Jag tittade in i sakristian för att se hur det gick för Hanna. Hon var om jag får säga det strålande vacker. Klänningen var benvit och av mycket enkel modell. Hon hade inte satt upp håret utan endast flätat ihop det lite slarvigt tillsammans med en massa pärlor. Jag misstänkte att det var skenbart slarvigt och att det tagit en ansenlig tid att få till frisyren så att den skulle hålla hela bröllopet igenom. Pärlorna matchade mormors gamla pärlcollier perfekt som hon bar runt halsen som enda smycke. Hanna tittade upp lite nervöst på mig när jag kom in.

– Redo lilla syster yster? frågade jag.

– Så redo jag kan bli, sa hon.

Jag gick fram till Hanna och gav henne en försiktig kram så att jag inte skulle förstöra någon sminkning eller uppsättning.

– Skall vi gå då? sa jag.

Hanna nickade och tog ett djupt andetag. Jag hade fått hedersuppdraget att eskortera henne från sakristian till vapenhuset där hennes blivande make och min blivande svåger Jonas väntade. Gruset knastrade under våra fötter när vi tysta gick runt kyrkan. Det var ett strålande vackert sommarväder och fåglarna kvittrade och kivades. Jag höll upp den tunga kyrkdörren för Hanna och gav henne en snabb kram innan jag gick in i kyrkan för att sätta mig bredvid mina föräldrar. Min entré var startsignal för organisten och jag hann knappt sätta mig förrän Mendelssohns bröllopsmarsch började att dåna ut i den fullsatta kyrkan.

Hanna hade slagit på stort och satsat på ett slottsbröllop! Det skånska slottet låg idylliskt inbäddat i grönskan. Jag hade inte kunnat njuta av färden genom det idylliska landskapet från kyrkan eftersom brudparet åkte i min pärla. Jag litade inte för fem öre på min svåger och jag visste att han skulle gasa på som en idiot. Alla satt redan ner för mottagningen när jag kom in i slottets bröllopssal efter att ha kollat av bilen som tack och lov var oskadd.

Honnörsbordet var litet med bara föräldrarna och några gamlingar förutom brudparet. Själv var jag placerad vid ett lite mindre bord tillsammans med vänner till Hanna. Min äldre syster Helena var placerad tillsammans med sin man på ett annat bord. Om jag kände Hanna rätt så skulle min bordsdam vara lika singel som jag och vi var förmodligen placerade bredvid varandra med en baktanke. Jag hälsade på alla runt bordet varav jag kände igen flertalet som gamla barndomsvänner till Hanna. Min bordsdam däremot var för mig helt okänd.

– Hannes! presenterade jag mig.

– Alice!

– Om det inte framgått än så är jag storebror till yrvädret till brud som gift sig idag, sa jag.

Alice fnissade lite.

– Hanna och jag känner varandra sen gymnasiet, sa Alice.

Vi var tre syskon i barnaskaran och det var exakt så långt mellan oss att vi aldrig gått på högstadiet eller gymnasiet tillsammans. Vi hade spridit ut oss maximalt för att kunna plåga lärarkåren på effektivast möjliga sätt. Min storasyster Helena var helt enligt stereotypen den ordentliga av oss, ansvarstagande och ambitiös. Hon var läkare och tog hand om oss andra småsyskon på ett föredömligt sätt. Själv så var jag mellanbarnet och därmed medlaren och den självständiga av oss. Hanna som var minst var definitivt den vilda och bortskämda av oss. Hon arbetade som journalist och for land och rike runt till sin mans stora förtret. När Hanna började på gymnasiet så hade jag själv precis börjat studera i Göteborg. Jag hade därmed ingen som helst koll på hennes gymnasiekamrater förutom de som varit med på besök till mig i Göteborg och Alice tillhörde inte den skaran.

– Om jag känner min syster rätt så är du precis lika singel som jag och vi är placerade bredvid varandra med en baktanke, sa jag.

– Stämmer nog, sa Alice.

Hon skrattade och såg lite besvärad ut.

– Jag har absolut inget med bordsplaceringen att göra, sa jag urskuldande.

– Hanna är lite jobbig ibland, sa Alice.

– Om du missförstår mig rätt nu så är jag inte direkt intresserad av Hannas försök att ordna mig en ny flickvän, sa jag.

– Jag förstår precis och jag är inte speciellt intresserad jag heller, sa Alice.

– Skönt att vi tänker lika. Då tycker jag att vi håller god min inför Hanna och har en riktigt trevlig festkväll för det är jag i stort behov av, sa jag.

– Jag kunde inte sagt det bättre själv, sa Alice.

Hon log lite lättat och jag plockade upp det lilla bröllopshäftet som låg bredvid varje kuvert. Jag visste att Hanna lagt ner en eon av tid på häftet. Det innehöll förutom menyn ett litet tidsschema, jag hade fått hedersuppdraget att hålla ett litet tal, och en kort beskrivning av varje gäst. Jag letade upp beskrivningen av mig själv och läste:

”Brudens storebror…”

Jag grinade lite åt beskrivningen som var riktigt finurlig och stämde i stort utan allt för mycket skönmålning. Nyfiket letade jag upp Alice och läste.

– Ah! Du är handbollsspelare, sa jag.

– Stämmer!

– Måste erkänna att jag inte riktigt förstod charmen i handboll när jag bodde hemma. Det var bara friidrott som gällde för mig, sa jag.

– Du måste vara ett undantag i en sådan här handbollsfixerad stad, fnissade Alice.

