Den friska försommarvärmen hängde i luften som ett uppmuntrande löfte om sommarlov. Det hade varit så i några veckor nu, sedan maj hade övervunnit det nyckfulla aprilvädret, och vårkänslorna började vakna till liv. Inte minst när man går i gymnasiet och ser det sköna slutet på ett trist skolår närma sig.

Felicia hade tillsammans med sin bästa kompis Clara sökt sig in i skuggan under den stora eken, och slagit sig ner på skolmuren medan de väntade på att det var dags att ta bussen hem. De bodde båda i en liten by utanför det lite större mellansvenska samhälle där gymnasieskolan låg, och bussturerna dit var ganska glesa, framför allt så här tidigt på eftermiddagen.

De var i och för sig inte ensamma om att bo åt det hållet. Men av någon anledning var de inte riktigt en del av ”gänget”. Även om alla hade gått i samma klass i grundskolan, de flesta redan sedan lågstadiet, var de ändå lite utanför. Kanske för att de var lite mer tystlåtna, inbundna och ja rent ut sagt blyga. Och det kanske var för att de alltid hade varit åt det mer mulliga hållet, vilket gav dem båda lite dålig självkänsla. Inte för att Felicia och Clara hade varit riktigt mobbade egentligen. Men nog hände det ibland att någon kallade dem för ”tjockis”. Och det sved nog mer än det var menat.

Framför allt Clara hade en välvadderad kropp, men även Felicia själv hade lite mer kropp än hon var nöjd med. Hon hade gärna velat vara lika smal och snygg som till exempel Nellie. Den populära, smala, vältränade, snygga Nellie, med perfekt rumpa, perfekta magrutor, snygga ben och lagom stora tuttar som stod av sig själva i duschen efter idrotten. Felicia drömde ofta om att vara som henne. Att vara henne. Att vara med henne… Nej, inte så… Felicia var ju inte sån… Den hon egentligen drömde om var ju Axel. Den snygge, tuffe Axel. Axel som alla tjejerna drömde om. Axel som alla ville ha. Sån var hon. En som gillar killar. Hon ville ju passa in. Vara som de andra. Normal. Självklart.

– Hej, sitter ni här?

Felicia avbröts i sina dagdrömmar. Hon tittade förvånat upp. Matilda av alla människor hade tilltalade dem. Det hörde inte till vanligheterna.

– Mm, svarade Felicia lite avvaktande. Väntar på bussen bara.

– Vi med, svarade Matilda, och nickade bort mot gänget, som samlats i en liten klunga utanför skolgården i väntan på att dra sig mot busshållplatsen.

– Vi tänkte dra till Hampus. Hänga i hans gillestuga. Ni kan väl hänga med? Om ni inte har något annat ni tänkte förstås, lade hon till. Hennes leende var öppet och avspänt. Men Felicia tyckte ändå att hon uppfattade något bedjande i hennes blick. Det förbryllade henne.

Felicia och Clara tittade lite avvaktande på varandra.

– Neej öh, det kan vi väl, svarade Felicia tvekande. Hade inga planer, så…

– Kul, log Matilda. Kom då så drar vi. Bussen kommer om typ fem minuter. Hon började gå mot gänget, medan Felicia och Clara hoppade ner från muren, medan de utbytte en lätt undrande blick. Varför ville ”gänget” helt plötsligt att de skulle hänga med? Var det någon konstig, missriktad välgörenhet? Var det något lurt? Tvekande följde de efter Matilda.

– De kommer med, hojtade Matilda till den stimmande lilla klungan. Kom nu. Bussen kommer snart.

Med ett och annat uppmuntrande och välkomnande leende mot de båda tjejerna, började den lilla skaran röra sig mot busshållplatsen, som bara låg ett par hundra meter bort efter den korsande större vägen. Felicia och hennes kompis höll sig fortfarande lite avvaktande i slutet av gruppen. Ingen gjorde heller något större nummer av att de hängde med, vilket på sätt och vis var lite skönt. På något vis hade det känts lite pinsamt om alla helt plötsligt hade välkomnat dem med stora famnen, och de på något sätt hade hamnat i centrum.

 

På bussen hamnade alla längst bak. Felicia och Clara delade på ett eget säte lite snett bakom de övriga, och kunde tyst iaktta dem. På samma gång som lite utomstående betraktare, men ändå med i gemenskapen. Där var Nellie, Jennifer och Thea som hängde över Theas mobil och kollade något klipp under högljudda tjut och kommentarer. Agnes, Matilda och Ellen var djupt försjunkna i någon diskussion, oklart om vad, medan Hampus och Isak tydligen satt och snackade fotboll. En bit framför satt de tre övriga grabbarna, Gustav, Erik och Axel som vanligt och skojbråkade med varandra.

Felicia hade hört det förr, men då brukade hon och Clara sitta långt fram i bussen och bara höra det avlägsna stimmandet. Inte riktigt ta notis om det. Nu satt hon på första parkett och såg hur grabbarna tävlade om att slå varandra så hårt som möjligt på axeln med spetsig knoge, så att det helst gjorde maximalt ont. Samtidigt gällde det att tåla mest stryk så man inte var en tunnis. Det såg väldigt barnsligt ut. Och det var tydligen inte Felicia ensam om att tycka.

– Äh, lägg av nu killar, klagade Jennifer. Hon var en av de populära tjejerna i gänget. En av ledartyperna tillsammans med Nellie, Gustav och Axel.

– Sluta barnsla er, fortsatte hon.

– Ja, varför ska ni alltid hålla på? fyllde Nellie på. Väx upp någon gång.

– Äh, käften, kontrade Gustav, medan han fick in ett hårt slag med en spetsig långfingerknoge på Axel. Det här fattar ni ändå inte.

– Kanske för att vi inte är fem år, svara Jennifer. Kanske för att vi faktiskt har växt upp lite.

– Eller för att ni är för tunna för att klara av det, svarade Gustav.

– Tjejer tål inte smärta, flikade Erik självsäkert in, så är det bara.

– Gör inte vi, utbrast Nellie?

– Tjejer tål faktiskt mer smärta än killar, fyllde Matilda på. Vilka är det som föder barn kanske?

– Eller hur, sa Nellie. Det skulle ni aldrig klara av.

– Och när killar blir lite förkylda då, flikade lilla Agnes in med retsamt barnslig röst, då blir de så jättesjuka, så mamma måste pyssla om dem. Stackars tuffingar.

– Skitsnack, fyllde Isak på. Alla vet att killar är mycket starkare och tuffare än tjejer. Han fick en high five av Gustav.

Gnabbandet fortsatte en lång stund, medan Felicia förundrades över hur de andra tjejerna bara vågade. Att säga emot killar på det där sättet. Det skulle hon aldrig våga. Inte Clara heller efter vad det såg ut. Felicia såg hur hon med öppen mun och lätt rodnande kinder betraktade det fascinerande skådespelet.

– Hör ni, vi är snart framme nu, avbröt Ellen. Vi måste gå av NU.

Alla fick jättebråttom att plinga, rafsa ihop sina grejer och tumla av bussen i en enda oordnad hög.

 

Det var bara några hundra meter till Hampus hus, en enplansvilla i rött tegel med en källare i suterrängvåning. Felicia och Clara hade bara varit här en gång förut för fler år sedan. Men det var ju när de var små, innan det hade blivit ett tufft tonårsgäng av allihop, och de båda tjejerna hamnat mer utanför.

Felicia mindes i alla fall svagt gillestugan i källaren, som hade en egen ingång. Och det var där de gick in även nu. Felicia hade hört talas om att gänget ofta samlades där nere när de hängde hos Hampus. Och det var inte så konstigt såg hon när hon tittade sig omkring, medan hon sparkade av sig skorna i den allmänna högen av dojor innanför dörren. Det fanns gott om sköna soffor och fåtöljer, och en stor TV på väggen, där man kunde se på film och spela Playstation.

– Kliv på bara, sa Hampus, känn er som hemma. Mina föräldrar kommer inte hem än på flera timmar.

Gänget slängde sig i sofforna och vräkte sig i fåtöljerna och fortsatte tjafset från bussen om barnsliga killar och tunna tjejer, medan Felicia och Clara osäkert trängde ihop sig i och på armstödet till en fåtölj, som stod lite avsides från de andra.

