@mxmeralda
Aktiv 6 timmar, 15 minuter sedan-
Lovi wrote a new post 8 månader, 2 veckor sedan
Lovis skrivtips!Hej! Ibland får jag frågan om jag har skrivtips och det har jag faktiskt! Fast glöm inte bort att det finns hur många andra tips som hel […]
-
Platisen och
Brittski är nu vänner 8 månader, 2 veckor sedan
-
John wrote a new post 8 månader, 3 veckor sedan
Flickan på gatan utanför”There’s a space in the world Where you used to be And it will never never never be filled When death called your name And it took you from me You s […]
-
Ovanlig men helt underbar berättelse som verkligen får en att fundera på andra dimensioner!😊 Bra jobbat!👍
-
Tack så mycket. Inser att den tilltalar långt ifrån alla men den behövde skrivas. 🙂
-
-
Fantastiskt bra, sorgligt men ändå inte. En omöjlig förälskelse som kanske inte finns i verkligheten, eller? Vem vet vad ödet har i beredskap
-
Ovanlig, och sjukt bra. Inte direkt vad jag hade i åtanke när jag landade här, men nu sitter jag här med en droppe i ögonvrån och en jävligt imponerad. 10/10
-
Tack så mycket. 🙂
-
-
Fin berättelse som triggar tankarna och sånt gillar jag.
-
Tack så mycket 🙂 Jag var lite fundersam, ska jag ”våga” publicera det här. 🙂 Men den har legat färdigskriven sedan tonåren så det var väl dags nu, med vissa språkliga förbättringar så klart. 🙂
-
-
Bra skrivet och tankeväckande. Jag avundas killen som fick kontakt med och därmed kunde få sina själsliga sår läkta.
-
Ja, man skulle önska det vore möjligt. Jag skrev i förordet att jag förlorat två nära, men i gymnasiet dog en klasskompis som blev påkörd av en bilist när hon gick ut bakom skolbussen. Vi var inte så nära men det sista jag sa till henne var en dum grej. Jag menade inget illa men visste att hon blev ledsen. Jag önskar bara att det vore möjligt att bara få säga förlåt. Men jag lärde mig något och hon är med mig och påminner mig fortfarande om att inte säga saker man inte menar. Imorgon kanske det är försent.
-
-
Oj. Denna hade jag missat. Berörande på så många plan. Ett spöke, eller vad man nu ska kalla det här. Man tänker sig det ju inte att det skulle vara så, i alla fall har jag inte gjort det. Men å andra sidan, varför inte? Jag menar, så materialiserat.
Som sagt, historien berör och är fin på så många sätt. Tack för att du delade med dig av denna annorlunda, underbara historia.
-
-
John wrote a new post 8 månader, 3 veckor sedan
Partnerbytet med Sofia #3 – Är vi prostituerade nu?Dagen efter den där märkliga festen hemma hos Pierre och Patricia vaknade vi sent men jag kände mig fräsch och ganska utvilad. Vi hade kommit hem någon gång […]
-
Frågan är om det går att reparera
-
De gjorde nog sina tappra försök. Man får bestämma själv hur man vill ha det men själv tvivlar jag på att Robin stannar kvar.
-
-
Fantastisk serie från början till slut, och precis så omtumlande och skärskådande som ämnet kräver.
-
Tack så mycket 🙂 Allt är inte alltid enkelt och okomplicerat. 🙂
-
-
En fin och välskriven serie, den väcker många spännande o h lustfyllda tankar men lämnar en törn i hjärtat.
Som den romantiker jag i hemlighet är väcker det en moderlig lust att påpeka för Sofia och Robin att kommunikation är A och O.
Vackert skrivet helt enkelt!-
Tack så mycket. När du känner och tänker så så känner jag att jag lyckats hitta rätt med novellen, det känns fantastiskt.
