Omaka par

Det är en tisdag i augusti. Dagen efter den värsta dagen i mitt liv.Jag heter Tomas och blev igår uppsagd från jobbet med omedelbar verkan. Som extra krydda kom min fru med skilsmässopapper.
Nu sitter jag med en nästan uppäten ostmacka och en kaffekopp jag fyllt en gång och försöker återhämta mig från effekterna av en hel flaska whisky.

Jag noterar trött en utspökad tjej som kommer in. Jag återgår till att begrunda mitt skitliv.
Plötsligt står hon vid mitt bord.
”Får jag sitta här?” frågar hon.
Jag ser på henne. Emo kallas det visst. Långt svart hår långt ner på ryggen med en lila och en blå hårslinga på varje sida av ansiktet vit hud med massor av svart smink och ringar i öron och näsa. Antagligen skulle säkerhetskontrollen på flygplatsen bryta samman. Men tittar jag lite extra är hon faktiskt ganska söt.
”Varför då?”
Hon ler försiktigt ”Du ser ut att behöva sällskap!”
Jag nickar.
”Varsågod och sitt.”
Hon sätter ner en kopp te och ett fat med en kanelbulle. Så sätter hon sig ner äter sin bulle långsamt och tar några klunkar av sitt te.
”Jag kallas för Trixie.” säger hon. Hennes röst har en behaglig varm och lite mörk röst.
En för stor grå och svart flanellskjorta, svarta strumpor och lårhöga stövlar med hög klack är inte är mode direkt men på något sätt ser det rätt ut.
”Tomas heter jag.”

”Vad har hänt med dig?” frågar hon försiktigt.
Jag ser trött på henne en lång stund.
”Igår var den värsta dagen i mitt liv.” Jag hör själv hur tom min röst låter.
”Och du har inte varit hemma sen dess.” konstaterar hon med vänlig röst. Det är inte ens en fråga.
”Har du ens ätit mer än den där halva ostmackan idag?”
Jag ser på tallriken som om den materialiserat sig där. ”Det här är det enda jag fått i mig sen igår sånär som på en flaska whisky.”
Trixie sveper sitt te och reser sig. Bestämt håller hon ut sin hand.
”Nu följer du med mig och får lite mat.” Rösten lämnar inget utrymme för diskussion.

Jag tar hennes hand. Hon leder mig bestämt ut och ett kvarter bort till en liten pizzeria.
Vi sätter oss vid ett bord långt in.
”Är du mycket hungrig?” Jag nickar.
Kyparen kommer ”Vad får det vara?”
Hon ser på kyparen.
”En dubbel Calzone till honom och en Margarita till mig. Stor Cola till honom och liten till mig!”
Kyparen nickar och försvinner. Ett par minuter kommer han tillbaka med glasen.
Ingen av oss säger något
Efter 10 minuter kommer pizzorna.
”Nu äter vi och sedan berättar du vad som hänt dig.”
Vi äter under tystnad. Till min förvåning slukar jag hela pizzan och hela drickan. Hon håller upp mitt glas. En minut senare kommer kyparen med ett glas till.
När hennes pizza är nästan borta ser hon mig i ögonen.
”Nu berättar du för mig varför en stilig man ser ut som jorden gått under!” Trixies röst är stillsam men något i den utesluter alla undanflykter.

Jag ser på den tomma tallriken och det vänliga ansiktet. Noterar att hon har stora mörkt bruna ögon.
Sedan brister allt. Tårarna forsar nerför mina kinder utan att jag kan hjälpa det.
”Igår fick jag sparken från mitt chefsjobb. Med omedelbar verkan men med 6 månaders lön. Medan jag städar mitt skrivbord kommer min fru in och lägger skilsmässopapper framför mig. När jag frågar varför svarar hon att hon dejtat min bästa kompis i ett halvår. Han är chef på en annan avdelning på jobbet.”
Sakta avtar tårarna.
”Jag tog mina saker till bilen. Körde till Bolaget och köpte en flaska wisky. Jag hade tänkt dricka när jag kom hem men när jag satte mig i bilen åkte jag bara ett par kvarter innan jag stannade och tog en rejäl slurk ur flaskan. Sedan en till och plötsligt var flaskan slut och jag somnade i bilen”