– Vill nån ha läsk? frågade Hampus över gnabbandet, och gick bort till ett litet kylskåp av värsta barmodellen, med glasdörr och allt. Spridda men högljudda bifall hördes, och Hampus började dela ut burkar. Till slut kom han bort till de båda nykomlingarna.

– Vad vill ni ha? frågade han avspänt, Cola, Fanta, Sprite, vi har Trocadero och…, han vände sig mot kylen till, en massa annat. Bara att välja och vraka.

Tjejerna tackade ja till var sin klassisk Coca Cola, och Hampus gick tillbaka och slängde sig på sin soffplats, så att han mosade Gustavs knä, vilket orsakade en ny kaskad av slag och högljudda och testosteronstinna tonårsrop från killarna, och lika högljudda stönanden från tjejerna.

– Men lägg av och slåss då. Sluta barnsla er.

– Ni är ändå för tunna.

– Är vi inte alls det.

– Ni vågar inte.

– Vågar vi visst det, sa Matilda.

– Eller hur tjejer, sa Jennifer. Vi ska visa dem.

De båda tjejerna började puckla på varandra, först som grabbarna på axlarna, men sedan mer spridda skurar över både armar, ben och bål.

– Aj!

– Men, va faan!

– Aoeh!

– Aj! Den var hård ju!

– Meh! Inte tuttarna!

. Va då rå?

– OK. Om det är det du vill.

Till slut satt både Jennifer och Matilda och daskade varandra på brösten under höga tjut.

– Nå, ser ni nu att tjejer kan? skrattade Nellie. Och inte tjuter de värre än er killar heller.

– Gör de väl visst det, kontrade Isak. Och de gör sig bara till. De skulle aldrig tåla det i längden.

– Skulle inte vi? Jennifer avbröt sig, och tittade kaxigt Isak i ögonen. Det här var väl ingenting. Ao!! Jag hade ju slutat.

– Men inte jag, flinade Matilda, som fått in en bra träff på Jennifers vänstra tutte.

– OK, OK, OK! Jag har en idé. Nellie gick emellan och avbröt de båda slagskämparna. Vi har en tävling.

– Vad då tävling, frågade Jennifer, medan hon höll fast Matildas armar.

– Vad snackar du om? Sa Isak.

– En typ smisktävling, förklarade Nellie. Mellan alla tjejer, för att visa att kvinnor kan. Matcher en mot en. Den som viker ner sig först förlorar. Och vi slår varandra på brösten, som Jennifer och Matilda gjorde nu.

– Som typ en slagtävling, sa Axel, som i golf?

– Ja, typ.

– Men det gör ju jätteont, utbrast Ellen.

– Eller hur, sa Thea.

– Ja sa ju att ni var tunnisar, retades Erik.

– Är vi inte alls det, svarade Matilda kaxigt. Kom igen. Hur går det till.

– Jo, så här, fortsatte Nellie. Vi delar upp oss i par. Vi är ju…, hon såg sig omkring, åtta tjejer. Fyra par. De i paret tävlar mot varandra. Man turas om att slå på den andras tuttar, ett slag i taget. Den som ger upp först förlorar. Sen blir det semifinaler och final.

– Men…, tvekade Agnes och såg sig omkring, hur blir det rättvist? Somliga har ju till exempel vadderad bh och jag har ingen alls.

– Vad då rå, svarade Ellen surt, du har ju ändå knappt några tuttar. Det kommer ju knappt göra nåt ont på dig. På mig däremot.

 

Medan de andra tjejerna fortsatte att tjafsa om reglerna, tittade Clara och Felicia på varandra medan de besvärat skruvade på sig i fåtöljen.

– Ska vi…? sa Clara lågt och sneglade mot utgången.

– Ja, viskade Felicia, det känns som…

Försiktigt reste de sig från fåtöljen, och började dra sig mot utgången.

– Vi ska nog gå nu, sa Felicia lite försiktigt.

– Ja, hej då, sa Clara, och började dra på sig skorna.

Först var det ingen som tog notis om dem. Men när de reste sig ur skohögen och började sträcka sig efter dörrhandtaget, reagerade till slut Matilda.

– Men hallå, ropade hon. Vart ska ni ta vägen?

– Vi… vi ska nog gå nu, sa Felicia skamset. Det här känns inte som… det är nog ingenting för oss…

– Jo, kom igen nu. Det är klart att ni ska vara med.

– Ja, annars blir det inte jämna lag, ropade Nellie över mängden. Inga bra semifinaler.

– Kom igen, bad Matilda, det blir kul.

– Men, men alltså, stammade Clara, men tog sedan mod till sig. – Varför? Frågade hon och såg Matilda rätt i ögonen.

– Vad menar du, varför? Matilda kändes nästan lite ställd.

– Ja eller hur. Varför? Felicia höll med. Varför vill ni helt plötsligt att vi ska vara med? Vi har ju inte fått vara med på flera år. Och nu det här. Hon slog ut med armen i en frågande gest mod det högljutt diskuterande gänget.

– OK, sa Matilda lågt. Hon kom fram till dem, tog dem vänskapligt om armarna, och såg dem allvarligt i ögonen.

– Vi kom liksom på att vi tappat bort er, och att det har blivit jättedumt. Ni är ju en del av byn, av vår gamla klass, det har ni ju alltid varit. Men så har ni liksom glidit ifrån och inte fått vara med. Eller… ni har ju fått, men det har inte blivit så. Och vi har kommit på att det är dumt, och att vi saknar er. Så därför bestämde vi att bjuda med er igen liksom.

– Så är det, sa Jennifer som kom släntrande fram till dem. Vi känner alla likadant. Så hur blir det? Stannar ni?

Felicia och Clara tittade på varandra. Sedan tittade de den tjattrande hopen, som fortfarande höll på att diskutera reglerna.

– Jag vet att det blev ett lite speciellt välkomnande med den här… tävlingen. Men nånstans ska man börja. Och vi vill väldigt gärna ha med er i gänget. Kom igen nu. Det kommer att bli kul. Ni kan få bilda par med varandra.

Felicia och hennes kompis tittade än en gång på varandra, suckade och ryckte på axlarna.

– För visst vill vi att Clara och Felicia ska vara med? sa Jennifer högt så att alla hörde.

– Jaa!

– Självklart!

– Absolut. Jättekul!

Hela gänget ropade bifall, och många kom fram till dem och drog in dem i gemenskapen igen, så att de knappt hann sparka av sig skorna igen.

– OK hör ni, ropade Nellie, nu har vi alltså bestämt reglerna. Bara slag på tuttarna. Bara med öppen handflata. Alla klär av sig till bara trosorna.

– Va! Varför det? utbrast Matilda.

– Jo, vi kom fram till det medan du var borta, fortsatte Nellie. Alla har olika tjocka toppar, och olika tjocka bh. Så därför måste alla ta av sig topless. Men eftersom några har klänning, och därför skulle hamna i bara trosorna i alla fall, så blir det mer rättvist att alla tjejer tar av sig byxorna också.

– Det låter väl vettigt eller hur, konstaterade Jennifer.

– Jo, det blir väl bra, tyckte Matilda. Det blir rättvist.

– Bra, fortsatte Nellie. Då är det alltså par som tävlar mot varandra. Vinnaren från varje par går till semifinal, och vinnarna där går till final. Den som ger upp först förlorar. Är allt klart?

Spridda jarop hördes över lokalen.

– Bra, avslutade Nellie. Jag och Jennifer börjar.

 

Felicia såg hur de redan hade förberett genom att flytta undan soffborden och ordna sofforna och fåtöljerna ännu mera i en ring. Så nu fanns det gott om plats för alla att se ordentligt, och för de båda tävlande ute på golvet.

Jennifer och Nellie ställde sig mitt på golvet och började förbereda genom att klä av sig. Och det gjorde de så sexigt som möjligt. Först åkte de tajta topparna av, medan de vickade förföriskt på höfterna. Sedan drog Nellie av sig sina jeansshorts med putande rumpa, medan Jennifer lät sin korta kjol falla med sexigt svängande höfter. Till fortsatta applåder, visslingar och jubelrop, sträckte de sig bakåt och knäppte upp sina bh:ar. Förföriskt med händerna över kuporna, lät de sakta bh:arna falla och blottade två par medelstora och fasta bröst. Nu stod de där i bara trosorna och tog emot folkets jubel.

