Mina första serier hamnade på runt tio tusen ord per avsnitt vilket tar ungefär fyrtiofem minuter för en normal läsare att ta sig igenom. Det är att kräva ganska mycke…[Läs mer]

Till ex. mina Midsommar-noveller. Där grunden handlar om ett spontant möte mellan två personer.
Jag kände att mina karaktärer inte var klara med varandra och i andra novellen fördjupas deras relation. För mig är bakgrunden lika viktig…[Läs mer]

Att det jag skriver är så väl mottaget är bara en otroligt fin bonus av läsarna.

Men jag använder nog främst > som avskiljare nu för tiden. Mest för att jag kan använda det som ett talstreck samtidigt som det visar att personen inte finns i rummet.

Men eftersom att jag låter det fungera som ett talstreck så kan jag oc…[Läs mer]

Alltså. Jag gillar idéen som stil på konst. För på många vis så är det väl så att folk läser våra olika noveller för att de är intresserade av ett visst tema.

Men mitt problem är inte brist på idéer. Det brukar ju sägas att det går tretton idéer på dussinet, och i mitt fall så stämmer det verkligen. Idéer är des…[Läs mer]

Mycket av all litteratur som skrivit utgår väl oftast av den Dramatiska kurvan. Där man först fångar läsaren med något intressant som gör att man vill läsa vidare. Sen sken en presentation av karaktärerna och miljön, därefter stegrar långsamt händelserna till…[Läs mer]

Egentligen finns det kanske inte något självändamål med att inte skriva samma saker hela tiden. Det mesta inom populärkultur är ju ändå samma, samma. Varenda deckare ser likadana ut, även om någon med några års mellanrum, lyckas få ur sig något nytänkande.

Men ändå så känner jag att jag fastnat i samma julspår. Framförallt i att j…[Läs mer]

Hjälper till och håller ett öga här.