– Det är nog mig det är fel på, sa jag.

– Du var nyligen hemflyttad eller hur? sa hon.

– Ja. En massa omständigheter sammanföll så det blev så, sa jag.

Jag hade börjat arbeta på Volvo i motorverkstaden när jag läst färdigt. Det var hela skalan från att sitta vid skrivbordet till att stå i labbet och meka i blåställ. Efter en omorganisation där min tjänst blev renodlat skrivbordsarbete så började jag känna att det inte riktigt var min grej längre. Jag började att fundera på att ägna mig åt min hobby att renovera gamla bilar på heltid i stället. Sen kom det där tillfället när alla planeter stod på linje. Jag fick en ny helt hopplös chef, flickvännen gjorde slut och farfar dog.

Min nya chef gjorde arbetet helt omöjligt så jag beslutade att säga upp mig för att ägna mig åt min hobby. När flickvännen ett halvår senare gjorde slut så omprövade jag även mitt val att bo i Göteborg. Hela släkten fanns i Skåne så det fanns egentligen inget rationellt argument för att bli kvar i Göteborg. Det som avgjorde det hela var att farfar efter ytterligare ett halvår gick bort. Pappa var enda barnet så han ärvde farfars hus. I stället för att sälja det så tog jag över det. Jag sålde lägenheten som var min och flyttade till familjens stora glädje hem. Farfars hus behövde en liten uppfräschning men med pengarna från lägenhetsförsäljningen så var det inget problem.

– Så vad arbetar du med? frågade Alice.

– Jag renoverar gamla bilar. Och själv?

– Arbetar på restaurangen Bakfickan nere vid gågatan du vet, sa Alice.

– Där har jag varit. Den är bra, sa jag.

Alice log mot mig.

– Men jag skall börja plugga till hösten, sa hon.

– Vad då? frågade jag.

– Blir ekonomi. Men sen så är det A-laget i handboll som gäller!

– Imponerande, sa jag.

– Vad är det för bilar du renoverar?

– Jag har specialiserat mig på gamla Ford Mustang och Jaguar E-type. De är ganska dyra så jag behöver inte renovera så många för att gå runt och de är extremt populära, sa jag.

Så var det. Jag köpte upp renoveringsobjekt och delar där jag kom åt och plockade sen ihop bilar som gick att sälja. Det hände även att jag fick i uppdrag att renovera klienters bilar åt dem. Jag hade ett litet nätverk runt mig bestående av billackerare, sadelmakare och ytbehandlare som hjälpte mig med det jag inte klarade själv. Jag hade en liten verkstadslokal på industriområdet där jag även hade ett lager med bilar och bildelar.

Det blev en riktigt lyckad middag för Alice var både underhållande och trevlig. Fram trädde en bild av Alice som Hannas bästa vän. De hade börjat att umgås under sista året på gymnasiet och det var nog därför jag inte hade träffat henne. Jag fick en uppdatering i stort av de övriga av Hannas vänner runt bordet.

– Får jag första dansen? frågade jag.

– Gärna, svarade Alice.

Jag reste mig upp och drog ut stolen så att Alice kunde resa på sig.

– Oj! Du var lång, sa jag.

Hon var jämnlång med mig något som jag inte var van vid att tjejer var. Alice fnissade till lite.

– Brukar bli den reaktionen, sa hon.

– Inget negativt, blev bara överraskad. Är van vid att tjejerna når upp till midjan på mig, sa jag.

Alice fnissade till igen.

– Kan tänka att längden är bra i handbollen, sa jag.

– Den är ingen nackdel i alla fall, sa Alice.

Alices kropp var fast och vältränad att hålla i när vi svängde ut i den inledande valsen. Hon var lite spänd men det tolkade jag som att hon inte var så van vid att dansa vals. Trots festsalens storlek så gjorde den varma sommarkvällen att temperaturen nästan blev outhärdlig inomhus och jag hade ganska snabbt hängt av mig kavajen och dragit av mig slipsen. Det var lätt att vara avundsjuk på Alice som var klädd i en snäv ljusgrå ärmlös lång halterneck-klänning med en lång slits för ena benet. Dekolletaget var rejält tilltaget men höll bysten både på plats och visade upp den på ett anständigt sätt. Efter ytterligare en stund på dansgolvet så tog vi omvägen förbi baren och försåg oss med varsitt glas champagne för att därefter tas oss ut på terrassen. Svalkan på terrassen var befriande och vi minglade runt lite bland de andra gästerna.

– Skall vi ta en promenad ner i parken? frågade Alice.

– Inte mig emot, sa jag.

Luften var sval och sommarnatten var perfekt tempererad. Vi promenerade runt i parken samtidigt som vi pratade om än det ena och än det andra. Emellanåt stannade vi till vid andra gäster för en stunds samtal. Så småningom så befann vi oss åter igen på terrassen. Vi lyckades hitta ett lite avskilt hörn där vi stod tätt intill varandra och tittade ner i parken samtidigt som vi pratade. Kvällen kändes verkligen så där perfekt som jag hoppats att Hannas bröllop skulle bli.

Plötsligt så lutade sig Alice mot mig. Hennes läppar snuddade lite trevande vid mina och lika trevande besvarade jag hennes kyss. Hennes tunga letade sig i min mun och strök över min tunga. Jag drog henne tätt intill mig när hon gled upp med armarna om min hals. Plötsligt gjorde hon sig fri och skapade lite distans mellan oss.