Och ja, dessa två halkade in på det här med att dela sig med andra på ett bananskal. För unga för att prata om det och kanske för olika. Hade de bara stannat och nöjt sig med detta slutna fina sällskap så hade det gått bättre.
Men kanske har de äntligen förstått det och hittat in på rätt väg igen och kan fortsätta njuta av att krydda tillvaron med andra. Det förtäljer inte historien, men man kan väl ana. 🙂
-
-
-
John och
Ylvalisa är nu vänner 8 månader, 3 veckor sedan -
John och
Wampyrellagirls är nu vänner 8 månader, 4 veckor sedan -
Lennart K wrote a new post 9 månader sedan
Regnperiod (Bergströms del 7)De närmsta dagarna fortsatte regnet ösa ner. Inte konstant och hela tiden, solen tittade fram vid ett par tillfällen, och en av nätterna var i princip sma […]
-
Underbar läsning!
-
Riktigt bra skrivet och väldigt upphetsande läsning!😉
-
Härligt skrivet, vad händer sedan?
-
”Den som lever får se” brukade min farfar säga…
-
-
När kommer nästa del?
-
Snart…
-
-
-
Platisen och
Pappas duktiga flicka är nu vänner 9 månader sedan -
Lovi wrote a new post 9 månader sedan
Molekyler och såntFörfattarens anmärkning: Tillägnad alla oss ”konstiga”. Glad alla hjärtans dag! ~~~ På andra sidan bordet sitter Erik. Vi är på de […]
-
Den här novellen var bra! Alla tänkbara känslor representerade på ett komiskt sätt och otippad story 🙂 tumme upp!
-
Jag känner mig lite tjatig men du har ordförråd som få och leker lätt med metaforer och kan som få blanda rappa tankar och dialoger och skriva både roligt och hett i ett enda underbart virrvarr. Jag ler alltid fånigt lyckligt när jag läser, skrattar samtidigt och lusten är alltid närvarande. Det är väl en av alla bra saker som är konstig med dig. 🙂
-
Härligt, Netflix i hissen. Kommer det en fortsättning?
-
Tack snälla ni! Och extra tack till dig Lars för du gör nog många författare väldigt glada med alla dina kommentarer! Kommer årets läsare nånsin på tal har du redan min röst ♥️
-
-
Nu har jag sträckläst alla dina noveller. Du skriver så varmt, hett och humoristiskt och det blir aldrig tråkigt. Du är min absoluta favorit!
-
Vad glad jag blir! Tack snälla du ♥️
-
-
-
John wrote a new post 9 månader, 1 vecka sedan
Alla hjärtans dag – Allt det här är bara mitt!FÖRORD En självupplevd historia från gymnasietiden. Jag minns inte vems hjärta jag fick eller vem som fick mitt denna dag år 1992. Däremot minns jag med v […]
-
Åter igen en fin novell som värmer i hjärtat! Fler borde vara som Rasmus.
-
Tack @Calcifer. Han är faktiskt en av mina egna främsta förebilder. Tänker på den där händelsen, om inte varje vecka så väldigt ofta men det var ändå din förtjänst att den blev skriven. 🙂
-
-
Så fint
-
Tack så mycket. 🙂
-
-
-
Swehn och
OldHorny är nu vänner 9 månader, 1 vecka sedan
-
Platisen och
KG är nu vänner 9 månader, 1 vecka sedan -
Lennart K wrote a new post 9 månader, 1 vecka sedan
Blandade känslor (Bergströms del 6)Nästa dag var Milla och Anna uppe relativt tidigt, och snörade på sig strumpor och gympaskor. “Det finns ett jättenajs löpspår här på Paradiset, ‘Ormen’ k […]
-
Härlig familj
-
-
Etab registrerade sig 9 månader, 2 veckor sedan
-
Platisen och
palachuck är nu vänner 9 månader, 2 veckor sedan -
John bytte profilbild 9 månader, 3 veckor sedan
-
John startade ämnet Testinlägg i forumet Allmänt 9 månader, 3 veckor sedan
TestTest
-
djupblå registrerade sig 9 månader, 3 veckor sedan
-
John och
sammet är nu vänner 9 månader, 3 veckor sedan
-
Filosof wrote a new post 9 månader, 4 veckor sedan
Cattleya | Kapitel 1VARNING! Trots serienamnet är alla personer som framkommer vuxna. Alla karaktärer är påhittade och har ingen koppling till verkligheten. Känner du med dig […]
-
En sådan underbar berättelse, det skulle vara härligt att följa deras utveckling
-
Det kommer bli en lång serie av denna så förvänta dig massor med delar.
