Det här är del 8 av 8 i Väktarna

Kapitel 14
Livet är en fest…
Vi stannade på ön i en vecka och det blev många och långa samtal om det mesta. Jag bekantade mig med Niklas och Rebecka och vi kom överens om att hålla kontakten, som om de hade något val
Vi kom hem och till min stora förvåning så anpassade sig Jasmine väldigt väl och väldigt snabbt till att bo i ett vanligt hus i en vanlig stad och inte i en borg på toppen av en klippa
Ana valde att följa med Jörgen hem till hans land för att de skulle kunna landa i att ha funnit varandra. Hope anpassade sig också snabbt till hela situationen och Sue och hennes familj likaså
Jag som trott att det skulle kunna bli slitningar och problem tittade bara förbluffat på och fattade egentligen ingenting men jag ifrågasatte inte utan jag bara log och accepterade att saker och ting föll på plats av sig själv
Jag invigde Jasmine i våra hemligheter och delade med mig av våra krafter, det fick inte finnas något som skilde oss åt. Vi var tvungna att vara jämbördiga för att balansen inte skulle rubbas
Som sagt dagarna rullade på och vi kom in i våra rutiner, vi satt vid frukostbordet en dag och åt efter vår träning. Morgondis låg vid bordet och blev bortskämd av både Jasmine och Hope
Jag drack mitt te och tittade ut genom fönstret när min telefon ringde, jag svarade och det var Aisha som ringde
– Hej far
– Hej Aisha sa jag, vad har du på hjärtat?
– Har ni möjlighet att komma hit?
– Det tror jag, jag får bara höra med Sue och Jim om Hope kan vara där, skolan har börjat
– Ringer du tillbaka när du pratat med dem
– Javisst säger jag, det löser vi
– Bra då hörs vi på en stund
– Det gör vi
Jag lägger på luren och tittar på Jasmine, jag lyfter på telefonen och ringer till Sue och Jim och de säger ja till att de kommer och stannar ett par dagar hos dem. Jag tackar och lägger på luren och ringer tillbaka till Aisha
– Vi kan komma
– Perfekt säger hon, när?
– Vi skall bara äta, packa våra väskor och lämna din syster, sen flyger vi. Vi kan vara hos er någon gång i morgon
– Bra säger hon då ses vi då
– Det gör vi
Jag lägger på och vi äter färdigt. Vi packar våra väskor, vi sätter oss i bilen och kör till Jim och Sue, de tar emot oss och vi går in. Jag tackar för hjälpen och de säger självklart. Vi går ut och sätter oss i bilen och kör till flygplatsen
***
– Hej Aisha säger Jasmine, vad gäller det?
– Far
– Ja?
– Något säger mig att vi måste åka till japan
– Varför?
– Därför att jag tror att det är dags för mig att få mitt namn
– Hur vet du det?
– Därför att något ropar på mig om nätterna, jag drömmer om japan och något ropar på mig
– Ja säger jag, då reser vi
– Mattias kan inte följa med han har jättemycket i skolan just nu så vi får åka utan honom
– Och han är okej med det?
– Jadå, han är van vid att jag reser iväg emellanåt, jag har min uppgift i denna soppa så jag reser iväg ibland
– Jaså och gör vad?
– Hm jag är livvakt åt två kvinnor och en tjej som samlar information, ibland så är det insamlandet lite farligt och då behöver de någon som ser efter dem. Det är min uppgift
– Vem ligger bakom det?
– De utvalda, vi fick våra uppgifter förra året
– Jaså säger jag, vi kanske skall bjuda med dem till huset, de ville läsa våra böcker
– De är inte hemma säger Aisha, de är upptagna med annat
– Jaså, vad?
– Har inte en aning, men jag tror att Ana är med dem
– Det har hon inte sagt något om
– Ja inte vet jag säger Aisha men vi måste resa nu far, det drar verkligen i mig
– Ja säger jag då åker vi
Vi åker iväg till planet och går ombord
***
– Så vackert här är säger Jasmine
– Ja säger jag och ler, man kan växa upp på sämre platser
– Vad kommer hända?
– Vår dotter kommer bli kallad till skogen av något djur, sen kommer det djuret att visa sig för henne. När hon har pratat med djuret så kommer hon att få sitt namn
– Kommer jag att gå igenom samma sak?
– Jag vet faktiskt inte vi får se vad som händer, men att Aisha kommer göra det är det inget tvivel om, hon är min dotter så familjebanden kräver det av henne. Det är därför det drog i henne och hon kände en lätt desperation om att åka hit. Det har skjutits upp precis som det gjordes med Ana, men vi åkte direkt hit när Ana fått sina krafter. Jag ville inte störa dem med åka hit direkt efter deras bröllop men vi skulle nog gjort det. Det hade sparat henne obehag
– Jaså säger Jasmine, hade det kunnat bli komplikationer?
– Har inte en aning, men hennes desperation säger mig att det kunnat bli så. Hon skall egentligen få en dräkt och svärd av mig, men jag har ingen dräkt, svärdet har hon fått. Farfars svärd duger, Mita sydde min och Anas, jag har inte skaffat en till Hope än eftersom hon fortfarande växer, men Jasmine är färdigvuxen
– Prata med Isabella om jag förstått det rätt så sydde hon Niklas och Rebeckas nya dräkter
– Då får jag göra det, vi kan kanske besöka dem när vi reser hem
– Ja säger Jasmine och ler
– Far
– Ja säger jag
– Var detta ditt rum? Frågar Aisha
– Ja säger jag, min fars rum var det som är bredvid, häxans rum ligger i andra änden av huset
– Häxan?
– Mita, min tant hon mördade min far och Jessika, för att driva mig att bli något som jag inte ville bli. Hennes oförmåga att älska gjorde att hennes planer grusades, och de grusades rejält. Hon begick rituellt självmord därute i trädgården vid din farfars grav
– En spännande dam låter det som
– Haha ja hon var speciell, men i alla fall hennes rum ligger i andra änden av huset. Jag har inte varit där sedan hon dog
– Jaså varför?
– För att jag vet inte hur många fällor hon gjort där
– Va?
– Det skulle inte förvåna mig om hon har minerat hela rummet. Ingen går in där
– Så pass säger Aisha, som sagt en spännande dam
– Ja verkligen
Vi tillbringar dagen i huset och mörkret faller, vi gör oss redo för att sova. Jag och Jasmine lägger oss i fars rum och Aisha lägger sig i min säng. Vi somnar och jag hör hur huset sjunger mig till sömns
Aisha vaknar och hör hur den röst som kallat på henne i hennes nya hemland kallar på henne. Högre än någonsin tidigare, hon reser sig ur sängen och klär på sig tyst. Hon öppnar skjutdörren och smyger sig ut i natten
Hon ger sig in i skogen, ledd av ljudet som kallat på henne. Hon går i en halvtimme, sen stannar hon. Källan till ljudet sitter på en trädgren. Hon hör den kalla ut i natten och hon sätter sig och betraktar den
Hon rör sig inte utan hon beundrar den där den sitter, hon hör den ropa igen och hon ser att den vänder sina ögon mot henne och hon känner det som om den tittar rakt in i hennes själ
Den flyger ner och landar på marken framför henne, hon sträcker ut handen och smeker den försiktigt, hon känner dess mjuka fjädrar under fingrarna, det tittar på henne och hoar
Den lyfter och flyger ett varv över henne sen flyger den vidare i natten. Aisha sitter där och tittar förbluffat på fågeln när den flyger iväg. Hon känner att hon är våt på kinderna. Jag går fram till henne, jag sätter mig bredvid henne
– Så vacker den är far
– Ja mitt barn säger jag, och väldigt ovanlig
– Jaha säger hon, så mitt namn är Fukuro
– Ja säger jag
Jag börjar lysa och hon slår ut med armarna och tittar på mig och ler
– Vad händer nu?
– Nu skall vi tillbaka till huset och sova, i morgon så skall vi flyga hem och hälsa på Isabella. Jag skall be henne om en tjänst
– Jaha vilken?
– Du skall få din dräkt som visar att du tillhör oss, väktarna
– Jaså säger hon och ler
– Du har redan fått dina svärd, du fick din farfars
– Ja säger hon och ler
– Skall vi?
– Javisst säger hon, hur visste du var jag var?
– Jag sover väldigt lätt, så jag hörde när du steg upp sen följde jag efter dig hit. Jag gjorde likadant med din syster och Ana
– Hörde de dig också?
– Haha ja säger jag, jag försökte inte smyga mig på er
– Nej säger hon och ler, försöker du säga att om du gjort det så hade vi inte hört dig?
– Haha det vet jag inte men jag hade gjort mitt bästa för att ni inte skulle göra det
– Ja säger hon och ler
Vi kommer tillbaka till huset och vi lägger oss
***
– Jag skulle vara dig evigt tacksam om du kunde hjälpa mig Isabella
– Självklart säger hon, jag har tyg kvar så det blir inga problem, vill du ha den nya eller gamla modellen?
– Förlåt?
– Jag gjorde en del anpassningar och förbättringar på de fyra jag sytt till Niklas, Rebecka, Jesper och Esmeralda
– Jaså fråga Aisha det är hon som skall ha den på sig säger jag med ett leende
– Det skall jag göra
– Vad blir jag skyldig?
– Va ingenting, det är bara roligt att sy, då har jag något att göra
– Tack säger jag och ler. förresten kom Gwen på vem det var som var så rädd?
Hon tittar på mig och säger
– Det är inte min sak att berätta
– Jaha säger jag, det var ett undvikande svar
– Ja säger Isabella som sagt det är inte min sak att svara på
– Det känns som att du försöker skydda mig från något
– Ingen kommentar
– Så Ana vet vad som det gäller eftersom hon har rest med dem
– Ingen kommentar
– Vem kan ge mig en kommentar?
– Niklas och Rebecka
– Jaha och var är de?
– Jag vet faktiskt inte och du kan inte ana hur det stör mig
– Jo faktiskt säger jag det kan jag
– Ja säger hon och ler, kan jag få fresta med en kopp te?
– Ja tack gärna säger jag
Hon reser sig och går ut i köket och lagar te åt oss. Hon kommer tillbaka med muggarna och sätter dem framför oss. Vi tackar henne och vi dricker. Ingen säger något och vi njuter av teet
– Är Aisha tillbaka hos Mattias?
– Ja vi lämnade henne i deras lägenhet
– Så bra säger Isabella, hon är en fantastisk flicka säger Isabella, jag gillar henne väldigt mycket. Hon är väldigt bestämd, men hon har samtidigt ett väldigt stort hjärta
– Tack säger Jasmine, hon brås på sin pappa
Hon tittar på mig och ler, jag tillbaka och säger
– Jag skulle nog säga att hon brås på sin mor
– Farmor säger Isabelle
– Ja säger hon
– Vet du när mor och far kommer hem?
– Nej hjärtat tyvärr inte
– Nähä säger hon
– Saknar ni dem?
– Ja varje gång de åker iväg så saknar vi dem, men vi vet att de har sin uppgift och de måste ta hand om den. Men det gör det inte lättare
– Jag tror att Hope känner likadant när vi reser säger jag, det blir nog lättare när ni blir äldre
– Ja för då kan vi följa med säger Leonardo, men just nu så är det bara jobbigt, Simon och Gwen är också hemma men det är inte samma sak. Vi saknar våra föräldrar. Farmor och farfar är underbara och Simon och Gwen gör så gott de kan för att vi inte skall sakna dem för mycket men…
– Ni saknar dem ändå
– Ja
– Hur kommer det sig att du har tre namn?
– Oj ja du, min mor gav mig ett när jag föddes, sen så gav mig min far ett namn, egentligen så var det naturen som gav mig det namnet, men min far såg till så att jag fick det. Sen det sista namnet gav faktiskt Jasmines far mig
– Nja du valde själv när du kom till oss hjärtat, det svaret du gav honom på varför du var där
– Vad sa du? Frågar Isabelle
– Jag sa att jag sökte visdom, Seji betyder den vise
– Vad Betyder Michal?
– Hm på hebreiska är det vem är som gud
– Jaha och Kuzuri är järv säger Isabelle
– Ja säger jag, när jag var ett par år äldre än er så smög jag mig ut ur vårt hus på nätterna för att smyga i skogen. En natt när jag gjorde det så klättrade jag upp i ett träd och la mig där. En hjort kom till platsen och började äta. När den varit där en stund så kom en Järv, jag såg hur han smög sig på hjorten och attackerade den och dödade den. Jag såg den äta sig mätt sen sprang den iväg. När jag kom hem så målade jag den och sparade teckningen. När min far frågade mig vilket namn jag ville ha så visade jag honom bilden. Han gjorde som vi gör i vår familj när vi får vårt namn valt åt oss. jag bär mitt namn på ryggen
– Som vi andra då
– Ja säger Isabella
– Far är den unga pantern och mor lotusblomman
– Ja säger Isabella
– Hyo och Hasu säger jag
– Nej vi får väl åka hem, jag tror att vår lilla flicka därhemma saknar oss
– Hon är rätt bestämd din dotter säger Isabelle
– Haha ja det är hon, jag tror att mitt sinnestillstånd när hon var liten har präglat henne. Ni förstår hennes mor dog när hon födde henne. Så jag fick uppfostra henne själv
– Samma sak som nästan hände när vi föddes men far gick som han själv säger bananas och helade mor
– Jag hann inte det, Marie var redan död fast jag inte visste det när de tog ut henne. De sövde henne och hon dog under narkosen, det var bara ett av tusen misstag som gjordes den natten. Men jag fick Hope och som sagt hon präglades nog av mitt humör då. Men hon är en väldigt mild flicka, hon har ett stort hjärta och jag kan lova er att hon tar sitt uppdrag på fullaste allvar och hon kommer göra allt hon kan för att hjälpa er. Det är Morgondis man skall se upp med säger jag och tittar på dem med allvarlig blick, han är ju ändå en varg
– Jasmine skrattar när hon ser deras miner och de tittar på henne. Han bara skojar med er, Morgondis är inte så farlig som han ser ut
– Hur gick det till egentligen frågar Leonardo
– Som jag sa innan så när vi får våra namn så kallar skogen på oss, vi ger oss ut där och i hennes fall så hade en stor varg, en väldigt stor varg. Fastnat i en fälla och Hope hjälpte henne loss, som tack för hjälpen så gav hon morgondis till Hope, sedan dess så har de varit oskiljaktiga
– Jag vill också ha ett husdjur säger Isabelle
– Det kanske du får en dag säger jag, vem vet
– Ja säger Jasmine en dag kanske
– Mm säger Isabelle, en hund eller katt säger hon
– Mm säger Leonardo
– Nej nu får vi åka säger jag, jag tackar för att du vill hjälpa mig, behöver du hjälp någon gång så bara vissla så kommer jag
– Vi säger Jasmine och ler
– Vi säger jag med ett leende
Vi reser oss och går ut ur huset, vi går ut på gatan och vinkar in en taxi som kör förbi, vi hoppar in i den och den kör iväg. Den gnager i mig att hon inte ville berätta vad de gjorde
Det känns som om det berör mig men att de vill skydda mig från något, Jasmine tittar på mig
– Vad är det Seji?
– De håller på med något som berör mig men de vill inte berätta för mig för de tror att jag skall tappa koncepterna
– Ja säger hon, tror du att Ana vet?
– Isabella sa att hon var med så ja, jag tror absolut att hon vet
– Ring henne
– Ja säger jag och plockar fram min telefon och ringer
Det går fram signaler och jag kommer till hennes svarare
– Hej det är Mica, jag vet att ni hittar på något som ni vill skydda mig ifrån. Antingen så ringer du tillbaka och berättar varför ni håller oss utanför eller så letar vi upp er. Vi har våra metoder och det vet du Ana, ring när du fått detta meddelande
Jag lägger på och tittar på Jasmine, hon ler mot mig och tar min hand. Vi kommer fram till flygplatsen och vi går ombord på planet när min telefon ringer
– Hej det är Ana
– Hej du fick mitt meddelande
– Ja och jag är inte glad för att jag inte fick berätta för dig men Niklas och Rebecka belade mig med munkavle
– Ni är i Tchad alltså
– Ja säger hon
– Och vad gör ni där?
– Kan hålla i dig och lova mig att inte flyga hit utan vänta tills jag hör av mig igen så kommer jag berätta. Men kan du inte lova mig det så kommer jag inte säga ett pip är det förstått?
– Ja säger jag, jag har inga som helst planer på att återvända dit jag lovar
– Det jag kommer berätta kommer att sätta det löftet på allvarligt prov
– Ni har hittat mor och hon är kanske där?
Det blir rent tyst på andra sidan
– Hur fan visste du det?
– Det var det någon var rädd för att berätta på ön, Berith visste inte hur jag skulle reagera. Så hon höll sig borta tills hon berättat för någon, Isabella misstänker jag eller Elisabeth, när hon inte behövde hålla det hemligt längre så släppte hennes rädsla. Hur illa är det Ana?
– Riktigt jävla illa Mica, hon har inget minne om vem hon var tydligen, allt det goda som fanns i henne är nu ont i stället. Hon och hennes nye man leder en organisation som inte går av för hackor. Det är de som ligger bakom penningsumman på dig
– Spännande säger jag, är de där?
– Vi vet inte, vi har spårat dem genom halva Afrika, de har en av sina baser här. Vi kommer att attackera den ikväll. Jag vet mer när vi är klara med det. Men jag tror inte att de är kvar Mica
– Nej säger jag, vi flyger till Sicilien och tar in på ett hotell och väntar på att ni hör av er. Efter att ni varit i Tchad och beroende på vart ni skall så kommer vi och hjälper till
– Var har ni varit?
– Aisha har fått sitt namn, vi är i Sverige nu, jag bad Isabella om en tjänst och när hon började svara ingen kommentar osv. så blev jag lite irriterad. Men jag förstår nu varför ni inte sa något men du kan hälsa Niklas och Rebecka att de kunde berättat. Inga mammor eller pengar i världen hade kunnat få mig att sätta min fot i det landet igen. Men du kan också hälsa dem att de inte kan hålla mig utanför längre
– Ja brorsan jag hör dig, och tack
– Ingen fara syrran, ring när ni är klara
– Javisst
– Bra hej
– Hej
***
Jag står på balkongen och tittar ut i natten, Jasmine kommer ut till mig och ställer sig nära mig. Vi tittar på stjärnorna och jag smeker hennes rygg. Vi väntar på att telefonen skall ringa
Jag lutar mitt huvud mot hennes
– Hur känns det Mica?
– Tja lite underligt, men jag tror att jag undermedvetet vetat att hon levde, hon har samma krafter som vi, så jag tror att hon använde dem, kastades i vattnet och vaknade upp någonstans utan att minnas vem hon var och hamnade i fel sällskap. Sen så har hon undermedvetet använt sina krafter till att bygga upp en brottslig organisation med hjälp av sin nye man. Vem nu han är?
– Ja som sagt det verkar lite surrealistiskt
– Ja och inte så lite i heller
– Så du ville inte hoppa på planet och flyga dit
– Nej hjärtat, jag och Tchad är ingen bra kombination inte överhuvudtaget
– Bra säger hon, jag är glad att de inte berättade för mig säger hon, för jag hade följt med dig dit om du flyget dit
– Jag vet hjärtat men Tchad är helvetet på jorden för mig så nej jag hade hållit mig därifrån. Men jag skall ha ett väldigt allvarligt samtal med Berith kan jag säga
– Det förstår jag, men tänk på att hon är mormor till Rebecka
– Mm helt ärligt så skiter jag faktiskt i det kan jag säga, jag kommer ta upp det med dem och fråga varför de inte berättade om det för mig, var det för Tchads skull så må det vara hänt men jag uppskattar inte att de har hemligheter för mig på det viset
– Haha det skall bli intressant och se dig läxa upp dem
Min telefon ringer och jag svarar
– Hej
– Hej det är jag, de var inte där säger Ana, vi rensade ut deras gömställe här och de var inte kvar
– Jaha säger jag, vart åker ni nu?
– Vi vet inte och det retar de utvalda
– Får jag prata med Niklas eller Rebecka
– Javisst en sekund
– Hej hör jag Niklas röst
– Hej kom till Sicilien jag har en plan
– Jaså vilken
– Det får du reda på när du kommer hit
– Jag är inte på humör
– Trist ni lär inte hitta dem utan mig, så antingen så slickar du din sårade stolthet och får ett samtal av mig när jag har hittat dem. Eller så sväljer du den och tar din familj med dig hit och får vara med och leka. Ditt val
Det blir tyst på andra sidan, Jasmine tittar på mig med stora ögon och ler
– Så du tror att du kommer hitta dem före oss?
– Jag tror inte jag vet, jag har något som du inte har
– Jaha och vad är det?
– Mig
– Skojar du?
– Nej
– Tror du att de kommer bita på det?
– Oja säger jag utan tvekan
– Du vet vad du riskerar?
– Jadå men jag är inte orolig, som sagt vill ni vara med och leka så kommer ni hit annars så får ni titta på och jag vet hur mycket ni tycker om att leka
– Hur skall du kontakta dem?
– Tja jag har en massa skumma kontakter som jag kan utnyttja, har ni andra bättre så…
– Vi kommer vi är där i morgon
– Bra säger jag, vi är i Messina
– Vanliga hotellet?
– Ja säger jag
– Vi åker direkt
– Bra säger jag vi ses
Jag lägger på och ringer till Sue
– Hej det är jag, packa och göm er, ta med Nathan, Becky och Jessy
– Vi försvinner
– Bra jag hör av mig när det är grönt igen
– Bra, lycka till Mica
– Tack säger jag
Jag lägger på och tittar på Jasmine
***
– Hur länge har du vetat Seji säger Niklas
– Jag vet inte, kanske alltid, men det blev inte klart för mig förrän jag pratade med Ana en massa saker föll på plats och jag insåg att hon levde
– Så du skall vara betet för att locka fram dem?
– Tja varför inte?
– Jag kan komma sådär en tusen anledningar säger Niklas
– Säg inte att ni inte övervägt, skulle du säga nej så är du för blödig
– Då är jag för blödig, vi har inte ens övervägt den möjligheten
– Varför?
– Därför att du är familj, jag tvekar även nu fast att du erbjudit dig själv
– Det är taktiskt sunt
– Kanske men det är också en jäkla risk
– Det är inte min karma att dö av min mors hand
– Nej men av hennes mans kanske
– Nej säger jag, det är det inte
– Hur hade du tänkt dig att det skulle gå till
– Ni har ett bättre kontaktnät än jag, ni ser till att de får reda på att svarta skuggan och hans syster vill träffa dem för att förhandla om det där priset på mitt huvud, nu när jag är en gift man så vill jag inte behöva titta mig över axeln längre. Ni säger till dem att vi går med på att träffa dem i vi säger Vatikanen till exempel. Med tanke hur gärna de vill ha mig så tror jag att ni kunde sagt vårt hus i San Diego
– Nej inte där säger Niklas med ett leende, det är mitt Tchad
– Så pass säger jag med ett leende
– Ja kanske inte just San Diego men ett visst kvarter där får det att vända sig i magen på mig
– Huset i japan säger Ana
– Ja säger jag, du tror?
– Ja varför inte?
– Ja säger jag, säg att vi möter dem i Kois hus i japan, vill de ha mig så får de komma dit, ni kan gömma er i skogen och komma fram när det och om det behövs
– Jaha säger Rebecka då säger vi så, om två dagar i japan i ert hus?
– Ja säger jag, men inga fler än familjen
– Nej säger Niklas
Jag ser hur de andra tittar på mig och sen på Niklas
***