– Fan! Varför gjorde jag så där? Det var inte meningen att…, sa hon.

– Jag ber om ursäkt för mitt framfusiga uppträdande, sa jag.

Innan vi hann säga något mer så kom Hanna gåendes.

– Avbröt jag något? frågade hon.

Hanna sken som en sol och jag visste inte hur mycket hon sett av Alices och min kyss. Jag valde alternativet att hon inte sett något.

– Hur skulle min favorit lillasyster kunna avbryta något, sa jag.

Jag gav henne en stor kram som hon tacksamt besvarade.

– Hanna! Min allra bästa vän! sa Alice.

Hon gav Hanna en precis lika stor kram som jag gett Hanna.

– Hur mår den nyblivna frun? frågade jag.

– Har aldrig mått bättre!

– Får man en dans med bruden? frågade jag.

– Hemskt gärna, sa Hanna.

Jag bjöd henne armen och i armkrok med Hanna gick vi alla tre mot festlokalen. Hanna och jag svängde ut på dansgolvet medan Alice försvann bort mot baren.

– Säkert att inget var på gång? frågade Hanna.

– Om du menar något på gång mellan Alice och mig kan du vara helt säker på att det inte var något. Vi listade ganska omgående ut varför vi var placerade bredvid varandra och jag tror ingen av oss behöver någon hjälp med matchmaking, sa jag.

– Jag tyckte det så ut som om det var något på gång, fnissade Hanna.

Jag valde att inte besvara Hannas påstående mycket beroende på att jag själv inte visste varför det som hände egentligen hände och vad jag tyckte om det. Inte så att jag tyckte kyssen var otrevlig utan snarare vad den betydde. Jag lutade åt att precis som Alices reaktion tolka det som ett olycksfall i arbetet. Lite alkohol tillsammans med en intim situation behövde inte betyda någonting över huvud taget. Efter avslutad dans med Hanna så passade jag på att avverka nödvändiga danser med ny och gammal släkt. Jag stod och pratade med min nya svåger i baren när Hanna och Alice dök upp.

– Skulle jag kunna få en dans med min make? frågade hon.

– Låt aldrig en kvinna vänta, sa jag och skrattade.

Jag tittade efter brudparet när de försvann bort mot dansgolvet innan jag vände mig mot Alice igen. Hon såg riktigt bra ut och klänningen klädde henne. Den var kanske egentligen lite vågad för ett bröllop men Alice bar upp den mycket bra. Jag kände hur det hettade till lite på kinderna när jag mindes vår kyss.

– Klockan börjar verkligen bli mycket, sa Alice.

En stor del av de äldre bröllopsgästerna hade avvikit tillsammans med den del som inte skulle övernatta på slottet. Kvar var den festglada yngre delen av gästerna. Det hade varit en lång dag och ute på dansgolvet så kunde jag se att brudparet gjorde sista rycket innan de drog sig tillbaka.

– Jag tror att brudparet drar sig tillbaka snart, sa jag.

Som för att bekräfta min tes så annonserade Hanna att de skulle dra sig tillbaka men att alla kunde fortsätta festen utan deras medverkan. Efter att jag fått den obligatoriska kramen av Hanna så stod jag och tittade på när Hanna och Alice kramade om varandra. Alice kom gåendes mot mig efter att brudparet smitit i väg.

– Det finns ett spa nere i källaren i flygeln. Skall vi ta ett bubbelbad i morgon innan frukosten? frågade jag.

– Får vi det? sa Alice.

– Vi är gäster på slottet och nyckeln går dit så varför inte, sa jag.

– Skall vi säga runt åtta eller är det för tidigt?

– Blir perfekt, sa jag.

Vi tog sällskap till bostadsflygeln och jag gav Alice en kram när hon lämnade mig vid mitt hotellrum. Jag följde henne med blicken när hon försvann bort mot sitt rum innan jag gick in på mitt rum.

*

Jag bytte om på rummet och gick iklädd badrock och tofflor med en handduk under armen genom ett lugnt och stilla slott till spaanläggningen. Dörrlåset surrade till när jag satte nyckelkortet till och jag öppnade och steg in. Det var dämpad belysning i lokalen och en massa värmeljus var tända. Alice var redan där och hon satt redan i bubbelbadet. Hon vinkade när hon fick syn på mig. Jag tog av mig morgonrocken och la handduken ovanpå den innan jag klev ner i bubbelbadet till Alice. Hon hade en röd bikini på sig och hon satt nersjunken i bubbelbadet så att bara huvudet stack upp ovanför vattenytan.

– God morgon sömntuta, sa hon.

– Hallå! Vi sa faktiskt åtta, sa jag.

Alice fnissade lite och sträckte sig mot bubbelbadets kontrollpanel. Den lugna vattenytan försvann direkt i ett bubblande kaos. Jag satte mig i bubbelbadet bredvid Alice.

– Precis vad min trötta kropp behöver, sa jag.

Jag sjönk djupt ner i det varma bubblande vattnet och drog en djup suck av välbefinnande. Hannas bröllopsfest hade blivit riktigt lyckad och jag hade haft det riktigt trevligt tillsammans med Alice. Jag sneglade lite på henne där hon satt bredvid mig. Hon blundade och det såg ut som om hon njöt. Plötsligt så öppnade hon ögonen och vi tittade varandra rakt i ögonen innan vi båda nästan samtidigt vek ner blicken.

– En rejäl hotellfrukost på det här så är allt perfekt, sa jag.

– Det låter inte helt fel, sa Alice.

