Sand och ringar

Camilla vaknade numera ensam, och det var fortfarande en lättnad varje gång.

Sex månader hade gått sedan midsommarmorgonen då Tomas räckte henne de svarta trosorna i hallen och de sedan sa det som inte gick att ta tillbaka. Papperen var inne. Advokaten hade skrivit det torra ordet bodelning som om det vore en möbel man delade. Maja var hos Tomas föräldrar över jul, precis som hon hade varit över midsommar. Huset i Malmö luktade inte längre gräl. Det luktade kaffe, hennes eget schampo och, vissa morgnar, en man som redan hade åkt iväg.

Hon var fyrtio. Lång, den sortens längd som fick män att rätta till hållningen utan att veta om det. Smal, men inte tunn. Oändligt vackra och smäckra ben. En rumpa som var helt perfekt fast och lagom rund, som fick mäns blickar att fastna på den. Brösten var det folk mindes bäst efteråt, även om de låtsades minnas ansiktet: fylliga, tunga på rätt sätt, med bröstvårtor som styvnade av minsta drag i luften. Mörkt hår, nästan svart i vissa ljus. En mun som såg ut att veta saker. Hon var vacker som något man inte borde röra vid och ändå inte kunde låta bli, en gudinna som hade klivit ner i ett radhus och sedan tröttnat på att vara still. Gudinnor har det så, ibland. De upptäcker att altaret är kallt.

Under hösten hade hon lärt sig mönstret. Hon jagade gifta män.

Inte singlar. Singlar ville ha telefonnummer. En del singlar var just singlar av en anledning, anledningar som hon inte ville bekanta sig med. Upptagna män var ofta upptagna av en mycket bättre anledning. Speciellt gifta affärsmän på hotell var enklast. Äldre. Erfarna. De hade ring, ett rum som inte var hemma, och en kuk som blev hård just för att den inte fick. När hon jagade dem i Malmö och Köpenhamn bar hon alltid stay-ups och inga trosor. Spetsen syntes när hon satt. Resten upptäckte de själva, under bordet eller mot ett hotellfönster. En göteborgare. En dansk som stönade hennes namn fel. En norrman som bad om ursäkt med kuken fortfarande blank när han kommit för tidigt. Det höll hungern i styr. Det stillade den inte. Hungern var ett djur som bodde i henne och som hade lärt sig att hotellkorridorer luktade av dess mat.

I november liknade historierna varandra. Samma whiskey. Samma viskning om frun. Samma dusch efteråt, där det hade varit skönt och ändå inte räckt för henne. Hon ville inte ha en man. Hon ville ha kroppar, och oändligt med sexuell njutning, och hon hade inga skrupler längre om hur det gick till. Skruplerna låg i samma låda som ringen.

En dag i början av ett snöslaskigt december läste hon om Las Palomas. Dynerna bakom nudiststranden på Gran Canaria. Sand som gick i vågor. Nakenhet som inte var en hemlighet. Frigjort sex. Hon bokade charter över jul och nyår, ett hotell i Playa del Inglés, eget rum.

På Arlanda, den artonde, stod hon i kön i en tunn klänning och kappa. I väskan låg bara det som hörde värmen till. Utanför fönstren låg Sverige och var grått på det sätt som inte är väder utan ett tillstånd.

 

Planet landade sent på eftermiddagen. Hotellet var vitt och för stort, med en pool som luktade klor, solkräm och en bar där någon spelade samma tre låtar om och om igen, som om de hade fastnat i maskinen och ingen orkade laga den. Det var tjugofyra grader. I Malmö hade det varit två. Camilla checkade in ensam och somnade med fönstret öppet. Natten luktade hav och någon annans cigarett.

Nästa dag låg hon vid poolen i svart bikini. Hon hade rakat sig på rummet. Ben. Underliv. Två fingrar efteråt, inte hela vägen. Toppen var liten. Nedre bikinidelen satt lågt. Männen tittade som män tittar när de tror att solen är en ursäkt.

Han satt tre solstolar bort. Äldre. Kanske mellan 50-60 år. Mörkt hår med grått vid tinningarna, solbränd på ett sätt som sa att han reste ofta och att resorna inte hade räddat honom. Vigselring. En fru i femtioårsåldern som läste en bok och inte tittade upp. Han tittade. Inte länge. Tillräckligt. Ringar har ett eget ljus. Den här blänkte när han lyfte glaset, ett litet, torrt blänk, som ett mynt man har glömt i fickan.

Dagen efter, vid frukosten, stod han vid juicepressen.

— Ursäkta. Den där är slut. Den andra är bättre.

Svenska. Stockholmska, lite sliten i kanterna.

— Tack.

— Stefan.

— Camilla.

Frun vinkade. Han gick. Blicken stannade en sekund för länge på hennes mun, och sedan, när klänningen gled upp lite i slitsen, på låret hela vägen upp.

Nästa dag kom han förbi poolen med två öl och satte sig på huk bredvid hennes stol.

— Min fru sover. Siestan. Jag tänkte att du kanske ville ha en öl.

— Jag har redan en, svarade Camilla.

— Då kan du ha två.

Han log. Han trodde att han lekte.

Camilla tog ölen. Fingrarna strök hans.

— Du tittar mycket på mig, påpekade Camilla.

— Svårt att låta bli, svarade han.

