Tidigare i Loves liv och leverne på folkhögskolan: När Jenny reser hem till Hägersten antyder hon att hon hellre hade tillbringat helgen med Love. Själv åker han hem till Sundsvall, där lillasyster Ebba retar honom för hans känslor för Jenny och skickar hemlighetsfulla meddelanden. Efter en helg präglad av snöstorm, strömavbrott och grubblande får Love ett oväntat meddelande från Jenny på tåget tillbaka. Hon önskar att de hade rest tillsammans – för att det hade varit så mycket mysigare…
Bilmekaniker, lodrät, åtta bokstäver. Love funderade en stund. Åklagare, den gick in och gav honom två värdefulla bokstäver i andra ord.
Det var söndag kväll och han satt i köket på internatet. Bredvid korsordstidningen hade han en tekanna och en halvdrucken kopp. Trots snöovädret hemma i Sundsvall hade resan ner till Småland gått smidigt. Större delen av tiden hade han kollat på animen Death Note på Netflix.
– Jag fryser! ropade Jenny direkt efter att hon klivit in genom ytterdörren.
Jenny! Loves hjärta slog en volt.
– Jag har varmt te i köket, om du vill ha, ropade han.
Jenny kom in i köket, klädd i jeans och norsk stickad tröja.
– Helvete så kallt det är ute. Och då har jag bara gått från bilen till huset, sa hon och huttrade.
Love skulle precis säga något när hon satte sig i hans knä och gav honom en kram. Hela hon var kall. Hon tog hans kopp och höll den i sina händer.
– Åh så skönt! sa hon.
Love tvekade först, men sedan drog han handen fram och tillbaka över hennes rygg i ett försök att värma henne. Hon tog en klunk av hans te.
– Tack, Love. Jag har saknat dig.
– Jag också.
– Dig alltså. Jag har saknat dig, skyndade han att lägga till.
– Du är rolig, du, sa hon och gav honom en kram.
Därefter ställde hon sig upp och gick till skåpet där de hade koppar.
– Vill du ha en smörgås? frågade hon.
– Ja tack, svarade han trots att han redan hade ätit och var mätt.
När hon hade gjort smörgåsarna satte hon sig på en stol bredvid Love. Hon hällde upp en kopp te till sig själv och fyllde sedan på hans.
– Gudars så skönt det var med en varm kopp te! sa hon. Hur har du haft det?
Han berättade om snöstormen, strömavbrottet och att Ebba hade varit så trött att hon somnade i hans säng när han packade.
– Hon är lite lurig, den där tjejen, sa hon och blinkade med ena ögat.
– Ja, jag har förstått att hon har skrivit till dig på Snapchat. Jag tror inte att jag vill veta vad.
– Du skulle bara veta, sa hon och himlade med ögonen, men började sedan att skratta.
Love skakade på huvudet med en suck.
– Hur har du haft det själv?
Jennys skratt tystnade. Hon såg på sin kopp och sedan honom i ögonen.
– Jag och Jonas har gjort slut. Eller… Jag har gjort slut med Jonas.
Love visste inte vad han skulle svara eller vad han skulle göra av informationen. Hon hade gjort slut med Jonas. Det var väl bra för honom? Men Jens? Han märkte att hon såg på honom, som om hon väntade på ett svar.
– Eh, oj… Um… Alltså, jag antar att det är bra eftersom det var du som gjorde det. Men… jag vill också beklaga att det inte funkade mellan er.
Hon såg fortfarande på honom. Det var sådär forskande så som hon hade sett på honom under festen i Fyran. Han kände sig nervös.
– Det finns inget att beklaga, Love. Vi har, av och till, varit tillsammans sedan ettan i gymnasiet. Men vi gjorde slut efter gymnasiet. Sedan blev jag tillsammans med Martin. Du vet han som dog i en trafikolycka.
Han såg på henne och nickade.
– Efter att han dog kände jag mig vilsen. Då stötte jag ihop med Jonas igen. På fyllan ska tilläggas.
En ensam tår trillade ner för Jennys kind. Love ville så gärna stryka bort den. Visa henne att han brydde sig. Men han vågade inte. Hon kanske skulle bli arg och då skulle den här stunden för alltid vara förlorad.