– Jaha syrran är du redo?
– Ja brorsan det är jag
– Bra säger jag, då får vi se om vi kan skaka liv i henne
– Ja säger hon
Vi går ut ur huset och sätter oss på min plats och väntar. Tiden går och vi bara sitter där. Vi hör en bil komma körande på grusvägen. Den stannar utanför huset, jag hör en bildörr öppnas och ytterligare en
En man och en kvinna kommer gående över gräset och jag reser mig och tittar på dem. Jag rör mig snabbare än de kan sen och slår ner dem, jag tar en mick från de ene
– Ni kan skicka hur många idioter som helst, vi kommer att ta hand om dem och göra det tills ni visar er. Så om ni inte vill förlora för många anställda så kanske ni skall komma själv
Jag får inget svar så jag lägger tillbaka micken och sätter mig ner bredvid Ana igen. Hon tittar på mig och vi väntar. Vi hör ytterligare en bil komma. Den stannar och två personer kommer gående in i trädgården
Ana andas lite snabbare, hon är här. De kommer gående över gräsmattan och de utstrålar självförtroende. Jag reser mig och Ana gör samma sak. De kommer fram till oss och jag tittar på min mor
– Välkomna till vårt hem säger jag, vill ni sitta inne eller ute?
– Så det är du som är svarta skuggan säger mannen släpigt
– Ja jag kallades för det i Tchad, egentligen så heter jag något annat
– Jo jag vet, säger han och ler, du går under många namn
– Jaså säger jag, ja jag har det namn som min mor gav mig, det namn min far gav mig, han ligger där förresten. Sen har jag det namn som min frus far gav mig
– Kuzuri och Seji säger mannen men det tredje vet jag inte
– Jaså har mor haft hemligheter för dig säger jag och ser förvånad ut

Mannen tittar förvånat på mig
– Känner jag din mor?
– Oja det gör du säger jag med ett leende, vill ni ha te?
– Va? Erh javisst
– Inne eller ute?
– Vi kan ta det därinne säger mannen
– Ja säger jag kom in
Vi går in och sätter oss i matsalen, jag serverar dem te och jag tittar på kvinnan. Hon är vacker, hon ser lite frånvarande ut som om hon minns men inte vet vad det är hon minns
– Du sa att jag känner din mor
– Ja säger jag du känner henne väldigt väl. Jag och min syster fick precis reda på att hon lever säger jag. Ett ögonblick bara säger jag och reser mig
Jag går ut i köket
– Hur går det?
– Jodå vi är klara säger Niklas, de hade en massa folk med sig, vi fick jobba lite. Det skall bli skönt att bada sen
– Ja säger jag och ler, då fortsätter vi spela spelet och ser var det landar
– Haha gör så, vi lyssnar
– Gör så
Jag går tillbaka och sätter mig
– Nå anledningen till att vi ville träffa er är för att fråga vad det skulle kosta mig att bli av med den där prissumman jag har på mitt huvud
– Ditt huvud skrattar mannen
– Det var ju synd för jag gillar placeringen av det
– Det kan jag tänka mig, men vissa män i Tchad är väldigt förgrymmade på dig
– Jaså? Jag trodde att det var du som var förgrymmad på mig
– Nja förvisso, men jag är inte ensam om det
– Nej säger jag och din fru vad tycker hon

Hon tittar på mig och hon öppnar munnen
– Vad jag tycker? Jag kan beundra det du gjort men du var skadlig för affärerna
– Och de är?
– Kontroll över landet
– Du menar slavarna och KAT försäljningen? Eller är det ädelstenarna eller något så futtigt som makten?
– Haha makten givetvis säger mannen, vad de vildarna sysslar med skiter jag i
– Vet du vad de sysslar med säger jag?
– Vad menar du?
– Vet du vad de där galna männen gör med sitt eget folk?
– Inget som de inte gjorde innan vi kom dit
– Möjligt men det var inte det som var frågan, jag frågade om du är medveten om vad de gör med sitt folk
– Ja det vet jag säger mannen
– Och du undrar varför jag gjorde som jag gjorde?
– Nej men du störde affärerna
– Ja säger jag, hur involverad är din fru i affärerna, hur mycket vet hon om vad som försiggår där?
– Hon? Säger han och pekar på min mor
– Ja hon hur mycket vet hon om dina affärer, alla dina affärer
– Vad menar du säger kvinnan?
– Hur mycket vet du om det imperium som han byggt upp, eller det är du som byggt upp det?
De tittar på mig, jag ser att Ana gör sig redo
– Lugn syrran säger jag
– Jag kommer inte tveka Michal
– Inte jag i heller men vi måste veta
– Innan jag svarar på din fråga säger kvinnan så säger du att min man känner din mor
– Ja säger jag, det gör du med, ibland för att få dagarna att gå i Tchad så berättade jag historier för mina kamrater. Jag har blivit känd som en rätt bra historieberättare om ni har tålamod med mig så kan jag berätta en historia för er
De tittar på mig och mannen ler och kvinnan tittar på mig med neutralt ansikte
– Javisst säger mannen
– Så bra säger jag, det är historien om en man och en kvinna, mannen var japan, han bodde i detta hus faktiskt. Hans yrke var till en början att mörda folk för pengar. Han tvingades till det av Yakuzan, en dag fick han nog och blev sin egen så att säga. Han började resa runt i världen och han tog emot uppdrag och utförde dem till punkt och pricka. Han löste uppgifterna och fick betalt. När han tjänat nog så började han att göra sina uppdrag mot gentjänster i stället. Men han fick ett uppdrag där han skulle bringa en kvinna och hennes far om livet. När han skulle utföra sitt uppdrag så insåg han att han inte kunde göra det. De hade blivit älskande och de skrev en bok tillsammans, förutom det så älskade de och resultatet av det blev att de fick barn. Tvillingar som hon döpte till
– Michal och Anastasia viskar kvinnan
Mannen stirrar på henne
– Ja helt rätt fortsätter jag, de växte upp hos sin mor som träffade en annan man än barnens far. Han var rätt elak och han fick också barn med en av sina älskarinnor, Michal träffade på den mannen senare i livet och gjorde processen kort med honom, det var en elak djävul. Men i alla fall en dag så åkte familjen på semester och på denna semester så exploderade deras båt. Barnen kastades i vattnet och Michal räddade sin syster. Hon togs om hand av sin mormor och morfar och Michal spolades i land på en strand. Där träffade han på vad han trodde var en demon. Men i själva verket så var det hans son hur otroligt det nu kan verka. Men i alla fall denne man tog honom under sina vingar och lärde honom allt han kunde. När han inte kunde lära honom mer så skickade han honom till ett annat ställe där han lärde sig ännu mer. Han lämnade det stället och for hem för att han hade fått reda på att hans far var döende, samtidigt så växte hans syster upp och blev militär, hon lyckades så bra att hon blev antagen i GRU. Hon gjorde så bra ifrån sig där så hon steg i graderna och blev till slut major. Hennes bror hämnades sin faders död och tog värvning i främlingslegionen, han var en mönstersoldat, han fick en massa medaljer, bl.a. för det han gjorde i Tchad. Han kom hem och fann kärleken, gifte sig och blev änkeman, träffade en annan kvinna och blev far och änkeman igen. Men han fann sin syster också som följde med honom hem. De tog deras fars familjeföretag och hjälpte folk överallt. Precis som sin far så tog de sällan betalt utan det gjorde folk tjänster för gentjänster. Till mannens stora lycka så fann han sin stora kärlek och gifte sig med henne. Han fick en dotter till med på köpet. Nu så sitter de och berättar sin historia för en man och en kvinna. Ni frågade hur ni känner vår mor, det är inte så konstigt för hon sitter där. Anastasia Catharina Romanoff, mitt namn är Michal Romanoff och detta är min syster Anastasia Romanoff. Hej mor
De stirrar på mig, jag ser hur mannen desperat rycker på en knapp på sin käpp, kvinnan stirrar på mig och på Ana. Jag ser hur hon kämpar för att minnas
– Du kan trycka hur mycket du vill, de kommer inte att komma. De är döda
– Va?
– Du vet vem de utvalda är va?
– Ja säger han med darr på rösten
– Vi är deras väktare, deras familj har rensat upp i skogen här utanför. Eller deras väktare vi är hela planetens väktare om fallet hade blivit ett annat. Då skulle vi vidtagit mått och steg för att stoppa dem. Nu blev valet ett annat så vi är faktiskt riktigt goda vänner. Så hur mycket vet eller visste vår mor om era/dina affärer?
Mannen slickar sig om munnen och jag ser att han försöker prata men han får inte fram ett ord.
– Vad händer Mica frågar Ana
– En blockad kanske, jag har bara läst om dem så jag är inte säker, Niklas
– Ja
– Kan du komma snabbt här händer något som jag inte råkat utför förr
– Vi kommer

Jag tittar på kvinnan och jag ser att hon stirrar på oss, hon skakar på huvudet och hon tittar en igen. Det är som där är en slöja för hennes ögon. Mannen tittar på oss och jag håller igen med frågorna. Om det är en blockad så kan vilket ord som helst utlösa den
Niklas och Rebecka kommer in i rummet de är klädda i sina dräkter och mannen gör stora ögon, han stirrar på dem
– Jag tror att han är utsatt för en blockad, jag har bara läst om dem så jag vet inte vad jag skall göra, vad som händer med vår mor vet jag inte. det verkar annorlunda
– Ja säger Niklas
Han går fram till mannen och slår till en gång. Mannen trillar ihop, de börjar lysa han och Rebecka. Jag tittar på vår mor
– Mor var du involverad i hans affärer
– Va? Jag vet inte
– Va? säger jag, vadå vet inte?
– Jag vet inte, jag känner igen de namnen ni säger men ändå inte
– Så du känner igen våra namn men ändå inte
Hon stirrar på oss och vi ser hur hon kämpar, hon stänger sina ögon hårt och kniper ihop dem. Jag tittar på Ana hon har sitt svärd redo. Jag sätter min hand på hennes. Hon tittar på mig
– Vänta Ana här pågår något, vad vet jag inte men något säger mig att hon inte vet. Jag tror att hon inte ens vet vem hon är
– Hur menar du?
– Massiv minnesförlust av något slag
– Va? säger hon
Jag tittar på henne igen och hon öppnar ögonen och jag ser hennes mun öppna sig, ett desperat skrik lämnar hennes läppar, jag lutar mig fram och trycker till. Hon faller ihop, jag lyfter upp henne och bär in henne i vår fars rum
Jag går tillbaka, jag tittar ut i trädgården och jag spanar ut genom trädgården, det är för tyst för min smak
– Det är för tyst säger jag
– Va? Säger Ana
– Det är för tyst, inget hörs inte ens fåglar hörs, vem är ledare när inte de två är vid medvetande?
– Jesper eller Esmeralda
– Har du varit i kontakt med dem?
– Ja
– Varna dem om att det är för tyst
– Ja säger Ana
Jag ser att hon blir fjärrskådande i sin blick. Jag går in i träningsrummet och tar på mig min dräkt, jag hänger på mig mina vapen och går tillbaka ut till de andra.
– Ana be Jesper skicka hit någon som hjälper dig att täcka deras rygg med de jobbar
– Vad skall du?
– Kolla varför skogen är tyst
– Var försiktig
– Ja syrran, vakta dem och mor
– Självklart
Jag ställer mig i dörren och slutar andas, jag låter min blick söka av området, en rörelse, Jesper och Esmeralda kommer springande och de tittar på mig. Jag tar ett andetag
– Något är fel, skogen är alldeles för tyst, jag skall se mig omkring
– Ja säger Jesper, är det okej om Alex och Ilse följer med dig?
– Javisst om de är tysta och kan hänga med
Han tittar på mig och ler
– Jadå säger han vampyrerna är speciellt bra i skogar och på att smyga
– Säg åt dem att det finns en glänta ca en kilometer åt öst, jag möter dem där
– Tillåter du?
– Javisst, det blir väl bäst säger jag
Han ler och jag känner hur han söker kontakt med mig
– Så
– Då kan vi hålla kontakten
– Vad misstänker du?
– Jag vet inte men det är alldeles för tyst
– Ilse sa något om det, hon är väldigt nära naturen
– Bra för något är väldigt fel, som sagt säg till dem om gläntan
– De är redan där och väntar på dig
– Jaha bra säger jag, klarar ni tre er?
– Jadå säger han, jag har sett din syster slåss, vi tre fixar detta
– Vem täcker er?
– Sean och Annika
– Något känns fel Jesper, jag tror inte att de som kommer bara kommer slåss med vapen
– Du menar…
– Ja något känns väldigt fel, hur duktiga är ni med kraften?
– I strid väldigt duktiga, vi har Shuken det bör skydda mot det mesta
– Men sprid vidare till de andra att det inte bara kommer bli strid med vapen
– De andra kan hålla kontakt såhär med Ana, se till att skapa dig kontakt med Alex och Ilse, jag säger till dem
– Ja säger jag, vakta väl beskyddare
– Detsamma väktare
Jag bugar mig och tittar på Ana sen springer jag, jag kommer fram till gläntan och stannar bredvid Ilse, jag knackar henne på axeln, jag känner hennes smekning i mitt sinne. Jag släpper in henne
– Hej säger hon
– Hej, något är väldigt fel i skogen
– Ja säger hon, det är som om träden är rädda
– Ja säger jag, det vågar inte prassla med löven
Alex tittar på mig, jag nickar. Han söker kontakt
– Hej säger han med mild röst
– Hej, som jag sa till Ilse något är fel
– Ja hon sa det till mig med, det är alldeles för tyst
– Ja denna skog har talat till mig sedan jag var fem år, nu är det precis som om den blivit belagd med munkavle
Ilse tittar på mig och jag ser nyfikenheten i hennes ögon
– Kan du tala med skogen?
– Ja säger jag, jag har min teori om det men ja det kan jag, Ana med men vi diskuterar den teorin sen.
Jag tystnar och vänder blicken till vänster, jag rör mig väldigt långsamt, Ilse tystnar och tittar på mig. Jag drar fram mitt blåsrör och en pil. Jag sätter röret till munnen och blåser
Pilen åker iväg och den träffar, en skugglik gestalt ramlar omkull, jag tittar och letar, jag har nästa pil redo. Jag känner deras blickar på mig och jag stannar med blicken. Jag gör om rörelsen och blåser
En gestalt till ramlar omkull, jag söker, vinden tar tag om träden och de rör sig och rasslar. Det är som om skogen tackar mig. Ilse tittar på mig och ler, jag ler tillbaka och blinkar
– Smidigt säger Alex
– Ett trick jag lärde mig i Amazonas, jag pratade inte bara med månen där, skall vi?
– Javisst säger Alex
De rör sig snabbare än vad jag kan se nästan, vi kommer fram till kropparna och jag böjer mig ner. De är klädda i en grå intetsägande dräkt. Jag tittar på de andra, de rycker på axlarna
– Jesper vi har dödat två
– Vem är de?
– Har inte en aning, inte Alex eller Ilse i heller, här är fler. De är väldigt skickliga
– Det är lugnt här
– Säg till Ana att använda ögonen, säg till Sean och Annika att komma till er. Något säger mig att de inte skall vara för långt från er
– Ja
Jag tittar på de två och de nickar, vi rör oss igen, jag leder dem i en vid båge. Jag stannar och de stannar också. Jag slutar andas och de tittar på mig och sjunker ner. Jag stänger ögonen och lyssnar
Jag tar ner geväret från ryggen och tar sikte. Där, jag trycker av och hänger på mig geväret och rör mig snabbt. De hänger på och jag är väldigt imponerade av dem. Alex sätter sin hand på min arm
Jag stannar och tittar på honom, han sätter sig på huk
– Ormar, alldeles för många på ett ställe
– Jaså?
– Jag kallas svarta mamban
– Efter?
– Ja här pågår något som jag inte gillar säger han
– Jaså säger Ilse, vad?
– Någon därute kan det jag kan
– Och vad är det?
– Haha ja min familj är övertygade om att jag kan tala med ormar, jag är inte lika övertygad, men någon därute har
Han vänder sig blixtsnabbt och fångar en orm som kommer flygande från ett träd. Han håller den i sin hand och stirrar på ormen. Den stirrar tillbaka på honom med sina svarta ögon. Alex lägger ner ormen på marken och den reser sig och pilar iväg
Jag hör hur det prasslar i löven runt oss och ormarna försvinner. Jag tittar på Alex och lyfter på ögonbrynet
– Jag frågade vad de höll på med
– Jaha och?
– Någon därute hade sagt åt dem att döda oss, jag förklarade det dumma i det
– Bra säger jag, bra fångat förresten
– Ingen fara säger Alex och ler
Ilse rör sig blixtsnabbt och fångar en pil som kommer flygande, jag rullar undan och drar mina ligan svärd och hoppar upp i ett träd, jag söker med blicken och stannar med den vid en punkt
Jag ser Ilse flytande fram över marken och hon attackerar pilskytten och dödar honom snabbt och tyst. Han är inte ensam, Alex rör sig lika snabbt och flytande, som en orm och han hoppar upp i luften och knixar till med händerna och dödar en annan
– Hjärtat
– Ja säger jag
– Vi är här
– Bra hjälp till att vakta huset
– Ja säger hon
Jag sjunker ner och slutar andas, jag stänger ögonen och söker av området. Där, jag börjar hoppa mellan träden och jag känner hur de andra två följer mig. Jag stannar och öppnar ögonen
Fem stycken, jag tar av mig geväret och drar mitt Hanshu svärd. Jag tittar på Alex och Ilse, de nickar. Jag kastar mig ut i luften och landar mitt ibland dem och börjar dansa. Jag dödar dem en efter en och till slut så är alla döda
Jag tittar på de gråa högarna och jag ser på Alex och Ilse, de står vid två gråa högar. 9 stycken, hur många är de? Skogen börjar vakna igen och jag hör hur vinden susar i löven och grenarna
– Så hör jag en röst säga, väktaren
– Ja säger jag, vem har jag äran att tala med
– Ära var det ja, vi har många namn säger rösten
– Jaså? säger jag, det har jag med. Vem är ni som stör friden i skogen?
– En annan gång säger en annan röst
– Jaså säger jag, så ni vill inte dansa idag?
– Nej fel skor
– Ja det är lätt att man snubblar om man har fel skor säger jag. Vad är kvinnans roll i det här? Hon verkar allmänt förvirrad, och mannen dog tyvärr när vi satt där och pratade. Han skulle svara på en fråga och föll ihop
– Haha de är användbara verktyg, kvinnan är unik så till vida att hennes hjärna startar om varje dag så hon minns inte vad hon gjort dagen innan
– Användbart
– Nja hon är mest ett vackert ansikte att visa upp för att inte skrämma våra kunder. Hennes roll är att förhandla, mannens var att vara vår bödel så att säga. Nu får vi hitta en ny bödel, och ett nytt ansikte
– Förlåt
– För vad? Säger rösten förvånat
– Att ni får leta efter ny personal
– Ja det tar tid att hitta rätt
– Ja bra personal är svår att hitta
Ett skrik hörs och en grå person kommer inspringande i gläntan, jag tar fram en pil och blåser. Han faller ihop och blir stilla
– Jin hörs den andra rösten skrika
– Oj förlåt säger jag, ett trick jag lärde mig i Amazonas, du vet jag kom väldigt nära naturen där. Jag lärde mig att tala med djuren, man skall inte störa friden i skogen, framförallt inte denna skog där jag betraktas som deras väktare
– Ni kommer få betala skriker rösten desperat
Jag vänder huvudet mot där rösten kommer ifrån, jag hör hur det bryts grenar och sen så tar ljuden slut. Alex tittar på mig och ler, jag ser en orm komma fram och röra sig mot kroppen
– Låt den inte döda honom säger jag
– Nej säger Alex och tittar på ormen
Den lägger sig ner och tittar på mig, jag bugar mig och går fram till kroppen och tittar på den. Mannen är klädd i samma gråa dräkt som de andra men den är annorlunda skuren
Jag tar upp honom på axeln och tittar på de andra och vi springer tillbaka mot huset, jag stannar och sjunker ner. Jag tar fram geväret och tittar, jag trycker in avtryckaren och skjuter, jag tar nytt sikte och skjuter, jag upprepar rörelsen fem gånger
Alex och Ilse tittar på mig och jag byter magasin
– Kan du bära honom Alex
– Javisst säger han, är där fler?
– Ja säger jag, där är fler
– Jaha
Jag sjunker ner och tar nytt sikte, jag kramar avtryckaren och skjuter, jag rör mig och de följer efter, jag springer i hundra meter sedan stannar jag. Jag lägger upp geväret och trycker av
Jag springer igen och stannar, nytt sikte, två skott. Jag rör mig igen och nu ser jag huset. Det är fullstrid på gräsmattan. Jag lägger upp geväret och skjuter, jag skjuter igen, nytt magasin
– Jag måste ner där säger Ilse
– Javisst säger jag, du kan också följa med Alex, jag har två magasin kvar sen kommer jag med
De tittar på mig och sen börjar de springa, jag lägger upp geväret och trycker av. Tio skott senare så tar jag mannen på axeln och springer ner. Jag gömmer hans kropp under ett par buskar och lägger geväret bredvid honom och drar mitt svärd
***
– Jaha det var en spännande eftermiddag och kväll säger Jesper och tittar på mannen som jag burit in i huset
– Ja det får man säga säger jag
– Klokt att hämta hit lite ligan soldater
– Tja de behöver träningen och Jasmine ville, vem är jag att säga emot min fru
– Haha klokt säger Jesper, gevär?
– Jag är särskilt skicklig med det säger jag och ler
– Seji säger Alex
– Ja säger jag
– Det var en ära att springa med dig
– Detsamma säger jag, tackade du ormen?
– Ja säger han och ler
– Ormen?
– Tja en orm skrämde fram den där säger jag, jag sköt honom med en pil, hans partner uppskattade inte det, är de två tillbaka?
– Nej det kan ta tid
– För jag skulle behöva hjälp med att skydda min familj
– Hur många?
– Sju med vargen, för något säger mig att de vet precis vem vi är och vem som står oss nära
– Jag tar hand om det, när kan de flyga?
– Precis när som helst bara säg var de skall så meddelar jag
– Vi får ha familjeråd
– Ja säger jag
Vi går in i huset, jag lägger mannen på golvet, jag tar fram en pil och sticker honom i benet med den. De andra tittar på mig
– Som jag sa till Alex och Ilse jag talade inte bara med månen i Amazonas, de pilarna är doppade i något som kallas om man översätter det för den sovande döden. Du försätter ditt offer i något som liknar död, man försänker personen i dvala kan man väl kalla det. Det verkar för omgivningen som om personen dör men han sover bara
– Smidigt säger Annika
– Ja det är användbart
– De andra?
– Döda, det giftet dödar dig inom en minut, du somnar direkt sen vaknar du inte mer
– Så pass säger Annika
– Seji påtalade att våra nära och kära kan vara i fara, vart skickar vi dem?
– Slottet säger Esmeralda, vi ringer Gunther så skickar han det som behövs
– Ja säger Jesper, håller alla med?
– Javisst, de är vana vid belägringar där
– Något säger mig att vi skulle behöva åka dit fort säger jag, när de får reda på att vi är där så kommer de vilja hämnas honom. Hans partner blev väldigt upprörd, de är antingen släkt eller älskare
– Jaså säger Jesper hur vet du det?
– De känslor som han skickade ut när jag sövde honom. Den skräck, rädsla och hat jag kände var extremt, det är få tillfälle jag upplevt något liknande. Förresten är det slottet i England?
– Ja
– Då meddelar jag familjen
– Hur tar de sig dit?
– Flyger, Nathan är pilot, familjen har flygplan
– Bra då ser jag till att de blir hämtade på flygplatsen säger Jesper
– Tack säger jag
Jag tar fram telefonen och ringer Sue, jag meddelar henne vad de skall göra. Jag lägger på och tittar på Ana, hon pratar med Annika, jag tittar på Jasmine och ler, hon ler tillbaka, hon pratar med en från ligan och han bugar sig
Jag tittar mig omkring och går in i huset, jag lyfter på luren
– Hej
– Hej jag behöver städning, en rejäl rengöring
– Jaha så illa
– Ja minst hundra jordekorrar
– Vi kommer
– Tack
Jag lägger på och går ut till de andra och sätter mig på min plats. Jasmine kommer fram till mig och hon sätter sig i mitt knä, hon ger mig en puss. Ana tittar på oss och ler
– Jaha min älskade, vart skall vi nu?
– England tydligen för att samla ihop det vi vet om dessa gråa män och honom som ligger där
– Jag hörde att du imponerade på Ilse och Alex
– Jaså säger jag och ler
– Ja de är väldigt imponerade av dig och de är inte lätta att imponera på
– Jaha säger jag, där ser man
– Mm säger hon och kysser mig
Hennes förändring sedan vi gifte oss är påtaglig, hon är mycket mer öppen än vad hon var innan, bara detta att kyssa mig offentligt. Inte för att jag klagar men det är överraskande
En bil kommer rullande och en japan kliver ur bilen
– Städfirman säger jag till de andra
De tittar på mig och slappnar av, mannen kommer fram till mig och bugar sig
– Hej säger jag, som du ser en massa jordekorrar
– Ja de kan vara besvärliga såhär års
– Samma taxa som innan?
– Ja säger mannen
– Tack säger jag
Han tar fram en telefon och börjar prata i den, en sopbil kommer körande och två män hoppar ur den, de börjar dumpa de gråklädda männen i den, de andra tittar på det som händer och kommer in i huset
Jag går ut i köket och börjar förbereda mat, Jasmine har skickat iväg ligan soldaterna och vi sätter oss i matsalen och börjar äta. När vi är klara så är de klara i trädgården. Vi går ut till badtunnorna och damerna tittar på oss och vi går iväg
Jag visar dem var de kan byta om och jag tar av mig min dräkt och tittar på den, jag packar ner den i min väska. Jag tar kläder och sätter mig på min plats och väntar på att damerna skall bli klara
Jag tittar utöver trädgården och stänger mina ögon, ljuden är tillbaka och jag ler, jag vet inte vad vi skall göra med vår mor, vi får ta med henne, det var skönt att få reda på att hon inte varit inblandad i affärerna mer än att hon var ett sött ansikte
Jag tittar på den gråa högen som ligger på golvet och jag undrar vem han är, jag hör att Jesper kommer gående och han sätter sig bredvid mig

