiska assistenter kan jag göra det jag tycker om. Gå på stan, fika, träffa vänner, shoppa, gå på bio och konserter. Men hittills har jag inte träffat kärleken, inte ens flörten och för dig behöver jag nog knappast förklara varför och svårigheterna. Ändå drömmer jag om att få uppleva det en dag och kanske, med lite tur blir det så. Men inom mig brinner längtan efter mänsklig närhet och beröring. Trots att jag har en CP-skada, skrämmer bort många med mitt utseende och mina läten, så har jag samma känslor och längtan som vem som helst. Jag vet att du förstår det precis som mina ordinarie assistenter. Så jag måste få känna lite av det där och det här kanske är ett sätt, en början.

Talsyntesen i datorn tystnade och Gabriella såg på mig med sina mörka ögon. Jag visste inte riktigt vad jag skulle svara. Det var ingen idé att blåsa solsken upp i häcken på henne genom att komma med någon av de vanliga flosklerna att det kommer ordna sig, att hon kommer hitta den rätta och att det bara handlar om att ge det tid. Hon visste bättre än jag hur fördomar fungerade och att ytterst få var tillräckligt fria från dem för att se bortom handikappet och rullstolen. Men jag hann inte färdigt med att fundera ut något svar eftersom hjärnan kändes som trögflytande sirap.

Åter såg hon på datorn som rasslade till och fortsatte.
– Jag går och får vanlig massage regelbundet, men den är som du förstår inte så intim på det sättet och av mina ordinarie assistenter som uteslutande dessutom är tjejer, kan jag inte kräva något sådant. Du har säkert redan förstått att jag och Jasmine känner varandra och när jag beklagade mig över min situation berättade hon om er. Hon hoppades inte du skulle ta illa upp, men även om det var mycket mer än så, så var det i grunden en arbetssituation som det inleddes med. Jag ska inte genera dig med vad hon sa, men det lät fint och underbart, något jag ofta funderat på som en möjlig lösning men aldrig kunnat, vågat eller orkat ta tag i. Som du vet är det heller inget biståndshandläggarna kan eller vill befatta sig med heller, så skulle jag lösa det, fick det ske på eget initiativ. Att gå ut på stan och leta kändes omöjligt och allt för farligt. Så när Jasmine berättade om att det faktiskt fanns en assistent som kunde och ville, ja då fanns liksom ingen bättre lösning.
– Jag tar naturligtvis inte illa upp. Det är jag som har tystnadsplikt, inte Jasmine. Jag är naturligtvis glad att någon berättar om det på det sättet.
– Hur ser du på sex och handikapp? Jag tror jag vet, men säg ändå, fortsatte Gabriella.
– Det kan man uttrycka på ett långt eller kort sätt. För att ta det lite kortare; jag anser att sexualitet är en mänsklig rättighet, precis som äta, sova och gå på toaletten bland annat. Ingen människa har rätten att ha sex med en annan människa, med eller utan funktionsnedsättning. Men absolut rätt till sin egen sexualitet. Kan man inte tillfredsställa sig själv måste man kunna få hjälp med det. Om det är i form av hjälpmedel, assistans eller både och är väl mer en individuell fråga. Men att rakt av kräva det av alla som arbetar som assistenter är inte självklart och enkelt. Vi har allt från det att sex faktiskt för många är extremt intimt, även för mig. Sedan har vi frågan om man ska ha rätt att önska vilket kön assistenten ska ha och vidare till risken för övergrepp. Jag är inte kompetent att lösa sådana frågor. Däremot tycker jag det är avgörande. Jag tror helt seriöst att man kan bli sjuk och deprimerad utan det.
Hon såg på mig och log och för första gången såg jag en svag reaktion från hennes assistent i ögonvrån. Även hon nickade svagt.

Datorns hårddisk rasslade när Gabriella koncentrerade blicken igen en stund.
– Det var som jag fått berättat och som jag trodde. Många skulle nog hålla med dig men som du, att utföra det på ett värdigt sätt gör dig ganska unik skulle jag vilja påstå.
– Jag vill bara att du ska veta — och det här är ju ett av ”problemen” med det här — att i alla fall för mig och med en flicka kan det nog aldrig bli en helt klinisk handling. Åtminstone jag uppskattar det och blir påverkad. Hur jag skulle reagera inför en kille vet jag inte, men med en charmig och söt tjej som du så är det så. Däremot skulle jag aldrig någonsin göra något du inte bad om och om jag blir påverkad får jag hantera det med mig själv.
Gabriella log sitt skeva leende och såg på sin Assistent som satt vid bordets kortsida utan att ha lagt sig i någon gång. Jag rodnade av att de tittade på varandra och log.