— Din fru är tre stolrader bort.

— Hon vaknar inte förrän fyra.

— Då har du tid att tänka på vad du gör.

Hon lät flaskan vila mot underläppen, och tungan glida över öppningen på flaskan. Kuken rörde sig bakom badbyxorna, en liten oärlig rörelse. Det ena bikinibandet hade glidit ned på Camilla. Hon rättade inte till det. Han såg bröstet, kanten av bröstvårtan, och svalde.

Dagen därpå lät hon honom vänta. De möttes i lobbyn efter middagen. Frun hade gått upp, huvudvärk. Camilla hade den svarta klänningen, tunn, utan något under. Han följde med ut i palmgången, alldeles för nära.

— Du är här ensam?

— Ja.

Hon tog hans hand och lade den mot sin höft. Utanpå. Sedan släppte hon och drog sig undan.

— God natt, Stefan.

— Camilla…

— Frun väntar.

I hissen såg hon sitt eget leende, och det var inte snällt. Han stod kvar med glaset och en kuk han inte fick använda. Jakten hade vänt. Byten vet sällan om det förrän tänderna redan sitter fast i det.

Nästa förmiddag tog hon det mer på allvar.

Frun sov siesta igen. Stefan stod i poolen, vatten till midjan, och låtsades se på en palm. Camilla gick nerför trappan i poolen i den svarta bikinin, långsamt, så att han skulle hinna se hela benet, höften, hur bikinitrosan satt lågt. Vattnet var varmt. Hon stannade bredvid honom, nära nog så att armen nuddade hans, och log mot den tomma delen av poolen som om de pratade om vädret.

— Hon sover, sa han.

— Jag vet. Det är därför jag är här.

Hon tog hans hand under ytan och lade den mot sin mage. Lät den ligga, så att han kände hur hon andades. Sedan förde hon den långsamt ner, in under bikinitrosans kant. Fingrarna mötte rakad hud, slät och varm, och sedan det våta, hetare än poolen. Blygdläpparna gled nästan isär av sig själva. Stefan stelnade. Ett ljud slapp ur honom, kort, nästan ett stön, och han bet av det. Kuken rörde sig mot badbyxorna, en ryckning han inte kunde styra.

— Camilla. Någon kan…

— Då får du vara stilla. Känn hur blöt jag är.

Två fingrar gled in. Hon var redan öppen, mjuk, och slöt sig kring dem med en liten knipning som fick honom att svälja. Han böjde dem, ovant, fann det svullna stället i henne, och hon lutade sig mot kanten som om hon bara vilade, munnen lugn, medan hon knullade handen i små rörelser under vattnet. Det kändes. Varje gång fingrarna gick in ville hon ha mer. Den andra handen fann honom. In under hans badbyxor. Kuken i näven, hård, tjock, ådrad, redan blank av mer än klor. Hon runkade långsamt. Tummen över ollonet, runt kanten, där det var som känsligast. Han bet sig i läppen och såg rakt fram, och det var hetare än om han hade tittat på henne, den där ansträngningen att se ut som en man som badar. Njutningen syntes ändå. I halsen. I hur höfterna ville följa med handen.

— Du är så jävla blöt, viskade han. Jag känner det rinna. Trots vattnet. Fan, Camilla, det här är…

— Och du är hård. Stanna så. Det är skönt, eller hur?

— För skönt.

Hon höll takten. Hans fingrar inne i henne, krökta, hennes hand om honom, vattnet som dolde allt utom ansiktena. En familj gick förbi på andra sidan. Stefan drog inte undan handen. Han tryckte fingrarna djupare, och ett litet, kvävt ljud gick genom honom när hon knöt sig om fingrarna. Hon belönade honom med ett hårdare grepp, tre långa drag från rot till topp, tills han andades genom munnen och kuken ryckte i näven, redan nära.

— Jag kommer, viskade han. Om du fortsätter. Jag känner det. Snälla, jag…

Hon släppte. Drog ut hans hand, långsamt, så att fingrarna gled över klitoris på vägen ut, och rättade till bikinitrosan. Kuken studsade mot magen under ytan, röd, övergiven, fortfarande bultande. Han såg på henne som om hon hade tagit något, och som om han ändå ville tacka.

— Inte här. Inte nu, sa hon till honom.

— Camilla… den värker.

— Bra. Då minns du mig.

Hon gick uppför trappan. Vatten rann längs låren. Lade sig på solstolen mittemot, på mage först, rumpan mot honom med benen lite isär, sedan på sidan, så att bikinin satt snett och kanten av bröstet syntes, bröstvårtorna hårda mot tyget. Stefan stod kvar. Kuken ville inte lägga sig. Varje gång den mjuknade lite vände hon sig, sträckte på sig, lät bikini-bandet glida, och kuken reste sig igen, envis, synlig nog under vattnet för den som visste. Han blev kvar längre än han hade tänkt. Frun skulle snart vakna. Han visste det. Han kunde ändå inte gå, inte med den kuken mot byxorna, inte medan hon låg där och såg på honom över tidningen hon inte läste. När han till slut vadade mot trappan, hopkrupen, med handduken redan i handen, log hon. Jakten var hennes. Han visste det nu. Ståndet lade sig inte förrän han var inne i duschen, och inte ens då helt.

Samma eftermiddag tog hon honom hela vägen.

