Plutten

En annorlunda text för att vara här. Mer tänkande och filosoferande. Knappt dialogdriven alls. Mer av en inre skildring, som även ger de yttre konsekvenserna.
Det kan riskera att bli lite tungrott. Men här är det ändå en passion och en glöd, som håller läsaren på tårna.
Tack för att vi får ta del av hennes inre glöd, och deras resa på sexualitetens ocean.

Jag gillar ju, som jag skrivit förr, att någon vågar slriva om mörkret i o m att det är väldigt många noveller, de flesta, som ger en syn från bakom rosa glasögon oavsett situation.

Sedan är det ju som en person kommenterade en av mina noveller på bubblan en gång; “… ska jag bli tänd av det här?”.

Som jag svarade då; inte nödvändigtvis då det var en prolog för att ge en bakgrund till en karaktär och dennas beteende. Och det är inte alltid bra händelser i, t ex, ung ålder som formar den vuxna personen.

Det kommer inte bara “elände”, jag lovar 🙂
//Plutten

Man måste skriva sig ur även mörker och jag hoppas att det nu bara kan bära uppåt mot ljuset igen. Även om det förhoppningsvis aldrig slutar så här illa i verkligheten så tror jag ändå bägge sidor av myntet kan vara bra i alla genrer, för allt är inte bara ljus och fint inom erotik, även om det borde vara det.

Ett otäckt slut på en märklig historia.

Det är fan inte lätt att vara lärare.

Jag har en riktigt “mörk” rackare, där inspirationen kom från ett riktigt oväntat håll. Den tänkte jag göra klar och förhoppningsvis lägga ut nästa vecka, om inget kommer i vägen.

//Plutten

Tack, verkligen.

Jo, jag har en flock med mer “rosa fluffmoln och enhörningar som bajsar skittles” stories som ligger och väntar på bättre väder. De kommer, men just nu är jag lite trött på dem.

//Plutten

Jag gillar att hans romaner går mot strömmen med lite svärta i novellerna. Hur många rosa glasögon och glada cucks orkar man egentligen läsa om?

Jättebra. Om jag får säga det plumpt. Men du har visst fastnat i smeten.Ryck dig loss! Vänd på steken! Förvisso

lite svårare. Men om du lyckas med det, blir alla lite gladare, förhoppningsvis du själv också.

Inte alltid att vara bra att vara hungrig

Tack,

Det finns mycket att utforska där, både när det gäller människor och deras drivkrafter.

//Plutten

Tack för ditt insiktsfulla inlägg!

Jo, givetvis påverkas man av andra. Det vore lögn att påstå något annat. När jag läser olika typer av alster, allt från fiction till mer faktabaserade texter (vilket jag faktiskt gör alldeles för sällan), händer det ibland att jag saknar något. Det kan vara ett perspektiv, en fördjupning eller helt enkelt något som gör att helheten känns mer komplett.

Jag kan inte påstå att jag är någon lysande författare, men jag försöker skriva sådant som jag själv skulle vilja läsa. Berättelser där det finns lite mer att upptäcka än det som först möter ögat. Framför allt skriver jag för min egen skull. Att andra sedan vill läsa är en bonus, och givetvis blir man glad när någon uppskattar det man gör.

Jag försöker också hålla mina berättelser någorlunda realistiska. De ska helst kännas som att de faktiskt skulle kunna hända, även om det samtidigt finns ett visst mått av önsketänkande. En balans mellan verklighet och fantasi, om du förstår hur jag menar.

På senare tid har mitt skrivande dessutom rört sig mot ett lite mörkare håll, och det kommer sannolikt fler berättelser i den riktningen. Jag tycker det finns mycket att utforska där, både när det gäller människor och deras drivkrafter.

//Plutten

Jag måste säga att jag gillar ditt “mörkare jag”.

Händelser sett genom rosa lins finns det väldigt många av. Våga sticka ut.

Först: Jag utgår ifrån att du läser andra skribenter här som skriver med kvalite och att du, kanske omedvetet,

blir påverkad av deras alster. Det är inget nytt i litteraturhistorien. Trender. Du är inte den förste här som

skriver “noir”.

Sen: Visserligen förväntas av oss som skriver här att det ska bli “lustfylld” läsning av det, men jag tolkar inte

Det som ett krav. Dessutom tror jag nog att många njuter av att läsa tragedier. Bara på lite annat sätt än med

komedier.

Dessutom: Du skriver inte gladporr. Enligt min uppfattning skriver du inte alls någon pornografi. Du skildrar

livsöden som skulle kunna ha tagits ur verkligheten. Jag tror nog att en och annan läsare begrundar

huvudpersonens öde. Jag dristar mig till och med till att säga att den här novellen liksom ett par andra skulle

kunna dryftas i ett universitetsseminarium.

Till sist: Man kan lära sig för livet av att läsa litteratur. Förutom av att njuta den. I mycken litteratur finns också

budskap som ibland är uppenbara, ibland latenta, t om för författaren själv. I den här historien finns det ett

uppenbart budskap, men jag vågar påstå att det finns minst ett latent.

Summa summarium: Låt dig inte styras av upplevda krav. Annat än av de krav som du känner komma från de

figurer du skapar och av historien själv.

Naturligtvis sörjer jag Ericas sorgliga öde. Hon är ett rov för ett animaliskt behov som överfaller henne. Det

kan hon inte motstå. Hur mycket Skuld drabbar henne? Vem har underlättat för henne att falla för behovet.

Hur mycket skuld drabbar honom? Och hur mycket skuld drabbar Edwin? Se där några frågar att fundera över

eller diskutera med kjärestan eller vännerna. Tillåt mig sedan bara att sucka: Det är inte lätt att vara människa.