– Det är en härlig frid här
– Ja säger jag, när jag vaknade upp efter att Koi hittat mig på stranden så var detta det första jag såg, här där jag sitter nu blev min plats, jag satt här och studerade träden och djuren
– Här är som Niklas brukar säga en skön harmoni
– Ja säger jag, det är det, fast att den störts ett antal gånger så kommer den alltid tillbaka
– Vet du vem de är?
– Har inte en aning, jag trodde att ni kanske visste
– Nej jag har inte i heller en aning, vi får vänta tills de två är klara med vad de nu gör
– Vet de allt?
– Haha ja de brukar säga det, om de vet allt vet jag inte, men det de inte vet, det tar de reda på
– Det är rätt fascinerande, jag har levt bredvid dem så länge men jag vet inget om dem. Det är en del av vår uppgift, vi får inte binda oss till dem. Eller i alla fall inte innan valet blev gjort. Men vi valde att hålla distansen ändå, om utifall att så att säga. Vi har hus, lägenheter och en stuga ett stenkast från dem och deras bostäder. Men vi vet inget om dem, jag förstår på det jag känner och det jag hör att ni alla har en väldig respekt för dem, jag känner också väldigt mycket kärlek från er alla till dem. Jasmine är väldigt, väldigt imponerad och glad för dem. Det känns som om jag missat något. Jag märker en förändring hos Ana med bara på den korta tid som hon tillbringat i er närhet. Jag kan känna en viss hur skall säga? Avundsjuka? att jag inte är delaktig i det, avundsjuka är kanske inte rätt ord men jag hittar inget bättre
Han tittar på mig och sen så ler han
– Du beskriver det vi känner väl, jag kan inte nog betona hur mycket de betyder för mig, de räddade mitt liv. jag kan inte säga det på något annat vis
– De har räddat allas våra liv, alla utom dig och Ana faktiskt, ni har räddat deras i stället och för det är vi er evigt tacksamma

Sean och Alex står bakom oss och lyssnar
– Det är min giri säger jag, vår familj har haft denna giri sedan Leonardo och Mona var här, han räddade vår anfader en dag och han band vår släkt till deras. De fick ett uppdrag av Leonardo och Mona. Skydda eller förgör de utvalda. Vår familj tog över Nitten skolan när de reste, vår skam kom när Kuji – Kiri raserade den. De gjorde det på order av min tants släkt på grund av en sådan simpel sak som den japanska äran.
– Haha skulle den vara simpel skrattar Jesper
Jag ler mot honom och tittar på min fars grav, jag tänker på Mita så begick Seppuku där vid hans grav
– Den blodsfejden som varat i tusen år tog slut härpå denna gräsmatta, häxan tog sitt liv sittandes på min fars grav. Där spilldes det sista av deras ruttna släkts blod säger jag
Han tittar på mig. Sean och Alex spottar, jag tittar på dem
– Vi är Nitten elever säger de
– Jag vet säger jag och ler, det är en ära för mig att ha er under mitt tak
– Äran är vår, Yoshi talade om din förfader och berättade om hur han gjorde Nitten till den ledande skolan i Japan, kejsarens personliga lönnmördare
– Kom med säger jag
Jag reser mig och går fram till luckan i min fars rum och öppnar den, vi går ner i källaren och jag går bort till valvet och öppnar dörren. Vi går in och jag går fram till en monter och stannar vid den
– Detta är min förfader, mannen som fick Nitten skolan av de två. Detta är hans svärd säger jag och visar två svärd. Lite morbit kanske men min far var den han var.
De tittar sig runt i rummet och de smeker böckerna som finns är, Sean och Alex bugar sig för mannen i montern. Jag ler och uppskattar deras respekt. Jag hör hur Ana och kvinnorna kommer ner i källaren
Annika och Ilse bugar sig också för mannen i montern och de tittar också på böckerna som finns här.
– Får jag frågar Jesper och visar en bok
– Javisst, de är ju era säger jag och ler, ni är deras ägare
– Hur vet du det?
– Jag har läst dem
– Förlåt?
– Vi har läst dem jag och Ana
– Jaså?
– Vi är väktarna, vi kan allt ni kan, eller vi trodde det i alla fall tills vi lärde oss hur man är ett med kraften. Vi har ett par böcker till Niklas och Rebecka med och innan du frågar, ja vi kan läsa dem med. Leonardo lärde honom där hur man gjorde och han förde kunskapen vidare. Det var även Leonardo som lärde honom hur man lär sig Shuken utan den där andra metoden
– Jaså säger Jesper
– Det är inget jag rekommenderar, det var en pärs av sällan skådat slag
– Hej säger Niklas uppifrån
– Kom ner säger jag
De kommer nerför trappan och stannar och tittar på böckerna
– Dessa är era säger jag och ger dem dagböckerna
– Tack säger Rebecka och ler
– Intressant läsning säger jag och ler
– Javisst är det, vad handlar dessa om?
– Läs säger jag och ler, jag vill inte förstöra överraskningen
– Haha okej säger Niklas
Han öppnar en bok och Rebecka en annan, de läser snabbt och jag blir imponerad. De läser snabbare än mig och Ana. När de betat av böckerna så ler de och bugar sig
– Tack Seji
– De är era, vi har bara vaktat dem
– Och det har ni gjort bra säger Niklas
– Jaha säger Rebecka, skall vi?
– Javisst säger jag, kan vi ta det däruppe?
– Javisst säger hon och ler
– Jag lovade att ni skulle få läsa våra böcker, varsågoda, hur lång tid tror ni att det tar?
De tittar på böckerna som står där
– Ett par timmar
– Då ses vi däruppe sen. Ett tips, läs den boken sist säger jag och pekar på den bok som Mita begravt med min far
– Ja säger de och ler
– Skall vi säger jag, hur gick det med mannen förresten?
– Jodå vi har fått bort blockaderna, rådigt att få tag på den ene av dem
– Tack säger jag, vi skall till England
– Ja det blir väl bäst, Gunther har tryckt på knappen så familjen kommer vara där
– Ja vår familj med
– Ja säger han och ler
Vi går upp och vi går till badtunnorna och badar av oss, när vi är klara så går vi tillbaka till huset. Jag sätter mig på min plats och tittar utöver trädgården. Jasmine sätter sig bredvid mig och lutar sitt huvud mot min axel.
Hon håller mig i handen och hon smeker mig på handen med sin tumme. Solen går ner och mörkret infinner sig och vi sitter kvar, månen tittar fram och jag ler mot den. Min vän månen
***
– Jaha säger jag, hur gör vi nu?
– Nu så skall vi prata med dem säger Niklas och tittar på de två männen
– Ja säger jag, jag har en fråga, kan vår mor stanna här? Och är det okej om vi bjuder in mormor och morfar?
– Javisst säger Niklas
– Tack säger jag
Jag tar fram min telefon och ringer till mormor och morfar
– Hej det är Mica
– Hej säger min mormor
– Hur är det med ditt hjärta?
– Jodå bara bra varför?
– Är morfar där?
– Ja Mica, vad gäller det?
– Mor lever och vi har hittat henne
Det blir tyst på andra sidan, jag avvaktar, jag hör min morfars röst
– Hej Mica vad händer?
– Mor lever och vi har hittat henne, vi skulle vilja att ni kom hit
– Oh herregud, var är ni?
Jag berättar var vi är
– Vi kommer Mica
– Tack säger jag
– Självklart, vi kommer så fort vi kan
– Bra meddela när ni är på flygplatsen så att vi vet när ni kommer fram så att ni kan bli hämtade
– Javisst säger han, vi hör av oss
– Bra hej
– Hej
Jag lägger på luren och tittar på Ana som ler, vår mor sover fortfarande, vi har inte vågat väcka henne. Vi vet inte vad vi skall göra, jag tittar mig omkring i köket och kastas tillbaka till den där första gången hos Marie
– Det var fascinerande bok säger Rebecka
– Vilken av dem säger jag, jag tycker att alla böcker är fascinerande. Jag har ju varit bibliotekarie
– Haha skrattar Jasmine, ja du har ju det och som det ställde far. Du hade en viss förmåga att chockera honom säger hon
– Det höll honom på tårna säger jag med ett leende
– Förlåt säger Rebecka
– När jag räddat både Jasmines och hennes mors liv så fick jag välja precis vad jag ville göra hos ligan. Jag valde att bli bibliotekarie
– Jaså? säger Rebecka med ett leende varför?
– För att få vara nära Jasmine, för att jag visste att det skulle reta gallfeber på honom och att jag slapp döda. Jag tror att det hade roat min far och gjort Mita vansinnig. Men huvudanledningen var för att få vara nära Jasmine. Vi startade vår romans i det biblioteket, jag har alltid älskat att läsa, vill man få mig att tappa fattningen så vifta med en bok framför mina ögon. Men i alla fall, jag besökte biblioteket så ofta jag kunde, och de har många intressanta böcker i det biblioteket. Jag läste era dagböcker där, jag var inte riktigt ärlig när jag sa att jag inte kunde Jasmine men familjehemligheter du vet. Men i alla fall. Jag valde den tjänsten och jag älskade det
– Han har en väldigt stor samling böcker därhemma säger Ana, en av böckerna betalade han tvåmiljoner dollar för
– Förlåt? säger Isabella
– Det är en väldigt speciell bok, den är unik och skulle jag sälja den på auktion i japan så skulle jag få tillbaka det tiodubbla minst
– Vad är det för bok?
– En väldigt erotisk bok
– En konkubins kuddprat frågar Niklas?
– Ja säger jag och ler
– Original?
– Ja det är originalet
– Herregud var hittade du den?
– I en bokaffär i New York, de som ägde den är Medici, dottern tog över den, men det hon inte visste var att hennes föräldrar var en sambandscentral. Jag introducerade henne för vår värld, så hon har tagit över den delen av verksamheten med. Det var på en auktion som hon tog med mig på som jag köpte den mest jagade boken av dem alla
– Du menar?
– Ja säger jag, men det visade sig att jag kände två av författarna