”I förmiddags vaknade jag och gick till kaféet och drack en stor kopp kaffe och vandrade runt innan jag gick tillbaka för en till kaffe och en ostmacka.”
Trixie reser sig och tar min hand. Jag följer henne ut.
Trixie ser på mig.
”Ge hit bilnyckeln så kör jag dig hem. Så du får duscha och sova.”
Jag ska precis till att protestera.
”Om du drack en hel flaska wisky igår är du inte lämplig att köra idag heller. Seså!”
Hennes röst är behaglig och lugn men lämnar inget utrymme för diskussion, så jag ger henne nyckeln.

Jag visar vägen till men fina stora mörkblå Mercedes. Trixie lyckas öppna den och vi sätter oss i bilen. Jag knappar in min hemadress i Gps:en.
”Var försiktig med bilen.”
Hon ser sig om och listar ut hur hon justerar sätet och speglarna innan hon startar och kör iväg.
”Vilken härlig bil.” mumlar Trixie.
”Hur gammal är du?” frågar hon medan vi åker. Tror att hon mest vill att det inte ska vara tyst.
”53 fredag nästa vecka. Du då?”
Hon fnissar ”18 för en månad sen.”

När vi kommer till mitt hus som är mörkt och tyst hjälper hon till att bära in kartongen med sakerna.
”Vad har du för telefonnummer?” frågar hon.
Jag stirrar på henne. ”Varför?”
”Jag kidnappar din bil ikväll så jag kommer hem. När du är vaken och redo ringer du mig så kommer jag och lämnar tillbaka den.” Så ringer det i min telefon.
”Nu har du mitt nummer.”
Hon ger mig en lätt kram. ”Sov gott!”
Jag ser nog mest förvirrad ut. Hon sätter sig i bilen. Precis innan hon åker kommer ett meddelande med en bild av instrumentpanelen. ’Så du vet att jag inte tar någon extrasväng’
Strax är hon borta.

Jag går in och dricker ett stort glas vatten. Sedan tar jag en lång varm dusch och går och lägger mig.
”Utspökad sådär men så vänlig” mumlar jag för sig själv innan jag somnar.

Nästa morgon ringer jag till Trixie. ”Tack för att du tog hand om mig. Kom hit så bjuder jag på frukost.”
”Kommer om en kvart.”
När Trixie varsamt svänger in på uppfarten kliver hon bara rakt in som om hon hör hemma.
”Hej Tomas! Mår du bättre idag?”
Jag försöker mig på ett leende.
”Livet suger fortfarande.” Sen efter en kort paus.
”Men lite bättre efter att en snorunge som ser ut som jag vet inte vad var vänlig emot mig.”
Hon skrattar hjärtligt.
”Har du skrivit på skilsmässan?”
Jag ser förvirrat på henne. ”Nej…”
”Får jag se på pappren!” ”Hon har igen den där mjuka rösten som inte ger utrymme för diskussion. Så jag lommar iväg och hämtar pappren.
”Nu kan du fixa frukosten du utlovade.” säger hon
Hon tar bilder av alla sidor. Jag ser förvånat på henne.
”Vad gör du?”
”Min storebror är advokat. Jag ska be honom kolla på det så inte den där otrogna haggan lurar dig.”
Så skickar hon alla bilderna till sin bror och ringer honom.
”Tja nördbrorsa! Kan du kolla skilsmässopappren jag skickade dig så min kompis inte blir mer än nödvändigt skinnad. Hans fru har vänstrat med hans bästa kompis i ett halvår.”
Jag hör inte andra halvan av konversationen.
”Vafan tror du? Jag är 18 och han är 53. Han är en bekant. Dessutom tvivlar jag på att jag är riktigt hans typ. Hejdå!”

Jag skrattar.
”Beror på vad du menar med min typ. Visuellt kanske inte förutom ett fint ansikte. Men mänskligt… Någon som bryr sig om en främling när man mår skit mentalt. Kan väl inte bli bättre typ.”

