Prolog
Jag tittar ut över det asurblåa vattnet från min balkong. Jag minns hur många år det tog innan jag ens vågade gå nära en vattensamling som var större än en vattenpöl. Jag minns egentligen inte hur jag hamnade i vattnet. Än mindre hur jag hamnade på den strand där Koi fann mig
Jag minns hur jag såg upp i hans mandelformade ögon där jag låg på sanden och trodde att jag kommit till helvetet och att en demon hade tagit mig. Jag brydde mig egentligen inte
Jag kände hur demonen lyfte upp mig och bar mig till hans hus. Jag kände hur han la mig på golvet. Det var ett väldigt mjukt golv kommer jag ihåg att jag tänkte innan mörkret föll över mig
Kapitel 1
Vad ett papper och tusch kan leda till…
Koi vaknade som vanligt med soluppgången, han reste sig från sin futon och gick ut ur rummet och satte sig på trätrappan som ledde ner till den fyrkantiga gräsmattan utanför hans rum. Han satt där och tittade upp på himlen
Han kände sig orolig som inför när han varit ung och känt på sig när hans far doppat näsan för djupt i sakén och skulle lära sina barn ett och annat som han sa. Då hade Koi haft samma känsla i magen som han hade nu
Hans far som dött i djunglerna under kriget. Koi skickade alltid en tacksamhetens tanke till den man som dödat hans far. Han var en elak satan hans far. Han mindes när de kom och lämnade hans fars svärd åt hans mor och den känsla av frid som infunnit sig hos Koi
Hans helvete var över. Ett annat tog vid, hans mor hade inget yrke så hennes enda sätt att tjäna pengar var att prostituera sig. Detta visste Koi ingenting om när han växte upp. Utan han levde som alla andra pojkar i hans by
När Koi var tio år så kom hans mor och meddelade han skulle åka iväg. Koi hade tittat på henne med oförstående ögon och med misstro. Åka iväg vad menade hon med det?
Hon hade samlat på sig skulder, upp över öronen. Den lokala Oyabunen krävde in sin skuld och Koi fick betala den. Han skickades iväg till en väldigt speciell plats. Den plats han hamnat på var inte så olik denna. Den var större men samma sak lärdes ut där som här. Konsten att döda
Kois tjänarinna kom ut med hans te. Han bugade sig och tackade Mita för teet. Hon bugade sig och gick iväg. Koi smakade på det bittra teet och han kände hur det spreds sig i hans kropp. Från magen och ut i hans lemmar
Han plockade upp en riskaka och tuggade frånvarande på den. Den där känslan av att något skulle hända kunde inte lämna honom. Han åt upp riskakorna och drack upp teet. Mita kom ut och plockade undan och han tackade för frukosten
Han gick in i huset och bort till ett annat rum och gick in. Hans träningsrum innehöll allt det som man kunde tänka sig behöva för att träna på det som han var känd för. Att döda.
Han var en erkänd lönnmördare som utförde sina uppdrag till punkt och pricka. Hamnade man på hans lista så var man död utan att veta om det, och man dog utan att vara medveten om att han varit där
Han tog fram sin katana och började dansa runt med det i de olika mönsterna. Han tränade i en timme och alla tankar försvann. Det var han och svärdet. När han var klar så gick han ut till tvätt – avdelningen
Han satte sig i badtunnan och lät det varma vattnet omfamna honom som en kärleksfull mor. Han stängde ögonen och tänkte tillbaka till de där åren innan han skickades iväg, när hans mor omfamnat honom innan han somnade
Det var fredag, sädtömningsdag som han kallade det, han skulle ta sig ner till byn och träffa en Geisha eller två, njuta och tömma sin säd. Han hade alltid samma rutiner och fredagar var sädtömningsdag
Han skulle njuta av en måltid i sällskap med en av kvinnorna, hon skulle spela för honom och hon skulle skänka honom njutning. För en natt så skulle han njuta. Han kände hur det ryckte i hans lem av förväntan på vad kvällen kunde erbjuda
Samtidigt så fanns den där känslan av obehag kvar, trots att han tränat och badat. Han reste sig ur badtunnan och klädde på sig sin dräkt. Han gick in i huset och satte sig i sitt meditationsrum och började med sin djupandning
Han satt där i en timme innan han kom tillbaka till verkligheten. Han hörde Mita tassa runt därute och sköta sitt. Mita hans trogna dam som han kallade henne. En dag så hade hon stått utanför hans dörr och sagt att hon skulle ta hand om hans hushåll
Han hade tittat på henne och bugat sig och sedan den dagen så hade hon ingått i hans hushåll. Hon skötte om honom som en mor, eller kanske en mormor. Han öppnade ögonen och sökte inom sig själv
Oron fanns kvar, Koi var fyrtiofem år gammal, han hade varit lönnmördare sedan den där dagen han skickades iväg från sin mor och till den där skolan. De första åren på skolan var ett veritabelt helvete men han lärde sig och efter ett antal år där så fick han lämna skolan
Han skickades till den Oyabun som satt honom på skolan, sjutton år gammal så skickades han ut på sitt första uppdrag. Han skulle döda en lokal konkurrent. Han fullförde sitt uppdrag och kom tillbaka med mannens huvud och bugade mot Oyabunen
I tio år så utförde han uppdrag för mannen som steg i graderna och till slut hamnade i det innersta rådet. En dag så hälsade Koi på hos Oyabunen och resultatet av det mötet blev att han dödade Oyabunen. Han gav sig av och bosatte sig i detta hus
Han visste att de sökt efter honom men de hade aldrig hittat honom. Han hade startat eget och han var nu ett väldigt eftertraktat namn när det kom till hans yrkesval. De hade hittat hans mor och de hade dödat henne för att locka fram honom
Han hade inte visat sig, han hade väntat och när de minst anade det så hälsade han på. Han anstiftade ett veritabelt blodbad så att Yakusan insåg att det var dumt att leta efter honom. De till och med anlitade honom med jämna mellanrum. Han tog alltid dubbelt betalt av dem och de betalade utan knot
Klockan började närma sig dags att gå. Han gick alltid de fem kilometerna till byn när det var fredag. Han funderade på vem han skulle välja idag. Han var en uppskattad kund på platsen dit han skulle. Lärkboet, kvinnorna där tävlade om vem skulle vara den lyckliga nästa gång Koi kom
Med honom var det aldrig bara sex, han visade dem hänsyn så att de kunde glömma sitt yrke för ett par timmar och nästan men bara nästan känna sig som vanliga kvinnor
Han tog på sig och gick ut från huset och ut på vägen. Han bodde vid havet men inne i skogen. Han kom ner på huvudvägen och började gå. Vägen låg nära vattnet, han kunde höra hur vattnet spolades in på stranden
Detta ljud skänkte alltid honom frid och han stannade och slöt ögonen och bara lyssnade. Ett ovanligt ljud hördes, ett gnällande som av ett barn, ett skadat barn hördes och han öppnade ögonen och sökte av stranden
Där låg en kropp, han gick fram till den och han tittade ner på barnet som låg där. Det var en pojke i kanske femårs åldern. Han var svarthårig, hans kläder var sönderrivna och han hade sår över hela kroppen
Han böjde sig ner, han var övertygad om att barnet var dött men när han kom närmre så öppnade barnet ögonen och viskade något han inte förstod. Han lyfte upp barnet och bar honom hem
Mita tittade förvånad upp när hennes husbonde kom tillbaka. Hon såg att han höll något i sin famn. Han gick raskt in genom grinden till huset och sa med hög röst
– Ring kvacksalvaren i byn
– Ja sa Mita
Hon gick snabbt in i huset och ringde till läkaren i byn. Han lovade att komma direkt. Hon la på luren och gick in i Kois rum. Hon såg att det låg en sönderslagen pojke på hans futon. Hon undrade vart han hittat pojken och vem han var
Det hördes en diskret knackning på en av shojin dörrarna och Mita öppnade. Läkaren stod utanför, han bugade sig och gick in. Mita visade honom till husbondens rum
Han gick in och han tittade ner på pojken. Han undersökte honom och kom fram till att det inte var något allvarligt fel på honom. Han rådde dem till att hålla koll så att pojken fick vätska i sig och avvakta natten så skulle han komma tillbaka dagen efter
Han reste sig och gick iväg. Koi tittade efter honom och muttrade något om pajas. Koi tittade på den lille pojken som låg på hans futon. Vem är du? Hans oro hade stillats och han kände harmoni
Så det var du som störde min karma tänkte han. Han reste sig och gick ut ur rummet. Han kallade på Mita. Hon kom gående mot honom och bugade sig
– Förberedd rummet bredvid mitt åt pojken
– Ja sa hon
– Tack
Han gick tillbaka in på sitt rum och satte sig på golvet. Han började lysa och la sina händer på pojken och efter tio minuter så slocknade han. Han tittade på pojken och viskade
– Nå min lilla ninja nu är du bunden till mig
Han reste sig och gick ut ur rummet, Mita kom gående och meddelade att rummet var klart
– Tack sa Koi
Han gick in på sitt rum och lyfte upp pojken och bar in honom på det som skulle bli mitt rum. Han la ner pojken på futon sängen och reste sig och gick ut ur rummet. Han tittade på Mita och sa
– Jag skall gå min runda, jag återkommer om ett par timmar
– Ja sa Mita
– Han kommer sova och vi skall låta honom sova tills han vaknar, han tillhör oss nu sa Koi
– Hai svarade Mita
– Om någon frågar så är han min son
Hon ryckte till omedvetet
– Innebär det något problem?
