Drömma kan man……

Drömma kan man……

Luften i klassrummet var tung av doften från våta ytterkläder och den där svaga, metalliska lukten av gammal ventilation. Anders stod vid tavlan, men hans blick hade för längesedan slutat vandra över de anteckningar han just skrivit. Istället fästes den vid Erica.

Tjejen satt på tredje raden, med ryggen lätt krökt och en rastlös energi som tycktes vibrera genom hela hennes gestalt. Hennes blonda hår var uppsatt i en stram hästsvans med en enkel svart hårsnodd, vilket blottade den ljusa huden på nacken och den raka, nästan aristokratiska linjen i hennes profil.

Hon bar en stickad blå tröja med hög krage; ett plagg som i teorin var anspråkslöst, men som i praktiken kramade hennes kropp på ett sätt som gjorde det omöjligt för Anders att fokusera på kursplanen.

När hon talade med kompisen bredvid, såg han hur hennes läppar – mjuka, röda hudveck – särades en aning och hur tungspetsen snabbt fuktade den torra huden. Det var en rörelse så flyktig att ingen annan i rummet märkt den, men för Anders kändes det som en signal. Han såg hur hon vippade energiskt med foten under bänken, ett tecken på att vara uttråkad eller kanske bara en inbyggd otålighet.

Plötsligt lutade hon sig bakåt och sträckte på sig med en långsam, utdragen gäspning. Rörelsen lyfte bröstkorgen och spände tyget över hennes byst, och för ett ögonblick blev konturerna av vårtorna under den blå ullen så tydliga att Anders kände hur det stramade i sina byxor.

En av klasskamraterna bakom henne sa något, och Erica svarade genom att ställa sig på knä på stolen för att prata med denne. Hon lutade huvudet i händerna, och i den positionen, med rumpan skjuten bakåt, skar sömmen in med en precision som fick Anders andning att bli ytlig.

”Erica, sätt dig ordentligt på stolen”, sa han. Rösten lät stabil, men han kände hur den ekade ihåligt i sitt bröst.

Hon vände sig om och log. Det var ett leende som inte bara rörde munnen utan som lyste upp hela hennes solbrända ansikte och blottade jämna, vita tänder. För ett ögonblick möttes deras blickar, och Anders fick en svindlande känsla av att hon visste exakt var hans ögon hade befunnit sig.

När hon satte sig till rätta, såg han hur hon medvetet strök över dragkedjan på sina jeans, som för att borsta bort ett osynligt dammkorn.

Anders flyttade snabbt läroboken framför sig för att dölja den uppenbara reaktionen i hans skrev. Kände sig plötsligt gammal, nästan löjlig, men begäret var som en fysisk tyngd, en hunger som inte hade något med pedagogik att göra.

När lektionen var slut och rummet fylldes av ljudet från jackornas dragkedjor och skrapande stolar, reste hon sig. Hon tryckte sina böcker hårt mot bröstkorgen, en gest som bara förstärkte kurvorna han nyss studerat.

Gick raskt förbi honom, och doften av något sött, kanske vanilj eller ett milt schampo, dröjde kvar i luften. ”Hejdå”, sa hon kort.

Han stod kvar och betraktade henne när hon gick ut i korridoren. Rörelsen i hennes höfter var rytmisk, inbjudande, och han kände en nästan smärtsam längtan efter att få bryta den professionella muren mellan dem. Den som fick knulla henne, tänkte han, och kände hur boken fortfarande pressades mot sitt skrev.

Med ett ryck skakade han av sig tankarna. Började plocka ihop sina saker, och när han gick mot lärarrummet såg han henne igen. Hon stod vid skåpen med ett par andra tjejer, skrattade åt något och såg ut att höra hemma i en värld av möjligheter och vår.

”Hej tjejer!” ropade han.

Erica vände sig om, leendet fortfarande kvar i mungiporna. ”Hej Anders!”

Han lät blicken vila en sekund för länge på hennes bröst, en vågad manöver som fick hans hjärta att slå snabbare. Han såg hur tyget rörde sig när hon andades, och kände en elektrisk stöt genom kroppen. Han vände sig om och gick med bestämda steg mot sitt kontor, medveten om att han balanserade på en farlig gräns.