Efter en stund har vi ätit an rejäl frukost med kaffe och rostat bröd och kokta ägg.
Trixie torkar sig om munnen. Reser sig och get mig en kram.
”Här är bilnyckeln.”
”Ska jag köra dig hem?” frågar jag.
Trixie skrattar
”Näe jag bor en kvarts promenad bort. Behöll bilnyckeln för att du inte skulle få någon ide.”
Efter ett par sekunder tillägger hon. ”Sen var den så jäkla najs att köra!”
”Och för att få en anledning att träffa dig igen.” Säger hon tyst och ser ner.
Jag ler.
”Hej då, vi hörs.” säger hon på väg ut genom hallen.
”Eller knappast.” mumlar jag för mig själv.

Till min stora förvåning ringer telefonen på fredag förmiddag.
”Hej gamling det är Trixie!”
”Så ruskigt gammal är jag inte.” svarar jag med ett halvkvävt fniss.
”Ursäkta mig men är inte du född förra årtusendet?” svarar hon med spydig röst.
Till min egen förvåning skrattar jag högt.
”Skönt att du mår bättre!” säger hon med sin mjuka varma röst.
”Min brorsa vill träffa dig och gå igenom både skilsmässan och din uppsägning på måndag kl 8 på måndag.”
”Okej.” svarar jag dröjande.
”Du ska ta med bankpapper, huspapper, eventuella arvspapper uppsägning och antagligen mer.
”Kommer kosta dig. Brorsan ger dig rabatt på sitt arvode. Men jag vill ha middag med vin ikväll för att jag såg till att han fixar det åt dig.”
Jag svarar inte direkt.
”Ööh, okej jag kan laga en skaplig pasta. Blir det bra med kl 7?”
”Låter bra det. Se till att vinet är drickbart.”
Sen klickar hon bort samtalet
Jag stirrar förvånat på telefonen,

Strax före 7 knackar Trixie på dörren. Hon är sig helt lik sånär som på att flanellskjortan är svart och med några knappar uppknäppta som antyder en svart body. Håret har fått en extra rosa slinga på varje sida. Svart runt ögonen och svart läppstift.
Jag bara stirrar, antagligen med gapande mun.
”Vad ser du?” frågar Trixie med ett finurligt leende.
”Ärligt talat kortslutning i hjärnan!”
Efter en kort paus.
”Hela min världsbild bygger på att tjejer ser ut som naturen skapade dom. Blont, brunt, rött hår, Klänning eller shorts eller byxor.”
”Sen kommer du med tokiga färger i håret, till och med en extra färg idag. Kläder som döljer hur du ser ut som du öppnat lite extra för jag ska se vad som finns under.”
”En del av mitt medvetande säger att du ser allmänt konstig ut. En annan del att du är jättefin.”
Trixie ler.
”Avvikande är liksom meningen. Kortslutning innebär att du reagerar. Jättefin gör mig lite generad men glad.”

”Kom och sätt dig, middagen är klar.”
Trixie följer mig in i matrummet där jag dukat med två tallrikar, två vinglas och två levande ljus. Lagom dämpat ljus. En stor skål med penne med en tomatsås med tunt skivade korvar i och en mindre skål med riven ost.
”Vad fint du har gjort!”
”Hoppas du tycker om det. Sätt dig och ta för dig”
Trixie sätter sig och börjar lägga upp av maten och strö ost över.
”Luktar gott” säger hon med en uppskattande min.
Jag tar fram en flaska vin som jag redan öppnat.
”Hoppas vinet duger.”
”Italienskt Amaronevin” Jag häller upp åt dom båda.
”Skål” Dom tar båda en klunk.
Trixie spärrar upp ögonen. ”Du skojar! Det här va inget vanligt rödtjut!”
Tomas ler. ”Nja kanske inte riktigt. Men du krävde att vinet skulle vara drickbart.”
”Knappast 100 kronorshyllan va?”
”Inte riktigt men från hyllan för vin lämpligt för tjejen som såg mig när jag mådde skit och gjorde något åt det.”

Vi njuter av maten och det löjligt dyra vinet.
”Vad jobbade du med?” frågar Trixie.
”Kontorschef på ett verkstadsföretag. Hade hand om ekonomiavdelning, personalavdelning inköp och lite till.”
”Min bästa kompis är verkstadschef. Gissar varför jag fick sparken.”
”Det va riktigt lågt. Glöm inte att nämna det för min brorsa.”
”Nu pratar vi om något trevligare. Dig till exempel.”

