Kapitel 13
Föräldraskap… nu förstår jag vad min far gick igenom
Jag gjorde som du sa Jessika, jag vågade älska igen, jag och Marie fick lika lång tid tillsammans som du och jag fick. Hon dog av sviterna efter en väldigt kaotisk förlossning, där de räddade vår dotter men inte kunde rädda henne
Vi levde tillsammans i Amerika, hon följde med mig och Ana när vi åkte tillbaka, från den där första dagen så var vi oskiljaktiga, den enda gången vi var ifrån varandra var när vi hjälpte de som behövde hjälp
Vi tillbringade all tid vi kunde tillsammans och vi fick reda på att vi var gravida, vi levde i ett lyckorus de där månaderna innan den tragiska dagen, dagen då min andra kärlek ryktes undan mig, denna gång så rymde jag inte till andra sidan jorden
Denna gång hade jag ett litet liv att ta hand om, vår lilla dotter, vi gav henne namnet Hope, för hon var mitt hopp. Att ta hand om vår dotter räddade mig från galenskap denna gång, familjen hjälpte mig igenom den första tiden
Vi kom in i rutiner, jag la familjeföretaget åt sidan för att kunna fokusera fullt ut på att ta hand om Hope, hon ärvde sin mor och jag som hennes far var hennes förmyndare till den dag hon fyllde arton
Familjeförmögenheten växte, hon fick sin mors titel med tillhörande slott i Frankrike. Vi åkte dit ibland för att jag ville visa henne var hennes mor kom ifrån, hon visade tecken på att dela mina gåvor
Vi fick ta hand om dem bäst vi kunde, på hennes tvåårsdag så fick vi bekräftelse på att hon ärvt mina gåvor, hon började lysa som en gatlykta. Vi firade hennes dag under pompa och ståt
Vi skulle resa till Norge, Morfar skulle få Nobels fredspris. Vi packade våra väskor och vi åkte iväg till flygplatsen. Vi lastade ombord våra saker och Ana flög. Jag satt där bak med Hope och lekte med henne

När hon sov så satt jag med Ana, hon tittade på mig och log, vi var ute tillsammans igen, inte på äventyr denna gång men dock tillsammans. Vi var glada och stolta över vad morfar lyckats åstadkomma men samtidigt så såg vi vad som höll på att hända med Ryssland.
Maffian växte och Oligarkerna tog plats, vi fick reda på att de utvalda hade kommit och att de gjorde sitt bästa för att skapa ordning i kaoset
Jag hörde av Jasmine med jämna mellanrum, på något vis så hade hon fått reda på vad som hänt, hon beklagade och sa att hon sörjde min förlust. Hennes antydningar angående Aisha fortsatte
Jag hade inte svarat på hennes brev sen jag skickade det senaste när jag köpte tavlan och träffade Marie. Det kändes inte rättvist mot varken Marie eller Hope. Vi landade i Oslo
Vi tog in på ett hotell och förberedde oss för att se morfar. Vi klädde upp oss och tog Hope med oss och åkte iväg, Vi såg morfar få sitt pris och efter ceremonin så åkte vi tillbaka till hotellet
Vi fick ett par timmar med honom, han antydde att det var saker på gång i Ryssland och att fruktade för att han skulle bli utbytt. Hans ransonering och prishöjningar av vodkan kostade honom troligtvis hans plats
Vilket kändes bakvänt men Ryssland är Ryssland. Vi åkte hem och jag fick en gnagande känsla i kroppen om att vi skulle få vara på tårna för morfars skull. Vi kom hem och vi återgick till våra rutiner
Jag var hemma med Hope och Ana gjorde vad hon gjorde. Det var en sådan där vanlig dag, jag steg upp mediterade, tränade och gjorde frukost, jag och Hope åt tillsammans. Vi gick en runda till Sue och Jim som var farmor och farfar åt henne
De hade tagit in henne som sin, flickan vi räddat hade de adopterat, hon var nu en bångstyrig 18åring med allt vad det innebar. Jag tillbringade en hel del tid Nathan och Becky, Jessy växte och frodades, hon gick i förskola
Hon blev som en syster för Hope och hon tog sin roll på största allvar. Vi gick längs med vägen när jag hör Ana komma körande snabbt och svängde in på garageuppfarten, jag såg henne springa in
Jag hörde henne kalla på mig och jag tittade på Hope
– Vi får nog gå tillbaka och se vad tant Ana vill
Hope tittade på mig och nickade, jag lyfte upp henne och gick tillbaka till huset. Vi gick in
– Ana
– Hej vi måste prata
– Javisst
– Morfar behöver hjälp och han behöver vår hjälp nu
– Var?
– Han är på Krim, de kommer försöka mörda honom inom två dagar, jag kan inte göra detta själv Mica
– Vi åker upp till Sue och Jim
– Ja
– Jag packar en väska åt Hope och du packar våra väskor
– Tack Mica
– Självklart
Vi packar våra väskor, vi sätter Hope i min bil och vi kör iväg, vi kommer fram till Jim och Sue, vi går ut ur bilen och in i deras hus
– Hej ropar jag
– Hej vi är i trädgården
Vi går ut till dem
– Hej, kan Hope stanna här ett par dagar, morfar behöver vår hjälp
– Javisst säger Sue självklart
– Tack, vi åker direkt

Jag sätter mig på huk och tittar på Hope
– Pappa måste åka iväg ett par dagar, jag kommer snart, du får stanna här med farmor och farfar och Tess
– Ja pappa säger hon lugnt, hjälp gammelmorfar
– Ja hjärtat vi skall göra vårt bästa
– Självklart säger hon och kramar om mig
Jag kramar henne tillbaka och går ut ur huset, vi sätter oss i bilen och kör iväg. Jag tittar i backspegeln och ser dem stå och vinka efter oss
***
– Hej morfar
– Hej Mica, Ana vad gör ni här?
– Vad tror du? Det är kaos i Moskva och de är ute efter dig morfar, de är rätt förbannade för det där med vodkan, och den störste suputen av dem alla har skickat sina soldater efter dig
– Jeltsin?
– Ja han är ganska avundsjuk på dig och den befattning du har
– Han kan ta den
– Bra då skall vi bara överleva natten så åker vi tillbaka till Moskva och du avgår, flyttar till en Datja och pensionerar dig, vi tar hand om dig, skriv ett par böcker, kom och besök oss i USA och lek med Hope. Du har gjort så mycket, uppskattar de inte det så far åt helvete med dem
– Var tar vi dem när vi åker tillbaka?
– Sergej, ingen normal människa försöker något där
– Bra plan, brorsan
– Ja, jag kontaktar honom direkt
Jag går fram till en telefon och ringer Sergej
– Hej det är Michal
– Hej min vän
– Kan du vakta min morfar och mormor
– Javisst inga problem
– Bra du vet vem det är va?
– Ja, jag gillar din morfar, ingen kommer åt honom här
– Bra, och Sergej tack
– Ingen fara min vän, jag kan aldrig bli kvitt
– Jodå en dag min vän, en dag, vi ses i morgon min vän
– Det gör vi
Jag går tillbaka till de andra
– Klart
– Bra säger Ana hur gör vi?
– Jag gömmer mig därute och tar mitt gevär med mig, Ana du sköter det inre skyddet
– Ja
– Finns det en källare här?
– Ja säger min morfar
– Då gömmer ni er där tills vi är klara
Jag tar min väska och byter om, jag hänger på mig geväret och går ut, jag tittar mig omkring i terrängen och springer iväg. Jag tar mig uppför en klippa och lägger mig ner och tittar på omgivningen. Jag har perfekt utsikt här
Jag sätter upp mitt gevär och lägger mig ner, jag smälter in i omgivningen och väntar. För första gången sedan Marie gick bort så är jag ensam, jag kan för första gången tänka efter på hur jag känner inför det som hände
Hur klantiga doktorerna varit under förlossningen, hur många fel som de hade begått och hur det ena hade lett till det andra och hur jag sett livet sakta försvinna från henne och till slut så hade det bara handlat om att rädda Hopes liv
Jag minns inte så mycket från själva förlossningen egentligen, mitt kraftigaste minne från den är när de lägger min dotter i min famn och sen knuffar ut mig ur operationssalen
Där så tar de mitt barn och väger och mäter henne, gör en kontroll på andning osv. alla värdena var bra och barnläkaren som gjort undersökningen ler och ger mig Hope och säger

– Grattis det är en pigg krabat du har där
– Tack, min sambo?
– Jag vet inte
Jag anar en sköterska som skakar på huvudet. Han ser mig i ögonen och säger
– Tänk på henne
Han går iväg, jag minns hur det kom ut två läkare och förklarade för mig att Marie var död, jag stirrade på dem och undrade om de verkligen fick skoja om sådant, de tittade på mig och sen så, rasade världen samman runt om mig
Jag höll krampaktig Hope i min famn hon var min livboj, det var hon som gjorde att jag kunde andas. Så länge jag höll i henne så verkade världen runt omkring mig normal. Jag visste att om jag släppte henne så skulle jag gå under
De tog ner oss till en sal och jag fick en nappflaska och jag matade Hope, mina nära kom in i salen och alla tittade på Hope och jag såg Ana titta på mig som om hon vaktade på mig och bara väntade på att jag skulle explodera
Det kom ingen explosion, jag tog hand om Hope, jag gjorde som läkaren sagt till mig, ta hand om henne. Vi fick åka hem, Hope sov på mitt rum, jag hade henne i sängen och jag tog hand om henne
Jag begravde Marie och jag höll samman, Hope var den som gjorde att jag kunde andas. När de sänkte ner Marie i jorden så var det som en bit av mig försvann. Jag andades och jag höll ihop, för Hopes skull så höll jag ihop
Jag ville slakta varenda en av de som klantat sig när Marie dog, jag ville besöka dem med mitt svärd och dela dem i bitar. Men jag accepterade deras förklaring, det var en rad av väldigt olyckliga omständigheter som skett
Försäkringsbolaget betalade ut en summa pengar, jag brydde mig inte, pengarna kompenserade inte min förlust, jag tog emot dem och accepterade deras förklaring. En rad olyckliga omständigheter. Det sopades under mattan
Vi kom in i rutiner, jag vaknade, gjorde välling, matade Hope, bytte blöjor och så såg dagarna ut. Rutiner, rutiner, rutiner. Jag pratade med Hope varje dag om hennes mamma. Alla hennes fördelar men även hennes små egenheter
Jag berättade om vem hennes mor varit och vem hon önskat att hon skulle bli. Jag berättade om våra resor och mina och Anas äventyr. Jag funderade på när jag skulle börja med hennes träning
När hon var ett år så satte hon sig bredvid mig en morgon och mediterade med mig. Sen hade det fortsatt, när jag tog fram min Bokken och gjorde mina rörelser så tittade hon på mig
Hon sitter med varje morgon när jag tränar och hon studerar, jag är ganska övertygad om att hon en dag kommer ta ett svärd och börja träna med mig. Hon sitter med mig när jag tittar på tavlorna
Omgivning väntade på explosionen, den kom aldrig. Jag var tvungen att vara där för Hope. Jag kunde inte explodera, det fanns inte utrymme för det. Jag höll det inom mig jag avvaktade och jag fanns där för Hope
Jag avbröt mig i mina tankar, jag satte geväret till axeln och tryckte av, en gång till, en gång till, jag tryckte av fem gånger sen bytte jag position. De stannade där nere. De hade inte en aning om var jag var
Jag la mig ner och tog sikte och tryckte av igen, fem nya träffar. De stannade och retirerade
– Era fega kräk sa jag för mig själv
Jag bytte position och la mig ner. Skulle explosionen komma idag? Nej detta var något annat, detta var familjeföretaget, skydda mormor och morfar. Nej explosionen skulle komma en annan dag
De kommer igen, de är försiktigare nu, jag tar sikte och trycker av, träff. Jaha vad skall ni försöka med nu? De avvaktar, jag byter position. Jag tittar mot första stället jag var på tar sikte och trycker av två gånger
Hur många finns det kvar? Jag rör på mig igen, jag tittar på min andra position, en rörelse, de är skickliga jag skjuter, men inte skickliga nog. Jag byter position igen, sista magasinet
Jag lägger mig ner och tar sikte, jag väntar och tar sikte, jag skjuter fem gånger och reser sig och hänger på mig geväret och drar svärdet, jag tar mig mot dem och stannar
Jag lyssnar, jag rör mig mot dem. Jag hör dem tala med lätt panik i rösten. Jag attackerar, jag dödar tre stycken. Jag tar en öronsnäcka från en av dem och lyssnar
Jag rör mig åt andra hållet, jag klättrar upp i ett träd och väntar. De kommer smygande, jag ser dem och låter dem gå förbi mig. jag hoppar ner och dödar de fem som är här
Jag lyssnar, det är tyst, var det de sista? Jag gömmer mig och lyssnar ingenting.
– Hur är det därinne?
– Lugnt säger Ana
– Det är väldigt tyst härute
– Hur många
– Runt femtio
– Tror du att de skulle skicka fler?
– Har inte en aning, det beror på hur säker Jeltsin känner sig på sitt folk
– Eller hur full han är
– Det med, vi avvaktar en halvtimme sen så kommer ni ut så sticker vi sen
– Ja
Jag flyttar mig och sätter mig ner, tystnaden är total. Halvtimmen går jag ser Ana komma ut med mormor och morfar. Jag springer till bilen och hoppar in, vi kör iväg
***

– Tack för detta Sergej
– Ingen fara
– Bra
– Vad händer nu?
– Vi skall ha ett samtal med Jeltsin, sen så kommer morfar avgå och flytta till en Datja och skriva en bok eller två
– Och de kommer låta honom vara?
– Ja han är inget hot mot dem, han kommer att leva ett stillsamt liv en bit från makten och låta andra ta över
– Det kommer bli kaos
– Ja, och de får skylla sig själv, de ville bli av med honom. Då får de bli det och ta konsekvenserna av det
– Folket kommer lida
– Ja men folket vill hellre ha sin vodka, än ett drägligt liv. Då skall de få sin vodka Sergej
– Ja
Vi säger hej till mormor och morfar, vi åker iväg och åker till den plats där vi skall träffa Jeltsin. Vi har mötet och vi når en överenskommelse. När vi är klara så åker vi hem igen
– Jag kommer att ta mitt ansvar i fortsättningen Ana, jag kan inte gömma mig bakom Hope längre, hon får säkert vara hos Sue och Jim när vi är iväg. Men jag kommer alltid åka hem efter uppdragen. Vill du stanna kvar så får du gärna göra det. Men jag får göra som far gjorde. Han gjorde uppdragen och kom hem direkt. Mita tog hand om mig, Sue får ta över den rollen. Om hon vill.
– Ja säger Ana och ler, välkommen tillbaka Mica
– Tack syrran
***
Vi kör upp på uppfarten och parkerar bilen, vi går in och jag hör Sue prata med Hope. Vi går ut till dem och när hon ser oss så springer hon fram till mig och jag lyfter upp henne och kramar om henne
Vi går ut i trädgården och hon berättar vad de gjort när vi varit borta. Vi sätter oss och Sue ger mig en mugg med te och jag tackar henne. Vi pratar en stund sen så somnar Hope i min famn
– Jag tänkte återuppta min roll i familjeföretaget igen. Kan Hope vara här i så fall?
– Självklart säger Sue och ler
– Bra då behöver jag inte leta efter en Nanny
– Nej säger Sue vi älskar den här lilla busungen, hon är som vårt barnbarn
– Tack säger jag och ler
– Men varför nu?
– Hm en känsla, jag har hört rykten om att de utvalda har kommit, jag tror att de kommer behöva all hjälp de kan få. Vad jag kan förstå så är de unga och oerfarna. Så vi kommer få mer att göra och jag kan inte låta Ana göra allt själv. Oavsett om jag nu är far så har jag fortfarande ett ansvar. Min far klarade av det då klarar jag av det. min bas kommer vara här, hur Ana gör vet jag inte, hon har sina vänner runt omkring i världen. Men jag kommer komma hit när vi är klara
– Ja, men varför nu?
– För jag har sörjt klart, det tog två år sist, det tog två år denna gång med. Skillnaden är att jag inte rymde denna gång. Jag stannade hemma och tog hjälp av er för att hantera min sorg. Jag är er för evigt tacksamma för det ni gjort
– Har du sörjt färdigt?
– Ja Sue det har jag, jag kan gå vidare nu. Jag har mitt löfte både till Jessika och till Marie. Hon sa samma sak som Jessika. Lev och älska.
– Smart tjej
– Jag har även bestämt mig för att gå till botten med Aisha, sen Hope kom in i mitt liv så har jag förstått hur mycket jag gillar att vara far. Är hon min så vill jag vara där för henne, och skulle den evige försöka något så välkomnar jag honom
– Ja säger Ana det var ta mig fan på tiden
– Inte svära
– Va?
– Inte svära framför Hope
– Oj säger hon med ett leende, förlåt
– Men som sagt jag kommer börja göra efterforskningar, jag kommer svara på hennes brev. Jag skall börja med att läsa dem igen och försöka se på dem med andra ögon
– Bra säger Sue, och dina känslor för henne?
– Vem?
– Jasmine?
– Det har jag inte rört vid på denna tid, jag får börja långsamt. Jag har hanterat förlusten av Marie, på ett vis på samma sätt som när jag hanterade förlusten av Jessika, jag har försökt minnas och komma ihåg varje sekund vi hade tillsammans. Jag har pratat med Hope om vem hennes mamma var och det har varit en bra terapi. Jag har delat mina minnen av henne med Hope och det har helat mig. Tyvärr får man kanske säga men jag hade viss rutin från förra gången så jag visste hur jag skulle hantera det denna gång. Det är det jag gjort. Hanterat sorgen och jag tackar er för att ni låtit mig hantera den
– Jag är bara glad att du inte åkte till Grönland eller något sådant säger Sue
– Jag hade Hope, jag har mitt ansvar
– Du är inte ensam om det
– Nej jag vet syrran och som jag sa jag är väldigt tacksam för det ni gjort, allihop
– Självklart säger Tess, vi är familj, även om jag är pest ibland så är ni ändå min familj
– Tack säger jag med ett leende, du vet du behöver inte göra det du gör för att få uppmärksamhet
– Nej jag vet men det håller Sue på tårna säger hon och blinkar
– Hut unge säger Sue och ler
– Ja mor
– Var är Jim?
– Han är i Washington, presidenten vill spänna med musklerna
– Varför?
– Tja Irak spänner sina muskler och då spänner han sina, vi får se var det slutar men Jim är orolig för att det kommer att sluta i krig
– Jaså, krig?
– Ja tyvärr, det är en massa pengar och olja inblandat så vi får se var det slutar, men som sagt det kan sluta med krig
– Jisses
– Sen så kokar det i Jugoslavien, så han har att göra
– Jugoslavien?
– Ja en massa patriotiskt skit
– Håller du koll på det Ana?
– Ja Mica det gör jag, och det är oroligt
– Påverkar det oss?
– Nej inte än
– Bra, något annat på gång?
– Hm Berith har hört av sig
– Jaså? För att berätta att hennes barnbarn är en av de utvalda?
– Haha ja hur visste du det?
– Hm vad kände du när du träffade henne?
– Som om alla alarmklockor i världen ringde, samtidigt som jag inte blev rädd
– Precis, jag kände direkt hur stark i kraften hon var, jag tror att Berith misstolkade mig. hon trodde jag menade familjernas kraft. Den kraft jag pratade om var
– Tau, Tau?
– Precis jag har aldrig tidigare känt något liknande, det vi kände tror jag var att de inte valt sida, alltså det där med alla alarmklockor i hela världen och friden. Vad jag förstår så har de satt igång, det vi måste få reda på är, vilken sida det blev
– Ja säger Ana, och det vet Berith?
– Ja, hon är hennes mormor och hon är den hon är. Da Vinci och överhuvud över dem i Skandinavien
– Ringer du henne?
– Ja så fort vi kommer hem. Men jag tror att vårt fokus om de valt rätt sida kommer bli att underlätta för dem om de behöver det
– Ja, skall vi vara deras livvakter?
– Ja i alla fall tills de kan ta hand om sig själv, jag skall höra av mig till våra andra syskon med, något säger mig att Yoshina har sin roll i det här
– Då kanske vi skall bege oss hem?
– Ja
Vi säger hej till Sue och Tess och kör ner till vårt hus. Hope sover fortfarande så jag lägger in henne i henne rum och går till telefonen och ringer Berith. Hon svarar och jag säger
– Hej det är Michal
– Hej var har du varit?
– Min andra fru dog, Hon lämnade mig ensam med vår nyfödda dotter så jag har fokuserat på henne. Men nu är jag tillbaka
– Oj jag beklagar, jag visste inte. Ana sa inget
– Nej det är personligt, vilken sida blev det?
– Du visste?
– Ja jag sa ju till dig då för flera år sedan att hon är stark i kraften, du lyssnade inte
– Nja jag trodde…
– Mm du trodde något annat, men vilken sida Berith?
– Det blev rätt sida
– Bra säger jag och andas ut, hur går det för dem?
– De är helt oregerliga och nyckfulla och helt fantastiskt underbara
– Haha ja de är de utvalda. Om min far hade rätt så står världen inför en intressant framtid
– Känner du en Yoshina?
– Ja, varför?
– Därför att hon har tränat Niklas, tydligen så var han den yngste sensein på den där skolan
– Jaså, det trodde jag att jag var
– Han slog dig tydligen
– Jaså? där ser man. Så Yoshina har tränat honom?
– Ja
– Bra då kommer han att göra det som är rätt
– Oja han har som han säger en stark giri
– Bra, vad vill du ha hjälp med Berith?
– De håller på att ena familjerna, de har händerna fulla med dem här i Europa, skulle ni kunna hålla koll på dem i Amerika?
– Ja, du måste hålla oss uppdaterade om deras bravader, jag har en känsla av de kommer skaka grundvalarna i universum eller något. Som sagt om min far hade rätt så står vi inför en intressant framtid
– Ja, jag hör vad du säger. Förresten vi har precis kommit hem från USA och San Diego
– Jaså?
