Det här är del 10 av 10 i Anställningen

Ett år senare

 

Här fortsätter historien om Beatrix och hennes mamma. Kapitlet för ihop den här historien med serien New York (kapitel 7). Det är Beatrix som berättar.

***

Augusti är ovanligt varmt i år. Sommarvärmen dallrar i luften. Även om Stockholm börjar vakna till liv efter semestrarna dröjer sig många människor kvar i det lugnare tempot. Shorts och ett linne är det vanligaste plagget när jag och min mor går ner till Humlegården och lekparken. Barnen är fortfarande för små för att kunna ha roligt i en lekpark, men vi tycker det är roligt att träffa andra och se de äldre barnen leka. Alfred, min son, är bara fyra månader. Esther, min mammas barn, är nästan lika gammal. Idag har vi ledigt och kan gå ut tillsammans. Annars är det oftast Stina och Herman som tar hand om de små. Bortsett från när de behöver mat, då är det våra bröst som gäller.

Vi fick barn med bara en veckas mellanrum. De är halvsyskon, samma pappa, men delar även en hel del gener då deras mammor är mor och dotter. Ja, det verkar inte klokt. Jag träffade Herman, barnens pappa, och Stina då jag jobbade som flygvärdinna. Vi blev verkligen fästa vid varandra. Stina, som är Hermans hustru, har aldrig kunnat få barn. Vi pratade och umgicks, på flera olika sätt. Stina hade inget emot att Herman och jag hade ett förhållande, tvärtom. Hon är dessutom bisexuell och deltog i våra lekar. När hon träffade min mamma, som också är bisexuell, tog det verkligen eld. De fann varandra. Sedan delade vi, mor och dotter, även på Herman och blev gravida nästan samtidigt.

En fördel med att vi båda har barn är att vi kan ge varandras barn mat. Mamma jobbar numera mest hemifrån med att driva ett investmentbolag. Jag arbetar med Gösta Eskilson, en bekant till Herman, med att leta upp konstföremål. Oftast mycket specifika föremål, som en kund efterfrågar. Ibland får vi också i uppgift att hitta nya hem till föremål som någon vill avyttra diskret och inte via någon av de stora auktionshusen. Vi måste ofta resa dit där föremålen finns, inspektera och värdera. Sedan katalogisera och, självklart, utreda proveniens och säkerställa att det inte är stulet eller är ett krigsbyte av något slag. Det blir en hel del utredningar och frånvaro. Min mamma ger mat och Stina och Herman agerar föräldrar, när jag är borta. Mycket praktiskt. Jag tycker att mitt jobb är både roligt och stimulerande. Det kräver en hel del.

I våras, ja i januari, började jag läsa konstvetenskap på universitetet. Nyttigt och intressant, klarade trettio poäng och fortsätter nu med B-kursen i höst. Vilken lyx att få ägna sig åt något som är roligt, få betalt för det och ändå vara mamma till en liten son.

Gösta, min chef, har hållit på med att diskret matcha säljare och köpare under lång tid. Han har ett mycket väl utvecklat kontaktnät, känner inte bara personerna, utan är mycket väl förtrogen med konstverken och antikviteterna han förmedlar. Han är mest ute och reser. Min uppgift är främst att vara kommunikationslänk mellan de som ringer, mailar eller hör av sig på olika sätt och Gösta. Detta innebär att jag ofta även blir tvungen att göra de första undersökningarna av objektet, både visuellt och i olika register, inte minst i de register som Getty i Los Angeles har, vilka innehåller alla försäljningar som är officiella och även bouppteckningar från 1600-talet och framåt, speciellt på italiensk konst. Sedan finns det register på konstverk som stulits av nazisterna under andra världskriget. Jag måste söka i alla databaser och se om jag kan spåra verket. Gösta övervakar och kontrollerar naturligtvis resultaten. Mina språkkunskaper kommer väl till pass, både vid kontakter med kunderna och att läsa gamla dokument, som bouppteckningar från Italien eller Frankrike. Har nu även börjat lära mig 1600-talets italienska. Många ord och uttryck som inte längre finns, dessutom skrivet för hand, bara det en utmaning.

Just nu är det fint att bara vara mamma, gå ut med barnvagnen, njuta av sommarens värme och grönska. I morgon ska jag först till Oslo för att bedöma en målning, som inte tidigare varit känd av Strindberg, sedan vidare till Los Angeles för att förhandla med Getty om att dela våra filer. De vill få tillgång till vilka verk vi förmedlat och från vem. Vem som köpt är däremot en hemlighet, inte något vi vill uppge. Det kan även vara känsligt att uppge vem som sålt, speciellt ur ett skatteperspektiv, om reavinster ska beskattas. Vi får se vilka garantier, säkerheter de är villiga att gå med på. Jag har fått okey på att förhandla, men Gösta måste godkänna avtalen.

När vi går och pratar kommer mamma in på sitt jobb. Hon tycker hon har hamnat helt rätt. Att analysera olika investeringsalternativ, se på deras möjligheter på både kort och lång sikt. Målen hon fått med avkastning på en medellång period gör det både enklare och svårare. Snabba korta vinster finns det ofta möjlighet till, men då med en högre risk. På lång sikt är det alltid svårt att värdera, antalet variabler vilket ökar osäkerheten, det hon även kallar okända okändheter, eller ”unknown unknowns”, som hon säger. Den halva miljard hon fick börja med har genom nya kunder och avkastning ökat till lite drygt en miljard. Avkastningen det senaste året har varit drygt tio procent, men då är det mesta investerat med en sikt på två till tre år. Men tio procent av en miljard är ju i alla fall hundra miljoner, så hon är nöjd och det är även hennes uppdragsgivare.