Trixie berättar om skola och framtidsdrömmar och hur alla ser konstigt på henne.

Middagen är slut vinet är slut.
”Vet du.” säger jag ”Det här är den trevligaste middagen jag haft sen hur länge som helst.”
”Men nu är det kanske dags för dig att gå hem.”
Trixie reser sig och ger mig en rejäl kram. Sen ser hon mig i ögonen.
”Får jag komma någon mer gång?”
”Middag på onsdag? Blir det en dejt då?”
Trixie svarar inte. Hon lutar sig fram och kysser honom.
”Vill du att det är det?”
”Jag tror det.” svarar jag innan jag hinner stoppa mig själv.

På måndagen går jag in på Trixies brors advokatkontor. Jag har en tjock mapp med sig.
Efter ett par timmar så har advokaten skrivit ett helt nytt skilsmässopapper. Där han visar på arvsrätt och äktenskapsförord förutom att hon använt deras gemensamma tillgångar för att finansiera sin affär med hans kompis. Hon kommer att få nästan inget alls..
Ett dokument till min förra arbetsgivare där advokaten skyddat en chef på bekostnad av en annan för att släta över en långvarig utomäktenskaplig relation. Förslaget är 18 månaders lön och en skriftlig rekommendation för att slippa krångel med arbetsdomstolen.
På tisdagen får jag båda avtalen godkända och en skaplig rabatt på advokatfakturan.

På onsdag förmiddag skickar jag ett SMS till Trixie ’Hoppas du kommer kl 7’

Trixie ringer på dörren strax före 7 och jag öppnar. Snyggt klädd med rockmusik i bakgrunden.
Trixie ser nästan likadan ut som förra gången sånär som på att det verkar som en knapp till i skjortan är oknäppt.
Jag ser på henne.
”Du ser fantastisk ut! Jag vet inte vad du gillar för musik så det blev soft rock. Maten är serverad.”
Hon ler ”Du ser så mycket bättre ut nu. Axlarna fyller ut din skjorta och du ler. De grå strimmorna i ditt hår ser elegant ut.”

I matsalen är det snyggt uppdukat. Jag har skaffat svarta tallrikar. Svarta och lila ljus och en bukett med svarta rosor.
Trixie ler och passerar och går med eleganta steg och lätt vickande höfter in i matsalen. Där tvärstannar hon och vänder sig.
”Vad fint du gjort det.”
Hon sätter sig ner och ser på maten som jag satt på bordet bara någon minut innan hon kom.
”Vad gott det luktar!”
”Ugnsbakad lax med örtsmör och pressad potatis. Varsågod.”
Jag serverar vitt svalt vin från min vinkyl.

Trixie smakar på maten och blir alldeles tyst för en stund.
”Det är nog det godaste jag ätit!”
”Skål” svarar jag
De tar en klunk av vinet.
”Wow!” får Trixie ur sig.
”Bara så du vet så är det här vinet inte heller från 100 kronorshyllan.” säger jag med ett leende.
”Den här middagen är mitt sätt att hylla den unga kvinnan som helt osjälviskt såg en man vars värld hade totalt kollapsat.”
Trixie ler och de avslutar middagen. Jag häller upp det sista av vinet.
”Kan vi sitta i soffan?” frågar Trixie.
Jag ser på henne. ”Du gick med på att det här är en dejt? Varför? Jag är gammal och vanlig”
Trixie ser på honom. ”Du är allt jag försöker vara rebellisk mot. Men samtidigt ser jag en mogen erfaren man som vågar visa känslor även för en tjej som mig.”
”Så därför känns det som en dejt.”
Tomas ler ”Kom så sitter vi i soffan.”
De skålar.
”Du är ett mysterium. Du klär dig och sminkar dig för att sticka ut. Du klär dig i en allt döljande skjorta som för att dölja din kvinnlighet samtidigt som du har sexiga stövlar och sminkar dig för att alla ska se dig. Och idag har du öppnat upp din skjorta lite för att jag inte ska kunna undgå din kropp.”
”Du ser så mycket gladare ut. Mogen och erfaren.”
”Tack vare dig!” svarar jag.
”Förresten hur gick det hos min brorsa?”
”Blev jobbigt för både mitt ex och min förra arbetsgivare. Din bror är smart! Jag tror du är det med.”