– Jag var sjuk och Niklas räddade mitt liv, så jag har giri mot honom bara så du vet
– Ja Berith jag förstår, men om vi skall kunna hjälpa dem så måste vi ha information. De får inte under några omständigheter veta om oss än
– Varför?
– Bara lita på mig, vi kommer att presentera oss när tiden är inne. Men vi kan inte göra det för tidigt. Det finns saker som måste hända först om min far hade rätt
– Jag litar på dig, men du ber mig vara spion mot två personer jag älskar mer än livet själv
– För att de skall lyckas med det de skall så har du inget val Berith, det har ingen av oss. Du måste lita på mig, vi kommer en dag att presentera oss. Men inte förrän vissa saker har hänt. Förstår du?
– Ja det är så mycket mystik just nu så inget förvånar mig längre
– Bra håll mig uppdaterad
– Förresten, grevinnan är nu tillbaka i Florens, de satte henne på sin rätta plats
– Jaså säger jag med ett leende, jag skall prata med henne med, det verkar som att jag får ringa en massa idag
– Välkommen tillbaka Michal
– Tack, vi hörs
– Det gör vi, skall jag hålla dig uppdaterad om deras äventyr så lär vi pratas vid ofta
– Ja
Jag hör Hope vakna
– Nu vaknade min dotter, vi hörs
– Det gör vi
Jag lägger på och går in till Hope och tittar på henne. Hon sitter på golvet och leker, jag går fram till henne och sätter mig bredvid henne och leker med henne
– Skulle du inte ringa pappa?
– Va? Jo jag ville bara sitt här lite med dig
– Men ring så kan vi leka mer sen
– Ja mitt hjärta säger jag med ett leende
Jag reser mig och går tillbaka till telefonen och ringer Yoshina
– Hej det är Kuzuri
– Hej säger Yoshina
– Du har haft hemligheter för mig syrran
– Ja, jag har inte gillat det men ja
– Vem sa åt dig att inte berätta?
– Din far, han sa att jag inte skulle säga något förrän du listade ut det själv
– Hur sa han det?
– I en bok som han lämnade till min far
– Och där berättade han om de utvalda?
– Ja och att jag skulle ta den manliga delen under mina vingar och lära honom allt vi kan
– Allt?
– Ja allt, de två är något som jag aldrig varit med om innan, de läste hela vårt bibliotek, det hemliga på ett par timmar och lärde sig århundradens kunskaper utan att ens anstränga sig. De hitta dolda böcker som hade kunskap som inte fick delas
– Vår far har läst dem kan jag säga, för vi har läst dem
– Jaha? Varför?
– För att förbereda oss om valet blev annorlunda
– Så om det blivit fel sida så skulle ni…
– Ja
– Förlåt Mica men ni hade inte haft en chans, jag har aldrig någonsin sett något som de två och de har bara skrapat på ytan
– Okej?
– Leonardo och Mona lurade alla och dopade dem rejält
– Så de fuskade?
– Ja rejält, Kuzuri, Niklas kan mer än vad Musashi kunde
– Jag vet, det kan jag och Ana med, men nu när valet blev rätt så har vi ett annat uppdrag
– Jaha vilket?
– Vara skölden tills de är redo
– Så ni skall skydda dem?
– Ja vi har fått i uppdrag att hålla familjerna här på mattan så att de kan fokusera på Europa, kan du hålla de hos dig på mattan
– Ja, det gör jag redan
– En väldigt viktig sak
– Ja
– Det får inte veta ett endaste dugg om oss förrän vissa saker har hänt
– Jaså säger hon vilka är det?
– Det får jag inte avslöja, far var väldigt bestämde med det
– Vi skall vara tysta
– Bra, världens öde hänger på det syrran, men när dagen kommer så måste du vara där. En massa människor måste vara där, bara så du vet
– Ja, lycka till Kuzuri
– Detsamma, vi får träffas oftare och prata i fortsättningen
– Ja
– En sak
– Ja
– Vår bror kommer få ett erbjudande av dem i framtiden, han skall acceptera det, oavsett vad han än känner för det så måste han acceptera det
– Jag skall vara myndig om det behövs men med de två så lär det inte behövas Kuzuri
– Ja, vi hörs
– Det gör vi
Jag lägger på och börjar ringa runt, till slut så har jag fått grevinnans nummer. Jag lyfter på luren och hon svarar
– Hej
– Hej
– Michal?
– Ja, jag får gratulera
– Tack, de där två ungdomarna
– Ja jag vet, nu skall du lyssna väldigt noga på mig
– Ja
Jag berättar för henne vad hon måste göra, när jag är klar så säger hon
– Det är inte lite du begär
– Jag vet tro mig jag vet. Men vill du att de skall lyckas så måste du göra som jag säger. De kommer att balansera på en knivsegg och vi måste göra allt vi kan för att den skall bli lika bred som en motorväg. Minsta avsteg kommer leda till total katastrof och har min syster rätt så kan det bli riktigt allvarligt om vi inte gör det vi skall göra i rätt ordning
– De är som en storm de där två
– De kommer att bli som den värsta orkanen som någonsin gått på planeten och vi måste hjälpa dem att kunna göra det de skall göra och hålla sig på rätt sida. Vi har redan missat en del och vi måste kompensera för det. Maries död kom väldigt olägligt, eller det var andra krafter i rörelse en hel del saker faller på plats ju mer jag pratar med er och vissa saker jag inte förstod innan klarnar. Men i alla fall vi är efter och vi måste ta igen förlorad tid, på ett sätt så har deras start gjort att vi slipper åka runt jorden för att hjälpa dem. Du måste hjälpa dem att få Europa under dem. Vad det än kostar dig så måste du hjälpa dem
– Det hade jag gjort utan dina uppmaningar Michal
– Bra
– De två är som inga andra jag träffat förr, inte ens du Michal eller Jessika inte Ana heller. Vänta tills du träffar dem
– Det kan vi inte göra på ett bra tag, en hel massa saker måste inträffa innan jag kan böja knä inför dem
– Jaja, du vet säkert vad du pratar om
– Ja grevinnan det gör jag
– Jag skall göra min del
– Tack koordinera med Berith, hon är en del av detta hon med
– Jag gör så
– Tack, för allas vårt öde så snälla gör som jag ber dig om
– Jag lovar Michal
– Tack
Jag lägger på luren och går intill Hope
– Nu är jag klar
– Bra då kan vi leka
– Ja säger jag med ett leende, pappa och Ana kommer resa bort i morgon igen. Men vi kommer hem så fort vi kan
– Vart skall ni?
– Vi skall till farfars hus och läsa lite böcker
– Jaha
– En dag så kommer jag att berätta för dig för du har en del i detta du med
– Jaså, har jag en syster?
– Jag tror det
– Vad heter hon?
– Aisha
– Det var ett vackert namn
– Ja, det betyder hon som lever
– Vad betyder mitt namn?
– Hopp
– Nej pappa inte där
– Var?
– Där givetvis
– Jaså säger jag och sätter klossen på ett annat ställe
– Vad är mitt japanska namn?
– Det har du inte fått än, men när den dagen kommer så kommer du att veta
– Ja, Kuzuri
– Ja, det är mitt namn, det betyder Järv
– Är du det?
– Vad hjärtat
– En Järv?
– Ja det tror jag, men i mitt fall så är det djuret Järv som det representerar
– Aha
– Din faster är Sagi, det betyder Häger
– Så vi har djur som våra namn?
– Ja din farfar var Koi
– Lysandet?
– Ja det är något som kallas Tau, Tau, det har vi ärvt efter farmor och hennes förfäder
– Är det magi?
– Ja det är det, naturens egen magi, men vi har även en annan magi som vi fått av farmor
– Det blåa?
– Ja har du fått det blåa?
– Ja farmor Sue blev lite rädd, men jag lugnade henne med att det är magi
– Hahaha bra min lilla ninja
– Ninja?
– Ja så kallade farfar mig, du kommer att bli en ninja en dag, du kommer bli mer än så men du kommer bli en ninja
– När?
– Vi börjar träna om ett par år, vi måste vänta på rätt ögonblick
– Men magin?
– Det tränar vi på när vi mediterar
– Gör jag rätt?
– Ja min lilla ninja det gör du
– Bra, men inte där pappa
– Var?
– Där givetvis
– Okej
Jag flyttar klossen jag lagt dit hon vill, jag gör detta med flit för att träna henne. Var det så här min far kände det när han lekte sina små lekar med mig. Vi bygger vidare och när klossarna är slut så tittar vi på resultatet
Hon nickar nöjt och börjar städa undan dem, jag hjälper henne och när vi är klara så börjar hon på ett nytt mönster. Ana kommer hem och tittar på oss och ler, hon sätter sig på golvet med oss och hjälper till
Hope rättar oss när vi gör fel och när hon är klar så städar vi igen
– Jag är hungrig pappa
– Då får vi göra något åt det
Vi reser oss och går ut i köket och lagar mat, när vi är klara så dukar vi av och diskar. Vi packar våra väskor och jag packar en väska till Hope. Vi sätter oss i bilen och kör till Sue och Jims hus
Vi säger hej sen så åker vi iväg.
***
– Jaha säger Ana då läser vi
– Ja det är dags för nästa böcker, vi ligger lite efter syrran så vi får läsa dessa
– Ja, det är en del
– Vi gör som vanligt
– Ja
Vi börjar läsa och vi läser i två dagar, när vi är klara så sätter vi tillbaka böckerna, stänger valvet och går upp. Vi tar oss tillbaka till vårt flyg och sätter kurs mot Paris
– Hej igen
– Hej det var ett tag sedan
– Ja, skulle du vilja skicka denna boken till samma adress som innan
– Javisst, det är en bra bok
– Ja jag tycker det samma taxa som innan?
– Ja
Jag betalar och går ut från affären, jag går till vårt hotell och hämtar Ana. Vi flyger vidare och landar i de utvaldas stad. Vi köper ett hus där i närheten av dem. När vi är klara så inreder vi det, vi stannar i huset i två nätter och vi håller dem under uppsikt
De har hedrat avtalet med Medici, de har sina vakter på plats, vi ser dem i aktion, vi får se de utvalda ta hand om ett par sluskar och de kan sina saker. Vi lämnar staden och flyger till England
Vi köper en liten stuga i närheten av ett slott, vi stannar där i två dagar och förbereder det vi behöver förbereda. När vi är klara så åker vi hem till San Diego. Vi kör hem till Sue och Jim och pratar med dem
Vi tar Hope med oss och kör till vårt hus. Vi har förberett det som behövs förberedas, vi kan bara vänta nu på att de skall sätta igång. Vi lagar middag och sätter oss till bords, vi äter med god aptit och vi berättar för Hope vad vi gjort och vad vi läst. Det är hennes arv med
***
– Michal
– Ja Berith vad är det?
Hon börjar berätta och jag lyssnar, jag hör på henne och när hon är klar så säger jag
– När slår de till?
– Jag vet inte men de har hittat honom och de kommer inte hålla igen, de har gjort saker så att det till och med skrämt mig
– Det är nödvändigt, vem hjälper dem?
– Yoshina
– Bra, tack för informationen, nu vet jag varför du inte hört av dig på ett tag
– Ja det jävla svinet men de hämnades
– Bra då är det som det skall
– De har stoppat en annan organisation med
– Jag vet, vi gjorde vad vi kunde för att hjälpa dem där
– Kan ni hjälpa dem nu?
– Ja jag kontaktar Yoshina direkt, tack Berith
Jag lägger på och ringer Yoshina
– Var och när?
– Ryssland om två dagar
– Bra vi kommer vara där, har du två dräkter över?
– Använd Kuji – Kiri dräkterna, de skall med
– Jaså?
– Haha de är skyldiga Niklas och Rebecka så många tjänster att det är pinsamt
– Bra, vi kommer vi måste vara där om det skiter sig, då får vi ta över han måste stoppas
– De har Shuken Kuzuri
– Jag vet, det har vi med
– Förlåt?
– Det har vi med, vi löste det utan det andra, det var svårt men vi löste det. Jag har inte älskat med vår syster, men vår far guidade oss
– Då vet jag det
– Vi kommer inte få det som de kommer få om de inte redan har det
– Vad?
– Den gudomliga vinden syrran
– Oh herregud är du säker?
– Ja det är jag, väldigt säker, vi har våra källor
– Då ses vi där
– Det gör vi
Vi lämnar Hope hos Sue och åker iväg. Planet lyfter och vi är på väg
– Ingen går in i det rummet förrän vi kommer vi öppnar dörren, hör du mig lilla mor
– Ja min son
– Bra säger han med ett leende, täck vår rygg
– Alltid, ingen kommer in
– Bra vi ses på en stund
De öppnar dörren och går in, jag sluter ögonen och följer bataljen därinne, när de är klara så ler jag, dörren öppnas och de delar ut order och Yoshina ser chockad ut. De går in igen och kommer ut efter en stund och de ler
De har hittat vad de skall, nästa sak att bocka av. Vi börjar springa och när vi kommer ut så spränger de byn. Vi tar oss tillbaka och hoppar på planet. Vi flyger tillbaka till USA och hämtar Hope
***
– De har uttalat en japansk blodshämnd Kuzuri
– Var skall de?
– Vi vet inte de har gått under jorden
– Då får jag gräva, när åkte de?
– För fem minuter sen
– Beteckning på planet?
– Har inte en aning
– Tack vi hörs
– Det gör vi
Jag lyfter luren och efter fem minuter så vet jag beteckningen och vart de skall, vi packar våra väskor och ger oss iväg. Vi följer efter dem på hela deras äventyr. Vi gör vad vi kan på dödens fält
När de dödar Kaishon så ler jag, pakten är slut, vi kan resa som vi vill. Vi följer efter dem till Kina och ser på när de utraderar Draken och vi vet vad de hittar där. Vi följer efter dem på deras värvningsresa och när de är klara så åker vi tillbaka hem
***
– Jaha far är det dags nu?
– Ja Hope nu är det dags
– Bra, vad kommer hända?
– Jag kommer lära dig allt jag kan, men först så skall du få ditt namn
– Vilket är det då?
– Det kommer natten berätta för oss
– Jaså säger hon och tittar på mig, mer magi?
– Ja min dotter någon gång i natt så kommer du att vakna och känna ett behov av ge dig ut i skogen, tveka inte utan bara ge dig i väg
– Ja far, kommer du att vara där?
– Vi får se
– På vad?
– Hur bra du är på att smyga säger jag med ett leende

Hope vaknar, hon tittar ut i trädgården, hon hör ett ljud som lockar henne, hon minns sin fars ord, tänk inte bara följ efter ljudet. Hon smyger sig upp ur sängen och börjar springa i skogen
Hon följer ljudet och när hon närmar sig källan så stannar hon. En stor vit varg ylar mot skyn, den har fastnat i en fälla. Hope sätter sig ner och tittar på den. Hon ser hur vargen vänder sina gula ögon mot henne
Hon tittar tillbaka med sina gröna och hon finner vargens puls, hennes hjärta slår i takt med vargen. Den tittar på henne och hon tycker sig höra den be om hjälp, hon rör sig långsamt fram mot den
Hon tittar på fällan och öppnar den, vargen flyttar sitt ben, Hope börjar lysa och instinktivt så vet hon vad hon skall göra. Hon helar vargens ben, när hon är klar så tittar vargen på henne och böjer på huvudet
Hope böjer sitt tillbaka, varghonan går iväg och Hope tittar efter henne. Vargen kommer tillbaka med en vit vargvalp hängandes i hennes käft. Vargen släpper den i hennes knä och slickar henne i ansiktet
Den lilla vita vargen tittar på henne och den har samma färg på ögonen som hon har. Hon klappar den och den slickar hennes fingrar.
– Min lilla väktare, far får jag behålla den
– Det är din gåva så det bestämmer du
– Då behåller jag den, jag gissar att jag fått mitt namn nu
– Ja Okami
– Tack säger hon och reser sig, du får träna på att smyga far
– Ja säger jag och ler
– Skall vi gå tillbaka
– Ja
Ana ansluter sig till oss och vi går tillbaka till huset, vi sätter oss i trädgården och vargungen lägger sig bredvid Hope, hon tittar på mig och jag börjar lysa, jag tar hennes huvud mellan mina händer och hon skriker till
Vargungen reser ragg och morrar, Hope slappnar av och tittar på vargen, den lägger sig ner och tittar på oss, dess gröna ögon lyser
– Så Okami nu har du fått ditt namn
– Det kittlades
– Ja säger jag med ett leende, nu kommer nästa steg, du får säga till vargen att hålla sig lugn
– Ja, väktare lugn
Vargen tittar på henne och lägger sitt huvud på sina framtassar. Jag tittar på min dotter, vill jag verkligen utsätta henne för det här
– Jag vill far
– Då så säger jag och börjar lysa
Ana börjar också lysa och Hope med, om jag inte trott att mina ögon spelade mig ett spratt så såg det ut som vargen också lös. Jag tar Hopes huvud i mina händer och sen så ger jag henne all min kunskap, Ana lägger till sin kunskap och vargen lägger sin tass på hennes ben. Hope skriker och när vi slocknar så faller hon ihop. Jag bär in henne och vargen tittar på mig och följer efter. Jag lägger henne på min futon säng och jag sätter mig på golvet i dörröppningen
Ana sätter sig bredvid mig och vi tittar på Okami
– Vad hände i skogen?
– Hon räddade en varghona, honan tackade henne med att skänka henne den vargungen
– Lös den?
– Såg du det också?
– Ja
– Jag trodde att mina ögon spelade mig ett spratt, när han la sin tass på henne så öppnades en hel värld för mig
– Mig med, vad var det?
– Har inte en aning, men jag tror att han tog upp oss i sin familj på något vis
– Passande namn på vargen
– Ja säger jag med ett leende, du vet vad hennes val innebär
– Ja
– Bra
– Hon kommer att bli magnifik
– Klart hon är min dotter och din brorsdotter
– Haha ja, du tvekade
– Ja precis som far tvekade med mig, precis som jag tror att alla föräldrar genom alla tider tvekat. Det är inget lätt öde att besegla åt ditt barn, hon kommer att få ta över vår uppgift med deras barn
– Ja, Aisha?
– Om hon är min så får vi ta det då
– Ja, du är fortfarande inte säker
– Nej jag vill höra det från henne. vi åker hem när hon vaknar
– Ja
– När vi kommer hem så kommer Jim be mig om en tjänst, du kan inte följa med min kära syster, du får ta hand om hennes träning tills jag kommer hem
– Vad gäller det?
– Jag skall bli soldaten igen för ett tag
– Var?
– Jugoslavien, de har problem med prickskyttar där som dödar urskillningslöst, men framförallt muslimer. De dödar män, kvinnor och barn, och de njuter av det. Jim bad mig innan vi åkte men detta var mycket viktigare, men jag fick lova att hjälpa honom när jag kom tillbaka
– Hur länge blir du borta?
– Jag vet inte syrran, men jag skall bli svarta skuggan igen
– Där ser man, jag tar hand om Okami
– Tack Ana
***
Helikoptern landar på basen och jag hoppar ur, jag tar väskan på ryggen och går mot sambandstältet, jag knackar på en dörr och jag hör en röst kalla
– Kom in
Jag öppnar dörren och går in, jag gör honnör och mannen svarar på den, han tittar på min uniform och ser medaljen av medaljer för amerikaner. Jag tittar på honom
Han visar att jag skall sätta mig
– Jaha kommendör Romanoff, du är specialisten
– Nej jag är soldaten som skall försöka hjälpa er med ett problem
– Jaså säger han med ett leende, Jim talar sig varm om dig
– Jaha säger jag och ler, han har en tendens att överdriva ibland
– Den där överdriver inte säger han och pekar på min medalj
– Kanske inte, det var en spännande natt
– Ja djunglerna där var spännande
– Var?
– Haha bra kontrat, jag har läst filen
– Jaha, vad kan jag hjälpa er med?
Han reser sig och går bort till en tavla och pekar på den och berättar om problemet. Jag tittar på kartan och nickar. Jag sätter mig igen och tittar på honom
– Så ni vill att jag stoppar dem?
– Ja
– Och de som kommer efter de som jag tar ut?
– De kommer inte vara lika bra och frågan är om de vågar skicka någon annan, de är de bästa de har. De är förbannat bra, vad jag hört men det är bara rykten så är det legosoldater. F.d. Spetznats soldater, vad vi vet så är de tiostycken och de njuter av det de gör. De bryr sig inte om vem de dödar, bara de får döda, de kallar sig vargarna
– Jag skulle väl mer säga hyenor
– Ja jag med
– Och ni har inte fått tag på någon av dem?
– Nej
– Så om jag hämtar en och tar honom hit och vi förhör honom. Går det bra?
– Ja
– Kalas, kan du ordna med höghöjdshopp?
– Ja
– Bra till i natt?
– Ja
– Bra jag hoppar kl0100, jag vill ha en transport där säger jag och pekar på kartan, bil eller helikopter jag bryr mig inte men kl. 03.00 så skall den vara där. Vi kommer tillbaka hit, jag förhör fången, vi får reda på hur många de är och vart deras sov kvarter är, sen lägger vi en plan och tar hand om svinen. Kan vi göra så?
Han tittar på mig och nickar. Jag reser mig
– Var kan jag vila?