De såg verkligen läckra ut båda två. Det kunde inte Felicia undgå att tänka. Nellies kropp var lite mer solbränd än Jennifers redan nu i maj, och även hennes tuttar var lika solbrända som resten av kroppen, till skillnad mot Jennifers som redan visade upp spår av en skylande bikini. Även Nellies trosor var ännu läckrare än Jennifers. Ett par minimala, blekrosa stringtrosor, som framhävde hennes vältränade rumpa, medan Jennifers fortfarande snygga trosor visade upp lite mera tyg.

Så började äntligen den första matchen. Jennifer slog första slaget. Båda började lite trevande. Fick in lite dåliga träffar, och vågade inte slå så hårt. Men på fjärde slaget fick Nellie in en riktigt bra träff snett nedifrån på Jennifers vänstra bröst, så att det gungade förföriskt för åskådarnas lystna blickar. Felicia märkte att hon svalde av återhållen upphetsning. Jennifer kved till lite, men det verkade inte göra så ont egentligen. Nu började träffarna bli bättre, så att de fasta tonårstuttarna dallrade som stora geléklumpar för varje träff. Några slag senare lyckades Jennifer, mer eller mindre av misstag, få till en riktigt bra snärt med en ordentlig högersving snett uppifrån på insidan av Nellies högra bröst.

– Ooajj, vad gör du? Nu ska du få!

Nellie kontrade med en minst lika hård snärt rakt uppifrån på Jennifers vänstra tutte. Och snart började de hårda smiskarna hagla under höga tjut. Det var rena slag från sidan med omväxlande höger och vänster hand, på omväxlande vänster och höger bröst. Det var snärtar uppifrån och smiskar nedifrån, som fick tuttarna att studsa upphetsande åt alla håll. En gång höll Nellie nästan på att missa, men det blev till en väldigt effektiv, och smärtsam, snärt rakt på Jennifers nu väldigt rättuppstående bröstvårta. Jennifer tjöt i högan sky och vred sig i plågor, men gav inte upp.

Felicia lade märke till att båda tjejernas bröstvårtor faktiskt blev mer och mer styva, ju längre matchen led. De verkade faktiskt bli upphetsade av det här. Gillade de verkligen smärtan? Felicia tänkte på hur hon själv brukade smeka sina egna tuttar när hon onanerade. Hur hon brukade klämma på dem och nypa i bröstvårtorna. Att det ju faktiskt brukade vara rätt skönt. Men att få en massa slag på det här viset…?

Det var inte bara bröstvårtorna som blev styva på de båda kombattanterna. Det började också tydligt framträda röda märken på tuttarna. Och de blev bara rödare och rödare, och tjejerna grimaserade mer och mer för varje slag. Men de gav inte upp. Det här var verkligen två vinnarskallar. Det visste alla redan från skolan. Framför allt från idrotten, där de, trots att de var bästa kompisar, aldrig var den som ville låta den andra vinna, eller någon annan heller för den delen.

Till slut började bådas tuttar bli väldigt röda, och åskådarna började skruva på sig eller förundrat dra efter andan. Skulle de inte ge upp snart? Hallå. Det här var ju bara på skoj eller? Det syntes att Agnes funderade på att gå in och bryta matchen, men att hon fortfarande tvekade.

Till slut efter en riktigt hård smäll från Nellie och en rätt lam kontring från en stönande Jennifer, gav till slut Jennifer upp. Alla jublade åt segraren Nellie och gav henne uppmuntrande ryggdunkningar. Leende men öm och svettig, slog hon sig nöjd ner i soffan, medan en imponerad Hampus plockade fram var sin ny läsk till de tappra kämparna, som girigt drack och sedan höll de svalkande burkarna mot sina ömma bröst.

Nellie bredde nöjt ut sig i sin fåtölj, och spretade med sina ben medan hon drack djupa klunkar. Ena benet var uppdraget och lutade avslappnat mot armstödet, vilket gav full insyn mellan benen. Felicia kunde inte undgå att märka att en mörk och fuktig fläck hade spridit sig över hennes trosor. Var hon verkligen… upphetsad av det här? Hur kunde det vara möjligt? Eller… det kanske bara var svett. Felicia kände i alla fall att hon själv var rätt upphetsad av vad hon hade fått bevittna, och undrade om hon också var lite fuktig mellan benen. Det kändes lite så, men hon vågade inte titta eller känna efter.

 

Så var det dags för den andra matchen. Agnes som var minst i gänget, i alla fall till storleken, parades ihop med Thea som väl får betraktas som näst minst. Även de började med en sexig stripp.

Agnes smekte sina tuttar över sitt tajta spagettilinne, där hennes bröstvårtor sedan länge tydligt visat att hon inte bara saknade bh, utan även redan var rejält upphetsad. Förföriskt åmande drog hon linnet över huvudet, och visade upp sin vältränade överkropp komplett med magrutor och en sexigt väldefinierad ryggtavla. Att även hennes armar och ben var riktigt vältränade, hade ju stått klart för alla sedan länge. Så att hennes små tuttar knappt fyllde en a-kupa, det passade på något sexigt sätt bra till hennes kropp. När hon sedan drog ner sina jeansshorts och blottar sin välformade rumpa och sina små stringtrosor, var lyckan fullständig, och grabbarna överträffade varandra i tjut och busvisslingar. Även Felicia var imponerad. Det var länge sedan de gick i samma klass, så hon hade inte sett Agnes kropp i ett omklädningsrum på länge.

Thea ville naturligtvis inte vara sämre. Hon hade bara en klänning på sig, men gjorde det mesta av att sakta och retsamt smeka av sig den. Steg för steg blottades en kanske lite mer normalbyggd kropp, men en väldigt rund och sexig rumpa i ett par hipstertrosor med mycket spets. Även hennes matchande bh hade mycket spets, och rymde ett par rätt normalstora men fasta bröst, som hon förföriskt smekte extra mycket, innan hon sträckte sig bakåt och lossade på spännena. Hon ryckte bort bh:n och svängde den tjoande i luften, medan hon hoppade och dansade så att tuttarna studsade och svängde inför de upphetsade åskådarna.

Felicia tittade sig omkring i rummet. Det syntes att upphetsningen steg. Det putade ut bulor i grabbarnas byxor både här och där. Axel hade till och med rättat till paketet, så nu var det något stort och tjockt som sträckte sig snett uppåt byxlinningen och verkade vilja slippa ut i det fria. Felicia tittade generat bort. Nog för att hon suktade efter Axel, det gjorde ju alla, men det här var kanske lite mycket. Hon sneglade på sin kompis Clara i stället, som även hon verkade ha sett samma sak. Men hon vände inte bort blicken. I stället stirrade hon ohämmat på Axels skrev, och slickade sig som det verkade omedvetet om munnen.

Under tiden hade matchen startat. Tjejerna hade redan kommit i gång med ganska kraftfulla slag, så att i alla fall Theas tuttar dansade. Alla verkade hålla den vältränade Agnes som favorit. Att hon var stark och dessutom hade en större träffyta att jobba med, där Theas tuttar ju ändå var några nummer större, måste ju vara en fördel. Men det betydde ju bara att Thea inte kunde variera sina slag så mycket, det gick ju inte att smiska från sidan till exempel, så det blev mycket slag rakt på. Och eftersom det inte fanns så mycket emellan, så blev det själva bröstkorgen som fick ta smällarna. Dessutom visade sig Thea vara oväntat stryktålig. Så även om Agnes var en fighter, och kämpade på i det längsta, så blev det ändå hon som snart fick ge upp. Även om Thea visade upp rejäla rodnader på sina tuttar, så var Agnes ännu rödare.

Kompisarna samlades runt de bägge kombattanterna, lyckönskade dem båda till en god match, och framför allt Thea till segern naturligtvis. När kämparna till slut gled ner i soffan med var sin välförtjänt läsk, var det dags att förbereda nästa match.

 

– Felicia och Clara, nu är det er tur, förkunnade Nellie.

– Va, ska vi?

– Är det redan?

De båda tjejerna tittade på varandra. Det är klart, det fanns ju bara ett par ytterligare kvar. Så det var egentligen inget att bli så förvånade över. De ryckte på axlarna och klev ut på golvet, under uppmuntrande och taktfasta applåder.