Den här gången tog det längre tid för Gabriella att generera ett svar då det säkert hamnat utanför den planerade diskussionen, men jag hade inte bråttom.
– Det vore näst intill omänskligt att inte reagera. Det är ju därför det inte går att kräva av vem som helst. Till och med duscha är för en del ovant i början då nakenhet lätt kan förknippas med annat. Men det här vi pratar om har en väldigt direkt koppling för de allra flesta av oss. Men bra, då förstår vi varandra och jag är inte orolig och det stör mig inte att du blir påverkad.
– Bra, det är viktigt för mig att du vet hur det är och litar på mig. Hur vill du att vi gör?
Den här gången kom svaret fort, så det var förberett.
– I första hand taktil massage. Den utförs som du säkert vet, normalt sett med kläder på, men jag önskar ha så lite som möjligt på mig. Vi kan börja så några gånger och se hur det utvecklas. Jag har ju aldrig gjort så här tidigare och vet egentligen inte hur varken jag eller kroppen reagerar av sådan beröring, med spasmer menar jag. Jag har förstått att du sedan är öppen för mer om det blir bra?
– Taktil massage kan jag men knådar inte muskler, det har jag inte utbildning för. Du har så mycket eller lite kläder på dig du vill, helt naken om du föredrar det. Du bestämmer naturligtvis allt, var jag inte ska röra och ja, jag är öppen för det du önskar.
– Till en början inte brösten och mellan benen men annars överallt. Myrna är i samma rum första gången eller gångerna, hoppas det inte besvärar dig?
– Det är mitt bekymmer i så fall.
– Vi får se hur det känns. Behövs det inte så går hon ut. Vi kan naturligtvis ordna en larmknapp även åt dig om jag skulle bli för osedlig.
Alla tre skrattade och det kändes som en befrielse.

Vårt första möte var över. Vi bokade en första tid om några dagar, tog i hand och sa hej då och på återseende. På vägen hem kände jag mig lätt vimmelkantig av positiva känslor. Ryktet hade spritt sig flera gånger, från Tom & Evelina som tipsat Jasmine och nu det här. Att säga som jag sagt nyss, att jag blev påverkad var en kraftig underdrift. Jag hade absolut den orubbliga övertygelsen och människosynen om allas lika värde och rätt till ett fullgott liv och jag älskade sex. Framför allt att ge min partner njutning. Det var mycket viktigare än min egen som liksom ofta kom på köpet. En vän hade sagt att det förmodligen handlade om ett sorts beroende. Jag var tacksam för att han inte kallat det för missbruk. Jag ville protestera men var inte säker. Ibland flöt dem svarta sjoken av is som drev omkring inom mig upp till ytan. Det var inget beroende på så vis att jag måste ligga med så många jag bara kunde, flest tjejer innan man dör vinner liksom. Så var det inte. Jag ville innerst inne bara bli älskad och åtrådd, om så bara av en enda, bara det var äkta.

När jag ringde på dörren öppnade Gabriella med assistenten Myrna vid sin sida. När jag klätt av mig gav jag Gabriella spontant en kram, det kändes rätt med tanke på hur nära jag ändå skulle vara om en stund, Myrna tog jag bara i hand.

På något märkligt sätt kändes det avslappnat och som om vi känt varandra länge, trots att jag varit så nervös på väg in genom hennes port. Kanske berodde det på vårt öppenhjärtiga samtal förra gången. Det som var nytt nu, var att en annan assistent skulle närvara, om det nu var som bodyguard eller som stöd vid behov av kommunikation. Jag trodde det skulle kännas stelt och förvisso var vi inte där ännu, men under vårt samtal förra gången hade Myrna inte gjort en min som skulle kunna tolkas negativt. Hon hade bara sett glad, normal och professionell ut och pratade och betedde sig som om det handlade om en helt vanlig deklaration. Det tog mig ofta två sekunder att avgöra vad för människor man hade att göra med och Myrna verkade vara en fin och äkta människa. Aldrig gjorde hon en min åt Gabriella och såg alltid rakt på henne och talade alltid direkt till henne som en människa och inte ett kolli utan hjärna. Sådana som hon fanns det tyvärr alldeles för få av.

Gabriella och Myrna rullade raka vägen till sovrummet så jag antog att det var dags direkt.
– Det tar en stund att göra mig i ordning. Slå dig ner i vardagsrummet så länge så säger vi till, sa Myrna för Gabriellas räkning och som svar på min fråga jag inte hunnit ställa.
Ur väskan tog jag fram några tjocka varma handdukar, vegetabilisk massageolja som jag tyckte luktade något odefinierbart men gott samt vetekuddar som jag värmde försiktigt i en stor kastrull vatten. Hennes mikrovågsugn såg lite för liten ut för att rymma kuddarna. Sedan gick jag in i vardagsrummet och satte mig för att vänta i soffan. Blicken fastnade på ett stort akvarium med fiskar. Det var rogivande. Ute vräkte regnet ner och smattrade mot fönsterblecken och ljudet var avslappnande.
– Så, nu är Gabriella klar.
Myrna stod i dörren. Jag letade efter löje, misstycke eller obekvämlighet i hennes ögon, men hittade ingenting. Hon bara log och det såg helt naturligt och avslappnat ut.
”Ja, vafan jag är ju bland proffs”, tänkte jag och följde henne in i sovrummet.

