Svar till: Är monogami verkligen det normala, eller bara det mest accepterade?

[Sleepy Aragorn]

Rösta upp

2

Rösta ner

::

Jag ska försöka skriva något här, men det är lite av ett minfält. Jag vill därför börja med att vara tydlig med att jag inte dömer någon som inte lever som jag.

Men jag är starkt för tvåsamhet och jag grundar det i perspektiv som jag tror är sanna för fler än bara mig. Jag tror att det finns en anledning till att det är och varit normen i i princip alla samhällen och civilisationer världen och historien över. Samhällen som provat på något annat har märkt att det inte funkar, att det skadar människor mer än vad tvåsamhet gör, och sen återgått till den gamla normen.

Därmed inte sagt att man ska tvingas leva med någon hela livet ut bara för att man blev kåt och hade sex ihop en gång i ungdomen. Men uppbrott sårar, särskilt om det finns barn med i bilden, men det påverkar också gemensamma vänner, släkt, m.m, så uppbrott är inget man ska göra lättvindigt.

Sen är det lätt för mig att säga som har en supersnygg fru som jag fortfarande är kär i efter alla år. Vi kramas och pussas inför våra barn, vänner och familjer och allmänhet (i rimlig mån förstås). Vi har ett levande sexliv, även om det inte behöver vara en hemlighet att det gärna hade fått vara tätare mellan gångerna för min del (Det är förbannelsen med att vara gift med en sexig fru, att man är ständigt sugen).

Jag tror inte på lösningar om systematiska hemliga otrohetsaffärer. Det räcker inte med att säga att ”det hon inte vet har hon inte ont av”, för moral går djupare än så. Jag har respekt för att det kan ske av oaktsamhet och otillfredsställd längtan. Men att gå runt och vara otrogen med vilje och låtsas att det är moraliskt okej, det tror jag skadar alla möjliga inblandade och inte minst en själv. Det gör något med en att slipa ned sitt samvete och fortsätta utsätta sin partner för något som denne skulle bli totalt förkrossad av att få reda på. Den sortens lögn är inte nyttig att leva i.

Öppna förhållanden och andra dylika lösningar är inte lika moraliskt förkastliga, eftersom man inte bedrar en människa som litar på en på samma sätt. Men jag fortfarande tror att det är nyttigare att söka, hitta och leva i tvåsamhet generellt sett.