– Man kan säga att jag har levt ett ganska destruktivt liv. Med Jonas blev det mycket festande. Ibland flera gånger i veckan. Det blev också annat än alkohol. Men så kom det en förmiddag. Jag var bakfull och hade ångest, Jonas låg fortfarande och sov. Då bestämde jag mig för att jag måste bort från allt. Det var då jag sökte mig till fritidsledarlinjen.
Hon suckade.
– Martin var fritidsledare. Han var en fin kille, Love. Precis som du. Jonas har inte varit det.
Love kände nu åter ångest över att han någonsin sett hennes sexfilmer. Han kände sig så falsk som satt här och fick höra att han är en fin kille. Om hon bara visste, tänkte han.
– Love?
Hon såg frågande på honom.
– Va? sa han förvirrad.
– Du såg så konstig ut, sa hon bekymrat.
– Jaha, nej det var inget, svarade han. Eller… Saknar du honom?
– Martin?
– Ja.
– Varenda dag, Love. Eller kanske inte saknar honom. Men han finns med mig. I tanken. Det är honom jag går till när jag känner mig ensam och ledsen.
Nu var hennes ögon fuktiga av tårar. Det gjorde ont att se. Han reste sig. Hur kramar man en person som sitter ner? hann han tänka på vägen fram. Men Jenny reste på sig. Öppnade sin famn. Han kramade om henne. Och hon grät.
***
Under måndagseftermiddagen satt Love i skolans datasal. De hade tidigare fått en skoluppgift där de skulle presentera en friluftsanläggning. Han hade valt Södra Berget hemma i Sundsvall och hade redan gjort allt förarbete. Nu återstod endast att få ihop det till en bra presentation.
– Hej, vad gör du? hörde han Jenny säga bakom sig.
Han vände sig i stolen och såg upp på henne. Hon såg mysig ut i sina gråa mjukisbyxor och vinröda hoodie. Hon log mot honom.
– Jag jobbar med min presentation, sa han och log tillbaka.
– Värst vad du såg glad ut över det, sa hon och skrattade.
Love blev upprymd och flinade.
– Vad snackar ni om? sa Jens när han klev in i salen. Vad gör ni?
Love såg hur Jennys leende dog. Han kände likadant.
– Vi pratar om våra skolarbeten, sa Jenny sakligt.
– Tälja pinnar och skala kottar? frågade Jens och skrattade åt sitt eget skämt.
Varken Love eller Jenny skrattade med honom.
– Nej, vi ska redovisa om en friluftsanläggning. Love sitter och är nästan klar, medan jag har kvar att besöka min.
– Jaså, ska du göra det i helgen då, när jag jobbar?
– Ska du jobba? Det har du inte sagt något om, sa hon.
– Japp, jag och Tim ska vara entrévärdar på konserten hemma i Jönköping på fredag. Vi kommer tillbaka på lördag.
– Okej. Nej, jag ska åka nu på torsdag och kommer hem vid lunch på fredag. Jag ska till Isaberg.
– Isaberg? Äh, skit samma. Bor vi på anläggningen då eller? sa Jens.
– Inte vi, jag. Jag ska åka ensam, sa hon allvarligt.
– I helvete heller. Eftersom helgen blir som den blir, så är det inte mer än rätt att jag följer med.
– Men… men det är ju du som valt att jobba, sa Love.
– Håll käften, datanörd! sa Jens.
Love öppnade munnen för att protestera. Han tänkte inte bara sitta där och låta Jens köra över Jenny.
Jens höjde sin hand som ett hot om stryk och Love ryggade tillbaka.
Jenny klev emellan.
– DU rör inte honom! nästan skrek hon åt Jens.
– Jaså, du tar hans parti nu? svarade han med samma höga röst.
Love drog sig försiktigt bakåt och ut från datasalen. Han kunde höra hur deras gräl fortsatte.
***
Senare på kvällen satt han och spelade Counter-strike. Han var fortfarande lite skärrad, men det repetitiva spelandet hjälpte honom att få ordning på tankarna. Det sköna med CS var också att han hade en egen klan som han ledde. Just nu spelade de mot ett gäng ryssar. Det gick bra för Love. När de slutade spela för kvällen så hade hans klan vunnit fem av sex matcher.
