@vildtoner
Aktiv 1 vecka, 3 dagar sedan
Forumsvar skapade
-
FörfattareInlägg
-
::
Blir ett rungande medelsvensson nja!
Lite mer utförligt så är det nog inte terapi på samma sätt som John är inne på. Vi är ju båda svartsjuka av oss så att skriva ens om tidigare äventyr eller ännu mindre någon person som man kanske höjer ögonbrynen över hade bara satt den berömda luntan till krutdurken.
Men med det sagt så fyller skrivandet definitivt en terapeutisk funktion i vardagen, som flera redan varit inne på, för vår del. Både för skrivandet och skapandet i sig. Men också för den där ventilfunktionen i att låta sig ta ett steg utanför verklighetens ramar och tillåta sig att spinna en väv med situationer där man garanterat aldrig skulle hamna själv eller har fantastiska element som inte finns här. Lite som att drömma men där man verkligen kan styra vad som händer, i alla fall oftast.;) Det har onekligen ett stort terapeutisk värde för oss.
::Men har du någon gång medvetet avstått att krydda en berättelse med ett attribut eller två extra bara för att hålla den öppen eller det är mer en fråga om en mer eller mindre omedveten stil? Vi kanske börjar glida OT men det kittlade vår nyfikenhet. 😉
Tror du träffar spikens huvud, i alla fall för vår del, i det du skriver om njutningen. Att det är den förmedlade njutningen som är det som triggar. Med den lilla skillnaden att vi lättare hittar den äkta känslan in en välskriven scen än på film, även om den onekligen finns där ute i viss amatörfilmer. Och det där du skriver om den subjektiva skönheten blir nog aldrig starkare än i det skrivna ordet.
För övrigt är det en ovedersäglig skillnad mellan killar och tjejer, generellt alltså, när det kommer till visuell erotik. (Även om vi nog är ett fruktansvärt dåligt exempel då vi efter tjugo år tillsammans och ett antal år med gemensamt skrivande har konvergerat allt mer i vår konsumtion.)
Men för att ge en logisk förklaring så är ju tjejer i snitt snyggare/vackrare än killar. Ett krasst konstaterande från tjejen i vårt rena heteropar.
Och dessutom blir det väl lite av ‘har man sett etthundra snablar så är förmodligen inte den etthundraförsta snabeln så spännande’. Tjejer kanske bara lär sig lite fortare. 😉::Du behöver verkligen inte vara orolig. Vi skulle klassa dig som alldeles lagom när det gäller både person och miljöbeskrivningar i det vi hunnit läsa. 😉
Vi har givetvis respekt för dem som både vill läsa och skriva mer ingående utseendebeskrivningar. Inget fel där så länge det funkar, och ibland behövs det ju för en viss poäng. Sedan finns det ju inget som säger att en A4 med ingående miljöbeskrivningar skulle vara dålig, tvärtom, men det ställer styva krav på författaren för att flyta.
Och visst händer det ibland att man i huvudet ‘redigerar’ en berättelse man läser, on the go så att säga, om det är något som inte känns subjektivt ‘rätt’, vilket ju är liiite svårare med en film. Eller är det bara vi som har på tok för strövande fantasi?
Men hur många gånger har man inte vänt i dörren när man i första stycket matas med en torftig uppradning av hårfärg, bröst/kukstorlek, mått, hårförekomst, etc. – lika eggande som innehållsdeklarationen på baksidan av matförpackningen och vi är nog många som började där en gång i tiden. 😉
::Diskuterade detta med en annan medlem nu i veckan så det faller sig väl naturligt att spåna lite här också.
Hade du frågat oss för ett antal år sedan, innan/när vi började skriva själva så hade det nog varit en mer blandad veckomeny än vad det är idag.
Vet inte om vi blivit kräsnare eller om det är än omläggning som hade skett oavsett.
För oss finns det en större frihet i att läsa en berättelse än i att se en film, även om såklart det skrivna ordet också har en mer eller mindre fast form.
Vet inte om ni tänkt på att de berättelserna som flyter bäst oftast är lite mer återhållna när det kommer till att beskriva hur någon verkligen ser ut, medan om man ser en film så kan man inte på samma sätt välja ens hårfärg.
