-
Lovi wrote a new post 1 år, 3 månader sedan
Ett gipsat ben och en flygelMin lillasyster har aldrig varit lång men i sjukhussängen framstod Leah närmast som miniatyr av sig själv. Hon närmast drun […]
Roligt sätt att skriva historien på. Har sett nåt liknande tidigare, men det är fortfarande väldigt kreativt. Det funkade faktiskt.…


Läckert som vanligt, nu skulle jag bli mer förvånad om det kom något mindre läsvärt ifrån dig!
Du vet redan att jag älskar ditt språk och sätt att skriva och inte minst dina historier. De är så — genomtänkta som om de vore upplevda. Dessutom är det en konst att skriva dialoger. Nästan alltid är jag kritisk när jag läser dialoger, inklusive mina egna men läser dina med ett leende och det är som om man hör det i huvudet.
Och varje gång det kommer en ny text från Lovi så läser jag och inser var gång att det här har jag sett fram emot. 🙂
Underbart, kommer det en fortsättning?
En underbar komposition spelad/diktad av en fantastisk novellkompositör.
Fantastisk syskonkärlek
Så fina ni är! Jättemycket tack ❤️
Det var förbanne mig det finaste jag har läst sedan jag konfirmerades!
Jag är så nyfiken på varför Leah slutade spela piano, så jag hoppas på en uppföljare
Tack så mycket! ❤️ Tycker inte riktigt om att skriva följetonger så blir nog inget med det…
Kan inte svara för Leah men jag gissar att hon slutade spela piano eftersom Wookie flyttade från henne. Men vad vet jag…
Ah! Jag borde räknat lite matte så hade jag förstått. Det var en detalj som verkligen sög in mig i berättelsen.
Tack! Fint att höra ♥️
Ah tack för att ni förklarade för mig som inte fattade detaljen. Nu måste jag läsa om den. Så mycket ytterligare starkare den blev. Och i upphetsningen över detta råkade jag dutta på ”rapportera kommentar” förlåt för onödigt arbete admin.
Ja, man känner sig ju som en papegoja här, men oj så fin historia! Mycket mycket bra helt enkelt. Och jag instämmer verkligen i Johns ord om dialogen. Fortsätt så här, vi vill ha mer! 🙂
Tack snälla du! ♥️