När han låg i sängen, det var släckt och han hade lagt ifrån sig sin mobil, hörde han hur Jenny gick in på sitt rum. Han lyssnade länge, men kunde inte höra något som avslöjade att Jens var där med henne.
Det kändes bra.
***
– Hej Love! Jag saknade dig i söndags, hörde Love en bekant röst bakom sig säga i matkön.
Han lade ifrån sig pastagaffeln och vände sig om. Det var hans huskamrat Lisa. Varför saknade hon honom? De hade ju knappt pratat.
– Eh… Vad menar du?
– Du ordnade ju så fint med frukost och sedan glöggmys förra söndagen. Det var ett fint initiativ av dig, sa hon och log.
Tankarna snurrade. Han kunde prata med Jenny, men att ta emot en komplimang från någon annan var nytt.
– Ta… Tack, fick han fram.
– Kan vi inte göra det igen på söndag? Vi kan ju alla hjälpas åt. Det blev ju så himla mysigt när du fixade förra gången! Jag tror faktiskt att vi behöver lite mer sånt i huset. Mer gemenskap liksom!
Hon log igen.
– Ja, jo, det kan vi väl göra, svarade han och tittade nervöst ner på sina händer.
– Du behöver inte bli obekväm, Love. Jag flörtar inte med dig. Jag har ju sett att det är något mellan dig och Jenny, sa hon och skrattade smått.
Love kände hur han blev röd. Hon klappade honom på axeln och gick iväg till salladsbaren.
Han stod kvar, oförmögen att röra sig.
***
Sent på eftermiddagen var Love ensam kvar i datasalen och arbetade med sin presentation. Alla andra hade lämnat datasalen för dagen. Han hade fått ihop grunden, men behövde fylla ut med bra bilder och slipa på rubrikerna. Han funderade också på att leta rätt på ett klipp där några åkte längdskidor.
Han fick en idé. Han kunde ju ta hjälp av AI. Han loggade in på Runway.
– Där sitter den lilla nörden och datar, hörde han plötsligt Jens säga.
En rysning gick genom hans kropp och hans puls ökade. Han vände sig och såg Jens och Tim komma gående. Jens såg sur ut.
– Nå? Du är inte så kaxig nu va? sa Jens högt.
Love ställde sig.
– Jens… jag…
Jens knuffade till honom med sina båda händer så att Love föll baklänges över stolen och ner på golvet. Tim flinade.
– Du ska ge fan i Jenny. Från och med nu är ni bara klasskamrater och bor i samma hus. Du ska fan inte snacka med henne. Förstått?
Han såg riktigt hotfull ut och Love vågade inte röra sig. Det gjorde ont i hans högra sida. Han kände hur han var på väg att börja gråta och kämpade mot den känslan.
Jens blängde på honom under några sekunder och gick sedan.
– Kom, Tim! Vi skiter i den där losern.
Love kände hur tårarna kom. Han reste sig och sparade sitt arbete. Därefter valde han en omväg och tog sig hem. Han ville inte råka gå in i ett bakhåll.
Han lade sig på sängen. Låg och stirrade in i väggen. Han var arg. Arg på sig själv för att han inte vågade mer. Att han inte kunde stå upp mot Jens.
Någon knackade på dörren. Han tog på sig sina hörlurar och satte igång sin spellista med metal. Först ut var Slipknot med låten Duality.
***
Love stod i köket och gjorde iordning sin middag. Han hade undvikit Jenny hela dagen. Det hade gått ganska bra för de hade inget gemensamt arbete idag. Jens hade han sett några gånger. Vid ett tillfälle hade deras ögon mötts och då hade Jens visat sin näve. Love hade tittat bort. På rasterna hade han hållit sig för sig själv. Under en av rasterna hade Jenny börjat prata med honom, men då hade han ursäktat sig och sagt att han behövde gå på toaletten.
– Hej Love! hörde han Jenny säga bakom sig.
Han ryckte till och kände stressen komma. I reflektionen i fönstret såg han henne komma närmare honom. Hon lade en arm på hans midja där han hade ont.
– Love, hur är det? frågade hon.