Det blir knäpptyst i köket och alla tittar på mig, jag ser att Berith skruvar på sig
– Det var som fan säger jag rakt ut
– Det kostar en tia, farbror Seji
– Javisst Isabelle, så det var du Berith säger jag, det var som attans.
– Vad menar du frågar Rebecka? Vad har hon nu gjort
– Skrivit en bok med vår mor och far
– Du menar?
– Ja de två hade samma tanke som er med Godaishu, de ville visa att det finns en annan del av världen och att den världen behövde hjälp mot de krafter som finns därute. Min far har läst samma böcker som vi. Problemet var att han inte hade alla så han gjorde sin tolkning av Godaishu. Inte helt rätt men nästan, de skrev den där boken och Berith var med på ett hörn
– Mormor stämmer det?
– Ja säger hon, fan, du är ta mig fan nästan lika intelligent som de där två
– Tjugo kronor gammelmormor
– Jaja jag betalar sen
– Nej ingen mer krita för dig
– Va?
– Nej du är skyldig hundra kronor, så betala direkt
– Vi tar det sen säger Rebecka, så du menar att de tre skrev den där boken?
– Ja säger jag, det gjorde de, hur stor inblandning Berith hade i projektet vet jag inte men vår mor och far ligger bakom det mesta i den
– Det var som…
– Ja säger jag
– Vi har letat efter författaren till den boken länge
– Då kan ni sluta leta säger jag, en är död, den andra har minnesförlust och den tredje sitter där säger jag och pekar på Berith
– Vi skall ha ett långt samtal senare mormor säger Rebecka och spänner ögonen i sin mormor
– Ja Rebecka säger hon
– När jag trodde att det inte fanns fler skelett i din garderob så rasar det ut en hel kyrkogård. Hur kom du fram till det förresten Seji
– Hm logik, drömmande och vissa slutsatser jag drog efter att ha läst om min far i en bok. Det var även där jag insåg att deras kärlek inte bara var en, en gångs företeelse. Utan att de älskade varandra djupt och länge, men de vågade inte visa sin kärlek på grund av en massa anledningar. När hon sen blev gravid så var goda råd dyra och hon panik gifte sig med vår styvfar. Sen gick det som det gick. De sprängde vår båt, jag räddade Ana, jag flöt iland på en strand i japan och vår mor överlevde och tappade minnet
– Tror du att far visste att hon överlevt Mica? Frågar Ana
– Det skulle inte förvåna mig, hans kunskaper om saker och ting i världen var imponerande. Jag hittar fortfarande brödsmulor som han kastar ut till oss, detta var kanske en av de där brödsmulorna som vi skulle hitta. Den där organisationen. Han kanske visste att mor överlevt och att de hade henne som sin galjonsfigur. Men han visste kanske också att vi inte kunde ta hand om dem själv utan att vi fick informationen när han räknade med att vi skulle ge oss tillkänna så att säga och få uppbackning av de utvalda
– Vad menar ni? Frågar Niklas
– Hm vår far var en drömmare, han skrev boken, han hade en vision om er innan ni kom. På något vis så visste han att jag och Ana skulle bli de utvaldas väktare. Han har lämnat ett spår av brödsmulor efter sig för oss att följa. Saker att göra. Ni har er lista och vi har våra brödsmulor, det är säkert samma sak men eftersom jag gillar böcker så kallar jag det för brödsmulor. Han leder oss ett steg på vägen hela tiden. Vår far var en klok man, han insåg tidigt att skulle han kunna verka i det dolda så var han tvungen att ha sina informatörer, Berith var en, grevinnan en annan osv. jag jämförde honom med en sjöman en gång. En kvinna i varje hamn, för hans informatörer är uteslutande kvinnor, kvinnor som han älskat med mer än en gång
Berith blir röd i ansiktet
– Mormor utbrister Rebecka
– Jaja säger Niklas
– Den enda vad jag vet som han inte lägrat är Sue, hon var redan gift och det respekterade han, om inte kvinnan ville annat. Men i alla fall han hade sina informatörer och alla hade band till familjerna i de olika länderna. Jag har inte hittat alla men de viktigaste, tror jag i alla fall, Berith, grevinnan och Sue. Han hade säkert fler. Våra syskons mor var en annan, men de hade en annan relation.
– Du har helt rätt Mica han som du säger lägrade inte mig, men jag hjälpte honom, eller rättare sagt vi hjälpte honom. Din mormor är en annan som hjälpt honom, efter att er mor försvann
– Men i alla fall han byggde upp en världsomspännande spionorganisation för att jämna marken för mig först sedan för oss. så om han visste att mor levde, ju mer jag tänker på det så ja han visste Ana
– Mm jag är också övertygad om det
– Så ni menar att han hade kvinnor över hela världen som hjälpte honom frågar Isabella
– Ja ni har väl en sådan spionorganisation? Han läste allt om de två, och jag kan lova er att han lärde sig. ni har läst hans böcker Niklas och Rebecka
– Ja säger de och ler, han var en visionär. Han visste att vi skulle komma redan innan vi var födda mor. Han visste inte hur det skulle gå till för då hade han agerat
– Men inte förrän efteråt säger jag, jag har fått en inblick i vad ni gått igenom båda två säger jag, vi har hämnats en del av de männen, jag och Ana. Berith berättade för oss vad som hänt och vi tog över stafettpinnen från vår far. Det var en annan sådan brödsmula. Vi hade vår uppgift som väktare och att hämnas er ingick i den. För att skydda de där två, jag kan tänka mig att vissa av dem vi dödat inte ville se er andas längre än nödvändigt. En dag så slutade namnen komma, jag misstänker att ni fick reda på vad som hänt och vidtog mått och steg själv?
– Ja säger Jesper, tack förresten
– Ingen fara säger jag, vi var med i Ryssland, som ni skrämde Yoshina ler jag
– Var ni med där? frågar Rebecka
– Ja vi stod utanför dörren med Yoshina, jag hörde vad ni gjorde därinne och jag vet vad ni hittade.
– Jag vet att ni varit med på de flesta större saker vi gjort men det visste jag inte
– Vi var utklädda till Kuji – Kiri kan vara därför, tack för dem förresten, vi missade den raiden, ni är så nyckfulla vi har svurit en del över det faktiskt
– Haha skrattar Isabella, hör ni det är inte bara vi som tycker det
– Skyll på de där två säger Niklas och ler
– Ja deras avtal med naturen spårade verkligen ur, förlåt men måttfullhet var inte deras kopp kaffe, vårt jobb hade egentligen inte behövts men när vi nu hade det så fick vi göra det
– Så du menar att den organisation som de där tillhör är för stora för att ni skulle ta hand om dem själv?
– Ja jag tror det, ni har en uppbackning som vi bara kan drömma om, visst jag skulle kunna be Nathan samla ihop sina kompisar och flyga med sina plan och napalm bomba dem men det hade nog inte hjälpt
– Haha vad synd säger Nathan, det hade varit kul att få hjälpa till. Trettiotvå stridsplan med napalm
– Mm säger jag, men i alla fall, ni har helt andra kontakter än vad vi har. Så far såg till att vi fick reda på dem i rätt tid
– Hur visste han om dem?
– Genom sina damer misstänker jag
– Och påven säger Ana
– Förlåt säger Rebecka, menar du att morfar också hjälpt honom?
– Morfar?
– Ja vi kallar honom så, det är egentligen farfar men vi kallade honom morfar först säger Niklas
– Han sa på er Ö att vår far hjälpt kyrkan med vissa kniviga situationer, han gjorde kanske dem i utbyte av information? Säger Ana
– Inte helt osannolikt säger jag
– Vilken familj tillhör ni i USA frågar Isabella Sue
Hon tittar på henne och sen säger hon
– Carnegie, men familjen bytte namn
– Det var som fasen säger Isabella
– Ja säger hon och ler
– Vem från Medici?
– Jag vet inte säger jag, min kontakt där är Karen, vem vår far hade vet jag inte, Dracul så känner ni henne, Da Vinci är det Berith och grevinnan, Tokugawa, ja där vet ni, Romanoff vet ni också. Men vem som var hans Medici kontakt har jag inte en aning om faktiskt
– Jaha skall vi förhöra de där två nu?
– Han jag sövde med pil är stark i kraften, vad det är vet jag inte men han är stark
– Ja säger Ilse det var de båda två, vi fick verkligen hålla vår sköld på plats
– Jaha säger Niklas, men den höll?
– Jadå säger Alex, de kunde inte ta sig igenom, men jag vågade inte attackera själv
– Klokt säger Niklas, då kanske jag och Rebecka skall ta det samtalet själv
– Javisst säger Ana
Jag tittar på henne
– De kan göra saker som du och jag inte ens kan drömma om. De kommer inte att undanhålla något från oss Mica
– Det är lugnt säger jag
– Bra säger hon
– Vem tar den andre? Frågar Niklas
– Vad säger du Esmeralda? Frågar Jesper
– Javisst, hon ler
Min telefon ringer, det är morfar som meddelar att de lättar nu
– Vår morfar är på väg, har ni någon som kan möta dem på flygplatsen?
– Jadå säger Berith jag pratar med Bowels
– Tack säger jag och ler
– Ingen fara säger Berith
– Just det innan vi glömmer det, igen säger Rebecka, Ana och Seji kom här
Vi reser oss och går fram till henne, hon tar oss i sina händer och tittar på oss. Hon börjar lysa och vi slår ut med armarna
– Det kittlar lika mycket varje gång säger Ana
– Ja säger jag och ler
– Sen när den dagen kommer så skall våra barn ge samma märke till Aisha och Hope
– Ja säger Hope
– Vad blev det denna gång? Undrar Ana
– Har inte en aning, du får kolla
Hon går iväg och jag sätter mig vid bordet igen, morgondis tittar på mig och jag kliar honom bakom nacken
– Kan jag gå och bada far frågar hon?
– Ja vi har inget att göra just nu så det går bra, vi följer med säger jag
– Ja säger hon och reser sig
– Vi hänger också på säger Simon och Gwen
– Vi följer också med säger Isabelle och Leonardo
Vi reser oss och går ut från köket och ut till badhuset, Hope tar på sig en baddräkt och jag byter om till shorts. Jag går in i badhuset och barnen badar, Hope busar med de andra barnen och hon ser glad ut
Jag sätter mig i en solstol och Jasmine kommer ut från omklädningsrummet, jag tittar på henne och jag förundras över hur vacker hon är. Hela hon utstrålar sinnlighet och kvinnlighet, hennes vältränade kropp kommer mot mig och jag tittar på henne och ler
Hon sätter sig bredvid mig och vi tittar på barnen när de badar, var det såhär vi tänkte oss livet när vi satt där i biblioteket hos ligan? När vi stal en smekning av varandras händer
När vi stod där i hissen i Paris och gav varandra den där första kyssen, när våra läppar möttes. Hur tänkte vi oss framtiden då? Vilka förväntningar hade vi på livet då
Jasmine tittar på mina nya tatueringar, draken och tigern som täcker mina armar, de är exakt likadana som Rebecka och Niklas har, de ser levande ut. när jag rör mina armar så är det som om de rör sig
Ana tittar på sina och ler, barnen badar och leker, morgondis ligger utanför poolhuset och jag känner honom, lätt irriterad. Jag tittar mig omkring igen och jag anar dem
– Skuggor säger jag till Ana och Jasmine
Morgondis står morrande i dörren, hur han kommit in har jag inte en aning om. Simon och Gwen tittar sig omkring, jag reser mig upp och tittar rakt på en av dem
– Ni får en chans, säger så kommer vargen att ta hand om er
Simon och Gwen skyddar barnen, Jasmine har rest sig och Ana ler
– Nå?
De lösgör sig från skuggorna och kommer fram, de är tio stycken, jag ser hur de andra kommer in i rummet, de har sina svärd redo. Jag håller upp handen, de tittar på mig och sen på skuggorna
– Ni får en chans att springa, vargen har inte ätit idag
Morgondis visar sina tänder
– Jag har inte tränat idag säger Alex släpigt
– Inte jag i heller säger Ilse
De stirrar på oss och sen på varandra
– Nå vem var målet frågar jag?
– Mannen svarar en av dem
– Jesper och Esmeralda säger Annika
– Morgondis säger Hope
Han börjar springa och de andra följer efter dem, jag går fram till han som talat
– Om ni inte vill bli fullständigt avbefolkade och ett minne blott så rekommenderar jag er att sticka nu
De stirrar på mig sen börjar de springa, Ana tittar på mig och jag nickar. Hon rusar ut ur poolhuset och springer mot slottet. Vi stannar kvar och vaktar barnen
– Vad tänkte du på innan undrar Jasmine
– Va? Haha jo om det var detta vi drömde om när vi satt där i biblioteket och stal stunder av lycka, eller när vi kysste varandra där i hissen i Paris. Var detta vi såg framför oss då? Barn, varg och familj
– Ja säger Jasmine, jag såg det framför mig, ett liv utanför ligan och Parbat, du och jag med barn, kanske inte en varg men tillsammans, utanför Parbat. Du?
– Jag vet inte, jag försökte minnas tillbaka men jag kommer inte ihåg, ena dagen så ville jag kidnappa dig och rymma för att nästa dag ångra mig och bli den praktiske och inser att vi fått leva ett liv på flykt. För att i nästa sekund när du kom i biblioteket helt plötsligt tycka att det var fullt rimliga tankar. Men om jag såg framför mig villa, varg och barn. Jag vet faktiskt inte, det jag visste var att jag ville ha dig. Den åtrå jag kände till dig den där kvällen i Paris går utanpå allt annat jag känt efter det, jag var beredd på att hacka ett hål i väggen
– Haha det hade varit något det, svårt att förklara för personalen på hotellet
– Jag kan se mig framför mig när sin far fått räkningen
– Haha han hade berömt dig för din finurlighet. Inget du gjorde någonsin var fel i hans ögon. Du kan tänka dig hur imponerade på de båda när du lyckades ta dig in på mitt rum obemärkt med tio vakter och två som filmade. Han såg filmen sen jag med. Man ser dig inte, med dagens teknik så hade man säkert gjort det, men vi såg dig inte
– Ni kanske inte tittar på rätt ställe säger jag och ler
– Förlåt?
– Ni tittade kanske inte på rätt ställe bara
– Vi tittade på hela väggen vi såg ingenting
– Jaså säger jag och ler, ja jag använde all min träning och Tau, Tau
– När du kom in i rummet så höll jag på att svimma, sen när det inte blev något så var det den största besvikelsen i hela mitt liv utan tvekan. Jag kände mig väldigt blåst på konfekten
– Jag med hjärtat hade jag vetat att det skulle ta närmre tjugoår till nästa gång vi skulle få chansen så hade jag nog gjort saker och ting annorlunda där, när du kom ut ur omklädningsrummet precis så såg du precis som jag föreställde mig alla de nätter när jag drömde om dig. Du är så vacker att jag tappar andan när jag ser på dig. När jag kom till Parbat som en nervös brådmogen sextonåring och jag såg dig där du satt med din far så kände jag att nu kunde jag dö lycklig, jag hade sett den vackraste kvinnan på jorden
– Jag kände samma sak säger Jasmine och tittar mig djupt i ögonen
Jag ser åtrån där, jag känner att jag utstrålar samma känslor
– Ni kan komma in nu, förresten hur tvättar man en varg?
– Har inte en aning skrockar jag till, vi får fråga Hope
– För han är mer röd än vit, jag har aldrig sett något liknande Mica, han skrämde livet av skuggorna, en föll ihop innan han hann fram. Han var magnifik
– Jaså säger jag och ler, vi kommer – vi kan gå in nu, Hope
– Ja?
– Morgondis behöver bada, hur ser han på det?
– Har de en sjö här?
– Jag vet faktiskt inte, för han är tydligen mer röd än vit, han stred väl enligt Ana
– Ja säger Hope och ler stolt
Vi klär på oss och går upp till slottet, Morgondis står innanför dörren och Ana hade inte överdrivet, tvärtom faktiskt, han såg ut som han badat i rödfärg. Jag tittar på en betjänt som tittade på oss
– Finns det en sjö i närheten?
– Ja det finns en större damm en bit ut på ägorna
– Skulle du kunna visa dem vägen?
– Javisst säger han
Han tittar tveksamt på vargen
– Han rör dig inte säger Hope, han gillar dig, du har gett honom korv
– Erh säger han och rodnar, det stämmer
– Det var snällt, han undrar vad du heter?
– Förlåt säger mannen
– Han undrar vad du heter
– Erh Matthew jag kallas för Matt
– Matt visa vägen
De går ut genom dörren, Simon och Gwen följer med, Isabelle och Leonardo tar oss i handen och vi går ner i köket, när vi kommer ner så sitter Ana där och ler. De andra skrattar gott åt det som Jesper berättar
– Vi slogs med skuggorna som bäst när vi hör ett morrande som lät som en brunbjörn eller något, det ekar rätt bra därnere, men i alla fall Morgondis morrar och de vänder sig om och ser den vargen stå där. Han visar tänderna och hoppar på dem, jag har aldrig sett ett djur röra sig så snabbt som han gjorde, innan vi hann reagera så hade han dödat tre stycken. Alla slutade slåss vänner som fiender, alla bara stirrade på honom. Han kastade sig över två till, han dödade dem och vände sig om mot tre andra och morrade. En av dem bara segnade ihop och de andra började springa. Han for efter dem och hoppade på dem och bet ihjäl dem, sen vände han sig om och morrade. De resterande kastade sina vapen och la sig ner på mage. Om jag inte visste bättre så såg jag en min av besvikelse hos honom. Han gick långsamt och värdigt fram till dem lyfte på benet och kissade på dem. De bara låg där och vågade inte röra sig. När de inte gjorde det så fnös och ylade han så att det ekade där i källaren. Ana tittade på honom och log, sen frågade hon – är du hungrig? Vill du ha dem levande eller döda Morgondis? Han tittade på henne och nosade på en av de levande. Han svimmade direkt, det är en vass varg ni har säger han och tittar på mig
– Vi är stolta över honom, men gick det verkligen till så?
– Oja säger Esmeralda med tindrande ögon, han var magnifik
– Kissade han verkligen på en av dem säger Jasmine
– Ja skrattar Ana, jag vet inte om det var i förakt över att de gav sig eller om det var för att reta dem men han blev besviken när de inte ville slåss mer
– Hur vet du det? frågar Ilse
– Han sa det säger Ana
– Kan ni kommunicera med honom?
– Ja säger jag, han är en väldigt speciell varg, när vi hittade honom och vi gjorde familjens hemliga tradition så la han sig i. Jag trodde först inte mina ögon men när Ana bekräftade så lös han. Han präglade oss då, han gjorde samma sak med Aisha och sen Jasmine. Det är en väldigt speciell varg säger jag
– Du mena alltså att han har kraften? Frågar Sean
– Ja något är det, det var en väldigt speciell känsla när han la sig i. Hans kraft eller vad vi skall kalla det var väldigt ”ren” den slog ut Hope i ett par dagar, hade inte Rebecka lagt sig i med Aisha så hade hon varit utslagen lika länge, Jasmine sov i två dagar. Jag och Ana klarade oss utan problem, jag tror att det handlar om att vi har Shuken så vi skyddade oss. Men sedan dess så kan vi kommunicera häruppe med honom. Jag misstänker Alex och Ilse att hade vi haft med honom i skogen häromdagen så hade vi kunnat sätta oss bredvid sen hade han rensat hela skogen själv
– Efter att ha sett honom i källaren så säger jag inte emot ler Alex
Niklas och Rebecka kommer upp ur källaren och tittar på oss, de ler och sätter sig vid bordet
– Vi har haft besök säger Niklas
– Jag säger jag, tio skuggor i poolhuset, ett antal härinne, Morgondis lekte lite därnere
– Lite är väl veckans underdrift säger Jesper, det är nästan så jag vill åka till japan och få en sådan varg jag med
Morgondis kommer in i köket och han stannar och tittar på Jesper och bugar sig
– Han tackar för berömmet säger Hope, han tycker att du kunde berättat mer om blodet och halsarna han slet upp och sådant men att du berättade med känsla, nästan som en varg
– Ja säger Jesper, hörde han mig?
– Ja genom far tror jag, nej genom Jasmine hon har behagligare sinne
– Men tack Morgondis säger hon och ler och kliar honom på nacken
– Tack säger Jesper och bugar sig du stred väldigt väl
– Han tackar och säger att du stred väl du med, han undrar om du vill följa med och jaga i skogen
– Jag tackar för inbjudan, vad skall vi jaga?
– Det som bjuds säger Hope, det är artigt Morgondis
– Förlåt? säger Niklas
– Nej jag tyckte att han skulle bjuda in fler
– Aha säger Niklas
– Nå är där fler som vill följa med?
– Jag följer gärna med säger Ilse
– Jag med säger Alex
– Jag också säger Gwen
– Far?
– Javisst säger jag om du vill
– Gärna säger hon med ett leende
– Vad sa han och vem är han?
– Han är en Tau, Tau mästare som valde fel sida att lära sig om kraften, han och hans tvillingbror är människor som skor sig på andra människors olycka, er mor fiskades upp av den andre mannen vi har därnere som hittade henne i vattnet liggandes på en del av båten. Han fiskade upp henne och enligt honom vi förhörde så har han utnyttjat henne under alla dessa år, både sexuellt och låtit andra utnyttja henne sexuellt. Hon har varit centrum i en hel del orgier som han anordnat för kunder. Hon har varit det vackra ansiktet för att göra hans affärer legitima
Jag tittar på dem och sen på Ana
– De har haft Afrika som sin lekplats under tjugoårstid och de har handlat med allt mellan himmel och jord de handlar med alla och de säljer till båda sidor i samma konflikt, de säljer droger, de säljer män, kvinnor och barn. De handlar verkligen med allt. Dina två år i Tchad kostade dem en massa pengar och arbetare. De sålde väldigt mycket vapen och droger till rebellerna där. Till alla sidor. De betalade ditt befäl en ansenlig summa pengar för att få dig ditt till det där mötet. De ville döda dig där, men du grusade deras planer igen och de fick själv fly från Tchad. De har inte kunnat återvända från nu. De är inte bara verksamma i Afrika, men deras huvudkanal för pengar är där. De har en mindre arme av soldater men de ni stötte på i japan är deras elitsoldater. De är tränade i de flesta kampsporter och en del annat.
– Som? frågar Jesper
– Om vi skall tro på honom, någon afrikansk version av kraften som kallas för lejonets andedräkt
– Jaså säger jag, de var skickliga men inte så skickliga så att säga, var det allt?
– Nej de är specifikt ute efter dig, de är fortfarande förbannade för din inblandning i Tchad, det kostade dem stora summor pengar
– Varför nu?
– Ja det undrade vi med, han ville inte svara först, men de har inte hittat dig förrän nu.
– Det var ju konstigt? Det som hände i Tchad hände för femton år sedan, hur kan de inte ha hittat mig innan?
– Har inte en aning, men de har i alla fall satt hela sin organisation på att döda dig, de har delat sina uppgifter med skuggorna som du rensade ur rätt rejält, och de vill ha hämnd.
– Då får vi hoppas att Morgondis lärde dem en läxa
– Haha ja säger Niklas
– Fick ni reda på var de håller till?
– Ja de har olika städer som de befinner sig i, de stannar aldrig längre än 2 – 3 dagar på varje ställe. De har en båt som de använder som bas med. Var han befinner sig nu vet visste han inte men vi har deras adresser
– Jaha säger jag, vill ni hjälpa oss?
– Självklart säger Rebecka, vi hade tänkt be er om hjälp
– Så bra säger jag och ler, var är de där gömställena?
– Medellin, Mexiko, San Diego, Lissabon, på en plats i Nigeria, Syd Korea och ett palats i djunglerna i Laos
– Jaha säger jag, var och när skall vi börja?
– Vi kommer kontakta vårt spionnät och när informationen kommer så bestämmer vi oss
– Jaha ur långtid?
– Hm en max två dagar
– Så pass säger jag
Vi hör steg i trappan och vår mormor och morfar kommer nerspringande för trapporna
– Ana, Mica var är hon någonstans?
– Hon sover säger jag
– Jag vill se henne säger min mormor
– Ja säger jag, men ni får hälsa först
– Oj, javisst
De hälsar på de andra och när de är klara så tittar min mormor på mig
– Ana förbered morfar på det Niklas berättade
– Ja Mica
– Kommer du mormor säger jag
Jag reser mig och tar henne i handen, vi går upp ett par våningar och jag öppnar dörren till hennes rum. Min mormor stannar i dörren och slår händerna för ansiktet. Jag tar henne i handen och leder in henne i rummet

Jag sätter henne på sängkanten och min mormor smeker sin dotters ansikte.
– Min älskade dotter viskar hon, tack Mica för att ni fann henne
– Vi hade inte gjort det utan de utvalda och deras familj säger jag
– Hon ser så fridfull ut viskar hon
– Hon har problem med minnet mormor, hon kommer inte ihåg mer än en dag i taget, hon vaknar på morgonen och sen när hon lägger sig på kvällen så raderas minnet. Vi fick henne att minnas våra namn när vi träffade henne. men om hon kommer ihåg när hon vaknar vet vi inte
– Hur länge kommer hon att sova?
– Tills jag väcker henne, jag ville inte göra det innan ni kom hit
– Nej
– Hon minns hur ni såg ut, vi är fem år i hennes ögon mormor, vi är inte mer än namn för henne. ni har mer substans om man säger så, får hon se er så kanske minnet kommer tillbaka. Vi får vara beredda på att fånga henne när eller om hon börjar minnas. Hennes man har utnyttjat henne mormor, på alla tänkbaravis
– Du menar viskar hon?
– Ja mormor, hon har varit hans leksak
– Lever han säger hon hetsigt?
– Ja mormor men inte länge till, jag funderar på bästa straffet för honom
– Tack Mica
Hon tittar på sin dotter och hennes ögon tåras, dörren öppnas och min morfar kommer in tillsammans med Ana. Han går fram till sängen och sätter sig på andra sidan. Han tittar på sin dotter och sen på mig och Ana
– Tack viskar han med gråt i halsen
– Ingen fara men glöm inte att tacka de utvalda och deras familj med
– Nej då säger han
– Jasmine säger jag i min tanke
– Ja hjärtat
– Vill du ringa Aisha och be henne komma hit
– Javisst hjärtat
– Tack, vill du be henne komma direkt?
– Javisst, hur löser vi transporten
– Jag kan hämta henne om det behövs
– Ja säger hon jag ringer direkt
– Tack hjärtat
Jag tittar på de som sitter där och gråter, en iskall ilska rinner i mina ådror. Ana tittar på mig och nickar. Jag går tyst ut ur rummet och går bort till mitt rum och tar mitt svärd, jag går ner i köket och tittar på morgondis
Han tittar på mig och jag går iväg, vargen följer efter mig och jag går bort till trappan som leder ner i källaren. Niklas kommer efter mig, Jesper kommer också med. Jag går ner för trapporna och bort till cellerna
Jag har aldrig varit här men instinktivt så vet jag vart jag skall gå. Jag sätter handen på handtaget och öppnar cellen. Mannen tittar upp när jag öppnar dörren. Han stirrar på mig och när han ser mina ögon så drar han sig bakåt
Jag pekar på mannen och Morgondis och han går långsamt fram till mannen och visar sina tänder. Mannen reser sig från stolen och backar till hans rygg slår emot väggen och jag tittar på Morgondis
Han går fram till mannen och morrar. Han visar tänderna och öppnar munnen och sätter sin käft mot mannens kön
– Du har våldtagit vår mor, du har låtit andra män våldta vår mor. Du har förverkat ditt liv. Det jag funderar på just nu är hur mycket du skall lida. Jag har hört att en kvinna i detta hushållet samlar på penisar. Jag funderar på om jag också skall göra det, eller om jag skall låta Morgondis leka med dig. Vi skall jaga i natt, vi kanske skall utse dig till byte? Ge dig fem minuters försprång och sen släppa loss vargen. Du vet han åt upp femton skuggor innan idag och jag tror att han fått smak på människa
Mannen stirrar på mig, han är likblek i ansiktet
– Jag kanske skall fråga Niklas om han kan övertala djävulens barn att komma hit och prata med dig. Risken är att vargen blir arg och besviken. Jag funderar faktiskt också på att låta dig försvara dig. Morgondis, bit
Vargen stänger sin käft långsamt, mannen skriker av smärta när vargens tänder långsamt biter honom i hans kön. Vargen hugger till och stänger käftarna och sliter till
Mannen svimmar av smärtan, jag helar honom. Jag går ut ur rummet, vargen spottar ut mannens genitalier på cellgolvet och går med mig ut. jag stänger dörren och tittar på Morgondis
Han springer före oss upp, när vi kommer upp så dricker han och när han är klar så tittar han på mig och ler
– Tack säger jag till honom
Niklas och Jesper tittar på varandra och sen på mig
– Har ni synpunkter?
– Nej säger Niklas, förlora inte dig själv bara
– Nej säger jag, ingen fara. Men han kommer inte överleva sin vistelse här
– Nej säger Niklas
– Den andre?
– Vi kan behöva honom
– Har ni tagit bort hans krafter?
– Ja säger han
– Bra, är du fortfarande hungrig Morgondis?
Vargen tittar på mig och ler
– Vad säger du? Är du sugen på att bitas lite till?
Vargen grinar och visar tänderna
– Far
– Ja Hope
– Vad gör ni därnere?
– Morgondis, kastrerade mannen som våldtagit din farmor
– Far!
– Det var hans förslag inte mitt
– Jaså hon tittar på vargen
Vargen tittar tillbaka och han sen bestämd ut, Hope tittar på honom och det ser ut som de för en diskussion. Hope ser sammanbiten ut och sen tittar hon på sin far
– Det blir inga fler kastreringar
– Nej säger jag
– Men han kanske biter av annat i stället
– Ja säger jag
– Förlora inte dig själv far
– Ingen fara Hope säger jag, men jag tar inte ansvar för vad Ana kommer göra med dem. Hon är mycket mer uppfinningsrikare än vad jag är
– Ja säger Niklas
– Hon har varit GRU officer, ni var vad Laritza gjort?
– Ja
– Min syster arbetade på samma ställe emellanåt
– Så pass säger Niklas
– Deras bästa torterare var kvinnor och min syster var en av dem, jag vet inte om jag kan stoppa henne. Jag vet inte ens om jag vill stoppa henne
– Jag förstår er säger Niklas, vi har hämnats våra mödrar. Förlora er inte bara
– Nej då säger jag, jag kommer inte förlora mig, inte Ana i heller men han kommer lida tro mig. De kommer att få lida båda två, när vi konfronterar den andre ledaren så kommer vi inte hålla igen
– Inte vi i heller säger Niklas
– Bra, bara så att vi vet var vi har varandra
– Jadå säger Jesper med ett leende, vi har också haft våra vendettor
– Ja säger jag med ett leende
Ana kommer ner från trappan och tittar på oss, jag ser mord i blicken på henne. Hon går ut i köket och hämtar en kniv, en kötthammare och diverse kryddor. Hon tittar på mig och jag skakar på huvudet
– Jag har redan hälsat på honom med Morgondis, jag fick bannor av Hope för det vi gjorde
– Jaså?
– Han kastrerade honom med sina tänder
– Så ytterst passande säger hon med ett leende
– Vad skall du göra med de sakerna säger Esmeralda?
– Jag skall leka säger hon
– Får jag se på? Jag kanske lär mig något
– Javisst säger hon
Hon går mot källaren, jag tittar på Esmeralda och bugar mig, hon ler mot mig och går med Ana ner
– Vi har satt igång med informationsinsamling och förhoppningsvis så kommer det in uppgifter snart
– Bra, när Ana är klar med det hon gör så kommer jag att väcka vår mor
– Ja säger Niklas
– Vi får se hur det går, förhoppningsvis så går det bra, skulle det skita sig så får vi se hur vi gör
– Vi finns här om det behövs, vi har gått igenom liknande saker med våra närmsta
– Tack säger jag, jag är tacksam för er hjälp
– Ingen fara säger Niklas och ler. Hur fungerar ert arrangemang?
– Jodå än så länge så funkar det bra, när vi är klara här så skall vi åka en vecka till Parbat och visa flaggan så att säga. Jasmine skall leda och jag sitter i biblioteket
– Haha
– Minnen säger jag och ler
– Kan vi bo hos er i San Diego?
– Jadå självklart säger jag, vi får kanske sova på golv och soffor men vi kommer få plats, vi kan säkert låna Jim och Sues hus om det skulle knipa
– Bra, då slipper vi åka till vårt hus
– Haha skrattar jag, Ana blev rätt förgrymmad sist ni var där. Jag var inte hemma så hon fick bevaka er själv
– Ja säger Niklas och ler
– Vad är det som är så negativt där för er? San Diego har blivit mitt hem, jag trivs väldigt väl där
Niklas tittar på mig sen berättar han om när de var där för operationen och hur människorna där agerat. När han är klar så tittar jag på honom
– Nu förstår jag varför ni känner som ni gör, och jag har fullförståelse för att ni känner som ni gör. Jag har aldrig varit där, jag hade inte kunnat bo så jag i heller. Men San Diego för mig är där jag fann en del av min familj. Ni kommer att få se en annan del av staden
– Det låter bra säger Niklas och ler
Vi småpratar om allt möjligt, efter en timme kommer Ana upp tillsammans med Esmeralda. Ana går ut i köket och sätter tillbaka sakerna hon lånat. Hon kommer ut till oss andra och jag tittar på henne
Hon tittar tillbaka på mig och nickar, vi reser oss och jag tittar på Niklas
– Var kan vi sitta?
– Kom med mig säger han
Han reser sig och vi går efter honom in i ett rum, jag tittar på mig omkring
– Tack, vänta här Ana så hämtar jag mormor, morfar och mor
– Ja säger hon
Jag går upp för trappan och in på vår mors rum. Jag lyfter upp min mor och går ner med henne. jag går in i rummet och Jasmine, Aisha och Hope är där med Ana. Jag sätter min mor i en stol
– Är det okej om jag och Rebecka är här?
– Javisst säger jag
Jag tittar på de andra och de nickar
– Har du med balalajkan morfar?
– Jag Mica säger han
– Bra
Jag väcker vår mor försiktigt, hon slår upp ögonen och tittar på oss, hennes blick flackar från den ene till den andre, när hon ser sina föräldrar så ser jag något igenkännande
– Hej mor säger jag, kommer du ihåg mig?
Hon tittar på mig och jag ser hur hon koncentrerar sig, sen skakar hon på huvudet
– Jag heter Michal, efter min morfar, din far. Din mor som sitter där heter Raisa. Den vackra kvinnan där är din dotter, Anastasia. Hon delar namn med dig och vår dotter Aisha är där och ditt andra barnbarn som sitter där heter Hope. Ditt namn är Anastasia
Hon tittar på oss alla och jag ser att hon kämpar för att minnas, jag ser tårar bildas i hennes ögon. Jag lutar mig fram och tittar henne i ögonen
– Det är okej mor, ta det lugnt. Jag tänkte att mormor kunde berätta något från din barndom
Min mormor tittar på mig sen börjar hon berätta, sen tar min morfar över, Ana berättar hon med. Vår mor tittar på dem och hon ser ut som att hon nästan minns
– Jag har också minnesluckor från tiden innan vår bår exploderade, de första fem åren av mitt liv är nästan som utraderade. Vi gjorde ett besök i en skog, där vissa minnen kom tillbaka. Men en sak mindes jag, när vi var små så spelade morfar på sin balalajka och du sjöng en sång för oss. På mitt och Jasmines bröllop så mindes jag den sången. Jag spelade och sjöng för de som var där då. Jag tänkte att jag skulle göra det nu. Det är mitt minne som jag vill dela med mig av
– Ja säger hon
Jag tar fram balalajkan och börjar knäppa på en, jag börjar sjunga och spela. Jag tar mig igenom nästan hela låten och när jag är klar så börjar jag om från början och det är som en slöja dras ifrån hennes ögon
Hon börjar sjunga med mig, jag känner hur mina ögon tår fylls och jag stänger mina ögon och sjunger visan med min mor och när jag knäpper de sista tonerna och tystnaden sänks så stirrar hon på mig
– Mica?
– Ja mor säger jag med skrovlig röst
– Hej mitt älskade barn vad stor du är, och så vacker
– Tack mor säger hon och ler. Tårarna rinner längs med hennes kinder