Vi satt tysta en stund tills timern till bubbelaggregatet slog av.

– Jag känner mig redo för frukost, sa jag.

– Jag med, sa Alice.

Jag kände mig nästan generad när jag reste mig ur bubbelpoolen. Jag svepte om mig handduken och höll upp Alices handduk så att hon kunde gå rakt in i den. Jag hann få en skymt av hennes välformade kropp och det var bara muskler som spelade under hennes hud. Både Alice och jag svepte på oss morgonrockarna efter att vi torkat av oss och begav oss upp mot våra rum. Vi stannade till utanför Alices rum.

– Men då syns vi i matsalen då, sa Alice.

– Syns sen, sa jag.

Jag fortsatte bort mot mitt rum samtidigt som jag hörde hur Alice gick in på sitt rum bakom mig. Det var skönt att stå i duschen och det varma vattnet strilade ner över mig. Jag klädde mig enkelt med skjorta och kortbyxor innan jag snabbt packade ihop alla mina tillhörigheter förutom necessären som jag lät stå kvar på handfatet. Kostymen hade jag hängt in i sitt skyddande fodral redan kvällen innan. Jag anlände till matsalen före Alice och jag hade redan hunnit ta kaffe och morgontidningen när hon kom. Hon hade en kort sommarklänning och skor med klack på sig vilket fick hennes långa ben att se kvinnliga ut. Hon styrde stegen mot mitt bord.

– Vad fin du är, sa jag.

– Tack! svarade hon.

Hon log mot mig och la mobiltelefonen på bordet på platsen mitt emot min. Tillsammans gick vi bort mot frukostbuffén. Det bästa med hotellfrukostar var äggröran och baconen. Speciellt efter en fest så var det en lagom flottig frukost och jag lastade upp rejält på en tallrik. Alice var betydligt mer hälsosam i sitt val av mat och jag antog att det berodde på hennes träning.

– Hur kom du hit? frågade jag.

– Jag fick åka med en i kompisgänget, sa Alice.

– Vill du ha skjuts hem? frågade jag.

– Det vore snällt, sa Alice.

– Jag skall bara borsta tänderna så är jag klar, men jag väntar gärna om det behövs, sa jag.

– Jag har bara tänderna kvar jag med, sa Alice.

– Men då syns vi i foajén om en stund, sa jag.

– Låter bra, sa Alice.

Jag var klar först och hade redan checkat ut och pratade lite med portiern när Alice kom gåendes dragandes på en liten rullväska.

– Inte mer packning? frågade jag.

– Du är kul du! Anade jag lite fördomar där kanske, skrattade Alice.

– Kan bara jämföra med mina systrar och de skulle inte lämna hemmet utan halva garderoben, sa jag.

– Har åkt på alldeles för många matchresor för att inte kunna packa effektivt, sa Alice.

– Rationell! sa jag och skrattade.

Jag tog med Alice ut på parkeringen och styrde stegen mot min bil.

– Är det här din bil? Är det inte den som brudparet åkte i? frågade Alice.

– Det stämmer, det är min pärla! svarade jag.

– Ingen dålig pärla. Vad är det för något? sa Alice.

– Det är en Lotus Elise. Köpte den krockskadad och hade tänkt sälja den efter att jag renoverat den men jag behöll den då jag inte behövde pengarna just då. Den är min lilla försäkring, sa jag.

Till vardags hade jag en liten VW Kangoo som jag använda till att transportera bildelar med, den dög även till att använda i övrigt. Ville jag göra något speciellt så hade jag oftast något renoveringsobjekt som var körbart. Lotusen var bara ren lyx och utgjorde en liten snabbt realiserbar ekonomisk reserv. Jag hade tänkt behålla den över sommaren så fick jag se hur jag gjorde med den till hösten. Under tiden så passade jag på att köra med den så mycket som möjligt för att verkligen njuta av att åka Lotus. Jag packade in bagaget i det minimala bagageutrymmet medan Alice vecklade ner sig i passagerarsätet. Hon log mot mig när jag plockade ner suffletten och satte mig bredvid henne.

– Redo? frågade jag.

Alice nickade och vi gled iväg. Det var perfekt bilväder för en cabriolet och jag körde förnuftig lagligt. Vi gled fram på de smala slingrande vägarna på skånska Österlen. Det var mycket trafik och inte en helt oansenlig andel var små engelska sportbilar. Bostäderna i de små färjelägena ägdes till stor del av resursstarka sommargäster och garagen ruvade på oanade skatter.

– Den där jaguaren har jag renoverat, sa jag.

Jag pekade på den klassisk grön E-typen vi mötte. Föraren vinkade igenkännande tillbaka när jag höjde handen i en hälsning.

– Oj! Vad fin, sa Alice.

– Du skulle sett den innan! Ett ladugårdsfynd som det tog mig nästan ett halvår att fixa till, sa jag.

Alice såg imponerad ut bredvid mig vilket inte varit min avsikt.

– Inget skryt utan mer för att beskriva hur eländigt skick den var i. Slutresultatet visar bara att det lönar sig även om det ser hopplöst ut, sa jag.

Trots sommartrafikens makliga tempo så gick färden alltför fort och ganska snart så släppte jag av Alice utanför huset där hon hade sin lägenhet. Huset låg centralt och jag visste att det var en bostadsrättförening.

– Vill du följa med upp och titta? frågade Alice.

– Självklart så hjälper jag dig med väskan, sa jag.