Gabriella låg i sin säng med ett lakan draget över sig, för att skyla sig eller för att undvika att frysa. På bröstens form under lakanet såg det ut som om hon var naken på överkroppen.
– Okej Gabriella, du har väl varit hos proffs på massage men jag är inte utbildad som jag sa. Jag tänkte byta ut lakanet mot handdukar som jag flyttar vart efter så att du inte fryser. Jag brukar lägga vetekuddar vid fötterna, känns det okej?
Hon rörde på huvudet och jag tolkade det som en bekräftelse. Jag tog bort lakanet över hennes fötter och lade dit mina två vetekuddar. Sedan la jag handdukar över hennes ben och överkropp vart efter jag tog bort lakanet. Jag noterade att hon bar trosor men ingen BH.
– Så, du visar om det är något? Hur funkar det för dig att vända dig sedan?
– Du kan ju ligga på sidan, men magen är svårare, eller hur? Sa Myrna.
Gabriella rörde på huvudet som svar. Myrna satt bekvämt tillbakalutad i en vilstol en bit bort i rummet och såg fullkomligt avslappnad och ointresserad ut. Om jag var bevakad på något sätt så kände jag hur som helst inte av det.
– Vill du ha musik på?
Gabriella gjorde ett ljud som hennes assistent tydligen tolkade som ett ja.
– Ska vi köra din lugna blandning? Frågade Myrna och rattade med flinka fingrar på ministereon som stod på en byro.
Snart ljöd lugna hårdrocksballader på låg volym i rummet och det kändes bättre även för mig att det inte var helt tyst.

Långsamt började jag uppifrån. Metoden gick ut på beröring i bestämda mönster från topp till tå. Någon hade liknat beröringarna med samma välkända rörelser som när man tvättar sig. Ibland kan man hålla händerna stilla med lätt tryck på olika ställen. Om mottagaren hade ”kläder på sig skedde beröringen utan massageolja och med olja som nu när hon var naken.

Jag började med hennes hår och hårbotten. Alla som fått sitt hår killat vet hur galet skönt det kan vara. Jag lät fingrarna glida över hårbotten, ibland med fingertopparna och ibland med lätta naglar. Jag hade inte bråttom och tog god tid på mig, även runt öronen och ner under henne i nacken. Händerna gick vidare ner över pannan, tinningarna och kinderna och vidare ner över halsen. Jag drog ner den första handduken lite så att den precis täckte hennes bröst men blottade området ovanför. Jag tog olja på händerna och började långsamt röra henne över området, ut över ena axeln, armen och ner till handen för att sedan göra likadant med den andra. Därefter kom jag till det första avgörandet.
– Gabriella, hur intimt vill du att jag rör dig?
Som på en given signal fanns Myrna vid min sida och vinklade fram ögonstyrningsdatorn som nu satt på ett stativ på sänggaveln. Det tog en stund för henne att skapa svaret och under tiden fortsatte jag röra området över brösten, axlarna, halsen och nacken.
– Väldigt intimt är helt okej, inte hundra procent.
Jag log mot henne, svaret var ganska kryptiskt och öppet för en del egen tolkning.
– Mycket klargörande, tack.
Vi skrattade båda två.
– Då gör jag och du ger mig någon signal om något inte är bra?
Hon nickade och Myrna försvann på tysta fötter tillbaka till sin stol. Jag sneglade på henne och såg att hon tagit upp en bok.
”Jävlar vilken alert tjej”, tänkte jag imponerat.

Lite osäker kände jag mig, men jag hade ändå fått väldigt fria tyglar. Försiktigt drog jag ner handduken till nedre kanten av hennes revben och tog mer olja på händerna. Plötsligt kände jag mig säkrare på vad jag kunde göra. Utan att helt lägga händerna över brösten, gav jag henne beröring mellan dem, runt och ut på sidorna, upp mot armhålorna och ner mot ryggen. Hon var mullig på ett fint sätt och hade ganska stora bröst, C- eller D-kupa och tydliga bröstvårtor som reste sig, av svalkan eller beröringen. Mina händer cirklade runt brösten och ner mot magen. Hela tiden såg jag på henne för att inte missa någon signal. Hon blundade och log svagt.

Jag la tillbaka handduken över brösten och blottade hela magen ner till nästa handduk som slutade precis vid troskanten. Jag strök över hela magen, ut över sidorna med hela händerna och pausade ibland rörelserna och höll dem stilla. Musiken var svag och massageoljan luktade gott blandat med de bägge kvinnornas parfym som kunde urskiljas svagt i rummet. Jag hade redan slutat tänka på tjejen som satt i stolen några meter bakom mig.

När magen var klar kom jag till nästa laddade område. Det kändes dumt och onödigt att fråga igen, jag fick göra som tidigare och improvisera. Handduken som täckte hennes knän och upp till skötet flyttade jag upp och la över magen. Jag vet inte om jag inbillade mig, men jag tyckte att jag kunde känna en svag doft av hennes kön. Jag tog ny olja på händerna och rörde området ovanför trosorna och ut över höfterna. Där chansade jag lite och stoppade in händerna under tyget för att kunna röra höfterna och låren. Hela tiden höll jag blicken på hennes slutna ögon för att söka efter spår av obekvämlighet, men hon bara blundade. Det såg nästan ut som om hon sov om det inte var för det svaga leendet.

Händerna gled över framsidan av hennes höfter, ljumskar och ut över venusberget. Jag kände hennes könshår och värme genom tyget och när handen gled nedåt, början av hennes blygdläppar och skåran. När min hand sakta gled vidare ut över hennes ben, gled fingret i fördjupningen i tyget. Där under någonstans fanns hennes klitoris, hennes vackra skatt. Jag visste inte om beröringen hade börjat påverka henne och om det hade börjat bli vått där inne. Jag var kåt, mitt kön bultade och jag fick kontrollera min andning för att inte avslöja mitt tillstånd.