Han fortsatte titta rakt fram, orolig för att Jens skulle se dem närsomhelst.
– Det är bra, svarade han kort.
Hon lade sina armar om hans midja.
– Aj!
Han ryckte undan från hennes arm där det gjorde ont.
– Men, har du ont?
– Ja, men det är inget.
Hon lyfte hans tröja.
– Men gud, du har ju ett blåmärke. Vad har du gjort?
– Inget. Ramlade bara, sa han och såg fortfarande ut genom fönstret.
– Men gubben, hur är det?
Han kände hur tårarna vällde upp. Han ville så gärna krama henne men vågade inte.
– Love, vänd dig. Låt mig se på dig.
Han skakade på huvudet.
– Love?
Han snörvlade.
Hon försökte vrida honom mot sig, men han höll emot.
– Love, låt mig se, sa hon försiktigt.
Han stod fortfarande still. Han skämdes.
– Love, snälla, viskade hon.
Sakta vände han sig om. Men han vågade inte möta hennes blick.
Hon sa inget utan omfamnade honom bara. Strök hans hår.
De stod så en stund. Lisa kom in i köket, såg dem och gick omedelbart ut igen.
– Är Jens här? frågade han till slut.
– Nej, han jobbar, sa hon.
Sedan klev hon plötsligt ut ur kramen.
– Har Jens gjort det här? sa hon med allvar i rösten.
Han blundade. Han ville bort. Han ville hem. Hem till sitt rum i Sundsvall.
– Love?
Han blundade fortfarande men nickade.
– Den jäveln!
– Han menade det inte, Jenny. Han puttade mig bara, men jag snavade över min stol. Det är mitt fel.
– I helvete heller!
– Jenny… snälla.
Hon såg honom i ögonen och han kunde se hur ilskan byttes mot ömhet i hennes blick.
– Love, kom! sa hon och gav honom en kram.
Hon fortsatte att hålla om honom.
– Jenny, varför är du tillsammans med honom, frågade han till slut.
Hon släppte omfamningen och såg på honom. Efter en stund sa hon:
– Jag ska göra slut med honom. Men han kommer nog inte att ta det så bra. Så jag behöver komma på en bra tid och en bra plats.
Love tänkte på vad Jens hade gjort mot honom och nickade.
– Jag kan tänka mig att det kan bli svårt, sa han efter en stund.
– Ja, men jag måste.
Hon såg på hans tallrik.
– Men Love, du, din mat blir kall, sa Jenny plötsligt.
Han såg ner på sin mat och skrattade till.
– Ja, jag var ändå inte så hungrig.
– Men jag har något, sa Jenny lite hemlighetsfullt.
– Säg! sa han nyfiket.
– Min mammas lussebullar! sa hon och flinade.
– OMG, lussebullar! sa han leende.
– Ja. Ska vi kolla på en film och äta? Jag hade tänkt ha dem till Lucia, men det här är ett bättre tillfälle.
– Absolut. Bra plan! Vad ska vi se?
– Jag vet inte. Jag ser gärna en julfilm. Typ en rom-kom.
Love sken upp.
– Jag vet vad vi kan se! En norsk serie som Ebba pratade om. Um… Julstormen!
– Okej, jag vet inte vad det är, men av någon anledning så litar jag på Ebba, sa hon och blinkade med ena ögat.
De gick upp till övervåningen. Jenny gick in på sitt rum för att hämta bullarna medan Love fortsatte till tv-rummet. Hans nyfunna glädje sjönk när han såg att det var upptaget. Där satt redan Lisa och Thea.
Lisa såg på honom, kastade en blick mot Jennys öppna dörr och mötte sedan hans blick igen. Hon log och nickade menande mot hans dörr innan hon återvände till tv:n.
Jenny kom ut.
– Det är upptaget här. Ska… ska vi kolla på min ipad i mitt rum?
– Ja, bra idé, sa Jenny glatt.
Han sneglade på Lisa när de gick mot hans rum. Hon såg på honom och log.
Väl inne tog Jenny hans iPad från skrivbordet och lade sig direkt på sängen. Hon makade in sig mot väggen och klappade på sängen.
– Kom!