Alice fnissade lite och jag lyfte lätt ur hennes lilla väska ur bagageutrymmet. Alice hade en liten etta på andra våningen med en liten balkong ut mot en klassisk innergård. Lägenheten var smakfullt inredd och ombonad.

– Tack för skjutsen! sa Alice.

– Det var så lite så, sa jag.

Jag fick en stor kram av henne efter att jag tagit en snabb tur genom hennes lägenhet. Hon stod kvar och tittade efter mig i dörren och det sista jag fick var en liten vinkning innan jag försvann nerför trappen.

*

Telefonens ringsignal väckte mig och jag sträckte mig och fumlade lite efter den innan jag fick tag på telefonen.

– Hannes! svarade jag sömndrucket.

– Hallå! Väckte jag dig? sa Alice.

– Helt ärligt, Ja! svarade jag.

Alice skrattade och jag passade på att samla tankarna och sätta mig upp. Solen sken in i glipan mellan väggen och rullgardinen och det var redan varmt i rummet.

– Vill du följa med och bada? frågade Alice.

– Låter trevligt, sa jag.

– Jag hämtar dig om en halvtimme. Packa i ryggsäck.

– Okej!

Jag tog en snabb vända ut i badrummet och duschade och rakade mig innan jag slängde i mig frukost. Det ringde på dörren när jag packade ner badbyxor, handduk och lite fika i en ryggsäck. Alice log stort mot mig när jag öppnade ytterdörren. Hon var klädd i ett MC-ställ och ute på min garageuppfart stod ett monster till motorcykel.

– Kom in, sa jag.

Jag stängde dörren om henne och Alice släppte en väska på golvet innan hon gav mig en snabb kram.

– Så motorcykel, sa jag.

– Säger bilfantasten, sa Alice.

– Kanske inte helt van vid att tjejer kör monsterbågar, sa jag.

Alice skrattade lite och tittade sig omkring.

– Vilket fint hus, sa Alice.

– Det var farfars, sa jag.

– Hade du renoverat? frågade Alice.

– Vi såg till att det yttre var okej alltså tak, fönster och dörrar när farfar levde men resten har jag fixat till nu, sa jag.

Vi hade sett till att renovera det yttre när huset började att förfalla lite för mycket. Men farfar vägrade konsekvent att göra något inomhus eftersom han tyckte det var onödigt. När jag tog över huset så var det enklast att bara blåsa ut rubb och stubb. Det var ett litet egnahemshus i ett plan med källare och det var nog det enda huset i hela kvarteret som inte byggts till. Två små sovrum, badrum, kök i korridor och ett finrum förvandlade jag till ett sovrum med badrum och ett kök och allrum i öppen planlösning. I källardelen fanns ett garage som jag behöll. Dessutom disponerade jag om pannrummet, tvättstugan och förrådet så att jag fick ett sovrum till förutom en tvättstuga med förvaring. Oljepannan och oljetanken åkte ut och in åkte fjärrvärme istället. Sovrummet i källaren var för ett förhoppningsvis framtida barn men fram till dess så var det mer av karaktären förråd. Jag tog med Alice på en liten husvisning och avslutade ute på däcket på baksidan.

– Oj! Pool, sa Alice.

– Det var väl inte direkt planerat men jag har en kompis som säljer pooler så jag blev utsatt för en liten övertalningskampanj, sa jag med ett skratt.

Faktum var att poolen kom från ett konkursbo så den hade inte kostat en förmögenhet och den var inte speciellt stor heller. Dessutom så hade jag fått installationen helt utan kostnad förutom schaktkostnaden som jag stått för även om jag fått en rejäl rabatt. Det skjutbara pooltaket hade jag däremot nästan betalt fullt pris för men det förlängde säsongen rejält samtidigt som driftsekonomin blev bättre.

– Med tanke på tomtens utseende så gick det inte att göra så mycket, sa jag.

Lutningen på tomten gjorde den egentligen ganska värdelös och majoriteten av grannarna hade terrasserat upp sina tomter eller byggt däck i olika etager.

– För att inte bara få en massa trädäck så blev det ganska bra, sa jag.

– Ser najs ut, sa Alice.

– Återstår att ha första poolpartyt eftersom jag drog i sista skruven i däcket förra helgen, sa jag.

– Jag kommer garanterat om jag blir bjuden, sa Alice.

– Skall vi sticka iväg innan hela Skåne ligger på stranden? sa jag.

Alice skrattade och vi gick in i huset igen och jag passade på att låsa altandörren. I hallen packade Alice upp ett MC-ställ ur väskan hon haft med sig.

– Här! Ta på, sa hon.

Jag krängde på mig MC-stället som passade förvånansvärt bra.

– Du är ungefär lika stor som mitt ex, sa Alice.

Jag greppade min ryggsäck och larmade på och låste ytterdörren. Ute vid motorcykeln så gav Alice mig en hjälm som jag satte på mig efter att Alice visat hur hjälmlåset och internradion fungerade. Hon äntrade motorcykeln och jag satte mig lite tvekande bakom henne.

– Du kan hålla dig i handtagen bak eller om min midja, sa Alice.

Jag provade med handtagen men det kändes alldeles för osäkert så jag tog ett stadigt tag om Alices midja istället.

– Du behöver inte krama ihjäl mig, hörde jag Alice i radion.

Jag lossade lite på mitt grepp om henne samtidigt som motorcykeln mullrade igång. Maskinen vibrerade hotfullt och jag undrade vad jag gett mig in på.

– Redo?