– Nej mästare svarade hon
– Tack Mita sa han
Han gick ut ur huset och gick tillbaks till vägen och tog sig ner till byn och spenderade natten på glädjehuset och tillfredsställde sig själv och en av kvinnorna där så att hon grät när han var färdig med henne
Han vaknade på morgonen och gick tillbaka till sitt hus och han tittade in i rummet där pojken låg och han såg att han sov fortfarande. Han satte sig på sin vanliga plats och Mita serverade honom hans Te och riskakor
Dagarna gick och de två i hushållet fortsatte i sina invanda rutiner. De väntade tålmodigt på att pojken skulle vakna ur sin dvala och komma tillbaka till de levandes värld på den femte dagen efter att Koi funnit honom så slog jag upp ögonen
Jag öppnade mina ögon och det första jag såg var att jag låg inomhus i ett hus. Jag vände på huvudet och tittade åt höger och såg ut i en trädgård. Den var vacker la jag märke till.
Jag vände huvudet åt andra hållet och såg att ditåt var inne i huset. Jag såg ryggtavlan på en liten man som såg vältränad ut. Han vände sig om och jag anade att jag kände igen honom
Demonen? Jag såg att han öppnade munnen och kallade på någon, jag hörde någon komma gående och en äldre kvinna tittade på mig och gick iväg igen. Jag försökte sätta mig upp och allt snurrade
Jag la mig ner igen och stängde ögonen, det blixtrade innanför mina ögon och jag svalde. Jag öppnade ögonen igen och kvinnan tittade på mig och hon satt på knä bredvid mig
Hon fyllde en sked med soppa och sträckte fram den mot mig. Jag öppnade munnen och hon stoppade in skeden försiktigt i munnen på mig. Hon matade mig och jag svalde girigt buljongen som hon gav mig
Jag kände hur kraften kom tillbaka i min kropp. När jag ätit upp så gav hon mig en mugg vatten och jag svalde vattnet och min torra mun upplöstes. Jag öppnade munnen för att tacka men inte ett ljud kom över mina läppar
Jag försökte igen men det var omöjligt att säga något. Jag tittade på henne och nickade. Hon log mot mig och klappade mig på kinden, jag la mig ner igen och vände mig på sidan och tittade ut mot trädgården
Jag kände att jag blev blöt på kinden, jag snörvlade till och fortsatte stirra ut i trädgården. Jag hörde hur huset talade till mig, jag hörde hur det sjöng och spelade en sorgsen sång för mig. En sång om saknad och vemod
Jag hörde mannen i andra rummet resa sig och gå ut genom en dörr, jag hörde hur hans fötter skrapade mot grus. Jag blundade och somnade igen. Jag vaknade och tittade mig omkring. Det var mörkt i rummet, dörren till trädgården var stängd
Jag försökte resa mig och denna gång så gick det bättre. Jag gick bort till dörren och sköt den åt sidan. Jag gick tillbaka till min säng och la mig och tittade ut i trädgården. Jag såg månen lysa upp ett av träden, det såg ut som om det stod i centrum i universum och det var vackert
Jag somnade om och när jag vaknade så satt den rara damen bredvid mig igen med skeden i högsta hugg, jag öppnade munnen och hon matade mig. Jag åt upp allt och drack det som hon gav mig. Jag öppnade munnen igen för att säga tack men precis som dagen innan så kom det inte ut ett endaste ljud ur min mun
Jag stängde den och böjde på huvudet, precis som dagen innan så log hon mot mig. Jag la mig på sidan igen och tittade ut i trädgården. Jag låg där hela dagen och Mita kom tillbaka tre gånger och matade mig. Jag åt upp allt och la mig ner igen
I tre dagar utspelade sig samma rutin innan jag reste mig upp och insåg att jag inte hade kläder på mig. Jag stod där naken och letade i rummet efter kläder. Jag såg att dörren sköts åt sidan och att den rara damen kom in i rummet
Hon tittade på mig och log, hon tog mig i handen och ledde mig ut ur huset och bort mot badtunnan. När jag såg vattnet så frös jag till och blev stel som en pinne och jag kunde inte röra mig
Jag hörde en mansröst säga något. Jag vände huvudet dit och jag såg demonen
– Jag tror att han är rädd för vatten, jag får visa honom att det inte är någon fara
– Ja sa Mita och släppte pojkens hand,
Hon såg att han tittade på henne med en rädsla i ögonen. Hon log och klappade honom på kinden. Pojken verkade slappna av lite. Hon gick in och jag stod där naken och undrade vad som skulle hända
Jag såg hur mannen klädde av sig naken och jag såg att han gick bort till badtunnan och klev i den och satte sig. Jag stirrade på honom och jag såg på hans tatuering som täckte hans kropp och jag blev fascinerad
Jag gick bort till tunnan och han reste sig, jag stannade och han klev ur tunnan. Han visade mig att jag skulle stiga i den. Jag tvekade men jag vågade inte trotsa demonen för då skulle han säkert äta upp mig
Jag klev i tunnan och sänkte mig ner i vattnet. Det var riktigt varmt men jag vågade inte säga något. Mannen gav mig en tvål och jag tvättade av mig. När jag var klar så steg jag upp ur tunnan och fick en handduk av demonen. Jag torkade av mig. Den rara kvinnan kom ut till oss och i sin famn hade hon kläder med sig åt mig
Jag började klä på mig och hon hjälpte mig med det. Jag öppnade munnen för att tacka men inte ett ljud kom över mina läppar. Jag böjde på huvudet och kvinnan klappade mig på kinden och log
Hon hade ett vackert leende som gjorde att jag kände mig trygg? Jag gick och böjde på huvudet mot demonen och jag anade ett leende på hans läppar och han böjde sitt mot mig. Jag gick in på mitt rum och satte mig och tittade ut på trädgården.
Jag satt där tills Mita kom in i rummet och tog mig handen och jag följde med henne. Vi kom in i en matsal och jag satte mig på golvet. På bordet så stod det flera maträtter. Demonen satt mitt emot mig och han började lägga upp mat på tallriken
Jag började ta mat jag med och vi började äta. När vi ätit i ungefär en halvtimme så satte jag ner min tallrik och öppnade munnen för att tacka för maten men inte ett ljud kom över mina läppar
Mannen tittade på mig och log, han såg mindre ut som en demon nu och jag böjde på huvudet och han böjde sitt tillbaka. Kvinnan kom in i rummet och dukade av bordet
– Han äter i alla fall sa kvinnan
– Ja sa mannen aptiten är det inget fel på
– Vill du ha te?
– Ja tack Mita sa han med ett leende, vi tar det på min vanliga plats
Mannen reste sig och jag gjorde detsamma, han gick bort till en dörr och gick ut och satte sig på trappan. Han vinkade till mig och jag följde efter honom och jag satte mig på trappan med honom
Vi tittade på trädgården, Mita kom ut med teet och hon serverade oss. Mannen satte koppen mot läpparna och drack. Jag tog emot en kopp och drack jag med. Den bittra smaken fick tungan att nästan krylla sig i munnen men jag drack
Vi satt där i tystnad i ett par timmar innan mannen reste sig och gick in. Jag tittade efter honom och han vinkade med sin hand att jag skulle efter. Vi gick in i hans träningsrum och jag gjorde stora ögon när jag såg vapnen därinne
Han gick fram till ett ställ där det låg två svärd. Ett stort och ett mindre. Han plockade ner dem från ett ställ och satte sig i mitten av rummet. Han pekade att jag skulle sätta mig framför honom
Jag gick med darrande ben fram till honom och satte mig framför honom. Han tittade på mig med vänliga ögon, han log och jag tittade tillbaka på honom. Han drog det långa svärdet och visade mig det
Han gestikulerade med armarna och pratade samtidigt, jag förstod inte ett ord av vad hans sa. Men så mycket förstod jag i alla fall att jag inte skulle röra de två svärden
Jag öppnade munnen för att svara honom men inte ett ljud kom över mina läppar. Jag bugade mig så att min panna rörde vid golvet. Han bugade sig också och reste sig. När jag låg kvar med pannan i golvet så rufsade han till mitt hår och jag reste mig upp. Jag tittade på honom och han log fortfarande. Han reste sig och gick ut ur rummet.
