– Men hallå, vad ska vi ha för tema då? Hanna var frustrerad.
– Vadå tema, sa Lina?
– Till spexfotot så klart. Det är ju på fredag.
– Ah, vet inte. Vi får väl hitta på något.
– Men det är ju typ superkort tid kvar, sa Astrid. Har ingen någon bra idé?
– Typ inte, sa Hanna. Fett jobbigt.
________________________________________________
Höstterminen sista året på gymnasiet hade nyligen börjat. Det närmade sig slutet på september. Sommarvärmen gjorde ett sista gästspel, så det var bara att passa på att njuta av livet lite till innan höstrusket slog klorna i landet igen. Men först var det dags för den årliga skolfotograferingen. Och för Hanna och hennes klass, som äntligen skulle ta studenten nästa termin, var det också dags för det traditionella spexfotot.
För alla som inte haft den tveksamma förmånen att ha kontakt med skolvärden på flera år, så kanske det kräver en förklaring. Nu för tiden har det blivit tradition att avgångsklasserna, både på högstadiet och på gymnasiet, i samband med den årliga fotograferingen, inte bara tar ett vanligt klassfoto, utan även ett så kallat spexfoto. Alla klär ut sig, gärna efter ett speciellt tema som klassen får bestämma själv. Gärna kompletterat med rekvisita, accessoarer, skyltar och annat skoj. Och elevrådet delar naturligtvis ut pris till bästa spexfoto. Man måste alltså låta kreativiteten och idéerna flöda. Om man nu bara hade några kreativa idéer.
Och det var alltså där skon klämde. Klassen hade redan för länge sedan fått veta när det var dags för klassfoto, och att dagen efter var avsett för spexfotona. Och mentorn Torsten hade särskilt gått igenom vad som gällde för regler kring spexfotot. Men alla hade som vanligt bara lyssnat med ett halvt öra.
________________________________________________
Hanna, Lina, Astrid, Johanna och Julia satt och hängde i en soffgrupp i uppehållsrummet. De hade håltimme i väntan på en avslutande lektion i svenska 14.50. Det var tisdag. Det hade pratats lite löst i klassen om olika teman, men inget var riktigt bra, och ingen hade riktigt engagerat sig. Men nu började i alla fall Hanna inse att det började brinna i knutarna.
– Vi måste hitta på något superbra, sa hon. Det vore fett trist och göra något som alla andra har gjort redan förut.
Superhjältar, gangsters, sjukhus, sport, spioner. Allt var redan gjort. De flesta i klassen hade pratat om att man måste göra något unikt. Något som ingen gjort förut. Så långt var alla med. Men sedan hade ingen kommit längre. Total idétorka.
– Men kom igen, sa Julia. Vi måste hitta på något extra.
– Nåt som retar gallfeber på lärarna, sa Johanna. Johanna var inte så förtjust i lärarna. Hon var inte så förtjust i vuxna över huvud taget. De sa alltid åt henne vad hon skulle göra, hur hon skulle klä sig och hur hon skulle uttrycka sig. Framför allt vad hon inte fick göra, hur hon inte skulle klä sig, och hur hon absolut inte skulle uttrycka sig. Hemma hade så sent som igår konflikten med mamma nått nya höjder. Det var egentligen bara om en skitsak. Johanna hade redan glömt vad det var. Det hon kom ihåg vara att hon var skitsur på mamma. Och skitsur på lärarna. Senast i morse hade tyskafröken Karin sagt till henne för att hon hade en nästan genomskinlig tyllkjol, och för djup urringning. Fast hon har en ordentlig spets-BH och trosor under, och hennes långa hoodie går ner över rumpan och döljer det mesta, i alla fall när hon står och går. Djävla Karin! Och Johanna som inte ens har tyska.
– Vad är det som brukar chocka dem mest, fortsatte hon?
– Ingenting, suckade Astrid uppgivet. Hon och Julia satt och hängde över Julias mobil, och kollade vad som kommit in på flödet, sedan de kollade sist för tre minuter sedan.
– Jo, det är det, sa Hanna. Det brukar ju vara tjafs om något typ varje år. Förrförra året klädde 3E ut sig till knarkare allihopa. Det blev ett jävla liv. Och förra året klädde 3C ut sig till horor och hallickar. Det blev visst stormöte med alla i aulan.