”Jaha”, tänkte Felicia, ”nu ska man alltså strippa. Hur gör man då?” Tafatt började hon svänga lite på höfterna med armarna i luften. Clara följde hennes exempel, medan ropen och visslingarna ökade. Felicia kände sig egentligen ganska fånig, men tänkte att hon fick försöka bjuda till, med tanke på vad tjejerna innan henne hade gjort.

Med fortsatt svängande höfter började hon dra av sig sin tjocktröja. Det kändes ganska klumpigt och inte alls sexigt. Under hade hon ett gammalt vitt linne, som hängde lite pösigt över hennes nästan lika pösiga mage. Hon såg sig lite generat om, och drog även linnet över huvudet. Sedan tvekade hon. Hon kände sig inte riktigt redo att ta av den rejäla bh som höll upp hennes ganska stora bröst. Och hade inte de andra också tagit av sig byxorna först, innan det kom till underkläderna? Alltså tog hon tag i linningen till sina stora mjukisbyxor, och drog ner dem till anklarna.

”Hm, det där blev väl inte så sexigt”, hann hon tänka, medan hon trampade ur fötterna ur byxorna, som korvade sig kring anklarna. ”Men det får väl gå.” Till sist var det ändå dags för bh:n. Att sträcka händerna bakom ryggen och knäppa upp på det sättet hade hon aldrig behärskat. I stället drog hon ner bh-banden över armarna, och vred runt bh:n så att hon kom åt att knäppa upp. ”Inte så sexigt det heller kanske, men vad gör man?” tänkte Felicia.

Sedan tittade hon uppfordrande på Clara. Nu var det väl ändå hennes tur, när Felicia stod där i bara sina stora bomullstrosor? Men Clara tittade bara tillbaka, och sneglade menade på hennes fötter, som om Felicia inte skulle vara klar.

– Strumporna också, teaterviskade Matilda från soffan.

Generad såg Felicia ner på sina fötter, och började klumpigt dra av sig även sockorna.

Under tiden insåg Clara att det nog var bäst att ta över uppmärksamheten, och började själv dra av sig sin tjocktröja. Hon gjorde det mycket sexigare insåg Felicia. Men hon hade väl hunnit fundera medan hon tittade på sin kompis, och såg hur hon inte skulle göra. Clara drog växelvis upp och ner först den ena och sedan den andra sidan av tröjan, och gav lockande glimtar av sin stora mage. Hon hade minsann inget linne under, utan lockade redan med bar hud. Och när hon kom längre upp avslöjade hon steg för steg en minst lika rejäl och ännu mer välfylld bh.

Sedan gick hon över till mjukisbyxorna, som hon svankande och med svängande rumpa mot publiken sakta men rytmiskt hasade ner över sina raka ben. Sista biten fick hon ändå ta sittande på golvet, men hon lyckades göra en show av det också, där hon oblygt visade sina stora bomullstrosor medan hon drog av sig byxor och strumpor i bara ett par drag. Felicia såg generat att Clara också hade en stor fuktig fläck mellan benen, som hon alltså visade upp för alla som såg på. Felicia knep instinktivt ihop sina egna ben, för att inte avslöja sin egen eventuella fläck.

Till slut vara det dags för bh:n. Clara använde samma teknik som Felicia, men lyckades även göra den mycket sexigare. Retsamt drog hon ner bh-banden, men utan att fäll ner kuporna i första läget. I stället masserade hon brösten ett tag genom det vadderade bh-tyget, innan hon stack händerna innanför kuporna och fortsatte massagen. När hon sedan dolde brösten med ena armen och fällde ner kuporna med den andra, stegrades jublet. Och när hon med den andra handen sedan vred runt bh:n och vant knäppte upp spännena med den och därefter lät bh:n falla, medan hon fortfarande dolde tuttarna, ökade de taktfasta applåderna till nya ljudnivåer.

Men det var inte nog. Felicia såg hur hennes gamla kompis, som hon känt i alla år, först åter knådade sina tuttar med händerna, händer som var för små för att dölja mer än mitten, och fingrar som snart diskret började spreta lite och avslöja ett par stora och utstående bröstvårtor i ett par rejält tilltagna vårtgårdar, innan hon till slut stäckte armarna i vädret och lätt tuttarna svänga och dansa fritt till publikens öronbedövande jubel.

Det syntes verkligen hur Clara njöt av uppmärksamheten. Hon hoppade och vinkade åt publiken, medan jublet, visslingarna och applåderna aldrig riktigt ville dö ut. Till slut började hon i alla fall göra sig reda för match.

– Vad var det där? viskade Felicia när de gick fram till varandra. Vad kom det ifrån? Så där har jag aldrig sett dig göra.

– Jag brukar öva framför spegeln, viskade Clara rodnande tillbaka. Brukar låtsas att jag är burlesque-artist. Hon var verkligen högröd i ansiktet nu.

Felicia såg på sin kompis medan de ställde upp sig. Nog för att hon hade sett henne naken förut. Men i skolidrotten brukade hon diskret försöka att inte titta så noggrant. Hon ville ju själv helst bli behandlad med samma diskretion. Men nu när dessutom alla andra, även killarna, tittade på Clara, såg hon för första gången på länge ordentligt på henne, och med lite andra ögon. Clara var stor, inget snack om saken. Magen var stor och fyllig och stora love handels. Rumpan var stor, bred och ändå fast, och armar och ben vara kurviga, inte bara av fett utan också av väl inbäddade muskler. Och så brösten. Stora, tunga och lite hängande, med sina stora vårtgårdar.

Man skulle kunna tycka att hon inte hade en lika snygg kropp som till exempel Nellie. Men nu, när man såg henne här, när det riktigt lyste av självförtroende om henne, då var hon ju riktigt snygg. Riktigt sexig. Felicia såg på sin egen kropp, som hon brukade tycka bara var ful och klumpig. Men hon insåg att den ändå bara var en lite mindre version av Claras. De var ju inte så olika. Och kan Clara stråla så här, så skulle väl även Felicia kunna göra det. Styrkt av nytt självförtroende rätade hon på ryggen med ett leende, och såg med fast blick in i kompisens ögon, medan de ställde upp sig. De gav varandra en kort nick av samförstånd. Matchen kunde börja.

 

De började trots allt lite trevande. För Felicias del på grund av osäkerhet för hur mycket hon själv skulle klara av. Så då vågade hon inte gå för hårt åt sin motståndare heller. Och det verkade som Clara var inne på samma linje. De fick i alla fall redan från början ganska bra sväng på varandras tuttar, som ju inte var lika fasta som de tidigare deltagarnas, som bara hade studsat tillbaka efter varje slag.

Felicia kände ändå att det inte var så farligt. Visst gjorde det lite ont, men inget som hon hade problem att stå ut med. Så hon bestämde sig för att öka styrkan lite. Hon fick in en hård högersnärt på Claras vänstra bröst, som fick det att svänga kraftfullt och krocka med kompisens högra tutte. Clara grimaserade lite men bet ihop, och kontrade med en lika hård klapp. Den kändes mer, men inget som Felicia tänkte vika ner sig för.

Steg för steg ökade de intensiteten, tog längre sats, snärtade snabbare, och spred hårda smiskar över varje del av de stora brösten. Visst gjorde det mer ont nu, men Felicia kände till sin förvåning mer och mer upphetsning snarare än obehag. Hennes bröstvårtor stod styvare än någonsin, och hon såg att även Claras stora fina vårtgårdar knottrade sig upphetsat kring stenhårda vårtor. Att de verkligen var stenhårda kände Felicia när hon ibland lät sin handflata träffa mitt över ett bröst, så att hon tydligt kände vårtan mitt i handen. Det gjorde henne bara ännu mer tänd. Att känna Claras stora mjuka tuttar under sina händer, att känna de upphetsade bröstvårtorna, eggade henne något enormt. Helst hade hon också velat knåda och smeka de härliga brösten. Njuta av deras mjukhet.