Jag fortsatte ner över först det ena och sedan det andra låret när jag täckt underlivet med den värmande handduken igen. Fötterna hölls varma bra av vetekuddarna och jag ägnade lång tid åt vader, fotleder och fötter, noga med att inte kittla oavsiktligt under. Med hela handflator och fingrar med lätt tryck under fötterna brukade det kännas otroligt skönt. Lite snabbare återvände jag upp längs hennes ben till midjan igen.
– Så, vill du kan du lägga dig på sidan nu?
Åter igen var Myrna bredvid mig snabb som en skugga. Under lite fniss från alla tre, lyfte vi över henne på ena sidan, såg till att armar och ben låg bra och bekvämt.

Uppifrån igen, huvudets baksida och nacke, ner över axlarna och skuldrorna med mjuka långsamma händer. Över övre delen av ryggen gled handen ut under armen ut mot ena bröstets början på den sida jag kom åt. Ibland kom små ljud från henne och första gången frågade jag om allt var okej vilket hon besvarade genom att nicka. Med händerna över hennes mjuka rygg kunde jag känna andetagen som var lite snabbare än tidigare.

Nere i ländryggen växte mitt stånd kraftigt igen. Hennes putande rumpa dold av trosorna. Det var som vid skötet tidigare, jag ville bara dra ner dem, böja mig ner och byta händerna mot min mun. Istället gled händerna in under tyget över hennes höfter som tidigare och även lite ut över hennes skinkor så mycket jag vågade. Hon ville ändå ha intim massage och i det begreppet kändes det här helt okej.

Händerna masserade in olja där hennes skinkor slutade, lite in mellan hennes ben. Jag kom åt bullen där under trosorna och värmen ångade ut därifrån och så givetvis den svaga doften av henne igen.

Över baksida ben och fötterna igen försökte jag tänka på den tråkigaste sporten jag visste — det måste vara fotboll eller skidåkning. Allt för att hinna lugna ner mig eftersom jag snart var färdig. Jag såg på klockan och blev förvånad över att det nästan gått en timme. Det hade känts som ingen tid alls.

När jag försiktigt torkat av henne från eventuell överflödig olja, tog Myrna över. Jag packade ihop mina grejer och väntade ute i vardagsrummet medan jag hörde hur de stökade och pratade där inne i sovrummet. Takliftens välbekanta ljud och något prat om val av kläder. Sedan kom de ut ur sovrummet.
– Vill du ha kaffe? Frågade Myrna.
– Tack gärna.
Gabriella stannade hos mig medan Myrna försvann ut i köket.
– Hur var det? Var det som du tänkt dig? Kände du något och var det något jag kunde gjort annorlunda?
Jag såg på henne medan hon skötte sin dator.
– Det var underbart. Ja, jag kände och det var mer än perfekt. Du måste ha magiska händer, jag märkte knappt något av min spasticitet.
– Rörde jag dig för mycket eller för lite?
Medan hon genererade svaret flinade hon.
– Alldeles lagom den här gången. För lite om det skulle varit nästa gång.
Vi skrattade båda åt det lite fräcka men tydliga svaret.
– Så du vill att jag kommer tillbaka?
– Väldigt gärna, väldigt snart.

– Vad har jag att rätta mig efter den här gången?
– Händer men inga begränsningar.
– Inga alls?
Hon skakade på huvudet. Jag började lära mig att tolka hennes glada ljud i kombination med hennes rörelsemönster och leende.

Det var fjärde gången jag var här. Hon låg i sängen som sist, men när jag bytte lakanet mot de värmande handdukarna upptäckte jag att hon var helt naken. Jag blev generad av tanken på att hon bett sin assistent klä av henne helt och lägga henne i sängen och kort därefter bjöd in mig i rummet. Nu hade hon dessutom lämnat oss på Gabriellas instruktioner. På sängen hängde en tryckknapp som vi kunde använda för att kalla på henne om vi behövde assistans eller hjälp med kommunikationen.
– Samma musik som sist? Frågade jag och höll upp en CD-skiva.
Hennes ögonrörelse räckte numera för att jag skulle förstå det som ett nej. Jag tog upp en liten hög med CD-fodral som låg i en liten stapel bredvid stereon och höll upp dem ett efter ett tills hon rörde ögonen för ett ja. Hennes val föll på James Galway.
– Tvärflöjt, mycket vackert. Jag försökte lära mig det i skolan. Jag har till och med flöjten kvar, men jag är inte riktigt på den här nivån — ännu.
Jag skrattade åt min milda underdrift när jag jämförde mig med en av världens bästa flöjtister och la CD-skivan på plats och tryckte igång musiken.

Jag intog min position och började massera hårbotten igen. Hela idén med den här typen av massage eller beröring, var att det skulle ske i samma bestämda mönster och ordning varje gång, för att ge trygghet och igenkännande så att mottagaren visste vad som väntade och kunde slappna av. Om man som Gabriella hade en CP-skada kunde ofrivilliga rörelser vara ett problem och då tyckte jag att långsamma och metodiska rörelser fungerade mycket bra. Det kunde fungera lika bra som vanlig beröring till att just skapa lugn och till och med dämpa ångest. Här hade syftet från början varit ett annat med mer erotisk beröring som var det hon bett om och ville ha. Hittills hade jag inte rört hennes bröst och sköte, men den här gången fanns inga begränsningar. Vi förstod båda vad det innebar och vi tyckte båda alldeles uppenbart om det. Jag att ge och hon att få. Ändå följde jag samma mönster som första gångerna jag masserade henne från huvudet till fötterna. Den här gången fanns inga trosor som låg mellan henne och min hand som gled över hennes könshår, fingret som gled längs hennes blygdläppar. På väg tillbaka över hennes ben såg jag i hennes ögon att hon ville säga något.