Jag reste mig också och han gick in på sitt rum och jag gick in på mitt. Jag satte mig på det som nu blivit min plats. Precis i dörröppning ut mot trädgården. Jag tittade på träden i den magnifika trädgården
Jag satt där tills natten föll och jag satt där hela natten tills gryningen kom och jag såg solen stiga upp och de första strålarna smekte lönnarna i trädgården. Jag såg hur daggen låg som ett täcke av hav på gräset
Jag tittade på hur djuren i trädgården rörde sig. När jag satt där och tittade så såg jag en rörelse i ena änden av trädgården. Det var en svart skugga som rörde sig över gräset och jag kunde bara ana den
Jag rörde mig inte utan jag bara satt där och tänkte om jag inte rör mig så kommer inte skuggan därute se mig. Min första tanke var, det är en demon. Skuggan gled över gräset och rörde sig orytmiskt mot huset
När den var framme vid huset så såg jag hur den klättrade uppför väggen till taket. När den nått toppen av huset så såg jag något svart komma flygande genom luften. Det hördes ett lågt ljud av förvåning. Sen trillade den svarta skuggan ner från taket och landade på trädäcket
Jag rörde mig inte utan jag bara tittade på demonen som låg där på marken. Jag såg hur mannen hoppade graciöst ner ifrån ett träd, han skred över gräset och dimman som låg lågt på marken skingrades när han gick mot demonen
Han stannade och tittade på den svarta högen som låg på marken och jag hörde hur han mumlade något som lät som en bön. Han gick iväg och jag satt där och tittade på den svarta högen som låg där
Jag rörde mig fortfarande inte för att jag var rädd för att då skulle jag synas. Solen steg högre och jag bara satt där och tittade rakt fram. Jag hörde hur Mita kom in på mitt rum. Hon sa något till mig och jag vände mig om
– Kom unge man
Jag tittade på henne och jag såg hur hon log mot mig. Hon vinkade med handen och jag reste mig och gick mot henne. Hon öppnade sin famn och jag steg in i den. Hon slog armarna runt mig och jag kände hur jag blev blöt på mina kinder
Hur länge jag stod där med henne i hennes famn vet jag inte men när jag gråtit färdigt så kände jag en frid. Hon tog mig i handen och ledde in mig i det som var matsalen och jag satte mig vid bordet
Hon serverade mig frukost och jag åt stillsamt. Hon serverade mig te och min tunga gjorde samma reaktion som den gjort dagen innan men av artighet så drack jag upp allt som hon serverade mig
Efter frukosten så tog hon mig i handen och ledde mig till badtunnan och jag klädde av mig och steg ner i den. Jag satte mig i vattnet och när jag suttit en stund så reste jag mig och tvättade av mig
När jag var klar så gick jag ur tunnan. Jag såg att det låg nya kläder framlagda åt mig. Jag klädde på mig och gick tillbaka till mitt rum. När jag kom in så såg jag att där var ett litet bord på golvet. På bordet så var där papper och en pensel
Jag satte mig och började teckna. Jag satt där hela dagen och tecknade, jag försökte måla av ett av träden i trädgården men hur jag än målade så blev det aldrig som jag ville och jag kände frustrationen växa inom mig
Jag satt där hela dagen och målade och högen med misslyckande växte i takt med min frustration. Till slut så kastade jag penseln ut i trädgården. Jag öppnade min mun och försökte skrika men inget ljud kom över mina läppar
Jag kände hur jag började gråta, inte av sorg utan av ilska att inte få till det som jag ville. Precis när jag skulle kasta bläcket ut i trädgården så anade jag en rörelse bakom mig och jag såg hur mannen gick in i sitt träningsrum
Jag satte ner bläcket och vände mig om och reste mig och gick fram till rummet. Jag såg mannen sätta sig och stänga sina ögon. Sen bara satt han där och jag trodde mig kunna höra hur hans hjärta slog
Jag gick med försiktiga steg in i rummet och satte mig bredvid honom och stängde mina ögon jag började andas som mannen gjorde och jag stängde ögonen. I takt med att jag satt där med mannen och andades så kände jag hur min ilska gled av mig
Jag slog upp mina ögon och upptäckte att jag var ensam i rummet och jag reste mig och gick in på mitt rum och jag la mig på min säng och somnade
Jag vaknade på morgonen och jag gick och satte mig i dörröppningen och tittade ut över trädgården. Jag satt där tills Mita kom in i rummet och sa något och viftade med sin hand mot mig för att jag skulle komma
Samma rutin som utspelat sig dagen innan upprepades igen. Jag satte mig vid bordet och försökte måla trädet igen, med samma resultat som dagen innan och samma reaktion kom igen och då anade jag mannen gå in i sitt träningsrum och jag gick efter. Vi mediterade tillsammans igen och när vi var klara så var jag ensam i rummet igen
Jag gick och la mig och somnade, jag vaknade och satte mig och tittade utöver trädgården och sen åt jag och badade och målade. När ilskan kom så mediterade jag
Denna rutin upprepade sig i två veckor tills jag en dag hörde ljud från träningsrummet och jag la ner penseln och gick bort till mannens träningsrum. Jag satte mig i dörröppningen och jag tittade på mannen när han dansade runt i vad jag uppfattade det som en dans med vapen
Det vapen han hade i sin hand var en lackerad trästav. Den var mörk och den såg ut som ett suddigt streck i luften och jag blev fascinerad av vad jag såg. Hur länge jag satt där vet jag inte men mannen blev klar och han satte sig i lotusställning på golvet och började andas
Jag reste mig och gick och satte mig bredvid honom och jag började andas med honom. Vi satt där och andades och jag kände hur friden infann sig och jag öppnade ögonen och jag var ensam igen
Såhär upprepades rutinerna varje dag i sex månader. Jag vaknade, åt, badade, målade, tittade på när mannen tränade och sen mediterade vi. På dessa sex månader så sa jag inte ett ord. Det jag märkte som hände när mitt tal inte fungerade var att mina andra sinnen skärptes
Jag hörde ljud som jag inte uppfattat innan, först så skrämde det mig men sen så vande jag mig. Jag kunde ligga i mitt rum och höra Mita gnola på en visa när hon var i köket. Jag kunde höra mannen när han talade i telefon i andra änden av huset. Ibland när jag vaknade på natten och satte mig och tittade ut i trädgården så tyckte jag att jag såg hela trädgården lika bra som det hade varit dag
Ibland så fick jag för mig att smyga ut i trädgården för att klättra upp i ett träd. Jag smög det tystaste jag kunde för att inte väcka de andra två i hushållet. Jag klättrade högre och högre upp i trädet och satte mig tillslut uppe i kronan på trädet
Efterhand så blev jag modigare och gav mig ut utanför huset. Jag smög in i skogen och jag gick på upptäcktsfärd i omgivningarna runt huset. En sådan natt efter att jag varit i huset i ungefär tre månader så klättrade jag upp i ett träd och satte mig
Jag tittade på stjärnorna, jag satt där och tittade upp himlen, jag hörde alla ljud som fanns i skogen och jag hade lärt mig att känna igen de ljud som fanns runt omkring mig. Lövens prasslande, nattdjurens olika läten och vinden hur den ändrade riktning
Jag satt där och insöp alla intryck när något nytt hördes. Ett ljud jag inte kände igen. Jag samlade mig och slutade andas. Jag ville inte avslöja mig. Jag la mig ner på grenen och tittade neråt
Det stod en hjort under mig, den tittade sig omkring och vädrade i luften. Den tyckte jag stirrade rakt på mig. Jag rörde inte en muskel, jag vågade inte andas utan jag bara låg där. Den flyttade blicken från mig och började äta lite lav
Jag anade en annan rörelse och jag hörde hur ett annat djur kom smygande. Den stannade och tittade på hjorten. Den såg ut som en liten björn, hjorten slutade äta och tittade sig omkring. Jag kunde höra hur hjortens hjärtslag ökade
Den anade fara, det andra djuret stannade och tittade på hjorten. Den låg lika stilla som jag gjorde. Hjorten slappnade av, hjärtslagen minskade i takt. Jag såg hur det andra djuret smög sig längre fram
Hjorten lyfte på huvudet igen och vädrade i luften, det andra djuret stannade och sjönk ner på marken. Jag beundrade spelet som pågick under mig. Tålamodet som djuret visade
Hjorten sänkte huvudet igen och fortsatte äta. Helt plötsligt så kastade det andra djuret sig fram och högg sina tänder i halsen på hjorten. Den skrek av skräck och det andra djuret hängde i halsen på hjorten
Kampen varade i fem minuter sen så låg hjorten på marken och det andra djuret började äta. Jag låg kvar och tittade på det som skedde under mig och när djuret ätit sig mätt så gick det iväg
Jag reste mig och hoppade ner på marken och gick tillbaka till huset och la mig i sängen. Dagen efter så när jag målade så slöt jag ögonen och började måla det andra djuret som jag sett
När jag målat färdigt så la jag undan teckningen och började måla trädet igen.
