Det här är inte direkt mitt favoritalbum, ”London Calling” kändes lite svårare att få till, men ett album som hängt med länge i skivsamlingen och vars låtar skriver sig till noveller mer eller mindre av sig självt.
…
Arne satt på tunnelbanan från Hökarängen.
Ännu en måndag, ännu en arbetsvecka.
Han tänkte på hur otroligt vanligt hans liv var. Ordinärt var kanske ett bättre ord tänkte han.
Hur hade det blivit så här? Han hade gått ut gymnasiet med goda betyg från den treåriga ekonomilinjen, gjort lumpen i Kungsängen, kommit in på Universitetet och utbildat sig till revisor samtidigt som han nästan, nääästan, tagit steget upp till en plats i Allsvenskan med Djurgården.
Det där jävla knät, tänkte han.
Dessutom var han ju inte en tråkig revisorstyp, utan han hade ju varit kung i baren på 90-talet. Han tjänade bra pengar, hade snygga flickvänner, sen hade han träffat Susanne 1997, de hade gift sig tre år senare och fått Jonna två år senare.
Jonna var vild, lika vild som han själv varit i den åldern, med ständigt nya pojkvänner som kom förbi huset. Pojkvännerna var väl en sak, men en strid ström av snygga tjejkompisar gjorde det inte lätt för honom att koncentrera sig.
De där tajta rumporna och fasta brösten som drev honom galen. Jonna var ju 22 år nu så det kändes som det var dags för henne att välja vad hon skulle med livet och skaffa en egen lägenhet.
Själv, tja, han och Susanne pysslade i trädgården när det gav sig, såg någon enstaka match på Tele2, eller 3Arena nu då, och drack för mycket öl och vin på helgerna. Ja, i veckorna också för den delen.
De var nog ett helt vanligt, ordinärt par i e n Stockholmsförort.
Han insåg att han faktiskt var en revisorstyp nu för tiden och stirrade på sig själv i fönstrets reflektion.
Han lutade huvudet lite framåt och försökte se samtidigt som han kände lite med handen. Tunnhårig började han bli också.
Blicken sträckte sig längre bort i reflektionen och där såg han den unga tjejen igen, hon som såg ut som Bo Derek.
Hans tankar irrade. Bo Derek hade varit hans första våta tonårsdröm efter att han sett ”Drömtjejen” med Dudley Moore och henne. Sen kom ju den där usla Tarzan och Bolero som bara gjorts för att visa upp Bo Dereks kropp, men han hade inte klagat. De hade haft alla tre på VHS hemma, hans pappa gillade också den sexiga skådespelerskan, så Arne hade sett filmerna i smyg och ofta onanerat till dem.
Det fanns ju många snygga skådespelerskor idag också, men det var något speciellt med den första våta drömkvinnan.
Om han var ärlig mot sig själv onanerade han fortfarande till Bo Derek. Han vågade inte porrsurfa utifall att Susanne skulle komma på honom.
Utanför fönstret var himlen grå. Grå, grå, grå… Han lät som Brasse Brännström i sitt huvud.
Grå, grå, grå, grååå… Vanlig… Ordinär.
Utropet kom och han ställde sig upp. Innan dörrarna gled upp slängde han en blick på ”Bo Derek” som nickade tillbaka, så hon kände nog igen honom också.
Arne steg ut på plattformen och stod kvar och tittade medan dörrarna stängdes och tåget rullade iväg.
Sakta gick han mot kontoret där Bella hälsade glatt i receptionen och han nickade till svar.
Han ville bara bränna ned hela haket, och med företaget även den 20 år yngre Hampus som var hans chef, HANS CHEF! Det hade varit hans tur.
Arne lämnade sin ytterrock och datorväska och gick in på toaletten.
Han var ofta irriterad nu för tiden. Irriterad var kanske fel ord.
Frustrerad.
Frustrerad över sitt tråkiga, vanliga, ordinära liv. Frustrerad över sin brist på karriär och sin taskiga lön. Frustrerad över att han och Susanne aldrig hade sex längre. Frustrerad över att hans dotter inte gjorde något med livet. Frustrerad.
Enda gången han kände att det lättade var när han onanerade sig till en utlösning. Som nu. Han orkade inte ens börja jobba på måndagen utan att lätta på trycket.
Han drog ut sin halvstyva lem ur byxan och slöt ögonen. Bo Dereks slanka kropp med de fasta brösten och den lilla blonda busken mellan benen tonade upp sig och han styvnade långsamt i sin hand och började dra fram och tillbaka.
Han scrollade fram några lättklädda bilder på henne, och i sina fantasier hade han gjort det här hundratals gånger och även den här gången särade hon på sina ben och lät honom komma in.
Hennes vältränade slanka kropp skakade när han stötte in i hennes trånga fitta gång på gång. Gång på gång. Han lutade sig fram och sög in en liten, styv bröstvårta och hörde Hollywoodstjärnan stöna högt, dra sina naglar längs hans rygg och viska hans namn och hur stor och hård han var.
Sperman sköt ut i handfatet och la sig i strängar över den vita emaljen.
Arne lutade pannan mot spegeln och dunkade den lätt mot ytan några gånger innan han drog igång vattnet, tvättade av ollonet och förhuden och stoppade in lemmen i kalsongen och drog upp blixtlåset.
Han rättade till slipsen, drog handen genom håret och krängde på sig den blå kavajen.
…
Det knackade på dörrkarmen och han vände sig om.
– Rapporterna om en timme?
– Kommer vara klart.
– Bra, bra! Och du, Arne… Du får börja jobba lite mer effektivt, va? Chop, chop liksom.
– Visst Hampus, chop chop!
Hampus gjorde en pistolrörelse och försvann från dörröppningen. Arne såg på sin tändare som låg på bordet, skakade på huvudet och började gå igenom månadens siffror.
Soft Cell – A Non Stop Erotic Cabaret
- Non Stop Erotic Cabaret – Frustration
Lämna ett svar
Du måste vara inloggad för att publicera en kommentar.