Hennes tankar for i väg åt det hållet, medan hon omedvetet lät smiskandet gå på autopilot, när hon plötsligt hörde hur publiken drog efter andan. Det fick henne att vakna upp, och inse att hon faktiskt hade gjort verklighet av sina dagdrömmar. Hon blev medveten om hur hon kupade sina händer om Claras mjuka tuttar, knådade dem lite, och just hade utdelat en hård snärt, för att sedan återgå till sitt knådande. Generat mötte hon kompisens ögon. Men Clara svarade bara med en fast blick, och med att själv ta tag i hennes tuttar, klämma lite lätt på dem, och sedan utdela en överraskande hård snärt rakt uppifrån.

Med ögonen låsta i varandra och med småleenden som sakta växte fram i mungiporna, fortsatte de båda kämparna med samma taktik. Ömt smekte de varandras tuttar som för att lindra smärtan mellan varje slag, för att sedan explodera i överraskande men väldigt effektiva utfall, så att tutten flög. Kraften i slagen ökade vartefter, och en djupare och djupare rodnad spreds över de stora tuttarna. Men ändå kände inte Felicia att hon var nära att ge upp. Snarare att hon inte ville att det skulle ta slut. Hon kände sig bara mer och mer upphetsad. Kände hur det pirrade mer och mer mellan benen, och hur hon bara blev blötare och blötare, så att det nu tydligt måste synas hur fuktiga hennes trosor hade blivit. Hon kände till och med hur det rann utefter låren på henne. ”Åh, låt det inte ta slut!”

Men helt plötsligt, när det var som skönast, gav Clara upp.

– OK, jag ger mig, stönade hon, och vred sig bort i plågor.

Felicia tittade förvånat upp. Hon kände sig långt ifrån någon smärtgräns. Var hon så mycket mer stryktålig än sin bästa kompis?

Publiken jublade, kom fram och kramade om dem, och sträckte Felicias arm i luften i en segergest. Hon fann sig strax och utförde leende en liten segerdans där de rödbråkade tuttarna dansade med. Clara kom fram och kramade om henne och gratulerade till segern, så att deras båda ömma tuttar trycktes mot varandra. Clara var den som först släppte kramen med en grimas. Även Axel kom fram till dem och gratulerade speciellt. Sa hur imponerad han var över hur mycket de tålde.

Hade det hänt vilken dag i veckan som helst förut, hade Felicia varit överlycklig. Att den populäre Axel pratade med henne! Men nu kände hon att hon på något konstigt sätt inte brydde sig om honom. Inte på samma sätt som Clara i alla fall, vars ögon strålade av berömmet, och inte ville släppa sin flörtiga ögonkontakt med honom. Att däremot Nellie och Matilda kom fram och var impade, det betydde mycket mer kände hon. Då blev hon mer generad och tackade blygt.

Hon blev snarast tacksam för att bli avbruten av Hampus, som kom fram med den obligatoriska läsken, och sjönk snart ner i sin fåtölj för att följa den sista matchen.

 

Det par som var kvar var Matilda och Ellen, som nu ställde upp sig ute på golvet. De hade nog parats ihop för att de hade ungefär lika stora tuttar. Inte så stora som Felicias och Claras, men ändå stora och en aning hängiga.

Matilda var den andra som hade klänning dagen till ära. En klänning med en ganska generös och bred urringning, ur vilken bröstens rundning svällde ut på ett väldigt lockande sätt. Hon dansade runt ett tag och smekte sig över kroppen till de taktfasta applåderna, innan hon gled fram till Gustav och med ryggen åt bad honom dra mer hennes blixtlås. När hon sedan dansade vidare och sakta lät klänningen falla, avslöjade hon hur tuttarna hade kunnat svälla så lockande ur klänningen. En läckert vit balconette-bh med mycket spets matchade ett par högt skurna trosor. Rumpan var inte så stor, men rund och fin. Hon såg riktigt läcker ut kände Felicia. Och det blev inte sämre när hon dansade av sig balconetten och släppte ut sina stora fina bröst. De hade en fin tyngd i sig, som gjorde att hade ett visst häng men ändå lockande stod ut från den fina kroppen.

Så var det till slut Ellens tur. Hon gjorde sitt bästa för att på ett förföriskt sätt dra av sig sin tjocktröja, som avslöjade en praktisk och stabil sport-bh, som såg ut att pressa ihop en hel del innehåll, vilket Felicia visste att det stämde. Men innan innehållet avslöjades, drog hon av sig sin korta klockade kjol och avtäckte en stor fin rumpa i ett par matchande sporttrosor. Felicia undrade ett tag om hon egentligen hade tänkt gå och träna efter skolan, men hamnat här i stället. Men hon släppte tanken, för nu åkte även bh:n av och släppte fram de härliga tuttarna, som var till och med snäppet större och tyngre än Matildas, även om de inte kom upp i Felicias egen klass.

Under publikens jubel ställde de båda tjejerna upp sig för den sista matchen i grundomgången. De gick ut hårt båda två, förmodligen efter att ha sett hur mycket de föregående kämparna hade klarat av. Tuttarna svängde hit och dit och fram och tillbaka, ibland ackompanjerade av stön av smärta. De höll verkligen inte igen. En gång fick Matilda in en riktig uppercut rakt underifrån på Ellen, så att tutten riktigt studsade några gånger mot bröstkorgen. Högt stönande gav Ellen igen med att ta ut svingen maximalt, och även slå igenom slaget så mycket det gick. Nästa slag kom rakt uppifrån, och med full kraft, och möttes av en maximal sving även på det andra bröstet.

Tjejerna höll verkligen inte igen, och åskådarna riktigt höll andan av intensiteten och kraften i den hårda bataljen. Till slut började de fylliga tuttarna bli djupt röda, och när tjejerna fortfarande inte gav upp märktes det att några av grabbarna började fundera på att ingripa. Men innan det behövde ske, gav till slut Ellen upp med ett högt stön, efter en extra kraftfull träff från motståndarens sida. Matilda var segrare, och semifinalisterna var utsedda.

Publiken samlades åter igen runt de båda kombattanterna, för att jubla, krama om och uttrycka sin beundran. Felicia betraktade blygt den stolt leende segrarinnan. Hon såg verkligen läcker ut, kände Felicia. Men av någon anledning kände hon sig för generad för att gå fram och gratulera. Men hon hade ändå svårt att slita blicken från hennes fina leende.

Det hade i alla fall varit fyra förundransvärt hårda matcher. Framför allt grabbarna var lite chockade. När alla slog sig ner för en välförtjänt paus, och nya burkar läsk, var de tvungna att erkänna att tjejerna inte var så tunna som killarna hade påstått.

 

Felicia slet till slut blicken från Matilda och såg sig om bland ungdomarna i rummet. Där låg tjejerna utslagna i sittmöblerna, nästan nakna med sina rödlysande tuttar i vädret, men med ansikten som strålade av nöjda leenden. Även förlorarna, som ändå kände att de lyckats bevisa något, log avslappnat. Och eftersom ingen orkade visa någon blygsel längre, syntes det att var och varannan trosa var rejält blöt i grenen.

Grabbarna var inte heller opåverkade. De kunden inte ta blicken från all feminin fägring, som så ogenerat visades upp omkring dem. Så det framgick tydligt att det var väldigt trångt i allas byxor.

När man hade pustat ett tag, var det dags att börja diskutera semifinalerna. Man kom snabbt fram till att det var mest rättvist, att de som hade vilat längst skulle mötas först. Det vill säga att Nellie skulle möta Thea, följt av Felicia mot Matilda. Men man insåg snabbt att tuttslag inte var något man kunde fortsätta med. Det fick bli något annat. Jennifer föreslog klassiska smisk på rumpan, och så fick det bli.

Men även där fanns det ju olika förutsättningar i klädväg. De tävlande hade allt ifrån stringtrosor till heltäckande underbyxor i bomull. Så därför måste de ju ta av sig helt nakna.

– Men vadå, protesterade Thea, ska bara vi visa muttan? De andra då?

– Och killarna då? sa Matilda. Ska bara vi vara nakna, medan de sitter här helt påklädda?

En ny vild diskussion drog i gång, med en stunds sedvanligt kaos som följd. Till slut kom man fram till att alla tjejer skulle klä av sig även trosorna, medan killarna också skulle klä av sig men behålla kallingarna på. Det var inte bara killarna som skulle ha tyckt att det varit pinsamt. Inte ens alla tjejerna var bekväma med att se killarna helt nakna. Inte ännu i alla fall.