Vår mor torkar hennes tårar och ler
– Var är jag? Hur hamnade jag här och herregud… båten, Ivan…
– Båten sprängdes säger jag, jag och Ana räddade livet på varandra, jag drev i land på en strand i japan och vår far fann mig liggande där
– Koi viskar hon, är han också här?
– Nej mor det är han inte, men innan vi berättar den historien så undrar jag hur mår du och vad minns du?
– Det är en massa olika brottstycken, jag kan inte riktigt sortera dem
– Ta det lugnt
Jag reser mig och går fram till Niklas och Rebecka
– Kan hon stanna här med vår mormor och morfar tills vi är färdiga med det vi skall göra
– Självklart säger Rebecka
– Tack, har ni någon bra psykolog eller liknande i bakfickan?
– Vi har Isabella
– Är hon psykolog?
– Haha nej hon är bättre, litar du på mig?
– Ja säger jag, jag litar på er
– Bra då lämnar vi allt till henne säger Rebecka och ler
Jag tittar på dem och de ler, jag ler tillbaka och böjer på huvudet. Jag tittar på det som händer framför mig, min mor pratar med sin mor och far, hon tittar på sina barnbarn och min fru
– Är det någon som är hungrig? Frågar Rebecka
– Ja säger min mor, jag är
– Förlåt jag har inte presenterat mig, jag heter Rebecka och detta är min man Niklas. Vi äger slottet som vi befinner oss på, vi är de utvalda
Min mor stirrar på henne och sen på Niklas
– De utvalda viskar hon
– Ja säger Rebecka, vi är de vi är säger hon och ler
– Då hade Koi rätt viskar hon igen
– Ja mor säger jag, det hade han
– Då är ni…
– Ja mor, det är vi, båda två
– Herregud säger hon
– Vi kanske skall berätta historien när vi har ätit?
– Javisst säger jag
– Bra då går vi ner i köket, vi kanske kan övertala Niklas att laga mat åt oss
– Självfallet säger han och ler
Vi reser oss och går ner i köket, Niklas lagar mat och vi pratar försiktigt med vår mor. Hon blir presenterad för resten av deras familj. Hon är väldigt överväldigad om allt som händer
När vi ätit klart så tittar jag på min mor
– Vad vill du veta mor?
Hon tittar på mig och ler
– Ja allt
– Jag vet inte om vi har tid till att berätta allt just nu mor, men jag kan sammanfatta mitt liv fram till nu. Sen får andra berätta sin historia
Jag harklar mig och tittar på de som sitter kring bordet
– Vi kanske skall flytta upp i en av salongerna säger Isabella, vi sitter bättre där
– Javisst säger jag
Vi reser oss allihop och går upp i en av salongerna och vi sätter oss i soffor och fåtöljer. Jag tittar mig omkring och sen säger jag
– En sammanfattning av vad som hänt mor, från den där dagen då min värld bokstavligen exploderade. Jag har inget minne av vad som hände, det första jag minns är att jag vaknade på en strand och såg en demon
***

Planet går inför landning och jag tittar ut genom fönstret, vi landar snart i Lissabon. Jag tänker tillbaka på de senaste dagarna och hur vi berättade våra historier för vår mor, jag och Ana
Hur vår mor förundrat tittat på oss, både med tvivel och stolthet i sina ögon. När hon fick reda på att vår fars mördats av Mita så började hon gråta. När hon fick reda på att Sovjetunionen rasat och att morfar var den som gjort det så grät hon av lycka
Hon lyssnade och visade upp hela paletten av känslor. Hon själv mindes inte mycket av sin tid efter explosionen. Vi ägnade två dagar till att prata och Isabella lovade att prata med henne och hålla ett öga på henne tillsammans med de som stannade kvar på slottet
Jag känner hur planet landar, jag studsar tillbaka till verkligheten och tittar mig omkring. Ana tittar på mig och ler, Jasmine håller min hand och Aisha sitter och pratar med Ilse
Jag ser att Niklas ler mot Rebecka och de reser sig när planet stannar. Vi går av och går igenom flygplatsen och ut ur den. Vi kommer fram till en taxistation. Vi packar in oss i flera taxibilar och de kör iväg
Vi åker in till staden och bilarna stannar utanför ett hotell, vi går in och Niklas står som en reseledare och delar ut nycklar åt oss. Vi åker upp till våra rum
– Samling på vårt rum om en timme säger Niklas
– Javisst säger jag
De andra nickar, jag sätter nyckeln i låset och vi går in på rummet, jag sätter ner min väska och jag sätter mig på sängen. Jasmine tittar på mig och säger
– Hur mår du Seji?
– Va? jo jag mår bra, hur mår du?
– Jag mår bara bra säger hon och ler, du har verkat frånvarande bara de senaste dagarna
– Ja jag vet, det är inte var dag man får reda på att ens mor som man trott var död lever. Jag vet inte det känns märkligt bara
– Jo det kan jag tänka mig, men stäng mig inte ute
– Om jag gjort det så ber jag om ursäkt, det kan bero på att jag är så van vid att ta hand om sådant här själv
– Men nu är du inte själv Seji, nu har du mig och resten av familjen
– Jo jag vet, jag skall bättra mig, det är inte bara mor, jag är inte van vid att inte vara den som fattar besluten
– Hur menar du?
– Det är de utvalda som styr, fullt förståeligt. De är så vana vid det att de bestämmer och sen följer resten. Jag är van vid att vara den som bestämmer vad som skall hända. Visst jag fick lära mig i legionen att följa order. Men oftast så fattade jag mina egna beslut där också, jag är inte så van vid att följa order
– Avundsjuk?
– Nej men jag har inte anpassat mig bara till att inte leda. Du vet lära gamla hundar sitta osv.
– Haha så är det kanske
Hon tittar på mig med beslöjade ögon, när jag ser hennes blick så känner jag hur jag hårdnar. Jag reser mig och tar henne i min famn, jag kysser henne och hon stönar i min mun. Nu går allt snabbt, vi sliter av oss kläderna och lägger oss i sängen
Jag tar hennes bröst i min mun och slickar och nafsar på dem, jag slickar mig ner för hennes kropp och lägger min tunga på hennes kön och leker med hennes läppar och slickar henne intensivt
Min tunga leker hennes klitoris, jag för in två fingrar i hennes inre och smeker henne. Hon stönar ut i vällust och hennes rumpa lyfter från sängen och hon skriker rakt ut när orgasmen sköljer över henne
Jag slickar henne genom orgasmen, när hon kommit färdigt sätter jag min knä och hon kryper fram till mig och tar mitt kön i munnen och börjar leka med sin mun och tunga, jag känner hur hennes tunga leker med mitt ollon
Hon slickar mig tills jag inte kan hålla mig längre. Jag går runt henne och sätter mitt ollon mot hennes kön och trycker mig försiktigt in i henne. Jag sätter min händer på hennes höfter och börjar ta henne
Mina höfter rör sig rytmiskt, hon möter mina stötar och vi stönar högt båda två, jag tittar på mitt kön när det glider in och ut ur henne. Jag lutar mig fram och tar ett av hennes bröst i min hand och smeker det, jag känner hur hennes hand letar sig ner mellan hennes ben och hon börjar smeka sig själv
Jag känner hur orgasmen träffar henne och stönar högt när hon kommer och jag reser mig upp och tar tag om hennes höfter igen och tar henne snabbare. Jag känner hur ilningarna börjar pirra i min kropp
Jag känner hur pungen drar ihop sig och jag kommer i en lång intensiv orgasm. Jag känner hur jag tömmer min säd djupt i henne. Jag stönar, vrålar och låter. När min orgasm ebbar ut så öppnar jag ögonen och jag ser att Jasmine tittar på mig över sin axel. Hon ler
– Jag älskar dig säger jag
– Och jag dig hjärtat mitt
Vi lägger oss i skedställning och jag lägger mig tät intill henne och kramar om henne. Vi ligger där i tio minuter och bara njuter av varandras närhet. Jag känner hur jag slaknar. Jasmine reser sig ur sängen och går in på toaletten
Jag reser mig och går efter henne, hon står i duschen och jag går in där tillsammans med henne och vi duschar av oss. Vi går in i rummet och klär på oss. jag tittar på klockan och vi går ut rummet
Jag knackar på hos Niklas och Rebecka, de öppnar dörren och vi går in. De andra är i rummet och det är trångt, jag ställer mig vid ena väggen och lyssnar på vad Niklas säger om målet
– Hur många vakter?
– Allt mellan femtio till hundra
– Som de vi mötte i skogen i japan?
– Det får vi förutsätta
– Hur tar vi oss dit?
– Över hustaken säger Rebecka med ett leende
– Ja säger jag, hur går vi tillväga?
– Vi tar oss dit, delar upp oss och sen så tar vi hand om de som är där
– Söva eller döda frågar Jesper
– Vi gör det som situationen kräver
– Och det innebär? frågar jag
– Att om vi måste så dödar vi, måste vi inte det så söver vi dem med våra Bokken
– Jaha säger jag, när?
– I natt, vi tar oss in och rensar ut den hålan, är han där bra, är han inte det så tar vi nästa ställe
– Ja säger jag
Vi går ut ur rummet och in på vårt, jag tittar på klockan tre timmar. Vi lägger oss på sängen och jag stänger ögonen
Jag landar och rullar runt och drar mitt svärd, jag tittar mig omkring och följer efter Jasmine. Hon drar sitt vapen, vi tar oss fram till de vakter som är framför oss. Vi tystar dem snabbt och effektivt
Jag ser Ana och Aisha röra sig på vänstersida om oss. Jag ser på vår dotter och hon är smidig som en katt där hon dansar igenom de olika mönsterna. Ana är lika smidig i sin dans
***
– Jaha han var inte här säger jag, vart skall vi nu?
– Medellin säger Niklas
– Jaha säger jag
Jag tittar ut genom fönstret och stänger ögonen
***
– Samma procedur som förra gången säger Niklas
– Ja säger jag

Vi tog hand om Medellin och sen åkte vi till Mexiko City, mannen var inte på de ställena i heller. Vi bestämde oss för att åka till San Diego. Vi landade på flygplatsen och åkte hem till vårt hus
Jag sätter nyckeln i dörren och vi går in.
– Välkomna till vårt hem säger jag med ett leende
– Tack säger de andra
Vi går in, jag sätter in min väska i vårt rum. Vi delar upp oss i de rum som finns. Annika och Sean erbjuder sig att ta soffan. Jag går ut i köket och öppnar kylen. Vi har ingenting hemma
– Jag fixar, säger Ana
– Jag följer med säger Ilse
– Jag med säger Esmeralda
– Ja ler hon, får jag låna din bil Mica?
– Javisst säger jag
De kör iväg och jag går bort till soffan och sätter mig. Jag ser att Niklas tittar på mina böcker. Han tar ut en och börjar läsa, han sätter tillbaka den och sen går han fram till montern med boken som jag hittade
– Det är egentligen konstigt att det blev bilar för min del som jag började samla säger Niklas, böckernas fantasivärld var en av de sakerna som gjorde att jag inte blev helt knäckt av min uppväxt
– Jaså? säger jag med ett leende, jag har alltid läst, det var inte bara för Jasmines skull som jag valde att bli bibliotekarie i Parbat, inte i heller bara för att retas med den evige. Det var även för min passion för böcker. Biblioteket där är fantastiskt
– Ja jag har varit där, jag letade efter en bok
– Den om Leonardo och att han ägde halva borgen?
– Haha ja, jag tänkte reta den evige med den. Men den idioten gjorde det han gjorde med Aisha, vi blev lite upprörda över det
– Tack säger jag, jag var väldigt sugen på att åka till Lian Liu och ta hand om honom
– Det kan jag tänka mig, vad stoppade dig?
– Ana hon hade hört talas om vad som händer där, sen så hade jag Hope att ta hänsyn till också. Sen så hade jag fått inkassera en massa tjänster. Sen så hade jag kanske retat er med och mötet på ön hade kanske fått en mer spänd inledning
– Haha ja kanske det säger Niklas, men hade du kunnat ta dig in?
– Har inte en aning men jag hade försökt i alla fall
– Som sagt jag förstår dig
– Tack
– Ingen fara säger han med ett leende, är detta de berömda tavlorna?
– Haha ja säger jag, mina mentala flyktplatser. Jag har stirrat på dem så länge och många gånger att jag tror i alla fall att jag sett varenda penseldrag på de tavlorna
– Vi har ett par speciella tavlor med. Vårt första äventyr om man vill kalla det för det handlade om en tavla
– Jaså säger jag och ler
– Det var en massa saker som vi skulle gå igenom för att bekräfta att vi är de utvalda. En av de första sakerna jag fick göra var att titta på två tavlor som Berith hade hemma i sin källare. Den ene var av Dracul och den andra av Leonardo. Vi läste en massa böcker och fick reda på att vi skulle åka till Grekland för att hitta den tredje tavlan. Vi gjorde det och vi tittade på tavlan och tog den med hem. Men som sagt det var underligt att inte jag också började samla på böcker
– Ja säger jag, jag har inte köpt någon på ett tag, det har varit en del annat som kommit emellan
– Som jag med bilar då, jag har inte i heller köpt någon ny på ett tag. När de valde att spränga vårt hus i fjol så fick jag annat att tänka på.
– Det kan jag tänka mig, ni har ett vackert hus
– Tack, det är Jesper som ritat det
– Han har talang
– Ja verkligen, hur känns det för dig att det är vi som tar ledningen så att säga
– Det är en omställning, jag är van vid att vara den som styr. Men det är bra träning för mig
– Säg till om du tycker att vi gör fel så att säga
– Ni gör saker och ting på ett annat sätt än vad jag gör, det beror nog mer på kynne än något annat. Men det är nog rätt bra att jag inte leder denna operation. Jag är inte direkt objektiv kanske, det är vår mor som de gjort vad de nu gjort med. Så jag kanske inte delar alla era beslut, men det är nog mer grundat på mina känslor och inte på att ni gör fel. Så om jag ser sur ut så handlar det inte om ert agerande ut mer om att jag hade vadat i blod så att säga. Inte direkt intelligent men det är så jag känner
– Tro mig jag förstår att du känner så, vi leder för att vi är vana vid att leda, vi tog taktpinnen för att vi är de vi är, vi skall vara skölden mot dessa organisationer så jag tror att vi glömde bort att ni varit skölden innan oss. För att bana väg för oss. om du har synpunkter så snälla framför dem
– Ja säger jag det kommer jag att göra, men hitintills så har ni gjort rätt. Som sagt det är jag som surar inget annat
– Haha bra. Har du läst boken?
Säger Niklas och pekar på boken i montern
– Ja säger jag, det är en intressant bok, om ett annat liv. Det finns trots kvinnans underkastelse i boken, väldigt mycket jämlikhet i den. Fast att kvinnan underkastar sig mannen så är det hon som har makten över hans njutning.
– Som så mycket annat i japan, det finns många djup, förutom det som syns
– Ja så är det, jag är blandblod, det är nästan värre än att vara gaijin eller Iteki. Om det inte är värre, men i alla fall, jag har bott det mesta av min uppväxt där, min far skyddade mig genom den han var och att vi bodde där vi bodde. Men jag har stött på föraktet av mitt blandade blod i japan. I västvärlden så ses jag nog mest som exotisk. Mina österländska drag är inte så tydliga, men de finns där och jag får alltid berätta om min härkomst och alla säger att den är underlig. Det kanske beror på att vår far var en underlig man
– Det hade varit spännande att få träffa honom säger Niklas
– Ja han var väldigt ödmjuk i alla fall när jag var med, men första gången jag läste hans lista så förstod jag att det fanns en annan sida av honom med som inte var så ödmjuk
– Min far var aldrig ödmjuk, tvärtom. Han präglade mig från början, men utan honom så hade jag aldrig kunnat bli den jag är. Omedvetet så gjorde han mig till den jag är som utvald. Den dagen jag utmanade honom och slog honom var en av de största dagarna i mitt liv
– Var är han nu?
– Lian Liu, han är den som överlevt längst där
– Jaså säger jag, kommer du att lämna honom där?
– Ja säger Niklas med ett hårt uttryck
Ana och de andra kommer hem med matvarorna, vi packar upp och börjar laga mat. När maten är färdig så sätter vi oss och äter. Jag slås av hur mogna de är, fast att de är så unga.
Hur de tar initiativ och leder med en säkerhet och beslutsamhet som är beundransvärd. Jag är väldigt glad att jag fått möjligheten att komma dem inpå livet såhär. Det är väl egentligen inte meningen.
Det är fortfarande vår uppgift att om det behövs döda dem om det skulle komma till det. Eller vid närmare eftertanke försöka döda dem. Jag undrar om de inser vad vårt uppdrag är.
När vi ätit färdigt så tittar jag på dem
– Jag har förstått att ni har vissa motsättningar mot vår stad, så jag tänka att vi kunde visa er området här där vi bor. Jim och Sue bor också här. Här finns inga vakter eller staket.
– Javisst säger Jesper
Vi reser oss och går ut. Vi visar dem området och vi går förbi Jims och Sues hus. Vi visar dem hela området och när vi kommer tillbaka så går vi in. Vi sätter oss i köket och de tittar på mig
– Hade vi köpt här så hade vi inte haft samma uppfattning om San Diego som vi har nu säger Rebecka med ett leende
– Det var nog inte meningen att vi skulle köpa här säger Niklas
– Du menar…
– Ja säger Niklas, jag tror att vi kommit för nära varandra då
– Inte helt omöjligt säger jag, vet ni var de finns?
– Ja säger Rebecka
Hon berättar vart vi skall och jag nickar
– Någon som vill sparra lite frågar Annika
– Ja gärna säger Ana
De reser sig och tar sina Bokken och går ut i trädgården och börjar sparra, de andra går ut. Jag stannar inne och sätter mig i soffan och börjar titta på Renoir tavlan. Jag försvinner i mina tankar
– Vad tänker du på hjärtat? hör jag Jasmine fråga
– Vilka vändningar livet kan ta säger jag med ett leende
– Hur menar du?
– Fram till för drygt en månad sedan så var en av min och Anas uppgifter att döda de två om de inte skötte sig. Eller skötte sig, om valet blivit ett annat eller om de spårat ur. Vi har eller i synnerhet jag har tränat hela livet för att vara svärdet mot skölden. Nu är det i vårt hus, vi sitter och äter middag tillsammans. Vår uppgift i grunden har inte förändrats, vi skall fortfarande om det kommer till det försöka döda dem om de inte håller sig inom ramarna, och vår uppgift har blivit svårare. Jag gillar de där människorna, jag har försökt hålla mig neutral i deras omgivning för att inte komma för nära
– Men nu så har du gjort det?
– Ja säger jag, även om jag kunnat. Vilket jag betvivlar att jag kan yrkesmässigt döda dem. Så kan jag inte emotionellt, så de gör bäst i att sköta sig
– Haha ja skrattar Jasmine, men det är inte bara er uppgift längre. Det är min med, precis som det är Aishas uppgift att hjälpa Hope
– Ja vi måste prata med dem angående Aisha uppdrag. Hon har ett för dem men hon har sitt arv med. Så vi får sätta oss ner Jasmine och prata med dem om det. Det kan vara att vi behöver henne samtidigt som de gör och jag vill inte att Aisha skall slitas mellan sina uppgifter
– Nej säger Jasmine då gör vi det direkt
– Ja säger jag och ler