Frun hade gått till en marknad i Maspalomas. Han sa det vid poolen, lågt den här gången, som ett erbjudande. En timme senare stod hon i lobbybaren. Han kom in, ringen på, blicken som letade. Inte en jägare längre. Kuken rörde sig redan när han såg henne, ett minne från vattnet.

— En drink, sa han.

— Inte här.

Hon gick mot korridoren bakom konferensrummen. Han följde efter. En dörr till ett förråd stod olåst: städvagn, linnesäckar, en bänk. Det luktade rengöringsmedel och varm textil. Hon drog in honom. Låste. Låset klickade, ett litet, torrt ljud, som en dom.

— Camilla, det här är…

— Tyst. Du stod i poolen och fick inte komma. Nu får du det. På mitt sätt.

Hon kysste honom. Öppen mun, tunga, hans rygg mot dörren. Han stönade in i kyssen, ett ljud av lättnad, och bet av det igen, som om förrådet hade öron. Hon lade hans händer på sin rumpa och tryckte sig mot honom, så att han kände hur lite tyg det fanns runt henne, och hon kände hur hård han redan var. Samma kuk som hon hade lämnat i vattnet. Den mindes. Den bultade mot hennes mage.

— Känn.

Hon förde hans hand in under fållen. Varmt lår, bar hud, den rakade, redan blöta fittan. Fingrarna gled mellan blygdläpparna och han stelnade, andades ut mot hennes mun.

— Herregud. Du har… du är ännu blötare nu.

— Nej. Det är för varmt för trosor. Och jag har tänkt på din hand sedan poolen.

Två fingrar gled in i henne. Inuti var hon mjuk och trång, ett grepp som slöt sig när han böjde dem framåt och fann den svullna punkten. Han bet sig i läppen. Ett kvävt ljud. Det lät ljudligt vått varje gång fingrarna gick in, ett litet slafsigt ljud i det trånga rummet, och han njöt av det, det syntes, ögonen halvslutna, munnen öppen.

— Ner! Inte kuken. Munnen. Och du stannar där tills jag säger till.

Hon drog upp klänningen och satte ena hälen mot bänken. Låret bart. Fittan öppen, rakad, blank, de inre läpparna svullna. Han knäböjde. Höll isär henne med tummarna, såg, och ett ljud slapp ur honom, nästan vördnadsfullt. Sedan lade han munnen mot henne.

Han slickade länge. Längre än han hade tänkt. Tungan platt från mellangården upp över fittan, över de inre läpparna, till klitoris, och tillbaka, långa, hungriga drag. Han sög. Stönade mot henne, lågt, för att hon smakade så underbart, och vibrationen gick rakt in i henne. Två fingrar inne, böjda, knullade henne i takt med tungan. Camilla höll honom i håret, ned sig mot honom och red munnen. Det våta ljudet gjorde henne kåtare än tungan ensam. Fittsaft mot hans haka. Hans kuk, bortglömd och bankande, mot låret. Han njöt. Det hördes i hur han inte ville upp för att andas, i hur han drog henne tätare, i det lilla skrattet när hon knöt sig om hans tunga.

— Där! Stanna. Sug klitorisen. Just så, det är så jävla skönt.

Första gången kom hon mot hans mun. Det började i klitoris och slog utåt, låren skakade, fittan knöt sig kring fingrarna så hårt att han kände det och stönade in i henne, ett ljud han inte hann bita av. Hon red hans mun igenom det, för känslig och just därför inte över. Det rann av hennes safter över hans ansikte. Han slickade, girigt, och svalde.

— En till, viskade han mot fittan. Du smakar så gott att jag inte vill sluta. Jag kan göra det här hur länge som helst.

Hon lät honom. Andra gången satt orgasmen kvar i magen efteråt, djupare, en kramp som fick henne att hålla hans huvud stilla och bara gnida sig mot tungan. Han log mot hennes lår, munnen blank, andfådd, stolt.

— Nu! Fort! Och tyst. Jag vill känna dig komma i mig.

Han reste sig. Kuken gled in i ett enda drag, så blöt att det smackade högt i det lilla rummet, ett slafsigt, ärligt ljud. Bänken slog mot väggen. Han fyllde henne, och stönade så högt mot hennes hals att hon lade handen över hans mun innan ljudet hann ut. Under handflatan kände hon leendet, och sedan njutningen, hur han darrade. Det blev hårt. Djupa, korta stötar, ringen kall mot hennes lår, hans heta andetag mot hennes hals. Varje gång han bottnade slöt han ögonen. Hon gned klitoris och hörde sig själv, det våta, och kom tredje gången runt honom, en kramp som slog ihop hela fittan kring kuken, så hårt att han stannade längst inne och bara höll sig stilla. Han kom i samma sekund, stötvis, varmt, mycket, med hennes namn kvävt mot handen. Inte fruns. Det hade väntat i honom sedan vattnet. Det kom som en befrielse han skämdes för och samtidigt inte ville slippa. Kroppen styvnade. Han tömde sig och höll sig kvar tills kuken mjuknade, pannan mot hennes, ett brutet skratt.

De stod så, bland linnesäckarna. Sperma som redan rann längs hennes lår, varm.

— Min fru…, sa han när hon tog bort handen.

— Är på marknaden. Du hinner duscha.

— Det här var… fan. Det var det skönaste.