Själva tävlingen skulle gå till så att tjejerna skulle stå bredvid varandra, och att den som skulle bli smiskad skulle vända sig om och luta sig framåt, stödja sig på sina knän och puta med rumpan, så att den andra kom åt ordentligt. Ett slag i taget som vanligt. Den som ger upp först förlorar.

 

Dags för första semifinalen. Nellie och Thea ställde upp sig, och Nellie skulle börja. Redan i först slaget tog hon i ordentligt, och hennes utspärrade hand landade hårt på Theas runda, fasta rumpa. Ett rött handavtryck med fem tydliga fingrar, avtecknade sig över den högra skinkan. Thea kontrade med ett likadant slag, så även Nellie ståtade med ett dekorativt handformat märke. Var sina slag på de vänstra skinkorna också, och snart hade båda matchande handmärken på båda sidorna.

Nu övergick båda till mer vinklade snärtar, där de verkligen slog igenom slagen fullt ut, vilket gav mycket bra effekt. De koncentrerade sig på varandras högerskinkor, eftersom de fick bäst slagvinkel då. Så snart lyste deras högra stjärthalvor ilsket röda. Men de bara fortsatte och fortsatte.

Felicia började titta sig om i publiken. Det var uppenbarligen fler än hon som blev upphetsad av att se lite klassiskt smisk på rumpan. Flera tjejer hade, precis som hon själv, smugit ner handen lite halvdiskret mellan benen, och tycktes hålla på med olika slags smekande rörelser. Och grabbarna knådade lite förstulet bulorna på sina kalsonger, och såg ut som de önskade att de kunnat ta fram den. Felicia uppfattade också att det utväxlades vissa blickar mellan vissa killar och tjejer. Det började uppstå ett sug efter mer.

Under tiden fortsatte matchen oförtrutet. Och det verkade snarare som att tjejerna började bli trötta i handen, än att det var smärtan i skinkorna som besvärade dem, för de pustade mer när de själva slog, och skakade sin plågade högerhand efter varje slag. Till slut var det i alla fall Thea som gav upp. Nellie stod som segrare, och fick ta emot många nakna grattiskramar. Varken Nellie eller Thea tog plats i någon soffa efteråt. De stod hellre.

 

Dags för Matilda mot Felicia. Felicia svalde nervöst, och vågade knappt se Matilda i ögonen. Nog för att det varit upphetsande att se Nellie nyss. Men det var något med Matilda…

Matilda var den som slog första slaget, och även hon gick ut hårt. Så snart hade även dessa båda var sin uppsättning fina handavtryck på skinkorna. Matilda gick sedan över till de kraftfulla snärtarna, så Felicia följde hennes exempel. De sved ordentligt över rumpan, och Felicia förstod snart att hennes rumpa nog lös lika röd som Matildas gjorde. Det såg på något vis så läckert ut.

Felicia hade mycket hellre velat smeka och knåda de runda stjärthalvorna, än att smiska dem. Och innan hon visste ordet av, hade hon tappat koncentrationen igen. Så i stället för att dela ut ett slag fann hon sig stå och smeka Matildas röda skinka. Hon kände hur Matilda hajade till, och kanske kom lite ur balans. Snabbt slog Felicia nästa slag, som om smekningen bara hade varit en förberedelse. Det verkade funka. Ingen verkade misstänka något, och Matilda smiskade på som vanligt. Så Felicia fortsatte med den nya taktiken. Att liksom sikta in sig genom att smeka lite först. Så efter några ytterligare omgångar började även Matilda göra lika dant, vilket Felicia verkligen inte hade något emot.

Till att börja med hade även Matilda och Felicia koncentrerat sig på höger skinkhalva, precis som de andra tjejerna hade gjort, egentligen utan att reflektera så mycket på det. Men efter ett tag kom Felicia till en insikt, som också förklarade Nellies och Theas beteende. Hon kände att hennes högra skinka hade blivit som bedövad. Hon kunde egentligen ta emot hur många slag som helst där, knappt utan att känna dem. Däremot började hennes högerhand ta stryk. Så hon bytte taktik.

Hon ställde sig så att hon kom åt bättre med vänsterhanden, och började smiska Matildas vänstra skinka i stället. Hon fortsatte också med sin smekande taktik även där. Och snart blev också smekningarna djärvare och djärvare. Till slut ”råkade” hennes fingrar smeka mer och mer in mellan skinkorna, och lite lätt nudda vid motståndarens blygdläppar.

Matilda var tydligt ur balans. Det dröjde ett bra tag innan hon själv bytte skinka. Men det var uppenbarligen för sent. Efter bara ett par tre slag till gav hon flåsande upp. När de kramade om varandra och tackade för god match, hade Matilda något avvaktande i blicken, men på samma gång kåtfuktigt.

 

Felicia stod i final! Det hade hon aldrig trott. Hon som inte ens skulle vara med. Som ville smita hem, för att hon hade känt sig bortkommen, både i gänget och i den konstiga leken. Och när hon väl gick med på att delta, hade hon varit övertygad om att hon skulle åka ut snabbt. Men på något konstigt sätt hade hon vågat ta för sig, haft tur och kanske hittat en bra taktik. Och nu stod hon här, omgiven av jublande (och nakna) kompisar. Och skulle möta Nellie i final.

Hon såg på Nellie, som betraktade henne genom klungan av gratulanter. Hon log mot henne, glatt och inbjudande, men ändå på samma gång… respektfullt! Nellie? Tuffa, snygga, populära Nellie. Log kyligt men respektfullt mot henne?! Men var det inte något mer där också? Var det en glimt av det som också Felicia känt gentemot Nellie? Åtrå?

Felicia stod som förstenad och betraktade sin kommande motståndare. Kunde det vara möjligt? Under tiden kom Nellie fram till henne, och gav henne en stor grattiskram. Felicia kände hennes tajta kropp mot sin och hennes fasta tuttar mot hennes egna mer mjuka och fylliga, och det pirrade åter till mellan benen.

– Grattis tjejen, sa Nellie lågt i hennes öra. Bra jobbat. Jag är imponerad. På riktigt. Du kommer att bli en svår motståndare. Men du ska inte tro att jag har gett upp. Och de ska du inte heller göra.

Med en extra kläm lösgjorde hon sig från den omtumlade Felicia. Det snurrade i huvudet på henne. Matilda och Nellie! Båda två? Ville hon…? Med båda? Hon ruskade förvirrat på huvudet.

 

– OK, vad blir finalgrenen då? frågade Nellie till slut, nu med högre röst.

Folk skruvade på sig. Det hade ingen riktigt tänkt på. Inte ens Jennifer eller Matilda.

– OK, fortsatte hon. Då har jag en idé. Smisk på fittan. Hon spände ögonen i Felicia när hon sa det.

Det drogs efter andan lite till mans i lokalen. Det här var verkligen att ta det ett steg längre. Det här skulle göra ont. Och det här var pang på. Om något så var det här… sex. Eller så nära man kunde komma utan penetration.

– Är du på, eller fegar du ur? Nellie spände fortfarande ögonen i Felicia.

Felicia svalde. Det här var ingen lek. Men att få ta på Nellies våta mus, och att Nellie skulle ta på hennes, var inte det vad hon hade drömt om, ärligt talat, ganska länge nu? Utan att ens ha vågat erkänna det för sig själv? Det skulle ju i och för sig bli hårda slag. Men hon hade ju redan praktiserat en taktik, där det kunde bli mer än så.

Felicia släppte inte Nellie med blicken. Tvärt om stirrade hon tillbaka än mer bestämt.

– Jag är på, svarade hon. Är du?

Ett kyligt leende spred sig över Nellies ansikte. Var det ett hånleende eller?

– OK, då kör vi så, fortsatte Nellie. Samma regler. Den som tar emot ställer sig rak och bredbent. Öppen handflata, höger eller vänster. Men… då ska alla vara nakna. Alla ser ju att ni sitter och smygrunkar allihop, så av med kallingarna och sära på benen. Det är inget att skämmas för. Hjälp varandra om ni vill. Det bryr jag mig inte om. Jag har en match att vinna.