Vi reser oss och går ut i trädgården, just nu så sparrar Aisha med Alex. Jag tittar på vår dotter, jag ser hur hon flyter runt i rörelserna och deras Bokken smäller när de träffar varandra
Jag ser hur smidigt de flyter runt i rörelserna, hon slåss med en blandning av det hon lärt sig av sin mor, och hon har vår stil som hon slåss med. Alex har sin stil och det är en vacker dans
Deras svärd brakar samman och de tittar på varandra och ler. De backar och bugar sig mot varandra
– Niklas och Rebecka vi måste prata säger Jasmine
– Ja säger de och ler
– Skall vi gå in? Frågar Niklas
– Nej det behövs inte, vi vet att Aisha har en uppgift som hon fått av er. Men sen det blev officiellt att hon är min dotter så har hon en annan uppgift till. Hon är en väktare precis som jag, Ana och Hope. Vilket innebär att vi kan komma att behöva henne till familjeaffärerna med. Vi vill inte att hon försätts i en situation där vi behöver henne båda sidorna så att säga. Jag vill inte att hon hamnar i en lojalitets kris. Ni eller oss, förstår ni vad jag menar
– Jag har undrat över detta säger Sean. Niklas och Rebecka berättade om er för ett tag sedan. Jag misstänker att det var en sammanfattning vi fick. Vem är ni?
Jag tittar på honom och sen på Niklas och Rebecka
– Vi är väktarna, vår uppgift är att se till så att världen inte kastas ut i kaos. Väktarnas uppgift genom årtusendena har varit att vara de som dels bereder vägen för de utvalda och samtidigt vara de som utdelar bestraffningen mot de utvalda där valet blivit det andra. Då är det vår uppgift att döda dem. Våra föregångare har fått döda, andra har gått genom livet utan att behöva göra någonting. Vid andra tillfällen så har de fått bistå de utvalda. Väktarna har alltid varit minst jämbördiga med de utvalda, alltid fram till nu. De där två som ni är reinkarnationer av fuskade. Vilket innebär att balansen är förändrad, de tog en väldigt stor chans när de gjorde det de gjorde. För hade valet blivit annorlunda så hade vi inte kunnat utföra vårt uppdrag. Det hade kastat allt ut i kaos. Till med om vi nu kallar den för det, den onda sidan var livrädd för det. För ni hade till slut förintat mänskligheten. Vi hade gjort vårt allra yttersta för att stoppa er men vi hade inte haft en chans, ni är tio vi var två. När vi träffade dig första gången Rebecka så kan jag säga att alla varningssignaler sa åt mig att döda dig där och då. Det krävde all min viljestyrka att inte göra det. Den andra gången jag träffade dig så var varningarna precis lika våldsamma. Men något annat balanserade mina känslor. Jag varnade Berith för dina krafter. Hon missuppfattade vad jag menade, eller hon trodde inte på myterna och det misstaget kunde kostat världen dyrt. Sen har jag förstått att hon guidade er i början och det underlättade nog när valet sen gjordes. Vi slapp döda er, vi tränas lika mycket som de utvalda. Vi har samma krafter som de utvalda, vi får lära oss Shuken på ett annat vis än ni gör. Allt för att vara minst jämbördiga med dem. Men de där två fuskade, de dopade er rejält. Vi kan inte utföra vårt uppdrag om ni trampar snett och blir frestade av andra sidan. Vi kommer göra vårt bästa, men vi kommer inte ha en chans. Så vem är vi Sean? Vi är skölden mot svärdet. Eller hjälpen för att hålla skölden på plats, väktarna har misslyckats en gång, men då fuskade de
– När var det?
– Jesus han skulle inte blivit korsfäst, väktaren kom fram försent. Ingen vet varför men han gjorde det. När han kom fram så hängde Jesus på korset. Han höll honom vid liv där på korset. När de plockade ner Jesus så bröt han sig in i kryptan och helade honom
– Då stämde vår teori nästan säger Niklas och ler
– Jaså? säger jag
– Vi trodde att han helade sig, eller om Maria gjorde det
– Aha enligt våra krönikor så var det väktaren som gjorde det, han hjälpte dem att fly sen, han såg till att de kom till Europa. Legenden i familjen säger att de var de första Da Vinci och Medici. Om det stämmer vet jag inte men legenden säger så
– Vi har fått vissa indikationer på det vi med säger Niklas
– Det finns en röd tråd med alla dessa historier oavsett sätt sida säger Jesper båda sidor fuskar
– Ja säger jag, men väktarna är förbjudna att fuska. Vi skall vara neutrala om man får säga så. Vad den väktarens fusk fått för konsekvenser vet vi egentligen inte. Han misslyckades med sitt uppdrag, eller så var det meningen att det som skedde skulle ske för att Niklas och Rebecka skulle bli de utvalda. De lärde och kloka är inte överens om det. Men för att svara på din fråga Sean, vi är bödlarna om det behövs, eller så är vi skölden.
– Är väktarna alltid två? Undrar Ilse
– Ja och de är alltid syskon, inte nödvändigtvis tvillingar, som Hope och Aisha
– Jaså
– Det finns de som säger att väktarens fusk där i Jerusalem, satte igång fuskandet på båda sidor. Men deras fuskande oavsett hur de försvarar sig med att andra sidan också fuskar. Går utanpå allt tidigare fusk, det som skrämmer mig är hur kommer andra sidan att fuska för att kompensera deras fusk
– Enligt boken så var deras fusk att de stoppade nya utvalda i sexhundra år
– Jaha säger jag, det visste jag inte, det var inte mycket till fusk om man jämför med vad ni kan
– Vi kunde blivit valda till andra sidan säger Rebecka, valet är neutralt
– Förvisso, men det var en rejäl chansning från andra sidan
– Ja säger Niklas, men i och med att de stoppade oss i sexhundra år så har de haft den tiden att bygga upp sin makt och till viss del förstöra balansen när de såg till så att familjerna splittrades
– Förvisso, men på under ett år så förenade ni familjerna och byggde upp ert om man nu får säga imperium. Ja de fuskade men jag tror inte att de fuskat klart.
– Nej säger Niklas det har de inte, det är därför vår sida fuskar också
– Ja säger jag och det skapar en konflikt hos mig, Ana har anpassat sig, Aisha är fortfarande för ny i det här för att inte bli påverkad och ni har knutit era trådar på henne. Hope kommer att bli ”smittad” av den tid hon tillbringar med era syskon och barn. Kvar finns jag, det tar längre tid för mig att bli påverkad av er. Jag har insett att jag aldrig kommer att kunna utföra mitt uppdrag om det skulle behövas. Dels för att jag inte har kraften att göra det, men även för att jag på denna korta tid har kommit att gilla er. Så jo nog fuskar er sida med, ni gör det smartare än andra sidan. Ni fuskar med kärlek, nej innan ni protesterar. Jag menar inte att ni gör det med baktanke eller för försöker utnyttja er kraft, ni kan inte hjälpa det. Hade det varit på andra viset så hade jag haft ett svärd genom hjärtat vid det här laget för då hade jag utmanat er och dött. Men faktum kvarstår, det finns ingen som kan bevara balansen om det behövs.
– Har andra sidan också väktare?
– Hm om de valt andra sidan så är vi väktarna för att behålla balansen. Vi är den gråa skiljelinjen mellan vit och svart. Det är därför vi fick de tatueringar vi fick, draken och tigern. Vi är båda sidors väktare så att säga. Den andra sidan fruktar er lika mycket för att ni är på den goda sidan som att ni skall falla och bli onda. För då kommer ni att störta planeten i fördärv. Så om ni märker att ni börjar vackla, så för planetens skull begå Seppuku. Tveka inte, ni som är dem närmst, ni får inte i heller tveka om ni märker något. Detsamma gäller era barn Niklas och Rebecka. Ni får inte tveka för då kommer planeten att dö. De fuskade så att vi inte kan göra vårt kall, det var ett av prisen för era krafter. Om ni vacklar eller era barn vacklar så måste ni avsluta era eller era barns liv. Jag ser på er att ni vet om detta men att ni inte berättat det för de andra. Men så är det, jag hade chansen att döda dig de två gånger när jag träffade dig som ung Rebecka, jag skänkte dig livet för att det var något som fick mig att hålla igen. Jag vet inte vad, och nej det var inte din charm säger jag med ett leende. Kanske var det en doft av den kärlek ni besitter, jag vet inte men jag skänkte dig livet och gjorde det möjligt för er att gå på planeten. Plikten är tung men ansvaret är lätt. Så brukar ni säga, inget kunde vara mer sant. Ni kommer att vinna över mig på er sida, eller det har ni redan gjort
Jag ler mot dem och de ler tillbaka
– Men ni får inte tveka, oavsett hur mycket jag kommer älska er så kommer min svärdshand vara fast om det kommer till det. Så Sean har jag svarat på din fråga om vem vi är? Vi är de som fram till de där två var balansen mellan det onda och det goda. Sen kom de, det var inte deras val. De hade inget val men de har ett val och ett ansvar att göra det rätta om det skulle krävas. De har övertagit vår roll kan man säga. Jag undrar om de där två visste om det. Det skulle inte förvåna mig. Jag har drivit den tesen ännu längre
– Hur menar du? frågar Rebecka
– Menar du att ni inte bollat med tanken på att de gjorde vad de gjorde för att ni skulle bli onda?
– Förlåt? säger Jesper
Niklas tittar på mig och sen på Rebecka
– Jo säger Niklas, jag har
– Men varför? Frågar Jesper
– Därför att naturen dödade deras barn och alla deras vänner säger jag. Jag säger inte att det var deras mening från början men ju längre tiden led så kanske de blev bittrare och bittrare, deras hämnd med deras doping var att de skulle bli onda och spränga planeten. Jag säger inte att det är så, men det är en av de teorier jag har.
– Ja säger Niklas, jag har kastat ur mig den tesen ett par gånger jag med.
– De försökte fuska och då bet naturen dem rejält i rumpan och de blev förbannade
– Deras tredje barn menar du? Undrar Jesper
– Ja säger jag, jag tror att en av dem blev väldigt arga då, kanske båda men minst en av dem. Sen så ägnade de resten av sina liv till att skapa er två. När de insåg vad de gjort så gjorde de det som jag nu bett er om. De tog sina liv, jag säger inte att det var så de tänkte. Det är en möjlighet, men inte en omöjlig teori
– Nej säger Rebecka som Niklas säger så la han fram den teorin, vi är väldigt tacksamma att valet föll som det gjorde, tro mig Seji och ja vi kommer göra det som krävs om det kommer till det
– Bra säger jag, jag förstår att det inte är ett lätt val, det kanske till och med blir det som gör att ni håller er på rätt sida för ni vet vad konsekvenserna blir om ni inte gör det
– Men deras väktare då?
– Det är där mystiken tätnar, fram till ett visst år finns det hur mycket som helst att läsa om dem, sen bara slutar det. Om böckerna saknas eller väktarna misstänkte vad de höll på att bli och skulle döda dem men misslyckades, eller något annat hände, vi är inte odödliga och sjukdomar osv. kan döda oss precis om vem som helst annars, men det bara stoppade. Det är en av grunderna för denna teori. Som sagt jag bara spekulerar, min far, mor och Berith kommer med vissa antydningar i den bok de skrev
– Ja säger Niklas det var så det började hos mig, sen gjorde jag som du gjort och tänkte tanken fullt ut. Tänk om…
– Mm tänk om säger jag
– Vi kommer göra det som krävs säger Niklas
– Tack säger jag
– Hur gör vi med Aishas dubbla ansvar frågar Jasmine
– Vi vet inte säger Rebecka, hon behövs till den uppgift som hon fått av oss
– Vi respekterar det säger jag, men hon har ett arv att ta hänsyn till med. Hon är väktare precis som vi är
– Så om hon behövs på båda sidor så kan det bli problem menar du
– Ja säger jag, det kan det och det är väl lika bra att vi rensar luften så att säga. Det kanske aldrig blir ett problem men vi måste vara redo för allt
– De som hon hjälper och är väktare för kan inte skydda sig själva. Ibland så hamnar de i situationer som gör att de måste ha hjälp av Aisha. Hon är deras försvar mot alltför närgångna män och kvinnor
– Jaha säger jag så ni menar att hon skall prioritera ert uppdrag
– Nej säger Rebecka jag vill bara att du skall förstå vad det är hon gör. De som hon hjälper har inte de fördelar som Aisha har
– Men ibland så måste hon kanske hjälpa oss också och skulle hon vara på uppdrag för att hjälpa de andra så skall hon prioritera det?
– Ja vi tycker det, vi kan kanske skicka någon från familjen för att hjälpa er om ni behöver det?
– Det skulle vara okej för dem?
Hon tittar på de andra
– Det skulle vara en ära för mig säger Jesper allvarligt
– Mig med säger Esmeralda
De andra instämmer
– Skulle ni klara av att om man får säga så ta order av mig?
– Haha ja säger Jesper, det är en av de saker vi gör bäst, tar order
– Hut unge säger Niklas och ler, vi skulle också se det som en ära att hjälpa er. Vi vet vad ni gjort för oss. Skulle det någon gång krocka så tveka inte att höra av er vi kommer att vara där för er
– Och vi för er, när vi är klara här så skall Aisha genom gå provet hos vår syster, det är dags nu
– Ja säger Niklas
– Det kanske är dags för mig och Esmeralda med säger Jesper, vi har skjutit upp det länge nog nu
– Haha ja det är väl dags säger Niklas och skrattar så att vi kan få slut på Yoshinas tjat
– Vad då? Frågar jag
– Vi har alla utom Jesper och Esmeralda genomgått provet hos Tenshin, de har inte mästarstatus och det retar er syster kan jag säga. Mor är bra på att tjura
– Haha jaså säger jag, den sidan har jag bara sett en gång, när jag spöade henne
– Haha det kan jag tänka mig att hon tog illa upp vid
– Nja hon insåg att även ett blandblod kan, hon var fjorton och jag tolv så jag sårade hennes tonårsstolthet
– Haha lysande säger Niklas, men givetvis så skall Aisha göra det
– Hon har inget val säger jag, det är en del av arvet. Egentligen så hade det varit mer passande med Nitten, men Yoshi kan inte dela ut märket
Rebecka tittar på mig och sen ler hon
– Nej men jag kan, så om Aisha vill så kan vi lösa det där i stället
– Frågan är vad min syster skulle säga om det, hon kanske skulle ta illa upp
– Mm det är nog en överhängande risk säger Niklas och ler
– Då får vi göra det allihop på Nitten säger Rebecka så får de tre göra det på båda ställena
– Ja säger Niklas det skulle kunna funka säger han med ett leende
– Självklart säger Rebecka och ler
– Ja säger jag och ler, så vi skall spöa skiten ur de stackars Nitten eleverna?
– Tja det är väl träning?
– Förvisso säger jag och ler, men hur gör vi med Jasmine?
– För mig är det okej om hon gör proven säger Niklas
– Jag har inga invändningar säger Rebecka
– Bra då var det bestämt säger Niklas, jag kontaktar båda två så de kan göra förberedelser
– Yoshina vet redan om Aisha jag sa till henne när vi var på ön
– Jaha säger Niklas
Vi sitter kvar en stund sen bryter vi upp, vi går in i sovrummet och jag klär av mig, jag står med ryggen mot Jasmine och hon kommer fram till mig och lägger sina armar runt mitt bröst. Jag känner hennes bröst tryckas mot min rygg
Hennes hand letar sig ner mellan mina ben, jag känner hennes hand omsluta mitt kön, jag stönar tyst. Jag känner hur hon långsamt börja smeka mitt kön. Hennes hand rör sig fram och tillbaka
Jag får resning och jag känner hur hennes tunga spelar över in nacke, jag sluter ögonen och njuter. Jag sträcker mina armar bakom ryggen och klämmer på hennes skinkor. Jag hör ett stön från henne
Hennes andra hand smeker mitt bröst och jag känner att jag får gåshud av hennes smekningar. Hennes smekande av mitt kön ökar i intensitet, jag känner hur hård jag blir av hennes lekande. Jag stönar högt.
Jag tar mig loss från hennes grepp och vänder mig om, jag tar henne i min famn och kysser henne, jag smeker hennes bröst och jag känner hur hennes bröstvårtor stelnar
Jag smeker hennes kropp samtidigt som jag leker med hennes bröst. Jag sätter mig på knä framför henne. Jag slickar på hennes mage samtidigt som jag letar mig till hennes sköte
Mitt finger letar sig in mellan hennes lår och jag börjar smeka henne. Mitt finger blir vått av hennes safter. Jag låter mitt finger glida in i henne. Min tunga spelar över hennes mage och jag känner hur hennes hud knottrar sig
Hon särar på benen så att jag skall komma till bättre mitt finger smeker hennes kön och jag varierar mellan låta mitt finger glida in och ut, och smeka hennes knottriga yta
Hennes andning blir tyngre och snabbare. Jag ökar takten i lekandet och för in ett finger till och hon stönar högt. Jag fortsätter min lek med hennes kön. Vi tar in kraften och möts med våra sinnen
Njutningen ökar tiofalt, hundrafalt, tusenfalt. Jag känner hur hon vibrerar och hennes kropp skakar av orgasmen när den sköljer över henne. Jag smeker henne genom orgasmen.
Jag tittar upp på henne, hon ler mot mig, jag drar ur fingrarna och stoppar in dem i min mun och slickar av dem. Jag älskar hennes smak, jag lägger mig nerpå rygg på golvet och tittar på henne
– Sätt dig på mitt ansikte, jag vill smaka på dig
Hon ler och sänker sig ner över mig, jag ser hennes kön komma mot mig. Hon är renrakad, jag ser hennes safter glittra i månskenet. Hennes kön kommer i höjd med min tunga
Jag sträcker ut den och slickar henne bakifrån och fram. Hennes kropp skakar till lätt när hon känner smekningen av min tunga över sitt kön. Jag tar tag om hennes skinkor och börjar slicka henne
Min tunga leker med hennes läppar, jag penetrerar henne med tungan och smeker hennes läppar. Jag slickar hennes inre så djupt jag bara kan och jag lapar i mig hennes safter
Jag känner hur blöt jag blir i ansiktet, jag finner hennes klitoris och slickar den. Hon skakar till igen och jag slickar henne. Jag blöter ner mitt finger av hennes safter och smeker hennes bakre hål
När hon känner mitt finger där så rycker hon till men ber mig inte sluta. Jag fortsätter min lek med hennes klitoris samtidigt som jag smeker hennes andra hål. Jag hör hur hon andas tungt och stönar högt
Jag känner att hon kommer närmre, jag trycker mitt finger mot hennes bakre hål och de glider in. Hon stönar ännu högre. Jag för in mer av fingret och börjar föra det in och ut ur henne
Min tunga spelar nu snabbt över hennes klitoris. Min lek med henne får henne över kanten och hon kommer och skriker högt i mitt huvud. Hon skriker på det språk som talas i Parbat
Jag känner hur safterna flödar ur henne, hennes orgasm sköljer över båda våra sinnen. Hur länge orgasmen varar vet jag inte men det känns som en lång utdragen njutning
Hon landar och glider nerifrån mitt ansikte och mitt finger lämnar hennes hål. Hon lägger sig på mitt bröst och andas tungt. Jag smeker hennes rygg och låter henne landa. Hon tittar mig i ögonen och hennes leende är bedårande vackert
Hon sätter sig upp, jag känner hennes blöta sköte mot min mage och hon lutar sig fram och kysser mig, vårt saliv blandas med smakerna av hennes safter. Hon slickar sig neröver mitt bröst och finner min lem
Hon tar den i sin hand och börjar onanera mig, hennes grepp är perfekt, jag känner hennes tumme smeka undersidan av mitt ollon när hon smeker mig. Jag får resning i rekordfart
Hon tar mig i munnen och leker med tungan över mitt ollon. Hon suger mig varierande med långa tag och bara att suga mitt ollon, jag känner hur det börjar ila i min kropp
Jag drar upp henne försiktigt och ber henne ställa sig på knä. Jag reser mig och ställer mig bakom henne. Hon svankar framför mig och jag stönar när jag ser hennes bak framför mig
Jag tar tag om mitt kön och sätter ollonet mot hennes kön. Hon trycker sig bak mot mig och vi förenas. Mitt kön kommer i botten och vi stannar där och låter våra kön smeka varandra. jag börjar röra mig med långsamma rörelser
Jag har mina händer på hennes höfter
– Smek mitt andra hål viskar hon
Jag sätter handen mot hennes kön och blöter ner mina fingrar av hennes safter. Jag sätter mitt finger mot hennes hål och börjar smeka henne. Jag smeker runt hålet och blöter ner
Jag tar mer safter på mitt finger och fortsätter smeka henne
– För in fingret viskar hon
Jag sätter mitt finger mot hennes hål och trycker försiktigt in mitt finger i henne. Hon stönar högt, jag tar henne i båda hålen med mitt kön i hennes och mitt finger i andra hålet
Vi älskar så en lång stund, jag ökar inte takten utan håller ett långsamt tempo jag känner hur hennes orgasm byggs upp långsamt. Jag för in hela mitt finger i henne och stannar
Jag ökar takten i mina rörelser och tar henne snabbar och jag känner hur hon kommer. Hon skriker i mitt huvud igen, hon kalla mitt namn om och om igen och jag tar henne genom hennes orgasm
Jag stannar upp i mina rörelser, jag lutar mig fram och kysser hennes nacke
– Ta mig i det andra hålet viskar hon
– Är du säker viskar jag tillbaka
– Ja min älskade
Jag drar mig ur henne, jag drar ur mitt finger. Jag tar tag om min lem och sätter den mot hennes andra hål. Jag trycker mig långsamt in i henne och millimeter för millimeter så kommer jag in i henne. Jag känner hur mitt ollon kommer in i henne
Jag stannar och låter henne vänja sig. Jag fortsätter min resa in i henne och efter vad som känns som en evighet så känner jag mina testiklar röra vid hennes kön. Jag står stilla och väntar på klartecken. Hon börjar röra sig långsamt
Jag står med mina händer på hennes höfter och låter hennes styra, jag känner hennes fingrar smeka sitt kön. Emellanåt så känner jag fingrarna smeka mina testiklar. En rysning av välbehag sköljer genom min kropp varje gång det händer
– Ta över viskar hon
Jag börjar röra mig långsamt, jag tar henne med långa långsamma tag.
– Snabbare väser hon
Jag ökar takten, jag känner hur hon ökar takten i sitt smekande och jag tar henne snabbt nu. Jag känner hur ilningarna kommer som en bom i kroppen hela min hud känns elektrisk
Vi stönar båda och jag känner att min utlösning kommer så skriker jag rakt ut och jag känner hur min säd sprutar ur mig och djupt in i henne. Hennes hand stelnar till och jag känner hennes orgasm forsa genom henne
Våra känslor blandas och förstärks, det känns som om vi aldrig skall sluta komma. Jag skakar i hela kroppen och jag kastar bak mitt huvud. Efter vad som känns som en evighet så slappnar jag av
Vi lägger oss på sidan och vi finner vår andning och vi ligger där tätt tillsammans och kramas. Mina armar ligger tät om henne.
– Jag älskar dig viskar jag i hennes öra
– Jag älskar dig viskar hon tillbaka, det var första gången för mig där
– Jag hoppas att det var ok
– Ja jag ville, det var väldigt skönt
Vi ligger där och bara andas och njuter av att vara nära varandra
***
– Jaha han var inte här i heller säger jag
– Nej säger Niklas
– Vart skall vi nu?
– Nigeria
– Ja säger jag
***
Vi åkte till Nigeria utan att finna mannen, vi reste till Sydkorea utan att finna spår efter honom. Vi hade bara en plats kvar. Laos och palatset i djungeln. Vi landade och tog oss till hotell
Vi checkade in och satte oss i restaurangen, jag saknade Hope och Morgondis, jag ville veta hur det var med min mor. Vi satt där och jag hörde Jesper berätta en historia om ett eller att annat äventyr som de hade varit med om
Jag tittade ut genom fönstret, Haragei började ringa som en kyrkklocka i mitt inre, Rebecka och Niklas reagerade samtidigt som mig, vi drog in kraften och de andra stirrade på oss
Världen exploderade runt omkring oss, en explosion förvandlade luften till en masugn. Vi kastade oss ner på golvet. Efter explosionen så hörde jag hur maskingevär matade in kulor i lokalen, jag hörde människor skrika som träffades av kulorna
Jag reste mig upp och började springa, jag hoppade upp luften och genom ett söndrigt fönster. Jag springer in i byggnaden mitt emot restauranten, tredje våningen. Jag springer som en gepard uppför trapporna
Jag sparkar upp dörren och rusar in i rummet, tre skyttar. Jag slår till en av dem, jag hör hur hans struphuvud krasar sönder, jag sparkar en av de andra samtidigt. Min fot träffar honom med en kraft som kastar honom ut genom fönstret
Den siste vänder sig mot mig, jag möter honom och drar en kniv han har i byxan och begraver den i hans skalle. Han kropp darrar till och han faller ihop. Jag tittar mig omkring. Tystnaden som uppstår är bedövande
Jag går nerför trapporna och in på restaurangen, det är totalt kaos därinne, de andra går runt och helar de som kan helas, ett tiotal människor ligger döda på golvet. Jag tittar mig omkring
Alla i vårt sällskap är hela och friska, jag går fram till Niklas
– Tre stycken, de är döda
– Bra säger han sammanbitet, vi åker direkt, jag vill ha ett långt samtal med honom
– Jag med säger jag
Vi går ut ur kaoset, vi åker upp på våra rum och åker ner igen. Vi åker iväg, vi kommer fram till en flod. En större båt väntar på oss. Vi hoppar om på båten och den åker iväg
Vi reser i två dagar på floden, vi kommer fram där vi skall fortsätta till lands, vi går in bit in i djungeln och byter om. Vi tar på oss våra dräkter och hänger på oss våra vapen
Vi tittar på varandra och börjar gå springa. Vi springer i två timmar, sen stannar vi. Slottet ligger framför oss, det är en gigantisk byggnad. Vi tittar på den, det kan gömma sig hur många som helst därinne
Jag tar geväret från ryggen och räcker Ana en kikare, de andra tittar på mig. Jag sätter geväret på marken och lägger mig ner
– 1980 tre mål
– Ja säger jag
Jag finner målen och slutar andas, jag trycker av tre gånger och Ana säger
– 1930 fyra mål
– Ja
Jag byter magasin och trycker av fyra gånger. Tio gånger upprepar vi samma procedur. Jag lägger ner geväret i väskan och tittar på de andra, femtio man mindre. Vi ser hur det kommer folk springande från slottet
Vi tittar på varandra och alla börjar springa
***
– Jaha säger Niklas och ler, då har vi honom
– Ja säger jag, gör det ni måste göra så att vi kan komma härifrån
– Ja säger Niklas
Vi andra går ut ur salen och går ut på borggården. Det ligger lik överallt, flugorna finns här svärmar. Jag tittar på de andra och vi går in igen, jag öppnar en dörr och kommer in i ett bibliotek. Det finns en massa böcker, fåtöljer att sitta i
De andra sätter sig, jag börjar gå runt bland bokhyllorna och tittar på böckerna. Jag tar ner en bok från hyllorna. Jag går vidare och tar ner en till. Jag fortsätter så tills jag är klar. Jag går bort till de andra och lämnar två böcker åt Jesper och Esmeralda
– Varsågoda, säger jag
– Tack säger Esmeralda och ler
– Tack säger Jesper och ler han med
Jag ler tillbaka och sätter mig på mattan. Jag lutar huvudet bak mot sidan på fåtöljen. Jag packar ner böckerna jag har kvar i min väska. Jag stänger ögonen och slappnar av
Vi har fått vår hämnd. Jag känner Jasmines hand leka med mitt hår, jag slappnar av ännu mer och njuter av att känna hennes händer leka med mitt hår.
– Seji säger Annika
– Ja
– Hur vet du att du träffat? Och hur vet du att du träffar? Jag har viss vana av skjutvapen, du bara tryckte av tog nytt sikte, tryckte av osv. femtio gånger och det blev träff varje gång. Du flyttade geväret innan du ens fått konfirmerat att du träffat
– Jag vet inte, jag fokuserar, trycker av och när jag tryckt av så vet jag att jag träffat. Jag har ett trick, jag andas in och håller andan och sen bara trycker jag av, när jag tryckt av så vet jag att jag prickat
– Jag har aldrig sett ett gevär som liknar ditt säger Annika
– Nej säger jag med ett leende jag har byggt det själv. Jag har skjutit med på det på över tretusen meter och prickat
– Jisses säger Annika, bara att pricka på det avståndet, hur får du kulan att flyga så långt?
– Jag gör min egen ammunition
Jag tar fram en kula och visar henne. Hon tittar på den och snurrar runt den mellan fingrarna. Hon räcker tillbaka den och jag tar emot den. Jag sätter tillbaka den i magasinet. Jag sluter ögonen igen
Jag vet inte hur länge vi sitter i biblioteket men Niklas och Rebecka kommer in i rummet. De har mannen med sig, han ligger över Niklas axlar, han släpper ner mannen på golvet
– Jaha då var vi klara, nu kan vi åka till mor i japan säger han och ler
– Ja säger jag och reser mig och sträcker på mig
***