— Ja. Det räcker.

Hon rättade till klänningen. Torkade sig inte, utan lät sperman vara kvar på insidan av låren. Gick ut först. I hissen var munnen blank och ögonen lugna. Hungern hade rört på sig. Den hade inte lagt sig.

På julaftonens morgon checkade Stefan och frun ut. Han tittade inte åt hennes håll. Ringen blänkte när han lyfte väskan. Camilla satt med en kopp kaffe och såg dem försvinna genom glasdörrarna. Poolen låg tom ett par timmar. Sedan fylldes den återigen av hotellgäster.

Den nye kom på julaftonens eftermiddag. Ingen här firade något annat än sol.

Han var tjock. Ordentligt tjock, en mage som skjortan stretade över, ett ansikte som var rött redan i skuggan. Sextio, kanske. Svensk. Frun liten och bestämd, med solhatt och en röst som bar över poolen.

— Göran, sitt inte i solen, du blir fläckig.

— Jag sitter i skuggan, Anita.

— Det är samma sol.

Camilla låg två rader bort och hörde allt. Göran tittade mot henne. Inte snyggt. Inte vant. Ringen blänkte. En annan ring. Samma ljus. De sa ingenting till varandra. Det behövdes inte. Namnet hade frun redan ropat ut över vattnet.

Anita somnade med hatten över ansiktet. Göran gick ner i poolen, försiktigt, som om vattnet kunde skvallra, och ställde sig med ryggen halvt mot Camillas stol. Det fanns lite folk runtomkring poolen. En barnfamilj i andra änden. Ett par under ett parasoll. Camilla väntade. Sedan satte hon sig upp, långsamt, och lät sarongen glida undan lite. Inte av. Bara upp lite grann, över låret, tills kanten av den svarta bikinitrosan syntes, och lite till, höften blev synlig, den låga linjen där tyget tog slut. Göran vände sig. Såg. Stelnade med händerna på kanten och stirrade mot henne.

Hon mötte blicken. Hon log lite, som om de delade ett skämt om vädret. Hon väntade tills barnfamiljen var vänd bort och paret under parasollet såg på sina telefoner. Då lät hon två fingrar dra trosan åt sidan, bara så pass mycket, och smekte sig. Långsamt. Blygdläpparna blottade, rakade, redan blanka. Han såg allt. Hur våt hon var. Hur fingret gled mellan de inre läpparna och kom ut glänsande. Hur hon gned klitoris, små cirklar, och log mot honom hela tiden, munnen lugn, som om hon läste honom. En minut. Kanske mindre. Tillräckligt för att kuken skulle trycka mot badbyxorna så tydligt att han sjönk djupare i vattnet. Sedan rättade hon till tyget, lät sarongen falla ned, och återgick till tidningen. Löftet satt kvar mellan dem. Han blev kvar i poolen. Kunde inte gå upp. Varje gång han trodde att den lade sig ned korsade hon benen, och sarongen gled upp en gång till, bara kanten, bara tillräckligt.

Juldagens morgon luktade ägg, kaffe och solkräm. Camilla stod i kön med sarongen knuten lågt och en bricka som fortfarande var tom. Göran hamnade bakom henne utan att hon behövde ordna det. Han andades som en man som har sprungit, fast det enda han hade gjort var att gå från bordet till buffén. Anita satt redan vid fönstret, hatten på stolen, och höll upp en hand så fort hon såg honom. Han låtsades inte se den än.

— God morgon, sa han. Rösten var lägre än vid poolen, som om frukosten var ett rum.

— God morgon.

— Göran. Igår… vi hann ju inte.

— Camilla. Ni hann ropa ditt namn över hela poolen.

Han blev röd. Tog en tång mot baconet, tvekade, lade tillbaka den. Anita hade redan skakat på huvudet från bordet, en liten bestämd rörelse. Han tog bacon ändå. Två skivor. Lade dem under en servett, som om papper kunde dölja en synd.

— Hon säger att jag blir fläckig av allt, sa han. Solen. Baconet. Förmodligen också av att stå i kö.

— Då är det lika bra att du står kvar en stund, svarade hon.

Sarongen gled när hon sträckte sig efter juice. Han såg höften och svalde, för han hade sett mer, och visste hur det såg ut under. Äggen låg i ett tråg som redan hade börjat torka i kanterna.

— De är färska, tror jag, sa han, och nickade mot dem som om det var en upplysning han hade forskat fram.

— De brukar vara det, svarade hon leendes.

Han skrattade till, ett litet olyckligt ljud, och sänkte rösten ytterligare.

— Jag ville säga… igår. Vid poolen. Din lilla uppvisning. Jag såg den. Det var meningen, antar jag.

— Det var meningen, svarade hon.

— Jag drömde om dig i natt. Anita sov. Jag låg vaken och… ja. Du log. På samma sätt. Och sedan var det inte tidningen som låg över dig.

Camilla tog ägg. Två. Lät honom stå med brickan, bekännelsen och baconet under servetten. Han trodde att han jagade. Det syntes i hur han lutade sig fram, i hur han väntade på att hon skulle bli generad, eller smickrad, eller åtminstone säga något som han kunde ta med sig tillbaka till bordet. Han visste inte att villebrådet redan var utsett, och att det var han.

— Drömmar är billiga, sa hon. Särskilt på hotell.