Väl inne i det lilla, instängda rummet, där luften smakade av kallt kaffe och gammalt papper, satte han sig ner. Han försökte fokusera på provbunten, men Ericas ansikte dök upp framför honom. Han föreställde sig hur det skulle kännas att dra ner den där tajta jeansen, att känna hennes hud mot sin, att ersätta den här plågsamma distansen med total närhet.

Senare, på väg mot lunchrummet, såg han henne sitta på en av bänkarna i uppehållsrummet. Hon satt snett, lutad med vänsterhanden som stöd, vilket fick hennes kropp att vinklas på ett sätt som lyfte den ena skinkan från underlaget. Från hans position bakom henne såg han kanten av vita stringtrosor som tittade fram ovanför linningen på jeansen.

Lusten att sträcka ut handen, att låta fingrarna glida över ryggslutet och neråt, var nästan övermäktig. Men han tvingade sig själv att stanna upp.

”Hej tjejer, vad gör ni?” frågade han, och försökte låta som den trygge, auktoritäre läraren.

Hennes kompisar tittade upp från sina historieböcker. ”Vi har ett grupparbete om andra världskriget, det ska in i morgon.”

”Jaha, då får ni jobba ifred”, sa han och vände på klacken.

”Du, Anders!”

Han stannade. Erica hade rest sig. Det fanns något i hennes röst nu, en ton av brådska, kanske till och med desperation.

”Jag skulle vilja prata med dig om en sak”, sa hon och kastade en snabb blick på sina vänner.

”Visst, kom till mig efter lektionen.”

”Nej, kan vi ta det nu?”

Anders tvekade ett ögonblick, sedan nickade han. ”Visst, vi kan gå in på mitt rum.”

När dörren till kontoret stängdes och hon utan att han märkte det, snabbt låste bakom dem  förändrades stämningen. Det var inte längre det öppna, sociala rummet, utan en liten box där ljudet av deras andning blev tydligt.

Erica stod mitt på golvet och såg plötsligt mindre ut, trots sin självsäkerhet. ”Det är ju avslutning snart och jag ska jobba i sommar”, började hon.

”Det låter väl bra”, svarade han och lutade sig mot skrivbordet.

”Ja, men mina föräldrar har sagt att om jag inte får minst E i alla ämnen, så måste jag plugga över sommaren. Då kan jag inte jobba.”

Anders antog sin vanliga lärarroll, den där rösten som var både saklig och aningen sval. ”Det är ju så det fungerar om man inte pluggar under terminen, Erica.”

”Men du fattar inte!” Hennes röst steg, och hon tog ett steg närmare. ”Om jag inte får ihop pengar kan jag inte följa med kompisarna och resa.”

”Och vad har det med mig att göra?” frågade han, men hans blick hade redan glidit neråt. Han såg hur hennes bröstkorg höjde och sänkte sig snabbare nu, och hur vårtorna började markera sig under den blå tröjan på grund av stressen eller kylan i rummet.

”Fattar du inte!” utbrast hon, nu med en frustration som gränsade till gråt. ”Det är ju bara ditt ämne jag får F i!”

”Ja, för dina resultat är usla och du har knappt varit på mina lektioner. Jag kan inte bara ge dig ett betyg.”

”Jag MÅSTE ha ett E”, sa hon, och nu var det en bön. Hon steg fram och placerade händerna på skrivbordet, lutade sig framåt så att hon var nära honom. Hennes ögon glittrade av en blandning av ilska och desperation. ”Jag gör vad som helst för att få ett E, så jag kan åka i sommar.”

Anders såg henne i ögonen. Han såg en ensam tår bildas i hennes ögonvrå, och plötsligt skiftade maktbalansen i rummet. Han kände en våg av kontroll, men också en intensiv, elektrisk spänning.

”Kära Erica”, sa han lågt. ”Det är mindre än sex veckor kvar. Hur tänker du höja dig till ett E utan att plugga?”

Svaret kom inte i ord. Med en långsam, nästan rituell rörelse lyfte hon armarna, tog loss hårsnodden och skakade ut sitt blonda hår så att det föll mjukt över axlarna. Hon gick runt skrivbordet, steg för steg, tills hon stod precis framför honom. Sedan, utan att ta blicken från hans, gled hon långsamt ner på knä.