Vi landar i Kyoto och det står bilar och väntar på oss vi hoppar in i dem och de kör iväg. Vi kommer fram till skolan, vi går ut bilarna och jag går fram till skylten och sätter handen på den och mumlar en tyst bön
Jag märker att Niklas och de andra gör likadant. Vi går in på skolan och bort till Yoshinas rum. Vi tar av oss skorna och går in. Yoshina sitter på sin vanliga plats och tittar utöver övningsfältet
– Hej lilla mor säger Niklas
Jag anar ett spår av respekt i hans röst
– Hej min son säger hon ler
– Hej mor säger Rebecka
– Hej kära säger hon
– Hej syrran säger Ana
– Hej Syrran svarar hon med ett leende
– Kuzuri
– Yoshina säger jag och bugar mig
– Så det är dags?
– Ja säger jag och ler
– Bra säger Yoshina, och ni två säger hon och pekar på Jesper och Esmeralda
– Jadå säger det är väl dags? Vi kommer inte undan längre?
– Nej, säger Yoshina och ler, det gör ni inte
– Det skall bli mig en ära att få kalla dig mor säger Esmeralda
Yoshina reser sig och går ut på övningsfältet, vi andra går efter henne. All aktivitet på övningsfältet avstannar. Eleverna tittar på oss när vi kommer ner på gruset och jag följer deras blickar. Jag ser att de stirrar på Niklas och hans familj
Jag tittar på dem och ser respekten i deras ögon, jag ser nästan dyrkan? Jag vänder mig mot Niklas och jag anar att han är förlägen för uppmärksamheten. Jag söker inom mig och kommer fram till att mina känslor angående dem handlar om. Avundsjuka
Jag är avundsjuk på de där två ungdomarna och deras familj. Insikten slår mig som ett knytnävsslag i magen. Min avundsjuka grundar sig i botten på att de med all den makt de har inte vill ha den makten.
Det jag känner stråla ut från dem är en saknad av att inte kunna göra vad de vill. De skulle hellre vara hemma hos sina små barn och leka i trädgården och vara normala ungdomar.
Den kärlek denna familj känner för varandra är gränslös, nästa insikt slår mig. Deras kärlek till de som ingår i Godaishu är lika gränslös, de betraktar verkligen alla i Godaishu som sin familj
Trädet är inte bara en symbolisk handling, namnen som står på det trädet är verkligen deras familjemedlemmar. När Niklas visade sin vördnad för Yoshina så var det inte bara påhitt. Han verkligen älskar Yoshina
Jag känner hur skammen fyller mig, jag kunde riskerat allt och drivit de ifrån mig med mina ord om plikt och svek. På grund av avundsjuka, något så futtigt som avundsjuka
– Kuzuri säger Rebecka med mild röst, vad är det?
Jag hoppar till och jag tittar på henne, jag hade övervägt att döda denna kvinna när hon var ett litet barn. Vad hade det gjort med mig? Vad hade jag kastat planeten uti då?
– Jag hittade en sida av mig som jag inte känner mig komfortabel med
– Avundsjuka?
Jag stirrar på henne
– Ja säger jag, sårat ego kanske
– Tro mig när jag säger det Kuzuri, hade vi kunnat lämna över till någon annan så hade vi gjort det. jag bad inte om detta, varken jag eller Niklas, eller någon annan i den innersta cirkeln. Dit jag räknar dig och din familj. Vi hade inget val Kuzuri. Visst de andra tror att de kunde sagt Fuck You. Men vad hade konsekvensen av det blivit? Vad hade konsekvensen för dig blivit Kuzuri om du valt att säga. Tack men nej tack far du kan ta dina förbannade planer och stoppa dem där solen inte skiner. Vi alla här är produkter av våra föräldrars val, och deras föräldrars val. När vi hade samtalet angående att du skulle döda oss om vi tappar greppet eller att vi skulle ta våra liv osv. du kommer inte behöva oroa dig Kuzuri. Det gamla är borta, vi har startat om, det är det som är Godaishu Kuzuri
Jag stirrar på henne, jag tittar på de andra och de tittar på mig
– Förlåt säger jag, vad menar du?
– Vi är böckerna nu Kuzuri, vi har lurat Leonardo och Mona. Vi är böckerna min gode bibliotekarie.
Jag tittar på henne och insikten slår mig, jag känner hur jag spärrar upp ögonen. Jag tittar på de andra igen och jag inser att jag för första gången i mitt liv har förlorat i husens spel
– Jag varnade dig brorsan säger Ana med ett leende, jag förstod direkt där på ön vad det handlade om, ja faktiskt redan innan. Men du behövde lära dig en läxa min gode bror
– Men hur?
– Naturen, precis som du när den gjorde sitt avtal med de två, tänkte också tanken som du påtalade i det hus i San Diego. Tänk om… om det varit någon annan som skickat ut de signalerna som jag skickade ut de där två gångerna i Beriths hus, hade du tvekat då min gode Kuzuri
Jag stirrar på henne och insikten slår mig. Nej det hade jag inte, jag hade inte tvekat. Jag hade dragit mitt svärd där och då. Rebecka tittar på mig med en mild blick
– Vill du ha ansvaret Kuzuri, vi ger dig det om du vill ha det. Du får alla våra krafter, du får alla våra pengar, du får allt vi äger. Både materiellt och allt annat. Kommer det att stilla din avundsjuka.
Jag stirrar på henne, Niklas kommer fram till henne och han tittar också på mig med milda ögon. De börjar lysa, och de tittar på mig med sina milda blickar
– Vi skänker dig gärna allt Kuzuri om det kan stilla din avundsjuka. Vi skänker dig allt, bara du slutar vara avundsjuk på oss. Vi har upplevt detta en gång innan och vi gav de också valet. Vill ni ha det som är vårt? Vill du ha det Kuzuri, faktum är att vi kan skänka dig det. Vad konsekvensen blir för det vet vi inte. Men vi kan inte leva med att du är avundsjuk på oss. Inte en gång till. Det höll på att förgöra oss förra gången det hände
Det är dödstyst runtomkring oss. jag hör ingenting mer än Rebeckas röst. Jag ser deras anlete och jag ser deras sårade uttryck. Är de galna? Vill de ge mig ansvaret
– En av de som var avundsjuka på oss var din systers blivande man. Jörgen kunde stått här idag tillsammans med dig i stället för oss. Så Kuzuri du har ett val. Vill du ha ansvaret eller du släpper din avundsjuka?
Jag känner hur skammen fyller mig och jag tittar på deras ansikten och inser att jag inte är avundsjuk på deras krafter, inte på det faktum som jag inser nu att de är mäktigare än mig.
Det jag är avundsjuk på är deras förmåga till att känna och dela med sig av sin kärlek. Till och med till mig som är deras bödel. Eller i alla fall, jag var deras bödel. Jag ser deras blickar på mig, och jag ser ingen som helst illvilja. Det jag ser är kärlek
De älskar mig så mycket att de är beredda att ge mig sina krafter för att få behålla min kärlek. De verkligen menar det de säger, herregud är de galna. Hur är det möjligt att känna en sådan kärlek?
Tystnaden är fortfarande total, jag undrar vart alla ljud tagit vägen. Jag tittar på dem och jag tar ett djupt andetag. Jag stänger mina ögon och jag andas ut igen
– Nej jag vill inte ha era krafter, jag älskar er. Ni är värdiga säger jag. På gott eller ont ni är de ni är ni två
Världen gungar till och om jag inte trott att jag hört fel så låter det som att jorden brister ut i kör av jubelrop
– Den var ny säger Jesper med sin lugna röst
Hörde han det också? tänker jag
– Tack säger Rebecka med ett leende, jag älskar dig med min bror
– Tack säger Niklas med ett leende, jag älskar dig med min bror. Bäva månde den mörka sidan
– Förlåt? Säger jag och tittar på honom
– Kan ni berätta senare säger Jesper, så att mor inte blir sur på att vi lyckas smita igen
– Haha skrattar Yoshina, vet du Jesper du är den mest avväpnande människa jag vet. Jag tror att om ni invaderar helvetet en dag så kommer du att få djävulen att tappa målföret
– Kanske det säger Jesper med ett leende
– Så om ni går upp på läktaren så skall vi se om Jesper är värdig, jag börjar med honom så att han inte kan smita
– Attans mor säger han och ler mot henne
Alla börjar skratta och går mot läktaren, jag känner att Jasmine tar mig i handen och vi går mot läktaren. Vi sätter oss och jag är fortfarande vimmelkantig efter det som hänt.
Det känns som om jag har tusen frågor i mitt huvud, och jag har inget svar på dem. Jag ser Jesper gå ut på övningsfältet och jag ser hur han utför rörelserna med perfektion. Jag hör Yoshina kalla fram två Senseis
Jesper ler mot dem, jag ser hur han bugar sig mot dem. Jag ser honom greppa sitt Bokken och jag ser honom hedra kodexen. Han avverkar sina motståndare och han slår Yoshina. Jag ser henne ta hans ansikte i sina händer och hon lyser
Han går iväg och när han kommer tillbaka så har han en mästardräkt på sig. Jag ser stolthet i hans ögon. Han stannar på gruset och jag ser hans blick riktas mot mig. Jag ser leendet på hans läppar
– Nå Kuzuri, vad säger du? Vill du dansa med mig?
– Det skall bli mig en ära säger han
– Äran är min svarar han
Jag reser mig och går ut på grusplanen och ställer mig framför honom. Vi bugar mot varandra och sen sätter vi igång. Vi dansar runt och fäktas i vad som känns som en evighet
Hans svärd är överallt och jag får kämpa som en galning för att inte förlora. Han ler hela tiden och han är överallt. Våra Bokken möts och det splittras så att träflisorna flyger över övningsfältet
Vi tittar häpet på varandra och sen börjar vi skratta, jag skrattar så att tårarna rinner längs med mina kinder. Jag känner hur Jesper kramar om mig. Jag kramar honom och jag hör honom viska i mitt öra
– Jag älskar dig min bror
– Och jag dig min bror säger jag
Vi går tillbaka till läktaren och sätter oss
– Du får prata med Hanshu igen Niklas
– Jaja han kommer gnälla om oansvariga ungdomar igen, och Gaijiner och Itekis
– Haha ja säger Jesper, ja det kommer såra hans yrkesheder att hans Bokken gick sönder
Esmeralda reser sig, hon rör sig graciöst när hon går ner på gruset. Hon ställer sig i gruset och tittar på Yoshina
– Jag är redo mor säger hon med sin milda röst
Yoshina klappar i sina händer och Esmeraldas prov startar. Jag ser henne komma gående över gruset och hon är klädd i sin dräkt. Hon ser stolt ut, jag känner hennes stolthet stråla ut från henne
Jag ser henne söka med blicken över läktaren och hennes blick stannar på mig. Jag ser hennes leende
– Nå Ana vill du ha revansch?
– Javisst min syster säger hon
Ana går ner i gruset och tar sin Bokken. Jag ser min syster förlora. De bugar sig mot varandra och de kramar om varandra och ler. De går hand i hand tillbaka till läktaren och sätter sig
– Jasmine säger Yoshina
Jag känner hur hon reser sig och går ut på gruset. Jag ser henne komma tillbaka med sin dräkt på sig och jag känner en gränslös stolthet. Hon står därnere på och hon pekar på Annika
Annika reser sig och går ner till Jasmine och de börjar dansa. Deras dans varar i tjugo minuter sen så är dansen slut. De står med sina svärd låsta och de börjar skratta
– Bra dansat min syster säger Annika
– Detsamma säger Jasmine med ett leende
De går tillbaka och sätter sig
– Aisha säger Yoshina
Min dotter reser sig och går ner på gruset. Stoltheten jag känner när hon kommer gående över gruset är om möjligt större än vad jag kände för Jasmine. Hon tittar upp på läktaren och hon pekar på Yoshina
Yoshina reser sig och går ut på gruset, jag får en Flashback till när jag stod därnere och jag skulle dansa med henne. De börjar och jag följer deras dans. Jag ser varenda rörelse, varenda fint. Jag ser hur min dotter precis som jag slår undan hennes Bokken och stannar med sitt på hennes hals
De reser sig och bugar sig mot varandra
– Tack för dansen mor säger Aisha
– Tack själv min dotter säger Yoshina med ett leende
De går tillbaka till läktaren och sätter sig
– Jaha hjärtat säger Rebecka, vad säger du?
– Till döden mitt älskade hjärta
– Oh herregud säger Sean, kan jag åka härifrån
– För helvete Rebecka säger Jesper
– Det kostar en tia, jag meddelar Isabelle säger Ilse. Men jag håller med, brorsan du kan flyga va?
Jag inser att hon menar mig
– Ja säger jag förvirrat
– Om jag kapar ett plan flyger du då?
– Erh varför?
– Därför att våra syskon skall dansa för oss utan spärrar och det brukar bli intressant
Jag tittar på henne, jag tittar på de andra och jag ser, beundran under de där skämten. Rebecka reser sig och går ner på gruset. Niklas reser sig också, han går bort till Yoshinas rum
Han kommer tillbaka med deras väskor. Han börjar byta om och tar på sig sin dräkt. Jag ser på hans tatueringar och hans muskulösa kropp. Rebecka tar på sin dräkt och de ler hela tiden
De sätter på sig sina vapen och ställer sig mot varandra. Jag anar deras leende under maskerna. De står mitt emot varandra och jag hör Niklas säga
– Nå mitt älskade hjärta, vad säger du. Skall vi döda varandra?
– Oh herregud säger Jesper
– Ja mitt älskade hjärta låt oss dö
– Oh nej säger Esmeralda inte till döden, det hade varit illa nog om de sagt att de skulle älska
– Seji jag menar allvar jag kapar planet
– Va? Vad menar du?
– Att vi kommer att få lära oss så mycket ödmjukhet nu att vi kommer tappa allt självförtroende vi har. De kommer att lära oss en läxa
– Läxa?
– Ja min gode bror en läxa
Jag tittar på henne sen så exploderar de två därnere och jag blir stum. Det är som jag blir fem år igen och inte kan tala. De försöker verkligen döda varandra därnere och de skrattar. De bjuder mig på en uppvisning som jag aldrig någonsin kommer glömma
Deras dans lär mig som Ilse sa ödmjukhet, jag inser att jag aldrig någonsin hade haft en chans mot dem. Jag imponeras av deras återhållsamhet mot oss andra. Jag känner harm mot min avundsjuka och jag är väldigt tacksam att jag tackade nej till ansvaret
Jag ser dem kyssa varandra tio meter upp i luften med sina svärd dragna
– Skrytmånsar säger Jesper
– Men det är vackert säger Esmeralda
Jag håller med henne, det de gör är vackert. Jag känner Yoshinas blick och jag tittar tillbaka och bugar mig. Jag förstår vad hon sagt innan om dessa två ungdomar. Behandla dem som särfall, inse du har ingen chans
Och nu för första gången så inser jag. Jag kan släppa min avundsjuka, jag kan släppa min harm. Jag känner frid
– Visst är det skönt hjärtat, som jag sa de skänker oss gåvor. De begär inget tillbaka mer än din kärlek Seji. Det är det enda de begär
– Ja jag förstår det nu, jag är glad att jag valde som jag gjorde
– Jag med hjärtat, hade du valt annorlunda så hade du dött
– Ja säger jag det hade jag
Insikten slår mig som en hammare, hade jag fått deras ansvar så hade jag dött. Jag ser hur de dansar därnere och de skrattar ännu högre. De svingar svärden så fort att jag inte hinner med
Helt plötsligt stannar de och börjar dansa dödsdansen. Deras svärd smeker varandra och vi bjuds på en erotisk dans som jag aldrig tidigare upplevt. De är ett med sina svärd. Jag ser hur de stannar och det är knäpptyst på läktaren
Niklas börjar skratta och Rebecka faller in i skrattet och de släpper sina svärd och kysser varandra. Jag sitter där och är förstummad
– Det brukar vara första reaktionen när man ser det första gången säger Alex
Jag ser hur eleverna på skolan reser sig upp bugar, de två därnere vänder sig mot oss och bugar sig. De drar ner sina masker och drar bak hättorna. De går mot oss och de ler och jag ser hur de strålar
– Det var länge sedan sist hjärtat
– Haha ja säger Rebecka
Jag tittar på dem, jag beundrar att de kan vara så avslappnade, hur kan de inte brytas som torra grenar. Hur hanterar de sina krafter, det måste vara som att stå i den värsta tornado, som att svepas iväg av en tsunami
Och de bara skrattar
– Jag ser att du har frågor Michal säger Niklas. Kan vi ta dem på Nitten skolan?
– Va? Ja givetvis
– Tack säger Niklas med respekt i rösten. Vi skall bara byta om sen åker vi
***