– Redo! sa jag lite tveksamt.

Vi vinglade till lite innan Alice gav så mycket gas att fysiken skötte resten. Efter en stund så övergick känslan av osäkerhet i en ny känsla av frihet och jag började att njuta av färden. Det närmaste jag kunde jämföra med var att köra en cabb. Det kändes i alla fall nästan som en besvikelse när vi anlände till badplatsen.

– Härlig frihetskänsla och fartupplevelse, sa jag.

– Då körde jag bara lagligt skall du veta. Kom igen när jag drar på lite, sa Alice.

Alice plockade upp en väska ur packlådan och låste fast hjälmarna i motorcykeln innan vi gick ner på stranden. Det var lagom med folk och vi slog oss ner på lagom avstånd från andra besökare. Alice hade redan badkläderna på sig under MC-stället medan jag fick byta om till badbyxor med en handduk om midjan. Vi hade knappt slaget oss till ro på våra handdukar förrän någon ropade:

– Alice!

Jag tittade i riktning mot den som ropat. Två tjejer något yngre än Alice och mig vinkade när de styrde stegen mot oss.

– Hej Cia, hej Becca! sa Alice.

Jag höll upp handen mot den första av tjejerna.

– Hannes, sa jag.

– Cia!

Proceduren upprepade sig med Rebecka. Cia och Rebecka slog sig ner och packade upp sina saker. Båda hade strandstolar med sig och riggade upp dessa bredvid oss.

– Vi spelar handboll tillsammans, sa Alice.

Tjejerna tittade lite frågande och nyfiket på mig.

– Hannes är storebror till Hanna och vi träffades på hennes bröllop i helgen, sa Alice.

– Hur kommer det sig att vi inte träffat dig tidigare? frågade Rebecka.

– Precis flyttat hem från Göteborg, sa jag.

– Är ni ihop? frågade Cia.

– Fan ge dig Cia! sa Alice.

– Men vadå? Du är med en okänd snygging på stranden! Då får man väl fråga? sa Cia.

– Nä! Vi är inte ihop, sa Alice.

– Vad gör ni här tillsammans då?

Jag kände mig lite generad av Cias frågor och jag försökte styra bort samtalet.

– Alice var min bordsdam på bröllopet och vi hade trevligt ihop, sa jag.

Cia tittade lurigt på mig och rotade fram något ur sin väska.

– Du kan väl hjälpa mig med att smörja in ryggen, sa Cia.

Hon höll fram flaskan med solkräm. Jag tittade frågande på Alice som himlade med ögonen och såg allmänt irriterad ut.

– Kom igen, sa Cia.

Jag tog flaskan ifrån henne medan hon hakade av sig bikinitoppen. Cia var kortare, muskulösare och kurvigare i kroppen till skillnad från Alice som var lång och atletisk. Jag anade att de hade olika roller i handbollslaget. Cia hade stora bröst och hon höll ena armen lite vårdslöst över dem. Jag misstänkte med tanke på Alices reaktion att Cia spelade något spel med mig. Jag klämde ut en klick solkräm i handen och masserade in den på Cias rygg utan att komma i närheten av något intimt fastän Cia konstrade lite.

– Då kan du lika gärna smörja in mig med, sa Alice när Cia konstrade lite väl mycket.

Tacksamt tog jag emot Alices uppmaning och smörjde in hennes rygg med solkrämen medan Cia surt tittade på. Efter uträttat värv lämnade jag tillbaka solkrämen till Cia.

– Akta dig för Cia! Hon byter män som vi andra byter underkläder, viskade Alice.

Det var nästan skönt att få lämna stranden eftersom Cia mer eller mindre antastade mig. När vi badade så klängde och klättrade hon på mig på ett sätt som fick mig att känna mig obekväm. Alice himlade bara med ögonen och gjorde grimaser när jag tittade på henne som bara bekräftade att det var så Cia gjorde med alla män.

*

Jag hade äntligen kommit mig för att ordna det där poolpartyt jag funderat på så länge. Party och party! Det var inte så mycket party utan snarare en familjeträff med mina syskon och familjer förutom Alice som enda icke-släkting. Helenas barn i småskoleålders stod för partyt när de skrikande av lycka äntrade min pool, jag var numera deras favoritmorbror. Dessutom hade jag lånat Jonas monstergrill eftersom min egen knappt dög till att grilla varmkorv på. Det var nästa investering jag tänkte satsa på, en ordentlig grill. Men det skulle vara en kolgrill och inte en gasol som Jonas.

– Hur mår syster yster? frågade jag efter att jag gett Hanna en stor kram.

– Oförskämt bra, fnissade hon.

– Ser fram emot bröllopsresan antar jag?

– Den skall bli trevlig! Och tack för att du vill ta hand om Zorro! sa Hanna.

Zorro var Hannas gamla katt. En Perser som inte gjorde skäl för namnet Zorro längre utan snarare borde hetat Trötter eller Sover. Han var lättskött i alla fall vilket var ett stort plus.

– Vi skall ha grabbhäng i soffan, titta på oanständiga filmer och dricka pilsner, sa jag.

Hanna fnissade lite.

– Hur går det med Alice då? frågade Hanna.

– Vadå går?

– Jag är kanske din lillasyster men jag är inte blind. Du tittar på Alice på ett sätt som du aldrig tittade på Sofia. Och Alice är skitjobbig! Det går inte att umgås med henne, hon bara pratar om dig, sa Hanna.

Jag tittade bort mot Alice som stod och pratade med Jonas.