Under dessa sexmånader så lärde jag mig även rutinerna för hushållet och jag flöt in som om jag alltid varit en del av familjen som jag kallade oss. Jag tittade på mannen när han tränade och jag lärde mig rörelserna
Han började och avslutade alltid med samma rörelser, han använde alltid samma träsvärd när han tränade, ibland så använde han två eller inga vapen alls. Då stod han och slog på en träställning med pinnar utstickande på sidorna
Ibland så rörde han sig långsamt i olika mönster. Min blick registrerade allt han gjorde. I sex månader så upprepades detta mönster varje dag. Dag ut och dag in. Jag lyssnade på dem när de talade utan att kunna säga ett ljud själv
En dag i veckan försvann mannen och jag lämnades ensam med Mita, jag åt själv de kvällarna. På morgonen efter så satt mannen vid bordet igen och vi åt tillsammans
I sexmånader så fortsatte det så, fram till en natt då allt förändrades. Jag låg på min futon och sov. Jag kände mig orolig och kunde inte somna ordentligt. Något kändes fel, jag lyssnade och jag hörde hur det darrade i trädgården
Jag öppnade inte mina ögon utan jag litade på min hörsel och något var fel. Jag slog upp ögonen och jag smög mig ut ur mitt rum bort till mannens, jag sköt så försiktigt jag kunde hans dörr åt sidan
Jag smög mig in i rummet och bort till mannen och lutade mig försiktigt fram över honom och viskade
– Fara
Mannen slog upp ögonen och tittade på mig. Om han blev förvånad över att jag kunde prata så visade han det inte. Han bara nickade och reste sig försiktigt. Han slöt sina ögon och sen öppnade han dem.
Han rörde sig snabbt och försvann in i sitt träningsrum. Han kom tillbaka med sitt svärd och ställde sig mitt i rummet. Jag klättrade upp på en bjälke i taket och la mig på den
Mannen tittade på mig och log. Han stängde ögonen och han ställde sig mitt i rummet. Jag hörde hur de kom
– Tre viskade jag ljudlöst
Mannen nickade och jag slutade andas och mannen gjorde likadant. Våra hjärtslag blev synkroniserade och de slutade nästan att slå. Vi väntade och jag hörde hur de kom. Dörren mot trädgården gled isär och likadant med dörren som jag kommit in genom
Tre skuggor kom in i rummet, de var helt klädda i svart och de hade olika vapen fästa på olika delar av kroppen. De såg inte ut som den man som Koi dödat för sexmånader sedan. Dessa såg annorlunda ut
De såg mannen och de insåg att han inte sov. De rusade in i rummet och de slogs för sina liv. De attackerade mannen och han dansade runt med dem och efter vad som för mig var en evighet så hade mannen dödat dem
Han hade dansat runt i de olika mönstren och jag studerade noggrant alla rörelser. Inte bara Kois utan även de som attackerat honom. När de var döda så hoppade jag ner på golvet. Jag gick fram till en av de döda och satte mig på huk. Jag studerade de kläder de hade på sig och jag sträckte fram min hand mot ett av vapnen men jag kände mannen ta min hand
Jag tittade på honom och han skakade på huvudet
– Gift
– Ja sa jag
– Tack sa mannen
– Ingen fara, far
Han tittade på mig och log, han rufsade till mitt hår och tittade på mig. Han gick ut ur rummet och kom tillbaka utan sitt svärd. Han bar ut männen i trädgården och la dem på gräsmattan. Han samlade ihop deras vapen och gick in i rummet där telefonen fanns
– Jag behöver hjälp med att plocka undan skräp från min trädgård
– Hur mycket?
– Tre högar
– Vanliga taxan gäller
– Tack
Jag hörde hur han la på telefonen och kom in i rummet. Han stannade och sa
– Kom
Vi gick in i träningsrummet och han satte sig
– Hur visste du att de kom?
– Något hördes fel sa jag
– Hördes?
– Ja det var inte de vanliga ljuden i trädgården
– Så du kan höra ljuden i trädgården?
– Ja och i skogen
Han tittade på mig och jag anade ett leende
– Sen var det något som kliade i min nacke, något kändes fel
– Kliade i din nacke sa mannen
– Ja sa jag, är det fel?
– Haha nej sa mannen det är väldigt rätt
– Okej sa jag och log
– De tre männen därute kommer från ett broderskap som heter Ligan. De är de förnämsta lönnmördarna som finns. De har aldrig misslyckats förr
– Varför kom de hit?
– För att döda mig
– Varför?
– För att jag dödat män
– Kan du lära mig att döda?
– Nej men jag kan lära dig att leva
Jag tittade på honom och jag bugade mig så att min panna mötte golvet
– Lär mig leva far viskade jag
Koi tittade på pojken som låg med sin panna på golvet och han log
– Ja min son du måste ha ett namn
– Vänta sa jag
Jag reste mig och gick in på mitt rum och jag hämtade bilden som jag målat av djuret i skogen. Jag gick tillbaka till mannen och jag la bilden i hans knä
– Vad heter det djuret?
Mannen tittade på bilden och log
– Kuzuri (järv)
– Då vill jag heta Kuzuri sa jag
– Då skall du få göra det. Hur länge har du kunnat tala?
– Jag vet inte, jag bara kunde när jag anade faran far
– Där ser man, hur kan du vårt språk?
– Jag vet inte det i heller men jag har lyssnat på dig och Mita och jag har lärt mig
Mannen tittade förvånat på mig och sen log han
– Jaha sa han nå Kuzuri så du ger dig ut i skogen?
– Ja far sa jag lågt
– Hur ofta?
– Varje natt
Jag såg att mannen tittade på mig
– Varje natt?
– Ja sa jag, har jag gjort något fel?
– Nej skrattade han det har du inte
– Bra sa jag och log
– Du klättrar bra sa Koi
– Tack far, jag har tränat. Jag brukar klättra i träden
– På nätterna?
– Ja far, jag ser lika bra på natten som på dagen
– Förlåt sa mannen
– Jag ser lika bra på natten som på dagen så det är ingen fara
– Stäng dina ögon
Jag blundade och jag hörde Koi säga
– Andas
Jag började andas som vi gjorde när vi mediterade. Mina hjärtslag sänktes i frekvens och jag kände hur mannen satte sina händer på mitt huvud och jag kände hur han tittade i mitt inre
Jag kände en värme börja spridas i min kropp och jag såg en flod av gult ljus flöda igenom mig. Jag ville bada i detta ljus. Jag ville bara kasta mig rakt ut i det och aldrig komma upp igen
Jag hörde hur något började dunka inom mig och jag kände hur håret på min kropp reste sig. Mitt kön spändes som en liten pinne och när jag kände att ljuset skulle blända mig och göra mig blind så isade det på min rygg och jag skrek rakt ut i luften
Jag vaknade på min futon och jag tittade upp i taket och reste mig upp ur sängen. Jag var naken noterade jag och jag tittade efter mina kläder. De låg vikta i fotänden av sängen
Jag gick mot kläderna och stod med ryggen mot dörren. Jag hörde Mita komma i korridoren och jag hörde hur dörren sköts åt sidan och jag hörde henne utropa
– Amida Buddha
– Förlåt Mita, det var inte meningen att skrämma dig
Hon stirrade på mig och sa
– Du talar?
– Ja Mita det gör jag
– Japanska?
– Ja mor sa jag
– Förlåt?
– Mor?
– Haha nej inte mor, tant kanske?
– Ja tant sa jag och log. Jag heter Kuzuri min far gav mig det namnet
– Det förklarar ett och annat sa hon lågt
– Vad? Frågade jag
– Hörde du mig?
– Ja sa jag
Jag förstod inte varför det var konstigt
– Jisses nu får man viska lägre
– Då får du träna på det sa jag och log
– Haha skrattade hon, så Kuzuri
– Ja sa jag
– Hur har du fått den på ryggen?
– Vad? Sa jag och såg förvånad ut
– Du har en tatuering på ryggen
– Förlåt? säger jag chockat
– Kom, säger hon
Jag gick fram till henne och hon tog mig i handen och gick iväg med mig. Vi kom fram till hennes rum och vi gick in. Vi stannade framför en spegel och hon vände på mig och jag såg en järv i spegeln
Den täckte hela min rygg. Den såg ut att vara levande, den såg exakt ut som den jag sett i skogen när den attackerade hjorten
– Amida Buddha sa jag
– Ja sa Mita
– Jag vet inte hur jag fått den sa jag
– Nähä sa Mita, vi får fråga husbonden
– Far?
– Ja far sa Mita med ett leende. Kom nu så får du klä på dig och sen är det frukost
– Ja tant sa jag och log
Jag gick in på mitt rum och klädde på mig. Jag gick till matsalen och satte mig. Mita kom in med maten och jag började äta. När jag var klar så gick jag in på mitt rum och satte mig. Jag tog fram mina målarsaker och började måla av trädet
Penseln flöt som om av sig själv och tre timmar senare så tittade jag på bilden och log. Jag tog teckningen och gick till Mita med den. Jag stannade framför henne och bugade mig och räckte fram teckning
Hon tittade förvånat på mig och tog emot den och tittade på den
– Tack Kuzuri
– Nej, tack tant för att du räddade mig
– Det var inte jag Kuzuri, det var husbonden
– Nej sa jag inte bara, du matade mig och gav mig värme när jag behövde det
– Jisses min kära pojke sa hon med gråt i halsen
Hon kramade om mig och jag kramade henne. Vi stod där och kramades en stund sen så släppte jag henne och gick in på mitt rum och satte mig i lotusställning och tittade ut på trädgården
Jag stängde ögonen och sjönk ner i min meditation. Jag vet inte hur länge jag satt där innan jag slog upp ögonen. Jag rullade bakåt och kom upp på fötter och ställde mig som jag sett mannen göra när han tränade
Jag såg Koi stå framför mig sitt träsvärd redo. Han hade svingat svärdet där jag suttit, hade jag inte rullat bakåt så hade han slagit mig i nacken. Han snurrade runt och attackerade mig och jag dansade runt
Jag flöt runt i de olika mönsterna och han attackerade mig och jag försvarade mig så gott jag kunde. Jag hoppade upp i luften och snurrade runt och landade bakom honom
Jag slog mot hans rygg men jag missade han dansade runt och svängde med svärdet snabbare än vad jag kunde se. Han träffade mig på armen, sen på knäet och han avslutade med att sparka mig i bröstet
Jag flög bakåt och landade på trädäcket. Jag reste mig och tittade på honom. Han bugade sig och jag bugade mig tillbaka
– Kom, sa han
Vi gick in i träningsrummet och han satte sig. Jag satte mig mittemot honom
– Nu börjar din träning
– Ja far sa jag
– Du kommer nu att träda in i en värld av mystik och under
– Ja far sa jag
– Är du rädd?