— Jag menar det. Jag har inte… inte tittat så där på någon på länge. Du är väldigt vacker. Det är väl inte fel att säga.

— Det är inte fel. Det är bara lite tidigt.

Anita höll upp handen igen, otåligare. Han stod en sekund för länge mellan kön och frun, brickan som ett skydd.

— Hon vinkar, sa Camilla lågt. Gå dit. Du kan titta ändå. Och ät baconet innan hon ser det.

Han blev rödare. En gaffel slant mot brickan. Sedan gick han. Satte sig mittemot Anita. Åt. Baconet försvann under en bit bröd. Han tittade inte ofta. När han gjorde det var det över fruns axel, snabbt, som om blicken var något han hade lånat och måste lämna tillbaka. Camilla åt sin frukost, långsamt, och lät honom ha det så. Det räckte att han visste att hon visste. Kunskap är också en sorts beröring. Han skulle få resten senare. Han behövde inte veta det än.

På eftermiddagen gick Anita till frisören. Göran stod i lobbyn och låtsades läsa på en tavla med fiskar. Camilla kom ner i den korta klänningen och ingenting under. När lobbyn var tom nog så att ingen annan kunde se, lyfte hon fållen mot Göran. En sekund. Samma fitta som han hade sett vid poolen, nu närmre, utan tyget emellan, ett glansigt streck av väta. Sedan föll tyget ned.

— Följ med. Innan du svimmar i lobbyn. Du har redan sett tillräckligt, sa hon åt honom.

Han följde efter henne som en förväntansfull hund. Hissen. Hans våning. Han andades genom munnen. Kuken redan styv mot shortsen, ett minne från solstolen och från en natt han hade legat vaken.

— Anita…

— Är hos frisören. Du har en timme.

Solhatten låg på en stol. Camilla låste.

— Lägg dig ned, manade hon honom.

Skjortan av. Magen stor, varm, grått hår på bröstet. Han höll in magen så gott han kunde. Hon tog bort hans händer.

— Den får vara med.

Kuken var kortare än Stefans, tjock vid roten, så hård att den pekade snett upp mot magen. Han hade varit hård sedan poolen, av och till, varje gång han tänkte på fingrarna och leendet.

— Den har varit bättre, ursäktade han sig.

— Den är hård. Det räcker. Och du är redan nära, det känns.

Hon sög honom bara en liten stund. Tungan under ollonet, läpparna slutna, ett långt sug. Han stönade och slog handen för munnen, höfterna ryckte, njutningen så tydlig att hon släppte innan den hann bli för mycket.

— Nu är det min tur. Du stannar nere tills jag är klar. Du såg min fitta igår. Nu får du smaka på den.

Hon klättrade upp över honom där han nu låg på rygg, vänd mot hans fötter, gränslade och satte sig över ansiktet. Framför henne magen, kuken som ryckte, en droppe försats vid ollonet. Under henne munnen. Andedräkten först, het mot de rakade blygdläpparna.

— Titta. Sedan slickar du. Och sluta inte när jag kommer.

Första draget var klumpigt. Hon rättade honom med höfterna, gned de yttre blygdläpparna över hans mun, långsamt, så att han skulle känna hur slät hon var, hur varm, hur våt. Sedan särade hon sig och lät tungan komma in mellan de inre. Han stönade rakt upp i fittan, ett ljud av lättnad, som om synen från poolen äntligen fick någonstans att ta vägen. Vibrationen av hans andning gick genom henne. Han njöt. Det hördes. Ett litet, hungrigt ljud varje gång han svalde.

— Klitoris. Små cirklar. Just så. Det är skönt.

Han hittade rätt. Hon red hans mun. Långa, malande rörelser, hans haka våt under henne av hennes fittsafter, näsan mot mellangården. Det smaskade, ärligt och slafsigt. På väggen mittemot satt en smal spegel. I den såg hon sin rygg, hans hår bakom hennes stjärt, ett öga, blankt, uppspärrat av njutning. Han drog henne tätare mot sig. Ville inte upp för att andas. Kuken framför henne ryckte varje gång hon gned sig mot tungan, som om munnen och kuken var samma sak.

Hon kom första gången så. Låren skakade kring hans öron. Fittan knöt sig mot tungan. Det rann. Han slickade, och svalde, och stönade som om hennes orgasm var hans, ett darrande ljud rakt upp i henne.

— Igen! Jag är inte klar. Du är så duktig. Stanna och fortsätt.

Andra gången red hon hans fingrar och mun samtidigt, med sin hand slött om kuken, tummen över den blanka droppen. Han stönade varje gång hon knöt sig om hans fingrar, vibrationen tillbaka in i fittan, och njöt av fingrarna också, av hur trångt det var, av hur hon red. Hon kom längre nu, en våg som började där tungan var och gick upp genom magen. När hon lyfte sig glänste hans mun i spegeln av hennes safter. Han andades som om han hade sprungit. Log, fånigt, lyckligt.

— Två gånger, sa han under henne, rösten alldeles tjock. Jag kände det. Mot munnen. Det var det skönaste jag har gjort på flera år. Du smakar… fan.

— Ja. Det var därför du fick ligga kvar, svarade hon.

Hon vände sig och gränslade honom för att rida, strök ollonet mellan blygdläpparna, gned det mot klitoris tills han jämrade sig. Hans ansikte var rött, blankt, fånigt av lycka.