– Hur mycket har ni träffats sedan bröllopet?

– Nästan varje dag, sa jag lite generat.

– Och så säger du att det inte är något mellan er? sa Hanna.

Jag tittade på Alice igen och såg att hon stod och sneglade bort mot Hanna och mig.

– När du säger det på det sättet så, sa jag.

– Så vadå?

– Så är det nog något från min sida i alla fall, sa jag.

– Då tycker jag att du skall gå bort till Alice och ta reda på vad jag redan vet. Att det är något från hennes sida också, sa Hanna.

Mina syskonbarn plumsade och stojade i poolen medan jag tog in det Hanna sagt.

– Kom så går vi bort till dom. Jag kan ta med min man till grillen eller något, sa Hanna.

Tacksamt tog jag emot Hannas erbjudande och vi gick bort till Alice och Jonas. Alice följde mig hela tiden med blicken vilket fick mig att känna mig osäker.

– Hej käre man, sa Hanna.

Hon gav Jonas en puss på kinden.

– Jag tror att vi behövs borta vid grillen, sa Hanna.

Hon tog en förvånad Jonas i handen och drog med honom bort mot grillen medan jag blev ensam kvar med Alice.

– Den där kyssen på bröllopet, sa jag.

Alice såg lite generad ut.

– Jag har inte kunnat släppa den och jag hoppas att du inte heller kunnat det med tanke på allt som hänt efter bröllopet, svamlade jag.

Jag la upp handen lite försiktigt på hennes höft vilket resulterade i att Alice la sin hand ovanpå min arm.

– Jag har inte kunnat släppa den heller, sa hon.

Jag drog henne lite närmare mig vilket fick till följd att Alice smekte upp en hand om nacken på mig och gav mig en kram. När jag tittade över hennes axel så kunde jag se Hanna stå och le borta vid grillen. Hon skulle bli olidligt dryg för att hon fått rätt i sitt försök att para ihop Alice och mig trots att vi båda försäkrat att vi var ointresserade.

– Morbror Hannes!

Jag tittade ner på min systerson.

– Vad är det Hampus? frågade jag.

– Vet du om att du är min bästa kompis i hela världen! sa den snusförnuftiga sexåringen.

– Är jag din bästa kompis bara för att du får komma och bada i min pool så ofta du vill? frågade jag.

– Ja! sa Hampus och nickade ivrigt.

Barn kunde vara förödande ärliga och jag skrattade lite när jag böjde mig ner och lyfte upp honom.

– Vilken tur att jag har dig till bästa kompis, sa jag.

– Vill du bada med mig? frågade han.

– Självklart! sa jag.

Utan att släppa taget om honom så hoppade jag rakt ner i poolen vilket resulterade i ett rejält plask följt av ett hysteriskt skratt från Hampus.

– Du är ju helt knäpp morbror Hannes! Bada med kläderna på! sa Hampus.

Jag hade hoppat i poolen iförd skjorta och badshorts så det var egentligen inte så konstigt. Skjortan blev våt men den skulle ändå åka i tvättkorgen.

– Men du ville ju bada med mig, sa jag.

– Jamen du hade ju kunnat ta av dig kläderna först, sa Hampus.

– Ja jo, du har nog rätt, sa jag och skrattade.

Jag stänkte lite vatten på sexåringen som svarade med att formligen dränka mig i en plaskattack. Ganska omgående så fick Hampus med sig sin femåriga lillasyster Hedvig och plötsligt så infann jag mig i ett vattenkrig med mina syskonbarn. Ett krig jag ovillkorligen skulle förlora!

– Barn! Ta det lite lugnt med Hannes nu, sa Helena.

– Ja mamma! sa barnen i mun på varandra.

Min storasyster hade pli på sina barn vilket jag uppskattade. Istället för det våldsamma vattenkriget så skjutsade jag runt barnen på diverse olika flytetyg vilket även det resulterade i glada klingande barnskratt.

Lugnet sänkte sig över trädgården när mina syskon med sina familjer tackat för sig och åkt hem. Hampus och Hedvig hade fortsatt stoja och lekt medan vi andra slagit oss ner i mina utemöbler och avnjutit maten som Jonas grillat. Alice och jag satt kvar i mina utemöbler med varsitt glas rödvin och pratade.

– Skall vi ta och plocka in och sen ta en promenad? föreslog jag.

– Låter bra, sa Alice.

Snabbt röjde vi bort alla disk och badtillbehör och medan Alice laddade min diskmaskin så plockade jag in dynorna till utemöblerna och drog över poolskyddet. Jag låste altandörren och mötte upp Alice i hallen. Det blev lite trångt och när jag kände Alices hand på min arm så la jag upp handen på henne höft och drog henne intill mig. Kyssen var inte lika trevande som på bröllopet utan mer utforskande. Alice slingrade upp armarna om halsen på mig och jag höll henne tryckt mot mig med händerna om hennes midja. Till slut så stod vi bara och höll om varandra och Alices varma kropp mot min fick mig att känna mig lycklig.

– Skall vi strunta i promenaden? frågade jag.

Alice drog på svaret och kramade mig lite hårdare.

– Nej! Vi tar promenaden, sa hon.

Jag larmade och låste dörren när vi tagit oss ut ur huset. Det var fortfarande varmt ute och jag hade hängt den tunna tröjan jag tagit med lite vårdslöst över axlarna. Någonstans på vägen så flätade vi ihop våra händer och gick sakta hand i hand samtidigt som vi blandade tystnad med samtal. Helt utan plan så vandrade vi runt i sommarstaden och helt plötsligt så var vi tillbaka där vi börjat.