Vårt familjeliv har varit lugnt, vi har varit som en liten familj med tre kvinnor och en man, men han har räckt till mer än väl, speciellt som vi kvinnor även är bisexuella. Vid några tillfällen har Gösta och Stig varit med. Stig är Göstas yngre bror, de är båda bögar och lever ihop som gifta, fast de är bröder. Men, ohh, så de kan slicka. De är bägge helt fantastiska. Dessutom tror jag att Stig är bisexuell, mmm, skulle vilja prova honom någon gång. Han har en fantastiskt fin kuk. Jag fick mäta upp den och kom till 18 cm lång och 15 i omkrets, lagom stor. Rak och fin med ett fantastiskt ollon, stort och mycket välformat, borde vara hur skönt som helst. Vill inte riktigt ha någon mer än Herman just nu, har i alla fall börjat med mina piller igen. Vill inte bli gravid på ett tag.

Mamma har hyrt ut villan på Stora Essingen och nu bor vi i den lägenhet som Stina och Herman har ovanför sin stora. Fem rum räcker utmärkt för oss fyra. Barnen är ju dessutom mer hos Stina och Herman än hos oss. Även mamma och jag är oftast där också. De har en säng som mer än väl räcker till för oss fyra. När vi var riktigt stora, i åttonde månaden, blev det dock lite trångt. Nu däremot är det riktigt mysigt att få krypa ner tillsammans, lika nakna och nyduschade alla. Fast vi behöver ofta ta en extra dusch lite senare, speciellt när det har varit varmt, som den här sommaren.

Våra grannbarn på Stora Essingen, Angelica och Nikolas, som jag hade en hel del roligt med förra sommaren kommer ibland över till oss. De är nu sjutton år och har verkligen blommat ut. Angelica är en riktig skönhet med fina kvinnliga former. Skulle vilja ha hennes bröst, de är så där perfekt formade och så fasta, en riktig njutning att smeka och suga på. Nikolas har också utvecklats, blivit riktigt manlig med fina muskler på överkroppen. Hans kuk är helt fantastisk. Den har jag lekt med en hel del, fast inte på senaste tiden. Stina däremot uppskattar honom, det har jag märkt, liksom att Angelica uppskattar Herman. Nu behöver hon inte längre ha mig som stöd, nu kan hon njuta fullt ut själv och har inga som helst problem att få in Hermans penis i sin tighta lilla fitta. Jag ser hur han njuter av henne, och hon lär sig allt mer. Får numera nästan alltid flera orgasmer när de knullar. Ofta är jag med i sängen, men inte alltid.

Angelica är ofta barnvakt, när vi vill gå ut och göra något alla fyra tillsammans. Nikolas är inte riktigt lika road av det, men följer ändå oftast med. Deras mamma vet om att de tillbringar tid med Stina och Herman, hon känner sig lugn, säger hon, när hon vet att jag är med också. En gång har hon kommit hit med dem. Det blev lite stelt i början, men när Herman bad henne att hjälpa honom med rakningen, sken hon upp. Herman klädde av sig, hämtade rakhyvel och tvål, sedan började Lena raka honom. Han växte under hennes händer och hon kunde på slutet inte låta bli att suga på honom. Det slutade med att Herman klädde av henne och älskade med henne, mitt på vardagsrumsgolvet. Vi var alla där, klädde av oss och det blev en riktig orgie.

När mamma och jag kommer hem är det dags att ge våra små mat. Vi har båda gott om mjölk och tycker det är en skön stund när vi ammar samtidigt. Efteråt lägger vi barnen så de får sova.

Jag tar Teslan och kör ut till Thielska Galleriet på Djurgården. De har ett par tavlor av Strindberg, som jag vill studera innan jag åker till Oslo. Strindberg var autodidakt och hade utvecklat en fantastisk teknik, hans penseldrag är expressionistiska, speciellt när han målar ovädershimmel, vilket han ofta gjorde. Det gäller att instudera alla hans penseldrag och sätt att behandla färger och motiv. Sedan vill jag studera hans handstil och sätt att skriva kvittenser, när han sålde målningarna. Jag är på galleriet i över en timme, bara inriktad på Strindberg. Tar några bilder, fast de inte gärna ser att man fotograferar. Vill ha dem för att kunna jämföra i Norge.

Nästa morgon åker jag ut till Bromma där Jack väntar med sitt plan. Han hade inget bokat, så han kan flyga mig till Oslo. Betydligt bekvämare än att åka reguljärt. Sedan väntar han på mig i Oslo och lovar flyga till New York, där han ska plocka upp passagerare. Perfekt, behöver inte betala mer än bränsle och skatter för resan. Jag får en jättekram när jag blir upphämtad i terminalen. Jag jobbade för ett drygt år sedan som flygvärdinna åt honom. Sedan tog min kompis Annika över. Det var verkligen en anställning med extra benefits. Under den tid jag jobbade fick jag 600.000 kronor totalt i dricks för min service till, främst de manliga passagerarna. Det var även på de flygningarna jag träffade Stina och Herman. Resten är, som man säger, historia.