— Den böjer sig lätt, ursäktade han sig.

— Då böjer vi med den, svarade hon.

Hon sjönk ner. Tjockt, kort, tillräckligt när hon gned sig mot honom, klitoris mot roten, och båda stönade av det, hon av friktionen, han av hur varm och våt hon var kring honom. Han försökte. Fast magen var i vägen. Hon skrattade, inte elakt, och lade sig istället på rygg, drog upp knäna, och lät honom tränga in sig i hennes fitta på det viset istället. Då gick det bättre. Han stötte, andfådd, röd, och varje stöt var ett ljud av hans njutning. Svett från näsan droppade ner på hennes bröst. Hon fångade upp en droppe och sög av den från tummen. Han stönade så högt att hon lade handen över hans mun, och under handen kände hon leendet, och sedan paniken, och sedan njutningen.

Med hennes hand över hans mun kom han, för fort, för djupt. Varmt. Stora sprut av sperma som fyllde henne, uppladdat för denna final. En lättnad som var större än han ville erkänna, stötvis, tills han var tom. Han föll framåt över henne, tung, och hon fick putta upp honom för att kunna andas.

— Jag kom för fort. Förlåt. Det var för skönt. Jag menade inte…

— Det gör inget, sa hon, och menade det nästan. Du är inte den förste. Men jag fick inte min sista belöning, och det tänker jag inte gå härifrån utan. Så du får städa upp efter dig nu. Det är bara rättvist, eller hur?

Han blinkade. Blev rödare.

— Men det är ju mitt…

— Ja. Lite ditt, lite mitt. Ner med dig nu! Du klarar det. Du var duktig nyss. Och du kommer att tycka om det, det lovar jag.

Hon lade sig till rätta, med knäna isär, handen i hans hår, och drog ned hans huvud mot sitt underliv. Sperma rann redan ut, vit mot de rakade blygdläpparna, ner mot mellangården. Göran skrattade till, ett litet olyckligt ljud.

— Anita skulle dö, sa han förfärat.

— Anita är hos frisören. Och du behöver inte berätta det här på frukosten. Slicka! Allt!

Första draget var försiktigt. Han kände smaken. Stelnade. Camilla höll honom kvar, mjukare än hon hade tänkt.

— Allt. Du kom i mig. Nu får du smaka på vad du ställde till med. Det är inte farligt. Lite salt bara. Och jag är fortfarande kåt.

Han slickade igen. Bredare. Tungan samlade det som rann, salt och hennes egen sötma under, och han stönade mot henne, skam och kåthet i samma andetag. Det smaskade, blötare än förut. Han njöt av det också, det hördes, ett litet ljud han inte kunde svälja bort, och när han hade svalt kom han tillbaka genast, hungrigare. Camilla slöt ögonen och log mot taket.

— Där, ja. Ser du. Du är bra på det här. Bättre än på att hålla emot. Det är skönt för mig. Stanna på klitoris nu.

Han stannade. Två fingrar in i det hala, böjda, tungan i små cirklar. Hon gned sig mot munnen långsamt och kände hur han svalde, hur han inte flyttade sig, hur han stönade varje gång hon knöt sig om hans fingrar. Det gjorde henne vildare än kuken hade gjort. Hon kom, orgasmen hon hade blivit snuvad på, längre än de andra, med handen i hans hår och ett ljud hon inte dolde, låren skakande kring hans öron. Han slickade henne genom det, girigt nu, tills hon puttade undan honom, för känslig, och skrattade.

— Sådär. Nu är vi kvitt. Och du njöt, det hörde jag.

Han satte sig upp. Munnen blank av fittsafter. Ögonen stora, fortfarande hungriga, ett leende han inte kunde ta tillbaka.

— Det smakade dig. Och mig. Jag visste inte att det skulle kännas så… bra. Jag ville inte sluta.

— Nu vet du. Och du gjorde det fint. Tvätta munnen om du tänker kyssa din fru. Hon kommer snart tillbaka.

Smaken satt kvar i henne, inte i munnen, i minnet: hans tunga, saltet, det lilla skrattet mot fittan, ljudet när han njöt av att städa upp. Det följde med in i hissen. Hungern rörde på sig. Två ringar. Fortfarande inte mätt. Utanför låg dynerna och väntade utan att ha bråttom.

Hon åkte till Las Palomas på annandagen.

Bussen, sedan en liten promenad där strandpromenaden tog slut. Dynerna reste sig sandiga och långa, som ryggen på ett djur som sov. Det kunde lika gärna ha varit i Sahara, om det inte var för havet. Vinden var varm. Havet syntes inte från det första krönet hon passerade. Det kändes som en egen liten sandig oas. Hon tog av bikini och klänning så fort sänkan var hennes.

Handduk. Vatten. Sololja. Ett randigt parasoll som fladdrade i vinden. Hon stod en stund naken i solen och kände den mot den rakade fittan, mot brösten, mot rumpan. Sedan lade hon sig ned under parasollet och oljade in lår och rumpa, långsamt, så att huden blev blank.

Hon visste inte riktigt om det här skulle fungera eller hur det skulle gå till. Hon hade bara läst berättelser från andra som varit här. Den förste kom efter tjugo minuter. Tysk. I sextioårsåldern. Grått hår, solbränd hela vägen, kuken mjuk mot låret. Klaus. Han stannade en bit bort.