Han kallar på en underofficer som visar mig till ett tält och en säng. Jag lägger mig och somnar. Någon väcker mig och jag reser mig upp, jag tar på mig utrustning och går ombord på ett plan
Vi lyfter och en timme senare är vi i position, jag hoppar och flyger genom luften och jag drar i snöret och jag svävar och jag landar på ett tak. Järven är på plats
***
Jag sitter i planet på väg hem och jag tänker tillbaka på det jag precis varit med om. Jag fångade en av skyttarna och tog honom med tillbaka till basen, jag började förhöra honom och han vägrade kategoriskt svara på mina frågor
Jag gick bort till en telefon och ringde ett samtal, jag gav mannen luren, sen började han prata. Han pratade oavbrutet i två timmar, jag gick till chefen, berättade om min plan
Han godkände den, jag hoppade igen och landade, jag tog mig till min position. Jag la mig tillrätta och hittade min måltavla, jag sköt, bytte position, jag upprepade samma manöver fem gånger, jag hängde geväret på ryggen och sprang
Jag kom fram till mötesplatsen och satte mig på flaket till en lastbil, fem kroppar låg där, alla var döda. Vi kom fram till basen och jag packade ihop mina saker, sa adjö till chefen och åkte till mitt plan
Nu satt jag här och utvärderade vad som hänt, jag såg min stad närma sig. Jag gick inför landning och landade. Jag packade in mina saker in bilen och sen åkte jag iväg
Jag kom hem och parkerade bilen, jag tog min väska och gick in, jag gick in i träningsrummet och satte väskan på golvet. Jag gick bort till Hopes rum, jag öppnade dörren på glänt
Hon sov och vargen låg i fotändan, han öppnade ett öga och tittade på mig, jag tittade tillbaka och han stängde ögonen igen. Jag stängde dörren och gick in på mitt rum, jag klädde av mig och la mig på sängen
Jag kände ett stort behov av att ha sex, jag tänkte flyktigt på Lärkan jag log och la mig på sidan och somnade
Jag vaknade av att Hope kom in och väckte mig, jag öppnade mitt öga och hon såg besviken ut, jag hade hört henne
– God morgon min solstråle
– Hej far svarade hon med ett leende
– Har allt varit bra?
– Jadå, du var inte borta så länge
– Nej jag saknade er för mycket så jag såg till att komma hem fort
– Bra för tant Ana var tvungen att sticka iväg, så jag fick vara hos Sue
– Vad skulle Ana då?
– Något med de där ungdomarna som hon kallar dem, de ställde till besvär här i San Diego så hon fick åka iväg hals över huvud
– Aha säger jag med ett leende, de där ungdomarnas barn kommer att reta gallfeber på dig en dag, men du kommer att ha fördelen att om allt går som vi vill kunna banna dem för deras dumheter
– Bra säger hon och ler, jag och väktaren kommer hålla dem på mattan
– Bra, frukost?
– Ja tack, snygg uniform
– Ja den är rätt snygg, synd att jag måste lämna tillbaka den bara
– Varför?
– För att jag har bara lånat den, lämnar jag inte tillbaka den så får farfar Jim skäll
– Synd
– Ja, jag håller med om att den är snygg
– Din andra uniform?
– Den är min, den har jag förtjänat
– Bra den är snygg den med, jag kanske också prövar på militären när jag blir äldre
– Prata med farfar Jim om vad han tycker om det, han var inte speciellt glad när hans dotter valde den banan
– Det skall jag göra, han kanske kan lägga ett gott ord för mig
– Kanske det säger jag och ler
Vi går ut i köket och lagar frukost, Ana kommer upp och hjälper oss, hon berättar för mig om äventyret här i San Diego och jag nickar. Vi äter vår frukost och sen så går vi in i träningsrummet och sätter oss på golvet
Vi mediterar och försvinner bort för en stund, när vi är klara så tränar vi med Bokken svärden och när vi är klara så går vi alla tre och vargen upp till Jim och Sue
Jag har uniformen med mig, vi kommer fram och går in, vargen springer före oss och ut i köket till Sue, han sätter sina tassar på hennes axlar och slickar henne i ansiktet
– Han gillar dig, ett sådant välkomnande får inte jag
– Du ger honom inte korv, pappa. Det gör Sue hon vet att mannens väg till hjärtat går genom magen
– Aha så pass, mutor alltså
– Nej kärlek säger Hope och ler
– Aha
Vargen tassar ut i trädgården och går ett varv sen så lägger han sig på uteplatsen och stänger ögonen, vi tar en mugg te och går ut och sätter oss, Jim kommer ut och tittar på mig
– Tack för hjälpen Mica
– Inga problem
– Jo det var ett stort problem för oss, hade du inte redan haft den där medaljen så hade du fått den
– Ge mig uniformen så är vi kvitt
– Va?
– Jag vill ha uniformen, min dotter tycker att den är snygg, den kanske kan fixa en dejt till mig
De stirrar på mig, jag har inte pratat om kvinnor sedan Marie dog
– Behåll den, men en middag med presidenten kommer du inte undan
– Attans säger jag med ett leende, här hos er?
– Va?
– Ja här hos er om det inte är för mycket besvär
– Jovisst om de går med på det
– Det gör de säkert säger jag och ler
Vi pratar om allt möjligt och när vi är färdiga så reser vi oss och går tillbaka till huset, vi går in och vargen morrar
– Vi har besök
– Jag vet, säg till vargen att hålla sig lugn
– Du vet att du kan göra det själv far?
– Ja men det går snabbare om du gör det
– Jag har redan sagt till honom
– Bra
– Vem är det?
– Ligan
– Vad vill de?
– Lämna ett brev hoppas jag och ler
– Jaha, de är rätt många
– Ja, vi får se helt enkelt
Vi går in och vargen visar tänderna, mannen som sitter vid bordet ser på oss, jag går fram till honom och bugar mig
– Välkomna, vad vill ni?
– Jag har blivit ombedd av den eviga att lämna detta till dig
– Tack, var det en freudiansk felsägelse?
– Förlåt säger mannen som reser sig
– Du sa den eviga?
– Ja vi har haft ett skifte i ledning
– Jaså?
– Den eviga har tagit över
– Hur gick det till?
– De utvalda med sina väktare kom till oss, den evige retade upp dem och de tog hand om honom
– Dödade de honom?
En kall ilning drar genom min kropp, vargen känner den och reser ragg
– Så morgondis säger jag i hans huvud
Han tittar på mig och slappnar av
– Nej de tog ifrån honom hans krafter, hans dotter omanlig gjorde honom och de transporterade honom till en ö som de har
– Lian Liu?
– Ja
– Så pass, smart
– Förlåt?
– Du kan traditionerna lika bra som jag eller hur, du vet vad som hänt om de dödat honom?
– Ja
– Därför sa jag smart, jag märker att det blivit förändringar i träningen, vi kände inte lukten av er förrän ni var hundra meter från huset. Förresten innan du går så skall du ta ett meddelande tillbaka till den eviga
– Jaså?
Jag tittar på honom och tar av min tröja och visar mina märken, han knäböjer
– Befall och jag skall lyda
– Det var det jag gjorde precis, en minut, säg åt dina kamrater att hålla sig lugna, vargen har bara ätit ett par korvar idag, han är hungrig
– Morgondis, morra
Vargen tittar på mig och jag kan nästan ana att han ler. Han börjar morra djupt i magen och visa sina tänder. Mannen gör lite tecken och stirrar på vargen. Jag ler och går iväg
Jag skriver ett ord på ett papper, jag viker ihop det och går tillbaka till mannen och ger honom den, han tar emot den och bugar sig. Han lämnar matplatsen och jag ler
– Jaha vad innebär det?
– Att de där vildbasarna har gjort något bra
– Mer än det de redan gjort
– Ja syrran, de har sett till att den idioten som ledde ligan är borta, jag är nästan sugen på att göra en raid till Lian Liu för att ta hand om honom själv. Han har utnyttjat Aisha sexuellt, och är hon min så har jag rätten på min sida
– Du kanske skall läsa vad hon skriver först?
– Det är säkert ännu mer antydningar och gåtor
– Det vet du inte, läs brevet så tar vi det därifrån
– Ja säger jag med ett leende
Jag tar brevet från bordet och går in i träningsrummet
– Du ser far du kan prata med honom själv
– Ja men jag tyckte att det var oartigt eftersom han är din
– Jo men han tillhör familjen
– Förvisso
– Ana gör det hela tiden, hon får honom att hämta en massa som hon själv inte orkar
– Så pass säger jag med ett leende
– Ja så pass
Jag sätter mig på golvet och tittar på brevet, jag öppnar det och börjar läsa
– Hej mitt hjärtas ljus och skugga, jag tackar för ditt senaste brev och för boken. Du är ursäktad, givetvis är du det. när jag fick boken och läste brevet, hur fåordigt det än var så hade jag redan förlåtit dig. Du har gått igenom helvetet och kommit tillbaka till oss levande, jag kan bara böja mitt huvud i respekt för dig, du är den du är mitt älskade hjärta. Jag har under dessa år vi kommunicerat varit avsiktligt undvikande och hemlig i det jag skrivit angående Aisha, nu kan jag äntligen skriva som det är. Jag hoppas bara att du kan förlåta mig och mina föräldrar för det vi gjorde. Jag älskade dig första gången du andades i Parbat, redan innan du gick in genom porten, jag visste att du skulle komma redan innan du klättrade uppför berget, jag visste att du skulle bli min och att jag skulle bli din. Vårt öde var skrivit i stjärnorna redan innan jorden föddes. När du stod inför min far så höll jag på att svimma av åtrå till dig, jag fick uppbåda all kraft jag hade för att inte springa fram till dig och ta dig där och då. Vi vet båda nu att den vägen hade lett till katastrof, vi vet båda nu att hade du stannat så hade det lett till katastrof, du hade ett uppdrag och jag ett. Nu kommer det som jag måste be dig förlåta. Jag var den som bad mina föräldrar göra det de gjorde mot dig mitt älskade hjärta. Jag anar att du kommit fram till hur vi gjorde, om inte så tala med din visa syster eller svärmor de kan förklara för dig. Det var inte far som märkte dig, det var jag, det var även jag som gjorde det som en kvinna gör med en man när han tömmer sin säd. Jag tog din mandom i min hand och tömde dig mitt hjärta, jag tvingade min far till att vara den som gjorde det vi gjorde. Jag var väldigt melodramatisk, han vägrade tills jag stod på klippan redo att störta världen i fördärv. Då först gav han med sig. Vi visste att du skulle lämna oss, vi hade läst det och vi visste att det skulle bli så att vi skulle separeras för att du skulle kunna uppfylla det öde som du var bestämd för, jag vet om din roll i denna soppa som Niklas bror brukar kalla detta. Jag vet min roll med och den närmar sig uppfyllelse, snart så kan vi berätta för hela världen det vi redan vet. Hur kunde jag veta undrar du? Din far den vise mannen, visade mig böckerna och jag läste dem. Han visade dem för min far och min mor så de visste också vad vårt öde var. Vi har lidit båda två, men mitt lidande är över, jag fri precis som du är fri. Jag kan bara beklaga vad du fått gå igenom men du som jag vet att det var tvunget och att naturen har sina lagar. Vi var ämnade för varandra men inte förrän tiden var rätt. Vi var tvungna att lida för att härdas mitt älskade hjärta. Om du inte läst böckerna så rekommenderar jag att du gör det, läs dem så kommer du att få reda på sanningen, sanningen som din far visade mig. Mitt straff av naturen för det jag gjorde kom i form av min man, förlusten av mina föräldrar och att jag inte fått berätta sanningen om vår dotter Aisha. Hon är din mitt älskade hjärta och jag längtar tills den dag du får träffa henne som hennes far. Jag hoppas att du kan förlåta mig och att du fortfarande älskar mig såsom jag älskar dig. Jag drömmer om dig och bara dig varje sekund av alla mina dagar. Din tillgivna Jasmine
Jag lägger ner papperna och torkar mina tårar som rinner på mina kinder, jag tittar ut genom fönsterna och vet inte vad jag skall tro. Vilken bok pratade hon om, jag trodde vi läst alla böcker i huset
Jag läser brevet igen, och igen. När jag läst för fjärde gången så reser jag mig upp och går ut till de andra, de tittar på mig och jag ger breven till Ana som läser dem
– Herregud, vilken bok talar hon om?
– Jag har inte en aning vi måste åka till japan och leta igenom huset från tak till källare och tillbaka igen tills vi hittar den där boken, sen så skall jag göra inbrott i Parbat igen, jag har en sak som jag måste lämna där, när det är klart så skall vi se till så att den evige inte lever upp till sitt epitet
– Du Mica jag har hört rykten om det stället inget du kan göra kommer att vara värre än det som han råkar utför där
– Vi får se, men packa era väskor vi flyger direkt
– Ja säger de och tittar på mig
Min blick säger att det inte är läge att diskutera. Vi packar in oss i bilen och vi kör iväg.
***

– Var i helvete kan den förbannade boken vara säger Ana ilsket när vi för fjärde gången letat igenom huset, jag kastar en blick på min fars grav, insikten slår mig som en magsup
– Den satans häxan väser jag
– Va?
– Hämta två spadar
– Javisst säger Ana och går uti förrådet
Jag går fram till graven och tittar på den, det var Mita som gjort allt inför begravningen, Ana kommer med två spadar hon tittar på mig och räcker mig en. Jag börjar lysa och vi gräver snabbt
Vi stöter emot trä, jag öppnar kistan, min fars skelett ligger där, i hans händer så är där en bok, jag tar loss den försiktigt och räcker den till Ana, vi stänger locket och skyfflar över jorden igen och lägger tillbaka gräset
Vi tar boken och går in, jag öppnar den och börjar läsa, när jag läst klart så har jag så mycket tårar i ögonen att jag inte kan se, jag torkar ögonen och Ana tittar på mig och kramar om mig
Jag tittar på min dotter och hon på mig, jag tar henne i min famn och kramar henne länge, jag släpper henne och kysser hennes panna, jag skänker en tanke till gud eller naturen eller vem som än såg till att hon överlevde. Hon skulle dött med sin mor
Den förbannade jävla häxan, hon visste vad som skulle hända med Jessika och med Marie och Hope. Hon visste sanning och hennes hämnd för att jag blev den jag blev och inte den hon ville var att gömma boken
***
Vi samlar ihop våra saker och går ut ur huset, vi åker till vårt plan och jag lyfter. Jag lämnar Jasmin blomman och ett brev på hennes kudde, jag tar mig ut från Parbat och tillbaka till Ana och Hope. Vi reser hem.
Vi får reda på om Godaishu och mötet på ön, mitt ögonblick närmar sig, det ögonblick då jag skall få presentera mig som min dotters far för världen. Vi kommer att kliva ut ur skuggorna
Månaderna går och hösten passerar, vintern likaså, våren är vacker och en dag så får jag ett meddelande, det är kort. Nu en tidpunkt och ett namn S.t Batz. Jag säger till Ana och Hope att packa
***
Planet landar på landningsbanan och vi tar våra väskor och går av planet, vargen går först och tittar på mig
– Nej, vi är gäster
Han ställer sig bredvid Hope, jag ser vakterna och jag tittar på Ana hon ler och vi börjar gå. Ingen stoppar oss men de håller oss under uppsikt, vi går i c: a tio minuter sen kommer vi fram till ett komplex, jag tittar på Ana och hon på mig
Showtime
Jag trycker ner handtaget och vi går in, sorlet i matsalen dör ut och alla blickar riktas mot oss. En man och kvinna reser sig
– Kuzuri?
– Seji?
– Michal?
– Hej, väktarna har kommit för att presentera sig, mitt namn är Michal Romanoff, detta är min syster Anastasia Romanoff, flickan är min dotter och arvtagare till vår position Hope Romanoff Anjou. Vi kommer för att presentera oss, vi kommer i fred och vi kommer för att jag skall kunna föra min dotter till altaret i morgon
Tystnaden är total, alla blickar riktas mot de två, de tittar på oss och de börjar lysa och kommer gående mot oss
– Det känns som om där är en hel del som haft hemligheter för oss, fast att de vet att vi alltid får reda på allt säger mannen
– Mm min älskade make, det verkar som om vi får dela ut bannor
– De hade inte kunnat berätta även om de ville, vi är de vi är säger jag och börjar lysa i Shukens färger, Ana gör likadant. Vi är bödlarna eller väktarna. Vi är väldigt tacksamma för att valet blev på väktarna och inte bödlarna
– Som jag sa innan vi vet allt
– Vet ni att våra syskon är här, att våra spioner är närmre än vad ni tror och att min dotter är här
De tittar skarpt på mig och sen på de som sitter i rummet
– Vet ni att vissa härinne känner oss väl, vissa mig mest men de vet vem vi är och vad vi gjort under dessa år
De tittar på mig igen och sen på de som sitter där
– Yoshina, Yoshi, Berith, Mark, Sergej, Laritza, grevinnan och sist men inte minst Michael, träffade jag rätt undrar mannen med ett leende. Din dotter är Aisha som Jasmine skapade utan ditt medgivande. Att ni under flera år lidit förluster som får mig att skämmas över mina? Vi har väntat på er våra väktare eller bödlar säger mannen och ler, och så att ni också vet det. Vi vet allt och tro mig när jag säger det
Jag tittar på honom och bugar mig, han stoppar mig och säger
– Nej vi bugar inte, inte för familjen, gå till din dotter och krama om henne, du vet vem hon är?
– Ja det vet jag, jag har väntat på denna dagen så länge jag minns och inget hade kunnat stoppa mig från att få ge henne en kram
– Det hade vi kanske blivit två om säger en av männen vid bordet
Jag ignorerar honom och går mot Aisha, hon stirrar på mig sen på sin mor och sen tillbaka på mig, hon reser sig och jag tar av min tröja. Hon stirrar på mitt bröst och sen på sin mor, Jasmine reser sig och bugar sig
Jag går fram till henne och viskar
– Du och jag skall ha ett väldigt långt samtal om rätt och fel sen min älskade
Jag går fram till Aisha och stannar
– Min dotter viskar jag, genom tid och rum så står jag här framför dig. Du skall veta att jag älskade dig redan innan du fanns för jag älskade din mor. Plikten drev mig ifrån henne, den och en förbannad bok. Plikten var mot mitt arv och boken styrde mitt arv. Men nu får jag stå här framför dig och kan berätta att jag är din far, mitt namn i Parbat är Seji, mitt namn som väktare är Kuzuri, mitt namn som min mor gav mig vid födseln är Michal. Som jag viskade till din mor så skall hon jag ha ett långt samtal om rätt och fel senare, fast att jag vet att hon inte hade något val på grund av den där förbannade boken. Men samtalet skall vi ha. Detta svärd var din farfars, mannen som var känd som Koi en på många sätt märklig man men han var vår far, till oss alla fyra som är här. Två av kärlek till vår mor, två av kärlek till deras mor och far. Vi vill att du tar emot detta som en gåva från oss till dig, och var inte rädd för att använda gåvan som du har i ditt hjärta, om du har modet att visa den för oss så skulle jag din far vara dig evigt tacksam
Hon stirrar på mig och sen börjar hon lysa, i gult och blått, jag hör Jasmine dra efter andan, jag hör någon säga – det var som fan, samma röst som innan jag tar hennes huvud i mina händer och jag ger henne all min kunskap, Ana kommer fram och Vargen med
Vi delar med oss av vår kunskap och hon skriker högt och slår ut med armarna och faller bakåt. Jag fångar henne och lyfter upp henne
– En säng?
– Javisst säger mannen och ler
Han går före mig ut på en uteplats, han visar vägen till en bungalow och öppnar dörren och jag lägger Aisha på sängen och vi går ut
– Tack
– Ingen fara ler han, jag trodde att ni skulle komma tidigare
– Vi fick inte
– Säger vem?
– Förlåt?
– Vem har sagt att ni inte fick komma tidigare
– Den förbannade jävla bokhelvetet som den förbannade jävla häxan gömde och som kunde besparat mig så mycket lidande
– Den gav dig Aisha och Hope
– Jo jag vet men…
– Tro mig jag vet, vi har haft tre jävla böcker och en lista som aldrig tar slut att svära över, men balansen, vad föredrar du att kallas förresten?
– Haha jag vet inte använd det som faller dig in, bara så du vet Jasmine har inte avslöjat något eller hemlighållit något för er som inte boken sagt
– Vem tror du skickade nu till dig?
– Förlåt?
– Ja jag kunde ju inte skriva det på näsan på dig eller hur?
– Så ni vet allt?
– Ja säger han enkelt, förresten jag heter Niklas
– Jag vet, det har varit ett nöje att vara era väktare, men ibland så har vi velat lägga er över våra knän och smiska er
– Haha försöka skrattar han
– Tja försöka, jag hörde att du slog mig förresten, grattis, det är nog den enda gången jag förlorat någonsin
– Med vad?
– Att bli sensei, jag var tolv år
– Jag med
– Men du var närmare tolv än vad jag var
– Aha så pass, jaja mina barn kommer slå mig, om Yoshina får bestämma, tack för uppmaningen till Yoshi förresten
– Tja ni hade övertalat honom ändå, men om han fick reda på att han inte hade något val så skulle det gå lättare
– Haha ja det kan jag tänka mig
Vi går in i matsalen igen, jag går fram till min syster och dotter, jag ställer mig bredvid dem
– Här brorsan, kvinnorna här får kanske reda på att du är singel
– Haha kul
– Detta är Rebecka säger Ana en av de utvalda
– Angenämt säger jag och bugar mig
– Vad sa min man om det?
– Gammal vana säger jag och ler
– Så hur känns det?
– Vilket?
– Ja allt tror jag
– Väldigt skönt, det har inte varit behagligt att be folk ljuga för vår skull, men vi styrde inte själv som jag förklarade för din man
– Ja jag hörde svordomarna ler hon, tro mig om du vill lära dig fler om de där böckerna så kan jag lära dig en del
– Haha ja tack
– Så det är du som är arvtagaren säger Rebecka till Hope
– Ja det är jag som skall hålla era busungar i örat, eller vad man nu säger, tillsammans med två andra och kanske Aisha jag vet inte. Det är inte varje dag man får en syster, jag är dock irriterad på henne som kommer bli min nya mor, jag funderar allvarligt på att ha ett samtal med henne. Tillsammans med Morgondis
– Haha de där två är de som du skall ta hand om, de där två är de som är deras väktare, och angående Jasmine så kanske du skall låta din far tala med henne först?