”Vill du börja jobba som flygvärdinna igen?”, frågar Jack när vi går ut mot planet. ”Annika slutade precis före sommaren. Har du pratat med henne?”

”Nej. Har inte hört av henne på länge, har ju varit fullt upptagen med barn, som du vet”, säger jag.

”Hon har nog lite svårt att prata med dig, kan jag tro. Hon har ju blivit din styvmor. Träffade din pappa här på flyget”, säger han.

”Oh my God! Hade ingen aning. En pollett faller ner, försökte ringa henne men fick så konstigt svar. Och den gamle snuskhummern! Kan tänka mig att han föll för henne. Vad är det man säger? Glad, kåt och tacksam? Det är Annika i ett nötskal. Hoppas de får det bra. Var, är hon gravid, vet du?”, frågar jag.

”Hon sa något om det. Vet inte hur det gått. Inte bara en styvmor, utan även ett syskon till dig. Moster eller morbror till din Alfred”, säger Jack.

Vi går in i planet. Jack sätter sig bredvid sin andrepilot, styrman, och börjar kommunicera med kontrolltornet. En stund senare taxar vi ut på startbanan och är uppe i luften nästan direkt. Jack har fått en ganska direkt kurs till Oslo och vi landar redan efter en timme. Innan jag stiger ur planet, tar jag fram min bröstpump. Måste lätta lite på trycket innan jag tar mig in till mitt möte inne i Oslo.

Jag träffar en man som kallar sig (heter?) Amundsen. Han visar den lilla målningen. Jag börjar med att notera de fysiska delarna. Den är 32 cm bred och 50 cm hög, olja på en linneduk. Ramen är svart trä. Motivet en ovädersnatt, eller kväll. Mycket breda penseldrag i himlen. Går lite kors och tvärs, ger ett bra intryck av oväder. Nedre delen, landskapet, syns knappt, bara lite olika mörka nyanser. Ingen signatur. Påminner väldigt mycket om ett av de konstverk jag såg på Thielska. Kan mycket väl vara av August Strindberg. Den har i princip alla attribut. Vad som gör mig misstänksam är Amundsen, sättet tavlan har dykt upp på och att han inte har presenterat den för någon expert på Nasjonalmusset här i Oslo.

Tur att telefonerna har så bra kamera nu, jag tar bilder av tavlan, både fram- och baksida. Baksidan kan ibland vara lika viktig som själva målningen för att bedöma ett verk, om det är äkta eller inte. Sedan kan vi behöva göra färganalyser, ta reda på vilka sorters färger som använts och jämföra med de som Strindberg brukade använda. Forskningen på Strindbergs måleri är inte särskilt stor, finns inte mycket att luta sig mot för att säkerställa att verket är äkta. Jag frågar Amundsen hur han fått målningen. Han har ärvt den från sin far, säger han. Har han något kvitto, något bevis från köpet? Nej, inte vad han vet. Lovar att leta bland din pappas handlingar. Jag tackar honom och säger att Gösta nog vill ta sig en titt på tavlan. Sedan tar jag en rövare:

”Tavlan har potential, många likheter med Strindbergs måleri. Konstigt att den dyker upp först nu, det gör mig misstänksam. Den är mycket välgjord, men är den verkligen av Strindberg?” Han håller med, säger att han också är osäker.

”Vad är den värd om den är äkta?”

”Drygt en miljon svenska kronor. Men det är lång väg dit. Om den inte är äkta, kan du möjligen få runt fem tusen för den. Är du villig att sälja den, utan att veta vilket det är?” undrar jag. Han svarar att han vill sälja, är inte själv så förtjust i tavlan. ”Okey, du kan få femtio tusen av mig. Jag har svårt att tänka mig att du kan få mer än så av någon. För att säkerställa att den är äkta kommer att kosta hundra- till hundrafemtio tusen, vilket kan vara helt bortkastat”, säger jag.

Han tvekar, tänker. Om det är en förfalskning, så spelar han mycket bra. Han ser genuint osäker ut. Ta femtio säkra eller riskera hundra tusen och förlora allt, men möjligheten att få mer än en miljon om den visar sig vara äkta.

”Måste få tänka på saken. Är inte beredd att besluta nu”, säger han till slut.

Bra, mycket bra, tänker jag och föreslår att vi tar kontakt när jag är klar i USA. Jag kan ta vägen via Oslo på hemvägen om han vill sälja.

På väg ut till flygplatsen där Jack väntar ringer Gösta. Undrar hur det gick med Strindberg. Jag berättar vad jag sett och föreslagit.

”Det var vågat, inget som jag rekommenderar. Du får ta det ur egen ficka, kan vara en lyckträff”, säger han, låter inte upprörd, ser det nog mer som en utbildning. Sedan säger han ”jag fick ett märkligt samtal från en okänd person. Ja, jag har hört talas om honom. Han är en självlärd, autodidakt konstnär. Har hittat en teknik och även en kundkrets i New York. Han är svensk, men jobbade på ett amerikanskt företag, träffade en kvinna, som hade kontakt med ett galleri. Han har sålt bra. Men det är inte huvudgrejen. Den han träffade var Margret McMillan, har du hört talas om henne?”

”Nej, kan inte minnas det namnet. Hur så?”