– Ja far
– Bra sa han, du skall bli rädd och du skall vara rädd och du kommer att bli rädd. Du kommer att hata mig med hela din själ innan vi är klara
– Ja far sa jag
– Är du beredd på att lära dig leva?
Jag tittade på honom och jag öppnade munnen och svarade
– Ja far lär mig leva
– Bra sa han då börjar vi resan ner i mörkret
Kapitel 2
Om konsten att lära sig resa mot mörkret för att inse att mörker inte finns…
***
Från den dagen så förändrades mitt liv. Varje vaken sekund ägnades åt träning, vissa gånger så tränade vi till och med när jag sov. Koi drev mig till mörkret och över kanten till galenskap
Från den dagen så utvecklade vi ett underligt förhållande och allt vi gjorde hade en mening i träningen. Vi tränade med och utan vapen, vi tränade på att smyga och vi tränade på att döda
Jag dödade för första gången två månader in i träningen. Vi var ute på en av våra safaris som jag kallade det. Koi hade väckt mig mitt i natten och vi hade gett oss ut skogen och vi smög runt som demoner och han drillade mig i att försöka överraska honom och försöka döda honom
Efter ett misslyckat försök från min sida så satt vi vid en brasa
– Du får aldrig tveka Kuzuri
– Nej far viskade jag
– Du gör allt rätt men i sista sekunden tvekar du
– Jag kan inte döda dig far
– Du får aldrig tveka
– Jag kommer inte tveka sa jag lågt
– Då måste du döda mig annars så kommer du aldrig att klara av det när det gäller
– Hur skall jag klara det far?
– Du får inte tveka säger han
– Men…
– Om du inte dödar mig så slutar träningen här och nu
Jag stirrade på honom och jag darrade i hela kroppen. Hur kunde han säga så tänkte jag
– Ja far viskade jag
– Bra sa han
Vi la oss för att sova. Jag stängde ögonen och sömnen tog mig. Jag sov oroligt och jag vaknade med ett ryck. Jag var ensam, far hade försvunnit. Skräcken grep mig och jag kände mig rädd. Jag darrade i kroppen och visste inte vad jag skulle göra
Jag satte mig i lotusställning och började andas, jag samlade mig och gick in i mig själv. Jag fann frid och jag tänkte på samtalet som vi haft jag och far. Jag insåg att för att kunna lära mig att döda så var jag tvungen att döda de jag älskade mest
Jag öppnade ögonen och reste mig, jag lyssnade och började röra mig ljudlöst genom skogen. Jag började ta mig hemåt och efter två timmar så såg jag vårt hus. Jag sjönk ner och samlade mig
Jag slutade andas och sänkte mina hjärtslag, jag rörde mig framåt. Jag kom fram till huset och jag hörde Mita sova, jag sökte av omgivningen och bara satt där och till slut så fann jag honom
Jag rörde mig ljudlöst och tog mig in i huset, jag klättrade upp i taket och gled över bjälkarna. Jag kom fram till rummet som han var i. Han satt på golvet under mig. Jag tittade på honom och jag föll ner. Jag drog fram en shuriken och satte den i hans nacke
– Förlåt mig far viskade jag
– Bra min son hörde jag, nu är du redo för att träna på allvar
Efter den natten så hade jag tagit steget in i hans värld av död. Jag hade bevisat att jag kunde döda. Från den natten så skapades jag till det jag var menad för. Jag blev arvtagaren till honom. Den som kunde föra hans arv vidare
Jag lärde mig allt om dödandets konst för att kunna lära mig att leva som Koi sa. Han drev mig så långt ner i mörkret att jag aldrig trodde att jag skulle komma tillbaka till ljuset igen
Jag blev nyfiken på vad han gjorde en gång i veckan när han försvann ner till byn. När jag bott hos Koi och Mita i två år så tog nyfikenheten till slut överhanden och följde efter honom
De dagar han begav sig iväg så hade jag träningsfritt då kunde jag ägna mig åt andra saker som han sa. Pojkar måste få vara pojkar med. Jag såg honom gå iväg och jag plockade fram mina målarsaker och började måla
När han gått iväg så satt jag kvar i tio minuter och sen så smög jag mig iväg. Jag höll mig i skogen och följde efter honom på avstånd. När jag kom fram till byn så satte jag mig ner och stängde ögonen och sökte av omgivningen
Det var så mycket ljud här, så att jag i början hade svårt att kunna urskilja och finna Kois röst. Men efter en halvtimme så kände jag igen hans skratt. Jag samlade mig och smög mig in i byn och tog mig fram dit där jag hört hans röst
Jag stannade utanför huset och tittade mig omkring. Något kliade i min nacke, någon bevakade huset. Jag sjönk ner och försvann, jag satt alldeles stilla och tittade mig omkring
Där en rörelse, en skugga rörde sig mot huset. Jag såg hur den klättrade uppför väggen som en fluga. Skuggan rörde sig långsamt, den hade inte brått utan den tog tid på sig
Jag började röra mig och jag fokuserade på omgivningen, ett prassel. Jag sjönk ner och tittade mig omkring. En till vakt? Jag rörde mig mot ljudet och stannade. Jag tittade på skuggan som var på väg uppför väggen. Den hade stannat
Jag fortsatte röra mig mot ljudet som jag hört. Jag stannade, tio meter bort satt ytterligare en skugga och tittade mot väggen. Jag sjönk ner och rörde mig som järven den där natten. Jag smög mig på mitt villebråd. Jag drog fram en shuriken som jag hade i ryggslutet och flög fram
Jag stack skuggan i halsen och satte handen för munnen på honom. Jag kände hur han skakade när livet rann ur honom. När han var död så tittade jag på honom och tog hans svärd
Jag körde det i honom och naglade fast honom i marken. Jag sjönk ner igen och smög mig fram till huset. Skuggan satt kvar och väntade. Jag klättrade upp på sidan av huset och smälte in i väggen
Jag slutade andas och stängde ögonen. Jag hörde fars röst, han låter munter. Han skojade med någon och jag hörde en kvinna skratta. Skuggan rörde sig och flyttade sig närmare far
Jag satt kvar på min plats och lyssnade. Jag hörde ljudet av ett instrument som spelade, en ängels röst började sjunga och den sången grep mitt hjärta. Jag tappade nästan koncentrationen. Skuggan rörde sig igen och jag samlade mig. Jag stängde ute sången och fokuserade på skuggan
Den kröp mot fönstret där Koi befann sig, jag såg hur skuggan började krypa in genom fönstret och jag följde efter. När jag kom fram till fönstret så såg jag in i rummet. En kvinna satt och spelade på ett instrument och sjöng
En annan kvinna var naken, hon låg med sitt huvud mellan benen på Koi och hon tog hans kön i sin mun. Jag såg far ligga där med stängda ögon och ett leende på läpparna. Kvinnan rörde på huvudet långsamt upp och ner över Kois kön och jag såg hur den andra kvinnan som spelade på instrumentet tittade på de två på futon sängen
Jag kände en känsla av avundsjuka stråla ut från henne, jag kände även ett visst mått av hat stråla ut från henne. Jag kunde inte placera vem hon hatade men det var något mörkt kring henne
Skuggan rörde sig långsamt längs med taket, den stannade och tittade ner på golvet på de som låg där. Nu hade de bytt ställning. Kvinnan satt på Kois ansikte och jag såg hur hon darrade i kroppen
Hon kastade bak med huvudet och skrek ut i luften. Hennes skrik var inte ett skrik av smärta utan av lust? För en sjuåring så var det svårt att förstå vad det berodde på. Jag fixerade min blick på skuggan
Jag såg hur den drog sitt svärd. Det såg inte ut som fars, det var rakt och dubbelslipat. Han hängde upp och ner i en bjälke i taket. Jag kröp ihop gjorde mig beredd på att möta attacken
Nedanför oss hade de bytt ställning igen, nu var far också naken. Kvinnan låg på rygg och far var mellan hennes ben. Jag såg hur han rörde höfterna fram och tillbaka och jag såg hur kvinnan blundade
Kvinnan med instrumentet hade slutat spela, jag såg att hon öppnat sin kimono och jag såg henne smeka sitt kön, hon stirrade med åtrå i blicken på de älskade. Hennes hat var riktat mot kvinnan, hon ville vara den som låg där med far
Jag såg hur far ökade takten i sina rörelser och jag hörde kvinnan gny när han tog henne hårdare. Far andades tyngre och okontrollerat. Jag hörde kvinnan skrika igen. Den andra kvinnan hade fört in två fingrar i sig och de åkte in och ut i ett rasande tempo
Jag såg hur hennes kropp spändes och hon skrek till hon med. Skuggan i taket gungade till och föll. Jag kastade mig rakt ut i luften och drog min shuriken. Jag törnade in i skuggan och stack den i halsen och han skrek
Far rullade runt och vi slog i väggen, jag drog ut shuriken och stack till blixtsnabbt igen i hjärtat på skuggan. Jag såg ljuset i hans ögon släckas. Jag stod redo för att möta nästa attack men den kom aldrig
Far var naken och han tittade på mig, kvinnorna började skrika och det blev tumult i huset. En man kom in i rummet med ett svärd. Jag reagerade direkt och tog ett språng
– Kuzuri! röt min far håll
Jag landade och stannade. Kvinnorna stirrade på mig och mannen med svärdet tittade på mig sen på far. Jag stod kvar i redo ställning, en äldre kvinna kom in i rummet och tittade på mig, sen på min far
– Jaha Koi vad händer?