– Då får han skynda sig Morgondis har inte ätit idag
– Haha underbart, men prata med Simon och Gwen först hur ni skall fördela arbetsuppgifterna med busungarna
– Ja säger hon och ler då gör jag det, du får en timme på dig far sen kommer jag och Morgondis
– Ja Hope
– Nej här är jag Okami
– Ja
– Vargen?
– Ja familjetradition som Jasmine också måste genomgå
– Aha namngivandet
– Ja, ni känner till det?
– Oja vi har en sådan ritual vi med, men snälla sätt er
– Tack men jag får väl ta min dotter på orden och rensa luften
– Inget slagsmål bara
– Inte mer än vad traditionen kräver, säger jag och ler
Jag öppnar min väska och tar fram mitt svärd, jag ser blickarna från de som sitter vid bordet, jag går fram till Jasmine
– Jaha skall vi gå ut i sanden och dansa lite?
Hon tittar på mig och ler
– Ja varför inte, jag har dock inget svärd
– Inga problem, här finns nog en del om du vill låna, men varför inte ta ditt eget. Ana
– Ja
– Svärdet
– Ja säger hon och räcker över Jasmines svärd åt henne
– Jag passade på att slipa det, nå får jag lov
– Ja mitt älskade hjärta
Vi går ut i sanden och jag tar av mina byxor, mina kalsonger och står naken i sanden, Jasmine tittar på mig och ler, sen klär hon också av sig naken
– Tack gode gud att jag slapp det säger en mansröst
– Är det du som skall gifta dig med min dotter?
– Ja sir
– Inte sir, vi är inte i militären nu, så du har duellerat med min dotter?
– Ja
– Vem vann?
– Jag
– Hur mycket blod flöt?
– Inget vi slogs med Bokken
Jag tittar på Jasmine
– Annan ledning och hans mor är lite blödig
– Skall vi visa hur det skall gå till?
– Ja säger hon och ler
– Till döden
– Till döden
Vi ställer oss i redo ställning och sen brakar vi ihop, vi dansar nakna i sanden och våra svärd smeker varandra, jag smiskar henne över rumpan och hon blir rasande och attackerar mig
Jag möter hennes attacker och ler hela tiden, jag slår undan hennes svärd och sätter min klinga mot hennes bröst och skär till, blod börjar rinna. Jag lutar mig fram och slickar bort det
Jag räcker mitt svärd till henne och hon skär mig och lutar sig fram och slickar mig, hon sätter sig på knä och böjer på huvudet och räcker svärdet till mig, jag tittar på henne och tar svärdet och sätter mig framför henne och lyfter hennes ansikte
Jag ler och kysser henne och tiden stannar, det känns som om jorden gungar till och vi reser oss. Hon tittar på mig och ler, vi tar varandra i handen och går iväg, vi går längs stranden och vi sätter oss
Jag lyser och helar oss
– Det är fusk Seji
– Jag vet, jag gör det ibland
– Jag älskar dig
– Och jag älskar dig
– Seji…
Jag sätter mina fingrar på hennes läppar
– Inte nu, det kommer bli tid för det sen
– Sen säger hon och tittar på mig
– Tror du att det vi gjorde där borta var på skoj?
– Nej men jag vågar inte hoppas
– Vill du gifta dig med mig Jasmine?
Hon stirrar på mig och tårarna börjar rinna, hon kysser mig och jag kysser henne tillbaka
– Ja Seji
Jag tittar på henne och ler
– När?
– Förlåt
– När skall vi gifta oss?
– Precis när du vill säger jag och ler
– Idag?
– Javisst fixar du brännjärnen och en präst så gifter jag mig gärna med dig idag
– Hm vi går tillbaka
– Javisst säger jag och reser mig

Vi går tillbaka längs med stranden och vi tar upp våra kläder och klär på oss, vi går upp uteplatsen och Jasmine släpper min hand
– Jag kommer strax
– Javisst säger jag och ler
– Jaha far?
– Jag friade och hon sa ja
– Tack gode gud säger Hope då slipper jag bussa morgondis på henne
– Haha ja min älskade dotter
– Du glömmer inte min mor väl?
– Aldrig säger jag allvarligt, du påminner mig om henne varje dag
– Bra säger hon med ett leende, jag kanske skall presentera mig?
– Ja det tycker jag, och låt morgondis lukta på henne
– Ja far säger hon och går iväg
En man kommer fram till mig, han är rätt lik Niklas, han sträcker fram sin hand mot mig och jag tar den
– Jesper
– Michal
– Jag hoppas inte att du tog illa upp av mina kommentarer, jag är känd som en lustigkurre
– Så länge du kan leva upp till dina lustigheter
– Oja, som du såg så var jag med på dödensfält
– Mm jag vet, ni strider bra du och din fru
– Nej vi är inte gifta än, vi väntar på rätt tillfälle
– Aha säger jag och ler, tränar ni varje dag?
– Ja säger han och ler
– Får vi vara med?
– Javisst säger han och ler
– Tack
– Så du är syskon till mor?
– Ja vi är halvsyskon, det är en berättelse värdig ett grekiskt drama
– Så pass, jag ser framemot att höra den
Jag ser Jasmine, Rebecka och en annan kvinna komma fram till oss och de stannar framför mig
– Du bryter lite mot etiketten
– Jaså?
– Ni skall egentligen fråga mig och Niklas först innan du friar
– Nej säger jag, vi tillhör inte familjen, vad jag vet så står inte våra namn på ert träd, alltså har jag inte brutit mot etiketten
– Förvisso men Jasmine står där
– Jaha så ni menar att för att jag skall visa att jag menar allvar så skall vi ingå i familjen, det är priset för att vi skall få gifta oss säger jag med neutralröst
– Jag sa ju att ni inte kan spela spel med honom
– Vi spelar inga spel, han som vi vet vad som gäller, men frågan måste ställas enligt traditionen nå
– Ana, Hope
– Ja?
– Kom hit är ni snälla
– Javisst säger de och kommer till oss
– Nå mor, vi vet vår skuld vi betalar den med avtalet, hedrar ni er del
Det blir tyst runtomkring mig, Niklas kommer fram till oss och tittar allvarligt på oss
– Vet att vi uppskattar er del av avtalet, vi skall hedra vår del, vill ni vara en del av vår familj såsom era förfäder var de första?
– Nå vad säger ni familjen?
– Vi hedrar avtalet säger Ana
– Vi hedrar avtalet om morgondis får stå med för han tillhör vår familj
De börjar lysa med en kraft jag aldrig sett för, de tar oss i händerna och vi kastar bak våra huvuden
– Det kittlas lika mycket varje gång säger Hope
– Ja säger Ana och ler, tack
– Det är vi som tackar, för era och era förfäders uppoffringar, vi är stolta över att ni vill vara en del av vår familj, välkomna
– Tack, då skall jag följa traditionen, jag ber ödmjukast om att få gifta mig med Jasmine
– Självklart säger Rebecka och ler, jag har aldrig smällt ihop ett bröllop på två timmar men, det skall nog lösa sig
– Brännjärn och präst räcker väl?
– Förlåt
– Backa om du vill ha hälsan
– Ja, men finns det en präst härpå ön?
– Duger det med påven?
– Förlåt?
– Ja duger påven som präst?
– Ja säger jag lätt förbluffad
– Jaha det finns en första gång för allt säger Ana och ler
– Vadå?
– Ja min bror tappade nästan målföret
– Jaha kläder?
– Enligt traditionen så skall vi gifta oss i våra dräkter
– Det är inte våra traditioner men om det är det ni vill?
– Vad säger du Jasmine? Jag har en smoking med
– Jaså säger Rebecka, varför?
– Jag visste inte om dresscoden här på ön så jag garderade mig
– Vad har du mer med?
– Min andra dräkt, min uniform, ja och vanliga kläder
– Har du en uniform?
– Ja jag har varit i legionen, det var där jag lärde känna Sergej, jag räddade hans liv där, har han inte berättat om det?
– Nej säger Niklas det har han inte
– Jo jag var överstelöjtnant i främlingslegionen, jag var fallskärmsjägare och krypskytt
– Ja, alltid bra när vi får bekräftat vår information
– Ni visste?
– Nja vi hade fått informationen det är inte alltid den stämmer, du kallades svarta skuggan
– Ja, det är inget jag är stolt över men så är det
– Stämmer det att du ensam hade ihjäl över tvåtusen rebeller där?
– Ja säger jag lågt, det var inte den ljusaste perioden i mitt liv
– Och att Jasmines näsduk räddade ditt liv
– Ja det gjorde den
– Och att du fick den högsta utmärkelsen i Frankrike för marschen genom helvetet som den kallas?
– Ja det stämmer
– Sen blev du utlånad till USA:s flotta och räddade Nathan i djunglerna med ett trettiotal andra soldater som var rapporterade som döda?
– Ja
– Och för det fick du Medal of honour?
– Ja
– Hör du hjärtat vi har samma tingel tangel
– Ja säger Rebecka och ler
– Du har ett tiotal medaljer till
– Femton faktiskt
– Vem räknar?
– Ni tydligen säger jag med ett leende, det verkar som att din fru vill att jag skall ha uniformen?
– Ja
– Vänta med ditt önskemål tills du sett den säger Hope
– Så illa är det inte
– Visa mig
– Innan vi gör det och för att kanske lösa Jasmines klädproblem om hon inte vill gifta sig i sin legion dräkt så har jag en bröllopsklänning med mig
– Förlåt? Säger Rebecka
– Se det var något ni inte visste säger jag med ett leende
– Jaja petitesser får vi se på den och på uniformen
– Javisst de finns i min väska därinne
– Nej de har flyttat dem till en Bungalow
– Tack
– Ingen fara
– Men skall vi gå dit?
– Javisst
Hon går före nerför trapporna och vi går ut i sanden, jag går bredvid henne och Jasmine går på andra sidan, när vi gått en bit så kommer Aishas man blivande gående
– Ursäkta
– Ja Mattias
– Hur länge kommer Aisha att sova?
– Jag vet inte, men hon kommer nog att vara vaken till i morgon
– Nog? Säger han lite lätt aggressivt
– Han skämtar med dig, och skulle det dra ut på tiden så tar vi hand om det
– Man kan inte påverka det
– Skall vi slå vad säger Rebecka och ler mot mig
Jasmine skakar diskret på huvudet
– Jag slår aldrig vad en princip jag har, men av nyfikenhet så undrar jag var du velat slå vad med?
– Ditt Hanshu svärd
– Aldrig det är unikt
– Som mina då, han gjorde alla våra vapen i Hanshu stål
– Hur övertalade ni honom till det?
– Tja dödensfält, lite tjatande, och att vi utförde dödsdansen till perfektion
– Den kräver fokus
– Kan du den?
– Ja min far lärde mig den
– Koi legendaren?
– Ja
– Han var en intressant människa, inte lika intressant som du, men intressant
– Ja, jag kan bara hoppas att man minns mig med samma värme när jag går över till andra sidan
– Min älskade vän och beskyddare, det är du redan, det du gjort för så många kommer inte din far i närheten av. Tro mig när jag säger att du redan är mer älskad än vad han var
– Tack säger jag generat
– Mattias hon vaknar snart, varför går du inte in och sitter med henne så att du är där när hon vaknar, hon kommer vara lite överväldigad av det som hennes far gjorde
– Ja lite, jag ber om ursäkt för det Jasmine, men det är hennes arv
– Ingen fara min älskade
Mattias går iväg och jag tittar efter honom, han verkar vara en bra man, jag får en känsla av sorg hos honom. En känsla av förlust
– Han delar din smärta, den han älskade dog av hjärntumörer
Jag tittar på henne
– Boken?
– Ja han var ämnad för Aisha, precis som du är ämnad för Jasmine, min svärmor råkade utför samma sak, min styvfar med och min mor alla har samma historia så jo vi förstår din ilska över boken tro mig
– Ja dessa böcker
– Mm dessa böcker, vi skulle vilja läsa era som er far och alla era släktingar skrivit
– Javisst, det är väl inte lönt att säga att de är skrivna på ett hemligt språk
– Nej säger Rebecka och ler
Vi kommer fram till en Bungalow och Rebecka öppnar dörren och vi går in, jag går fram till min väska och tar upp min uniform, sen packar jag upp bröllopsklänningen och visar den för dem
– Den var min mors, hon hade den på sitt bröllop, passformen är kanske inte den bästa
– Ta din uniform och klä på dig utanför
– Utanför?
– Ja du skall inte se henne i den
– Nej säger jag och ler
Jag går ut utanför och tar av mig mina kläder, jag börjar ta på mig min uniform och en man och kvinna kommer fram till oss
– Hej jag heter Isabella, jag är Niklas och Jespers mor
– Hej frun säger jag och bugar mig
– Har de inte sagt att vi inte sysslar med sådant här?
– Jo men jag glömmer mig, förlåt frun
– Haha ingen fara, är de därinne?
– Ja frun, jag blev utkastad
– Aha då går jag in, det är jag som är sömmerskan i familjen så när Rebecka säger vad som skall ändras så kommer det att falla på min lott att ändra på det
– Ja frun
– Jag heter Isabella
– Ja Isabella säger jag och ler
Jag fortsätter min påklädning och mannen tittar på mig när jag sätter på mig min jacka
– James, Isabellas man, jag kom hit för att tacka för det du gjorde för mig och mina kamrater i Tchad, du vet nog inte om det. Men det där omöjliga uppdraget du gjorde, stoppade dem från att döda oss
– Oj det visste jag inte, jag trodde inte att där var någon annan där
– Nej vi var i lägret som de planerade att attackera. Men din lilla raid där satte stopp för de planerna fick vi reda på senare
– Då är jag glad att jag stoppade dem, det jag gjorde där, ger mig fortfarande mardrömmar
– Vad de gjorde ger mig mardrömmar
– Mig med, en natt så smög vi oss på dem när de slaktat en by och en läkarstation, de överlevande tog sig till oss och vi gav oss ut på en hämndaktion. Den natten ger mig fortfarande rysningar, jag får titta på en tavla emellanåt för att hantera de minnena
– En tavla?
– Ja av Renoir, det var så jag mötte Hopes mamma på en auktion på Louvren, vi bjöd på samma tavla, jag vann Renoir tavlan och hon en tavla av Chagall. Men i alla fall men det kanske vi inte skall säga till Rebecka men jag har aldrig gillat Mona – Lisa tavlan, jag fastnade för en Renoir i stället
– Haha du vet att de utpressade den franska regeringen för Mona – Lisa tavlan
– Nej jag har inte varit där sedan jag köpte tavlan, jag gick bara dit för den, jag var där första gången med min far, vi tittade på Mona – Lisa, men jag blev inte imponerad, vi gick vidare och jag såg tavlan av Renoir och föll pladask, sen var jag och Jasmine där när vi var på en resa tillsammans, jag som hennes livvakt, hon ville se Mona – Lisa, hon föll också för Renoir tavlan. Jag har den i vårt hus i San Diego
– Var den inte dyr?
– Jag hade fått den billigare om inte Marie försökt bjuda över mig, men hon fick igen på Chagall tavlan
Jag knyter slipsen och sätter på mig min basker och sträcker på mig, jag tittar på James och han gör honnör för mig och jag besvarar den. Dörren öppnas och Rebecka kommer ut och tittar på mig
– Wow du har den på dig, svärmor fixar med hennes klänning, ring?
– Ja, min mors den med
– Hon sa något om en ring du fått av hennes mor, er förlovningsring?
– Jag räddade livet på hennes mor jag kastade mig framför en pil, den gärningen förärade mig en ring och att jag fick behålla livet, vill hon ha den?
– Nej hon undrar om du vill ha den, den härstammar tydligen från den förste evige
– Du kan hälsa henne att det skulle vara mig en ära att bära den ringen om det är hennes önskan
Rebecka tittar på mig
– Nej driver inte med dig men jag har bott i Parbat under den förre evige, då talar man så. Om du inte märkt det på den eviga, om jag svarat på något annat vis, så hade hon ställt in bröllopet så snälla svara precis så som jag sa
– Du har nog rätt vid närmare eftertanke, det skall bli mig en ära att framföra ditt budskap
– Du behöver inte tala så till mig, jag är inte så mycket för det högtravande språket
– Jag bara övar säger hon med ett leende, du har inte en sådan uniform över?
– Va?
– Jag tror att Niklas passat i en sådan
– Denna får man förtjäna min goda dam säger jag allvarligt
– Jag bara driver med dig, slappna av Michal eller är det Seji eller Kuzuri
Hon säger namnen på respektive språk
– Välj själv svarar jag, mig spelar det ingen roll jag lyssnar på dem alla, svarar jag henne på ryska, kinesiska och japanska
– Haha skrattar hon, hur är din franska
– Utmärkt, det är ändå främlingslegion jag var med i, jag talar de flesta kända språken och en del okända faktiskt, att leka köpman i dalen var inte lätt
– Nej jag vet, tack för tygerna
– Ingen fara jag hoppas att de kommit till användning
– Jadå svärmor uppdaterade våra dräkter
– Häxans dräkter?
– Förlåt
– Mita sydde våra, hennes släkt var den som sydde era
– Det var som fan
– Det kostar en tia
– Jaja ta upp det med Isabelle
– Våra informationer säger att det var de själva som gjorde dem
– Jag kan inte svära på att det var hennes släkt som började med det, men hon skröt om det, hon har sytt våra, vi såg de som låg i Nitten skolan när vi hämtade våra vapen där
– Så det var ni?
– Ja våra förfäder instruerade oss i en av de där böckerna ni vill läsa att göra det och träna med dem
– Där ser man, intressant, jag hörde att Jesper bjöd in till träningen i morgon
– Ja och vi är glada över inbjudan, Hope kommer att vara med förresten
– Jadå inga problem,
– Tack hon blir så kitslig om hon inte får vara med och leka
– Jaha är du redo?
– Va?
– Är du redo?
– Oj, ja det är jag
– Bra då går du upp till de andra, de börjar bli klara med förberedelserna, har du en best man?
– Jag tänkte fråga Sergej, han är skyldig mig en
– Nej min kära Seji vi är skyldiga dig många, vi visste vad det kostade dig och din syster att lämna ifrån er duvan
– Helt ärligt så var det faktiskt ett lätt val. Hon kunde inte vara båda, men vi uppskattar omtanken
– Ja säger hon med ett leende, schas med dig, när ni går förbi Aishas bungalow vill ni skicka hit henne?
– Javisst säger James och ler, kom
Vi går iväg och vi knackar på Aishas bungalow, James säger till henne att hon skall infinna sig i vår på order av Rebecka, vi går vidare till uteplatsen. De har förberett allt
Jag tittar på James, han bara rycker på axlarna
– Detta är fjärde bröllopet de genomför på relativt kort tid, de är vana. Rebecka är som en general när det kommer till bröllop du skulle varit med på vårt, de hotade en hel del personer med kärnvapen om de inte dök upp
– Jaså?
– Förvåna dig inte om de har en överraskning eller två på lager för dig
– Nej
Vi kommer fram till uteplatsen och jag ser Sue och Jim stå där och prata med mormor och morfar
– Tack för förvarningen
– Haha ingen fara, hon kan inte läsa mina tankar, men spela förvånad
– Jag behöver inte spela, hur fan visste de att jag inte skulle lägga Jasmine över knäna och smiska henne
– Som min styvson alltid säger, de är Niklas och Rebecka det kommer fler prominenta gäster till din dotters bröllop i morgon bara så du vet
– Mer prominenta än påven?
– Det beror på hur man ser det, men USA:s president med familj och drottningen av England som är min gudmor förresten med familj
– Jisses säger jag och ler
Vi kommer fram till uteplatsen och jag går fram till Jim och Sue och kramar om dem
– Tack för att ni är här
– Självklart säger Sue och ler, jag får ju kolla så att du håller ditt löfte Mica
– Ja mor
Jag kramar om Jim med, sen går jag fram till min mormor och morfar och kramar dem med, de pratar med Sergej, jag tar honom i armen
– Nå sergeant skulle du kunna tänka dig att vara min bestman?
– Självfallet, jag tackar för äran, jag har dock inte min uniform med mig
– Ingen fara
Han tittar på min medalj och gör honnör, jag besvarar den och han ler. Han springer iväg till deras bungalow. Jag tittar på gästerna och jag ser min syster, hon ler och bugar sig, jag ler tillbaka och bugar mig
Jag ser påven som står och pratar med Niklas, jag går fram till dem
– Jag tackar för äran ers höghet
– Nej här på ön så är jag Paulus
– Jaha säger jag, Paulus, min far sitter däruppe och ler nu, han var troende katolik, en väldigt troende katolik
– Jag vet han har hjälpt kyrkan vid ett otal tillfällen med sådana delikata saker som kyrkan inte kan befatta sig med
– Där ser man säger jag
– Är det verkligen en varg?
– Ja säger jag, han heter Morgondis
– Men en varg?
– Ja man måste ha varit med när det hände, när Hope skulle få sitt namn enligt våra traditioner så kallade en varghona på henne, hon smög sig ut ur huset och räddade honan och helade henne, som tack för hjälpen så fick hon Morgondis av honan. Enligt de där förbannade böckerna så skulle hon inte levt, men någon eller någonting tyckte att jag lidit för mycket för att en häxa lurade mig och min syster så hon överlevde, det gjorde inte hennes mor. Jag tror att det var naturens sätt att be om ursäkt när den skänkte min dotter henne vargen
– Om jag inte visste bättre så skulle jag säga hädelse, men jag vet bättre efter att ha sett de där två vara i farten. Så jag är böjd att hålla med dig
– Min fru säger att du har tio minuter på dig att göra dig klar farfar
– Oj, då är det bäst att jag gör mig klar, jag vill inte att Rebecka skall bli arg på mig, vi ses snart, förresten vilket namn skall jag använda?
– Seji, det var det namn jag fick där
– Seji, efternamn
– Romanoff
– Då vet jag det säger han och går iväg
– Nervös?