”För många år sedan träffade jag Margret på en bjudning i New York. Vi pratade en del, jag berättade vad jag gjorde. Hon verkade mycket intresserad och ville ha mitt kort. Berättade egentligen inte varför hon var intresserad, antog att hon kanske hade något som hon ville sälja. Hon var inte typen som köper. Sedan fick jag veta att hon är, eller var för hon dog för ett halvår sedan, en av New Yorks rikaste kvinnor. Hade ärvt fastigheter efter sin far som i sin tur ärvt av sin far. Hon har ett eget hus på en stor tomt med trädgård mitt på Manhattan. Nåväl, denna Erik Strömstedt, lärde inte bara känna Margret utan räddade livet på henne och fick sedan ärva henne. Nu vill han konsultera mig för att bedöma konst och lite annat. Kan du träffa honom, se vad han vill. Ta en titt på hans egen konst också, kanske intressant att marknadsföra i Sverige?”, säger Gösta.

”Absolut, har nog inte tid på väg till Los Angeles, men kan göra det på hemvägen. Måste höra med de hemma att det är okey om jag är borta en dag eller två till. Hör med honom om jag kan träffa honom om tre dagar. Getty tar nog max en dag, men behöver ta mig tillbaka till New York”.

Resan över Atlanten är helt lugn. Jag går bak till sängen som finns i flygplanet. Lägger mig ner och somnar. Vaknar först när Jack ropar att vi landar om tjugo minuter. Jag gör mig inordning, tittar på min telefon och ser att Gösta meddelat att Erik kan ta emot mig om tre dagar. Jag får adress och telefonnummer till honom. Sänder ett SMS och bekräftar.

Vi landar på JFK, vilket är okey, men måste byta till La Guardia för flyget till Los Angeles, men har fyra timmar på mig, borde fungera. Som passagerare i ett privatplan går formaliteterna ganska fort, jag har alla papper i ordning, varit här flera gånger. Samtidigt måste jag lämna fingeravtryck, bli fotograferad som alla andra gånger. Har bara en lätt väska och tar en taxi till nästa flygplats. Där är det fullt kaos. Stångar mig genom köerna och säkerhetskontrollen. Hinner precis till flyget och kan pusta ut. Tur att jag reser Business Class, kunde gå förbi de flesta köerna.

Kommer fram till LAX, flygplatsen i Los Angeles, klockan tio på kvällen. Taxi till hotellet och somnar som en stock. Vaknar klockan fyra på morgonen, har inte ställt om min inre klocka. Pumpar ut mjölk och väntar på att frukostserveringen ska öppna. Jag står nästan först i kön till matsalen. Bara några pratiga danskar som står framför, de har uppenbarligen också haft svårt att anpassa sin klocka.

Klockan nio blir jag insläppt på Getty museet och blir mött av en av deras intendenter.  Vi går genom vårt material och vad vi kan dela med oss av. De är intresserade att få ta del av materialet. I gengäld är Gösta och jag alltid välkomna att besöka dem för att forska i deras arkiv. Annars måste man vara en ackrediterad forskare för att kunna göra det. Vi diskuterar hur de vill ha materialet och hur de får hantera det. Mötet känns produktivt och vi är i stort sett överens. De skriver ner vad vi är överens om. Gösta måste sedan ge sitt samtycke. På eftermiddagen åker jag tillbaka till hotellet. Kvinnan jag träffade föreslog att vi skulle gå ut och äta, men jag bad att få ha måltiden till godo. Var lite sliten efter resan och ska åka tillbaka till New Yorks i morgon tidigt.

Åter i New York sen eftermiddag. Checkar in på hotellet och går ut för att handla lite nya underkläder på Macy’s. Hade inte med mig för en längre vistelse. Sedan åker jag ner till Greenwich Village och letar mig fram till galleriet där Erik Strömstedt ställer ut. När jag kommer in möter en mörkhårig kvinna mig. Jag säger att jag är från Sverige, har hört talas om Erik och hans konst. Är intresserad att se vad han målar.

”Åhh, vad roligt, jag är Suss och den som lanserade honom. Fick se hans målningar för knappt ett år sedan. Nu har jag nästan sålt ut det jag har, bara en kvar. Här”, säger hon och visar på en mycket färgstark målning, där färgerna tycks flyta in i varandra. Mycket tilltalande. Speciellt att det inte bara är färg utan även något annat, något som händer i tavlan. Undrar hur många hon sålt och vad de kostar. ”Totalt har jag nog sålt omkring femton verk. Priset varierar. I början kostade de runt femtonhundra, men var lite mindre. När folk började efterfråga mer, så kostar en målning som är runt 100 gånger 100 centimeter tre tusen dollar”, säger hon. ”Den här kan du få för två tusen åtta hundra”.

Vill inte berätta att jag har ett möte med honom i morgon, lovar att tänka på tavlan. ”Vänta inte för länge, i morgon är den nog såld”, säger hon när jag går.