Trixie kysser mig. En kyss som snabbt blir intensiv. Försiktigt pillar jag upp knapparna i hennes skjorta. Under har hon bara en svart body med en liten spetskant.
Brösten är sådär perfekt lagom stora B eller C-kupa. Kroppen är smal men inte spinkig.
”Du är ju helt perfekt”
”Nej mina bröst är för små!” protesterar hon.
”Inte alls dom är varken för små eller för stora, helt perfekt storlek. Dessutom är dom precis rätt för dig.”
Jag går ner på knä framför henne och drar försiktigt av henne de lårhöga stövlarna.
Hennes stayup-strumpor har hål i dom.
”Vill du att jag köper nya strumpor åt dig?”
”Nej jag tycker det ser bra ut på mig.”

”Trixie bara så du vet, dina ben är rent spektakulärt fina!”
Jag sätter mig tillbaka i soffan. Trixie ställer sig på knä över mig och kysser mig igen. Väldigt intensivt. När hon bryter kyssen ser jag några tårar sakta trilla nerför hennes kinder.
”Ingen har någonsin varit så snäll mot mig och ingen har någonsin kallat mig fin eller perfekt.”
Hon knäpper upp min skjorta och drar sina fingrar genom det grånande men rikliga håret på mitt bröst.

”Jag fyller 53 om 2 dagar och ingen har någonsin brytt sig om hur jag mår. Du lyfte mig upp ur ett svart hål utan att begära något för det.”
Trixie ser på mig ”Älska med mig nu snälla!”
Hon drar av mig skjortan och knäpper upp mina byxor och jag lyfter rumpan lite så hon kan dra av dom. Mina kalsonger följer med i samma rörelse.
Hon smeker mig med mjuk hand. ”Så mjuk och ändå hård och alldeles lagom stor.” mumlar hon lite hest.
Med lite hjälp lyckas jag lirka av Trixie hennes svarta body. Hennes bröst är fasta men flyter ut lite grand så det är uppenbart att de är helt naturliga.
Jag lägger mina händer på hennes bröst. ”Se de passar perfekt i mina händer.”
Trixie mumlar något.
Jag smeker försiktigt ner över hennes fasta mage och är alldeles slät
”Förlåt, jag tänkte inte att det skulle bli sex så jag…”
Jag placerar ett pekfinger över hennes mun.
”Du är fortfarande perfekt!”
Mina fingrar letar sig fram och inser att hon är mer än redo. Hon glider ner lite så rumpan kommer på soffkanten. Jag ställer mig på knä mellan hennes ben och lirkar mig sakta in i henne. Sakta men bestämt och med konstant fart glider jag in och ut och ser till att gnida mig mot henne. Efter en lång stund känner jag att det inte är långt kvar. Som på beställning kommer hon ganska odramatiskt med skälvningar i kroppen och hon håller om mig strax efter kommer jag lägst inne i Trixie.

När våra respektive orgasmer klingat ut drar jag mig ur och det kommer en liten flod av kroppsvätskor ur henne. Det mesta hamnar på golvet. Jag sätter mig, eller snarare halvligger vid hennes sida.
”Det där var kanske den bästa sex jag någonsin haft. Det kändes som det faktiskt betydde något.” säger jag
”Lite sent att fråga nu…men… Är du skyddad?”
Ett par nya tårar fyller Trixies ögon.
”Det var underbart och ingen har kallat mig perfekt. Du har gjort det flera gånger.”
Jag ser på henne ”För att jag menar det.”
Hon ler men säger inget utan bara kysser mig igen. Länge!
Sen ler hon och säger ”Svaret på din fråga är såklart nej jag är inte skyddad.”

”Vad sägs om att du sover här och så åker vi till apoteket och skaffar dagen efter piller efter frukost?”
Trixie ler. ”Bara om jag får dusch först det är något kladdigt som rinner längs min rumpa.”