– Nej faktiskt inte, överträning kanske men nej jag är inte nervös, förväntansfull, men inte nervös
– Haha bra säger han, vi får sätta oss ner och prata en dag, jag är väldigt nyfiken på din historia
– Jag är nyfiken på er, du vet jag har träffat Rebecka vid två tillfällen innan, jag varnade Berith för hennes krafter, men hon misstolkade mig. Jag är glad att valet blev som det blev
– Det är vi med, jag har drömt mardrömmar om alternativet
– Det kan jag tänka mig
– Så är du redo?
– Ja var skall jag stå?
– Där borta vid den baldakinen
– Tack för detta
– Ingen fara ni är familj, på mer än ett sätt, men som sagt vi får prata mer sen, det skall bli intressant att se hur Jasmine kommer ta det faktum att flytta från Parbat
– Vi får se hur vi löser det, men Hope har sin skola, så vi får lösa det på något vis
– Ja barnen kommer först
– Ja säger jag, som jag sa hon skulle inte levt
– Iväg med dig nu, min fru börjar bli irriterad
– Ja säger jag och ler
Jag går ner till baldakinen, Sergej kommer fram och tittar på mig och ler, jag ger honom min mors ring och han tar emot den, han tittar på den och sen på mig. Jag nickar som bekräftelse, det är den ringen
Jag hör en luta börja spela, en kvinna sjunger på Gaeliska och jag förstår texten, ytterligare en kvinna stämmer in, sen en till och en till, de sjunger om den eviga kärleken mellan en kvinna och en man
Lutan spelar så att jag känner mina ögon tåras och jag tittar mig omkring för att se vem det är som spelar, jag ser Niklas sitta på en stol, Isabella är en av kvinnorna som sjunger och hon är flankerad av fyra andra kvinnor
Jag ser en rörelse och Rebecka kommer gående med Jasmine och Aisha, min blick fastnar på Jasmine och hon är vackrare än någonsin. Hon ler och jag ler tillbaka, vår dotter går före henne och Rebecka bredvid henne
När de kommer fram så stämmer Rebecka in i sången och Aisha lämnar sin mor bredvid mig, Jasmine ställer sig vid min sida och jag tar hennes hand i min, påven ler mot oss och de sista tonerna i sången klingar ut
Paulus börjar tala om äktenskapet, han talar kort och koncist och han kommer snabbt till tager du delen, jag svarar ja och sätter på henne ringen, Jasmine svarar ja och hon sätter på mig ringen
– Innan jag kysser min brud så skall vi ära traditionerna, är järnen redo?
– Ja säger en av männen
Jag knäpper upp uniformen och ger den till Sergej, mannen ger Jasmine brännjärnet och hon sätter det mot mitt bröst och det fräser till, jag säger inte ett ljud, hon lämnar tillbaka det till mannen
Rebecka reser sig och hjälper henne knäppa upp klänningen och jag får mitt järn, jag sätter det mot hennes bröst och trycker till, hon rör sig inte och säger inte ett ord, jag lämnar tillbaka det och börjar lysa
Jag tar om hennes ansikte och hon slår ut med händerna, samtidigt som jag märker oss så helar jag oss, jag blinkar åt henne. jag släpper henne och jag slocknar, Jag tar på mig uniformen och Rebecka hjälper henne att sätta på henne klänningen
Jag tar henne i mina armar och kysser henne, folk jublar och applåderar och jag slutar kyssa henne och jag ser Nathan, Becky och Jessy jag hade inte sett dem innan, vi vänder oss och går upp till uteplatsen
Där är dukat och vi sätter oss vid honnörsbordet, det är inga bestämda platser, folk sätter sig där det finns plats. Hope sätter sig bredvid Jasmine och tittar på henne

– Får jag kalla dig mor?
– Jag skulle ärad om du ville kalla mig det, jag skall göra mitt yttersta för att försöka leva upp till den äran
– Tack mor säger Hope och ler, jag tror att du blir en alldeles utmärkt mor
– Tack mitt barn säger Jasmine, hennes röst, stockar sig. Får jag ge dig en kram?
– Ja mor säger Hope och ler
Jasmine kramar henne och Hope kramar henne tillbaka, Morgondis kommer fram och tittar på Jasmine, han lägger sin ena tass på henne och börjar lysa, Jasmine gör stora ögon
Han släpper henne och lägger sig vid dörren, Jasmine tittar häpen på honom. Aisha kommer fram och sätter sig bredvid mig
– Hej far säger hon
– Hej min dotter säger jag
– För första gången i mitt liv så känns det rätt när jag hör det komma från en man
– Det glädjer mig säger jag
– Mor har berättat allt för mig, jag tänkte på dig när jag fick höra om det och jag var rädd att du skulle hata mig och mor
– Nej säger jag, jag skulle aldrig kunna hata er, jag var rätt förbannad på din farfar ett tag och din farmor. Sen när din mor erkände sitt tilltag så skall jag ärligt säga att jag inte direkt dansade av glädje, min harm handlade aldrig om dig, utan den handlade om att jag inte blev tillfrågad och hur det gick till. Dig har jag älskat sen den dagen jag först hörde talas om dig och jag fick antydningar om att du kunde vara min dotter, i tio år så gick jag i ovisshet och visste inte säkert. Men jag hoppades från djupet av mitt hjärta att du skulle vara min. när jag fick reda på att det var så, så var det tillsammans med din systers födelse min lyckligaste dag i livet Aisha, jag älskar dig min dotter, jag beredd idag på att slå mig fram till dig idag, och vi hade gjort det alla fyra
Hon tittar på mig med tårar i ögonen och kramar om mig, hon viskar i mitt öra
– Jag älskar dig far
– Detsamma min dotter
Vi delar på oss och hon tittar på sin mor och ler
– Kom min syster så tar vi mat
– Ja säger Hope och ler
Morgondis reser sig och följer med, Jim och Sue kommer fram och gratulerar oss, hon välkomnar Jasmine till familjen, Nathan och Becky kommer också fram och hälsar, det kommer människor hela tiden och gratulerar oss
Jag ser inte Ana någonstans, jag letar efter henne med min blick och jag ser henne inte
– Är du arg Ana säger jag i tanken
– Nej men upptagen, stör mig inte
– Med vadå?
– Det har du inte med att göra
– Så du är inte sur?
– Nej men jag kommer bli om du stör mig mer
– Ja säger jag
– Morfar säger jag
– Ja Mica
– Har du balalajkan med dig?
– Ja skall du spela för oss
– Jag tänkte det
Han reser sig och går iväg, efter ett par minuter så kommer han tillbaka med instrumentet, han räcker det till mig och jag tar emot den. Jag knäpper på strängarna och stämmer den
Jag reser mig upp och tittar ut på människorna
– Jag är ingen talare, men när Niklas med sin familj innan spelade och sjöng för oss så vackert så föddes det en ide inom mig, jag kan sjunga för er i stället om ni kan stå ut med det, jag har inte så många minnen av min mor tyvärr, hon mördades för att hon ville skapa en bättre värld, men en sak minns jag och det var en visa hon spelade på detta instrument som om man skall tro på skrönorna har tillhört Peter den store, det sägs att det var hans spelande på denna som gjorde att Katarina föll för honom. Jag vet inte om det är sant men i alla fall detta är visan som han spelade för henne, detta är ett av få minnen jag har kvar av henne
Jag börjar spela på balalajkan och tonerna flyter genom mina fingrar och jag börjar sjunga och jag sjunger en visa om kärlek, när jag sjungit två verser så hör jag min syster stämma in i sången och vi sjunger tillsammans som vi gjorde som små
Vi sjunger visan till slut och när vi är klara så ler jag mot Ana och hon kramar mig
– Jag är väldigt lycklig Mica, jag har inte hållit mig undan, jag har en överraskning till dig och Jasmine
– Jaha säger jag och ler
– Ni får reda på den sen, sen när du störde mig så var jag upptagen med annat
– Jaså?
– Ja vi tar det sen, men jag har blivit träffad av blixten min käre bror
– Oj då får jag gratulera, vem är den lycklige
– Vi tar det sen, idag är det er dag
– Kan du spela den igen? frågar Niklas
– Javisst säger jag
– Bra då kompar jag dig på lutan, så får vi se hur många som stämmer in i sången
– Javisst säger jag om vi spelar den Gaeliska sången efteråt
– Självklart säger han och ler
Jag börjar spela igen och Niklas börjar spela på sin luta, jag börjar sjunga och Ana stämmer in, sen Niklas och Rebecka, sen stämmer fler och fler in i sången och när vi knäpper de sista tonerna på våra instrument så rinner tårarna längs mina kinder
Där är fler som torkar bort tårar, Niklas börjar spela den andra visan och jag stämmer in i den, Isabella börjar sjunga, jag sjunger med henne och hon ler, vi sjunger tillsammans jag och Isabella och vi sjunger visan till slut
Vi tittar på varandra och ler, jag börjar spela en annan visa och börjar sjunga, Sergej tittar på mig och sjunger med mig, vi hyllar våra fallna kamrater och när jag är klar så höjer han sitt glas till en skål
Jag sätter ner balalajkan och går och tar mat åt mig och Jasmine, hon tittar på mig och ler
– Du har dolda talanger mitt hjärta
– Tack säger jag och ler
– Vill du spela mer?
– Gärna säger jag
Vi äter upp och jag tar balalajkan och vänder mig mot Jasmine, jag börjar spela en visa för henne och jag hör Niklas skratta till jag börjar sjunga och Niklas fyller i, de andra männen i deras familj sjunger med
Visan handlar om den enkle mannens kärlek till sin älskade jag spelar och vi män sjunger, vi slutar sjunga och kvinnorna tar över och sjunger för oss män, sen sjunger vi igen för kvinnorna, sen sjunger kvinnorna för oss, sen sista refrängen sjunger vi tillsammans
Jag tittar på Jasmine och hon på mig, jag ser vad hon vill och hon ser vad jag vill, hon reser sig och tar mig i sin hand, vi går iväg ut på stranden och går mot hennes bungalow
När vi kommer fram så öppnar jag dörren och lyfter upp henne och bär in henne i rummet, jag sätter ner henne på golvet och tittar på henne, hon tittar på mig och jag slåss av hur vacker hon är
Jag tar henne i min famn och kramar henne försiktigt, jag lutar mig lite bakåt och tittar henne djupt i ögonen och jag ler, hon tittar tillbaka och jag försvinner i hennes blåa ögon
Jag lutar mig fram och våra läppar möts, hon möter mig halvvägs, vår kyss är försiktig, prövande. Jag öppnar min mun, hon öppnar sin, våra tungor möts och allt annat i världen försvinner
Jag smeker hennes rygg, hon smeker min, jag lossar på hyskorna i hennes klänning och jag smeker den av henne, hon knäpper upp knapparna i min uniform och tar av mig jackan, hennes fingrar fumlar med mina skjortknappar
Jag tittar henne i ögonen och ser hennes koncentrerade blick, när hon knäppt upp den sista så smeker hon den av mig, jag lossar på hennes bh och den faller ner på golvet. Vi tittar på varandra och hon lossar på livremmen i mina byxor, hon knäpper upp knapparna och de faller ner runt mina fötter
Jag tar ett steg ur dem och sparkar iväg dem, jag tar henne i min famn och känner hennes varma hud mot min, hon lutar sitt huvud mot mitt bröst, vi står där och delar av vår värme och kärlek till varandra
Jag lyfter upp henne och hon saxar sina ben bakom mig och jag bär bort henne till sängen och lägger henne ner, jag sätter mina knän bredvid henne och sätter mina händer bredvid hennes huvud
Jag lutar mig fram och slickar på hennes ena bröst och smeker det andra med min hand, jag känner hur hennes bröstvårta stelnar. Jag byter bröst och slickar det andra samtidigt som min andra hand smeker det bröst jag slickat precis
Jag hör hur hon stönar svagt och hennes andning förändras, jag släpper bröstet med min mun, jag slickar mig nerför hennes bröst till hennes mage, jag ritar cirklar på hennes mage med min tunga
Jag slickar ner till hennes lår och smeker dem med min tunga, jag lyfter på hennes ben och leker med min tunga på hennes vader och jag suger lätt på hennes tår
Hon stönar av min behandling och jag slickar mig tillbaka igen samma väg och jag kysser henne, våra tungor dansar med varandra och jag lyfter på huvudet och tittar på henne
Jag slickar mig ner igen, min tunga finner hennes ljumske och hon ryser till, min tunga finner det mål som jag haft hela tiden, hennes kön, hennes doft träffar min näsa och jag stönar till när den når min näsa
Jag sträcker ut min tunga och börjar försiktigt undersöka hennes kön och jag smeker det min tunga och jag hör hur hon stönar till och gnyr lite. Jag letar mig in i henne med min tunga och jag utforskar hennes inre med min tunga
Jag suger in hennes läppar försiktigt och retar henne med min tunga, jag slickar min från mellangården till hennes kön, jag har ännu inte rört hennes klitoris, jag lägger tungspetsen mot den och en rysning går igenom hennes kropp
Jag leker med den med tungan och ritar cirklar och mönster på den med min tunga, hon stönar högre nu, jag börjar smeka utsidan av hennes kön med min fingertopp och hennes underliv rör sig för att jag skall föra in det
Jag trycker in mitt finger försiktigt och jag känner hennes värme omsluta det, jag leker med fingret försiktigt i henne samtidigt som tungan gör sina rörelser över hennes klitoris. Jag smeker henne hårdare med fingret och finner den skrovliga ytan i hennes inre och trycker till med fingret och hon exploderar i en galen orgasm, hon skriker ut mitt namn i natten och jag fortsätter min lek
Hon klappar mig på huvudet och jag lämnar klitorisen med min tunga och drar ut fingret och slickar i mig hennes safter, jag hör henne snyfta och säga mitt namn som i ett mantra, när jag känner att hennes orgasm ebbar ut så lämnar jag hennes kön och lägger mig bredvid henne
Hon kryper in i min famn och andas tungt
– Jag älskar dig min man säger hon lågt
– Jag älskar dig min fru viskar jag tillbaka
– Säg det igen viskar hon
– Min fru
Hon fnissar flickaktigt och knuffar mig försiktig så att jag hamnar på rygg, hon lägger sitt huvud på mitt bröst och tittar på mig, hon ler och börjar slicka på mina bröstvårtor, jag drar in luft mellan tänderna och hon byter bröst
Hon varierar mellan att slicka och nafsa och det skickar signaler ner till mitt kön, jag känner hur den blod fylls och hur den reser sig, hon tar ett mjukt tag om den och börjar röra sin hand långsamt upp och ner
Jag känner hur en droppe eller två av min försats kommer ur den och hon smörjer ut det på mitt ollon, hon reser sig och knyter upp sin fläta, hennes mörka hår slåss ut och jag andas ut häftigt när det ramar in hennes ansikte
Hon böjer sig ner över mitt kön och sträcker ut sin tunga och slickar på mitt ollon, jag ryser till och andas in häftigt när jag känner hennes tunga och läppar på det. Hon öppnar sin mun och tar mitt kön så långt hon kan och börjar röra huvudet långsamt upp och ner
Jag knyter mina händer i lakanet och spänner mig i hela kroppen, upplevelsen går utanpå allt annat jag upplevt tidigare, jag känner hur min pung drar ihop sig och jag stönar högt och tittar på henne, hennes hår ramar in akten och jag tittar på denna vackra kvinna
– Kom säger jag
Hon släpper mitt kön med munnen och kommer upp till mig, jag kysser henne och rullar runt oss så att jag kommer ovanpå henne, våra kön möts och jag känner hur det rycker i det
Jag tar det i min hand och tittar på henne, jag sätter könet mot hennes och hon viskar
– Var försiktig
– Ja mitt hjärta säger jag
Jag rör mitt underliv långsamt, toppen på könet särar på hennes läppar och jag känner vätan möta mitt ollon, jag rör mig igen och jag glider in i henne, hon tittar på mig med stora ögon när jag långsamt rör mig djupare in i henne
Hennes ögon blir ännu större när jag når botten och stönar
– Oh herregud
Hennes inre krampar hårt om mitt kön, orgasmen sköljer över henne och hennes höfter lyfter från sängen, jag börjar röra mig långsamt och mina rörelser förlänger hennes orgasm
Hennes orgasm ebbar ut och jag rör mig med långa tag och jag känner hur hennes inre smeker mig, jag känner en känsla som jag aldrig upplevt innan, jag känner hur jag börjar lysa och jag ser att Jasmine gör detsamma
Njutningen ökar tusenfalt och jag ökar takten i mina rörelser, jag känner hur ilningarna i min kropp ökar och jag ser på Jasmine och ler mot mig och jag ökar takten ytterligare
Jag tittar ner och ser hur mitt glansiga kön penetrerar henne, jag känner hur min orgasm byggs upp och jag kan inte hålla emot längre jag ser att Jasmine tittar på mig och säger i mitt huvud
– Kom mitt älskade hjärta, ge mig din säd
Jag släpper alla spärrar och jag tömmer mig i henne, min säd sprutar in i henne med en kraft jag aldrig upplevt innan, jag kan inte kontrollera mina rörelser, jag skakar i hela kroppen när orgasmen tar över mig totalt
Jag vet inte hur länge jag kommer, men till sist så känner jag hur kraften ebbar ur mig och jag andas in kraftig och Jasmine viskar
– Andas hjärtat, andas med mig
Jag finner hennes andning och vi kommer i synk, jag känner hur våra hjärtan slår i takt, jag lägger mig försiktigt ner och vi lägger oss på sidan, jag är fortfarande i henne och jag kan känna hur våra kön pulserar i takt

– Jag älskar dig säger jag
– Och jag dig säger hon, jag har aldrig upplevt något liknande
– Inte jag i heller säger jag, så du har kraft?
– Ja det har vi, men det är inget vi skyltar med säger hon
– Nej säger jag
– Niklas och Rebecka vet, eller hela deras familj vet
– Ja säger jag och ler, det var magiskt att älska inlindande i kraften
– Ja säger hon, det kommer vi att göra för alltid hjärtat mitt
– Ja säger jag
– Seji
– Ja säger jag
– Du var blott min andra man, jag älskade en gång med min förre man och det var på bröllopsnatten, sen så älskade jag aldrig mer med honom, jag gjorde det jag gjorde dagen efter vår bröllopsnatt
– Ja säger jag, Jasmine, jag förstår varför du gjorde det. Det tog ett tag innan jag förstod, men jag gör det nu. Det var därför det blev giftermål i stället för smisk
– Tack viskar hon
– Som jag sa innan till vår dotter, jag har älskat henne redan innan hon var född.
– Tack Seji
– Nej Jasmine det är jag som skall tacka, utan dig så hade jag varit både galen och död, då hade häxan vunnit
– Häxan?
– En berättelse för en annan dag, vi skall inte svärta ner denna natt med minnen om henne, vi har en hel del att prata om min älskade. Men inte i natt
– Jag vet och jag har gjort förberedelser för oss
– Jaså säger jag, var du så säker?
– Haha nej men Rebecka och Niklas var, och när de säger något så lyssnar man
– Jaha säger jag, jag har nog en mental förändring att förbereda mig på
– Ja hjärtat, framförallt om du sparrar mot dem, Niklas och Rebecka, förberedd dig på nederlag
– Jaså? säger jag
– Ja mitt hjärta tyvärr, jag vet att du aldrig förlorat eller fått oavgjort mot någon, det har inte de i heller. De är de, de är, jag säger inte att du inte kommer att göra ditt bästa, de kommer inte förvänta sig mindre men förberedd dig på att förlora
– Jaha säger jag och ler, jag skall lyssna på dig du visa
– Haha jag är inte vis Seji, då hade jag gjort andra beslut i livet
– Det är vist att inse sina misstag mitt hjärta
– Jag kommer strax säger hon och reser sig
Hon sätter handen över sitt kön och går ut på toaletten, jag inser att jag för första gången i mitt liv inte bryr mig att jag kom i henne. Till och med när jag och Marie skapade Hope så tänkte jag efter, till och med, med Jessika fast jag visste att hon inte kunde bli gravid
Jag bryr mig inte ifall Jasmine blir det, min lycka skulle varit total om hon blivit det. Hon kommer tillbaka in i rummet och jag tittar på henne, hennes kropp lyses upp av månen
Jag slåss av vacker hon är, jag känner hur jag ler, hon tittar på mig och frågar
– Vad ler du åt Seji?
– Hur vacker du är och hur lycklig jag är
– Tack säger hon och ler, du är också vacker min man, och jag är minst lika lycklig som du
Hon lägger sig i sängen med mig och hon lägger sitt huvud på mitt bröst
– Vet du att mina föräldrar skickade med dig till Paris för att vi skulle bli ett
– Jaså säger jag och ler, då skulle de inte skickat med vakterna
– Haha de litade på dina förmågor att lura dem
– Haha jaså det gjorde de
– Ja och de blev väldigt förgrymmade på skuggorna, det var därför de skickade dig dit. De visste att du skulle låta dem betala för att de störde oss
– Som jag har hatat din far Jasmine, men nu förstår jag att han på sitt sätt älskade mig
– Ja mer än om du varit hans son, du imponerade på en man som aldrig blivit imponerad innan. När vi var själv så kunde han aldrig sluta tala om dig. Till och med när du fick ditt namn, till och med då så pratade han sig varm om dig
– Fast att det var hans syster
– Den häxan
– Förlåt?
– Hon försökte förgifta familjen och hon stal och gjorde en massa andra saker som vi fick ta hand om
– Det visste jag inte
– Tror du att han skulle offra sin syster?