Nästa morgon tar jag mig till adressen, som jag fått, på östra Manhattan. Huset på adressen ser mer ut som en stor villa, eller herrgård. Tre våningar plus vad som verkar en vindsvåning. Mot gatan är det fönster samt en mindre balkong från de stora fönstren på första våningen. En liten dörr till höger, ser inte ut att användas och en stor järngrind bredvid huset till vänster. Jag går fram till grinden, ringer på klockan och grinden öppnas efter en stund. En stenlagd väg leder runt huset till en stor entré. Runt huset och in i kvarteret sträcker sig en park med höga träd. Olika sorters lövträd mest men även vad som verkar som någon sorts tallar, barrträd i alla fall. På trappan upp mot huset står en man, kanske runt fyrtiofem år. Ganska lång och blond. Ser ut att vara i god form, muskulös. Han har en enkel tegelröd tenniströja och ljusa linnebyxor, ser avslappnad ut.

”Välkommen, du måste vara Beatrix, som Gösta Eskilson nämnde. Det är jag som är Erik. Kom in”, säger han och sträcker fram handen för att hälsa. Han granskar mig uppifrån och ner, ser nästan genom mina kläder känns det som. När han gör det känns det där pirret i kroppen. Har inte känt det på drygt ett år, inte sedan jag blev en del av Herman och Stinas familj. Jo lite när jag sett Stig, Göstas bror. Men nu tar det nästan över min kropp. Jag passar på att granska honom samtidigt, och gillar det jag ser.

”Hej, jo jag är Beatrix. Vilket hus och trädgård, mitt på Manhattan”, säger jag. Vet inte riktigt vad jag ska säga, känns som min kropp är i gungning. Måste samla mig.

”Kom in. Det är som vanligt alldeles för varmt i New York så här års. Det är betydligt svalare här inne”. När han säger det låter det mer som spindeln som säger välkommen in i mitt vardagsrum till flugan. Han fortsätter att betrakta mig, ögonen på mitt ansikte, men de gör utflykter ner till mina bröst och mitt underliv, där min tunna klänning nu klibbar mot kroppen, avslöjar mer än jag vill med huvudet, men samtidigt gör mig allt våtare. Åhh, Gud, hur ska det här sluta?

Erik leder mig in genom en stor hall där det går två trappor upp till första våningen, våningen med de stora fönstren. Vi går dock rakt genom hallen och in i ett mindre rum, ett vardagsrum med soffa och fåtöljer. Mitt i rummet står ett staffli med en målning på.

”Du ville att vi skulle ta en titt på ett konstverk. Är det detta?”, frågar jag och går fram på ostadiga ben. Målningen är ganska stor, kanske 80 cm hög och 50 brett. Visar en förvriden figur, lite streckartad på en beige bakgrund. Nertill finns en signatur: Oskar Kokoschka. Jag betraktar verket, pirret i kroppen ersätts av en spänning, men nu av det jag ser. Kan det vara sant? En riktig Kokoschka?

”Wow, vilket konstverk, och en av Europas stora impressionister. Jag har bara sett ett verk av honom tidigare, ett som fanns på Moderna Museet i Stockholm. Det som var rövat av nazisterna och som museet har lämnat till släktingar till den som ägde det en gång”, får jag fram. Ser upp på Erik igen och blir knäsvag när jag möter hans blick. När jag bryter ögonkontakten ser jag att hans byxor putar ut, ganska kraftigt. Kan inte stå längre, måste sätta mig ner, samtidigt känns det som det rinner efter mitt ena ben. Jag tar tag i honom för att inte ramla omkull, känner hur hård han är. Han håller om mig, hittar en stol och sätter mig ner. Hans händer tunt min midja, snuddar lätt vid mina bröst…

Jag ser på honom. Vilken man. Vill pussa på honom, se hur han reagerar. Han verkar tänka likadant, lutar sig fram och kysser mig på munnen. Wow, han smakar gott, vill ha mer. Jag lutar mig fram, finner hans läppar och vi fastnar där. Min tunga finner hans, när vi särar lite på läpparna. Han lättar lite, kysser mina ögonlock, nafsar i örat och på mina läppar. Sedan djupnar kyssen. Vi bara står, hånglar. Efter en lång stund känner jag hans händer som lyfter upp min tunna, klibbiga klänning. Jag hjälper honom. Han fumlar med min bh. Jag hittar hans knappar i byxorna. Tar tag i sidorna och drar ner allt på en gång. En enorm kuk kommer fram, står rakt ut. Så vacker den är, tänker jag när han kliver ur byxorna. Sedan tar jag av mig mina trosor. De är våta rakt igenom. Han passar på att dra av dig tröjan.

Vi omfamnar varandra igen, måste få känna på honom. En riktigt skön kuk, kan inte riktigt få runt mina händer, måste använda bägge. Drar lite i den, känner hur både grov och ådrig den är. Drar mina händer upp över ollonet. Det är så blankt, lite fuktigt av försats, lent och skönt och väl definierat. Han tar tag om ett av mina bröst. Ohh, hjälp känner att mjölken verkligen har runnit till. Han tar bröstvårtan i munnen och suger till. Ohh, skönt, lättar på trycket. Han måste ha fått mjölk i munnen, hoppas han tycker om det.

Jag ser på honom. Vilken fantastisk man. Måste ta en bild. Hittar telefonen och knäpper ett par bilder innan han hinner reagera. Måste ha bilderna, kunna njuta i ensamhet. Och så säger många kvinnor att de inte blir kåta av nakna män. De har fel! De har inte sett den här mannen. Han tittar oförstående på mig. Tar hans hand och leder honom till en soffa, som finns i rummet. Jag lägger mig ner, särar på benen, vill att han kommer in i mig.