Anders stelnade till. Han kände hur hjärtat bultade i halsen när hennes små händer rörde vid hans bälte. Han hörde det svaga klicket när spännet öppnades, och sedan ljudet av knappen som lossnade. Han var förstummad, fångad i en blandning av chock och en eufori som gränsade till panik. Lutade sig sakta bakåt i stolen och lyfte på höfterna, nästan instinktivt. När hon drog ner byxorna till hans vrister.

Långsamt gled handen upp längs hans lår, varje nervände i kroppen vaknade. Hon smekte hans pung utanpå kalsongerna, rullade kulorna försiktigt med fingrarna, och ett okontrollerat stön slapp ur honom.

”Åh…”

Genom kalsongerna kände han hennes hand greppa om honom. Tyget var för trångt, det hindrade hans erektion och tvingade den snett nedåt. Med en van rörelse drog hon ner linningen och befriade honom. Han fjädrade upp, hård och bultande, precis framför hennes ansikte. En droppe hade redan bildats på toppen.

Hennes hand var liten, nästan späda fingrar med långa naglar lackade i ett genomskinligt skimmer och silverringar som glittrade i det bleka kontorsljuset. Hon greppade om honom och drog några försiktiga, utforskande tag.

Anders tittade ner på henne. Hennes blå ögon var fästa vid hans, och det fanns en utmanande, nästan lekfull glimt där nu, trots situationens allvar.

”Nå”, sa han med en röst som var hes och skrovlig. ”Ska vi se om du klarar det här muntliga provet då?”

Erica svarade genom att sakta fukta sina läppar med tungan. Hon kastade håret bakåt och böjde sig fram. Han kände först den varma, fuktiga beröringen av hennes tunga mot undersidan av pungen, innan hon långsamt strök uppåt längs skaftet. Sedan formade hon sina läppar till ett O och slöt dem om honom.

Världen utanför kontoret upphörde att existera. Det fanns bara ljudet av hennes andning, det varma trycket av hennes mun och känslan av hur hon sög med långa, mjuka drag. Anders grep krampaktigt tag i armstöden.

Det var en sensation som var så intensiv att det nästan gjorde ont. Han såg ner på henne, på hur hon knäböjde där, med rumpan putande och håret som föll framför hennes ansikte.

Han undrade, med en blandning av fascination och skräck, var hon hade lärt sig detta. Det var en teknik som var för fulländad, för medveten. Men i det ögonblicket spelade moralen ingen roll. Allt motstånd var borta.

Hon började öka tempot. Hennes huvud rörde sig upp och ner, snabbare och snabbare, och han kände hur spänningen byggdes upp i ryggraden, en elektrisk ström som rörde sig ner mot tårna. Han försökte hålla tillbaka, ville förlänga ögonblicket, men njutningen blev till slut för stor.

Med ett dämpat stön fick han utlösning. Erica hulkade till, men hon vek inte undan. Svalde villigt, och Anders, driven av en plötslig, nästan aggressiv impuls, tog tag i hennes huvud med ena handen och tryckte ner henne för att säkerställa att hon tog emot allt.

Han juckade med hennes huvud, fram och tillbaka, tills en liten mängd sperma sipprade ut i hennes mungipa och droppade ner på den blå tröjan, precis ovanför hjärtat.

När det sista hade skett släppte han taget. Erica drog sig långsamt tillbaka, som om hon smakade på en klubba, och avslutade med en mjuk puss på ollonet. Hon reste sig upp, torkade mungipan med ett finger och förde sedan fingret till munnen med ett ljudligt slurp.

Hon log mot honom, ett leende som nu var fullt av makt.

”Nå, hur gick mitt prov?”

Anders vaknade med ett ryck.

Satte sig hastigt upp i sängen, flämtande, med hjärtat bultande mot revbenen. Rummet var mörkt, bortsett från det bleka ljuset från gatlyktan utanför som kastade långa, förvridna skuggor över väggen. Han var genomsvettig, och när han rörde sig kände han att det var kladdigt i sina boxershorts.

Han blev liggande ett ögonblick, lyssnade till tystnaden i huset och kände hur den intensiva närvaron av Erica långsamt löstes upp och ersattes av den kalla verkligheten.

”Fan”, viskade han i mörkret. ”Vilken dröm.”

Det hade känts så verkligt att han nästan kunde känna doften av vanilj och den varma fukten av hennes mun mot sin hud. Han lade sig ner igen jämte sin fru och stirrade upp i taket, medveten om att precis ha vaknat ur en fantasi som var långt farligare än någon verklighet han vågat möta.