Han lade sig bredvid henne, på rygg. Hon lade sitt högerben över hans vänstra och drog det till sig.
– Julstormen, sa du?
– Ja, svarade han.
Situationen var helt ny för Love. Han kände tyngden av hennes ben och värmen från hennes kropp. Det pirrade behagligt i magen och en underbar känsla spred sig genom honom. Det var nog oxytocin, tänkte han. Närhetshormonet. Eller var det dopamin? Han mindes inte riktigt vilket som gjorde vad. Men vad det än var ville han inte att känslan skulle försvinna.
Det välkända Netflixljudet följt av ett tåg som rullade in på en station avbröt hans tankar. Han tittade på ipaden som Jenny höll.
– Lyft huvudet lite, sa hon.
Han gjorde som hon sa och hon sköt in sin arm under hans nacke. Nu låg han så nära henne det bara gick, tänkte han. I en annan värld. I en annan värld utan Jens.
Efter en scen med en tvivelaktig flygplatstomte började en ny med en snygg tjej som såg ut att vara i hennes ålder. Han kände igen henne från någonstans.
– Vad söt hon är, sa Jenny.
– Mm… svarade han och tänkte vidare.
Jenny daskade lätt till honom på låret.
– Du ska ju säga, inte så söt som du Jenny! sa hon spelat upprörd och skrattade.
– Inte som du, Jenny, sa han pliktskyldigt.
– Söt! sa hon.
– Söt, svarade han.
– Vem är söt?
– Du.
– Tack! sa hon och gav honom en puss på kinden.
Han rodnade och hon lade sig på rygg igen.
– Du är söt när du rodnar.
Det hjälpte ju verkligen inte, tänkte han.
– Nej, det blir varmt det här, sa hon och satte sig upp.
Hon drog av sig sin hoodie. Under hade hon en tunn vit t-shirt. Den var så tunn att han kunde se att hon hade en vit bh under.
– Love?
– Va? sa han och såg upp på henne.
– Om du slutar försöka se igenom min t-shirt och lyssnar på mig istället, sa hon och skrattade. Du är säkert också varm. Dessutom har du ont. Kom, jag hjälper dig med din.
Han reste på överkroppen och hon drog i hans hoodie. Precis när han hade fått hoodien över huvudet och han inte såg något alls, kände han hur t-shirten följde med upp. Han drog snabbt ner den igen, samtidigt som Jenny fick av hoodien.
– Bättre! sa hon och lade sig ner igen med armen under hans nacke.
För en stund hade Love svårt att följa med i handlingen. Hans blick drogs hela tiden till Jennys byst. Som de låg såg han inte bara den vita bh:n utan även ovansidan av hennes bröst. Han försökte fokusera på filmen för att undvika att få stånd.
Nu handlade det om någon artist, typ en sångerska. Hon såg lite speciell ut. Inte så snygg tyckte han. Hon såg mest arg ut. Undrar om man ser ut så, om man hela tiden går omkring och är arg, tänkte han.
Telefonen plingade till.
Han lät den vara. Inget fick störa det här.
– Ska du inte kolla? frågade Jenny.
Han tog upp den. Det var ett meddelande från Ebba.
Ebba: Vad gör du? 🙃
Love: Kollar på film i mitt rum.
Ebba: Jag har tråkigt, ring mig! 😞
Love: Nej.
Ebba: vrf? 😠
Love: Jenny
Ebba: 😍
Han lade tillbaka telefonen.
– Var det Ebba?
– Hur visste du?
– För att du log när du skrev. Hälsa!
Han tog upp telefonen igen.
Love: Hon hälsar. 🫡
Ebba: 🥰
– Love!
Han tittade upp. Jenny höll fram sin telefon och tog en selfie med honom.
– Varför? frågade han.
– Ebba, sa hon och lade telefonen på sängen.
Det hann knappt gå en sekund innan hennes telefon plingade till. Hon tog upp den och fnissade när hon läste. Han försökte se, men hon vinklade bort telefonen.
– Nej, det här är mellan mig och Ebba, sa hon med ett leende.
Han suckade. En lillasyster var jobbigt nog. Att ha en klasskamrat som var likadan…
De backade tillbaka lite i filmen för att inte missa något. Nu var det någon tjuvrökande pianist det handlade om.