Lite tveksamt började även grabbarna dra av sig sina kalsonger, och släppte ut sina mer eller mindre fulla stånd, till tjejernas nu åter lite mer generade förundran. De blev alla lite ställda av Nellies provocerande utfall, och vågade väl inte riktigt ta för sig av de nya synintrycken. Men man såg att några inte helt lyckades hålla fingrarna borta från springan.

 

Nellie och Felicia ställde upp sig och gjorde sig beredda. Det var Nellie som började. Men båda tog det faktiskt lite mer försiktigt i början. Ingen av dem hade någon erfarenhet av att få smisk på fittan. Så ingen av dem visste heller hur hårt de kunde slå, och vad de själva skulle tåla.

De insåg i alla fall snabbt att det var underhandsslag som gällde. När de stod upp på det här sättet, var det enda sättet att komma åt. Sakta ökade de styrkan, och Felicia blev åter förvånad över hur mycket hon tålde. Och faktiskt hur mycket hon njöt av det. Hon var ju redan riktigt kåt som det var, efter de båda föregående övningarna. Och att känna ur Nellie av alla människor smiskade henne på det allra heligaste, bara ökade på kåtheten. Gjorde henne bara mer känslig och mottaglig.

Snart tog hon upp sin gamla taktik att sikta genom att först smeka, för att sedan överraskande snärta till. Det var bara helt ljuvligt. Att få känna på Nellis blöta, kåta mus, och sedan smiska den känsligare och kåtare för varje slag, det var något så enormt upphetsande. Och det blev inte sämre av att Nellie direkt tog upp hennes taktik.

Så nu stod båda där och smekte innan de slog. Mer och mer vågade smekningar blev det. Snart släppte de inte ens varandra mellan gångerna, vilket också gjorde att snärtarna kunde komma överraskande snabbt. Och hårt. För de snarare ökade kraften ju mer de smekte. Och snart gav de upp att dölja att deras stön inte var enbart av smärta, utan minst lika mycket av njutning.

De stod så öga mot öga, näsa mot näsa, och till slut mun mot mun. Stönade rakt in i varandras munnar. Och till slut började de kyssas. Passionerade blöta tungkyssar, som ändå knappt dämpade deras stönanden ens inför omvärlden.

Allt detta gjorde att Felicia kände att något började byggas upp inom henne. Komma oundvikligt rullande, som en tsunami. Och efter ett extra hårt slag, som träffade både hennes rödsvullna blygdläppar och stora, känsliga klitoris, så kom hon. Hon kom som hon aldrig hade kommit förut. Hon skakade i Nellies famn, och tjöt rakt in i hennes halsgrop, okontrollerat i vad som kändes som många, många minuter.

När hon till slut slutade skaka, såg hon in i Nellies glansiga men triumferande ögon, samtidigt som hon insåg att hon fortfarande hade kvar handen mellan benen på motståndaren, och förmodligen hade onanerat henne rätt friskt med sina konvulsioner. Hon såg att Nellie trodde att hon hade vunnit. Att det var över nu. Men Felicia var inte klar. Hon ville ha mer.

– Sluta inte! skrek hon och gav ännu en stenhård dask på Nellies kåta fitta. Nellie blev helt ställd. Kom nästan av sig. Men till slut samlade hon ihop sig, och fortsatte smiska. Omgång på omgång fortsatte de, och Felicia bara njöt, nu med huvudet mot sin motståndares nyckelben. När hon tittade ut mot publiken, stod Matilda där och såg henne rätt i ögonen. De lyste av kåthet medan hon intensivt smekte sig själv mellan benen. Länge höll de kvar varandras blickar, medan Felicia fortsatte att smeka och smiska sin motståndare, och själv ta emot en intensiv stimulans. Ett varmt leende spred sig över Matildas ansikte.

Små orgasmer kom och gick för Felicia, medan Nellie hade fått börja om för att få sin första. Samtidigt som hon var tvungen att uthärda smärtan tills den kom. Det syntes på henne att hon fick kämpa. Men till slut, när hon var nära att ge upp för smärtan, tog njutningen överhanden. Felicia hade smekt henne intensivt i flera sekunder med tre fingrar instuckna i fittan, gnidande mot g-punkten och tummen bearbetande klittan, för att följa upp med en hård träff på venusberget. Då exploderade även Nellie.

Hon kom så hon skakade. Hon föll ner på marken utan att Felicia hann fånga upp henne, och låg där på rygg som en sprättbåge, och bara darrade. Felicia föll ihop över henne, och råkade hamna med munnen mellan benen på henne. Där sög hon girigt i sig safterna från den känsliga fittan, vilket bara förlängde orgasmen, till outhärdlighet. Nellie var så känslig nu att hon skakade okontrollerat. Till slut dunkade hon desperat i marken, och försökte putta bort Felicias slickande och sugande huvud.

– Sluta!… Uuh… Sluta!… Jag orkar inte mer!… Jag ger upp! Jag ger mig!

Till slut uppfattade Felicia vinken, rullade av sin motståndare, och låg bara och flämtade.

När hon återfick sin omvärdsuppfattning, började hon se sig omkring. Och det hon såg var en orgie. Alla hämningar hade släppt, och nu onanerade kompisarna inte enskilt längre. Där var tjejer som runkade av killar. Det var killar som återgäldade tjänsten, med fingrar mellan tjejernas ben. Det var tjejer som sög av killar. Och där var Gustav som slickade Jennifer mellan benen, medan hon i sin tur slickade Matildas fitta. Felica log när hon såg hur Clara njöt av hur Axel låg mellan hennes ben och både slickade och fingerknullade henne.

Det tog lång tid innan alla insåg att tävlingen var över, och att Felicia var (den osannolika?) segraren. Först skulle alla få sina orgasmer. Och det blev förstås en ganska kladdig tillställning, när grabbarna kom över händer, magar och i munnar. Och tjejernas utlösningar lämnade inte heller inblandade händer eller ansikten torra. Länge låg alla bara och pustade, och försökte inse vad de just hade varit med om. Men sedan kravlade de sig en efter en upp och samlades kring segraren.

Felicia överöstes av gratulationer, ryggdunkningar och kramar. Hon blev nästan generad igen av all uppmärksamheten. Framför allt av alla sköna tuttar och halvslaknande snoppar som trycktes mot hennes kropp. Att gå från att vara utanför, ja nästan utstött, till att stå här och få en massa nakna kramar av både killarna och tjejerna, det kändes som ett enormt stort steg. Och nu visste hon inte riktigt hur hon skulle hantera det.

 

– Nå, vad är förstapriset då? Det var Matilda som till slut överröstade alla. När vi har kämpat så här hårt, så måste väl segraren få ett väldigt fint pris?

– Ja jag vet i alla fall vad jag skulle vilja ha mest av allt, stönade Thea. Mindre ömma tuttar och en rumpa som inte svider. Aj! Det var många tjejer som skrattande och stönande höll med.

– Då vet jag, utbrast Hampus. Vi har en salva som vi brukar ha på myggbett och när man har bränt sig i solen och så. Jag hämtar den. Strax kom han tillbaka med en stor tub med svalkande Aloe, som han räckte Felicia.

– Nej vet ni vad, protesterade Matilda. Inte ska väl segraren behöva smörja in sig själv? Ta hit så ska jag smörja in dig.

– Jag vill också hjälpa till, ropade Thea.

– Jag med, kontrade Axel.

– Vi hjälps åt allihop, föreslog Jennifer.

– Bra idé, fastslog Nellie.

Och snart samlades alla kring den nu lätt förvirrade segraren, och började hjälpas åt att smörja in henne. Några tog sig an de rodnande tuttarna, andra smekte hennes ömma bak, medan de mest framfusiga uppmanade henne att sära på benen och började smörja in hennes svullna blygd.

Felicia kände händer överallt. Skönt smekande händer, undersökande händer, trevande händer, både tjejers och killars, som sökte lindra hennes smärtor. Och snart handlade det om mer än att smörja in ömma kroppsdelar. Det kändes bara mer och mer stimulerande och skönt. I bröstvårtor, kring rumpan och mellan benen. Men det fanns inte riktigt plats för alla villiga händer, så snart kände hon hur smekningarna även spred sig över andra delar av hennes kropp. Över magen, över halsen och ansiktet, över armar och ben. Och snart var även munnar inblandade, som kysste hennes mun, sög på hennes bröst och försökte slicka henne kring det allra heligaste.