När han är mellan mina ben, tar jag ett tag runt hans kuk och visar honom ingången. Han kommer in på en gång, i ett snabbt juck. Tar nästan andan ur mig. Sedan ligger vi stilla, bara känner. Vi börjar röra oss mot varandra samtidigt, lugnt och med en djup fin takt, så vi bägge kan njuta. Han är en bra älskare. Vet precis vad jag vill, vi följer och leder varandra. Länge bara lugnt ut och in, ut och in. Känner hur hans penis gnuggar mot min insida och når nästan upp till klitoris.

Vill ha honom längre in, särar mer på benen och lägger upp dem på hans axlar. Nu bottnar han mig, känns det som. Hans ollon slår i botten på mig, först lite ont, men sedan allt skönare. Jag tar en hand och smeker min klitoris samtidigt. Ohh, han är på väg att komma. Nej, han gör en liten kort paus, håller inne satsen. Min orgasm närmar sig. Den där fina spänningen byggs upp mer och mer. Har svårt att kontrollera mina rörelser, vill bara knulla nu, känna hans kuk i mig, stimulera mig. Spänningen ökar, jag har helt plötsligt hur jag skriker ut ”ahhh, jjaaa, nuuu ohhh my God, jaa jaaaa”. Han fortsätter knulla, min orgasm tycks aldrig ta slut, hans kuk fyller mig, stimulerar mig, jag kommer och kommer. Då känner jag hur han stelnar till, sedan med några kraftiga juck tömmer han sig i mig. Gång på gång. Hur mycket har han? Ohh, så underbart.

Vi ligger stilla, andas, vilar i varandra. Han finner mitt bröst igen, suger girigt. Jag tar tag om bröstet och pressar på det, sprutar in mjölk i hans mun. Sedan tar han nästa bröst, vi upprepar det. Vad skönt, precis vad jag behövde, bli tömd. Sex verkar stimulerande på mjölkproduktionen, precis som när mitt barn suger så blir jag våt. Märkligt hur nerverna är kopplade.

”Tack, det var underbart. Jag behövde både att bli tömd och fylld”, skrattar jag.

”Tack själv, fast tvärtom”, säger han och skrattar.

”Men, det var inte detta jag kom för, hur härligt det än var. Måste få se ordentligt på målningen”, säger jag och går fram för att inspektera verket. Mäter upp det och tar några fotografier, både på målningen och på baksidan.  Erik visar upp två dokument. Det första är kvittot, verifikationen, när verket såldes och det andra är ett gåvobrev där det står att Erik har fått denna målning som gåva av Margret McMillan, som i sin tur har ärvt det av sin far som enskild egendom. Proveniensen verkar fullständig. Vilken ordning de har på pappren, nästan för bra för att vara sant, tänker jag. Jag fotograferar dokumenten också samt sänder alla bilder till Gösta.

Det dröjer inte mer än några minuter så plingar det till i min telefon. Jag tittar, ett svar redan från Gösta. Men det står bara “Vem är godbiten?”. Först förstår jag ingenting, men så ser jag att han sänt med en bild av, oj, av Erik. En av bilderna jag tog på honom naken med kuken stående rakt ut. Jag rodnar, skrattar lite och säger

”Oj då, råkade få med en bild på dig. Gösta undrade vem godbiten var. Han är homosexuell. Han vill återkomma om Kokoschka. Vill undersöka bilderna och sitt kontaktnät”. Erik ser lite överraskad ut, men rycker lite på axlarna, verkar inte vara någon stor grej att visa sig naken, tänker jag. Han frågar i stället om jag är hungrig, vill ha lunch.

”Ja, jag blev hungrig, du har ju mumsat på mina bröst, så du klarar dig nog”, skrattar jag, lättad att han tog det där med bilden så lätt.

”Jag ber Mary att göra inordning lite. Tror att det vore perfekt att äta ute vid lusthuset idag”.

”Mary? Vem är det”, frågar jag. Har han en hustru någonstans eller…

”Min hushållerska. Hon och hennes man sköter om huset och mig. En verklig skatt, ja bägge är det” svarar han och går ut i köket, fortfarande helt naken. Ska vi gå ut och äta, bäst att ta på sig klänningen i alla fall, tänker jag. Hämtar upp den från golvet där den hamnade. Känns lite klibbig fortfarande. Troserna och bh:n får vara. Jag börjar ta klänningen över huvudet när han kommer tillbaka.

”Du behöver inte klä på dig. Vi kan gå ut precis så här. Och borta vid lusthuset är det helt insynsskyddat. Risken att någon ser oss på väg ut är minimal. Och det kan vi bjuda på. Du är verkligen värd att visas upp”, säger han med ett stort leende. Jag ser att han verkligen gillar mig, att se mig naken. Han pekar stolt på mig.

Vi går ut genom de stora dörrarna och ut i trädgården. Han leder mig till en liten glänta bland träden. Där står ett lusthus. Träden runt om är en perfekt skärm från husen. Ingen kan se något här, känns som vi är mitt i en skog. Fåglar som kvittrar. Storstaden märks bara lite genom trafikbruset som hörs långt på avstånd. Efter en liten stund kommer en kvinna med en korg. Mat och dryck. Tallrikar och bestick finns i lusthuset och hon dukar upp på ett litet runt glasbord. Att vi båda är helt nakna bekymrar henne inte det minsta, snarare tvärtom.