– Med tanke på vem han var och hur han agerade mot mig Jasmine, då förstod jag inte, jag var ung driven av en galen pliktkänsla och jag ville alltid göra det som var rätt. Så ja jag trodde då att han skulle offra sina kära för att få mig att gå över gränsen och bli som han. Det konstiga är att förutom min far så är han den man jag sett upp till mest i världen. Jag gjorde allt jag kunde för att vara honom till lags. På ett väldigt förvridet sätt så älskade jag honom med Jasmine. Men jag förstod det inte då tyvärr, eller det var kanske tur för hade jag inte lämnat så hade jag inte blivit den jag är. Jag har förstått att det jag tolkade som grymhet, gjorde han av kärlek för att jag skulle kunna lämna, hans grymhet drev mig från Parbat och jag kan inte ana vad det kostade honom Jasmine, vilken smärta han måste ha burit på
– Tack säger hon lågt, tack Seji, du kunde inte beskrivit det bättre. Inom våra lyckta dörrar så var du Seji den store, ja inte där bara då säger hon smeker mitt kön
– Haha skrattar jag till
– Men du var hans allt Seji, han älskade dig djupt och det sårade honom för livet när han var tvungen att göra det han gjorde mot dig, varje piskrapp på de som skulle skydda oss i Paris var som piskrapp på hans egen kropp, allt gjorde lika ont på honom som på dig Seji. När du räddade min mor så var han beredd på att falla till föga och berätta allt. Men mor förbjöd honom
– Det var nog tur det säger jag
Vi ligger där och njuter av varandras närhet, hennes smekningar av mitt kön sprider ett välbehag i min kropp, jag känner hur den blod fylls långsamt och jag känner hur jag är redo att älska med henne igen
Hennes smekningar blir mer bestämda och målinriktade när hon känner hur han växer, hon lägger sig på mig och kysser mig, mina händer smeker hennes rygg och rumpa
Hon sätter sig upp och tar mitt kön i sin hand och smeker sitt kön med mitt, hon sätter det mot sitt och sjunker ner över mig. jag känner hennes inre smeka mig och känslan är som inget jag upplevt tidigare
Hon börjar rida mig långsamt och jag smeker hennes bröst, jag rullar hennes bröstvårtor försiktigt mellan mina fingrar och smeker dem, hon stönar och lutar sig fram så att hennes långa hår faller över mig
Det kittlar på mitt bröst, jag njuter av hennes rörelser, vi börjar lysa och känslan blir som innan den ökar tiofalt. Hon ökar tempot i sin ritt och vi stönar tillsammans av rörelserna
Vi känner båda två att vi närmar oss krönet, jag finner hennes sinne och hon mitt, vi stönar tillsammans och vi ökar takten i ritten, jag möter hennes rörelser och vi ät totalt synkade med varandra
Jag känner hur nära hon är och hon känner hur nära jag är, hon ökar takten igen och rider mig snabbt och jag känner hur jag kommer, Jasmine gör stora ögon och hennes orgasm sköljer över oss
Känslan tar oss på en resa utöver det obeskrivliga, vi delar våra orgasmer med varandra och vi vrålar ut våra känslor. Vi skriker högt inom varandra, mitt huvud fylls av hennes röst och hennes av min
Vi rider på våra orgasmer länge, till slut så ebbar de ut, hon faller ner över mig och jag fångar henne i min famn, vi andas intensivt båda två jag tar ett djupt andetag och vi andas tillsammans
– Herregud viskar Jasmine
– Ja säger jag, vilken känsla
– Ja herregud, det var överväldigande
– Ja det var magiskt, är det så det känns för dig?
– Ja säger hon, jag har fått mina livs första orgasmer ikväll med en annan människa och jag vill aldrig sluta få dem. Men att få dela din
– Det var något jag aldrig upplevt förr, jisses den känslan ni känner, herregud
– Ja säger hon, den råa styrkan i er
Vi tittar på varandra och ler, Vi ligger där och njuter av varandras närhet och efter ett tag så reser hon på sig, jag går efter henne och smeker hennes rumpa när vi går in på toaletten
Vi duschar av oss och torkar oss, vi går in i sängen och lägger oss, hon lägger sitt huvud på mitt bröst och jag känner hur hon somnar
– God natt min älskade fru viskar jag
Jag stänger ögonen och somnar
Jag vaknar av att solen lyser in på oss, jag rör mig försiktigt och går upp, jag går in på toaletten och gör mina behov, jag går tillbaka till sängen och pussar henne på pannan
Jag går ut från bungalowen och bort till min och smyger mig in, jag tar nya kläder och mitt Bokkensvärd, jag går ut och bort till stranden. Jag sätter mig ner och börjar meditera.
Jag känner en inre frid som jag inte gjort sedan jag satt i trädgården i huset i japan när jag var liten. Jag märker att morgondis sätter sig bredvid mig, jag känner Hope komma och sätta sig, till sist kommer Ana och vi sitter där och mediterar
Ljudet av Bokkensvärd tar mig tillbaka till verkligheten och jag tittar mig över axeln, jag ser två stycken sparra, en man och kvinna, den kraften de har i sina slag imponerar på mig
– Sean och Annika säger hon, han har bott på samma strand som du
– Jaså säger jag förbluffat
– Så är det, han bodde där i tre år
– Där ser man säger jag
– Du känns fridfull idag min bror
– Ja min syster, jag är väldigt fridfull
– Då tolkar jag det som att kvällen och natten förflöt väl?
Jag tittar på Hope och svarar
– Ja min kära syster, jag gjorde en del upptäckter som vi kan prata om sedan
– Ja säger hon
– Skall vi?
– Javisst säger hon, de är väldigt duktiga
– Ja säger jag
Vi reser oss alla fyra och går bort till dem och vi tittar på dem när de sparrar, efter en stund så hamnar de i ett dödläge, de ler mot varandra och bugar sig. De kysser varandra och när de är klara så kommer de fram till oss
– Hej jag heter Annika
– Och jag heter Sean
– Seji
– Seji? Frågar Hope
– Idag är jag Seji
– Jaha far, jag heter Hope
– Vi pratades vid igår säger Ana
– Din syster berättade att vi bott på samma strand?
– Ja tydligen, en magisk plats säger jag
– Ja verkligen, vi var där hela familjen förra sommaren
– Där ser man
– Det slutade med att Niklas och Rebecka köpte stranden
– Där ser man säger jag med ett leende, så passande
– Du får visa mig den stranden en dag säger Hope
– Javisst säger jag och ler
– Din syster berättade att du bodde bland indianer i Amazonas med
– Ja i ett halvår ungefär, jag hade en del att hantera
– Jaha
– Min första fru dog i cancer, mitt sätt att hantera det var att vara i landsflykt ett tag
– Ja alla hanterar vi sorg olika
– När min andra fru dog så hanterade jag det annorlunda, dels så hade jag Hope, men jag visste att det jag gjorde första gången, att isolera mig inte var en så bra lösning. Så jag stannade hemma och tog hand om min dotter. Men jag isolerade mig inte
– Nej att isolera sig från familjen är ingen bra lösning
– Nej

Niklas och Rebecka kommer joggande och de stannar hos oss
– Sovit gott?
– Ja säger jag med ett leende, själv?
– Alltid säger Niklas med ett leende
– Mm säger Rebecka
– Joggar ni?
– Nej vi mediterar säger jag vi fyller på med energi på det sättet
– Skulle ni träna?
– Vi tränar varje dag säger jag
– Jaså säger Rebecka, vad säger du Ana, vill du gå en rond?
– Javisst säger hon med ett leende
De andra i familjen kommer ut på stranden, de har sina svärd med sig, Aisha och hennes blivande man kommer också fram till oss
– God morgon far säger Aisha
– God morgon Aisha säger jag med ett leende, god morgon…?
– Mattias säger han
– Ah Mattias, ni har svåra namn
– Nå Ana säger Rebecka är du redo?
– Javisst säger hon, låt oss dansa

De ställer sig mittemot varandra, Ana ler och Rebecka gör likadant, de bugar sig och sen brakar de ihop, de bjuder på en underbar dans och jag ser hur respekten hos de andra växer, efter tjugo minuter så slår Rebecka undan Anas svärd, hon svär på ryska och Rebecka säger
– Det kostar en tia, satan vad du är duktig
– Va? Tack
– Ja säger Niklas med respekt i rösten, det är väldigt få som klarar sig så länge och så bra
Fler av gästerna har kommit ut på uteplatsen, Jasmine kommer bort till oss och ger mig en puss, hon har håret i en hästsvans och de tittar på henne
– Jag har gift mig så då får jag välja hur jag vill ha mitt hår
– Vackert säger en av kvinnorna
– Tack Ilse säger Jasmine och ler
– Jaha säger Niklas vad säger du Seji?
– Ja det är väl dags, det är väl det som alla väntar på
– Ja de flesta hoppas nog på att du ska lära mig lite ödmjukhet
– Jaså? säger jag, varför?
– Jag har aldrig förlorat
– Inte jag i heller
– Då så är du redo?
– Ja säger jag
Jag tar av mig tröjan och Niklas gör likadant, jag tittar på hans tatueringar, de är vackra, det mesta av hans bröst är täckta av dem, draken och tigern han har på armarna ser nästan levande ut
Jag fokuserar och stänger ute allt utom Niklas och hans svärd, vi bugar oss mot varandra och jag ler, han ler tillbaka och sen attackerar vi. Han bjuder mig på en dans som jag aldrig dansat förr
I trettiofem minuter dansar vi runt i sanden, jag ser svärdet komma och blockerar, jag svänger runt och förväntar mig att träffa men han studsar över mig, i luften så slår han till, Axel, armbåge och handled
Jag kastar över svärdet i andra handen och fullföljer rörelsen och möter hans svärd, det brakar högt på stranden. Hur hann han med? Han studsar till igen och han utför samma rörelse igen
Jag reser mig upp och möter hans attacker, jag byter hand igen och vi dansar runt, jag attackerar och inser mitt misstag, han möter attacken och slår mitt svärd ur händerna på mig
– Fan säger jag, jaja någon gång skall vara den första, jag får träna mer helt enkelt
Niklas tittar på mig med respekt och bugar sig. jag bugar mig tillbaka och ler
– Det var jag som fick lära mig ödmjukhet idag, jisses vad du är duktig
– Detsamma min gode Seji, förutom Rebecka så har ingen klarat sig så länge som du gjorde, jisses vad duktig du är
– Tack säger jag och känner hur jag rodnar lite
– Du var magnifik min älskade säger Jasmine med ett leende
– Tack säger jag
– Jaha far vad är det nu 3000 – 1
– Haha ja något sådant, men som sagt jisses vad du är bra, jag är väldigt glad att valet blev som det blev
– Haha vi med, tro mig vi med, jaha slöfockar nu är det er tur, Hope du kan träna med Simon och Gwen om du vill?
– Tack säger hon gärna
De andra delar in sig par och börjar sparra, Niklas och Rebecka tittar på och kommer med förslag emellanåt, Hope når oavgjort mot både Simon och Gwen. Helt plötsligt så exploderar sanden i rörelse
De rör sig fortare än vad som är möjligt utan kraften, de flyger runt stranden och jag bara gapar
– Hur mycket höll du igen?
– Va? Ingenting, de strider med kraften
– Men de lyser inte?
– Nej vi kom på att om du är i samklang med kraften så lyser man inte?
– Förlåt? hur menar du?
– Hm låt mig visa dig, tillåter du?
– Ja säger jag
Han sätter sina händer på mitt huvud och han visar mig, när han släpper mig så tittar jag på honom och ler
– Ana
– Ja
– Kom
– Ja
Jag sätter mina händer på hennes huvud och visar henne, hon ler, jag kallar på Hope och hon kommer fram och jag visar henne, Sen visar jag Jasmine och Aisha med
Jag tar mitt svärd och går ut i sanden och tittar på Ana, vi bugar oss för varandra och sen börjar vi dansa, vi släpper loss våra krafter och vi dansar och vi bjuder på en föreställning
Rebecka och Niklas börjar också dansa och vi fyra flyter runt i sanden, jag anar att Aisha kommer och blockerar henne
– Använd det jag gav dig igår min dotter
– Ja far säger hon
Ana drar sig tillbaka sen dansar jag med min dotter och vi flyter runt i sanden och vi låter svärden mötas och till slut så hamnar vi i ett dödläge
– Tack far säger hon
– Varsågod min dotter säger jag och ler
– Jaha syrran säger Hope, då kör vi
De börjar dansa och efter en kvart så hamnar de i ett dödläge och de ler
– Förresten far får jag prata med dig säger Aisha
– Javisst

Vi går en bit bort från de andra
– Vad är det?
– Misstycker om mitt val av man?
– Va? Nej verkligen inte
– Han är rädd för dig
– Det är inte min mening att skrämma honom, men du är min dotter, jag är väl överbeskyddande, jag lovar att bättra mig säger jag med ett leende
– Tack far säger hon och ler tillbaka, hm kan du ändra på placeringen av den tatueringen du gav mig igår?
– Nej tyvärr inte, var hamnade den
Hon rodnar
– Oj säger jag och rodnar jag med, nej jag styr inte var de hamnar
– Mattias uppskattade den dock
– Jaha så bra säger jag och ler, älskar du honom?
– Ja far mer än själva livet, vi möttes här förra året och jag föll pladask
– Jaså säger jag och ler, nervös?
– Ja far det är jag
– Vi stöttar dig säger jag
– Var du nervös?
– Nej faktiskt inte, jag hann inte bli nervös
– Frukost?
– Ja gärna säger jag
Vi går tillbaka till de andra och vi går upp på uteplatsen, vi hämtar mat och sätter oss, samtalet flyter på vid bordet, jag får reda på vad alla heter och jag memorerar namnen
När vi ätit färdigt så tittar Jasmine på mig
– Vi får ha ett samtal i familjen
– Angående?
– Hur vi gör
– Skall vi ta det idag?
– Det är lika bra Seji säger hon, jag tycker att Jim och Sue skall vara med i samtalet med
– Ja säger jag
– De är er familj och det berör dem med
– Ja säger jag
Jag reser mig och går bort till dem och sätter mig
– Jasmine vill ha familjeråd och hon vill att ni är med
– Javisst säger Sue, när?
– Nu säger jag med ett leende
– Då så säger Sue och ler tillbaka
De reser sig och jag tittar på Nathan och Becky, de reser sig också, vi går bort till vårt bord och Jasmine och de andra reser sig. Vi går ut på uteplatsen och sätter oss, jag tittar på Jasmine hon ser beslutsam ut
– Först så vill jag säga till er Sue med familj att jag vet att jag aldrig kan ersätta er dotter, det hon och Seji delade var deras, jag skulle aldrig försöka gå mellan er eller förstöra er relation med varandra. Känner ni att ni inte vill vara en del av deras liv mer på grund av mig så skulle det smärta mig djupt. Jag och Seji hade egentligen inget val, vårt öde styrs av en förbannad bok. Ni kan be Niklas och Rebecka eller Isabella eller någon annan berätta den historien för er. Men vi hade inget val, men jag skulle aldrig vilja gå emellan er relation. Det vi skall diskutera på detta möte är om ni accepterar att jag flyttar in i deras hus
Jag tittar på henne förvånat, jag hade ställt mig in på att vi skulle ha en lång diskussion om det som skulle kräva kompromisser och tid ifrån varandra
– Förlåt, säger jag, flyttar du med oss?
– Om jag får säger hon, under de premisser som jag sa, att de kan acceptera mig
– Men hur?
– Vadå hur?
– Ja du är den eviga?
– Ja
– Men Parbat?
– Ja säger hon mitt älskade hjärta
– Hur?
– Ja?
– Men?
– Mica säger Sue, vi kan diskutera det sen, så du är beredd att ge upp ligan
– Ja till viss del, vi har hittat en lösning, om ni kan acceptera att jag bor där och är en del av deras liv
– Det är du redan, självklart så accepterar vi dig hjärtat
– Tack säger Jasmine och ler
– Men säger jag igen
– Först så får du stryk brorsan, sen så tappar du målföret, inte din dag idag
– Jag kommer fortfarande vara den eviga, jag kommer att få resa dit emellanåt för att vara med på olika ceremonier, eller rättare sagt vi kommer att få göra det, du har din roll och spela i det här som min man, enligt de gamla traditionerna så är du den evige nu. Men i alla fall vi kommer att åka dit två tre gånger om året, max en vecka i taget
– Jaha säger jag och ler, men vem styr när du inte är där
– En gammal trotjänare, han har två brännmärken
– Jaså säger jag fortfarande med ett leende på läpparna
– Så jag kommer ha två föräldrar boende hos mig
– Ja säger Jasmine och ler
– Toppen säger Hope
– Hur gör ni Aisha?
– Jag studerar, säger Mattias, vi kommer att bo i vår lägenhet i Sverige tills jag är klar, sen så får vi se vad som händer, med min utbildning så kan jag få jobb i USA
– Vad utbildar du dig till frågar Becky
– Jurist
– Aha säger hon, då kommer vi att kunna fixa jobb åt dig
– Tack säger han
– Ingen fara ler Becky
– Vad är ligan? frågar Nathan, Mica har varit ganska förtegen om vad ni egentligen är
– Det är en lång historia säger Jasmine, just nu så ingår vi i Godaishu och är en sköld mot ondskan i världen, vi tränar män och kvinnor i konsten att leva
– Leva?
– Ja för att leva så måste du lära dig att döda
– Jag förstår säger han
– Ja du har varit soldat säger hon, ni lär er samma sak
– Ja frun säger han
– Jasmine är du snäll
– Jasmine
– Du pratade om någon överraskning Ana, kan du berätta om den nu?
– Nej säger hon och ler
– Nehej
– Jag har ett önskemål säger Jasmine
– Vad är det?
– Att jag får hjälpa er med familjeföretaget
– Det är okej för min del säger Ana
– Min med säger jag, vad säger du Hope?
– Va? jo självklart, Ni får lära henne Shuken dock
– Ja säger jag vi får lösa det, jag får fråga Niklas om den andra metoden, vill han inte berätta så får vi göra på det andra sättet
– Jaha säger Ana, var det något mer?
– Nej säger jag, inte vad jag vet
– Bra säger hon då skall jag ta hand om en sak
– Vadå?
– Jag skall försöka få en man att inse att han inte kommer undan
– Lycka till syrran har du funnit honom?
– Ja Mica men han är envis, han förlorade sin fru för ett tag sedan och han är inte direkt så lätt att handskas med
– Kan vi hjälpa dig?
– Nej jag vill försöka själv först
– Grattis syrran
– Vi får se hur det går
Hon reser sig och går iväg, de andra reser sig också och jag och Jasmine sitter kvar, vi tittar utöver stranden och jag tänker på min far och min mor.
– Vad tänker du på Seji
– Min mor och far, det som Godaishu är, är deras dröm. Niklas och Rebecka har förverkligat deras dröm
– Det är mångas dröm som de har förverkligat, det finns många mörka krafter därute och de två med sin familj har mött många av dem, det finns fler kvar och de kommer behöva vår hjälp
– Jag vet Jasmine och vi kommer finnas där för dem
– Nu skall jag snart gå och hjälpa vår dotter med påklädningen
– Säg till om ni vill ha hjälp
– Ja säger hon men det kommer inte behövas, jag tror att de kommer att vilja prata med dig
– Vem av dem?
– Allihop misstänker jag
– Då får vi se om jag kan svara på deras frågor
Hon lutar sig fram och kysser mig, detta är en ny sida av henne, hon är mycket mer öppen här än vad jag någonsin sett henne innan, hon vänder sig och går iväg. Jag beundrar hennes rumpa
Jag ler åt mig själv här sitter jag som en tonårspojke och beundrar hennes rumpa. Hon vänder sig om och tittar på mig, jag slåss av hur vacker hon är. Jag ler mot henne och hon mot mig
– Hej säger en röst
Jag sliter min blick från Jasmine och tittar upp en man står bredvid mig och jag ser på hans tatuering på benet, en orm som börjar vid hans fot och går upp över benet och magen och ner under hans shorts
– Hej säger jag, Alex va?
– Ja precis säger han med ett leende, får jag?
– Javisst säger jag
Han sätter sig och tittar ner på stranden och jag följer hans blick, den träffar en av kvinnorna på stranden, Ilse
– Du imponerade därnere innan, jag har nog aldrig varit med om att min bror varit närmre att förlora mot någon förutom Rebecka som han var mot dig
– Där ser man säger jag, jag tar det som en komplimang
– Så ni skulle dödat dem om valet blivit annorlunda?
– Vi skulle gjort vårt bästa säger jag för världens öde. Om de valt den andra sidan så hade det slutat i fullständigt kaos
– Mm de har berättat det, min fästmö, Ilse är väldigt nära naturen, hon undrar om hon får bekanta sig mer er varg
– Förlåt?
– Hm hennes ursprungskraft kommer från indianerna som var väldigt nära naturen, när hon är i en skog så talar den till, ja till mig med, vi smittar varandra med våra speciella krafter som vi ärvt. Jag ser lika bra på natten som på dagen och jag är väldigt duktig på att smyga, Ilse har fått mina förmågor och jag hennes. Men i alla fall, hon är väldigt nyfiken på er varg
– Det är inte mig ni skall fråga om det, det är min dotter det är hennes varg, sen har Morgondis en egen vilja. Han är väldigt bestämd
– Ja säger Alex med ett leende, min fästmö kan vara väldigt charmerande när hon sätter den sidan till säger han
– Jaså säger jag och ler, men som sagt tala med Hope så får vi se vad morgondis säger. För mig är det inga problem
– Så bra säger han och ler, vi får talas vid mer vid ett annat tillfälle nu skall jag framföra ditt budskap till henne. Vi ses senare
– Det gör vi säger jag
Han reser sig och går iväg, jag tittar mig omkring och ser Mattias, jag reser mig och går mot honom, han pratar med Jesper och en annan man som jag såg igår men inte vet vad han heter
– Ursäkta säger jag, skulle jag få prata med min svärson säger lugnt
– Oj säger Jesper, det är dags för samtalet han ler och blinkar mot mig
Jag ser hans blinkning och börjar nästan att skratta
– Ja säger den andre mannen och ser allvarlig ut, var glad att det inte var som för mig, tänk dig att den som alla tror är mäktigast i världen skall ha ett samtal med dig om att gör du min dotter illa
– Ursäkta säger jag, vem är din svärfar?