 

 

Kapitel 15
Att inse att man inte är den störste på skolgården längre…

Vi åkte till Yoshin och vi alla genomgick ritualerna för att bli upptagna i Nitten skolan, alla utom de fyra som varit där innan. När vi var klara så bad Niklas och Rebecka oss att följa med dem till det andra huset
– Så Michal säger Niklas, ställ dina frågor så skall vi se om vi kan svara på dem
– Hur är det möjligt? säger jag
– Ja du det är väl tiotusenkronors frågan, hur är det möjligt? Hur skall jag förklara? Du har hört talas om böckerna?
– Ja säger han
– Vet du att de inte finns mer?
– Förlåt?
– Alltså inte säger Niklas. Vi hittade alla böckerna och när vi läst dem så stod det som sista ord i den första boken. Bränn oss, så vi gjorde det och de finns numera härinne säger han och knackar på sin panna. Inser du vad det innebär Seji?
Jag tittar på honom och insikten kommer smygande på mig och jag känner att jag blir kall
– Oh herregud viskar jag, hur är det möjligt?
– Ja du, säger Niklas med ett leende, det du såg på Yoshinas övningsfält. Hur är det möjligt? Visst träning men… när vi gjorde som boken sa, för det var bara en bok till slut, de smälte samman och sen började de brinna och vi satt i vår trädgård i en massa dagar. Sen däckade vi och var utslagna osv. men resultatet blev att vi har dem härinne nu och i två medaljonger. Nej Michal säger Niklas när han ser att jag skall ställa en fråga. Ingen mer vi och våra barn kan använda dem. Ingen annan säger han och tittar på mig
Insikten i det han säger träffar mig som ett Bokken mellan ögonen
– Är ni galna viskar jag
– Nej säger Rebecka milt, vi tar villigt på oss ansvaret Seji. Det var det ansvaret vi erbjöd dig, det är det som är balansen. Javisst vi har ”krafter” som går utöver alla människors fattningsförmåga, men balansen är att du får vara beredd på ansvaret som följer på de krafterna. Och ansvaret är det min käre bror. Med krafterna kommer ansvaret
– Men ni har alla människors öden på era axlar, ni…
– Ja min käre bror säger Rebecka, och vi tar emot det med glädje för hoppet om en bättre värld, en värld där det finns en chans för våra barn att slippa det ansvar som vi har. En utopi kanske för vi kan inte utrota all ondska, för ondska är lika nödvändigt som godhet. Men vi kanske kan bringa balans mellan dem? Alla dessa begrepp som ondska och godhet är ju egentligen bara vad betraktaren anser eller hur. Det jag tycker är godhet kanske du tycker är ondska? Osv. men i alla fall vi tar på oss ansvaret med glädje Michal. Vi är inte Leonardo eller Mona, vi är Rebecka och Niklas med våra egna öden. Vi är de vi är, även om de blev bittra och ville något annat med oss. Så är vi de vi är, vi är oss själva. Även om vi är reinkarnationer av dem så i slut ändan så var de, dem. Vi är vi, vi är inte dem Michal oavsett hur mycket de manipulerade eller fifflade med naturen om deras mål med det var det som du är rädd för. Vi är inte Jesus eller Maria i heller osv. med alla de tidigare utvalda, vi är vi.
– Och vi skulle aldrig någonsin Michal välja det som du anser vara fel sida, oavsett hur mycket de pumpade oss med anabola. Den insikten kom vi fram till när vi första gången uttalade den där ramsan. Vi är de vi är, som Simon brukar säga – De är Niklas och Rebecka, vi är inte Leonardo och Mona, vi har gömt oss under deras namn innan vi skapade Godaishu, nu behöver vi inte det längre, vi har skapat våra egna myter om oss. Vi skriver vår egen livets bok Michal, och du är en del av den, det är ditt ansvar, din del i livets bok. Frågan som vi ställde dig angående om du ville ha vårt ansvar, ställer vi ofta till våra syskon. Inte direkt men nästan, deras svar är alltid – hellre ni än jag. Jag kan säga att hade du tagit över ansvaret så hade jag suttit på en veranda nu med mina barn och druckit kaffe, kanske sökt en tjänst på något universitet som historielärare och levt ett vanligt liv. Säger någon, någon gång ja till frågan så kommer jag lämna över ansvaret om jag anser att den personen är värdig det. Jag vill inte skapa kaos, jag är ingen idiot och inte Rebecka i heller. De känslor du kände som ledde till att frågan ställdes var inte bara dina ”egna” det var ett test som alla de närmst oss har utsatts för och med jämna mellanrum utsätts för. Är du beredd på ansvaret? Hitintills så har ingen svarat ja på vår fråga. Det var en av anledningarna till att vi inte involverade dig direkt när vi fick reda på er mor. Vi pressade dig att känna känslor som du inte konfronterat innan. Ja vi spelade husens spel med dig, du hotade och utmanade oss Michal när du fick samtalet. Tro mig när jag säger, hade vi inte velat ha med dig på denna resa så hade du inte varit med. Det min käre bror är fakta. Vi hade naglat fast dig där du befann dig, vi retade dig med flit för att du skulle kunna växa. Du har tittat på din om man nu får säga så ”mörka” sida och du kom fram till att du inte gillade den. Du gillade inte det du kände, du var tvungen att konfronteras med det faktum att du inte är störst på skolgården längre. Det är vi, jag och Rebecka. Vi är störst på skolgården nu. Vi har fått förklara det för Berith bl.a. för ett par år sedan satte vi det sin spets med henne. Acceptera att du inte är störst längre eller stig åt sidan helt, påven, drottningen av England, USA:s president, din syster Yoshina, jag skulle kunna fortsätta räkna upp alla som vi fått berätta för att de inte störst på skolgården längre. I ditt fall så fick vi dra det lite längre, de andra har varit i kontakt med sin mörka sida på olika vis under åren. Du är så unik Michal att du klarat dig undan det. inte ens när du förlorade dina fruar så kom du i kontakt med de känslorna, framförallt inte avundsjuka. Vi insåg att det var din triggerpunkt, när du och jag sparrades på stranden. Vi vet hur bra du är på att känna av din omgivning, vi är bättre och det vi kände var avundsjuka. du var avundsjuk på oss, nästan förnärmad att här kom vi och kom. Vi håller det inte emot dig Michal, vi har förståelse för det. Tro mig vi förstår, men vi var tvungna att driva dig och den känslan för att driva allt på sin spets och tro mig när jag säger att det gjorde ont på oss för vi älskar dig som den bror vi kallar dig. Vi kommer aldrig att kunna betala tillbaka det du och din syster har gjort för oss. Så det var inte med lätta hjärtan som vi gjorde som vi gjorde. Vi var tvungna vi hade inget val
Niklas tystnar och jag smälter det de sagt, jag har nog aldrig blivit så uppläxad i hela mitt liv, samtidigt som jag inser att det har varit ett fruktansvärt beslut för dem att fatta. Jag känner mig väldigt tacksam, att jag inte behövt fatta de beslut som de måste göra och har gjort
Jag känner Jasmines hand på min, jag tittar på Ana och hon ler, Aisha tittar på mig och hon ler också. Kontentan av allt de sagt är att, vi är ditt skydd nu. Vi tackar för det skydd du gett oss. Låt oss få betala tillbaka
– Jag har nog aldrig blivit så uppläxad i mitt liv. Inte sen min far satte allt på sin spets när han började träna mig och jag inte kunde döda honom i våra övningar. Han gav mig ett ultimatum, döda mig eller så slutar jag träna dig
– Yoshina gav mig samma ultimatum säger Niklas med ett leende, jag var för mesig enligt henne
– Haha ja det kan jag tänka mig, vi västerlänningar
– Haha ja
– Men som sagt, jag har aldrig blivit så uppläxad med kärlek, ni läxade upp mig med kärlek. Jag vet inte om alla härinne förstår tillfullo vad det är ni begär av oss. Jag har varit i er situation kan man säga. Jag har varit tvungen att vara den där skölden och svärdet. Jag har fått fatta beslut som ni har gjort och gör. Ni begär av oss att vi skall tillåta er att offra allt för vår skull
– Ja säger Niklas, allt för familjen. Våra familjeförhållanden när vi växte upp var inte idealiska
– Det var veckans underdrift säger Jesper lågt och ler
– Kanske det säger Niklas med ett leende, men i alla fall. Det var inte idealiska, vi hade en chans att skapa en familj byggd på kärlek. Vi tog den, vi försöker vara de kärleksfulla föräldrarna, vi kanske skämmer bort er emellanåt. Men vet att vi har en annan sida med. Den är inte lika kärleksfull, fråga Rebeckas mor, hennes mormor, min far, deras far osv. Vi har en annan sida med och den min käre Michal den är inte lika kärleksfull. Tro mig när jag säger att vi har inga som helst betänkligheter att dela ut konsekvenser om det behövs. Även på familjemedlemmar. Rebeckas och mitt samtal med Berith när vi kommer tillbaka till England angående boken. Kommer bli obekväma för henne, och bara för att vara klara, vi visste. Men begränsningarna för oss. Vi har sådana, är att vi inte får dela ut konsekvenser förrän någon gör något mot oss. Annars så hade inte tempelorden funnits t.ex. med tanke på det du såg på övningsfältet så förstår du att vi kunnat radera ut dem rätt snabbt om vi fått. Det där du pratade om med fusket, hade vi fuskat med det så kanske du inser vad andra sidan kunnat fuska med?
Jag tittar på honom och jag tänker efter. Jag kommer snabbt fram till konsekvenserna av det
– Jag förstår, så ni ställer er i strålkastarskenet och säger till andra sidan här är vi. Ge oss det värsta ni har?
– Haha ja, men inte ensamma. Förhoppningsvis så står familjen där med oss
– Till döden säger Esmeralda
Alla andra säger samma sak, även Ana, Jasmine och Aisha. Jag tittar på dem, insikten slår mig. De har fått samma erbjudande som jag, de har haft samma samtal med dem och jag tittar på dem. Jag anar ett leende hos Rebecka
För att ingå i familjen så måste man ha detta samtal, det är som när min far ställde ultimatumet åt mig, döda mig. Hade jag inte lyckats så hade jag inte ingått i familjen. De låter mig inte välja att döda, de ger mig valet att leva och älska
Allas ögon riktas mot mig och jag anar en del leenden bland de som sitter där, de vet precis vad jag går igenom.
– Till döden säger jag
Rummet gungar till och alla ler bredare och Jasmine ger mig en kyss. Jag kysser henne tillbaka
– Visst är det skönare att älska säger hon
– Haha ja säger jag. Jag har inte hatat innan säger jag. Eller det tror jag inte i alla fall
– Nej men motsatsen till att älska är väl inte att hata säger Rebecka med ett leende
– Förlåt, Vad menar du?
– Motsatsen till att älska är väl inte att hata? Motsatsen är väl att inte känna något
– Men jag känner, jag älskar
– Ja men älskar du livet Michal säger Rebecka. Har du inte alltid sett ditt liv som en plikt. Giri har väl alltid drivit dig i alla beslut du fattat, hur många beslut i ditt liv har du fattat baserat på att du älskar?
Jag stirrar på henne, jag har tusen argument på tungan. Men de fastnar när tanken börjar gro. Har inte allt i mitt liv baserats på plikt. Plikten mot min far, Mita, Jasmine, Aisha, kvinnorna jag älskat. Plikten
Jag känner att mina ögon tåras, tårarna rinner längs med mina kinder. Jag känner att Jasmine torkar mina kinder. Jag bara sitter där stum och inser att hon har rätt. Herregud jag inser att de har rätt
– Tillåt dig att älska livet, Michal säger Rebecka milt, jag säger inte att du inte älskar. Jag är övertygad om att du kan älska min vän. Du älskar din fru och dina barn, din syster och de som är dig nära. Men hur många beslut har du fattat som är baserade på att du älskar? Vad var det Jessika och Marie sa Lev och älska. Tillåt dig det då Michal, fatta dina beslut för att du älskar, inte på grund av plikten. Jag och Niklas fattade vårt beslut att vara de vi är för att vi älskar er alla. När vi fattade beslutet så var det faktiskt för att vi älskar att vara Rebecka och Niklas. De som sitter här säger till döden för att de älskar oss lika mycket som vi älskar dem. Deras beslut är inte baserat på plikten de har som våra familjemedlemmar utan på att vi älskar varandra, vi säger också till döden Michal. Vi är beredda att dö för er, om inget så bevisade vår blodshämnd det. Ni var på dödens fält
– Vem är ni? viskar jag
– De är Niklas och Rebecka säger Jasmine med ett leende. De hade detta samtal med mig när de luskade ut vad jag gjort. Det var inte bara du som stoppade mig från att kasta mig ut från den där klippan. Det var de två med, min last var min något melodramatiska sida
– Min var ilska säger Annika
– Min var att älska säger Alex
– Vi har alla våra triggerpunkter säger Jesper, de har alla
– Förlåt säger jag, alla?
– Ja det är vår förbannelse eller vad man skall säga, vi har alla. Vi måste konfrontera och hantera alla de som ni har. Hade vi inte hanterat det så hade valet blivit annorlunda. När valet gjordes i den där källaren så hade det som nu gjorde valet inte trott att vi skulle klara av att bryta ner er och bygga upp er igen. Så hade valet blivit annorlunda
– Herregud har ni konfronterat alla?
– Nej inte alla, men de som tillhör vår familj enligt den första boken
– Förlåt?
– De första väktarna var familj med de första utvalda. Samma blod som rann i deras ådror, rinner i våra. Vi som sitter här. När jag kallar dig bror så är det inte bara en hedersbetygelse, den förste väktaren var bror med den första utvalda. Precis som den första väktarna var bror med den förste utvalde
Jag bara stirrar på dem
– Haha jag är glad att jag är här och får se Mica tappa målföret säger Ana. Jag kan säga att jag gapade lika mycket när de konfronterade mig
– Ni är också av det sanna blodet säger Niklas, annars så hade ni inte kunnat det ni kan, nej ni kommer inte uppnå den gudomliga vinden. Nej ni kommer inte få samma krafter som vi har. De är våra för att vi skall kunna stå där i rampljuset och skratta åt våra motståndare. Precis som det alltid varit
– Ja jag gapade jag med Mica säger Jasmine
– Du visste?
– Ja säger hon, men de la en blockad på mig för att jag inte skulle berätta
– På mig med säger Ana
– Samma här säger Aisha
– Jag förstår, säger jag
– Den kommer försvinna nu säger Rebecka
– Det är inte möjligt säger jag spontant
– Skall vi slå vad, säger Rebecka och ler
– Erh nej
– Attans, jag bara älskar att vinna
– Haha skrattar jag, det känns så befriande att skratta
– Saken är den att hon alltid slår vad med mina bilar av någon anledning säger Niklas med ett leende
– Ja den är så ful säger Rebecka
– Haha skrattar Niklas
– Förlåt säger jag, vilken bil? och sist hon slog vad så ville hon ha mitt Hanshu svärd
– Ja du frågade inte vad jag skulle ge dig, du backade ur innan. Men hade du vunnit så hade du fått Niklas bil
– Jaså, vad är det för en bil?
– Tydligen någon ikonisk James Bond bil
– Förlåt?
– Ja James Bond säger Rebecka
– Jag har aldrig sett en James Bond, film säger jag, när jag tänker efter så den senaste filmen jag såg var Casablanca för en massa år sedan
– Ni kan inte ana hur mycket jag fick tjata för att vi skulle köpa en TV säger Ana
– Så pass säger Niklas och ler, då får vi inviga dig i James Bond fantastiska värld en dag Mica
– Så Michal accepterar du att vi är vi och vill du ingå i vår tappra skara säger Rebecka
– Förlåt säger jag, det trodde jag att jag redan gjorde
– Jo men fullt ut säger Rebecka. Kan du släppa på plikten min bror? Kan du älska?
Jag tittar på henne och jag försöker läsa henne av gammal vana. Jag kommer ingenstans. Alla sitter tysta och väntar på att jag skall säga något. Vill jag ingå i deras tappra skara, är jag beredd på att släppa på plikten för att lära mig älska?
Jag öppnar munnen och säger
– Ja min syster jag accepterar er
Rebecka ler och börjar lysa, hon sätter sina händer på mina kinder. Jag känner hennes valkar på händerna, samma valkar som jag har av vår träning. Samtidigt så är hennes händer milda
Jag kastar bak mina armar och det känns som jag doppas i ett kar med kallt vatten. Lika fort som det börjar så tar det slut.
– Jaha säger jag, var hamnade nu den då?
– Det vet du lika bra som jag säger Rebecka, jag har inte en aning
Jag stirrar på henne, jag ser att hon ler mot mig
– Jag undrade just hur lång tid det skulle ta dig att inse
– Vadå? frågar Ana
– Vårt ursprung, din bror och jag är de enda här som kan göra det jag gjorde nu, och han insåg det precis
– Herregud säger han
– Har inte en aning om han har några fingrar med i spelet säger Rebecka
– Du vet vad jag menar säger jag
– Haha ja Michal, jag bara retas med dig. Det skall du veta, vi retas väldigt mycket. Men det är bara för att vi älskar er. Ana lärde sig det den hårda vägen säger Rebecka
Jag ser att min syster blir röd i ansiktet och jag undrar vad det handlar om. jag ser fler som blir röda i ansiktet av hennes kommentar
– Nu hänger jag inte med säger jag och tittar på Rebecka
– Haha din syster försökte visa sig på styva linan. Jesper lockade henne in i ett vad. Hon förlorade
– Vad förlorade hon?
– Sina kläder säger Niklas
– Va?
– Jesper lockade mig att försöka smyga på de där två, han lovade att ta disken i tio år om jag lyckades att smyga på dem. Det slutade med att jag fick springa från en skog naken. I ett land som jag inte känner till, det tog ett tag innan jag tog mig hem till dem igen. Jag får skylla mig själv, alla runt bordet skakade på huvudet. Men ja du vet hur jag är
– Bångstyrig säger jag och ler
– Ja precis säger Ana
– Får jag fråga vad de konfronterade dig med?
– Mitt ego
– Ditt ego?
– Ja jag trodde att jag mitten av universum, de plockade av mig den vanföreställningen.
***
Jag står på vår balkong i huset på Santorini, jag tittar utöver det azurblåa havet och ler. Jag känner Jasmines händer runt min mage och hon smeker mig ner över mitt kön
– Så säger jag
– Ja mitt älskade hjärta, älska med mig
Vi går in i sovrummet och hon lägger sig på rygg, jag tittar på henne och jag inser att jag kan älska utan gränser, jag är inte begränsad av plikten längre. Jag utför min roll i det grekiska dramat för att jag älskar, jag älskar att ingå i familjen och jag älskar mina ”föräldrar” Niklas och Rebecka. Jag tackar dem varje dag för att de skänkte mig livet, jag tittar på Jasmine och hennes nakna kropp
Jag tänker på Morgondis och deras varg, varför höll de den hemlig för mig…
***
Här slutar historien om hur Michal lärde sig Leva och Älska, han kommer inte försvinna, han har fortfarande en roll att spela i denna såpa som Jesper kallar den. Men han är inte störst på skolgården längre, och vet ni vad…?
Han har så mycket mer tid till att tillfredsställa sin fru, att han inte bryr sig…

Delar i serien

<< Väktarna Kapitel 13

Väktarna

• Väktarna Kapitel 1-3
• Väktarna Kapitel 4 – 6
• Väktarna Kapitel 7 – 9
• Väktarna Kapitel 9 – 10
• Väktarna Kapitel 11
• Väktarna Kapitel 12
• Väktarna Kapitel 13
• Väktarna Kapitel 14