-
-
Spännande och intressant början på en serie! 🙂
-
Tack så mycket! Jag hoppas att jag lyckas hålla samma tempo.
-
-
- Visa mera
Hej Lovi,
Riktigt bra initiativ att dela ett sånt här inlägg! 🙂
Kul initiativ! Jag gör ett försök på skrivövningen.
—-
Plötsligt lyste telefonen upp. Hela soffan burrade med i vibrationerna. Siri behövde blinka flera gånger innan hon kunde se klart nog genom tårarna för att se bilden av Emils ansikte stirra tillbaka på henne från telefonen. Tusen tankar flög genom hennes huvud.
De hade brukat dela allt med varandra. Drömmar, orosmoln, glädjeämnen, småbekymmer, allt! Men senaste månaden hade något varit annorlunda. Siri hade försökt fråga honom vad det var, men han hade försäkrat att det inte var något särskilt, inget att hänga upp sig på. Hon hade fortfarande inte förstått vad det handlat om, om det ens hade något med hans senare svek att göra eller om det var orelaterat. Eller hade sveket skett redan då?
Hon tittade på telefonen igen. Hur många signaler hade gått? En del av henne ville så gärna förstå mer, höra hennes Emil förklara vad som hänt. Kanske fanns det omständigheter som hon kunde förlåta, kanske var deras kärlek starkare än detta hinder på vägen? Men det var en mycket svag del av henne. Det fanns ingen väg vidare, det visste hon. Det var därför hon sörjde. Och hon ville sörja i fred. Hon vände telefonen upp-och-ner i soffan och sträckte sig efter temuggen. Teet var kallt nu, men hon hade i alla fall något att hålla i medan signalerna ringde ut.
Mitt bidrag:
Telefonen vibrerade på bordet. Siri torkade tårarna ännu en gång, klumpen i halsen gjorde det omöjligt att svara. På skärmen stod hennes pojkväns namn. Skulle hon klicka bort samtalet istället?
Pojkvännen Emil, eller ja – nu var han föredetta pojkvännen Emil. Aldrig hade hon trott att han var kapabel till att göra något så här fruktansvärt mot henne…
Gah!! Himla svår övning…
Jävla fitta! Orden for omkring som två rivningskulor inuti Siris huvud och mosade allt som kom i deras väg. Det var så hon kände sig, söndermald, nerriven till grunden, allt på mindre än en millisekund. Längre tid än så behövs inte när man kommer på sin pojkvän med en annan tjej. Den jävla fittan. Alltså inte hon, Kattis eller vad fan hon hette, henne kände hon knappt. Utan han, Emil. Kuk var kanske rimligare, för en sådan var han. Och hade. Den där förbannade grejen som dinglade mellan benen och som irriterande nog fick saker och ting att hända med henne just i detta nu. Hur fan nu det gick till. Varför i hela helvetet ringde han inte? Ett ynka samtal kunde väl idioten kosta på sig. Det gjorde han också.
Här var det kaos! Raseriet lyser verkligen igenom! Väl gestaltat!
Det här är nog det bästa inlägget jag nånsin läst!
Superbra tips
Stort tack för hjälpen! Utan dina skrivtips hade det verkligen blivit lååånga, tråkiga noveller. Har massor att öva på än men det kommer nog med lite övning. ❤️
Riktigt bra tips från en riktigt bra skribent. Skulle vra intressant att läsa något om hur du tänker kring att bygga upp historier och kanske lite om karaktärer.