– Det är lite som Love Actually, sa Jenny. Många öden som vi får följa parallellt.
– Den har jag inte sett, sa han.
– Skämtar du?! Har du inte sett Love Actually? sa hon upprört. Det är ju världens bästa julfilm!
– Nja, det är väl ändå Die Hard?
Hon tystnade och såg på honom med kritisk blick.
– Du är ju dum på riktigt! sa hon och skrattade.
Love hade hållit andan, rädd att han hade förstört allt. Nu kunde han andas ut.
Jenny nöp honom i armen.
– Die Hard, sa hon och suckade. Det är ju inte ens en julfilm.
– Den utspelas när det är jul, protesterade han.
– Tyst! fräste hon till med ett leende samtidigt som hon höll upp en handflata mot honom.
De fortsatte titta på Julstormen. Men efter ett tag pausade Jenny och lade ner ipaden på sin mage med en suck.
– Du får hålla den nu. Jag är trött i händerna.
– Okej, sa han och tog den.
– Jag vill ligga på din arm, sa hon.
Han sträckte ut den. Love hade väntat sig att hon skulle lägga sig på rygg, men i stället vände hon sig på sidan och kröp tätt intill honom. Hon lade sin ena hand på hans mage. Hennes hår vidrörde hans kind.
Efter att de hade tittat en liten stund drog hon upp hans t-shirt lite och lade sin hand direkt på hans mage. Han kände hur han började få stånd. Det var tur att ipaden skymde det, tänkte han.
Det kändes lite konstigt att ligga med armen utsträckt under Jenny. Han funderade på vad han skulle göra med handen. Han tänkte att hon hade ju sin hand på honom, då kanske han borde våga lägga sin på henne. Han lade den på hennes överarm.
Hon strök handen över hans mage. Han började försiktigt stryka henne över armen.
– Mm… mysigt, mumlade hon.
– Nu fortsätter vi titta, sa hon.
De låg så ett tag, sedan strök hon sin hand över hans bröstkorg.
– Love, ditt hjärta slår jättefort.
Hur skulle han bortförklara det? tänkte han.
– Är du nervös?
– Mm…
Hon kramade honom hårt och gav honom en puss på kinden.
– Du behöver inte vara nervös, Love. Det är ju bara vi två här, och mig känner du ju.
Sedan lyfte hon huvudet och såg honom i ögonen. Hon lade handen över hans hjärta och höll kvar hans blick. Därefter pussade hon honom sakta på läpparna.
Han lät ipaden ligga på sängen och lade försiktigt ena armen om hennes midja och den andra om hennes rygg.
Jenny pussade honom igen. Men den här gången lät hon sin tunga glida över hans läppar. Han särade försiktigt på dem och besvarade hennes kyss. Love var i himmelsriket. Hans första riktiga kyss någonsin.
Jenny slutade kyssa honom och lade sig på sidan med ena benet och armen över honom.
– Igår knackade jag på din dörr. Du sov väl eller något eftersom du inte öppnade. Jag hade tänkt att jag skulle be om ursäkt för Jens beteende och framför allt tacka för att du stod upp för mig. Jag hade ingen som helst tanke på att vi skulle hamna så här.
– Det var du som stod upp för mig, svarade han.
– Det gjorde jag också, men jag är van vid att hantera Jens. För dig är det annorlunda. Det krävdes mod.
Love såg inte sig själv som modig. Innerst inne var han en fegis.
Jenny lade sig ovanpå honom och såg honom i ögonen.
– Vad tänker du på, frågade hon.
– Jag vet inte, sa han.
Hon slöt ögonen och närmade sig hans ansikte. Hon strök sin kind mot hans och pussade honom i ögonvrån. Hennes pussar förde hennes läppar närmre hans mun. Han vred på huvudet och mötte hennes läppar. Kyssen blev djupare och mer intensiv. Ingen av dem verkade vilja avsluta den. Love drog henne närmare sig och för första gången vågade han släppa sin osäkerhet och bara njuta av hennes närhet.
Men så började Jenny kyssa utanför hans mun istället och vidare ner längs hans hals. Hon drog upp hans t-shirt och blottade hans mage och bröst. Hennes kyssar fortsatte nedåt.