– Ja visst ja, sa Lina, och tittade upp från sitt block, där hon som vanligt ritade lite vad som helst. Just nu ritade hon en enhörning på en äng. – Sa inte Torsten något om det?
– Vad då, sa Astrid, va sa han?
– Vet inte riktigt, sa Lina, och ritade in ett berg bakom ängen, jag lyssnade inte. Men var det inte något med att de skulle skärpa reglerna till i år?
– Vilka regler, sa Johanna?
– Vet inte, bara skärpa, typ, sa Lina. Berget hade snö på toppen.
– Inga jävla regler ska få komma och stoppa oss. Johanna blev riktigt upprörd. Nu ska vi fan hitta på något så de skiter i brallan.
– Vad då, sa Julia, och swipade vänster?
Det blev en beklämmande tystnad i sofforna.
– Vet inte, sa Johanna.
– Nu börjar svenskan, sa Astrid. Vi måste gå.
________________________________________________
Efter en lång och tröttsam svensklektion följdes tjejerna åt hem. De gick genom villakvarteren, som omgav deras skola. Ja noga räknat så bestod den lilla staden mest av villakvarter. Några enstaka områden med hyreshus fanns väl utspridda både i utkanterna och naturligtvis i själva centrum, där de obligatoriska betongkolosserna innehållande Coop, Åhléns och H&M huserade. Där var det mest grått och trist. Men det var trots allt där som ungdomarna oftast hängde, för att se om något skulle hända. Det gjorde det nästa aldrig.
Det hände sällan så mycket i villakvarteren heller. Men där var det i alla fall grönare och skönare. Den idag rätt varma brittsommarvinden fläktade mellan björkarna och fruktträden, och i trädgårdarna blommade fortfarande enstaka buskar och höstblommor.
– Har någon kommit på något, sa Johanna, och tog en tugga på ett äpple som hon just pallat?
– Om vadå, sa Lina? Hon var mer koncentrerad på ett vackert plommonträd som hon blev sugen på att teckna av. Det fick vänta tills hon kom hem.
– Spexfotot så klart, dumskalle, sa Johanna.
– Jag har funderat lite, sa Hanna. Det brukar alltid bli bråk om det är för mycket naket. Typ bara bh och trosor och så.
– Men det är ju nästan alltid någon klass som gör något där de ser nakna ut, men gömmer sig bakom skyltar eller så, sa Julia, och tittade upp från sin mobil, precis i tid för att undvika att gå in i en lyktstolpe.
– Men de brukar ju inte vara nakna på riktigt, sa Astrid. De bara håller så att shorts och linnen inte syns. Ingen skulle väl våga vara naken på riktigt?
– Vi vågar, utbrast Johanna! Vi ska vara först med att vara nakna på riktigt på ett spexfoto.
– Det kommer de aldrig att gå med på, sa Lina andäktigt.
– Vad ska de göra, sa Johanna? Om vi kommer och det är den enda idé vi har.
– Då kan de stoppa oss, sa Astrid. Så vi inte får ta något foto alls.
– Man hallå, sa Hanna, och stannade upp i ett gathörn. Menar du att vi ska ha något för, men att det syns att vi är nakna på riktigt? Typ att höfter och sidan av brösten syns och så?
– Nej, helt nakna, sa Johanna. Som gud har skapat oss.
– Tror du på gud, sa Lina, medan hon blickade upp mot en spännande molnformation ovanför gubben Petterssons gamla slitna eternithus?
– Nej dummer, sa Johanna, du vet vad jag menar. Vi har inget att dölja. Det är de vuxnas förtryck av vår yttrandefrihet. Varför ska någon bestämma över om vi vill gå nakna?
– Vill vi det då, sa Julia?
– Ja, vill vi det, höll Astrid och Lina med?