– Min son räddade livet på mig sa han
– Så pass sa hon lugnt, men sluta skrika sa hon skarpt till kvinnorna
Det blev tyst i rummet, jag tittade på kvinnan och hon tittade på mig
– Du är för ung för att vara här, du får vänta ett par år till
– Ja goda fru
Hon tittade på mig och log
– Goda fru var det ja. Som du ser ut. Det får vi göra något åt
Jag tittade på mig själv och såg att jag var indränkt i blod
– Ja tack
– Haha skrattade hon
Hon klappade i händerna och två andra kvinnor kom in i rummet
– Se till att han blir presentabel
– Ja frun sa kvinnorna och bugade sig, kom med oss sa de till mig
– Ja sa jag och bugade mig
Jag vände mig om och tittade på far, han log och viftade med handen
– Det finns en till ute i buskarna far, död han med
– Okej sa Koi
Jag gick med kvinnorna och de tog med mig till en badtunna. Jag klädde av mig och sjönk ner i vattnet och jag stängde ögonen
– Jag hörde kvinnan säga, har du hemligheter för mig Koi?
– Ja sa han det har jag
– Din son?
– Ja sa Koi, min son
– Jaha sa kvinnan, han ser västerländsk ut
– Ja sa Koi, jag var oförsiktig
– Så pass sa kvinnan
Jag hörde på hennes röst att hon inte trodde på ett ord av vad far sa
– Brådmogen sa hon
– Mm sa Koi enkelt
– Kuzuri?
– Ja det var det namn han valde. Han heter egentligen Michal
– Hur vet du det?
– Därför att när jag fick honom så var det, det namn hans mor gett honom. Hon dog när han var fem år
Jag kände ett hugg i hjärtat min mor var död
– Hur dog hon?
– Brutalt sa Koi kort
– Har du hämnats?
– Nej det låter jag vår son ta hand om när den tiden kommer
– Som sig bör, hur länge har han bott hos dig?
– I två år
– Hur gammal är han?
– Sju sa Koi
– Kommer det innebära komplikationer?
– Nej sa Koi, inte mer än att vi kommer vara två i stället för en
– Kommer han att hjälpa dig?
– Det gör han redan, han varnade mig när tre från ligan gjorde hembesök hos oss. Utan träning så upptäckte han tre från ligan
– Herregud
– Ja sa Koi, sen dessa två ikväll. Det är skuggor
– Mm sa hon, förresten du har jobb
– Jaha sa Koi när, var och hur?
– Du får foldern sen
– Ja sa Koi
Jag reste mig ur badet och tvättade av mig. Det låg nya kläder på en bänk och jag gick in i huset och bort till den plats där min far och kvinnan satt. Jag bugade mig när jag kom fram och hon log mot mig
– Sätt dig sa hon
– Tack sa jag, jag ber om ursäkt för att jag störde harmonin i huset här ikväll
Hon tittar på mig och ler
– Ingen fara Kuzuri sa hon, när du räddar din far så är det okej att störa harmonin
– Tack min goda fru sa jag, jag skulle vilja be kvinnorna om ursäkt för att jag skrämde dem
– Jag skall framföra den till dem sa hon med ett leende
– Tack sa jag och bugade mig
Hon tittade på mig sen på min far
– Jag ser att Mita tar sin uppgift på allvar
– Ja sa min far och log
– Du med sa hon
– Ja sa han
Jag fick en kopp te och jag bugade mig för kvinnan sen drack jag. Det bittra teet fick tungan att dra ihop sig men jag visade inte vad jag tyckte om det. Jag tog en riskaka och tog ett bett på den
– Varför har ni kryddat kexen?
– Förlåt sa kvinnan skarpt
– De smakar annorlunda sa jag
Min far tittar på mig sen börjar han lysa och tar mitt huvud i sina händer. Jag ser den gula floden igen och jag känner hur varm jag blir. Efter fem minuter så släpper han mitt huvud och nickar. Han tar kvinnans huvud i sina händer och gör samma sak med henne
Jag studerar hur han gör och när han är färdig så nickar jag
– Någon i hushållet har haft fingrarna i giftburken säger far lugnt
– Hur smakade du det? frågar hon mig
– De smakade inte som Mitas
– Okej säger kvinnan
– Foldern säger Koi
– På mitt rum säger hon
Vi reser oss och går igenom lokalen och in på hennes rum. Hon räcker en folder till far och han tar emot den. Vi går ut ur huset och ut på vägen. Vi går mot vårt hus och när vi kommer fram så går vi in på våra rum
Jag lägger mig på sängen och stänger ögonen och somnar. Jag vaknar på morgonen och reser mig och öppnar dörren ut mot trädgården och sätter mig och tittar på träden.
Jag hör Mita sjunga en sång i köket och jag hör far sitta på sitt rum och läsa. Jag sätter mig i Lotusställning och andas. Jag finner mitt inre och jag slutar andas. Jag letar efter den där gula floden och jag kan nästan förnimma den
Men den glider mellan mina fingrar hela tiden. Jag börjar känna en frustration över att jag inte kan hitta den eller när jag förnimmer den så glider den mellan mina fingrar
Jag släpper min meditation och tittar på träden. Solen har flyttat sig långt på himlen jag känner hur det kurrar i min mage. Jag reser mig och går in i huset. Jag går ut i köket och tar lite mat
Jag går ut och sätter mig på träddäcket och äter min mat. Det är tyst i huset, jag hör inte Mita eller far. Jag äter upp och går ut med disken i köket och diskar av den
Jag torkar tallriken och besticken. Jag går in i träningsrummet och tar fars Bokken och börjar gå igenom rörelserna och jag förlorar mig i träningen. När jag är klar så går jag ut till badtunnan och tvättar av mig
Jag går in i huset igen och sätter mig på min vanliga plats. Jag hör far komma in i rummet och sätta sig bredvid mig
– Jag reser i natt
– Ja säger jag
– Träna varje dag
– Ja far
– Bra min son
– Vad hette min mor? frågar jag
– Anastasia
– Var hon vacker?
– Ja säger min far, det var hon
– Varför lämnade du henne?
– För att vi träffades bara en gång, hon var gift med en annan man
– Så jag är en horunge?
Min far tittar på mig
– Nej min son, du är resultatet av två människor som kände en åtrå till varandra. Vi fick en natt tillsammans
– Hur dog hon?
– De sprängde båten som hon var på med sin man
– Vem?
– Det berättar jag när det är tid för det
– Ja far sa jag, hur hamnade jag här?
– Båten sprängdes och du spolades upp på stranden här. Jag såg dig ligga där på stranden. Jag hade inte en aning om vem du var. Men när jag såg dig så visste jag
– Så du är verkligen min far?
– Ja min son det är jag, hur otroligt det nu än låter
– Karma säger jag
– Ja min son karma
– Vart skall du resa?
– Till Europa
– Varför?
– För att straffa män som varit elaka mot kvinnor
– Bra säger jag
Vi slutar prata, vi sitter där och tittar på trädgården
– Hur gammal är jag?
– Sju år, du fyller snart åtta
– Ok säger jag, var kom min mor ifrån?
– Ryssland, jag gjorde ett jobb där och när jag slutfört det så åkte jag hem igen
– Vad gick jobbet ut på?
– Att döda hennes far
– Gjorde du det?
– Nej jag förmådde inte göra det efter att jag sett henne. Hon trollband mig
– Så min morfar lever?
– Ja säger mannen, det är därför det kommer mördare hit emellanåt. I vår värld får man inte misslyckas. Det var din mor som gjorde att jag numera bara dödar de som förtjänar det. Innan så dödade jag bara, numera så dödar jag bara de som förtjänar det. jag tar inte vilka jobb som helst
– Då kommer inte jag göra det i heller. Mer än när det kommer till dem som dödade min mor
– De är onda
– Vet du vem det var?
– Ja
– Varför har du inte gjort något åt det?