Snart lade pockande händer försiktigt ner henne på mattan, och kyssar och smekningar blev mer intensiva, över hela framsidan av hennes njutande kropp. Och nu kom man även åt bättre mellan benen. Felicia kände hur en tunga koncentrerat slickade hennes blygdläppar, och härligt stimulerade hennes redan ömma klitta. Felicia tittade upp för att se vem det var som gjorde det så skönt för henne. Det var Matilda som låg där platt på magen på mattan, och såg ut att njuta av att ge henne njutning. För snart tittade hon upp, och gav Felicia en varmt intensiv blick av ren kåthet.

Men det var ju så mycket annat som hände. Clara och Axel turades om att tungkyssa hennes mun och slicka hennes ansikte och öron, omväxlande med att passionerat kyssa varandra. Jennifer och Gustav sög på var sin tutte, medan Nellie slickade och kysste Felicias navel. Vilka det var som slickade och sög på hennes tår och fingrar såg hon inte, men det kändes underbart.

Efter ett tag kände hon hur Matilda släppte hennes fitta, och ålade sig upp över hennes kropp, för att till slut förenas med henne i en blöt kyss, som smakade av hennes egna safter. Det var en så härligt kåt och kärleksfull kyss, så att Felicia riktigt hajade till.

Under tiden hade Clara tagit plats mellan sin gamla kompis ben, och fortsatt slickandet. Felicia kände hur Claras tunga sökte sig långt in i hennes fitta, medan hon såg hur Axel med vajande kuk ställde sig i position bakom Clara, och uppenbarligen stack in ett eller ett par fingrar i hennes blöta mus. Att det blev skönare och skönare för Clara, märktes tydligt på intensiteten mellan Felicias ben.

Obönhörligt närmade sig de båda gamla kompisarna utlösningen. Men just när de var på väg att komma, hördes nycklar som rasslade i låset på våningen ovanför. Hampus föräldrar hade kommit hem!

Det utlöste en febril aktivitet i hela gillestugan. Ungdomarna flög upp och började i panik leta efter sina kläder. När det hördes glada rop från övervåningen – ”Hallå, vi är hemma” – insåg Hampus att det var väldigt bråttom.

– Skynda er! Ta bara alla kläder och stick. Ut genom dörren, innan de kommer ner. Ni får klä på er i skogen bakom huset. Kom igen!

Sagt och gjort, alla rafsade ihop en famn med kläder, nappade åt sig ett par skor på vägen, tumlade ut genom dörren, och rusade mot baksidan av tomten och det skyddande skogspartiet. Med kvävda skatt rasade de ihop i en stor naken hög bakom några buskar.

Spänt fnissande spanade de tillbaka mot huset, där Hampus i alla fall hade lyckats stänga dörren efter dem. De hörde dämpade röster från gillestugan, där Hampus säkert fick försöka låtsas som att det regnade.

 

Så återstod det bara att klä på sig. Och det var ju inte det lättaste. Först måste man försöka leta tag på sina egna kläder i den allmänna högen av paltor och skor, som hade hängt med de flyende ungdomarna ut i skogen. Efter mycket rotande och fnissande hade i alla fall de flesta hittat sina saker.

– Jag hittar inte mitt linne, sa Agnes och såg sig bekymrat omkring.

– Och det här är inte mina kallingar, konstaterade Erik och höll upp det enda paret kalsonger som var över.

– Här är en t-shirt, vems är det? sa Ellen och höll upp en brun t-shirt med bandtryck.

– Är inte det Hampus? sa Isak.

– Ha ha, då har han nog mitt linne, skrattade Agnes.

– Och mina kallingar, log Erik.

– Då har han i alla fall rätt brallor kvar, skrattade Axel.

– Undrar hur han förklarar det här för sina föräldrar, skrattade Nellie. Bara shorts och ett tjejlinne.

– Om han ens kommer i det, skrattade Agnes. Han är ju lite större än jag.

Alla skrattade gott åt tanken.

– Nå ja, du får väl ta den här, sa Ellen och slängde åt Agnes Hampus t-shirt. Och du Erik får nöja dig med Hampus kallingar.

 

Till slut var alla påklädda, och folk började dra sig hemåt från skogen. De bodde alla åt lite olika håll i byn. Så vartefter splittrades gänget upp. Till slut var det bara Matilda som skulle åt samma håll som Felicia. De bodde bara ett par kvarter ifrån varandra. De gick tysta bredvid varandra en lång stund. Ibland sneglade de lite blygt på varandra. Det var en helt annan sak nu, när de inte var en del av den stimmande hopen, uppslukad av gemenskapen. Nu var det bara de två. Så vad sa man nu?

Felicia hade svårt att riktigt smälta alltihop. Att få ordning på alla tankar. Vad hade hon varit med om egentligen? Vad tyckte hon om det? Hon kom till slut fram till att jo, hon tyckte faktiskt om det. Det de hade gjort. Det hon hade fått testa. Och att faktiskt få vara en del av gemenskapen igen.

Hon tänkte på Nellie, som hon så länge sett upp till, och… ja det fick hon erkänna nu, åtrått. Men nu…? Ja, hon var sexig, men utstrålade ändå en slags… kyla. Hon tänkte på Clara, hennes gamla kompis, och hur sexig hon var, och att hon verkade få ihop det med Axel. Felicia funderade på det, men kände ingen som helst svartsjuka. Innerst inne hade hon nog inte brytt sig så mycket om Axel. Så hon unnade verkligen sin kompis att få en sådan pojkvän.

Och så tänkte hon på Matilda, som nu gick tyst bredvid henne. Vad hade hon gjort? Vad hade de gjort med varandra? Vad betydde det, egentligen? Hon kände en skön, pirrande värme sprida sig. Var Felicia… lesbisk nu? Hade hon alltid varit det? Och var hon… kär… i en…?

Hon sneglade på Matilda igen, som sneglade tillbaka och harklade sig lite.

– Jag är glad att du var med idag, sa Matilda försynt.

– Tack, det är jag också. Faktiskt.

– Faktiskt? Matilda skrattade till.

– Jo, det var liksom… spännande… eller, jag menar liksom…

– Skönt? Matilda log. Felicia log tillbaka.

– Ja, skönt var vad det var. De skrattade båda i samförstånd. Stämningen lättade lite.

– Jag gillade hur du slickade mig, sa Felicia mjukt, och såg in i Matildas leende ögon.

– Du smakade gott.

– Tack.

– Det var modigt det du gjorde, sa Matilda efter en stunds paus, där de leende gick och tittade nästan kärleksfullt på varandra. Det där att du började smeka och knåda och så innan du smiskade. Med de andra, och med mig när vi skulle smiska varandra på rumpan. Det var jättesexigt. Jag blev… jätte… kåt, liksom.

– Tack… det var… häftigt… Jag vet inte riktigt var det kom ifrån… Det bara blev så.

– Jag är glad att det ”bara blev så”. Matilda stannade upp och såg Felicia djupt i ögonen. De stod länge så, och bara såg in i varandras ögon. Händerna sökte sig mot varandra, och sakta kom deras ansikten närmare och närmare. Till slut var de så nära att det var oundvikligt.

Försiktigt, som om det var första gången, möttes deras läppar i en fjärilslätt kyss. Sedan en till och en till. Lätta och mjuka kyssar, som sakta, mycket sakta blev lite mer intensiva, aningen mer krävande, lite mer tunga.

Matilda lade armarna om Felicias nacke, som lade sina om Matildas kropp, och sakta och ömt började smeka hennes rygg. Länge stod de där, under en skyddande buske, mjukt hånglande.

Efter en stund, eller var det sju evigheter, släppte Matilda kyssandet och tittade Felicia djupt i ögonen.

– Vill du följa med hem till mig en stund? Mamma är nog inte hemma än. Vill du se mitt rum?

Felicia förstod. Hon log och nickade.

Hand i hand gick de sista biten till Matildas hus. Felicia kände sig varm inombords. När de kom fram till ytterdörren, och Matilda la handen på handtaget, vände hon Matilda mot sig och såg henne än en gång djupt i ögonen.

– Är vi ihop nu? frågade hon.

– Jag tror det, svarade Matilda tyst.

De möttes i en öm kyss. Sedan drog Matilda ner handtaget.