Tjejerna började gå igen. Hanna funderade. Var det här verkligen en klass som skulle kunna göra en sådan här sak? Det var ju faktiskt rätt bra sammanhållning. Många hade hängt ihop sedan förskoleklassen. Stora delar av klassen hade sedan valt samma program på gymnasiet, och de andra kände man ju redan sedan parallellklasserna. Och i alla år hade de flesta som kom nya, även när de gick i grundskolan, tagits emot med öppna armar. Inte för att det var helt konfliktfritt. Och det fanns olika gäng som hängde mer med varandra än med andra. Och några få som var mer tillbakadragna och blyga, och kanske lite mer utanför. Men i stort sett var det en bra stämning.
Nu under gymnasiet hade de börjat festa mer och mer på helgerna, och då var de flesta med. Många, men inte alla, hade börjat testa alkohol. Och även om det sällan spårade ur ännu, så gjorde det också att det blivit mer lössläppt. Det var mycket hångel på festerna, och ibland smög sig några par iväg och gjorde mer avancerade saker bakom stängda dörrar. Johanna hade skrutit om att hon legat både med Jens och några andra på olika fester. Och Hanna hade hört om flera andra i klassen som berättat saker som fick det att pirra mellan benen. Fast hon visste inte hur mycket som var sant. Själv hade hon ”bara” sugit av Hugo en gång, när båda var rätt berusade. Han hade sprutat nästan genast, så att hon hostande hade satt i halsen, och sedan fått torka bort resten av satsen från ansiktet efteråt. Tur att det var i badrummet, så det fanns handdukar.
Det hade också hänt flera gånger att det gått så vilt till på dansgolvet, att flera både tjejer och killar visat upp mer av sina kroppar än de brukade. Emelie och Tina hade de flesta nog sett det mesta av. Och Jonte och Liam drog sig inte heller för att visa upp sina sexpack, av olika slag 😉. Så var det i någon klass det skulle kunna funka, så kanske det är den här.
– Jag är med, sa Hanna. Men då måste vi fråga alla. Och det snart. Ska vi hinna bestämma det här till fredag, så måste vi dra igång i kväll.
– Okej, då gör vi så, sa Johanna, och slängde bort sin äppelskrutt. Du Astrid har väl de flesta som är på Instagram? Lägg ut en fråga. Jag kan messa med Rebeckas gäng, och kolla med Jens och hans kompisar.
– Och jag tar Anna och gänget, sa Hanna, och så kan jag kolla med Hugo.
– Emelie och dom är säkert på, fortsatte Johanna entusiastiskt, Julia kan kolla med dem. Och kan du ta Jonte och dom också?
– Fast, sa Julia tveksamt, jag vet inte… om jag vill… själv, typ.
– Nej, typ…, sa Astrid och skruvade på sig hon också.
Lina tittade ner i marken. – Jag är med, sa hon blygt. Jag kan snacka med Axel och dom.
Julia och Astrid stirrade förstummade på Lina. Det hade de inte väntat sig.
– Bra Lina, sa Johanna! Då kan du ta Hedvig och Sara också.
Hedvig och Sara var två av de blygast och mest tillbakadragna i hela klassen. Var det några som var lite utanför, så vad det de. De hörde inte till det snygga gänget direkt. Lite tjocka och lite grå. Var de med på festerna, vilket faktiskt hände ganska ofta ändå, satt de mest i ett hörn och tittade på. Johanna lämnade gärna över ansvaret att fråga dem.
– Men alltså…, sa Julia fortfarande lika tveksamt.
– Kom igen nu, sa Hanna. Det här kan faktiskt bli kul. Som att ha klassfest men ändå inte.
– Släpp loss lite nu, sa Johanna. Det här fixar vi.
– Okej då, sa Astrid tveksamt. Det låter faktiskt lite spännande. Jag är med.
-Bra Astrid, sa Johanna. Så ska det låta.
– Nå vad säger du Julia, sa Hanna? Nu är det bara du kvar.
Tjejerna stannade upp i ett nytt gathörn. Nu skulle Lina och Astrid gå åt sitt håll, och de andra skulle fortsätta rakt fram. Julia stod länge med nedböjt huvud, och såg ut som om hon funderade. Hon skruvade lite på benen där hon stod. Ser nästan ut som att hon är kissnödig, tänkte Hanna. Eller är det att det börjar pirra mellan benen på henne också? För det gör det i alla fall på mig.