För att inte tala om ansiktet som kommer upp hos var och en när man bara skriver något generellt om att hen är ‘vacker på ett busigt sätt’, det är garanterat inte samma ansikte som man skulle kunna plocka ut ur hjärna på hundra olika läsare. Där förlorar bilder och filmer tio av tio gånger för oss. Därmed inte sagt att det inte finns busigt vackra både amatörer och proffs inom porrsvängen, men det är kanske inte så troligt att det är just den personen som lyckas vara med i en av de få filmer med en ‘handling’ som ens är plausibel.Sedan kan man ju ha roligt med stereotypa bilder också i den skrivna formen. Om man skulle ha med följande passage i en erotisk fantasy berättelse ‘Alvens öronspetsar darrade av lust i takt med dvärgens allt mer krävande stötar. I skuggorna registrerade utbyggdsjägaren varje rörelse i den oväntade akten.’ så är vi ganska säkra på att vi som lever i en tid efter de kända filmerna hade haft en betydligt homogenare spridning på ansikten än om passagen lästs före dessa filmer, trots att det inte finns en enda specifik referens till deras utseende annat än att det är en alv, en dvärg och…nej det står inte ens att åskådaren är människa. Visst är alven både blond och hade kunnat tas för O Blooms tvillingbror, medan dvärgen troligen bär hjälm även under akten och ansiktet är kusligt lik en viss herr Rhys-Davies, åtminstone när han låtit skägget växa fritt och inte har duschat på en vecka, för att inte tala om att den som fluktar väl måste vara Erotopias egen sömntuta, eller? 😉
Det vi på ett på tok för omständligt och krystat sätt vill få fram är att friheten i det skrivna har lättare att kicka igång hormonerna i det här lägret än det mesta när det kommer till det strikt visuella. Så vi är otroligt vaniljigt förutsägbara och stämplar in vår röst på 95% skrivet, och resten på bingolotto, nej fan det skulle ju vara resten på visuellt.
Kan dock se en poäng med en kombination av text och bild men då ställer det väldigt höga krav på bilderna för att inte låsa in berättelsen. Det finns ju skräckexempel där man bara slängt in slumpvisa erotiska bilder i en text. De som växte upp på andra sidan sekelskiftet, eller har ‘råkat’ snubbla över föräldrarnas gamla porrtidningar vet precis vad vi menar. Inte nog med den taffliga kvaliteten på texten sedan slumpar man bilder till dem. Brrrrr!
ASMR får vi kanske testa, vem vet det kanske är nästa kick. Bara rena ljudberättelser har vi tyvärr lättare för att tappa bort oss i och börja tänka på annat, framför allt ena halvan…
::Snyggt och nyktert sammanfattat Nightcare.
Nu är vi ju helt nya på det här med att publicera berättelser på nätet, som några av er säkert vet efter kommentarer och trevliga utbyten. Det var inget självklart och vi funderade både länge och väl vilket allas vår “Pappa björn” John nog kan intyga. Men vi klickade på publiceringsknappen och kräktes nästan av nervositet i väntan på vad som sedan skulle hända. Hade vi gjort rätt eller fel? För som de flesta ju vet är det en sak att sitta och spinna historier för egen del och något helt annat att verkligen dela med sig publikt, även om vi haft fördelen att skriva tillsammans så har det ändå varit privat, bara för oss och ingen annan. Men nu hade det hänt.
Så med risk för att ni gamla rävar bjuds på ett gott skratt trodde vi inte våra ögon när vår lilla förstling hade fått 1500 besök redan efter ett par dagar! Var det verkligen så många som gått in och läst den!?! Klart det inte var. Men ruset av att väldigt många, om inte annat, i alla fall gått in och kastat ett öga på den, var något som nästan golvade oss.
Sedan såg vi att folk till och med hade skrivit kommentarer. Lite nervöst scrollade vi ner och upptäckte att inte ett enda var i stil med “vad är ni för perversa freaks”. Phew! Ingen panikartad flykt till kaninhålorna än.
Nej tvärtom var det några vänliga själar som tagit sig tid att knappa in sina uppmuntrande tankar. Spännande! För nu får man ju inte bara en tumme (som ju kan innebära allt ifrån “jag uppskattade den på ett sätt som gör att jag måste sanera skärmen” till “jag gillade egentligen inte smaken men kan ändå uppskatta det litterära värdet”), utan lite mer idéer om vad folk upptäcker i berättelsen. För det är ju inte tu tal om att vi läser samma berättelse på lite olika sätt.
Så vad göra härnäst?
Stilla suga på lagrarna och konstatera att vi inte verkar ha gjort bort oss helt.
Definitivt ett alternativ.
Definitivt kanske till och med det smarta och sunda alternativet. I alla fall som de rookies som vi är, dessutom normalt sett försiktiga kaniner med målet att inte sticka ut.