Mmm bra fråga. Tror jag tänker ungefär såhär… Oavsett om du skriver om ditt egna tråkiga besök på Ica eller en helt påhittad karaktär i samma butik måste det vara spännande. Misstänker att de flesta bra berättelser har inslag av den dramatiska kurvan fast inte nödvändighet till punkt å pricka eller i ”rätt” ordning. Noveller är ju trots allt ganska korta… Själv gillar jag mest att skriva ögonblicksberättelser fast samtidigt tror jag de flesta läsare här uppskattar noveller som tydligt berättar en historia från a till ö. Fast vad vet jag..
Och när det kommer till karaktärer gäller nog samma sak, oavsett om man berättar om sig själv eller påhittade personer. Vi alla har ju mer eller mindre smickrande sidor och helt perfekta människor känns ju inte särskilt levande i berättelser. Det tycker åtminstone inte jag.
Det där Evert Taube-citatet som du skrev i en annan kommentar är ju riktigt bra och svarar egentligen på din fråga! Så läs mer Taube och andra riktiga böcker så får du nog bättre svar.
Men nästa skrivövning kan ju bli att skriva om sitt senaste besök på Ica! 🙂
Hoppsan! Dramaturgiska kurvan heter den visst! Du kan ju googla på den
Här kommer mitt bidrag till skrivövningen 🙂
:X:
Hela Siris värld skevade på ett oroväckande sätt. Allt hon drömt om, strävat efter och trott på, allt hon satsat det senaste året av sitt korta liv, precis allt hade han förstört. Allt endast av en anledning, eller två, för njutningens och spänningens skull. Hade hon varit så otillräcklig? Hade hon inte visat sin kärlek tillräckligt mycket? Vad hade hon, den där andra som gav honom mer? Och nu ringde han och hon visste varför, han ville ha tillbaka allt som det var. Ändå skulle ingenting bli som förr igen…
Inte det anmodade ”ett stycke”, men ser att fler tagit sig artistiska friheter, så…
———-
Idiot! Jävla idiot.
Siri drog in benen under den stora collegetröjan med ”Boston U” tryckt på och begravde huvudet mellan sina knän.
Tröjan luktade av Emil, av den där Hugo Boss-colognen hon köpt till honom förra julen.
Jag är en jävla idiot, hur kunde jag inte se vad som försiggick.
Det skakade till i soffkuddarna igen och displayen visade att det var Emil. Hon stirrade på den och slängde den sen i soffans andra hörn.
…
Emil klickade på touchscreenens röda knapp. Han hade först trott att Siri svarat, men det var hennes autosvar som gått igång.
Han var förvirrad och förstod ingenting.
Siri hade ringt när han suttit upptagen i sin konferens och fyllt hans mobilsvar med en osammanhängande harang av ord. Han förstod inte riktigt vad hon svamlade om, men slutet, att han inte var välkommen hem, att det var slut, förstod han, och nu svarade inte Siri när han försökte ringa henne.
Kanske såhär, gjort snabbt utan att tänka:
Siri satt i den slitna soffan, hennes hjärta krossat som en mjukglass vilken glidit av struten. Tårarna rann längs hennes kinder och bäddades in den gråa tygkudden hon höll framför ansiktet. Tankarna på Emil och hans svek snurrade som en storm i hennes bröst; de delade skratten och löften kändes nu som en avlägsen dröm. Just när hon trodde att hon var ensam i sin smärta, lös hennes telefon med ett välbekant nummer upp på bordet. Hennes puls ökade, och en kombination av hopp och vrede svallade upp i henne. Skulle hon svara den som hade sårat henne så djupt? Med skakande händer och en mängd känslor tryckte hon på svara-knappen, redo att konfrontera allt som hade blivit.