Vi sätter oss vid bordet. Tänk att kunna sitta helt naken, mitt i New York, och äta lunch. Glasbordet gör att vi kan se varandra helt och hållet. Undrar hur länge han kan behålla den där erektionen, jag ser hur han pekar rakt upp hela måltiden. Ser riktigt roligt och samtidigt så förbjudet ut vid ett matbord. Det går verkligen att riktigt studera hur han ser ut. Relativt lång och ganska grov. Skulle vara roligt att mäta upp den vid tillfälle. Den var riktigt skön och han visste hur den ska användas. Jag blir hungrig medan jag äter, hungrig på hans kuk, vill ha den mera.

När vi ätit färdigt går han in i lusthuset och kommer ut med två stora dyner, som han lägger på marken. Sedan går han fram till mig. Bjuder upp mig, som till en dans. Tar mig i sin famn. Vill inte att hans lem bara ska vara obekväm mellan oss. Tar tag i den med sina händer och styr in den i mig samtidigt som vi möts i en omfamning. Så skönt att bara stå där, känna honom inuti mig. Känna de små rörelserna i hans kropp samtidigt som vi kysser varandra. Mina bröst pressas mot hans bringa, de är så stinna, börjar läcka lite igen. En liten rännil ner mellan oss. Han drar sig ur mig, nej! Vill ha honom kvar. Men han går ner på knä och börjar slicka mig mellan benen. Tungan känns lite sträv, men skön och han får in den mellan mina läppar där nere.

Han drar mig ner på dynorna. Fortsätter att slicka mellan mina nu helt särade ben. Han är duktig, kan slicka nästan lika bra som Stig. Underbart att bara ligga här och bli älskad. Hör mig själv spinna som en katt. Han reser sig upp, vänder på mig, vill ha mig på alla fyra. Han ställer sig bakom och särar lite på mina blygdläppar innan han trycker in den där gudomliga kuken i mig. Långt in. Känns som en del som jag verkligen saknad, men nu är jag komplett igen. Mina bröst skvimpar fram och tillbaka medan han knullar mig. Det droppar, nej nästan rinner mjölk ur dem, speciellt när han klämmer på dem.

Han knullar mig så skönt, hans kuk vet vad den ska göra. Han smeker mig på rumpan. Hans hand känns så len så skön. Sedan brinner det till. Fick jag smäll? På vänstra skinkan. Jag skrek till av både smärta och förvåning. Ohh vad härligt. Han har hittat min hemlighet. Han fortsätter att daska till mina skinkor, så skönt, så ont-skönt. Förut kunde jag hålla takten, nu fullständigt rister det i hela kroppen, mina rörelser blir osynkade med hans. Han smiskar mig och jag kommer och kommer och kommer. Han bara fortsätter, min orgasm bara fortsätter. Tills jag faller ihop. Har han inte kommit? Tar tag i kuken och suger in den i munnen. Smakar gudomligt, våra blandade safter, hans försaft och min orgasmsaft. Han tar tag om mitt huvud. Nu är det han som bestämmer, hur han knullar min mun.  För huvudet fram och tillbaka, jag suger och släpper efter. Han stelnar till och skjuter in en laddning i munnen. Jag försöker svälja, hans kuk inne i min mun är stor, fyller mig totalt, hinner inte svälja allt. Det rinner efter min mungipa, ner på mina bröst. Han drar sig ur. Vad gör han nu? Han börjar slicka på brösten, slickar i sig sperman och min mjölk. Wow, det har jag aldrig upplevt tidigare. Samtidigt lättar det på trycket i brösten när han suger ur mjölken. Så skönt.

Så skönt att bara få vila. Vilken man, han gör saker jag inte varit med om tidigare, och som jag varit med om och älskar, inte minst lite smisk vid rätt tillfälle. Efter en stund hör jag lätta fotsteg. Hans hushållerska, Mary, kommer. Bara iklädd ett litet förkläde. Hon ser riktigt fin ut, snygg kropp, tänker jag när jag ser henne.

Hon ser på oss. Med ett leende tar hon en tvättlapp, väter den lite och börjar torka av oss. Värmen och övningarna har gjort oss svettiga och klibbiga. Hon tvättar mig noga, lyfter på brösten och torkar under dem. Vilken service. När hon är klar med mig går över till Erik. Börjar med hans nu ganska slaka penis. Vet inte vad hon gör, men hon får den att resa sig igen. Hon höll handen över den, hade ollonet i handflatan, tror jag, och lyckas få liv i den för tredje gången.  Jag ser honom ligga där på rygg med kuken stående rakt upp. Oemotståndlig. Rullar över och sätter mig på honom, vill ha mer.

Långsamt rider jag honom. Kvinnan vill tydligen vara med, hjälpa till. Hon håller mig om ryggen och… sträcker fram en hand, låter ett finger smeka min springa, samtidigt som Eriks kuk är inne i mig. Sakta börjar hon massera min klitoris. Ohh, så skönt. Hon vet precis vad en kvinna vill ha, behöver.

Min telefon börjar ringa. Gör mig lite distraherad, men låter den vara. Det är så underbart att få rida Erik och samtidigt bli masserad, precis där jag behöver. Min orgasm byggs upp. Hon känner det, masserar lite mer, lite snabbare. Precis så. Ohhh, jaa. Gudomligt. Orgasmen fullständigt rider mig, så som jag rider Erik. Klarar inte mer, måste vila. Sjunker ner över Erik. Bara ligger stilla. Mary håller om mig. Jag glider av Erik och lägger mig på sida, bredvid honom. Erik har ännu inte kommit. Kan han komma en gång till?