Jag torkade av mina kladdiga händer på en av handdukarna och vred datorn på plats framför henne och hon började genast arbeta med ögonen.
– Du får ta av dig kläder om du vill.
– Hur mycket vill du att jag tar av?
Pulsen hade ökat märkbart och jag var röd om kinderna.
– Så mycket eller lite du vill, allt om du känner dig bekväm med det.
Jag övervägde en kort stund. Orsaken var självklar, hon ville se en naken kille som tog på henne. Jag störde mig på att jag blev generad, jag som såg mig som så öppen och fördomsfri. Egentligen var det väldigt okomplicerat. Hon låg spritt språngande naken framför mig och lät mig ta på henne och då hade jag väl inte så mycket att vara generad över? En kort flyktig tanke gick till assistenten där ute i vardagsrummet, men hon skulle garanterat inte komma in oanmäld utan att Gabriella kallade på henne.

Jag log mot henne och strök henne över ena benet. Sedan bestämde jag mig fort och började klä av mig tröja, byxor och efter mycket kort tvekan även underkläder. Det fanns ingenstans att dölja mig, varför jag nu skulle göra det. Men förmodligen klädde jag inte av mig särskilt sensuellt. Tillbaka vid sängkanten igen var det väldigt uppenbart för henne i vilket tillstånd min kropp var i och det skulle inte bli mindre tydligt av fortsättningen.

Jag började om uppifrån håret, ner över panna, kinder och halsen. Med ny olja över händerna fortsatte jag ner över hennes bröst. Den här gången gick inte händerna enbart i cirklar runt brösten. Ena handen kupade ena bröstet och smekte mjukt medan den andra strök över sidan, armhålan och ut över armen. Händerna växlade, smekte och knådade hennes andra bröst, strök över andra sidan och armen. Hela tiden var min blick fäst i hennes för att märka om något inte stod rätt till. Hon såg på mig, andades häftigare och gav andra ljud ifrån sig och jag kände mig säker på och lycklig över att hon njöt.

Händerna fortsatte ner i cirklar över magen, återvände upp över först det ena, sedan det andra bröstet med jämna mellanrum. Känslan att kupa handen runt dem, knåda mjukt och höra hennes andetag var så fint och upphetsande. Jag såg att hon följde min kropp nedåt och jag hade redan glömt att jag var naken framför henne. Mellan benen stod lemmen enorm och hård snett uppåt och det var den hon tittade på. Objektivt var det väl inget fel på min kropp. Inga extra hekton och muskulösa löparben, en platt mage och bröst och armar där man kunde skönja konturer av muskler från mina timmar i simbassängen, men inget överdrivet. Lemmen kände jag mig lite stolt över i smyg. Den var nog ganska medel i längd men grövre än genomsnittet. Ändå kändes det konstigt att någon skulle vilja se på och upphetsas av mig.

Jag flyttade fokuset tillbaka på henne och strök vidare ner över magen, ut över båda höfterna och övre framsidan av låren och tillbaka mot skötet. Åter med min blick i hennes såg jag frågande på henne när min ena hand försiktigt lyfte hennes ena ben och flyttade det utåt sidan. Jag gjorde likadant med det andra men kunde fortfarande inte se något tecken på att hon misstyckte. CP-skadan gjorde att hon inte kunde ha benen brett isär, men det här var tillräckligt för att komma åt henne ordentligt.

Min hand strök mjukt över hennes venusberg och stannade där. Min andra hand strök upp över insidan av hennes lår tills mina fingrar nådde hennes springa som nu var öppen. Droppar av hennes safter hade börjat visa sig vid hennes slidöppning. Långsamt började jag smeka henne, sprida hennes väta upp längs springan, upp mot hennes klitoris och nedåt igen. Handen över venusberget flyttades lite uppåt så hon öppnades upp ytterligare och huden över klitoris spändes och framhävde den.

Två fingrar från handen som vilade på henne smekte ner mot hennes klitoris. Hon drog häftigt efter andan och det ryckte lite ofrivilligt i hennes ena ben. Mycket långsamt och försiktigt smekte andra handens fingrar hennes skåra och hon blev allt våtare. Först ett, sedan två fingrar gled in en liten bit i henne.
– Du måste säga ifrån om något inte är bra eller känns rätt.
Min röst var en låg viskning, våra blickar låsta i varandra och hennes andetag häftiga.

Långsamt gled två av mina fingrar längre in, njöt av hennes mjuka och våta inre och sökte sig längs den övre slidväggen inåt och uppåt. Jag var osäker på om jag skulle kunna få henne att komma och just nu önskade jag intensivt att jag haft flera händer eller att jag fick använda munnen också så jag kunnat smeka hennes bröst.
– Mysigt? Mera?
Hon nickade flera gånger samtidigt som ena armen och benet ryckte ofrivilligt igen. Samtidigt krampade hennes muskler i slidan så att safter sipprade mellan mina fingrar och ut ur henne vilket skapade ett fantastiskt sexigt vått ljud.