– OK, sa Julia till slut. Eftersom alla andra är med på det. Men då ska det verkligen vara alla, sa Julia och tittade upp med en bestämd blick. Hoppar någon av, så är inte jag med heller.
– Klart att alla ska med, sa Hanna. Ingen ska vara utanför i klass SA3C.
________________________________________________
När Hanna till slut gick och lade sig på kvällen, kände hon sig nästan matt av spänningen. Hon hade snackat med Anna, som efter att den första tveksamheten lagt sig tyckte det lät som en kul idé trots allt. Hon hade lovat kontakta sina kompisar. Sedan hade Hanna ringt Hugo. Det var mer nervöst. Hon gillade ju honom lite grann. För det var väl därför de hade hånglat på den där festen, som hade lett till något mer. För det var väl att hon gillade honom? Eller var hon bara kåt på honom? Är det samma sak? Det hade pirrat i magen när hon ringde. Han hade försökt spela cool. Men när han hörde vad Hanna hade att säga, märktes det att han tappade fattningen lite.
– Vadå, skulle typ hela klassen vara nakna typ?
– Ja, typ, eller alltså, helt, typ, fick Hanna fram.
– Alltså, sjukt pinsamt, tyckte Hugo.
– Jo, men rätt häftigt ändå, kontrade Hanna. Vi har ju typ sett varandra nakna, i alla fall några, på fester och så.
– Jo, men då är man ju full.
– Nja, inte så full, eller?
– Jo, ja, nä, men lite.
– Men vore det inte schyst om man kunde få se alla nakna, och ändå vara nykter? Mig till exempel.
Oj, Hanna bet sig i tungan. Det där bara slank ur henne. Det lätt som att Hugo satte i halsen i andra luren.
– Hrm, jo, ja. Men tänk om man får…? Meningen dog ut.
– Det gör inget, sa Hanna käckt. Det är bara naturligt att få stå…
– Alltså, jag menar, avbröt Hugo. Man riktigt hörde hur han rodnade.
– Du kommer ju inte vara ensam, sa Hanna, och tänkte på att hon nog inte skulle vara ensam om att ha styva bröstvårtor och en fuktig fitta. Tänk om det till och med skulle droppa mellan benen. Tänk om det skulle synas… Vad pinsamt…
– Kom igen nu, sa Hanna så morskt hon kunde. Du kan väl snacka med Calle och dom. Du behöver inte bestämma dig nu. Vi har sagt att vi snackar ihop oss på lunchrasten imorgon. Samling i uppehållsrummet.
– Okej då, jag ska tänka på saken, sa Hugo till slut. Jag ska snacka med de andra, så ses vi imorgon.
Under kvällen hade sedan rapporterna trillat in. Alla hade fått tag på dem de skulle ha tag på, och flera hade faktiskt hört av sig och sagt att de var på. Andra ville fundera till mötet imorgon. Anna hade messat att alla i hennes gäng var på. Och även Hugo hade fått positivt svar av några, medan andra var mera tveksamma. Ännu var det i alla fall inga rapporter om någon som tvärvägrat.
Hanna hade en kittlande känsla när hon gick och lade sig. Hon tänkte på att hon kanske snart skulle få se alla i klassen nakna. Några hade hon ju sett förut, alla tjejerna åtminstone i duschen efter idrotten. Och några av dem var ju faktiskt riktigt fina. Hanna brukade inte våga tänka de tankarna. Att tänka på Linas fina häck, eller på Julias fasta tuttar, som var lite större än hennes egna. De var ju kompisar. Man kan ju inte tänka så om sina kompisar. Och så Emelie och Tina då. Inte konstigt att de gärna visade upp sina vältränade kroppar. De gick på dans båda två, och det märktes. Det var tydligen sjukt hård träning på dansen.
Nej, vad håller jag på med, tänkte Hanna, och övergick till att tänka på killarna i stället. Där hade hon inte sett lika mycket av naturliga skäl. Jonte och Liam naturligtvis på festerna, och så Hugo så klart, och några till. Men sällan eller aldrig helt nakna. Nu skulle man få se allt, och länge också. Men skulle man våga titta så öppet. Det skulle ju vara sjukt pinsamt och stå och råstirra på Liams erigerade kuk. Och hans muskler, och Jens fasta rumpa. Nästan lika fin som Linas. Och Åsas tuttar. Tänk om man hade så stora.