– USA:s president säger han med ett leende
– Aha säger jag och ler, förlåt, Seji säger jag
– Ante säger han och ler och sträcker fram sin hand
Jag tar den och skakar den
– Medici?
– Ja säger han, hur visste du det?
– Något i dina ögon, jag har en viss förmåga för att se sådant
– Det var som fan säger Jesper
– Det kostar en tia säger en liten flicka
– Jaja sätt upp det på lappen
– Det börjar bli dyrt tjockis
Jag tittar på barnet och jag inser vem det är. Jag går ner på knä och säger på japanska
– Måtte valet bli det rätta barn, så att traditionen kan föras vidare
Det blir tyst i rummet, en liten pojke kommer fram, Ana kommer gående och Hope och vargen med. De gör som jag och upprepar det jag sagt
– Och skulle valet bli annorlunda säger Hope så kommer jag att kämpa till mitt sista andetag för att se till att världen inte kastas ut i kaos. Blir valet det rätta så är jag skölden för er, till mitt sista andetag. Men vet också att sköter ni er inte så kommer jag inte vara så mild som min far och faster varit mot era föräldrar. Det kommer vankas smisk då, både från mig och Morgondis
– Res er säger Rebecka
Vi reser oss och hon tittar på mig och sen på Hope som tittar lugnt tillbaka på henne
– Valet är gjort och det blev det rätta
– Ja säger Hope och ler, då får vi hoppas att de sköter sig säger hon
– Haha ja det får vi hoppas annars så ringer vi efter dig
– Så som sig bör säger hon, vi kom överens igår jag och barnens livvakter att om de inte sköter sig så skall de ringa så kommer vi och hälsar på jag och Morgondis, Aisha är lite för stor för att smiska de små. Så det faller min på lott
– Haha skrattar Rebecka, du är underbar vet du det
– Ja säger Hope lugnt, självklart
Stämningen i rummet lättar och jag tittar på Mattias. Han tittar på mig och vi går ut i sanden. Jag säger inget utan jag går med honom till min bungalow. Jag tar i handtaget och öppnar dörren och går. Jag tar letar efter min väska men jag hittar den inte
– Du kanske skall titta i svärmors säger Mattias
– Jaså säger jag
– Rebecka har säkert sagt till personalen att flytta in dina saker där, hon är en bestämd dam
– Jag har förstått det säger jag med ett leende
Vi går till Jasmines bungalow och jag knackar dörren, hon och Aisha är där. Jag hör dem
– Vem är det säger Jasmine
– Det är jag
– Är det bara du?
– Nej Mattias är med mig, vi skall ha ett samtal han och jag
– Inte här
– Nej men jag behöver hämta en sak i min väska som Rebecka har flyttat hit utan att fråga om lov först
– Nej mitt hjärta det var jag
– Då ber jag den utvalda om ursäkt
– För vad säger Rebecka bakom mig
Jag visste att hon var på väg, jag kände doften av henne
– Jag letade efter mina saker i den Bungalow som var min, men den var inte där så Mattias trodde att det var du som flyttat på mina saker. Men det var min fru meddelade hon mig, så jag skulle be dig om ursäkt för att jag tog fel
– Ingen fara, men vad gör ni här?
– Jag skall hämta en sak i min väska som jag skall ge till Mattias
– Varför står du här?
– Därför att jag vet hur lite min dotter har på sig
– Hur vet du det?
– För annars så hade min fru inte låst dörren, eller kalla det manlig intuition, men hon är inte påklädd tillräckligt för att jag skall stövla in där. Så om du skall in där skulle du kunna ta min väska så att jag kan hämta det jag kom hit för så att jag kan ha mitt samtal med Mattias. För jag misstänker att det finns fler som vill prata med mig idag
– Javisst säger Seji säger hon och ler
Hon knackar på dörren och jag hör steg därinne, vi aktar oss en bit och Rebecka går in. Hon kommer ut med min väska och jag tackar henne för hjälpen. Jag rotar i min väska och tar det jag kom för
Jag tittar på honom och vi går iväg en bit ut på stranden. Jag tittar på havet och sen på honom
– Min far hittade mig på en strand, inte olik denna när jag var fem år gammal. Jag har bott ett stenkast från havet i många år men jag har aldrig badat där. Först för att jag var livrädd för en vattensamling som var större än en vattenpöl sen för att jag inte kunde bo kvar i japan på grund av hämnd. Sen på grund av att jag inte haft tid. Min mor och far älskade varandra djupt. Min syster och jag trodde under hela vår uppväxt att vi kommit till efter en endaste natt av passion men så var det inte. Vår far ville gifta sig med mor men det var omöjligt, men han köpte denna till henne och jag skulle bli ärad om Jasmine skulle vilja bära den säger jag
Han tittar på ringen och sen på mig
– Den är otrolig säger han, men det kan inte jag bestämma
– Nej men min dotter hör vad jag säger, säger jag och ler och hon säger ja men hon vill ha ditt godkännande med
– Med tanke på vem ni är så skall jag inte fråga hur hon hör dig säger han med ett leende, men vill hon bära den så skall det bli mig en ära sätta den på hennes finger
– Tack säger jag och ler, din vän därinne pratade om något samtal mellan fyra ögon, jag kommer inte hota dig eller något annat. Min dotter älskar dig, det räcker för mig. Hon kommer göra vad hon tycker är lämplig om du inte uppför precis som jag förväntar mig att du gör vad som är lämpligt om inte hon uppför sig. Jag tänka mig att er första tid i ditt land var spännande, jag ler mot honom
– Haha ja säger Mattias och ler, där var ett par kvinnor som fick lära sig det dumma i att titta på mig, vi hade en del samtal om det, olika kulturer osv.
– Haha ja det kan jag tänka mig. Idag är er dag, njut av den, ett tips se till att alla era dagar blir era. Om Aisha accepterar sitt arv så kommer vi att få åka till japan så att hon kan genomföra det. Då måste du vara med och lyssna på vad det innebär. Om jag förstått det rätt så har hon en uppgift som de utvalda läst om i en bok. Men hon har en uppgift till och den är hennes arv som hon delar med Hope. Det som hon pratade om därinne
– Jag förstår säger han
– Bra säger jag, när jag först såg dig så fick jag en känsla av sorg runt dig. Jag fick reda på orsaken bakom den. Jag beklagar, jag har varit där och känt den maktlösheten. Mitt sätt att hantera den på var att fly
– När vi fick beskedet så valde jag flaskan, det var inget bra alternativ. När hon gick bort så valde jag träning. Jag har förstått nu att det var för att jag skulle bli värdig Aisha
Jag tittar på honom och ler
– Så som sagt jag kommer inte hota dig eller ha ett förmaningstal om vad som händer om du sårar min dotter osv. jag ville bara ge er denna säger jag
– Tack säger han med ett leende, min mor vill gärna hälsa på dig
– Jaha säger jag då går vi och hälsar på henne säger jag
Vi går tillbaka till uteplatsen och jag hälsar på hans mor och far. Vi pratar en stund sen så går jag vidare. Jesper kommer fram till mig
– Jaha du bekantar dig med människorna här?
– Ja jag gör mitt bästa
– Vi är rätt enkla människor som inte tar titlar osv. på så stort allvar, vi vet vad de är värda. Vi försöker se människan i stället inte vilka titlar de gömmer sig bakom
– Klokt säger jag, vad jag vet så har jag ingen titel, min dotter har en, hon är grevinna av Anjou, hon ärvde den efter sin mor
– Det finns egentligen bara en titel som jag tar på allvar och det är den som beskyddaren. Den betyder väldigt mycket för mig
– Det kan jag förstå det är ett ärofyllt uppdrag ni har du och din blivande fru
– Ja säger han, men jag gör det men lätt hjärta, jag älskar de där två. De har räddat mitt liv så många gånger att jag aldrig kan betala tillbaka
– Jag förstår säger jag, jag förstår också om familjen känner en viss vad skall jag säga stress för att jag är här. Men tro mig vi vill ingen illa, tvärtom faktiskt, valet blev det rätta, vi vet vår plikt och vi gör den med ära
– Vi vet och vi är väldigt tacksamma för det ni gjort Seji, alla här är väldigt tacksamma för era uppoffringar. I synnerhet dina, vi vet vad det kostat dig, eller vi vet inte din historia. Men det som de två valt att berätta om dig så är vår respekt och kärlek till dig och din familj omätbar. Så om du känner något så är det respekt min vän, jag hoppas att jag får säga vän till dig
Jag tittar på honom och jag ser att han menar det han säger. Det gör mig glad och rörd
– Ja säger jag, jag skulle se det som en ära om du ville kalla mig för din vän. Jag har inte så många sådana. De signaler ni skickar ut är så många och tvetydiga så jag visste inte hur jag skulle tolka dem
– Hur menar du? Säger han allvarligt
– Att jag inte vet hur jag skall tolka dem, som rädsla eller kanske som du säger respekt. Men jag känner rädsla, jag trodde att det berodde på oss men jag kanske tolkar mina känslor mot oss fel. Men någon här är väldigt rädd
– Har du pratat med Niklas om detta?
– Nej jag ville inte tränga mig på, och jag kan förstå om någon här vet om vår roll i detta och de är rädda för att vi skall hitta på något
Jag ser att han fokuserar, jag ser att Niklas kommer fram till oss
– Hej
– Hej säger jag
– Vår vän här trodde att någon inte gillade att de är här
– Jag kan känna säger jag svårt att förklara
– Ingen fara jag förstår, vad känner du?
– Rädsla säger, någon är väldigt rädd
– Jaså säger Niklas, kan du känna vem?
– Nej det är så mycket människor och en massa starka känslor så jag kan inte säga vem det är. Men någon är väldigt rädd, för vad vet jag inte men jag tror att något kommer hända. Jag har förberett mig på att det skulle komma en attack mot oss, men det kanske inte är så, när din bror berättade om vad ni känner för oss så blev jag fundersam
Jag ser att Niklas fokuserar och han tittar på mig
– Du har rätt säger han, någon är rädd väldigt rädd. Gwen
– Ja
– Kom
– Javisst
En ung tjej kommer gående och hon tittar på mig och ler
– Hej säger hon, ni har så behagliga färger i er familj
– Tack säger jag, färger?
– Gwen ser färger runt människor och hon är vår radar när det kommer till att hitta folk som inte är så snälla. Seji säger att någon är rädd, men han kan inte säga vem. Jag känner det också och jag inte i heller säga vem. Ser du något underligt?
– Som vad?
– Någon är rädd för att något skall hända säger jag, vad vet jag tyvärr inte
– Har någon annorlunda färg mot annars? Frågar Niklas
– Ja Jörgen, men det handlar nog om din syster säger hon
– Förlåt?
– Det får hon berätta själv säger Gwen det är inte min uppgift, han är rädd, men det är inte sådan rädsla som ni du pratar om misstänker jag
– Nähä
Hon tittar över salen och sen går hon mot dörren och tittar mot stranden, sen går hon ut. Vi följer efter henne, hon går ut i sanden, hon är som en hund som har fått upp ett spår. Morgondis kommer fram till mig och han utstrålar vaksamhet
– Morgondis är på tårna säger jag
– Jaha säger Niklas
– Gwen? säger Jesper
– Vänta säger hon, jag känner det också nu men alla ser ut som vanligt, jag förutom Jörgen då, men där handlar det om annat
Hon går vidare och letar, vi följer efter henne
– Personalen? Frågar jag
– Nej säger Gwen inte vad jag ser
– Nähä säger jag, saknas det någon därinne, som var här igår också?
– Hm säger Niklas, Berith
– Ja någon mer?
– Agnetha säger Jesper
– Elisabeth
– Vad har de för sig fråga Niklas
– Jag vet vem Berith är men inte de andra två säger jag
– Agnetha är Ante och Jörgens mamma, Elisabeth är Rebeckas mor
– Aha säger jag, skulle de kunna vara rädda för något?
– Hm Berith har alltid en massa för sig säger Niklas
– Fortfarande säger Jesper?
– Hon är hon
– Elisabeth?
– Kanske säger Niklas, inte för att jag vet vad det skulle vara
– Agnetha?
– Hon oroar sig för Jörgen, han har inte återhämtat sig från det som hände med Anna
– Det kommer hans syster rätta till säger Niklas
– Förlåt säger jag
– Din syster sa att blixten slagit ner eller hur?
– Ja säger jag
– Jörgen är den blixten, men han är inte medveten om det, din syster försöker få honom att inse det
– Aha okej då lämnar vi det till henne säger jag, jag har full tillit till min syster säger jag
– Bra säger Niklas och ler
– Var uppmärksam Gwen
– Ja säger hon jag lovar
– Tack Seji för varningen
– Ingen fara säger jag, jag bara säger vad jag kände. Någon är rädd för något, och eftersom den känslan är så påtaglig så är någon verkligen rädd för något. Som jag sa jag trodde att den berodde på oss
– Ingen här känner så mot er, det kan jag lova säger Niklas bestämt, vi har förberett de våra på er. De visste att ni skulle komma och vem ni är. Ja så mycket vi kunde berätta
– Jaha säger jag och ler. jag trodde ni visste allt
– Det gör vi men vi berättar inte allt, allt är inte vårt att berätta
– Tack säger jag, det finns vissa saker jag skulle vilja berätta själv
– Det förstår jag säger Niklas, som Tchad?
– Bl.a. det var ingen trevlig plats
– Herregud säger Gwen och tittar på mig, så mycket smärta
– Förlåt?
– När du sa Tchad så ändrade du färg, den skrek smärta den färgen du fick
– Jaså säger jag, ja jag känner smärta från det stället. Jag upplevde smärta där, inte bara egen utan andras med. Det jag såg och upplevde där, inte för att förringa det ni upplevde på er resa för att hämnas din mor Gwen, men det var som en kvällsbris i jämförelse. Jag vet till vissa delar av det som ni upplevde där, vi följde efter er. Det som ni upplevde i Mexiko i det där huset Jesper och Niklas. Det var vardagsmat i Tchad. Jag har sett män utföra de mest groteska våldtäkter ni kan tänka er. Jag har sett män äta andra människor när offren fortfarande levde, jag har sett män kasta spädbarn upp i luften och öva skytte mot barnen, jag har sett män, kvinnor och barn bli skändade på de mest brutala vis. Jag blev galen en natt där, jag tappade fattningen fullständigt. Jag är inte stolt över vad jag gjorde den natten, jag har aldrig berättat exakt vad jag gjorde då, jag vet inte om jag någonsin kommer göra det. Men det som egentligen skrämde mig mest var att mina kamrater blev arga på mig för att de inte fick döda de med. Det skrämde mig mer än något annat. Det var då jag till slut insåg att vi höll på att bli som dem. Vissa hade redan blivit det.
Jag blinkar bort ett par tårar
– Hur skall jag förklara? Jag vill inte skrämma dig Gwen
– Ingen fara säger hon, jag är inte rädd
– I mina ögon så är du ett barn och ett barn skall inte behöva höra vad andra människor kan göra mot varandra
– De som mördade min mor, mina syskon och min styvfar sköt dem så att de delades på mitten
– Jag förstår, säger jag. Jag dödade inte rent den natten, och det värsta av allt jag njöt av det jag gjorde. Det kom ett antal lastbilar till vårt läger. De som kört lastbilarna var så tagna av det som hänt att jag undrar om de någonsin fick tillbaka sitt förstånd. Vi hjälpte dem till vår sjukvårdsplats. En av mina kamrater öppnade baksidan på den ena lastbilen och svor. Jag gick dit och tittade in, det som jag såg där var brutalt, ingen av dem som låg där hade någon hel kroppsdel. Barn som saknade armar och ben. Framförallt en liten flicka, hon kan ha varit max två eller tre år gammal fastnade på min näthinna. Hon tittade på mig med anklagande ögon och det var som hon sa – varför? Vi samlade ihop vår utrustning och satte oss i våra fordon och körde. Vi körde i en timme sen såg vi eldarna. Vi stannade och jag hoppade av. Jag satte mitt gevär på marken och tittade i kikarsiktet. Det jag såg gjorde att jag tappade det sista förstånd jag hade kvar. Det första jag såg var hur en av rebellerna högg av händerna och fötterna på en flicka så att hon inte skulle kunna springa iväg när han skulle våldta henne. Han hade sin lem ute och den stod redo. Han hade huggit av båda fötterna och ena armen när jag såg honom. Jag sköt, hans huvud exploderade. De var så höga på Kat att ingen reagerade. Jag flyttade siktet och såg en annan man stå med sin lem i munnen på ett spädbarn samtidigt som en annan försökte tränga i barnet, jag sköt igen och båda deras huvuden exploderade. Fortfarande reagerade ingen, jag flyttade siktet igen
Jag tystnar och jag hämtar andan, jag har inte märkt det men fler från deras familj har kommit fram till oss, Annika, Sean, Esmeralda, Ilse, Alex, Rebecka, Simon, Isabella, James och Jasmine står där. Jag anar att Niklas lyfter handen
– När jag flyttade siktet så såg jag en av deras ledare stå med en flicka på kanske fem år. Han trängde in i henne med sin machete samtidigt som han hade sin lem i handen. Han delade henne på mitten och onanerade samtidigt. Jag tryckte av och sköt honom i könet, jag såg hur hela hans underliv exploderade. Jag tappade fattningen, jag släppte geväret och sprang, det var ungefär tusen meter dit, jag sprang de tusen meterna som det kändes på tio sekunder. Det tog säkert längre tid, jag lös kraftigare än jag gjort någonsin, jag såg hur tre män kastade spädbarn upp i luften och sköt mot dem, jag högg av dem deras armar och ben och lämnade dem, nästa offer satt och skar bitar av en pojke som fortfarande levde, han gick samma öde tillmötes, jag gjorde likadant med alla de som var där. Alla femtiotrestycken. Av de tvåhundra som bodde i den byn så överlevde fem barn och tio vuxna. Mina kamrater blev arga för att de inte fick delta i slakten. De enda som jag dödade rent den natten var dem som jag sköt med geväret resten lemlästade jag. Jag dödade inte rent. Detta var bara en natt av många, vi var där i två år och detta var bara en natt av många, men det var enda gången som jag tappade det fullständigt. Den natten som jag egentligen blev mest känd för när jag dödade fyrahundra på det där omöjliga uppdraget som de skickade iväg mig på, så dödade jag rent varenda gång. Jag dödade snabbt och rent, men inte den natten, den flickans blick fick något i mig att klicka till. Jag slaktade, jag dödade inte. Jag lämnade dem där för att asätarna skulle ta hand om dem. När jag kom tillbaka till lägret så la jag mig i fosterställning och grät. Den andra gången jag gjorde det där i Tchad, var på det där omöjliga uppdraget. När jag tydligen räddade James, min chef skickade iväg, de hade fått information om att de fem högsta ledarna för rebellerna skulle samlas på samma ställe. Jag gav mig iväg och tog mig till deras mötesplats. Det försiggick en hel del skändligheter där med men om man nu får säga så, så var det inom kontrollerade former. Ingen slakt eller liknande men en del skändligheter. Det var runt 400 rebeller där, av de 400 så var kanske 100 deras bästa, inhyrda legosoldater, de kom överallt ifrån, Europa, Sydafrika USA, osv. Men i alla fall, jag skulle inte överlevt det. Men jag gjorde som Ceasar, jag kom, jag såg, jag segrade. Jag tänkte som så, dödade jag de fem så skulle kanske en del av legosoldaterna inse att de inte skulle få betalt så deras jakt på mig skulle bli sval. Jag hade fel, de jagade mig de med, men jag dödade dem till sista man. När jag kom tillbaka till lägret så somnade jag, när jag vaknade så fick de klippa och skära av mig min uniform. Men inte ens den natten så tappade jag fattningen så som jag gjorde den där fatala natten. Jag har ägnat varenda dag sedan dess för att göra botgöring och jag kommer ägna varenda dag resten av mitt liv åt botgöring för de två åren Tchad, men i synnerhet den natten.
Jag känner Jasmine ta min hand, hon torkar tårarna som rinner längs med mina kinder, jag tittar på henne och ler
– Min fru räddade mitt förstånd där, jag plockade fram hennes näsduk och luktade på den. Hennes doft räddade mig, när jag stängde ögonen så var det ditt leende jag såg Jasmine.
– Jag är väldigt tacksam säger Isabella milt, att du indirekt räddade min man
– Jag hade inte en aning om det säger jag
– Karma säger Niklas
– Eller en bok fan kanske säger jag och ler
– Det skulle inte förvåna mig säger Niklas och ler
– Jag kom egentligen för att hämta dig min man säger Jasmine, din dotter vill träffa dig
– Givetvis säger jag, men innan jag går så vill jag bara säga att någon här på ön är rädd för något, vad vet jag inte. Men min känsla är att det inte är någon positiv rädsla
– Nej säger Gwen, jag känner det också, men jag ser inget konstigt, jag kommer hålla utkik jag tycker att ni andra skall göra det med
– Ja säger Niklas, jag har känt det jag med
– Jag trodde att det berodde på att ni var på tårna på grund av mig och min familj, för det vi är. Men som jag sa till Niklas, vi är väldigt glada att valet blev rätt. Vi kan vara det vi är ämnade för, att vakta. Inte vara bödlar
Jag tar Jasmine i handen och går mot vår dotters bungalow, vi kommer fram och Jasmine sätter handen på handtaget och öppnar dörren. När jag kommer in så ser jag min dotter sitta vid en spegel och titta på sig själv
Hon ser nervös ut och jag går in och sätter mig bredvid henne, jag säger inget, jag tittar på henne i spegeln och ler, hon ser på mig och ler tillbaka
– Hej far
– Hej min dotter, hur är det?
– Nervöst
– Det kan jag tänka mig, jag hann inte bli nervös igår för allt gick så snabbt. Du har haft längre startsträcka än mig
– Ja far
– Vad är du nervös för?
– Att han skall springa sin väg, att allt detta bara är en dröm osv.