Jag hade just börjat tänka på att det kanske snart kunde bli för mycket och att jag inte skulle kunna få henne att komma så här första gången. Just då gled hennes blick ner längs min kropp mot mitt kön och samtidigt hände det. Slidan krampade, benen ryckte och hon skrek och skakade. Det pågick säkert i 15—20 sekunder. Hon gav ifrån sig ljud jag aldrig hört förut och mellan hennes ben var det vått som en vårflod.

efteråt började hon gråta helt okontrollerat. Ett kort skräckslaget ögonblick trodde jag att jag gjort henne illa eller något fel och det var några jobbiga minuter då jag hållit mina händer på henne. Assistenten Myrna kom springande för att se vad som hänt. Där stod jag naken med stånd och kände mig ganska utlämnad en stund, men efter ett tag kunde Gabriella själv förmedla sig och det var en lättnad utan dess like att förstå att det var den starka orgasmen och lyckan som var upphovet till reaktionen. Jag klädde mig snabbt och sedan hjälptes vi åt alla tre med påklädning och förflyttning.

Ute i vardagsrummet drack vi kaffe igen. Det hade blivit en tradition.
– Förlåt om jag skrämde dig förut.
– Jag blev bara orolig att jag gjorde dig illa eller gått över gränsen.
– Du gör mig allt annat än illa och så vitt jag minns sa jag att det inte fanns några begränsningar.
Hennes skratt och fräckhet var verkligen befriande. Åter igen slogs jag av hur okonstlat det kändes att sitta och prata om sådant här med Myrna bredvid. Men det var just det som var en bra personlig assistent och en människa med en bra människosyn.
– Jo jag vet. Förlåt om jag tjatar, men för mig är det så jävla viktigt att det blir bra, på dina villkor och jag skulle hata mig själv till tidens ende om något blev fel mellan oss.
– Med de där magiska händerna kan inget bli fel. Lite genant, men jag tror det blev lite läckage där precis när det blev så där skönt. Jag hoppas inte du tycker jag är äcklig.
Spontant ställde jag ifrån mig kaffekoppen på bordet och gick och gav henne en lång kram.
– Det behöver du inte ens fundera på, jag vet att det kan bli så och det bekommer mig inte det minsta.
– Jag kan ju inte lova att det inte händer igen.
– Jag lovar att sluta tjata och fråga om jag gjort något fel om du lovar sluta oroa dig för det, sa jag och skrattade.
– Du är verkligen mycket speciell och olik alla andra John.
När jag klätt på mig i hallen gav jag henne en lång varm kram innan jag gick.

Ute var det vackert väder. Det luktade försommar och fåglarna kvittrade som galningar. På innergården lekte barn när jag passerade. På väg upp till hennes lägenhet försökte jag komma på om det var 7:e eller 8:e gången jag var här, men jag gick hela tiden vilse i minnet. Många gånger var det hur som helst. Redan tredje, eller om det nu var fjärde gången, hade jag rört hela henne, smekt henne länge tills hon fick sitt livs första orgasm. Jag var sedan den gången själv alltid naken för att hon skulle kunna se min kropp och ohämmade kåthet.

Det var så många känslor inblandade. Jag var arg och besviken över att en människa skulle behöva bli 26 år innan hon fick uppleva det. Jag föreställde mig henne genom hela tonåren, från den dag hon började få sexlust. Där låg hon utan minsta möjlighet att röra vid sig själv, omgiven av föräldrar och assistenter som gjorde allt för henne utom just det. Flera kvällar hade jag försökt sätta mig in i hur det var genom att ligga med händerna under huvudet utan tillåtelse att ta dem därifrån. Min lem pockade vildsint på uppmärksamhet och till slut blev det så outhärdligt att jag var tvungen att runka. Hon saknade den möjligheten och hade inte heller rätten att tala om för någon att hon var kåt och behövde stimulans. Det måste ha varit många kvällar och morgnar förknippade med ilska, frustration och ren ångest. Nu var jag glad att det äntligen skedde och att det var jag som fick göra det för henne.

Numera kunde man nästan ta på stämningen när vi möttes i hennes hall och hon var ivrig att genast sätta igång. Vi hade övat förflyttningar från säng till rullstol och vidare till toalett för att vi skulle klara oss själva. Det var egentligen inga konstigheter, jag hade ju gjort det många gånger förr. Men genomgången var individuell och skulle göras och hittills hade jag bara gjort det med Tom och Jasmine som båda hade lite mera rörlighet.

Den här gången var tydligen planen att vi skulle vara själva.
– Okej ungdomar, då går jag nu. Jag är i centrum bara några minuter bort om det skulle vara något och ni ringer när jag ska komma tillbaka.
”Ungdomar ”, jag var 21 och Gabriella 26 och själv såg Myrna inte ut att vara en dag över 30. Jag beundrade henne verkligen på många sätt. Framför allt för hur hon på det mest självklara sätt i världen varit närvarande under våra träffar, varit behjälplig under min lilla utbildning som hon mycket väl visste vad den syftade till. Nu skulle hon gå och fick det att låta som om hon skulle handla en tidning, trots att hon mycket väl förstod varför hon skulle lämna lägenheten. Jag hade heller ingen aning om vad de pratat om, men alla visste och alla inblandade verkade tycka det var det mest naturliga i hela världen — vilket det ju faktiskt var.