— Excuse me. The sun, here. Is okay?

Camilla vände sig på sidan. Brösten föll mjukt, tungt nedåt. Hon log, inte artigt, av uppmuntran.

— Okay. Come closer. I don’t want to oil my back myself, sa hon med ett litet skratt på läpparna.

Han kom. Lade handduken bredvid hennes. berättade att han hette Klaus. Händerna darrade lite när hon räckte honom flaskan. Olja över skuldrorna, längs ryggen, ner mot svanken. Hon njöt av att bli ompysslad av främmande manshänder. Han stannade vid svanken.

— Lower, sa hon.

Händerna gled över rumpan. Tummarna i skåran. Hon särade på benen, bara lite, och när tummen strök mot mellangården lyfte hon höften, som för att hälsa honom välkommen. Hans kuk steg mot låret. Han andades ut, ett ljud han inte hade tänkt släppa ifrån sig.

— You can touch, sa hon leendes. That is why I asked you to come closer.

Han lade sig bredvid. Han förde in sin hand mellan hennes ben, försiktigt, mot hennes blygdläppar, och fann henne redan våt. Han förde långsamt in två fingrar i henne. Camilla njöt av känslan, och vände sig på rygg, tog hans kuk, och runkade den långsamt medan han fingrade henne. Ollonet blankt. Han blundade. Njutningen syntes i munnen, i hur han tryckte fingrarna djupare, i det lilla tyska ljudet när hon kramade till om kuken.

— Lick me, sa hon. I want your mouth.

Han böjde sig ner. Tungan bred. Från mellangården upp över blygdläpparna, över de inre läpparna, till klitoris. Länge. Han sög klitoris. Andades hett mot henne. Det lät smaskandes när han intensivt lät sin mun, tunga och läppar ge henne njutning. Camilla höll honom i håret och gned sig mot munnen, och kände hur han njöt av det, hur han inte ville upp, hur ett stön gick rakt in i fittan. När tungan blev kvar på klitoris kom minnet, inte ett helt: Görans mun, saltet, det lilla skrattet. Det gjorde henne ännu blötare. Hon kom mot Klaus tunga, låren sandiga, ett ljud dynerna svalde. Han slickade henne genom det, girigt, och log mot hennes lår när hon puttade undan honom, munnen blank, ögonen mörka av att ha fått sin första orgasm för dagen.

En spanjor kom ner från krönet och stannade en liten bit ifrån dem. Rafael. Tät, mörk, kuken redan halvstyv, väldigt mycket tjockare än Klaus. Han såg dem. Såg hennes särade ben, Klaus mun.

— Sorry, I can go, sa han. If you want to be alone.

Camilla satte sig upp. Sand på rumpan. Knäna fortfarande isär. Fittan våt, öppen, nyss slickad.

— No. Please stay. If you want to.

Han kom ner, och presenterade sig med sitt namn. Klaus flyttade sig lite, inte bort, bara för att ge plats. Rafael knäböjde framför Camilla, och kuken steg hela vägen, tung, den sorten en kvinna måste andas sig igenom för att kunna ta den. Camilla tog den i handen. Kände tyngden. Han andades ut när hon strök ollonet, ett spanskt ljud, lågt, och ögonen föll ihop en sekund av ren njutning.

De hade bara hunnit så långt när tredje man syntes på krönet. Marek. Handduken vikt under armen. Han stannade på samma sätt som Rafael gjort.

— I leave you, you busy, sa han på väldigt bruten engelska.

— No, sa Camilla. Please come. There is room.

— My name is Marek, sa han. Han kom ned. Satte sig vid parasollets kant. Kuken i handen, redan hård, långsamma drag, blicken på hennes fitta. Tre män. Ingen kö. Bara en sänka som hade blivit deras.

— You, sa hon till Rafael. I want to feel you inside me. The others can watch.

Han knäböjde mellan hennes ben. Strök ollonet mellan blygdläpparna tills det var vått, och tryckte. Långsamt. Camilla andades ut, och det räckte inte. Fittan öppnades, protesterade, brände, släppte in honom centimeter för centimeter.

— Wait.

Han väntade. Halvvägs. Hon kände hur fittan gav efter. När han var inne helt i henne låg hon stilla och bara kände efter. Fylld. På gränsen. Klaus satt vid hennes huvud, munnen fortfarande blank efter hennes safter, och smekte hennes hår. Marek runkade långsamt och såg på fittan där Rafael försvann in i henne. Båda njöt av att se. Det syntes. Klaus kuk var fortfarande hård. Mareks hand hade stannat, som om synen räckte.

— Slowly, deklarerade Camilla.

Rafael knullade långsamt. Djupa drag. Varje gång han bottnade fick hon ta ett nytt andetag, och han stönade, lågt, för att hon var så trång kring honom att det nästan gjorde ont på det sköna sättet. Det smackade. Hon gned klitoris. Kom runt honom, en kramp som slog ihop fittan kring något den knappt rymde. Han stannade längst inne, ögonen slutna, och kände efter hela vägen, ett leende han inte visste om, på hans läppar. Tomheten när han gled nästan ut var värre än fyllnaden. Hon ville ha tillbaka det genast. Han gav henne det. Ännu en lång stund, bara han, medan de andra såg och blev hårdare av det.