– Han kommer inte springa, han älskar dig djupt Aisha, jag har vissa förmågor, de har du med nu. Men i alla fall jag kan känna vissa saker och han älskar dig djupt min dotter. Jag kan nog nästan lova dig att han pratar med någon nu om hur nervös han är och att han är precis lika rädd som du för det som du är rädd för. Sen när vi går ut genom dörren där tillsammans så kommer alla farhågor blåsa bort. Han kommer stå där och vänta på dig. Han kommer se dig och han kommer tappa talföret för att du är så vacker. Du kommer att få hjälpa honom att fokusera på vad påven säger. Ni kommer säga ja tillvarandra och sen så kommer ni starta er resa tillsammans. Ni kommer bråka, ni kommer älska, skratta, gråta, känna sorg och ni kommer göra allt detta tillsammans för resten av era liv. Ni kommer bli nervösa när ni blir med barn, och ni kommer känna en obeskrivlig lycka när ni blir föräldrar. Det är största man kan få uppleva. Att bli förälder, oavsett vad jag upplevt i mitt liv så är det de största ögonblicken i mitt liv. När du och Hope kom in i mitt liv, din mor känner säkert samma sak. Det är få saker i livet som kan mäta sig med det.
– Tror du han älskar mig far
Hennes röst är ynklig
– Ja min dotter jag vet att han älskar dig, som jag sa jag kan känna av människor. När vi hade vårt samtal innan han och jag, så kände jag hans kärlek till dig min dotter. Han älskar dig djupt
– Kan du berätta om något från ditt liv, något som får mig att glömma min rädsla
Jag tittar på henne och ler, jag söker i mitt minne och jag letar djupt
– När jag kom till min far, din farfar så hittade han mig på en strand. Jag öppnade ögonen och i min förvirrade dimma som jag befann mig i så trodde jag att han var en demon
– En demon?
– Ja Aisha säger jag och ler, en demon. Men det visade sig att han var min far och den direkta anledningen till att vi sitter här idag. Men i alla fall han bar mig tillbaka till sitt hus och lämnade mig till en kvinna som skötte hushållet där. Hon hette Mita. Jag sov i femdagar, min far använde Tau, Tau för att hela mig, han visste vem jag var när han fann mig där på stranden och han visste att det var gud som skickat mig till honom. Han var väldigt troende min far
– Trodde han på gud?
– Ja säger jag, han var katolik och väldigt troende
– Hur är det möjligt?
– Jag vet inte men jag tror att när han hoppade av Yakuzan så fann han en präst och biktade sig. Jag vet inte men jag tror att det var så. Det är den del av hans liv som jag inte vet något om, hans tro.
Jasmine borstar hennes hår och ler mot mig, jag tittar på henne och ler tillbaka. Aisha känns lugnare nu
– Hans tro var privat, vilket jag anser att all tro skall vara. Den är varje människas rättighet. Min far var väldigt noga med att inte tvinga sin tro på mig. Jag fick välja själv om jag ville tro och vad jag trodde på. Precis som jag inte skulle få för mig att tvinga på någon min tro
– Vad tror du på far?
– Jag tror på karma, jag tror inte att det sitter en farbror i himlen och pekar på oss. Jag tror att det finns något runt omkring oss som ibland ger oss en knuff i rätt riktning så att säga, ibland så lyssnar jag, ibland inte, beroende på om jag lyssnar eller inte så får det konsekvenser, karma.
– Vad hände när du kom till farfar?
Innan jag hinner svara så knackar det på dörren, jag reser mig och Hope, Morgondis och Ana står där. Jag öppnar dörren och de kommer in. De har varsin klänning under armen
– Hej säger Hope
– Hej säger jag
– Aisha, jag älskar dig och du är min syster, jag är väldigt glad att du vill att jag skall vara din tärna, men förväntar du dig att jag skall ha denna på mig?
Hon visar klänningen och jag ler, Ana skrattar tyst och himlar med ögonen
– Ja säger Aisha vad är det för fel på den?
– Förutom att jag aldrig haft en klänning på mig så är den otymplig
– Du kommer att bli väldigt söt i den
– Jag söt?
– Ja min kära syster du är väldigt söt och jag vet att du kommer krossa en massa hjärtan när du växer upp
– Pojkar menar du?
– Ja säger Aisha
– Jaja det tar vi när det kommer men måste den vara så opraktisk?
– Vilken?
– Klänningen, jag kommer inte kunna röra mig i den
– Ta på den säger jag och ler, så får vi se hur opraktisk den är
Hon tittar på mig och jag ler
– Tack ni båda säger jag
– Ingen fara far säger Hope, jag kommer se väldigt söt ut i den, men vi hörde er så vi tänkte att vi kunde hjälpa till och få henne att lugna ner sig
– Som sagt tack ni båda
– Ingen fara brorsan säger Ana
Hope muttrar och går på, hon klär på sig klänningen och när hon är klar så tittar hon på Aisha
– Du ser?
– Du är bedårande min syster säger hon
– Men hur skall jag kunna gömma mina vapen i den här
– Va?
– Ja hur skall jag kunna skydda dig utan mina vapen?
– Skydda mig?
– Ja du kommer vara rent snurrig av kärlek så att du inte kommer att kunna skydda dig själv så det får jag och Morgondis göra, och i denna hur skall jag kunna skydda dig
– Så snurrig kommer jag inte vara säger Aisha förnärmat
– Jaså? Du tror ju redan att han inte älskar dig? Att han inte avgudar marken du går på, om inte det är ett bevis på hur snurrig du är så vet inte jag
Aisha stirrar på henne och sen börjar hon skratta
– Tack min syster
– Ingen fara säger Hope och ler, jag kommer bära denna med stolthet och skulle någon försöka något så kan jag nog gömma en kniv eller två ibland kläderna
– Haha ja det skulle inte förvåna mig
– Jaha Ana säger Hope, när skall du göra något åt honom?
– Jag gör, säger Ana
– Bra säger Hope, hur pass skadad är han?
– Väldigt, hon dog rätt brutalt
– Hur hanterar han det? frågar jag
– Illa säger Ana, han anser att det var hans fel att hon dog
– Var det, det?
– Hm nej, det var den förbannade bokens fel
– Jaså, hur?
– Han skall gifta sig med mig har den bestämt, men han är arg på boken så jag kommer att få jobba hårt för att få honom att se mig
– Har de inte försökt förklara för honom?
– Jodå både Niklas och Rebecka, ja hela familjen har försökt förklara för honom, hans bror som också tydligen fick smaka på bokens avigsidor har försökt förklara för honom
– Vill du att jag gör ett försök, jag har fått smaka på vad den där boken kan ställa till med
Ana tittar på mig och sen på Aisha, Jasmine och Hope
– Du skyddar mig fortfarande min bror
– Alltid syrran, det åskar ute och jag delar med mig av mitt beskydd
– Vadå? frågar Aisha
– När vi var små och fortfarande bodde tillsammans så var Ana rädd för åska. När det åskade så kröp hon ner i min säng och jag skyddade henne. När vår styvfar blev elak så skyddade jag henne. När de sprängde vår båt så skyddade jag henne. Det är en storebrors lott i livet att skydda sina syskon
– Så är det säger Ana, och han skyddar mig fortfarande, du får gärna göra ett försök
– Ja säger jag då gör jag det
– Du skulle berätta om farfar säger Aisha
– Som sagt när jag kom dit och vaknade så matade Mita mig och när jag skulle tacka henne så kunde jag inte prata, på sexmånader så fick jag inte fram ett ord över mina läppar förrän jag räddade hans liv. När jag talade för första gången så det jag sa var fara. Min far vaknade tittade på mig och nu när jag tänker tillbaka så verkade han inte förvånad över min förmåga att tala, framförallt inte över att jag talade på japanska. Men i alla fall jag klättrade upp i taket och gömde mig. Far hämtade sitt svärd, ställde sig mitt i rummet och blundade. Sen dödade han tre från ligan. Jag hoppade ner och bad honom träna mig i att döda. Hans svar var, nej jag ska lära dig att leva. Sen satte min träning igång. Vi fuskade, men det minskade inte min träning, jag tränade sexdagar i veckan. Den enda lediga dagen var fredagar. Då hade er farfar annat för sig
– Vad? Frågar Aisha
– Han besökte den lokala bordellen
– Prostituerade?
– Geishor, i japan så är det inget dåligt yrke, tvärtom faktiskt
– Jaså?
– Min farmor er gammelfarmor hade det yrket. Hon drog på sig skulder dock, eller om andra krafter var i spel men oavsett, hon blev tvungen att sälja er farfar till den lokala Oyabunen, han skickade honom till Tenshin och sen är resten historia. Vi sitter här och förbereder dig för din stora dag Aisha
– Karma
– Karma säger jag med ett leende
Det knackar på dörren och Ana öppnar, Rebecka kommer in
– Hej säger hon, det är en timme kvar tills det är dags
– Jaha säger jag då skall jag börja klä på mig jag med
– Uniformen?
– Jag vet faktiskt inte säger jag, vi får se
– Ja säger hon med ett leende, tack för att du delade med dig av din historia
– Det kändes rätt säger jag, vi är inte här för att skrämmas. Tvärtom faktiskt
– Vi vet och jag beklagar om er uppfattning varit att ni inte är välkomna
– Det var jag som missuppfattade situationen helt enkelt, överträning kanske
– Kanske det säger hon med ett leende
Jag slåss av hur vacker hon är
– Jag kommer att prata med Jörgen, hette han så? För min systers räkning. Han är utvald att bli hennes, jag skall försöka få honom att inse det
– Bra säger Rebecka, jag hoppas verkligen att du når fram, vi andra har försökt och det har varit som att köra huvudet i en sten, vi brukar inte misslyckas så vi är lite frustrerade
– Jaså säger jag, det kanske är min lott att få honom att förstå. Det är kanske min karma
– Kanske det säger hon med ett leende
– Vi får fortsätta historien vid ett senare tillfälle Aisha
– Ja far säger hon, tack för hjälpen
– Ingen fara säger jag och ler
Jag går ut ur Bungalowen och går mot min och Jasmines, Berith kommer gående mot mig och hon ler
– Hej Michal
– Hej Berith säger jag allt väl?
– Jodå jag skall inte klaga
– Så bra, vi ses sen
– Det gör vi
Jag går vidare och kommer fram till vår Bungalow och går in. Jag går bort till min väska och plockar fram min smoking. Jag tittar på den och när jag håller den i mina händer så slår minnena av Marie mig
Jag lägger ner på sängen och tittar på den. Den tillhör en annan del av mitt liv, jag kommer inte hade den på mig. Jag tar fram min uniform och tittar på den, jag lägger ner den och skakar på huvudet
Jag rotar vidare i väskan och jag tar fram den blåa uniformen som jag fick av Jim. Jag tittar på den och den påminner mig och Jessika. Jag lägger tillbaka den, jag känner min hand röra vid min dräkt från Tenshin
Jag tar fram den och tittar på den, jag tar den på mig, jag sätter mina svärd på plats och tittar mig i spegeln. Jag ler.
– För dig far viskar jag
Dörren öppnas och Jasmine kommer in, hon tittar på mig och ler. Hon går fram till mig och kramar om mig. Jag kysser henne och hon kysser mig. Hon släpper mig och tar fram sina kläder
Hon klär på sig och sätter upp sitt hår, när hon är klar så går vi ut ur bungalowen. Vi går ner i sanden och jag går bort till Aishas Bungalow
– Vi ses på en stund säger jag och kysser henne
– Det gör vi säger hon och ler
Jag går fram till dörren och knackar på
– Kom in säger Aisha
Hope och Ana sitter där, de har bytt om och är klara. Jag tittar på dem och ler, de tittar på mig och ler de med. Jag hör hur musik börjar spelas och vi reser oss. Ana och Hope går före mig
Vi går långs med stranden och fram till baldakinen. Mattias står där, Jesper och Niklas står där de med, jag stannar och låter Ana och Hope gå lite före mig. Jag känner Aisha darra lite och viskar
– Andas
– Ja far säger hon och ler
Vi går fram och jag lämnar henne där. Jag går och sätter mig hos Jasmine, ceremonin går bra, de säger ja båda två. De sätter på varandra ringarna och brännmärkningen går bra
När de är klara så börjar festen, det är fri placering precis som det var dagen innan och alla hjälps åt med maten. Jag kastas tillbaka till min tid på stranden på Hawaii. Jag fuskar och helar dem, de tittar tacksamt på mig och jag blinkar
– Så du hedrar Tenshin idag säger Yoshina
– Ja syrran, vi pratade om far innan idag, han är med oss här idag i anden
– Passande säger hon, han är min far med men jag kände honom aldrig
– Jag tror inte att någon kände honom fullt ut. Vi har läst hans dagböcker, men de berättar inte vem han var till hundra procent
– Han var en spännande man har jag förstått
– Ja på många vis
– Vi kommer åka tidigt i morgon säger Yoshina, kommer ni förbi skolan?
– Ja säger jag, vi skall åka till japan och visa Aisha hennes hem där. De har säkert planerat en smekmånad så jag kan inte säga när vi kommer dock. Men jag skulle vilja att Aisha blev testad och upptagen
– Då får vi ombesörja det säger hon med ett leende
– Tack syrran säger jag med ett leende
– Ingen fara brorsan säger hon och skrattar till
Hon kramar mig och går iväg, jag tittar mig omkring och jag ser Jörgen som han heter stå ute på stranden. Jag går mot honom, när jag närmar mig honom så hör jag att han gråter tyst. Jag ställer mig bredvid honom och tittar ut på havet
– Jag pratade med månen i åtta månader när min första fru dog, den var en väldigt bra lyssnare men jag fick inga svar. Får du?
Han vänder blicken mot mig och tittar på mig, jag ser att han bär på väldigt mycket smärta
– Vadå pratade med månen?
– Jag förlorade min första fru till cancern, mitt sätt att hantera den förlusten var att isolera mig fullständigt, jag rymde till Amazonas djungler och bodde med en indianstam och jag pratade med månen varje kväll. Om livets orättvisor, den svarade mig inte. En dag så fick jag reda på om en strand på Hawaii, tydligen samma strand som Sean bodde på. Men i alla fall jag fick tips om den stranden och att månen var magisk där. Så jag åkte dit för att se om den svarade mig där, jag satt i åtta månader på den stranden och försökte få svar. Men den svarade mig inte där i heller, så jag packade ihop mina saker och bestämde mig för att dö. Jag var tom ändå så då kunde jag lika gärna dö, jag glömde vad jag lovat min fru
– Som var säger han, mindre aggressivt
– Att leva och älska, med sina sista krafter när jag höll henne i famnen och hon tynade bort i mina armar så fick hon mig att lova henne att leva och älska. I alla fall jag åkte till Marseille, jag hade retat maffian där ett par år tidigare, jag tänkte jag dödar så många jag kan innan de dödar mig. Till min förbittring så hade de glömt mig. Så jag bestämde mig för att åka hem till japan och pröva mina chanser med Yakuzan i stället. Jag hade retat dem med när jag högg huvudet av deras ledare. Ett telefonsamtal förändrade allt, en kvinna från mitt förflutna ringde och jag svarade. Jag förhandlade med mig själv innan jag svarade. Hade jag inte svarat där och då så hade det fått konsekvenser inte bara för mig utan även för alla på hela planeten, dig med
– Förlåt?
– Om jag inte svarat där och då så hade jag åkt till japan och jag hade förmodligen dött och då hade kanske valet som gjordes åt Rebecka och Niklas blivit annorlunda och då hade du också påverkats
– Hur menar du?
– Du hade förmodligen aldrig träffat din hustru och du hade förmodligen aldrig träffat din rätta hustru
– Min rätta vadå?
– Jag har inte bara en gång utmanat den där förbannade boken, jag har varit envis nog att göra det två gånger, när min svärmor bankat in lite vett i huvudet på mig och sett till så att jag började leva igen och försökte para ihop mig med en massa kvinnor så såg hon till att jag fick träffa min syster Anastasia som jag trodde var död. Men i alla fall vi gjorde det vi gör och när jag var i Paris så träffade jag en kvinna där. Vi blev förälskade och valde att leva tillsammans. Vi fick Hope och två magiska år tillsammans, sen dog hon också från mig, på grund av den förbannade jävla boken. Hope skulle också dött där, men boken hade förbarmande för att en kvinna lurat mig. En kvinna som uppfostrat mig men visade sig vara en lurendrejare. Men i alla fall Marie dog och jag fick sent omsider reda på sanningen om att Jasmine var min utvalda, henne jag lämnat, hon som var min första kärlek men där plikten tvingade mig att lämna henne. Vi styrde inte över det vi två, men i alla fall igår så uppfyllde vi vårt öde. Jag delade med mig av detta för att, vi kan kämpa emot vår karma och ju mer vi kämpar desto mer ont får vi. Men jag har märkt att omfamnar jag min karma så blir jag belönad
– Det gör så förbannat ont
– Jag vet, viskar jag tro mig jag vet, jag har begravt två kvinnor jag älskade. Jag vet precis vad du känner. De andra som talat med dig kan inte relatera till det du känner, möjligtvis min svärson, han har också råkat utför den där förbannade boken. Isabella med, den verkar tycka att tumörer i hjärnan är en bra utväg för vissa, jag vet inte vad som hände din fru men tro mig när jag säger att jag vet precis vad du går igenom. Jag hanterade det bättre andra gången, jag hade Hope då så jag fick lägga allt mitt fokus på henne. Att ta ditt liv är inget bra alternativ, helt ärligt så tror jag inte att boken kommer tillåta det
– Jag hatar den förbannade jävla boken
– Tro mig det är vi en hel del som gör, men du kommer inte vinna något på att hata den
– Vad fan skall jag göra då?
– Leva och älska säger jag med ett leende, mitt tips är lyft på huvudet och gå bort till min syster och säg hej. Ta det därifrån
– Anastasia?
– Ja gå bort till henne och säg hej, börja där och se vad som händer. Hon är en bra lyssnare min syster
– Ja säger han, tack för samtalet du är den förste som kunnat sätta ord på det jag känner
– Ingen fara, jag bara delade med mig av mina erfarenheter, jag har varit där så jag vet precis vad du känner och jag har övervägt samma alternativ som du. Men gå bort till min syster, säg hej
– Bara säga hej?
– Ja säger jag och ler
– Då gör jag det
– Det kan vara din telefonsignal så att säga
– Kanske det säger han
Han tittar mot Ana, tar ett djupt andetag och går över stranden och fram till Ana, jag ser honom sträcka fram handen och presentera sig. Ana ler och tar hans hand och jag ser hur det gungar till. Niklas och Rebecka tittar på mig och ler
Jag ler tillbaka och tittar på min dotter och jag ser hur hon strålar, jag vänder mig mot månen och tittar på den, jag känner hur Jasmine kommer fram till mig och kramar mig bakifrån och lägger sina armar runt mig
Jag hör steg i sanden och Niklas kommer fram tillsammans med Rebecka
– Tack Seji
– Ingen fara, jag berättade bara om mina samtal med månen
– Förlåt säger Rebecka
– När jag förlorade min första fru så isolerade jag mig och hade samtal med månen i femton eller sexton månader. Det var långa monologer, jag berättade bara att månen inte har svar, det är en fantastisk lyssnare men den har inga svar. Min syster har kanske svar åt honom så jag bad honom att prata med henne. Hon är en bra lyssnare och hon har bra svar
– Han är min äldsta vän säger Niklas, hjälper detta honom att komma tillbaka så kommer vi att vara skyldiga dig ännu mer
– Ni är inte skyldiga mig något, jag har min giri precis som ni har er. Jag bara uppfyller den precis som ni gör
– Nej min vän, detta är mer än giri, det är familjen. Vi är skyldiga dig allt
– Nåja inte allt säger jag och ler, utan er så hade jag inte haft en mening i livet
Jag tittar mot Ana och hon strålar, jag känner hur tårarna rinner på mina kinder och Jasmine torkar bort dem. Jag ler mot henne och ger henne en puss.
– Skall vi gå tillbaka?
– Javisst säger de andra
Vi går över sanden och kommer tillbaka till uteplatsen, jag går fram till de jag känner och pratar med dem, efter ett par timmar så reser sig brudparet och går bort till sin bungalow. Vi andra stannar kvar och pratar
Jag märker att min syster och Jörgen har försvunnit, jag ler och önska henne lycka till. Jag tittar på Jasmine och hon på mig, vi reser oss och går till vår Bungalow. Vi går in och jag klär av mig min kimono, hon tar av sig sina kläder
Vi står nakna inför varandra och jag går fram till henne och tar henne i mina armar och kysser henne, hon kysser mig tillbaka och vi lägger oss i sängen. Mina tunga utforskar hennes kropp
Jag finner hennes kön och jag slickar henne länge och jag får henne över krönet. Hon tar mitt kön i sin mun och ger mig njutning. Jag drar upp henne och lägger mig på henne, jag tar mitt kön i handen och sätter den mot hennes
Jag glider in och tar henne med långa jämna tag och jag känner hur vi blir ett. Jag ökar takten och driver henne till ytterligare en orgasm. Jag tar henne genom den. Hon ställer sig på knä och jag låter mitt kön glida in i henne
Jag smeker hennes andra hål med mina finger och jag hör hur hon stönar. Jag ökar takten och känner hur min orgasm byggs upp och jag tar henne hårt och snabbt
Vi kommer tillsammans och låter orgasmen skölja över oss. Vi faller ihop på sängen och vi kysser varandra länge. Vi reser och går ut på balkongen och hoppar nakna i havet
Vi låter havet skölja bort spåren av vår älskog. Vi klättrar upp och går in i sängkammaren och lägger oss i sängen och somnar

• Väktarna Kapitel 1-3
• Väktarna Kapitel 4 – 6
• Väktarna Kapitel 7 – 9
• Väktarna Kapitel 9 – 10
• Väktarna Kapitel 11
• Väktarna Kapitel 12
• Väktarna Kapitel 13
• Väktarna Kapitel 14