När ytterdörren stängdes, låstes och vi blev ensamma, såg vi bara på varandra en stund där i hallen. Jag visste inte, kunde bara ana och hoppas varför hon nu valt att inte ha sin assistent närvarande.
– Hon är bra, hon bryr sig verkligen inte och hon gillar dig. Det är mest för din skull som jag gav henne lite rast.
– Det hade du inte behövt, hennes närvaro stör mig inte. Om alla vore som hon så hade vi en bättre värld.
– Och som dig.
Jag strök henne över håret och ryggen med min hand på väg mot reglagen för att styra in rullstolen i sovrummet. Jag stängde dörren som vi brukade trots att ingen var hemma. Lite skräckslaget insåg jag att det nu faktiskt var jag som var assistent som skulle hjälpa till med avklädning och förflyttning. Jag upprepade för mig själv flera gånger att jag faktiskt kan det här. I vanliga fall är sådant självklart, okomplicerat och rutin. Men det vi gjorde när vi sågs var inte rutin och självklart skulle jag inte heller kunna klä av henne utan att det skulle bli erotiskt, men det gjorde mig absolut ingenting.

Jag flyttade ögonstyrningsdatorn till stativet på sängen.
– Ta av tröjan först är väl enklast?
Hon bekräftade med ögonen, log och jag kände mig lite lugnare. Hon hade ingen BH på sig kände jag redan genom tröjans tyg. Bröst blir så mjuka och varma när de är bara så där under tyget. Vi fäste takliftens remmar runt överkroppen och under låren, hissade upp och sedan ner igen över sängen. När jag tagit bort båda remmarna försiktigt utan att riva henne på överkroppen, lirkade jag av hennes mjukisbyxor.
– Utan trosor?
Hon bekräftade igen. Trots att det inte var första gången pirrade det i mig, men det var första gången jag klädde av henne. Jag lirkade trosorna ner över höfterna och lyfte försiktigt underkroppen lite för att få av dem. Synen av henne naken framför mig igen hade redan gjort mig påverkad.
– Ska jag ta av mig idag igen?
Jag la ett värmande tunt lakan över henne för att hon inte skulle frysa, flyttade datorn i läge framför henne om hon skulle vilja säga något och började sedan klä av mig.
– Jag vill.
Det korta meddelandet fick min puls att hoppa över ett slag och öka. Jag var nu naken och på väg fram mot henne där i sängen. Min lem stod redan hård snett uppåt, jag skämdes inte längre över det.
– Jag vill, om du vill, fortsatte hon.
– Menar du det jag tror? Så att jag inte missförstår dig.
– Du missförstår inte. Du får göra allt, pussa mig överallt och jag vill ligga med dig — om du vill?
När jag rörde hennes axlar, smekte och knådade hennes bröst kunde jag knappt längre behärska mitt begär. Jag böjde mig ner och mina läppar vidrörde hennes panna, kinder och slutligen munnen. Hon kunde inte kyssas riktigt på vanligt sätt, men hennes tunga och läppar smakade gott och hennes upphetsning gick inte att ta miste på. En lång stund utforskade vi varandra medan mina händer smekte brösten, andra handen gled vidare ner över magen och fann hennes sköte. Hon började redan bli våt och jag stoppade fingrarna i min mun för att göra henne ännu våtare med min saliv.

Jag hade svårt att behärska mig, ville bara skrika och kasta mig över henne. I timmar hade jag stått naken kåt och hård böjd över hennes nakna, varma kropp, knådat hennes bröst och smekt henne till starka orgasmer. Hennes ljud och ögonen som var fästa på min nakna kropp hade nästan gjort mig galen av åtrå. Någon gång hade jag skyndat mig in på toaletten direkt efteråt, ryckt ett par av hennes trosor från tvättkorgen och onanerat och det hade bokstavligen tagit fyra sekunder för mig att komma som ett helt fotbollslag. Men de allra flesta gångerna hade jag fått vänta tills jag kom hem innan jag kunnat tillfredsställa mig.

Nu ville jag inte vänta en sekund att göra det jag längtat efter. Mina fuktiga läppar och tungspets slickade hela henne så som mina händer masserat henne så många gånger. Jag skulle göra det lika omsorgsfullt och i samma mönster och det skulle få ta sin tid. När läpparna omslöt hennes bröstvårtor lät hon. Jag la min ena hand mjukt över hennes ena ben som ryckte ofrivilligt för att hjälpa henne få stopp på rörelserna.

Ner över magen hade jag svårt att göra det långsamt och lika metodiskt. Ofta kände jag tydligt doften av hennes kåthet och jag hade stoppat mina fingrar i munnen våta av hennes safter många gånger. Nu ville jag inget hellre än att slicka henne. Skamset önskade jag upphetsat att hon skulle komma så där våldsamt i min mun.