Love blundade. Han såg framför sig att Jenny skulle fortsätta kyssarna ner till hans byxlinning och sedan dra av honom byxorna. Men plötsligt vek hon av åt sidan och kysste honom försiktigt över blåmärket. Han ryckte till.
– Gör det ont, frågade hon och såg på honom.
– Nej, egentligen inte. Jag är mest rädd för att det ska göra ont.
– Lita på mig, viskade hon och kysste blåmärket igen.
Han slöt åter ögonen och försökte slappna av. Han tog djupa lugna andetag. Försökte släppa rädslan.
Plötsligt kände han hur Jennys fingrar letade sig in innanför linningen på hans Adidasbyxor. Hans ögon for upp och han såg på henne. Hon vek ner byxlinningen lite och kysste huden som nyss varit dold. Sedan såg hon frågande på honom och drog lätt i linningen för att förmedla vad hon ville. Han såg på henne med en blandning av nervositet och åtrå.
– Vill du? viskade hon.
Han nickade.
Hon drog sakta ner hans byxor. Instinktivt förde han ner händerna för att dölja den stora bula hans stånd orsakade i kalsongerna.
– Love? viskade hon och såg på honom.
Han tvekade, men tog sedan bort händerna.
Därefter drog hon en hand längs hans lår upp mot kalsongernas ben.
– Jenny, jag har aldrig…
– Jag vet. Du har berättat det, Love. Inga krav. Säg till om du vill sluta, viskade hon.
Hennes hand gled in innanför kalsongerna. Han kände något han nästan givit upp att drömma om, hennes hand slöts om ståndet.
Hon drog sakta ner handen. Love sög in luft mellan sina stängda käkar. Sedan förde hon upp handen så att fingrarna gled med förhuden över ollonets kant. Love andades ut med en suck. Han hade aldrig upplevt en sån njutning som han kände när hon rörde vid honom. Hon släppte honom.
– Love, får jag? viskade hon och tog tag i kalsongernas linning.
Han svalde och nickade.
Med båda händerna drog hon ner hans kalsonger. Hans stånd fjädrade upp när kalsongerna åkte av. Han kände plötsligt att det var svalt i rummet. Men Jennys varma fingrar slöts om hans kuk igen.
Han såg på henne. Hon låg och tittade på hans kuk samtidigt som hon förde handen upp och ner.
Hon sneglade på honom och log.
– Du får säga stopp, om du inte vill, sa hon med munnen alldeles intill hans stånd.
Han började andas häftigt. Fick inte fram några ord. Det blev alldeles dimmigt i huvudet men till slut fick han fram ett pipigt:
– Ja… jag vill.
Han blundade och kände plötsligt en fuktig värme. Han hade aldrig känt något liknande. Han såg ner på henne. Hon hade sina läppar om honom. Han kände hur hennes tunga gled upp längs det. Det drog ihop sig i hans underliv.
– Jenny!
En våg av njutning släpptes lös i hans kropp och han sprutade i Jennys mun. En ny våg sköljde över och han kom igen och igen.
Njutningen byttes mot en stigande panik.
– Jenny! Jenny förlåt!
Först då märkte han att hon svalde och drog sin tunga över hans ollon. Sedan log hon.
– Love. Du gjorde helt rätt.
Hon kröp upp till hans ansikte, gav honom en puss på kinden och höll sedan om honom.
Han andades fortfarande häftigt och försökte förstå vad som hade hänt.
– Jag ville det, sa hon och strök honom över håret.
Länge låg de tysta och höll om varandra. Love hade svårt att förstå vad som hade hänt och helst av allt ville han skrika ut det så att hela världen kunde höra.
– Var det som du hade tänkt dig, Love? frågade Jenny till slut.
Han funderade en stund och lät blicken vandra medan han försökte hitta orden.
– Bättre, var allt han kom på att säga. Mycket bättre.
Hon tog hans hand och kramade den.
– Är du kvar i helgen när jag kommer tillbaka?
– Det vet du, sa han och drog henne närmare.


Lämna ett svar
Du måste vara inloggad för att publicera en kommentar.