Så, som de kloka ugglorna i fablernas magiska värld, stillade vi oss och såg med förundran lugnt siffrorna och kommentarerna som tickade in…
Japp det gjorde vi.
Nja inte riktigt.
Som rådjur på speed i strålkastarskenet kastade vi fram nästa alster ur gömmorna.Vad vi på ett synnerligen långrandigt sätt vill ha sagt är att vi har full förståelse för det berusande i återkopplingen, vare sig det är en matnyttig kommentar eller bara att se antalet läsningar ticka uppåt. Vi är smått chockade över vår egen reaktion. Troligen kommer den snart sansa sig till normala nivåer, vad tusan de nu är. Men efter vad vi läst här så verkar den aldrig riktigt gå över, på gott och ont. 😉
Om kommentarer/gillanden/beök påverkar vårt skrivande? Inte ett smack. Vi skriver för vår egen del, att vi “råkade” publicera att alster är mer att se som en biprodukt. Men med det sagt har vi lätt att förstå att man kan bli lite sårad om allt plötsligt flat-linear. För det är ju ändå ens små skötebarn som man oroligt knuffar ut i världen, till allmänt bespottande om man har otur.
Om det kommer att påverka publicerandet? Troligen, beroende på situation.Det enda vi kan lova är att vi ska bli så bra vi bara kan på att själva kommentera åtminstone de historier vi läser ända in i mål. Det här blir nog som med det mesta, varken bättre eller sämre än den kollektiva ansträngningens totala summa, morötter eller piskor oaktade.
::Först av allt tack för en väldigt trevlig och bra sida! Visst är det smidigt med betyg och enkla siffror men vi väljer att hoppa röstningen överst och istället klä våra intryck och funderingar i ord.
Efter vad som känns som ett halvt liv som storkonsumenter av skriven erotik har vi här för första gången vågat publicera ett av våra alster. Det borde väl säga en hel del om vår känsla för Erotopia.
Vi har bara hunnit läsa en bråkdel av alla berättelser som finns upplagda men de stickprover som vi testat har i de allra flesta fall varit av bra och av välskriven karaktär. Flera är av så hög kvalitet att vi båda fått ståpäls och vi har till och med sparats ner dem i vår stora bok av lusta. Bara bristande tid och velandet kring den första publiceringen har gjort att vi inte kommenterat dem som man borde, vi skäms givetvis men lovar att skärpa oss.
Vi sällar oss till kören som uttryckt skepsis till avgifter för författare, det vore nog att skjuta sig i den berömda foten. Både av säkerhetsskäl och för att det troligen inte skulle påverka kvaliteten nämnvärt, däremot är det nog troligt att den kreativa mångfalden skulle få sig en törn. Om det stämmer har vi inga belägg för utan gissar bara utifrån hur vi själva skulle reagera.
Förslaget om någon form av slutna skrivarstugor (med inbjudan?) kan ju vara något att testa om det funkar med wp-formatet, även om vi för vår del troligen hellre skriver direkt till någon eller bollar brett i ett större forum om vi har någon fundering. Ett mellanting är kanske, om det är möjligt, att ha delar av forumet som man bara har tillgång till om man bär författar-badgen eller guldpennan? Skulle det vara tillräckligt eller en lagom start i alla fall
Visst är väl pudelns kärna är att locka fler att komma med konstruktiva kommentarer. Vi funderar på hur det kan göras på ett bra sätt men har inte värpt det gyllene ägget än. Med risk för att det redan finns, skulle man kunna börja smått med att skriva en liten inspirationsmall för hur man skriver givande kommentarer, lite som de väldigt intressanta novellutmaningarna? Dessa kan kanske komma upp i en liten irriterande påminnelseruta om man besökt fler än 5-10 noveller sedan senaste lämnade kommentaren? Man kanske inte har något vettigt att säga om allt man läser men då och då kan man behöva en liten påminnelse.
Tanken på en “årets bästa axplock” i bokform fick oss att spetsa öronen. Det hade definitivt varit intressant. Finns det inte ett litet erotikförlag i södra riket någonstans som man kanske skulle kunna samarbeta med? Ett sätt för författarkollektivet att bidra till driften utan att behöva blotta kortet?
Förlåt ett långt svar men kan ändå inte låta bli att som avslutning ge den som kom på idén med novellutmaningarna en golvdjup bugning. Det är ditt fel/förtjänst (beroende på smak) att vi triggades att ta vår publiceringsoskuld här.
-
FörfattareInlägg
Kan bara hålla med föregående kommentar att det är jättesnyggt ihopvävt! Blev jätteglad att just de här serierna konvergerade då…