Innan jag begravde min tunga i henne sträckte jag mig efter en handduk som hängde på sänggaveln.
– Lägger den här under rumpan så gör det ingenting om det läcker lite, viskade jag.
Hon bekräftade igen med en huvudrörelse. Vi båda andades med häftiga andetag. Försiktigt lyfte jag isär hennes ben nästan andäktigt. Jag hade velat göra det här så många gånger nu och jag ville både dra ut på det och göra det genast och fort.

Äntligen låg jag mellan hennes ben och kysste mig upp för ena och sedan andra låret. Högt upp var låren kladdiga och smakade och luktade av aromerna från hennes sköte. När tungan slutligen nådde henne, stönade hon och jag låg stilla en stund. Långsamt utforskade min tunga hela hennes sköte från stjärten upp till klitoris. Långsamt som alltid, förde jag in fingrarna i henne, letade efter området jag nu lärt mig vart det fanns, en bit in, upp mot den övre slidväggen.

Jag var i paradiset bokstavligen och bildligt. Jag kunde känna och höra att det var rätt. Känna det i slidans muskler som krampade runt mina fingrar, benen som ibland ryckte och pressades mot min kropp. Smaka det från hennes safter och höra hennes kvidande.

Det kom lika plötsligt som det brukade göra. Några orytmiska kramper i slidan och sedan skrek hon. Hennes vätskor sprutade rakt in i min mun. Jag stönade ofrivilligt högt och förvånat av hennes häftiga orgasm. Slidan krampade okontrollerat hårt om mina fingrar och min tunga låg stilla över hennes klitoris.

Jag torkade mig runt munnen på handduken, galen av kåthet. Jag kysste mig upp längs hennes mage och bröst, kände hennes könshår över min bröstkorg, vidare ner över min mage och sedan min lem mot hennes lår och blöta underliv. Hennes blick såg mot datorn och jag sträckte mig snabbt efter den.
– Om du är frisk behöver du inte vara försiktig, jag kan inte få barn.
Kondomen på nattduksbordet behövdes inte. Egentligen hatade jag kondom. Det var krångligt och riskerade att tända av innan jag ens fått på den och gick det bra så tog den bort 90 procent av känslan och närheten. Den var naturligtvis ett utmärkt skydd mot både graviditet och könssjukdomar, men det var nästan så att jag kunde avstå samlag, hellre än att använda den. När jag såg att hon var klar med datorn, puttade jag bort den, kysste henne på munnen och flyttade mig lite uppåt.

Plötsligt kände jag henne mot mitt ollon. Stödd på ena armen, sträckte jag ner min hand och styrde mig mot hennes underbara slida. Jag lät ollonet glida upp och ner för att göra mig ordentligt våt av hennes safter. Sedan kände jag hennes öppning och gled in en liten bit. Jag tog upp min hand igen, la bägge händerna mot hennes kinder och kysste henne stilla medan jag långsamt och försiktigt trängde in i henne. Vi såg varandra djupt i ögonen, hon gnydde långt och utdraget och plötsligt var jag inne helt och hållet. en lång stund låg jag stilla för att låta henne vänja sig och känna, men allra mest för att jag själv inte skulle komma om en sekund. Jag ville röra mig i henne så länge som möjligt innan det skulle gå för mig.

Det var omöjligt. Intensiteten i hennes mörka ögon, ljuden som kom ur hennes mun, min tunga som virvlade runt hennes drev mig allt längre mot gränsen. Allt var så starkt, lukten av våra kön och kroppar, känslan av hennes mjuka hud mot min, hennes former under mig och det kladdiga ljudet av min lem som gled ut och in i henne i allt snabbare rörelser. Den sista tanken innan jag exploderade var att jag nu skulle fylla henne med min sperma, att det inte skulle vara lite och att det var den första sperma hon fylldes med. Sedan reste jag mig på raka armar och såg henne djupt i ögonen.
– Gabbi, jag kommer!
Jag kved och flämtade, försökte behålla tanken att inte ta henne för hårt. I samma sekund skrek hon högt, gällt och utdraget. Det kladdiga, surplande ljudet från min lem som gled ut och in i henne med hastiga, djupa rörelser lät som om hon fick ta emot en stor mängd.

En lång stund låg jag stödd på armbågarna medan vi kysste varandra hysteriskt och intensivt. När mina armar började krampa och skaka drog jag mig ur henne och la mig ner på sidan bredvid henne. Jag sträckte mig efter datorn för att den skulle finnas till hands om hon ville säga något, sedan låg vi bara där. Min ena hand strök över brösten, ner över magen och till hennes kladdiga könshår och upp igen.
– Ska vi fixa duschen själva eller ska jag ringa på Myrna?
– Vi ringer henne sen.
– Så du litar på att vi fixar det här själva?
– Definitivt.
Jag log och pussade henne på kinden.
– Nästa gång vill jag känna på dig och kanske smaka, sa hon och blev röd om kinderna.
– Hur mycket du vill.
Vi duschade länge tillsammans. Där i duschen upptäckte vi att det skulle finnas mer att utforska.

Delar i serien<< En assistents minnen #4 – Evelina gör allt med fötternaEn assistents minnen #6 – En värvad sexsamarit >>

En assistents minnen
5

Kommentarer

Ett svar till ”En assistents minnen #5 – Gabriellas ofrivilliga oskuld”

  1. Profilbild för Master Lars
    Master Lars

    Härligt och finstämt, fantastiskt erotiskt

Lämna ett svar


Sök novell


Kategorier