— Now, sa hon. I want to be full. Both holes.

Rafael drog sig ur henne, hon gränslade honom och sänkte sig långsamt medan hon kände honom återigen fylla henne. Hon lade sig med överkroppen tätt mot Rafael och svankade med rumpan uppåt, som en inbjudan.

Marek kom närmre. Olja, för mycket, så att det rann mellan skinkorna. Tummen mot rövhålet, ett tryck, inte inne än. Sedan ett finger. Ett till. Han särade dem lite.

— Tight, sa han. Bara det. Lågt. Sedan inget mer. Men han andades som en man som njöt redan av fingrarna.

När Rafael drog sig nästan ut pressade Marek ollonet in i stjärten. Trycket. Den långsamma tänjningen. Camilla andades mot Rafaels axel och kände båda. Den tunna väggen gav efter. Varje gång Rafael bottnade kände hon Marek. Varje gång Marek drog sig nästan ut blev hon tom en sekund och ville ha tillbaka honom innan tanken hann ifatt. Det smackade i båda hålen. Marek stönade, kort, när hon knöt sig. Rafael svor på spanska. Båda lät som män som inte ville att det skulle ta slut.

Klaus ställde sig vid hennes huvud. Hon öppnade munnen. Han lade kuken mot tungan, salt, och slöt ögonen när hon sög. Njutningen syntes i halsen, i hur han darrade när hon tog honom djupt. Hon kunde inte säga att hon ville ha dem kvar. Bara stöna runt honom.

De stannade så. Länge. Rafael längst inne, Marek längst inne, Klaus i halsen. Hon kom med alla tre i sig. Fittan kring Rafael, röven kring Marek, ljudet kvävt kring Klaus. Hon bet lätt. Han stönade, det första höga ljudet, och höll stilla, och det gick genom honom som om hennes orgasm var en gåva. Rafael och Marek kände krampen genom den tunna väggen och stannade tills den släppte. Ingen drog sig ut. Det var det skönaste.

De bytte när kropparna bad om det. Rafael ur henne, tomheten nästan värre än någonsin. Marek på rygg. Hon satte sig över honom, fittan, lätt och våt. Rafael bakom, den där tjockleken i röven nu. Hon andades sig igenom honom, pannan mot Mareks bröst. Klaus i munnen. Marek höll hennes höfter och stötte upp, och varje stöt var ett ljud av att han njöt, inte bara tog. Rafael rörde sig långsamt, hela vägen, och svor varje gång hon slöt sig. Hon kom igen, kvävt, och Klaus höll henne i håret tills det var över, ögonen slutna, munnen öppen.

— I want to come on you, sa han.

Hon släppte honom. Tog kuken själv och förde ollonet mot underläppen.

— Yes. But last. Wait for it.

Marek kom först, i fittan, höfterna upp ur sanden, varmt, ett polskt ord som lät som tack. Heta spermasprut som fyllde hennes fitta. Rafael drog sig ur, runkade två drag och sprutade över svanken och rumpan, heta stänk, ett stön han inte försökte dölja. Sedan in med kuken i analen igen en liten bit och fortsatte att tömma sig där med sina sista spermasprut. Klaus knäböjde framför Camilla och lade ollonet mot Camillas tunga. Hon satt nu rakt upp och hade fortfarande Marek i sig, mjuknande. Klaus runkade långsamt, tyst, och njöt av väntan, det syntes i hur han bet sig i läppen. Hon höll kvar ollonet mot tungan. Han kom så. Tjocka strängar i munnen, över tungan, över brösten, hakan, underläppen. Hon slickade av den. Salt. Inte Görans salt. Nära nog. Han slöt ögonen, som om det var för mycket att titta på, och log.

De låg utspridda. De pratade lite. Tre män. Sand. Sperma på henne, i henne. Parasollet. Vattenflaskan, som Marek räckte henne. Hon drack. Det rann längs hakan.

— More? sa Rafael, och lät inte som en man som var färdig. Bara som en man som frågade.

Hon kände efter. Öm. Öppen. Fylld och äntligen stilla.

— Not today, sa hon med ett ursäktande leende.

De gick en och en. Marek vek handduken. Rafael kysste hennes axel. Klaus nickade, munnen fortfarande lite blank av henne, som om han inte ville torka bort henne. Dynerna tog emot dem. Sand minns inte.

Camilla låg kvar tills sanden kallnade. Sedan klädde hon på sig. Hon tog bussen tillbaka, med doft av solkräm, hav, salt och sex.

På rummet duschade hon länge. Stod sedan vid fönstret med ett glas bubbel. Telefonen låg på sängen. Ett meddelande från Tomas, från julafton: Maja hälsar. Gott slut. Hon läste det. Svarade inte. Ringen låg i en ask i Malmö, tillsammans med papper som snart skulle vara klara.

Hungern skulle komma tillbaka. Det visste hon. Den hade tålamod, den sortens tålamod som inte är en dygd utan ett faktum, som mögel, som tid. Men ikväll, med sand i håret och kroppen öm på de rätta ställena, räckte det. Hon släckte lampan. Utanför fortsatte ön att vara varm, och någonstans i dynerna stod ett parasoll kvar och fladdrade i vinden, utan syfte för någon alls, och det betydde ingenting, och det betydde allt hon hade åkt hit för.