– Därför att det är ditt jobb min son
– Tack, då skall jag träna mer
– Ja min son
Mita kommer in i mitt rum och meddelar att maten är klar. Vi reser oss och går in i matsalen. Vi sätter oss och äter. När vi ätit klart så går vi in på våra rum. Jag lägger mig i min säng och tittar upp i taket. Jag stänger ögonen och jag ser en kvinna le mot mig
Kapitel 3
Konsten att smyga är klart underskattad…
De följande åren så tränade jag hårdare än någonsin, jag gick så djupt in i träningen att till och med min far börjar bli orolig. Han pratade med Mita och de bestämmer sig för att vi skall göra en resa jag och min far
Så när jag fyller tolv år så meddelar min far att vi skall ut och resa. Jag tittar på honom ler.
– Vart skall vi far?
– Till Florens
– Var ligger det?
– I Italien
– Jaha säger jag och ler. När reser vi?
– I morgon
– Vad skall vi göra där?
– Vi skall turista säger han med ett leende
– Förlåt? Vad innebär det?
– Att vi skall ta det lugnt och se på sevärdheter
– Varför?
– För att du behöver lära dig andra saker än att döda min son. Det finns annat i livet med
– Ja far
– Bra min son
De fem åren som gått sedan vi hade samtalet om min mor har varit fyllda av träning. Jag har utvecklats enormt och jag kan numera nå oavgjort med min far när vi sparras oavsett om det är med vapen eller inte. jag kan numera kontrollera den gula floden utan problem
Min far har anställt lärare som kommer och undervisar mig i historia, språk och matematik. Jag har lätt för mig och min far är klok nog att motivera mig att studera, med att säga att det kommer utveckla mig som lönnmördare
Det är hela tiden min morot att bli så bra lönnmördare som möjligt. Min brist i geografi kommer min far att rätta till känner jag på mig, efter min fråga om var Florens låg. Mina lärare säger hela tiden att jag har lätt för att lära
Moroten är hela tiden att jag skall bli bättre på att döda. Det är därför jag lär mig, för att kunna döda bättre. Jag har någonstans på vägen glömt vad min far lovade mig. Att han skulle lära mig hur man lever
Jag tror att han insåg det med, han lät sig dras med av min förmåga att hela tiden lära mig. Det han glömde var att han skulle lära mig att leva. Men min far var klok man och han insåg sitt misstag. Därför så skulle vi göra denna resa
– Innan vi åker till Florens så skall vi besöka en gammal vän till mig i Kyoto
– Ja säger jag
– Han driver den bästa skolan som finns i Kenjutsu
– Ja far säger jag och ler, vad heter den?
– Tenshin Katori Ryo
– Okej
– Var uppmärksam där min son
– Ja far
Det är fredag så far bryter upp och går ner till byn för att, så sin säd som han säger. Jag sitter kvar med Mita och hon räcker mig en present. Jag tar emot den och bugar mig
– Tack Mita
– Varsågod Kuzuri
Jag öppnar paketet och den innehåller en duffelbag och en ask. Jag tackar för paketen och ler mot henne
– Jag vill att du lägger ett minne från de ställen du kommer resa till i den asken. Och att du med jämna mellanrum öppnar den och minns
– Ja tant säger jag och ler, och väskan?
– Den är för din packning säger hon med ett leende, jag skall hjälpa dig att packa ikväll
– Tack tant säger jag och ler
Vi sitter där och firar min födelsedag i ett par timmar. Sen bryter vi upp och jag går in på mitt rum. Jag lägger mina presenter på golvet. Mita hjälper mig att packa min väska och när vi är klara så kramar hon om mig och jag kramar henne tillbaka
Jag tänker på den första gången vi kramades och hur trygg jag kände mig i hennes famn. Mita min livboj i ett rasande hav, så många gånger hennes kramar har räddat mig. När hon gått ur rummet så lägger jag mig i min säng och somnar
Jag vaknar och jag gör min vanliga rutin, meditation, Bokken träning, bad sen frukost. När vi är klara så går vi ut ur huset och ner till byn. Vi sätter oss i en bil som kör oss till en tågstation
Vi går ombord på tåget och vi reser till Kyoto. Vi stiger av tåget och går ut från stationen. Min farleder mig till en bil och en man bugar sig för oss och vi sätter oss i bilen. Den kör igenom Kyoto och ut på landsbygden och vi kommer fram till skolan
Vi går ut ur bilen och tar våra väskor. Min far går fram till skylten som sitter på en påle. Han lägger handen på den och mumlar en bön. Jag gör som han gör och han ler. Vi går in på skolan och en man visar oss till ett rum
Min far sätter sig på golvet framför en man. Jag gör likadant och när min far bugar sig så gör jag det med
– Välkomna säger mannen
– Tack säger min far
– Det var längesedan Koi
– Ja säger min far alldeles för längesedan, detta är min son Kuzuri
– Hej Kuzuri säger mannen med ett leende
Jag bugar mig och besvarar hälsningen. Bredvid mannen sitter en flicka och en pojke. Han presenterar dem som Yoshina och Yoshi. Jag bugar mig mot dem och presenterar mig. Jag anar arrogans från dem och jag undrar varför
– Så min vän vad vill du?
– Att min son får visa sig värdig
– Så säger mannen, vem har tränat honom?
– Jag
– Så pass säger mannen och ler. Är han värdig då?
– Ja säger min far och tittar på mannen
Han tittar på min far och hans leende försvinner och han ser allvarlig ut
– När?
– Nu säger min far
– Jag står i skuld till dig så din önskan skall uppfyllas
– Tack
Mannen reser sig och min far gör likadant och mannen öppnar Shojin dörren och jag ser ett övningsfält. Han går ut och vi följer efter. Jag tittar på ungdomarna och de ser, förnärmade ut? Jag går ut sist och vi kommer ner på grusplanen och min far tar mig åt sidan
– Strid väl min son
– Ja far
Mannen klappar i händerna och det blir tyst på grusplanen. Han tittar på mig sen på min far och min far nickar. Mannen tittar på mig igen och sen säger han
– Töm fältet
Alla elever går upp på läktaren och vi står ensamma kvar. De sätter sig också på läktaren och jag står ensam kvar och tittar på min far. Han tittar på Bokken stället. Jag går dit och hämtar ett Bokken
Jag går igenom mönsterna och när jag är klar så klappar mannen i sina händer. Två elever kommer fram och ställer sig på varsin sida om mig. De bugar sig och jag besvarar bugningen. De attackerar och jag försvarar mig sen så attackerar jag och de faller ner i gruset
Mannen klappar i händerna igen och fyra elever kommer fram. Samma sak utspelar sig igen. Han klappar i händerna igen och åtta elever kommer fram. Jag tittar på dem och de attackerar. Jag är ett med mitt center. Jag möter dem och dansar runt dem och slår ner dem en efter en, jag avslutar rörelsen och tittar på mannen
– Yoshina säger han
Flickan reser sig och kommer ut på gruset och hon tittar på mig. Hennes blick är annorlunda nu. Det finns respekt där, hon drar sitt Bokken och jag bugar mig. Sen börjar vi dansa. Vi dansar runt i en halvtimme sen kommer min lucka. Jag gör samma rörelse som min far gjorde mot mig den där första gången
Jag avslutar rörelsen och stannar med svärdet på hennes hals. Jag backar och bugar mig och mannen klappar en gång. En kvinna kommer fram till mig och tar mitt huvud i sina händer och börjar rabbla en ramsa
Det känns som jag blir doppad i en badtunna fylld med is. Jag slår ut med armarna och sen så svimmar jag. När jag vaknar så ligger jag naken på en futon säng. Jag reser mig upp och ser att mina kläder är borta
På golvet ligger det en dräkt i vitt och svart. Jag tar upp dräkten och jag tittar på den. När jag tittar på mig själv så ser jag en svart panter på mitt lår. Jag tittar på den och ler, den är vacker
Jag klär på mig och går ut från rummet och ner till övningsfältet. Jag går fram till min far och mannen och bugar mig för dem. Jag ser stoltheten i min fars blick och jag ser respekten hos mannen
– Välkommen till oss
– Tack mästare säger jag och bugar mig
– Nu har du bara en uppgift kvar, du skall utmana vem du vill här. Oavsett hur det slutar så är du en av oss
– Ja mästare säger jag och bugar mig
Jag går ut på fältet och tittar mig omkring. Jag tittar på en av männen och hela han osar av falskhet. Jag pekar med mitt Bokken mot honom och han hånler. Han går ut på fältet framför mig och jag bugar mig mot honom
Han knixar knappt märkbart på nacken. Jag uppfattar mannens blick och den är irriterad. Jag ställer mig i redoposition och han anfaller. Jag möter attacken och sen slår jag till och mannen rasar ihop och svimmar
Jag bugar mig och går fram till min far och sätter mig. Mannen tittar på mig och sen på hans som ligger i gruset. Han ler och reser sig
– Nu skall vi äta säger han
Vi reser oss och går in i huset igen. Vi äter och när vi är klara så blir vi visade till våra rum. Jag ställer min packning på golvet och jag klär av mig dräkten och viker omsorgsfullt ihop den och lägger ner den i min väska
Jag tar på mig kalsonger och lägger mig på sängen. Jag sluter ögonen och somnar.