– Följer du med in? frågade jag.

– Självklart, sa Alice.

Vi hann knappast in förrän vi började att dra av oss kläderna och när vi tumlade ner i min säng så var vi redan nakna. Alice kropp var varm mot min och jag smekte henne försiktigt. Försiktigt böjde jag mig ner och strök med tungan över hennes bröstvårta. Reaktionen kom direkt! Hon stönade till och pressade sig hårt mot mig. Alice flämtade uppskattande när jag kysste mig ner över hennes kropp och när jag gled ner med tungan mellan hennes kladdiga veck så sköt hon upp höften mot mig. Jag kunde inte motstå frestelsen att glida med tungan mellan hennes kladdiga veck och smaka på hennes upphetsning.

Alice stönade högt och uppmuntrande vilket fick mig att fortsätta att glida runt med tungan. Alice drog hetsigt i mig och när jag kröp upp över henne så greppade hon min lem och förde mig rätt. Jag stönade nog till lite förvånat när jag sjönk in i hennes heta inre. Alice drog upp knäna och gled upp med benen runt mig. Vi kysstes samtidigt som jag började att ta henne. Alice rörde sig under mig samtidigt som hon smekte mig och manade på mig. Hon var varm och het mot min kropp och jag kunde känna hur utlösningen laddade upp i min kropp.

Jag tog Alice ganska snabbt och hårt när jag fick utlösning! Hårt pressade jag mig in i henne och började att tömma all säd i henne. Ungefär samtidigt så fick Alice orgasm och hon skakade till under mig. Tungt sjönk jag ner över Alice för att sedan tillfredsställd rulla av henne. Jag krånglade lite med täcket innan jag fick upp det över oss. Jag kröp intill den varma kvinnan och drog henne intill mig vilket fick henne att fnissa till lite.

Jag vaknade av att en mobiltelefon ringde. Sömndrucket försökte jag samla tankarna när Alice svarade.

– Ja Alice?

Jag tvingade upp ögonen och fick syn på Alice som satt på sängkanten med telefonen i handen. Jag rullade över mot henne och la armen om midjan på henne.

– Nej, jag är inte hemma mamma utan hos Hannes.

Hon hummade lite när hennes mamma svarade något.

– Om ni åker och köper frukostbullar så skall jag messa över adressen, sa Alice.

Jag tittade upp lite frågande på henne.

– Då syns vi snart. Kram!

– Vad händer? sa jag.

– Mamma och pappa kommer om en kvart tjugo minuter så vi får sno på, sa Alice.

Vi hann precis få på oss kläderna och bädda sängen när det ringde på min ytterdörr. Jag öppnade upp dörren till trädäcket medan Alice släppte in sina föräldrar. Jag tog ett djupt andetag och gick in för att presentera mig. Alice mamma och pappa var trevliga och jag hade inte behövt vara nervös. Vi hjälptes åt att duka ut frukosten på däcket där jag hade en liten soffgrupp. Förmiddagssolen värmde och det skulle bli en varm dag. Vi pratade och åt de nybakade frallorna och drack kaffe till.

– Så du är bilmekaniker, sa Alices pappa.

– Nja! Jag renoverar gamla bilar men egentligen så är jag civilingenjör, sa jag.

Alices pappa såg förvånad ut och han skickade en frågande blick till Alice som ryckte lite frågande på axlarna.

– Jag har bara berättat för Alice vad jag sysslar med och hon har nog dragit sina egna slutsatser, sa jag.

Jag såg att Alices pappa såg frågande ut.

– Jag arbetade med forskning och utveckling av motorer på Volvo och renoverade bilar som hobby. Sen så blev det så att jag valde att föröka leva på min hobby. Jag har ju alltid kvar min examen att falla tillbaka på, sa jag.

– Nej! Nu måste vi åka vidare, sa Alice mamma.

Hon reste sig för att göra en ansats till att börja duka ut.

– Det tar jag hand om! Tack för frallorna och sällskapet, sa jag.

Alice mamma log tacksamt och tog med sig sin man som jag egentligen kunde ha tänkt sig att stanna kvar ett tag till. Jag fick en kram av Alices mamma och ett redigt handslag av hennes pappa innan de båda kramade om sin dotter och försvann runt husknuten. Jag suckade ut och slog mig ner i soffan igen.

– Du passerade galant nålsögat, fnissade Alice.

– Känner mig korsförhörd, sa jag.

– Pappa är gammal polis så det är inte fel beskrivet, sa Alice.

– Kände på mig att han gjort det där förr, sa jag.

– Det är alltid det här stadiet som jag fasat för med tidigare pojkvänner, sa Alice.

– Så jag är pojkvän nu då? sa jag.

– Officiellt ja, sa Alice och gav mig en puss.

– Nja, sa jag.

Alice tittade förvånat på mig.

– Vi har mina föräldrar kvar, sa jag.

– Men de har jag träffat så många gånger så de känner jag, sa Alice.

– Ja men inte som flickvän, sa jag.

– Ligger något i det, sa Alice.

– Och sen så har vi min jobbiga lillasyster Hanna som kommer att tråka livet ur oss för att hon lyckades att para ihop oss, sa jag.

Det var trots allt en glädje som jag kunde unna min syster eftersom hon trots allt ansträngt sig lite när hon försökt para ihop oss.

SLUT