Först nu märkte Hanna att ena handen hade sökt sig ner i trosorna, medan den andra hade dragit upp sovtröjan, den gamla t-shirten hon brukade sova i, över brösten. Och nu låg hon och smekte sitt ena bröst, samtidigt som det vänstra handen smekte över fittan. Hon lät långfingret glida in mellan läpparna, och kände hur fuktig hon var. Under den högra handen kände hon hur bröstvårtan var styv och känslig. Hon kollade det andra bröstet också. Jodå, likadant där, och lika skönt när handen smekte.
Hanna särade lite mer på benen, och lät två fingrar smeka i det våta. När hon råkade nudda klittan for en upphetsande ilning av kåthet genom henne, och bröstvårtorna blev om möjligt ännu känsligare. Länge låg hon och smekte sig så, blötte sina fingrar, smakade på dem. Fan vad kåt hon var. Hanna älskade att känna kåtsmaken från fittan på sina fingrar, när hon var riktigt upphetsad. Ibland önskade hon att hon hade kunnat slicka sin egen fitta, för att känna smaken direkt, och fukten och värmen och spänningen. Att slicka någon annans fitta hade hon inte ens vågat tänka tanken på.
Däremot vågade hon tänka på kukar. Dem hade hon inte upplev så mycket på nära håll. Det närmaste var ju då Hugos kuk, när hon sög av honom. Och så några hångel förstås, när hon känt utanpå, och faktiskt någon gång innanför kalsongerna på någon kille. Längre hade hon inte gått ännu. Men drömma kunde hon ju. Drömma om att en hård kuk gled in mellan hennes fuktiga blygdläppar, och smekte hennes inre. Hon stack in sina två fingrar i det fuktiga hålet, för att än en gång känna hur det skulle kännas, det som hon så ofta tänkte på när hon onanerade på kvällarna.
Nu lät hon de båda fingrarna glida ut och in i det blöta och trånga, kände hur fittan kramade skönt, och hur fingrarna i sin tur smekte hennes känsliga slidväggar. Hon krökte fingrarna lite uppåt, och smekte det knottriga där det kändes extra skönt. Samtidigt intensifierade den andra handen smekningarna av hennes bröst. Hon nöp försiktigt i sina känsliga bröstvårtor. Hon kunden inte fatta att den smärtan kunde vara en sådan njutning. Hon pullade sig snabbare och hårdare i fittan, medan hon växelvis nöp hårt och vred och drog i de båda bröstvårtorna. Hon var så fuktigt nu att både trosor och lakan måste vara helt sjöblöta vid det här laget.
Den pullande vänsterhanden gled också över klittan, som fick sina sköna smekningar, men för att riktigt få det att gå, drog hon ut fingrarna, och började smeka direkt runt klittan, med fingrarna som klämde åt på var sin sida, utanpå den lilla huvan. Åh, vad skönt. Snabbt tog hon ner högerhanden från brösten, pullade intensivt i fittan ett tag, förde fingrarna till munnen och smakade på kåtheten. Sög in de läckra fingrarna långt in i munnen, medan den sköna känslan i klittan börja de närma sig klimax. I sista stund förde hon in högerhanden i fittan igen, och sedan smekte hon både klitta och fitta till en stormande orgasm. Hon var tvungen att rulla över på sidan för att kunna dölja sitt skrik i kudden, så att inte hela huset skulle höra.
Med låren hårt ihopknipna om händerna, och med fittan krampande om fingrarna i efterskalven av orgasmen, låg Hanna och skakade en lång stund. Utmattad av urladdningen somnade hon i framstupa sidoläge, med huvudet i kudden och fingrarna fortfarande instuckna mellan benen. Hon sov gott den natten.
S(p)exfotot
- S(p)exfotot del 1: Planen
- S(p)exfotot del 2: Förberedelser
- S(p)exfotot del 3: Fotot
- S(p)exfotot del 4: Revanschen
- S(p)exfotot del 5: Epilog
Lämna ett svar
Du måste vara inloggad för att publicera en kommentar.