Jag vaknar av att jag hör ett ljud. Jag ligger fortfarande med slutna ögon och visar inte att jag är vaken. Mannen smyger sig fram mot mig, jag hör hur han drar sitt svärd och höjer det
När han hugger så rullar jag undan och fäller honom, han dråsar i golvet och jag slår till. Mannen svimmar och jag tittar på honom. Det är samme man som jag slog ner på övningsfältet
Jag reser mig och går intill min far och väcker honom
– Kom med far
– Vad är det?
– Kom med
Vi går in på mitt rum och jag pekar, jag känner vreden som växer inom min far och han svär
– Din son av en hynda säger han till mannen som ligger på golvet, vänta lite
– Ja far
Han går iväg och efter fem minuter så kommer han tillbaka med mannen
– Han försökte mörda min son
– Lever han?
– Ja, jag ville inte störa kamin i huset med att döda
Mannen tittar på mig, sen tittar han på min far och bugar sig
– Vi tar hand om detta
– Som sig bör säger min far
Mannen klappar i händerna och två män kommer in i rummet och de lyfter ut mannen som jag slagit ner. De andra männen lämnar mitt rum och jag lägger mig ner igen och somnar
När jag vaknar på morgonen så reser jag mig upp och klär på mig. Jag öppnar dörren ut mot trädgården och jag slås av hur vacker och fridfull den är. Jag sitter där och tittar på alla växterna
Min far kommer in i rummet och kommer fram till mig och sätter sig. Vi tittar på trädgården tillsammans och efter en stund så reser min far sig
– Har du packat?
– Ja far
– Bra för vi åker efter frukost
– Ja
Vi reser oss och tar våra väskor och går ut från rummet. Vi går genom huset och kommer till matsalen. Vi går in och sätter oss vid bordet. Vi äter under tystnad och när vi är klara så reser sig mannen och vi gör likadant
Han följer oss ut ur skolan och fram till bilen
– Lycka till Koi, det var trevligt att träffa dig
– Detsamma säger min far och ler, jag kommer aldrig glömma denna plats
– Vi kommer inte glömma dig i heller och vad du gjorde för mig och min fru
– Jag är glad att ni gav min son chansen
– Du har tränat honom väl
– Tack säger min far och bugar sig
– I båda skolorna säger mannen
– Ja säger min far
– Unge man, om du någon gång har problem så vet att du alltid kan vända dig hit
– Tack säger jag och bugar mig
– Minns kodexen
– Ja svarar jag
Vi sätter oss i bilen och den rullar iväg. Vi kommer fram till flygplatsen och vi går till gaten där vårt plan skall flyga ifrån. Vi går ombord på planet och vi sätter oss. Jag lutar mig tillbaka och stänger ögonen
Flygresan till Florens tar 14 timmar. När vi landat så går vi av planet och in på flygplatsen och ut ur den. Vi sätter oss i en taxi och min far säger namnet på hotellet
Bilen kör iväg och vi kommer fram till hotellet efter en halvtimme. Vi tar våra väskor och går in. Vi går fram till receptionen och vi får våra nycklar till rummet. Vi åker upp och går in
Vi ställer ner våra väskor och jag packar upp mina kläder och hänger in dem i en garderob. När vi är klara så tittar min far på mig
– Trött?
– Nej
– Skall vi gå ut en runda?
– Javisst
Vi lämnar hotellet och ger oss ut på stan. Min far visar mig en massa landmärken och ser till så att jag lär mig dem. Vi hittar en restaurang och går in och sätter oss. Vi äter pasta och när vi är klara så går vi tillbaka till hotellet. Vi åker upp på rummet och vi lägger oss i våra sängar och somnar
Vi vaknar tidigt nästa morgon och åker ner och äter frukost. När vi är klara så tar min far ut mig på ytterligare en runda på stan. Han berättar om Da Vinci och Medici, vi går till Medici palatset och vi tittar på det
Min far tar reda på var Da Vinci huset finns och vi står utanför det och tittar på det. Vi går tillbaka till hotellet och sätter oss i restaurangen. Vi beställer in mat och vi äter med god aptit
Kvällen kommer och min far säger att han skall gå ut en runda och att han strax skall komma tillbaka. Jag nickar och jag åker upp till vårt rum. Jag går bort till min väska och tar fram mitt Bokken
Jag går igenom rörelserna och när jag är klar så stoppar jag ner svärdet och duschar. Jag sätter mig i en soffa och sätter på tv:n jag trycker mig igenom kanalerna och hittar ingenting som intresserar mig
Jag stänger av tv:n och sitter där i mina egna tankar. Jag stänger ögonen och lyssnar på ljuden som hotellet avger. Jag flyter iväg och jag hör allt möjligt. Hur länge jag sitter där vet jag inte men jag hör när min far kommer hem
– Vi åker vidare i morgon
– Vart skall vi?
– Paris
– Okej säger jag och ler
Vi klär av oss och går och lägger oss
Vi vaknar tidigt nästa morgon, min far säger till mig att packa min väska och att vi skall ta dem med oss ner till frukosten för vi åker direkt när vi ätit. Jag nickar och packar min väska
Vi åker ner och min far lämnar in nycklarna. Vi går in i restaurangen och äter. När vi är klara så går vi ut på gatan och min far vinkar in en taxi. Vi hoppar in i den och den kör iväg
Vi kommer fram till flygplatsen och går på ett flygplan som tar oss till Paris. Vi åker från flygplatsen till ett hotell. Vi checkar in och åker upp på vårt rum och packar upp
Min far tar ut mig på sightseeing igen och berättar om alla de historiska monument som vi passerar. Han pratar mycket om Da Vinci och hans påverkan på kultur och historia. Jag lyssnar uppmärksamt på honom
Vi tillbringar tre dagar i Paris och precis som i Florens så lämnar min far mig en kväll för att när han kommer tillbaka berätta att vi skall vidare. I tre veckor åker vi runt i Europa och far lär mig om den europeiska historien. När de tre veckorna gått så säger min far när han kommer tillbaka en kväll att vi skall åka hem dagen efter
– Ja
– Saknar du hemma?
– Ja jag saknar träningen, och Mitas kokkonst
– Haha det gör jag med
– Du saknar nog kvinnorna på lärkan med säger jag med ett leende
Han tittar på mig och sen börjar han skratta
– Ja min son det gör jag
Vi packar ner våra kläder och gör oss klara inför morgondagen. Vi går och lägger oss och jag somnar. Vi vaknar på morgonen och vi åker ner till restaurangen och äter vår frukost
En man kommer fram till vårt bord och bugar sig
– Skulle du vilja följa med säger mannen till min far
– Vad gäller det säger min far
– Min arbetsgivare skulle vilja träffa dig
– Vem är din arbetsgivare?
– Hon heter Berith och hon är överhuvud förr Da Vinci familjen i detta land
– Ja, var är hon?
– Om du kommer med mig så skall jag ta dig till hennes rum
– Då går vi
Han reser sig och går iväg. Jag sitter kvar vid bordet och äter min frukost. När jag är klar så väntar jag på min far. Efter en timme så kommer han tillbaka och han ser fundersam ut
– Nu åker vi hem
– Ja far säger jag och reser mig
Vi går ut från hotellet och sätter oss i en taxi. Vi åker till flygplatsen och vi går ombord på flygplanet. Resan hem tar trettontimmar. När vi landar så står det en bil och väntar på oss. Vi sätter oss i den och den kör iväg
Efter tre timmar i bil så rullar vi in i byn. Jag går ut ur bilen och tar ett djupt andetag. Vi är hemma, alla ljud, lukter och intryck är hemma. Vi går längs vägen och hem till vårt hus
När vi kommer fram så tar Mita emot oss. Vi går in och jag sätter min väska på golvet. Jag klär av mig och går ut till badtunnan och sätter mig i den. Jag stänger ögonen och lyssnar på ljuden
Det känns som att huset och trädgården talar till mig och önskar mig välkommen hem. Jag sitter länge där i tunnan och går inte ur den förrän Mita ropar på mig. Jag går upp och torkar av mig och går in i huset
Jag går in i matsalen och sätter mig. Mita har överträffat sig själv och all min favoritmat står framdukad åt mig. Jag väntar på min far, men Mita meddelar mig att han är i byn på lärkan
Jag ler och börjar äta. Jag äter länge och alldeles för mycket. När jag är klar så reser jag mig och går in på mitt rum och hämtar asken jag fick av henne i födelsedagspresent. Jag går tillbaka till matsalen och öppnar asken
Jag berättar om alla de föremål jag har samlat på resan och när jag är klar så böjer hon på huvudet och tackar för att jag delat med mig av mitt äventyr. Jag reser mig och går in på mitt rum. Jag sätter ifrån mig asken och klär av mig
Jag går in i träningsrummet och tar ett Bokkensvärd från ett av ställen och börjar träna. När jag är klar så går jag till en av wu shing redskapen och börjar träna utan vapen. När jag har tränat färdigt så går jag ut till badtunnorna och sänker mig ner
Jag sitter där i nästan en timme och mörkret har fallit och stjärnorna tittar fram. Jag går ur tunnan och torkar mig. Jag är hemma. Jag går in på mitt rum och lägger mig i sängen och somnar
Väktarna
Lämna ett svar
Du måste vara inloggad för att publicera en kommentar.