Mary håller om honom, han är så hård fortfarande. Det verkar som om hon tar hand om honom. Sätter sig gränsle över honom, låter honom komma in i sig. Sedan sitter hon bara där. Rör sig inte, men Erik verkar som han upplever något fantastiskt. Ser ut som att han närmar sig en orgasm. Börjar gny och stöna. Sedan slappnar han av en kort stund och börjar igen. Hela tiden sitter Mary bara där. Vad gör hon, hur gör hon? Tre gånger får hon honom att nästan komma, tre gånger börjar han om. Sedan, den fjärde ser jag att han passerar gränsen. Stönar, nej skriker ut sin orgasm inne i Mary, som också ser ut att komma samtidigt. Vad hände? Hur gjorde hon? Måste få veta.

Sakta reser sig Mary upp, torkar noga av honom, samlar ihop disken och går i väg till huset. Jag tittar på min telefon. Det var Gösta som ringde. Erik ligger bara där i efterdyningarna och njuter, sover nästan. Jag ringer upp Gösta.

“Ursäkta, var lite upptagen när du ringde”, säger jag.

“Med läckerbiten? När du tröttnar så sänd över honom till mig. Men det var inte det jag ville. Jag har en person i Schweiz som är mycket intresserad av Kokoschka. Är det möjligt att du kan packa in den och ta med, åka via Bern?”, säger Gösta.

“Jag ska höra. Ett ögonblick”, vänder mig till Erik “Gösta har eventuellt en köpare, intressent, i Bern. Han undrar om jag kan ta med målningen och visa honom?”

“Ja, bara jag får en ordentlig kvittens, även om jag har fullt förtroende för både dig och Gösta. Men business är business”.

Återgår till Gösta “ja, det kan fungera. Men jag lovade åka förbi Oslo för den där möjliga Strindberg-målningen. Kan vara några problem i tullarna. Bäst att flyga privat. Kan du höra med Jack? Måste även höra med mamma och Herman att de klarar sig ett tag till utan mig”.

“Bra, gör det. Jag hör med Jack, annars bokar jag någonting annat. I morgon runt 12?”.

“Blir bra, återkommer om det inte funkar. Ciao, nu ska jag åter till efterrätten”.

“Hörde jag Strindberg? Jag har en sådan också, vill du se?” säger Erik när jag avslutar samtalet.

“Va, ja, ja visst. Gärna”, svarar jag, överraskad av hans uttalande. Undrar lite vad han har mer. Vi reser oss, går tillbaka till huset. Ber mig vänta. Jag är fortfarande naken, bästa klädseln i den här värmen, som bara verkar öka ju senare på eftermiddagen det blir. Efter tio minuter kommer han tillbaka, har en tavla under armen och några papper i handen. Han lyfter ner Kokoschkan på golvet, lutar den mot bordet, och sätter upp tavlan han har med sig på staffliet.

Jag kan inte tro mina ögon. Den ser ut att vara en kopia av den målning jag såg i Oslo. Kan det vara möjligt? Går fram och ser närmare. Letar upp de foton jag tog i Oslo och jämför. Nästan, inte riktigt, identisk. Förstorar bilden och ser på de individuella penseldragen. Där syns skillnaderna. Tar fram bilden jag tog på Thielska. Penseldragen på den och den jag ser framför mig har många likheter. Den här verkar mer äkta än den i Oslo. Erik ger mig pappren, dokumenten, han har i handen. Här finns ett kvitto med Strindbergs signatur. Sedan ett gåvobrev skrivet och bevittnat, där Erik står som ägare. Detta kan inte vara sant.

Måste sätta mig ner. Skriver ett meddelande till Gösta, beskriver vad jag sett, frågar vad han vill att jag ska göra. Han svarar efter en kort stund. Vill att jag tar med den också. Där vet han att han har flera intressenter. Dessutom vill han att jag hämtar den i Oslo också, köper den, även om den är ett falsarium.

“Vill du sälja den här också? Kan jag få ta med den också? Till Stockholm. Gösta har köpare, som efterfrågar just Strindberg. Vet inte vad någon är villig att betala, men det rör sig om minst sexsiffriga belopp i kronor.” Han ser ut att tänka en stund, kommer till någon slags beslut

“Ja, gör det. Visserligen mer pengar än jag behöver, vad jag vet”. Sedan berättar han om de hot han har fått mot sig och sina barn. Han behöver betala för ökad säkerhet, både i form av larm och vakter. Låter verkligen inte något roligt.

 

 

 

Delar i serien

<< Anställningen Kapitel 9: slutet

Anställningen

• 1. Anställning med benefits
• Anställningen kapitel 2: Ett erbjudande
• Anställningen Kapitel 3: Lekar och diskussioner
• Anställningen Kapitel 4: Ungdomlig sex
• Anställningen Kapitel 5: Alla lär känna varandra närmare
• Anställningen Kapitel 6: Tortyrkammare och lek
• Anställningen Kapitel 7: Ombyte och trubbel
• Anställningen Kapitel 8:
• Anställningen Kapitel 9: slutet
• Anställningen Kapitel 10: Beatrix träffar Erik i New York